Jag ryser när jag tänker på hotellet

image

I bilen på väg mot öster. Stannar på macken i Stugun för en kopp mackkaffe.
By the way, har du luktat under locket till muggen nån gång?
Det luktar snus!
Men jag dricker ändå, snus har aldrig luktat illa för mig, tvärtom.
Funderar på gårdagens händelser och intryck i Strömsund. Stannade för att ta in på Grand hotell därstädes men det var låst.
Kvinnan i löparkläder som jag stoppade för att höra mig för sa:
– Törs du bo där?
Hennes blick lyste ren och skär skräck.
– Hahahaha, skrattade jag nervöst.
– Varför skulle jag inte våga det?
– Jag skulle inte sätta min fot där. Det spökar ju. Har du inte hört?
image
Och så berättade hon om alla onda andar som höll till där, om den gamla damen som några hade sett och om dörrar som smällde igen, tv-apparater som slog på sig själva och om lampor som tändes och släcktes av sig imagesjälva.
– Oj, har du märkt av nåt själv, undrade jag.
– Jag gick in en gång, men aldrig mer. Jag kände mig iakttagen.
Jag tittade upp mot ett av fönstren på taketaget.
Var den lampan tänd nyss?
När jag vände mig om var kvinnan borta.
Jag gick runt lite och tittade. En obehaglig känsla infann sig trots att jag var mitt i centrala Strömsund.
På glasdörren till hotellets bakficka stod ett telefonnummer. Jag ringde och hamnade i receptionen på hotell Nordica i Strömsund.
Receptionisten hade också hört om spökerierna och sa att ett medium som hette Terry Williams hade barit där och han hade känt av något.
Kvinnan på hotellet hade tipsat mig om ett annat medium, Anne, i byn Henningskälen någon mil bort mot björntrakter.
Jag åkte dit.
By the way 2, verkar vara riktigt kaffe på macken i Stugun. Ingen snusdoft.

Jämnt skägg hos barberaren i Lit

barb4
Han hade finaste skägget i Lit, kanske i hela Jämtland. Nu stod han med sitt skägg och världens solbränna och glänste utanför kaféet på hörnet i samma hus som Madonna.
Jag såg hur alla strån var lika långa, hur hårlinjen i nacken var exakt skuren.
Det var vackert. Och det var ett millimetergöra med kniv och sax som jag hittills inte sett maken till under mina resor.
Jag gick fram och frågade så där på mitt typiskt nyfikna sätt:
– Vem har ansat det där då?
Mannen drog handen genom sitt skägg och svarade:
– Charlei, det har Charlei gjort.
– Charlie, vem?
– Den glade barberaren, svarade mannen och log.
Och så pekade han på ett hus snett emot macken.
Barberare
Tio minuter senare hade jag ett frisörsalongslinne över min kropp och jag satt djupt nedsjunken i en frisörstol.
Håret låg som det ruttna gräset på en tuva om våren, utom vid öronen där det liksom ångrade sig och strävade uppåt igen.
Charlei, eller som han egentligen heter, Caglayan Calisar, utförde nu en ekvilibristisk klippmanöver på turkiskt barberiskt vis.
Hans händer for fram som vingarna på en sädesärla och med eld flamberade han mina öron och med sytråd klippte han mitt surt förvärvade brynhår med några snärtiga piskrapp.
Charleis polare, busschauffören Ilir Deljija, kom in och blev precis vittne till det ögonblick vi trodde huvudet skulle skiljas från kroppen.
Då sa Charlei:
– Du, Ilir, låna mannens mobil och ta några bilder.
Ilir sa:
– Vågar jag? Det ser ut som att du skär honom!
Och så skrattade de båda. Jag också, men mer åt det nervösa hållet.
Ilir tog några bilder och berättade att han brukar hälsa på sin kompis när han är till Lit med bussen.
– I dag kör jag skolbarnen.
barberare2
Och så om hur de träffades. Det var när Charlei jobbade som anställd i en salong på Frösön.
– Jag brukade gå till en annan frisör, men det slutade med att jag gick till Charlei för att få det klippt på nytt.
– Sen fortsatte han att komma hit när jag startade eget för två och ett halvt år sedan.
Charlei säger att han troligen är den ende utbildade barberaren i Jämtland.
Den glade barberaren är en stolt och skicklig yrkesman. Han kommer från turistorten Marmaris i Turkiet där han lärt sig barberarens yrke. Han formligen föddes in i en hög av nyklippt hår eftersom hans far hade frisersalong.
Och så träffade han en svensk kvinna, har nu familj och bor i Lit.
Och så korsades våra vägar en solvarm tisdagseftermiddag i Lit.
– Jag älskar mitt jobb, säger han.
Och jag säger:
– Jag älskar också mitt jobb.
– Jag också, säger Ilir.
barb3