Har lästs en kvarts miljon gånger

Över 25 000 delningar på sociala medier. 250 000 sidvisningar på en enda dag.

Min artikel om 22-årige Moder i Boliden har spritts och lästs en kvarts miljon gånger. Förhoppningsvis kan det bidra till hans upprättelse, och till att han återfår rätten till sitt namn och sin identitet.

Kanske kan länken också hamna högt upp på Google när man söker på namnet, så det konkurrerar ut de hemskheter som står på Flashback, vilka ligger i topp nu.

Dramatik på hemväg från jobbet

image

Dramatik alldeles ovanför rondellen i Krokom alldeles nyss.

Jag kom åkande som vilken normal novembetmåndagskväll som helst.

Det hade precis börjat snöa när jag upptäckte en bil som stod med varningsblinkers på.

I diket intill var kaos. En kraschad bil.

-Är dem tom? frågar jag den andra bilisten på platsen.

-Jo, den är tom, jag har kollat. Och ingen är under bilen heller.

Fler bilar stannar. En bil med några ungdomar kommer fram, stannar till, ser oss och backar i hög fart därifrån och kör in på en slinga i skogen.

Personen med blinkersbilen har kontakt med polisen, som tycker att vi ska titta efter spår om någon människa irrar onkring.

Jag letar. Men inga vilsna spår. Bara spår efter sladdande hjul.

 

 

Oj, en sån viral!

Oj, i skrivande stund närmar sig min artikel om den för terrorism felaktigt uthängda Moder 15 000 delningar.

Det är många. Med vänners vänners ovänners ovänners läsande på olika sociala medier blir det bra många tusen ytterligare.

Reaktioner?

99 procent positiva. Människor som visar värme och välkomnande. Några ifrågasätter min objektivitet som journalist. Jag kan förstå den kritiken, en journalist ska vara objektiv, inte ta ställning. Vilket också allt nyhetsarbete på ÖP är.

Mitt uppdrag är lite annorlunda. Jag har viss frihet att röra mig  utanför objektiviteten. Jag kan vara reflekterande, subjektiv och föra fram en åsikt a la krönikör.

När det gäller den unge mannen i Boliden har jag en ärlig känsla av att vi inom media också har ett uppdrag att sopa upp skärvor efter oss när det blir fel.

Förhoppningsvis kan min numera virala artikel hjälpa Moder att tvätta bort en del av de fördomar som hittills förknippats med hans namn.

Han verkar ju trots allt som hänt ha valt bort kränktheten. Starkt.

Och nu ser jag att artikeln precis passerat 15 000.

 

 

Osexig dialekttävling – vad f-n är norrländska?

I dag kom nyheten om vilken dialekt som är sexigast. Det är sajten Mötesplatsen som har haft en undersökning bland alla sina medlemmar.

Etta kom norrländska.

Så är vi där igen. Här genom sajtens totala okunskap om Norrland. Vad f-n är norrländska?

Är det gästrikemål? Kanske härjedalska? Jämtska? Västerbottninska, ångermanländska?

Men förstår de inte, att säga ”norrländska” är ju som att säga ”svealändska” eller ”götaländska”.

Hur kan man ens tänka tanken att bunta ihop alla dialekter norr om Dalälven och kalla det ”norrländska”?

Jag bor i Norrland, men jag pratar jämtska.

Så sajten Mötesplatsen, förklara er, vad faan är norrländska? Ge mig ett exempel på någon som pratar norrländska!

Ni skulle väl aldrig komma på tanken att blanda dalmål och stockholmska och kalla det för svealändska.

Fy huunn, nu vål je hejt! 😡

Je suis Moder

Det är disigt och blixthalka när jag lämnar Boliden i kväll. Bjuröklubb väst  5, mulet, 2 grader.

Jag tänker på den unge mannen, som jag precis träffat, och hans mogna, positiva inställning till livet.

image

För mindre än en vecka sedan skrek svenska medier ut ”Terroristen är gripen”. På kvällstidningarnas förstasidor fanns en bild på en namngiven ung skrattande man. Han var då rikets främsta fiende. Av ett ängsligt samhälle i efterdyningarna till terrordåden i Paris kallad mördare och terrorist. Dömd på förhand.

Göteborgs-Posten skanderade ”Ladies and gentlemen, we got him!”

Tre dagar senare släpptes Moder Mothanna Magid. Han var inte längre misstänkt.

I kväll är klockan strax efter sex och Moder och några kompisar har samlats i hans lägenhet. De brukar göra det för att äta middag tillsammans.

Första tiden i ett nytt land är en fattig tid, säger han.

