Siewert och skärmtid

Måndag 4 maj klockan 13.30
Vuxna har i alla tider förfasat sig över ungdomars vanor och oroat sig över sina barn. Videovåldet påstods göra ungdomar våldsamma. Siewert Öholm såg ondskan själv i all hårdrock i ett klassiskt tv-inslag för över 30 år sedan.
Nu debatteras skärmtid. I den debatten lyfter jag fram elvaårige Edi Buhic.

Även många av oss som växte upp innan internet har svårt att klara oss utan våra smarta telefoner.
För de som är barn i dag är nätet en del av livet och dessutom en helt naturlig del.
En ny medieundersökning bland barn presenterades nyligen. Dagens Nyheter är en av de tidningar som skriver om den. Drygt 1 600 barn och lika många föräldrar svarade på en enkät om barns medievanor.
Inte oväntat visade rapporten att det dagliga användandet av internet ökar, inte minst bland de små barnen. 21 procent av de barn som är fem-åtta år använder internet dagligen. 2013 var siffran 17 procent.

Detta skapar debatt – och det finns naturligtvis de som förfasas över att den så kallade skärmtiden gör barn illa.
Den före detta barnläkaren Hugo Lagercrantz kräver till exempel tydliga rekommendationer från Statens medieråd om hur länge ett barn ska få sitta framför en skärm.
– Barn under två år ska inte titta på skärm alls. Barn behöver den direkta kontakten, det kan man aldrig förmedla med skärm, säger han till P4 Värmland.
Elza Dunkels, docent pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, hävdar däremot att skärmtid är ett förlegat begrepp i en kommentar till de åsikter Hugo Lagercrantz för fram.
”För många, kanske de flesta av oss, är skärmtid all vaken tid på dygnet. Vi bär med oss en kraftfull dator i fickan och läser morgontidningen på en skärm.
Att försöka räkna ut vad som är skärmtid under en dag är inte längre en relevant mätmetod för något annat än att beskriva hur många timmar dygnet har.
Forskning visar dessutom att tid inte är någon bra indikator på hur barn påverkas av skärmanvändning. Studier har visat att vad vi gör vid en skärm är viktigare än hur länge vi gör det”, skriver Dunkels i en debattartikel på SVT Opinion.

Dunkels är klok och jag tycker att hon har helt rätt.
Det finns missbruk i allt, även när det handlar om hur bunden en människa är till en skärm. Människor kan fara illa och isolera sig på grund av missbruk och barn kan drabbas ännu hårdare av missbruk. Det är allmänt känt.
Problemet är när alla barn och ungdomar klumpas ihop till ett och när det ska sättas upp ett regelverk som ska gälla alla. I debatter är det tyvärr så lätt att glömma bort även det som är positivt.
Det personer som Hugo Lagercrantz och en del andra debattörer verkar tro är att en ung person som sitter vid sin skärm är isolerad, när den i själva verket i regel är social och pratar med sina vänner i olika former, via sociala medier och via spel.

Det många debattörer – och det Elza Dunkels gör klart – glömmer bort är att den så kallade skärmtiden också kan vara enormt utvecklande och stimulerande. Dunkels sammanfattar allt klokt i meningen: ”Studier har visat att vad vi gör vid en skärm är viktigare än hur länge vi gör det.
Jag är övertygad om att många barn blir betydligt mer sociala och dessutom bättre i skolan, inte minst i språk, tack vare sitt flitiga skärmanvändande.
Dessutom lär de sig mycket som kan vara till gagn i det framtida yrkeslivet.
I dag skriver till exempel Arbetarbladets reporter Linda Lundin om elvaårige Edi Buhic, som också får berätta i ett tv-inslag på arbetarbladet.se.
Trots sin ringa ålder är han redan spelutvecklare. Han gillar datorspel. Genom skolan inspirerades han att skapa egna program och i veckan presenterar han sitt arbete på en skolmässa i Stockholm.
Han har redan sitt mål klart.
– Jag vill starta ett företag som ska syssla med att skapa spel och programvara, säger han till Arbetarbladet.

Mediesituationen har förändrats.
När det gäller vuxenvärldens farhågor har intet förändrats.
Det är dags att höja blicken. På nytt.

 

Publicerat av

Daniel Nordström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *