Därför slutade jag som sportredaktör

För några år sedan var jag ÖP:s sportredaktör.

Jag hade som mål att vara normkritisk och att angripa idrott ur ett nytt perspektiv.

Jag gick ut hårt.

När Östersunds IK:s herrlag mötte Brunflos herrlag i derby inför en fullsatt ishall ville jag i stället göra reportage på klubbens damlag som fick träna på parkeringen.

Inga raketer i skyn då direkt.

När Östersunds DFF (damfotbollsförening) spelade match fanns inga spelare ur ÖFK:s herrlag på plats för att sälja godis och korv till publiken, men när ÖFK hade hemmamatch, gissa vilka som stod och sålde korv då?

Just det. Damerna. Och jag skrev om det.

Inget större bifall då heller.

Och när jag angrep travsporten ur ett djurperspektiv, och plockade fram fakta som skulle ha fått vilken djurvårdsinspektör som helst att få rysningar längs ryggraden, då möttes allt med tystnad.

Eller när jag i dopningstider försökte vända på steken och berätta om det näst intill hysteriska jagandet av presumtiva dopare. Om skidåkare och skidskyttar som aldrig kunde ta ledigt eftersom de skulle vara tillgängliga för dopningskontroller. Om elitidrottare som åkte dit och fick värre straff än massmördare.

Då kom det visserligen reaktioner, men bara sådana som ville slå ner mig i skoskaften.

Och mest motstånd mötte jag troligen när jag bestämde mig för att inte skriva om och lyfta en 12-åring till skyarna efter att hon vunnit ett ungdoms-SM i sin sport.

Föräldrar och andra vuxna ringde och framförde sina kritiska synpunkter:

– Barn vill synas i tidningen, sa de.

– Nej, vuxna vill se sina barn i tidningen, svarade jag.

De starkaste rösterna, det var medelålders män med travintresse, de som ville styra in mig på ”rätt” väg igen. De som inte ville läsa om damfotboll och annat tjafs. De som ville läsa om hästars resultat och insprungna vinstpengar.

Allt handlade om resultat, om enskilda matcher. Om vinstpengar.

Så det blev att jag slutade.

Ett thai break i Backe

Villkommen till årets weltmeisterschaft i tennis!

En vy över centrecourten i Backe när vi bara väntar på att domaren och bollpojkarna ska inta sina platser.

Såja, banan sopad och klar.

Out!

Okej, då kör vi.

Duce!

Game, set och match. Sedan gick vi och tog en lunch i Backe. Ett så kallat thai break.

När kommer hockeyns svar på ÖFK?

Så Brunflo lyckades till slut sätta krokben för Östersunds Ishockeyklubb? Starkt jobbat.
De jämtländska klubbarna fortsätter att kämpa mot varandra och verkar nöjda med det. Ungefär som på den tiden när Ope och IFK Östersund slogs om fotbollsherraväldet i stan. Man är gladare för den andra klubbens förlust än för den egna segern.
Ursäkta, men hockeyn har trampat fast i samma surhål. När kommer den jämtländska hockeyns svar på ÖFK?

Inför fler hårda straff inom idrotten!

Det här med dopningsskandalen:
”Stäng av packet på livstid”, säger Susanna Kallur. Sportradions expert Miro Zalar är inne på samma linje, liksom flera andra bedömmare vars sprids på sociala medier och i artikelkommentarer.
Ingen pardon alltså. Jag väntar bara på att någon ska föreslå lagens strängaste straff, ja, du vet vad jag menar.
Gärningen, de har försökt bluffa sig till idrottsliga fördelar. De har lurat till sig segrar och vinster i lek och spel.
Men om de ska ha livstidsstraff har jag på eget initiativ skapat en lista för olika bluff på idrottsplanen som borde vara aktuella.

Filmning på fotbollsplanen för att vinna fördelar, 25 års avstängning.
Filmning inom straffområdet, 50 år.
Vistelse i höghöjdshus för att vinna fördelar i olika konditionsidrotter, 30 år.
Flmning i syfte att åsamka motståndaren utvisning i ishockey, 25 år.
Maskning i lagsporter, fotboja i tio år.
Användning av valla, fotboja i fem år.
Rakade huvuden i simsport, grodfötter i två år.

Den sjuka boxningssporten

Tittade precis på boxning på tv. Svenskan Frida Wallberg gick titelmatch mot australiensiskan Prazak.
Hemska bilder. Knocken gjorde Wallberg nästan medvetslös och hon blev fraktad till sjukhus ned ambulans.
Kommentatorerna fortsätter prata om matchen, hur det ska gå med hennes karriär och så vidare. Analyserar matchen.
Lägg ner, säger jag.
Boxning är fan ingenting att visa, eller hålla på med. Sjuk sport där man går in för att slå varandra medvetslös.