Hus med Historia #8 – Skolan som fortfarande är en skola

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ BYGGNADER ⌊

Södra Oxbacksskolan närmast i bild. Den norra byggdes däremot först. Arkivfoto: Mattias Holgersson
Södra Oxbacksskolan närmast i bild. Den norra byggdes däremot först. Arkivfoto: Mattias Holgersson

Oxbacksskolan är Södertäljes näst äldsta skola men till skillnad från Torekällskolan är Oxbacksskolan fortfarande en grundskola.

Historien som den står nedskriven

Södertälje hade cirka 4 200 invånare i slutet av 1800-talet och staden fortsatte att växa snabbt. Torekällskolan och gamla lasarettets lokaler på Orionkullen räckte inte till att täcka upp för undervisningen av alla barnen. Därför byggde man en till skolbyggnad, denna gång på Oxbacken, som invigdes 1886. Ungefär tio år senare byggdes ytterligare ett hus som togs i bruk 1898. Utvändigt har inte skolbyggnaderna förändrats under alla åren men invändes har man moderniserat lokalerna ett antal gånger. Bland annat en stor sådan mellan 1992 och 1994.

Skolan har däremot inte undgått diskussioner om att rivas eller att flytta skolverksamheten. I Bilderboken-text från 1976 går det att läsa att man på 1930-talet hade planer på att riva skolan och bygga en större.

Så sent som 2013 gjorde Södertäljes stadsdirektör Martin Andreaes ett utspel om ett förslag att tömma skolan och bygga bostäder vid byggnaderna. Skolans verksamheter skulle i stället förläggas i Campus Telges gamla lokaler och samtidigt skulle man slippa renovera och bygga ut skolbyggnaderna. Dagen efter hade LT fått tag på Martin Andreae som tog tillbaka sitt utspel.

För 28 år sedan

Den 8 september 1986 skriver LT om hur firandet av Oxbacksskolans 100 års-firande gick till.

Födelsedagsbarnet Norra Oxbacksskolan, där komvux höll till, firades lördagen den 6 september med att alla som deltog iklätt sig i tidsenliga kläder som de sytt själv.

Arkivfoto: Olof Näslund

Biträdande skoldirektör Kjell Alvenholt var iklädd som prosten Linder, protokollförare i skolrådet, och sa likt denna gjorde när den invigdes:

– Vi har fått en skola som Södertälje behöver och jag tror att den kommer att stå här minst 100 år!

Förmiddagen gick åt att både komvux och låg- och mellanstadieeleverna deltog i lektioner likt sättet man gjorde 100 år tidigare. Stadsantikvarie Göran Gelotte höll sedan tal om hur barnen kom till skolan och Gunhild Karlsteen, som gjort en universitetsuppsats om skolans tillkomst, höll i en historielektion.

– Det är roligt att man bevarar den här gamla skolan, tyckte Gunhild Karlsteen.

På skolområdet cirkulerade även något urtypisk delikatess från Södertälje. Kringelgummor – och gubbar – gick nämligen runt och sålde kringlor till besökarna som även kunde se en utställning som många Södertäljebor bidragit med bilder till.

Hus med Historia #7 – Landshövdingens donation bäddade för skolbygge

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ BYGGNADER ⌊

Skolbyggnad som undgick att rivas. Foto: Peter Karlsson
Torekällskolan står vid korsningen av Torekällgatan och Nygatan. Foto: Peter Karlsson

Torekällskolan är Södertäljes äldsta skolbyggnad som fortfarande är i bruk. Man har dock inte grundskoleundervisningen i byggnaden längre.

Historien som den står nedskriven

När Södertälje växte sig allt större på 1800-talet blev det efterfråga om flera lokaler där barnen kunde undervisas. Efter att staden fått en donation av landshövdning Lowisin kunde man uppföra en helt ny skolbyggnad. Skolan stod färdig 1869 men var då bara två våningar hög. Efter tio år bestämde man sig för att bygga ytterligare en våning för att få plats med alla barn som stadigt ökade. På slutet av 1920-talet tillkom två tillbyggnader.

För 32 år sedan

Det 16 september 1983 skriver LT att politikerna diskuterade att riva Torekällskolan för att bygga ett parkeringsgarage. Detta för att det skulle bli billigare än att bygga ett nytt garage vid Oxbacksskolan och dessutom var platsen mer attraktiv då den var närmare stadens centrum.