– Då har man inte råd med så mycket. Man får jobba sig upp, utbilda sig och sedan skaffa sig ett yrke.

image

Han drömmer om en framtid i Sverige. Han är, trots omständigheterna, glad och vänlig. Det gör intryck på mig. Jag frapperas av hans energi och positiva inställning. Inte alla infödda svenskar som visar sådan kraft, sådan vilja att bli något.

Men bitterheten då?

Nej, ingen bitterhet. Bara glad över att inte längre vara misstänkt, glad över att vara fri och bland vännerna i Boliden igen.

Så tänker jag att alla svenskar skulle kunna vara. Efter allt vad han har upplevt under några dagar, no hard feelings, inget hat, inga hårda ord om Sverige. Bara värme och vänlighet.

– Jag är ingen terrorist, säger han. Jag är ingen jihadist. Jag är knappt religiös, jag ber bara ibland.

Han ler. Han är som vilken ung människa som helst, hungrig på livet, fylld av visioner och möjligheter.

Nej, Majid är ingen terrorist.

Jag har framför mig en ung man som bryr sig om andra människor, som vill bli något, som vill bli en del av vårt fredliga samhälle.

– Jag kom till Sverige, världens fredligaste land, för att få lugn och ro, för jag sökte fred.

Jag säger:

– Vilket stöd får du från samhället efter det du fått utstå?

– Jag har fått mycket hjälp. Jag hade en väldigt bra försvarsadvokat som jag litade mycket på och jag fick erbjudanden om att flytta och ändra min adress, men jag tackade nej. Jag ville tillbaka till mina vänner i Boliden.

Sedan sa han att de är hans familj nu. De kompisar han har i lägenheterna i det som kallas Röda Torget i Boliden är hans familj.

– De är de jag bryr mig om just nu, och min familj i Irak, säger han.

Det är dessa unga män runt oss i köket i lägenheten som är hans familj. En av dem är en ung pojke från Etitrea. Han är en av dem som Moder hjälper extra mycket, och den han var på hälsocentralen och hjälpte den för dagen i förra veckan när två poliser hade kommit fram och pratat med dem.

– De var vänliga och pratade om allt, om vädret, men plötsligt sa den ene att jag var arresterad. Jag förstod först inget, men sedan tänkte jag, fan, jag är den misstänkte!

image

Han borde känna sig kränkt, dömd för livet och hatad. Men han gör inte det.

Han är bara glad för att inte längre vara misstänkt terrorist i drömlandet Sverige.

– Nu vill jag bara ta det lugnt och vara bland mina vänner i Boliden, säger han.

Och så önskar han att jag ska sända över några bilder till honom.

– Jag ser att du kan fota, säger han.

– Jag älskar när bakgrunden på ett porträtt blir så där suddig, säger han.

Och jag håller med.

Nej, Moder Mothanna Magid är ingen terrorist.

 

Barn som brickor

HS5A7288

Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta i Sverige.

EU:s flyktingpolitik har havererat. Och Sverige följer med mot botten. Regeringen Löfven använder barn som brickor mot övriga EU-länder.

Det kommer att bli svårare att nyttja asylrättighet, svårare att ta sig hit, barns rättigheter åsidosätts, barns möjligheter att återförenas med föräldrar  minskar radikalt. Barns trygghet minskar, fler barn tvingas följa med sina föräldrar på flykten, fler barn kommer att dö.

Barn kommer inte att få uppehållstillstånd , barn ska åldersbestämmas med metoder som alla dömer ut.

Det är vidrigt.

Så fruktansvärt illa och något jag aldrig trodde jag skulle uppleva i Sverige.

Och samtidigt står moderaterna på sidan och  tycker det är otillräckligt.

Sveriges regering borde ha satt ännu hårdare krav på övriga EU-länder.

När jag inte skrev om Emelie


För sex år sedan var jag sportredaktör på ÖP. Jag hade då en längre serie artiklar som handlade om utslagning och elitsatsning inom idrotten.

I samma veva pågick ungdoms-SM i pingis i sporthallen i Östersund.

Många vuxna, ledare och andra, propsade på att jag skulle göra ett större reportage från tävlingarna i allmänhet, och om en 12-årig ung flicka vid namn Emelie Fitzgerald i synnerhet. Hon var, så barn hon var, en talang utöver det vanliga och skulle vara betjänt av både artiklar och hyllningar.

Jag gick dit.

Och allt fokus var på henne. Hon besegrade den ena efter den andra och stod slutligen där som svensk mästarinna.

Uppståndelsen var stor.  Det var onekligen en stark prestation, men när jag såg henne och två andra barn kliva upp på prispallen för att hyllas av alla dessa vuxna, tänkte jag:

Det här är fanemej helt absurt. Jag vill inte denna unga tjej så ont att jag ska lyfta henne till skyarna. Eller göra henne till någon sporthjälte. Risken är att hon tar slut innan hon fyllt 20.

Så jag nämnde henne aldrig. Jag nämnde inga segrare under 13 år. Tvärtom gjorde jag ett reportage om pingis som företeelse och om ungdomarnas intresse. Men inga resultat i tidningen.

Det tog hus i helvete. Folkstorm är en överdrift, men jag ljuger inte när jag säger att säkert 20 personer hörde av sig på mobilen, lika många mejlade, och det skrevs insändare. Jag fick även förklara mig på ÖP:s redaktion och jag var med i en intervju med Radio Jämtland.

Tjurigt stod jag emot alla som tyckte jag var en idiot som kunde vara så elak mot ett barn.

Men jag var själv trygg i att det var en galen idrottsvärld, och det var inte jag som var boven i dramat.

Åren gick.

Den här unga pingisspelaren var under några hektiska år med i Ås elitsatsning och gjorde även gästspel i andra klubbar i landet. Hon var även ett tag med i ungdomslandslaget och gick på pingisgymnasium.

För någon vecka sedan läste jag en intervju med henne i ÖP.

Emelie Fitzgerald tar time out.

Till Sportens Hans Andersson säger hon också att hon troligen lägger av med pingisen, bara 19 år gammal. Motivationen tryter.

– Det handlar mycket om hälsoproblem. Sedan är det också prestationspressen, säger hon.

Nej, jag tänker inte säga ”vad var det jag sa” eftersom jag bara tycker det är tråkigt att ytterligare en ung idrottstalang slutar på grund av press och motivationsproblem.

Däremot vill jag hävda att alltför tidig elitsatsning och resultatjakt (enligt idrottsforskaren Tomas Peterson i Malmö) kan påverka både hälsa och motivation.

Jag önskar nu Emelie en fin framtid som ledare inom pingisen. Kanske kan hon själv bidra med sin erfarenhet för att ingen tävlingspress ska läggas på kommande talanger.

 

 

När folket i Kall fick nog

Budkavle kommer, budkavle går, rid i natt! Rid inatt!

/Vilhelm Moberg

HS5A8501

Den här gången gick dock budkavlen som en skogsbrand genom facebook, och snart stod hela Kallbygden rustad.

Vid halv fem-tiden i dag satte sig folk i den väldiga Kallbygden i västra Jämtland i sina bilar och åkte genom eftermiddagsdimman och kylan till kommunalhuset i Järpen.

Där samlades omkring 250 bestämda människor av alla de slag för att sätta ned foten. För att utöva sin demokratiska rättighet.

Kort sagt, de skulle visa politikerna i kommunhuset att Kallborna gör man inte som man vill med.

HS5A8283

Och det var så vackert. Facklor tändes, banderoller vecklades ut och plakat höjdes mot den blåsvarta förjulshimlen denna historiska måndagskväll i Kalls historia. Det var så vackert denna kväll i demokratins namn.

Och det skanderades: ”KALLBYGDEN PROTESTERAR, KALLBYGDEN HAR FÅTT NOG!”

HS5A8308

Bakgrunden: Skogsbygården i Kall hotas av kommunens företrädare.  De vill flytta de äldre från Kall till mer centrala delar av kommunen. Som om de bestämde det, vad som är centralt eller inte. Äldreboendet mitt i bygden, där äldre Kallbor ska få sin vård och ro, skulle inte längre finnas.  

 

HS5A8315

Och nu satt politikerna inne i kommunhuset för att ha gruppmöten och bereda ärendet. På agendan stod eventuell nedläggning av äldreboendet och köket på skolan som ska bli mottagningskök. Beslut ska tas av kommunstyrelsen på torsdag.

Men Kallborna står upp som en kvinna. Plakaten är tydliga: Rör inte mina mamma!

Det är hett och hårt. Men det är också värme och glimt. Nog för att man står ut med mycket, men nu har det gått för långt!

Årepolitikern Can Savran gick själv omkring och var på de demonstrerandes sida.

– Det här är helt fel, det handlar inte om pengar, det handlar bara om politisk ideologi, sa han.

HS5A8830

Där fanns också de vältalande, välformulerade agitatorerna Lia Hyttsten och Linnéa Forsén. Den senare som hade åkt med kompisar från Umeå för att vara med på demonstrationen. Hundra mil genom ett vinterpinat inland för att stå på barrikaderna!

– Jag utbildar mig till jägmästare i Umeå, och har mina rötter i Konäs, dit jag vill flytta en dag.

HS5A8735

Så sa hon, och så höll hon ett eldigt tal och fick jubel och ovationer. Liksom kompisen Lia (håller i mikrofonen) som berättade om sina band med bygden och hur hon nu kämpade för en framtid i Kall. Både för sig själv, för de äldre och för sina barn.

