Nu är det dags för en staty i Kaxås

Till Obis (Offerdalsbyar i samverkan)
Medborgarförslag.
Jag har funderat lite kring det här med n’ Zlatan.
Ja, som ni alla vet, han är ju offerdaling.
Enligt säkra källor ske n’ Zlatan ha varit in och handlat på bua i Kaxås för ett par veckor sedan.
Därför föreslår jag nu att alla vi offerdalingar går ihop och skramlar till en staty som ska stå utanför Ica-ladan i kaxn.
Att’n n’ Zlatan ha vöre in der å handlat är större än allting annat som hänt i Offerdal i modern tid. De e stör än när Loket Orsa va på Svea Park.

Jag har tänkt mig att det ska vara större och pampigare än de där bronspjollre utanför Friends i Solna.
Jag tänker mig nåt i stil med en 15-20 meter hög skulptur av n’ Zlatan i form av n’ jägar.
Matreale e jag osäket på, män de skull si ut huskut om det hade varit av fätvén eller av Offerdalsskiffer frå Finnset.
Ja, det var bara några enkla funderingar från mig.
Osa
Stefan Nolervik

Inget oskyldigt skämt av Unibet

Att ställa upp på scenen på fotbollsgalan iklädd sina matchdräkter som ÖFK gjorde var inte bara en kul och annorlunda grej, det var också en markering mot machokulturen i fotbollens omklädningsrum.

Ett dansande manligt fotbollslag är så långt från dessa miljöer man kan komma. Det är en markering mot sexism, homofobi och för mångfald.
Det är i det perspektivet vi ska sätta det stora nationella bettingbolaget Unibets ”humortweet”: ”Östersund borde tvångsnedflyttas till div 4 efter den insatsen”.

I mina ögon är det ett typiskt omklädningsrumsskämt där machokultur, bögskräck och sexism ofta är dominerande.
Tyvärr har Unibet inte förstått sin roll i det hela, hur de inte bara ”skämtar” lite grabbigt så där, utan dessutom hånar allt det som Östersunds FK står för. Det är inte bara ett oskyldigt skämt. Det är okunnigt, och ett slående bevis på hur rätt ute ÖFK är när de bryter mot alla konventioner.
Ett skämt, javisst, men skrattet fastnar i halsen. Jag tycker att Unibet fortfarande har en del att förklara.

Jag trodde han skulle flyga på mig

Livet som journalist.
Det är som det är. Ibland står allt stilla. Man åker runt i sin blinda jakt på människor. Och dess berättelser.
Spanar. Dyker. Klättrar.
Oftast händer ingenting.
Ett stilla snöfall utanför vindrutorna. Mobilen lyser från passagerarsätet.
En äldre kvinna, en läsare, ringer och gråter och tackar för en text jag skrivit om Astrid, hon som försvann i Föllinge och sedan hittades död.
De hade bott grannar i 70 år, och nu hade hon läst min text. Värmen i hjärtat då.

Och så den kyliga kontrasten.
Hur jag förminskas, kränks och föraktas senare på eftermiddagen.
Då, i någon av byarna på Genvallasidan, när jag i skymningsmörkret bestämmer mig för att ta vybilder över Frösön, Vallsundsbron och stan från stranden. Hittar ingen parkeringsplats, ställer mig lite hafsigt och högst tillfälligt med halva ÖP-bilen på dikeskanten, den andra halvan på cykelbanan, tar några kliv ner mot stranden och fotar.
Plötsligt kommer en man fram ur mörkret uppifrån landsvägen.
-Vad håller du på med, är det nån allmän fotografering?
Jag upplever tonen som uppfordrande. Som om han är ute efter konflikt.
Jag svarar:
-Vem är det som undrar?
-Jag är markägaren. Vad är det du fotograferar?
Jag:
-Måste jag berätta det? Här gäller väl allemansrätten? Vem är du?

Våra blickar möts i gatljuset.
Han:
-Det var hemskt vad du är oförskämd! Jag känner igen dig, jag vet vem du är, och då blir jag inte förvånad. Och du har INTE stärkt dina aktier nu.

Jag andas djupt. Säger sedan:
-Jag frågade vem du var eftersom du inte presenterade dig. Jag behöver inte redovisa för en okänd vad jag fotograferar. Du hade kunnat vara vänligare.
Då ber han mig dra åt helvete.
-Far åt helvete! Hör du det, ta bilen och åk! Visa dig inte mer!
Jag har aldrig tidigare blivit bemött på det sättet. Ja, jag hade ställt bilen slarvigt, och det borde jag inte ha gjort, men det handlade om en minut och jag stod inte i vägen.

Känslan var att han var ute efter konfrontation. Speciellt efter det att han känt igen mig. Mannen var verkligen hotfull, jag trodde att han skulle flyga på mig. Hans ögon blixtrade av ilska.
-Ta bilen och åk!!! skrek han.
Jag satte mig i bilen och åkte.
Upplevelsen var hemsk och ytterligare ett bevis på föraktet mot mig som journalist.