De fula trollen i Dvärsätt

Jag undrar, är inte Dvärsätt ett av de mest spännande och vackraste ortsnamn jag känner?

Jo, jag tror det.

Dvärsätt har förundrat många människor som genom åren. Konstigt namn, eftersom det börjar med ett D före ett V, vilket är svårt att uttala.

Därför var det många som hoppade över d:et när vi var små. De sa ”Värsätt”.

Men vad kommer det av?

Jo, av Dvärgsäter. Så vackert. Så mytiskt. Så fantastiskt.

Ordet dvärg är inte som ordets betydelse i dag. Dvärg är i det här fallet ett gammalt uttryck för vette, troll, spöke, vittra, och säter, ja det är ju en fäbodvall. Dvärgsäter, fäbodvallen där det fanns troll eller vittror. Platsen där det spökade. Och så har det förändrats i folkmun, skavts av, slipats, raspats och skalats ner till först Dvärgsett, och så när någon kartritare från myndigheten kommit och frågat folk om namnet har det blivit Dvärsätt. Och åren går och folk glömmer. Ingen som förknippar Dvärsätt med troll i dag, eller hur?

Brukar tänka på det när jag åker genom orten.

Och visst hade det varit vackert om det gamla namnet hade stått på skylten, Dvärgsäter …

 

Mobilbilden som berör!

IMG_7237.JPGI torsdags på väg till Storlien passerade jag Mattmar. Det var en helt vanlig gråvärdersdag i början på december innan snön kommit på allvar. Nu ett blidvädrigt bakslag. Men här var jag bara tvungen att stanna. Det var något med vyn, något med kontrasterna mellan lador, fjäll och himmel.

Jag stannade, plockade fram min mobil och knäppte. Det blev inte särskilt bra, för långt håll. Så jag zoomade in, men bara en aning, och så knäppte jag igen. Och det räckte. Jo, bilden är kornig och brusig på grund av det nästan obefintliga ljuset, men resultatet blev ganska lyckat ändå.

Efter några justeringar av ljus och kontrast la jag ut bilden på instagram och facebook. Och sedan började den leva sitt eget liv, många delningar och många gillanden. Flera huindra faktiskt.

Håll med om att det är något speciellt med en bild över ett gammalt kulturlandskap från Jämtland. Det går tydligen rakt in i hjärtat!

50 sätt att beskriva Jämtland, del 1: HP Burman

IMG_5148.JPG
Jämtland.
Jag vet, det är många som försökt beskriva landskapet, och ofta kan det ha blivit i ganska turistiska bilder, vackra vyer, fjäll, sjö och skog. En del skidåkning och annan vinteridrott.
Men Jämtland är väl också något mer?
Om man frågar Hans Peter Burman, artist och showman, från Uppsala, så kanske han skulle svara något med att det hör ihop med det inre, med hjärtmuskeln. Eller själen. Något med själva sinnelaget.
Ja, HP, du vet.
För snart två år sedan fick han en stroke i sin lilla studentlya i Uppsala. Det var bara tur att någon hittade honom.
I dag är han nästan återställd, och kan åter sjunga och spela.
Jag och min kollega Fredrik Alverland träffar honom i en skivstudio på Tjalmargatan i Östersund där han är för att spela in en hyllningslåt till Östersunds FK.
Låten, berättar HP, är en blandning av rap,country, reggae, rockabilly, pop och några genrer till.
Riktig mångfald alltså.
”Öppna Norrlandsfönstret på vid gavel, här är Östersund!
Vi ska gå från Superettan till Allsvenskan om en stund!

Så diktar och sjunger HP.

Hans egen historia är annars lite sorgsen. Som liten – född i Skåne och uppväxt i Värmland och Uppland – blev han mobbad och en gång blev han av några klasskamrater inlåst på skolan över en hel helg. Det var en fruktansvärd upplevelse.
Det skulle dröja till studenttiden i Uppsala och mötet med några jämtar innan HP skulle finna sinnesro.
– Jag kände direkt att det var så enkelt att umgås med dem. Vi var jämlikar. De såg mig för den jag var, berättar HP.
Så han tog hela Jämtland till sitt hjärta. Och då menar jag allt, språk, kultur, geografi, människorna. Och så bjöd han tillbaka av sig själv.
HP gjorde bland annat melodin till jämtmålsdiktaren Äcke Olssons hyllning till den jämtländska kvinnan, E Jamtlannstaus. En av de finaste melodierna till jämtländsk text som skrivits.
”Hu e mjuk som en fell, hu e vänslein å snäll, hu ha auga som vårhimmeln klar.
Der n’ växt å statur, som på fineste brur, om je väl ut e praktexemplar.

Grejen är att i dag skulle vi kunna byta ut hu mot hen och det skulle låta lika bra.

HP har ett äkta och öppet sinnelag och kunde därför ta till sig jämtarna och jämtskan. Precis som han tar till sig de flesta människor. I dag är han 63 år och talar jämtländsk dialekt som få andra. Han rabblar musikhistoria och berättar anekdoter på jämtska med stort intresse och närvaro och mellan snusinläggningarna får vi ta del av alla utläggningarna och han spretar åt många håll vår gode vän.

Av alla som försökt beskriva landskapet Jämtland är det få som gör det med sådan äkthet som HP Burman. Hans person, utan att jag tror att det är medvetet, utstrålar jämtskt sinnelag, går sina egna vägar, är mångfaldisk, är lite av varje så där. Att vara som man är utan att vara för mer, men att ändå vara speciell.

HP Burman är en vacker och närvarande människa, därför passar han så bra som representant för den geografiska del av jordklotet som kallas Jämtland.