Hon frågade, med riktning till Åres kommunpolitiker:

Vill jag bo i en kommun där man prioriterar ett skidgymnasium med riksintag så högt att man är beredd att flytta på gamla, sjuka och dementa människor från sina sängar och utsätta dem för stress och förvirring?

Men inga politiker ville möta demonstranterna. Ingen ville tala med folket. Iskyla mötte denna Kallhetta.

HS5A8150

HS5A8181

HS5A8207

Med värme och bestämdhet gick de stolta Kallborna till kommunhuset för att skipa rätt. Och blodet i deras ådror pulserade varmt och hett.

Nu stod de där som en kvinna, en man, folket runt den väldiga Kallsjön.

HS5A8291

HS5A8308

HS5A8358

HS5A8377

”KALLBORNA DEMONSTRERAR, KALLBORNA HAR FÅTT NOG!”

HS5A8391

HS5A8427

HS5A8446

HS5A8493

HS5A8526

HS5A8532

HS5A8540

HS5A8644

HS5A8701

Bernt Karlsson, snickare från Kall, har ägnat 53 år av sitt 77-åriga liv åt socialdemokraterna. Nu överväger han att hoppa av beroende på vad beslutet blir.

HS5A8995

Så till slut rörde det sig inne i kommunhusets vestibul och några män marscherade ut till folket.

HS5A8941

En av dem var kommunstyrelsens ordförande Peter Bergman. Han är socialdemokrat och han visade omdömet att vänligt ta emot folkets argument.

HS5A8975

Men först fick han lyssna till lite fler kampsånger och slagord. Nu från den yngre delen av Kalls befolkning.

HS5A9039

Sedan gav han då aningens, aningens litet hopp, när han sa att Skogsbygårdens vara eller icke lyfts bort från dagordningen nu på torsdag. Den ska i stället avhandlas vid ett extra sammanträde i kommunstyrelsen 8 december.

 

HS5A9085

Ett visst litet jubel gick att höra från folket på barrikaderna när Bergman vinkade och med följe åter gick in i beslutens borg.

Det var slutet på en annorlunda och historisk kväll i Åre kommun. En kväll när Kallborna på ett dramatiskt sätt nyttjade sin demokratiska rätt.

Sen tog de sina bilar och körde hem till sina stugor runt den väldiga Kallsjön. Tillfälligt hade de lyckats stoppa nedläggningen.

Jag ser fram emot Gina

Kritiken och hatet mot Gina Dirawi som julvärd är avskyvärd. En muslim som anammat och vill vara en del av den kristna kulturen borde ju tilltala varje SD-röst. Jag har i alla fall inget emot det. Du är så välkommen Gina! Och ni som plötsligt värnar så starkt om er kristna tro är väl ändå i kyrkan på Julafton?
Jag stannar hemma och tittar på Gina.

 

Hos skidgudarna i Landön

Han heter Rubert. En gammal skogskarl sprungen ur Landöns väldiga skogar. Och hans son Eric. En ung man med en skidkropp vuxen ur en masurbjårsk i samma skog.

De är gudar i skidvärlden.

De drar spår genom natursnön. De drar kälkar genom kalhyggen, över myrar och genom snötyngda marker. Det gnistrar och glimmar där de far fram.

De har snögaranti. De har alltid åkbara spår.

HS5A7517

I eftermiddagens begynnande skymningsljus kommer bilar från världens alla hörn. De har samma mål. Åker genom Landön, fem kilometer bortom, sedan vänster in i skogen där björkslyn böjer sig som vita portaler över vägen. Fem kilometer till. Där möter en grusgrop. Tio bilar parkerade.

Och ett skidspår.

Två linjer dragna genom ett vitt vinterparadis. Vita myrar, vita granar, blå himmel, rött nedgående solljus, en orange måne.

Vi åker in i vykortet.

Fint preparerade spår, klassiskt och skejt. Hårda, fina, skapar det poetiska friktionsljudet, gnekande, skida mot snö, stav i snö. Vacker, följsam och pulserande vintermelodi.

HS5A7410

Ett glatt gäng från Mittuniversitetet gräddade pannkakor över öppen eld och räknade in sina skidlöpare en efter en.

– Så fantastiskt fina spår! ropade de rakt ut.

HS5A7442

”Här kommer segraren, här kommer segraren, här kommer segraren”.

HS5A7424

HS5A7504

HS5A7458

HS5A7497

HS5A7467

HS5A7491

HS5A7487

HS5A7500

HS5A7495

Tio kilometer i vacker, vit natursnö. Tio minusgrader. Röda kinder, pulserande hjärta och flåsande lungor. Nu hemma. Min kropp kan rekommendera detta enkla, proffsiga, vinterparadis i skogen. Fem mil från stan. Kör med pannlampa, eller förresten, låt månens sken lysa din väg genom skogen. Det väntar en fullmånesvecka. Det här är grett.