Nils och lill-docka

Det här är Nils, som du redan kanske vet. Jag kan inte låta bli att berätta om honom. Han är mitt barnbarn, eller rättare, jag är hans moffa.

Han växer så det knakar. Sju månader nu. Med raska kliv på väg mot sin  ettårsdag.

Så ja, Nils, lyft på kepsen och hälsa nu. Var lite vänlig mot bloggläsarna nu, ta av dig kepsen och hälsa.

Hörde du det?

Nähä, du vill inte. Ha den på då.

Här om dagen kom en av byns kvinnor med en fantastisk present till Nils.

Hon tog upp något ur en svart plastpåse och sa:

– Den här ska Nils ha. Det är en klänning till en docka. Jag har stickat den själv.

Det var en underbar klänning, ja du ser den på bilden här, väldigt vacker, så fantastiskt fin. Så näpen.

Hon sa också: 

– Mina föräldrar gav min pojke en docka när han var liten, och den blev hans bästa leksak och han lekte med den i många år. Den följde honom överallt. Den var bra för honom.

Så nu ska Nils också få en docka. Tuffe Nils med kepsen, alltså.

Och vad fin dockan ska bli med den klänningen på!