— Det är väl främst tjänstemännen på gatukontoret som tryckt på det här förslaget. Personligen sätter jag Oxbacken-förslaget före, sa Lennart Svensson (S) i ledningsgruppen.

En av anledningarna till att man ville ha fler parkeringsplatser i staden var för att man inte kunde göra något annat i centrum före man löst parkeringsfrågan. Bland förslagen man diskuterade var att göra något spännande vid kanalen och Maren. Möjligen nedanför Orionkullen där ett antal P-platser då skulle försvinna.

För 112 år sedan

Ett bild från 1903 på en flickklass på Torekällskolan:

 

Öppet hus lockade många till Igelsta

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 33 ÅR SEDAN ⌊

Pas­sa­de på. När Igelstaverket stod fär­digt 1982 bjöd man all­män­he­ten på pep­par­ka­ka och rund­tur. Ar­kiv­fo­to: Ro­land Thun­holm
Pas­sa­de på. När Igelstaverket stod fär­digt 1982 bjöd man all­män­he­ten på pep­par­ka­ka och rund­tur. Ar­kiv­fo­to: Ro­land Thun­holm

Ef­ter pla­ner­ing och byg­gan­de stod Igelstaverket klart. Ener­gi­mi­nis­tern ströd­de lov­ord vid in­vig­ning­en. Nu var det all­män­he­tens tur att be­sö­ka vär­me­ver­ket.

Åter­blic­k. Mån­da­gen den 13 de­cem­ber 1982 skri­ver LT att Igelstaverkets öp­pet hus på lör­da­gen loc­ka­de 1 300 ny­fik­na. Be­sö­kar­na kun­de förut­om att be­vitt­na den 140 me­terhöga skor­stenen, bygg­na­der­na in­vän­digt och skopelevatorn som las­tar kol ur bå­tar­na även ta del av ver­kets hi­sto­ria och in­for­ma­tion om hur ver­ket fun­ge­ra­de. Dess­utom bjöd man på kaf­fe och pep­par­­ka­kor.
Igelstaverket hade ett par da­gar före all­män­he­ten fick gå runt på vär­me­­ver­ket haft in­vig­ning med 300 gäs­ter.
Bir­git­ta Dahl, ener­gi­­­mi­nis­ter, un­der­strök i sitt tal å re­ger­ing­ens väg­nar vil­ken pi­on­jär­in­sats Sö­der­täl­je gjort som bli­vit förs­ta kom­mun i lan­det som vå­gat sat­sa i stor ska­la på kol för sin fjärr­vär­me. Hon lo­vade även att Sö­der­täl­je skul­le få mång­mil­jon­bi­drag för ver­k­ets av­svav­lings­an­lägg­ning.
Un­der rund­vand­ring­en be­rät­ta­de hon för LT att det el­da­des myc­ket kol i hem­met när hon var li­ten. Ef­ter­som hon var älds­ta bland sys­ko­nen var det hon som ofta fick stä­da och hål­la kol­dam­met bor­ta. Hon fa­sa­de ex­tra myc­ket inför jul­­städ­ning­ar­na. Se­na­re blev det mer van­ligt med ol­je­eld­ning i stäl­let.
– Nu är ko­let till­ba­ka igen men i ett slu­tet sy­stem i ett vär­me­verk långt bort från där man bor, sa Bir­git­ta Dahl.

Hus med Historia #6 – Stans äldsta bostadshus

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ BYGGNADER ⌊

Ett hus som överlevt i många år. Foto: Peter Karlsson
Ett hus som överlevt i många år. Foto: Peter Karlsson

Där Södertäljes Gågata tar slut tar Järnagatan vid. Utmed denna väg kan man skåda flera gamla pampiga byggnader. Äldst av dem alla är flerfamiljshuset på Järnagatan 8.

Historien som den står nedskriven

Byggnaden ritades av en byggherre D J Ekenberg och stod färdig 1864 och är därmed ett av Södertäljes äldsta stenhus. Från början hade huset tre våningar men när gatan sänktes under 1907 bäddade det för att göra om källarplanet till butiker. Den rosa färgen fick huset vid en fasadrenovering på 1960-talet. Från början var huset ljusgrått.

För 36 år sedan

Mitt emot flerfamiljshuset på Järnagatan 8 låg för 36 år sedan Glassbaren. En populär plats som det dock stormade mycket kring i slutet av 1970-talet. LT skriver i utgåva 9 augusti 1979 att ägaren Ewa Lundgren inte gick med på hälso- och miljövårdsförvaltningens beslut om att Glassbaren måste stänga tidigare på kvällen.

Glassbaren kom inte överens med nämnd. Arkivfoto: LT
Glassbaren kom inte överens med nämnd. Arkivfoto: LT

Bakgrunden var att många hade klagat på buller från jukeboxen samt bilar som stannade utanför Glassbaren. Nämnden beslutade därför att Ewa Lundgren inte fick ha öppet till midnatt utan var tvungen att stänga klockan 22.00. I samma veva förbjöd man henne även att servera mat i lokalen – uppvärmd i mikrovågsugn – då hon inte hade tillstånd för det.

– Dom gav mig muntligt löfte om att det var okej att använda mikrovågsugnen, sen blev jag förbjuden att använda den, sa Ewa Lundgren.

Ägaren kände sig orättvist behandlad och hade överklagat beslutet till länsstyrelsen. Medan hon väntade på länsstyrelsens beslut tänkte hon fortsätta ha öppet till midnatt och även servera uppvärmd mat i lokalen. Hon menade att många av hennes kunder var taxi- och busschaufförer som köpte kaffe och något att äta på kvällarna. Men åsikterna gick isär.

– Våra grabbar och tjejer gillar inte Glassbaren. I stället är dom rädda för att dom själva eller passagerarna ska råka illa ut. Det går en hel del raggare där. Men så länge inget våld har förekommit, kan inte skyddsombudet ingripa, sa Bernt Borg, styrelsemedlem på kommunal.

Någon snabb lösning på konflikten blev det inte för i början av 1980 härjade en brand i lokalen. Mycket talade för att det var en bensinexplosion i lokalen. Brandmän vittnade nämligen om stark bensinlukt och dessutom hade det varit en kraftig explosion.

– En rökexplosion är normalt inte så kraftig som den här. Det låg stekpannor utanför gården som farit ut genom fönstret, sa brandmästaren Sven-Erik Gornitzka i LT den 8 februari 1980.

Den 25 februari 1980 skriver LT att brandutredningen var färdig. Men varken LT eller Ewa Lundgren hade fått ta del av utredningen ännu.

– Om branden är anlagd förstår jag inte vem som gjort det. Det mesta i lokalen var hyrt och jag har inga fiender som jag vet om, sa hon, och hade plan på att renovera och slå upp dörrarna igen, så snabbt som möjligt.

Hus med Historia #5 – Ett hus där man väntar

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ BYGGNADER ⌊

Undrar vad kungen bjöds på för kalasmåltid 1860. Foto: Peter Karlsson
Gamla stationshuset i dag. Undrar vad kungen bjöds på för kalasmåltid 1860. Foto: Peter Karlsson

Historien som den står nedskriven

När det äldre stationshuset vid Södertelge nedre (senare namnbyten till Södertälje central, centralstation och centrum) byggdes 1860 i samband med att västra stambanan anlades. Från början var tanken att Södertälje inte skulle få en station i centrum utan enbart en station (Södertelge Öfre) vid Saltskogsfjärden (Scaniasjön) men när Statens järnvägar även beslutat sig för att dra ett spår ner till en lastageplats vid Maren såg stadsstyrelsen en möjlighet att få en till station närmare stadens centrala del.

När gamla stationshuset uppfördes och invigdes 1860 bestod den av ett tvåvåningsparti i mitten med envåningsbyggnader på vardera sidor. I de två envånings flygelliknade byggnaderna hanterades gods och i mittenpartiet fanns vänthall och personalbostäder.

