När försvaret fick allt mindre i kassan

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 27 ÅR SEDAN ⌊

In­for­me­ra­de. Över­be­fäl­ha­va­re Bengt Gus­tavs­son kom till Ing 1 med tunga be­sked. Ar­kiv­fo­to: Ro­land Thun­holm
In­for­me­ra­de. Över­be­fäl­ha­va­re Bengt Gus­tavs­son kom till Ing 1 med tunga be­sked. Ar­kiv­fo­to: Ro­land Thun­holm

På Sve­ri­ges re­ge­men­ten hade det spe­ku­le­rats en tid och oron spri­dit sig allt mer. I slu­tet av sep­tem­ber 1988 blev ryk­tet allt mer sant.
Åter­blick. ”Det är vär­re för and­ra som läggs ner. Ing 1 finns ju ändå kvar”, sa Bengt Gus­tavs­son, över­be­fäl­ha­va­re, som var på plats på Svea in­gen­jörs­re­ge­men­te, Ing 1, den 30 sep­tem­ber 1988 och in­for­me­ra­de per­so­na­len och höll press­kon­fe­rens.
I för­sla­get som pre­cis släppts, även kal­lad ”för­svars­ut­red­ning 88”, fö­re­slog man för­änd­ring för tio av Sve­ri­ges 45 re­ge­­men­ten. Allt på grund av att för­sva­ret de kom­man­de fem åren skul­le få fem mil­jar­der kro­nor mind­re i kas­san.
All­ra värst skul­le det bli för sex styc­ken som fö­re­slogs läg­gas ner, me­dan de and­ra fyra skul­le flyt­tas. Ing 1 skul­le flyt­ta till Sö­der­man­lands re­ge­men­te i Strängnäs den 1 juli 1992. Sam­ti­digt skul­le FN-sko­lan flyt­ta till Tul­linge el­ler Kungs­äng­en. Flytt­ningen av Ing 1 skul­le be­rö­ra många och fle­ra var oro­li­ga. En av frå­gor­na många grun­na­de på var var­för man skul­le flyt­ta ifrån så mo­der­na lo­ka­ler. En an­nan var hur många av de an­ställ­da som skul­le få flyt­ta med till Sträng­näs. And­ra var oro­li­ga för Sve­ri­ges för­svar ef­ter re­ger­ing­ens be­slut om mind­re peng­ar till för­sva­ret.
– Vad är sjuk­för­säk­ring, barn­om­sorg och an­nan so­ci­al trygg­het värd om vi inte har den grund­läg­gan­de trygg­het att för­sva­ra vå­rat land? und­ra­de Lars-Åke Pers­son, övers­te och re­ge­ments­chef på Ing 1.

Södertälje skulle få ett nytt affärscentrum

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 25 ÅR SEDAN ⌊

För­vand­ling. Va­ru­hu­set Do­mus på Stor­ga­tan skul­le gö­ras om till af­färs­cent­rum.Ar­kiv­fo­to: Bengt Dahl­stedt
För­vand­ling. Va­ru­hu­set Do­mus på Stor­ga­tan skul­le gö­ras om till af­färs­cent­rum. Ar­kiv­fo­to: Bengt Dahl­stedt

Åter­blick. Va­ru­hu­sepoken hade gått i gra­ven. Do­mus sto­ra bu­tik på Stor­ga­tan skul­le gö­ras om till af­färs­cent­rum. Det skri­ver LT den 12 sep­tem­ber 1990.
Do­mus val­de där­med att följa efter många andra stör­re va­ru­hus med att låta and­ra ked­jor och bu­ti­ker få plats på den sto­ra ytan.
Bland an­nat skul­le Gu­lins, Gul & Blå, Polarn & Py­ret, JC samt de ko­o­pe­ra­ti­va buti­k­­erna Sko­rum och Kicks sam­sas på hu­sets sto­ra yta till­sam­mans med en stor Kon­sum­bu­tik.
Gert Hans­son, som ­arbe­tat 25 år i va­ru­hus och var chef för Do­mus, tyck­te att det var trå­kigt att varuhus­epoken i Sverige var över.
– Men jag tyc­ker att vi har kom­mit på en po­si­tiv och ro­lig lös­ning i Sö­der­täl­je. Det blir ett at­trak­tivt af­färs­hus där Kon­sum be­hål­ler de ytor man be­hö­ver, sa Gert Hans­son.
Även käl­lar­pla­net skul­le få en ny bu­tik men hy­res­gäst var för stun­den ej klar.

