Häng med till eparaggarna i Hissmofors!

Vilken ynnest att få stå en kväll utan långkalsonger i minusgrader och snålblåst i Hissmofors.

Jag älskar det.

Jag väntar på något.

Och jag kan höra surret, de varvande och skrikiande motorerna kommer allt närmare.

Nu! Nu kommer den förste! Och nu en till, och där den svarta, och så den gula duetten som är ombyggd till taxi.

Det är bygdens eparaggare som stämt träff och jag är med.

Vilken ynnest att få träffa dessa trevliga, motorintresserade unga män och kvinnor, samtliga med en glimt i ögat.

En dag på jobbet för Quilty

När jag kom till bygdegården hade de redan börjat spela. Jag hörde det dova ljudet från en flöjt tränga genom väggarna. Utanför stod bilarna tätt mot varandra, och jag såg framför mig hur de på ett givet klockslag hade kommit rullande från små gårdar och hus i skogen med sina lysen riktade framåt. Mot Kälom.

När jag öppnade entrédörrarna slog värmen emot mig som ångan från den plötsligt öppnade ugnsluckan mitt i söndagssteken. Det var hett och knökfullt.

Men vilka var de?

Quilty. Fyra män som spelar och sjunger irländsk musik. Svetten rann kring musikanterna vars skjortor  fladdrade öppna kring linningen och med översta knappen i halsen öppen.

Tre svenskar och en tysk. Irländskt.

Många hade kommit från stugorna i skogen. Och de uppskattade vad de var med om. Applådåskor. Handklappningar. Fotstamp. Det blev en svettig afton i bygdegården.

De gjorde sitt jobb. Som Gideon Andersson, en av grundarna till bandet, och som var i Käloms bygdegård för tredje gången på 20 år.

Vattenpåfyllning bakom scenen.

De allra flesta tyckte det var en jättebra konsert. Och det vara bra, det tyckte jag också, även om det kändes lite enahanda. Ja, faktiskt lite tråkigt, tycker jag. Inte särskilt mycket som stack ut den här gången. Ungefär som att bli bjuden på svensk folkmusik, och de gör samma variant på en Lapp Nilspolska i en och en halv timme.

Quilty gjorde en dag på jobbet. De gjorde det bra, men jag saknade engagemang, och det blev inte särskilt spännande. Känslan var att de kanske har distanserat sig en aning från publiken.

Men som sagt, det är MIN åsikt.