1921 fick Södertälje en ny station (Södertälje södra, senare hamn) i samband med att Södertälje fick ett nytt dubbelspår genom staden. 1947 revs stationen vid Saltskogsfjärden och på den gamla banvallen går nu Nyköpingsvägen fram. 1994 invigdes Igelstabron och Södertälje Syd med att man fick gå över bron. Se bildspel om bygget av Igelstabron och Södertälje Syd: http://lt.se/nyheter/nyheter/1.2199683-nostalgi-sa-byggdes-igelstabron

För 155 år sedan

En stor dag för den lilla lantliga avkroken Södertälje. det första tåget har rullat in framför det tegelröda stationshuset i ett moln av virvlande vit vattenånga. Vagnarna är prydda med unionsflaggor, resenärerna festklädda och själve kung Karl XV finns ombord.

Text: Leif Strömberg / Teckningar: Lennart Wahlström / Publicerad: 24 maj 1989

Södertäljeborna hurrar och vinkar. Och feststämningen är lika överväldigande överallt där järnvägen dras fram. Det är en stor och omvälvande händelse, osannolikt en av de viktigaste tilldragelserna i vårt lands historia.

Kungens besök i Södertälje äger rum i oktober 1860. Han tas emot av borgmästaren, det hålls tal, och sedan kliver man in i det stiliga stationshuset. Byggnaden som finns kvar än i dag och används numera som godskontor.

Inne i väntsalen väntar ett välförsett middagsbord på resenärernas ankomst. Det äts och dricks under några timmar, innan sällskapet åter går ombord på tåget och tuffar tillbaka till huvudstaden.

Allt verkar lyckat, men det kunde ha varit ännu bättre.

Helst skulle järnvägen ha gått genom Södertälje. Inte som nu, en kilometer söder om staden, men huvudstationen som kallas Södertelge Öfre liggande vid Saltskog.

Stickspår
Det fina stationshuset inne i staden ligger i själva verket i slutänden av ett stickspår. Den som ska åka till Södertälje måste alltså byta tåg.

Den lösningen var en missräkning för stadens fäder. Men höga kostnader för markinlösen och viljan att dra stambanan Stockholm–Göteborg den kortaste vägen avgjorde.

Det är nu under andra hälften av 1800-talet som merparten av de svenska järnvägen byggs.

Staten anlägger stambanor som blir stommen i järnvägsnätet, samtidigt som en mängd privata finansiärer bygger mindre banor, vilka ansluts till stambanorna.

Utvecklas
De som planerar detta jättelika projekt är starkt påverkade av liberalismens idéer. Detta bidrar till att statsbanorna i stor utsträckning dras fram genom glesbygder som nu får en chans att utvecklas ekonomiskt.

Det växande järnvägsnätet öppnar den ena isolerade bygden efter den andra. De blanka spåren blir en port mot världen utanför.

Under denna epok föds den legendomspunne rallaren, en mångkunnig, uthållig och hårt arbetande vagabond. Sverige har en kår på 20 000 rallare årtiondena strax efter sekelskiftet.

Rallare
Flertalet av dess arbetare har rekryterats från den överbefolkade landsbygden. De har valt ett krävande men fritt jobb, som är ett alternativ till städernas industriarbete eller emigration till Amerika.

Många rallare blir så småningom statstjänstemän. En tredjedel av yrkeskåren får anställning hos Statens järnvägar som stationsmästare, banvakter, i verkstäder och lokstallar.

Epoken har inletts i mitten av 1800-talet. Den första normalspåriga statsbanan öppnades 1956 och hade sträckningen Örebro–Ervalla–Nora.

Förvandlat
Det sista stora bygget avslutades 1937, då inlandsbanan blir helt klar genom att sträckan Arvidsjaur–Jokkmokk öppnas. Och åren efter uppnår Sverige sin största sammanlagda banlängd: 16 886 kilometer.

Detta gigantiska företag har på ett genomgripande sätt förvandlat hela Sverige. Det har skapat förutsättningar för en kraftig utveckling av industrin, det har brutit människors, bygders och hela landsändarnas isolering från omvärlden.

Tälje Syd
Och hur gick det då i Södertälje? Ja, här var ju inte isoleringen något stort problem, men man missade fördelar genom att sakna direkttrafik till staden.

Denna brist försökte man avhjälpa i början av 1900-talet. Dock utan framgång. Stambanan låg kvar där den låg. Södertäljes nya huvudstation blev Södertälje Södra, som även den hamnade lite vid sidan om. Och som bekant blir det likadant med framtidens Södertälje Syd.