SL-krav riskerade sänka orienteringstävling

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 23 ÅR SEDAN ⌊

Sto­ra skul­der. Ori­en­ter­ing­ens ar­ran­ge­mang Fem­da­gars gick back. Fo­to: LT:s arkiv
Sto­ra skul­der. Ori­en­ter­ing­ens ar­ran­ge­mang Fem­da­gars gick back. Fo­to: LT:s arkiv

Åter­blick. LT skri­ver den 22 sep­tem­ber 1992 att det se­nas­te sto­ra ori­en­ter­ings­ar­ran­ge­mang­et ­Fem­da­gars blev en jät­te­för­lust. To­talt var skul­den nära fem ­miljon­er kro­nor var­av den störs­ta skul­den var till SL.
I föl­jan­de LT-ut­gå­va sä­ger Bo Lind­berg, eko­no­mi­chef på SL, att det fanns risk att SL be­gär kon­kurs om man inte fick be­talt.
– Jag hy­ser ändå ­sto­ra för­hopp­ning­ar om att vi ska få be­talt. Jag ser ett hot mot hela idén med så här ­sto­ra ar­ran­ge­mang om den som ar­ran­ge­rar ­Fem­da­gars inte kla­rar av att ­be­ta­la.
En räd­da­re kun­de bli Ori­en­ter­ings­för­bun­det.
– Först när den slut­gil­ti­ga eko­no­mis­ka re­do­vis­ning­en finns på bor­det har vi ­an­led­ning att se vil­ka ­kon­se­­­kven­ser­­­ det får både för sörm­ländsk ori­en­ter­ing och själv­klart för hela ­rö­rel­sen. Vi kom­mer att ta vå­rt mo­ra­lis­ka an­svar, sa Stig Carls­son, ge­ne­ral­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­sek­re­te­ra­re­.­­­­

Assyriska klättrade ännu en division

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 23 ÅR SEDAN ⌊

Se­ger­ju­bel. Ceb­rail Mer­mer kra­mar om Pat­ri­cio Cisternas till väns­ter och Tor­björn Eriks­son till hö­ger. Ar­kiv­fo­to: Lars Dareberg
Se­ger­ju­bel. Ceb­rail Mer­mer kra­mar om Pat­ri­cio Cisternas till väns­ter och Tor­björn Eriks­son till hö­ger. Ar­kiv­fo­to: Lars Dareberg

Det var inte helt klart men redan nu jublade alla. Assyriska hade skrivit ännu ett kapitel på sin magiska resa.
Återblick. 23, 24, 25. Assyr­iskas skyttekung Cebrail Mermer gjorde ett hattrick i mötet mot Väsby i fotboll­ens norra kvaletta den 20 september 1992. Totalt hade Assyriskas nyckel­spelare gjort 25 mål på säsongens 22 spelade matcher.
Matchen mot Väsby slutade 4–1 till Assyriska som ledde kvalserien till ettan med sex poäng före tvåan Enköping.
Med två matcher kvar att spela fanns det chans för Enköping att komma i kapp, men då var laget tvunget att vinna sina två matcher och göra minst 15 mål medan Assyriska kollapsade totalt.
”Det är helt omöjligt” skrev LT:s sportchef Ulf Hammarlund och spelarna var lika bergsäkra.
– Det är klart nu. Vi är så stabila just nu. Det är omöjligt att rubba oss, sade matchhjälten Cebrail Mermer.
I massmedia och Fotbolls-sverige gladdes man åt Assyr­iskas framgång. Dels för att laget gick från korpen till division 1 på 18 år och dels för klubbens bredd på nationaliteter. I laget fanns spelare från åtta olika nation­aliteter.
”Assyriska är ett bevis på att det går att samsas över gränserna, och att man kan göra det med ett gott ­resultat” skrev Ulf Hammarlund.
– Har de så positiv stämning kan deras uppflyttning bli något positivt för svensk fotboll och kanske med­verka till att minska den rasism som ibland före­kommer på fotbollsarenorna, sa Svenska fotbolls­förbundets ordförande Lars-Åke Lagrell.

Stort ansvar vilade på videohandlarna

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 32 ÅR SEDAN ⌊

Videovåld. I rättssal B i Södertälje tingsrätt skulle ett mål om olaga uthyrning av våldsfilmer avgöras. Arkivfoto: Pether Engström
Videovåld. I rättssal B i Södertälje tingsrätt skulle ett mål om olaga uthyrning av våldsfilmer avgöras. Arkivfoto: Pether Engström

En butiksägare hyrde ut våldsfilmer till allmänheten. Då knackade polisen på dörren.

Återblick. Från och med den 1 augusti 1982 var det förbjudet att sälja och hyra ut filmer som innehöll närgående eller långvariga skildringar av någon som utsätts för rått eller sadistiskt våld.
Den 12 september 1983 skriver LT om att polisen beslagtagit ytterligare 15 videofilmer hos en en videohandlare. Det var kulturnämnden som polisanmält videohandlare under våren 1983 och LT skrev mycket om ämnet då det var första gången lagen skulle prövas i Södertälje.
I januari 1984 satte sig en domare, tre nämndemän, en notarie, en åklagare och en åtalad sig till rätta i bekväma stolar och startade en av filmerna, den första av 16 våldsfilmer. Ett par dagar senare kom domen. Butiksägaren dömdes till 2 100 kronor i böter och fick även videofilmerna beslagtagna.
Rådman Edward Cederlund sa till LT att han inte kunde förstå hur någon kunde vilja betala för att se den typen av film. Den åtalade försvarade sig med att hon inte själv sett någon av filmerna då de följer med i paket och hon inte hinner se alla. I stället hade hon plockat bort filmer då och då som hon fått kännedom om vara olämpliga men hon tyckte att det var svårt att avgöra själv.
– Jag kan inte sitta som enskild människa och säga ”det här får du inte se”. Jag menar, jag äter den mat jag vill och du den mat du vill, sa den åtalade.

Positiv. "Om vi får censur så slipper uthyrarna allt trubbel", tyckte Karem El-Barq. Arkivfoto: Annika Jonsson
Positiv. ”Om vi får censur så slipper uthyrarna allt trubbel”, tyckte Karem El-Barq. Arkivfoto: Annika Jonsson

Censur skulle göra film lämpligare

Återblick. Den 20 september 1984 går det att läsa i LT om att Socialdemokraterna ville ha censur på videofilmer. Videouthyrarnas röster i Södertälje var splittrad.
– Grundidén är helt fel. Andra människor ska inte få bestämma vad myndiga personer ska få se, sa Lasse Eklöf i Biljardhallen.
Videobutikerna hade tagit större ansvar efter att det blivit förbjudet att hyra ut råa våldsfilmer. I överlag var hyrfilmerna överspelningar från biofilm. Många av uthyrarna tyckte däremot att censur var en dålig idé. I stället ansåg man att ansvaret borde ligga på ansvariga utgivare och filmbolagen skulle ta större ansvar och klippa när det behövs.
Karam El-Barq på Barq video var mer positiv till Socialdemokraternas förslag. En anledning var för att butiken vid ett tillfälle fick 28 av butikens filmer beslagtagna och den tunga bördan om ansvaret vad som var lämpligt att hyra ut skulle lätta genom censur.
– Om vi får censur så slipper uthyrarna allt trubbel med myndigheter och föräldrar till barn som hyr videofilm.