Tre bröder på väg till fjärde broderns begravning

Sitter i en bil på väg genom ett dystert norrländskt vinterlandskap.
Vi är tre män i övre medelåldern med ett bestämt mål i sikte.
Jag sneglar på mina bröder, de är som jag nu lite gråare, tunnhårigare, och de lyser av livserfarenhet. Skavanker förstås, och en del sorg, men också mycket livsglädje.
Det är längesen det vara bara vi tre. Bara vi tre bröder instängda i ett litet rullande rum under några timmar. Det är mycket minnen, luckor, och skratt.

Jag tänker på den här dagen för nu exakt 55 år sedan. Det var dagen före min 5-årsdag. Jag var förväntansfull och fylld av spänning. Det var full vinter och eftermiddag och jag var ute och åkte skidor i Englundsbacken på andra sidan ängen. Jag tittade bort över mitt hem, och då, plötsligt, såg jag honom stå på gården. Jag kastade mig utför backen i full fart och skidade med bultande hjärta och flåsande lungor över ängen.

Storebror!
Där stod han och log, 15 år, och på väg ut i livet. Min halvbror Hasse som min pappa hade i ett tidigare förhållande, min idol, förebild och den jag såg mest upp till i hela världen. Han hade tagit tåget från Mellansel, och klivit av i Krokom, och sedan gått en kilometer hem till oss. Nu skulle han bo hos oss några dagar. Livet var på topp.

Nu sitter vi i bilen. Passerar Gålsjö bruk och kommer till Sidensjö. Snart är vi framme. I Själevad hinner vi in på blomsteraffären där vi köper varsin handros med vit rosett och så letar vi reda på kyrkan.
Vi är på väg till vår brors begravning. Det har gått exakt 55 år sedan vi träffades i Krokom, och våra vägar gick sedan åt olika håll. Han levde sitt liv i sina trygga och otrygga rum, vi i våra. Bara sporadisk kontakt. Ett telefonsamtal nån gång då och då, alltfler på slutet. Tills han var borta.

Det var nu före jul. Det gick så fort. Plötsligt var allt för sent.
Så är vi på väg till hans begravning. Och i morgon när jag fyller år igen, kommer jag inte att få något besök av min hjälte och lite mytiske halvbror från Gullänget.

På väg in i Uppståndelsekapellet i Själevad får jag ett sms. Det är en liten video på mitt barnbarn Knut som tar sina första simtag. Livet går vidare, men blir aldrig detsamma. Vi strävar framåt. Nu är jag morfar och farfar.

Några timmar senare har vi bröder tagit adjö av vår Ångermanlandsbror, och så rullar vi genom ett mörknande skogslandskap. Mycket minnen, många skratt. Och det är som en total genomsköljning av själen.

I morgon fyller jag igen. Når en gräns. Som en ritual att fylla jämnt. Lite underlig känsla. Jag tänker att jag måste ringa till Blomstergården i Krokom och fråga om de har wi-fi. Det går snabbt nu.

Publicerat av

Stefan Nolervik

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

4 reaktioner på ”Tre bröder på väg till fjärde broderns begravning”

  1. Kusin Stefan ! I am reading your blogg and find a photo that has your mother Ruth with the young boys….am I correct that it is your birthday now ? Happy Day ! Greet your family from me; I see your posts when Amy or Eric or Jeff send on to me. Hope to hear from you too…best wishes,, cousin Elaine Knutson

    1. Yes Elaine, thanks, it’s my birthday!
      And it’s me, my mother and my two of my brothers on the picture!
      Stefan

  2. Fint skrivet om Hasse. Trevligt att träffa dig och dina bröder men tråkigt att det var på våran broders begravning. Hälsningar från Håkan i Ö-vik(Hasses yngre bror på mammas sida).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *