Kämparna på Dagbladet

En viktig pressröst tystnar. 28 februari ges det sista numret av Dagbladet ut. En 115 år lång epok går i graven.

Torsdag 19 februari klockan 15.55
Det är en mörk dag.
En 115-årig epok är över. En viktig pressröst tystnar.
Trots de imponerande ansträngningarna gick inte Dagbladet i Sundsvall att rädda.
Jag vill först säga hur djupt imponerad jag är av Dagbladets redaktion. Trots knappa resurser har tidningen fortsatt kämpat för att göra journalistik som gör skillnad, inte minst digitalt.
Problemet är att den digitala satsningen kom igång alldeles för sent.
Åke Härdfeldt hade sin tydliga strategi under sina 13 år som chefredaktör för Dagbladet. Hanhade, enligt min tolkning som betraktare utifrån, en tydlig strategi att försöka höja upplagan genom ett stenhårt priskrig mot Sundsvalls-Tidning.
Detta höll Dagbladets upplagor på en hyfsad nivå, men det fanns enormt mycket luft i siffrorna. Få prenumerationer var fullt betalda. Det var helt enkelt ingen sund upplaga och därför inte heller någon sund ekonomi.
Redan 2012 var Dagbladets ekonomi hårt ansträngd.
Det behövdes kraftiga åtgärder för att rädda tidningen, som i princip var konkursmässig. Tio miljoner måste sparas och det beslutades att samarbetet med Sundsvalls Tidning skulle intensifieras.
I samband med det valde Åke Härdfeldt att kliva av.
– Jag kan inte med trovärdighet övertyga folk om att det här samarbetet är det bästa för Dagbladet, sade Åke Härdfeldt till Medievärlden då.

NSD:s prisade chefredaktör Anders Ingvarsson värvades som Härdfeldts ersättare.
Ingvarsson gjorde effektivt de nödvändiga besparingarna innan han gick vidare till jobbet som chefredaktör på Sundsvalls Tidning efter Mats Åmvall, som gick i pension.
Patricia Svensson tog över som chefredaktör på Dagbladet och jobbade vidare i den nya och betydligt mer slimmade organisation som Ingvarsson hade byggt upp.
Det var ett svårt uppdrag för både Anders Ingvarsson och för Patricia Svensson. De båda har utfört dessa på ett imponerande sätt.
Jag är också enormt imponerad över hela Dagbladets redaktion, som trots mindre resurser, kämpat på hårt med goda journalistiska ambitioner och dessutom mäktat med en digital satsning.

Jag har alltid gillat Dagbladet. Som så många andra andratidningar  med små resurser har dagsformen inte alltid varit på topp, men när Dagbladet har lyckats har spetsen varit sylvass.
Dagbladet har lyckats hitta infallsvinklar och perspektiv på nyheterna som varit enormt viktiga i medie-Sverige och främst förstås i Sundsvall med omnejd.
Problemet är att Dagbladet hade för lite tid på sig.
Alla tidningar runt om i landet kämpar med att hitta nya affärsmodeller för att finansiera framtidens journalistik. Även om det brådskar finns ännu tid för många. Dagbladet hade inte den tiden.
Ekonomin var allt för sargad.
Även om det är oerhört tråkigt att en viktig medieröst nu tystnar var det därför beslutet det enda rätta. Dessutom var det modigt. I den tid mediebranschen befinner sig i krävs inte minst mod, så stort mod att beslut att lägga ner en tidningstitel krävs när det inte finns någon annan utväg. På ett eller annat sätt måste nämligen journalistiken finansieras.

Även om det pratas om tidningarnas kris har få tidningar lagts ner de senaste åren.
Nya Norrland lades ner 1999.
Arbetet i Malmö lades ner redan år 2000.
Örebro-Kuriren lades ner 2005.
Tidningen Folket i Eskilstuna var nära att läggas ner, men förändrades till en endagarstidning.
För Dagbladet, grundat 1900 och landets äldsta prenumererade S-tidning i en vecka till, fanns ingen räddning.
Dagbladet kommer att ges ut denna månad ut. Därefter blir det en sammanslagning med Sundsvalls Tidning, som kommer att börja publicera socialdemokratiska krönikor.
Från och med 1 mars är Arbetarbladet, grundat, 1902, landets äldsta prenumerade S-tidning.

Fler tidningar riskerar tyvärr att gå Dagbladets väg.
NSD i Luleå är giganten bland de prenumererade S-tidningarna och dominerande i Norrbotten.
Piteå-Tidningen är också ännu stark på sin lokala marknad. PT är lokalt ägd av arbetarrörelsen och fristående. Piteå-Tidningen äger Norrbottens Media i Luleå, det vill säga NSD, Norrbottens-Kuriren och 24Norrbotten tillsammans med Norrköpings Tidningar. Piteå-Tidningen samarbetar också med NTM-koncernen.
Värmlands Folkblad, landets enda helt fristående prenumererade S-tidning, kunde nyligen presentera en glädjande resultatökning efter flera förlustår.
Arbetarbladet har också en starkare ställning på marknaden än vad andratidningar brukar ha. Gapet till Gefle Dagblad är inte så stort i print och digitalt är tidningarna jämbördiga. Gävle är för övrigt enda orten i landet där två lokala dagstidningar ges ut i pappersform sju dagar i veckan.
Hos Sydöstran kan jag ana en gryende optimism och ökat digitalt självförtroende efter att den tidigare gemensamma sajten med BLT delats upp.
För Östran i Småland ser det tyngre ut, räckviddsmässigt och ekonomiskt. Folkbladet Västerbotten i Umeå och Folkbladet i Norrköping har också tuffa utmaningar på sina respektive vikande lokala marknader, liksom Länstidningen i Östersund och Dala-Demokraten.
I grunden har alla medier tuffa utmaningar – och stora möjligheter. Det handlar om att finna nya affärsmodeller och ha den tid som Dagbladet inte hade.

Den medieutredning som kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke aviserat är viktig och intressant.
Inte minst bör presstödet rent allmänt för nyas och ses över. Det krävs omställningsstöd, vilket jag och övriga inom Pressgruppen påpekade redan 2012 i denna debattartikel i DN.
Den strukturella förändringen för mediehusen det inte enbart om att rädda andratidningar, det handlar om att rädda tidningar rent allmänt – och då pratar jag inte om papperet.
Det viktiga är nämligen inte att hitta räddningar för att rädda just distributionsformen papper.
Det viktiga är att finansiera den framtida journalistiken.
Det är viktigt för demokratin.

Alla tidningshus måste själva finna sina nya affärsmodeller. Det kan inte politiken lösa.
Politiken bör däremot se över hur resurserna fördelas.
I detta måste frågan om Public Service och vad som är Public Service lyftas.
TV4:s programdirektör Viveka Hansson uttryckte detta klart, enkelt och tydligt i en debatt på Ohlininstutet i Uppsala i februari:
”Vi vill ha ett starkt Public Service, men det ska också vara bra villkor för oss andra.”

Läs också:
Dagbladet: Besked i dag: Dagbladet läggs ner.
Anna Gullberg, Gefle Dagblad: Dagbladet kämpade hårt, men gick inte att rädda.
Dagbladet: Chatt med Anders Ingvarsson och Patricia Svensson.
P4 Västernorrland: Dagbladet läggs ner.
SVT Mittnytt: Dagbladet läggs ner.
P4 Västernorrland: Sundsvallsbornas reaktioner på nedläggningen av Dagbladet.
Medievärlden: Thomas Peterssohn: Tråkigt, men ofrånkomligt.
Dagens Media: Mediebranschen sörjer Dagbladets nedläggning.
#GullbergNordström: R.I.P Dagbladet.
Hans Lindeberg, Östersunds-Posten: Det är en väckarklocka.
Sundsvalls Tidning: TV: ”Som när en familjemedlem går bort”.
Svante Säwén, Dagbladet: Nedläggningen var väntad men saknaden blir stor.

Publicerat av

Daniel Nordström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *