Jagad av minnena – Anna kämpade för statsministerns liv

Återpublicering av artikel ur LT den 28 februari 1989

Mordnatten förändrade Anna Hages liv. I tre år har nu jagats av massmedia och nyfikna människor. Foto: Roland Thunholm
Mordnatten förändrade Anna Hages liv. I tre år har nu jagats av massmedia och nyfikna människor. Arkivfoto: Roland Thunholm

För tre år sedan förändrades Anna Hages liv. Hon var den som försökte rädda livet på Olof Palme. Sedan dess är ingenting sig likt.
– Jag hade tur i oturen som var så ung att jag inte tänkte. Hade jag varit äldre, hade jag blivit knäckt.


Text: Sabine Röme


Anna Hage är i dag 20 år. På dagarna arbetar on som demonstratris. Med förkläde på magen står hon i olika affärer och försöker truga kunderna.
– Det värsta är att man i åtta timmar i sträck måste låtsas att kunden framför en är det mest betydelsefulla som finns, säger hon med ett skratt, och de blå ögonen glittrar.
Framför henne ligger en konstbok uppslagen. Sedan januari studerar hon konsthistoria och egyptologi. På nätterna jobbar hon extra på sjukhuset.
Många gånger har hon önskat att hon aldrig var på Sveavägen den 28 februari 1986. Att hon hade fått fortsätta att vara en vanlig skolflicka från Södertälje.
Varje förändring i mordutredningen leder till telefonsamtal från tidningarna. När 41-åringen greps, gick telefonerna varma. Och inför årsdagen hör nya tidningar av sig.
– Man blir påmind hela tiden. Det kommer en massa människor fram och frågar. Har det hänt något nytt? Det händer tre till fyra gånger per dag.

KLICHÈER
Anna suckar. För två år sedan berättade hon i LT om ångesten på mordnatten och massmedias sensationshunger. I dag är hon fortfarande ett jagat villebråd. Ibland känner hon sig så trött att hon kan kräkas. Hon har så många gånger berättat om mordnatten att orden blivit tomma klichéer. Men den här gången går det lättare. Och med orden kommer minnena från mordnatten.
Anna sitter tillsammans med några väninnor i en bil. De har precis varit och sett Morrhår och Ärtor på Filmstaden. Efteråt får de skjuts hem av en vän.
När bilen stannar för rödljus vid korningen Sveavägen-Tunnelgatan, får Anna syn på något.
– Vi satt och pratade. Vad har ni gjort i kväll? och sånt där. Jag satt ytterst och tittade ut genom fönstret.
– Det gick fruktansvärt snabbt. Först trodde jag att det var någon som hade fått hjärtinfarkt. Sedan såg jag att mannen ramlade ihop så brutalt. Han slogs till marken, och bredvid stod en annan man. Kanske var det en knarkuppgörelse?
Anna funderade inte längre. Hon går på vårdlinjen vid Täljegymnasiet och ser att mannen på marken behöver hjälp.
– När jag öppnar bildörren, sprang mördaren. Jag såg honom bara bakifrån.
– Nu skulle jag aldrig kunna säga hur han såg ut. Jag såg bara ryggen och springsättet. Jag kommer aldrig kunna peka ut någon och säga att det är han.
Anna struntar i den flyende mannen. Hon koncentrerar sig på den skadade mannen och börjar undersöka honom. Att det är Olof Palme, tänkte hon inte på.
– Jag visste inte hur skadad han var. Men jag förstod att lungan var punkterad. Det värste blodskum runt munnen. Jag lade honom först i framstupa sidoläge och kände på pulsen. När jag inte kände någon puls lade jag honom på rygg.
Anna förstår att hon måste få i gång hjärtat och andningen. Bredvid henne står hennes väninna och försöker hålla i den chockade och skadade Lisbeth Palme.

GROTESKT
– Karin försöker hålla undan henne. Hon var fruktansvärt chockad. Hon gick hela tiden fram och knuffade på mig. Hon förstod inte vad som hänt.
– Hon tyckte att vi skulle kalla på läkare. Jag försökte förklara att vi var tvungna att få i gång pulsen först.
Anna försökte förtvilat genom hjärtmassage få i gång hjärtat på mannen. Hur länge hon håller på har hon inget minne av. Däremot kan hon tydligt se bilden av den döde mannen framför sig. En bild som skrämmer.
– Det såg så fruktansvärt groteskt ut. Det är skillnad på människor som dör i cancer eller gamla människor. De där fridfullt med nästan ett leende på läpparna.
– En människa som dör i panik, i ångest, ser helt annorlunda ut. De blir rädda. Ångesten får musklerna att styvna i kramp. Ögonen blir stirrande och munnen öppen. Man ser rädslan. Det är groteskt.
En rysning går genom henne och hon tystnar.
Tjutande polisbilar och ambulanser kommer till platsen. Först när en av poliserna frågar, förstår Anna vem mannen på gatan är.
– Polisen ville veta vem mannen var, och så sa kvinnan att det var Olof Palme. Det trodde vi inte på, hon var ju så chockad.
Först när Anna på nytt tittar på mannen, känner hon igen honom. Allt börjar snurra. Framför henne ligger Sveriges statsminister. Mördad.
– Det blev lite för mycket. Det är nog hemskt med att se en människa bli skjuten. Men när det dessutom är statsministern. Det är för mycket.

PANGGREJ
På några minuter förändras Annas liv. Innan hon själv hinner fatta det. Polisen tar hennes vittnesuppgifter. Platsen spärras av. Och Expressen dyker upp. Frågor och fotoblixtar som kommer att förfölja Anna i tre års tid fyras av.
– Det första reportern kläcker ur sig är: Oh vilken panggrej! Sedan kommer erbjudandet om pengar.
Hon förs till polishuset och ringer därifrån till sin pappa. Han ligger och sover när samtalet kommer.
– Pappa, jag kommer inte hem i natt, sa jag. Sedan berättade jag vad som hänt. Han visste inte om han drömde eller det var sant och la på luren. En kriminalare fick ringa upp honom igen, minns Anna.
– När han sedan köpte kvällstidningen dagen därpå fick han nästan hjärtinfarkt. Där var hans lilla Anna på framsidan.
Den natten får Anna gång på gång berätta vad hon sett. När några poliser kommer in och berättar att Olof Palme är dödförklarad, tittar Anna ned på sina händer och kläder. Hon får en intensiv äckelkänsla. Kläderna är mörka av blod. Och på händerna, under naglarna och på armbandet finns ännu mer blod.

"Hade jag vetat hur det skulle bli, skulle jag aldrig klivit ur bilen" säger Anna Hage. Foto: Roland Thunholm
”Hade jag vetat hur det skulle bli, skulle jag aldrig klivit ur bilen” säger Anna Hage. Arkivfoto: Roland Thunholm

FLÄCKAR
– När jag duschade, upptäckte att jag hade blod över hela kroppen. Men hur mycket jag än försökte gick det inte att få bort.
– En vecka efteråt hittade jag fortfarande blodfläckar. Det var fruktansvärt. En död mans blod på mina kläder. Och det var blod jag inte fick bort. Paniken grep mig.
Anna slängde kläderna. Hon ville inte se dem. Inte känna lukten av blod eller se bilderna från mordnatten framför sig igen.
Men Anna fick ingen chans att glömma. Telefonen ringde gång på gång. Reportrar från tidningar över hela världen ställde frågor. Aktuellt, Rapport och Ekot väntade. I Expressen var hon den lilla halvt ihjälskrämda flickan.
– När jag åkte till tv-huset dagen därpå, var hela samhället grått. Knappt några människor var ute och allt var stängt. De som stod vid busshållplatserna pratade inte med varandra. Alla var berörda, minns Anna.
Hon blev mot sin vilja känd, och hennes liv blev kaotiskt. Polisen ringde till skolan och kallade henne till nya förhör. Massmedia jagade henne överallt. Genom brevlådan kom hotelsebrev. Och på stan kom människor fram och ställde frågor.

AVUNDSJUKA
De som var mina närmaste vänner väntade fyra till fem dagar med att ringa. De förstod att det var så mycket som hände, att jag var chokad och inte kunde sova.
– Andra blev avundsjuka på att man stod i centrum. De reagerade konstigt.
– Någon sa att jag skulle ta av armbandet som blivit blodigt och lägga det i en plastpåse. Det skulle säkert bli värt pengar eftersom det var Olof Palmes blod. Folk är inte kloka.
Annas blå ögon mörknar av ilska. Hon kände sig kränkt, desillusionerad och utnyttjad. Vad hon spelade ingen roll. Pressen skrev vad de ville. Och många valde att tro på vad som stod i tidningen i stället för på henne.
– Jag blev förändrad. Jag kände att det inte var roligt med samma saker. Jag pratade på ett annat sätt. Och jag sov inte. Det var en massa illusioner som sprack.
Anna skakar på huvudet. Hon minns tomheten och rädslan efter mordet. Sömnlösheten och de efterhängsna frågorna. Människor som gång på gång undrade varför hon inte var helt förstörd.

SKRÄMD
Mordet förändrade hennes liv också på andra sätt. Hon vågar inte längre gå ensam hem i mörkret. Där lurar rädslan
– Man kallar fram fantasifoster. Man vet inte om någon har koll på en eller vet vem man är. Jag skrämmer upp mig själv så mycket att jag springer den sista biten. Jag har ju anledning att känna mig rädd.
– Men det är ingen fara så länge den rätte inte är gripen. Men kommer polisen på rätt spår, så kan det hända att den skyldige eller hans vänner vill undanröja spåren … vittnena, säger Anna lågt och sveper med handen över bordet.
Hon är inte säker på att 41-åringen är den rätte och riktigt lugn blir hon inte förrän hennes vittnesmål är preskriberat. Det sker först om 22 år. Fram till dess kan hon när som helst bli kallad till rättegång mot Olof Palmes mördare.

En uppliftande premiär i backen

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 25 ÅR SEDAN ⌊

Liftpremiär. Ragnhildsborgsbackens fick en ny lift 1989. Premiären fick dock skjutas upp. Arkivfoto: Roland Thunholm
Liftpremiär. Ragnhildsborgsbackens fick en ny lift 1989. Premiären fick dock skjutas upp. Arkivfoto: Roland Thunholm
Återblick. I LT-utgåvan 18 februari 1991 kunde man läsa, lagom till sportlovet, att det hade varit en efterlängtad premiär för den nya skidliften i Ragnhildsborgsbacken.
Liften var nämligen inte helt ny utan Frilufts­främjandet fick den nya liften, värd en miljon kronor, två vintrar innan. Men snöbristen det året ställde in premiären av liften, liksom vintern därpå.
Även vinter 1991 var snöfattig men när man precis var på väg att förlora hoppet om att få glida ner för backen på skidor och andra godkända medel svepte snöflingorna och kylan in över Södertälje. Premiäråkningen i liften och backen var gratis och dessutom hade backen breddats och jämnats ut. Längst upp på toppen gick det däremot fortfarande inte att åka då snölagret var för tunt. Detta trots att snö­kanonerna jobbat för högtryck dagarna före premiären.

Filmbranschen i kris – krig lockade fler

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 25 ÅR SEDAN ⌊

Svårt. ”Det går inte att bara sälja god­is” sa Pier­re Chammas på Luna vi­deo där ut­hyrningen gick trögt. Ar­kiv­foto: Thomas Brandt
Svårt. ”Det går inte att bara sälja god­is” sa Pier­re Chammas på Luna vi­deo där ut­hyrningen gick trögt. Ar­kiv­foto: Thomas Brandt
Ett ho­tell med brister, ett krig som stö­rde filmtittandet och impopulära reor berättade LT om 1991.
 
Åter­blickar. I LT den 20 feb­ru­a­ri 1991 gick det att läsa att videobranschen var hotad. Den stora ned­gå­en­de trenden be­rodde på kon­kur­rensen av ka­bel-tv. Men även krig sades vara boven. Pier­re Chammas på Luna vi­deo, vars ut­hyrning gått ner med 50 pro­cent, trodde att ned­gång­en till viss del även be­rodde på att många valde att hellre ­titta på ny­hets­sänd­ningar om Gulfkriget än att hyra film.
Den stora bok­rean var i gång. En­ligt ett en­kät LT gjort till sin ge­nom­gång av bok­han­dlarna i stan svarade ma­jo­ri­teten att de fö­re­drar bok­klubbar framför reor.
En av topp­ny­heterna i ut­gå­van var att Stads­­ho­tel­let blivit prickat på fler än 100 punkter vid två brandsyner. De flesta an­märk­ningar var om att flytta skylt­ar och rensa i el­skåp men en punkt handlade om avsak­naden av en nöd­ut­gång i den nya bist­ron – en nöd­ut­gång som var med på bygglovsrit­ningarna.
Peter Nord­gård, vd, sa att Stads­ho­tel­let be­ställde en ex­tra brand­trap­pa di­rekt ef­ter brand­synen och räknade med att den skulle vara på plats inom nå­gra vec­kor. En­ligt honom var det bygg­fö­re­taget som gjort fel – ett fö­re­tag som vid tid­punkten hade gått i kon­kurs.
Do­mus, nu­va­ran­de Telge­huset, hade gått från stort va­ru­hus till en gal­le­ria med mat­bu­tik och flera min­dre ­af­färer. Men allt var inte helt fär­digt. I slu­tet av mars planerades pre­mi­är.

Vin & spritcentralens konjak var i fara

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊

Fat i fara. Jan Bro­lund bland konjaktunnorna på Vin och sprit­cen­tralen i Sö­der­täl­je. Ar­kiv­foto: Pet­her Engström
Fat i fara. Jan Bro­lund bland konjaktunnorna på Vin och sprit­cen­tralen i Sö­der­täl­je. Ar­kiv­foto: Pet­her Engström
Återblick. I LT-utgåva 17 februari 1981 kan man läsa att Vin & spritcentralens konjak var i farozonen.
Den franska drycken hade köpts in på fat och sedan blandats, spätts och setts med färg och sedan sålt över Systembolagets diskar.
Men på grund av omfatt­ande bedrägerier där sprithandlare hade destillerat vin vars ursprung inte var från de franska vindistrikten­ och sedan sålt dem som konjak­ lutade det åt att en ny lag
i Frankrike skulle stoppa försäljningen av konjak på fat.
I stället föreslogs det att man skulle tappa direkt på flaska i Frankrike. Något som skulle ställa till det för Sverige som föredrog att förvara konjak i tunnor.
Jan Brolund, vd på Vin och spritcentralen i Södertälje, beklagade det som höll på att hända. Samtidigt hade han sagt upp sig. Anläggningen i Södertälje var nämligen också hotad och Jan Brolund tyckte tiden var inne att prova något nytt.

Lill-Janne knäckte de gamla polarna

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊

Matchhjälte. Jan ”Lill-Janne” Eriksson blev matchens lirare efter sina två mål. Arkivfoto: Kjell Gustavsson
Matchhjälte. Jan ”Lill-Janne” Eriksson blev matchens lirare efter sina två mål. Arkivfoto: Kjell Gustavsson
Det var rekordjämnt i botten­ av elitserien, en stor ungdomsliga hade avslöjats­ och i Järna hade det delats ut utmärkelser.
Återblickar. Den 13 februari­ 1981 toppar LT med att polis­en avslöjat en stor ungdomsliga. 16 ungdomar i åldrarna 12 till 16 år var misstänkta­ för mordbränder, inbrott och skadegörelse för miljon­belopp. Fyra Södertäljebor misstänktes ha agerat hälare­ åt ungdomsligan.
För första gången någon­sin­ delades Järnabragden ut. De första bragderna­ gick till föreningen Järna sportklubbs bordtennissektion och Rickard Berglind – för hans arbete med drogfria danskvällar för ungdomar.
I utgåvans ­mittenparti kunde läsarna ta del av ­historien om hantverksbyggnaden i Centrifugen – Södertäljes äldsta industri­byggnad. LT berättar att Scanias historia tog fart där.
När AB Atlas i Stockholm bildades 1873 och köpte upp Ekenbergs Vagnfabrik som höll till i byggnaden i Centrifugen följde nämligen David Joakim Ekenbergs måg ­Philip Wersén med till Atlas. Wersén ville sedan återvända till Södertälje. Han gjorde det 1881 och bildade då företaget Vagnfabriks, ”Vabis”, i nya industri­området vid Saltskogsfjärden.
För SSK, som krigade i botten­ av elitserietabellen,­ var varje poäng mycket viktig.­ Två nya sådana hade man ordnat efter att ha beseg­rat Brynäs med 3–2. Över 6 000 personer såg på när ”Lill-Janne” hade stor show.
– Visst känns det skönt att få göra två mål på mitt ­gamla lag, sa Jan Eriksson.

Snökaos höll stan i ett mystiskt järngrepp

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 5 ÅR SEDAN ⌊

Totalstopp. All busstrafik i Södertälje ställdes in efter snökaoset i februari 2011. Arkivfoto: Paola N Andersson
Totalstopp. All busstrafik i Södertälje ställdes in efter snökaoset i februari 2011. Arkivfoto: Paola N Andersson

Snökaos och blåsten ställde till det ordentligt för buss- och pendeltågstrafiken. Bussarna ställdes in helt och pendeltågen var mer än en och en halv timme sena.

Återblick. För fem år sedan, 12 februari 2011, skrev LT om trafikkaoset som drabbade staden och länet och ­gjorde många mindre vägar helt oframkomliga. Nobina gav upp helt inför snön och Trafikverket och Stockholmståg hade inte heller mycket att sätta in mot de ­insnöade växlarna. Snön ­blockerade växlarna och gjorde att dessa inte kunde läggas om.

Mikael Lindskog, kommunikationschef på Stockholmståg berättade för LT:
– De fastnar i halvläge och då kan man inte köra alls. Hittills har ­Trafikverket fått koncentrera sig på felavhjälpning, men när det ­slutat att snöa kan de göra en planerad röjning av systemet. Hela helgen ska fokus läggas på att situationen ska vara bra igen på måndag, sa Mikael Lindskog och räknade med normal trafik i helg­en, men trodde ändå att det skulle bli vissa förseningar.

Det dröjde till klockan tre på eftermiddagen innan buss­arna kom i gång och då var trafiken väldigt reducer­ad. Först tre timmar ­senare var man i full gång förutom busstrafiken till Gnesta, Överenhörna och Valla där det var helt inställt. Efteråt berömde Jimmy Kumlin på Nobinas störningsjour resenärerna:
– Det har inte varit något gnäll alls, säger han.


Resurser inte anpassade för klass 2-varning

 

Snöslunga. Det var mycket snö vintern 2010/2011. Här en effektiv snöslunga i full gång.Arkivfoto: Mattias Holgersson
Snöslunga. Det var mycket snö vintern 2010/2011. Här en effektiv snöslunga i full gång. Arkivfoto: Mattias Holgersson

Återblick. Efter ­ovädret som drog in över Södertälje­området februari 2011 stod många hushåll i Nykvarn, Enhörna och Järna utan ström. Värst var det i Nykvarn där 1 700 kunder var drabbade, uppgav ­Telge nät.

Det var även problem med postutdelningen och som mest var det 8 000 hushåll som inte fick någon post på grund av de oplogade vägarna. I Järna fortsatte man dela ut posten vid femtiden på eftermiddagen.

I kommunen satte man in alla tillgängliga resurser för snöröjning, men det räckte inte till då resurserna inte var anpassade för den klass 2-varning som rådde.

– Vi har kallat in alla maskin­er som är tillgäng­liga. Just nu rullar 4–6 last­bilar i stan, och 30–40 maskiner röjer gatorna. Men det tar tid, sa kommunens stadsmiljöchef Ove Lundgren och la till:
– Nu brister det i framkom­lighet av naturliga ­orsaker.

Elias Zazi
elias.zazi@lt.se
08-550 921 48

Nykvarns cementgjuteri skulle läggas ner

⌉ NYKVARN ¦ FÖR 30 ÅR SEDAN ⌊

Informerades. Halva personalstyrkan fick information på ett möte att gjuteriet skulle stänga. Arkivfoto: Anders Andersson
Informerades. Halva personalstyrkan fick information på ett möte att gjuteriet skulle stänga. Arkivfoto: Anders Andersson

Återblick. Den 28 januari 1986 skriver LT att det var klart att Nykvarns cementgjuteri skulle gå i graven. Informationen slog däremot inte ner som en bomb hos de 13 arbetarna. Turerna kring fabriken hade varit segdragna­ och många under åren.
Precon och Meag köpte företaget den 1 juli 1985 av Domängrus. De nya ägarna­ hävdade sedan att förra ägarna dolt felsatsningar och förspeglat fel års­resultat som anledningen till avvecklingen.
– Vi köpte bolaget som brukligt med sedvanliga garantier i avtalet. När vi ­lyfte på täcket var det inte vad det skulle vara, sa Bo-Lennart Jepson, Nykvarnsfabrikens styrelseordförande.
Facket menade att försäljningen gjordes enbart för att avveckla företaget.
– Vad de än säger tror vi inget annat. Det har bara bekräftats hela tiden, sa Sven-Gunnar Edström, ombudsman på Fabriks.
Nykvarns cementgjuteri­ blev 70 år gammalt och stängde portarna i juni 1986.

Anställda dansade ut julen och ur fabriken

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 30 ÅR SEDAN ⌊

Tack och Hej då. Hilton Willén, till höger, avtackas på Alfa Lavals sista julfest av personalchef Stig Lindh. Arkivfoto: Arne Adler
Tack och Hej då. Hilton Willén, till höger, avtackas på Alfa Lavals sista julfest av personalchef Stig Lindh. Arkivfoto: Arne Adler

Mjölkmaskinsfabriken tackade för sig, Södertäljerevyn bjöd på skratt och när nytt planeras – rivs det som står i vägen.

Återblickar. I LT-utgåva 27 januari 1986 får vi veta att Alfa Lavals anställda­ hade haft en sista julfest. Fabrik­en skulle nämligen stängas under året och alla anställda­ hade erbjudits arbete på andra fabriker – främst i Tumba. Omkring 400 vuxna och barn närvarade vid fest­en på Trombon i Folkets hus.
– Det är klart att det är sorgligt, men det får man inte låtsas om en sådan här dag, sa Hilton Willén, som avtackades efter mer än 20 år som organisatör av Alfa Lavals julfester.

Södertäljerevyn firade­ 40-årsjubileum med att sätta­ ihop en föreställning med klassiska sketcher.­ Vid den fullsatta premiären skoj­ades det bland annat friskt om charterresenärer och med sketcher som ”Ljugar­bänken” och ”Ölisarna”.­

Bakom Badhotellet skulle­ en stor kontorsbyggnad resas. I LT går det att läsa att byggstarten var osäker och gällande nya Täljebadet får vi veta att man inte var överens om antalet bassänger.

Bland de tragiska nyheterna­ hade vatten­tornet i Östertälje fått sin dödsdom och skulle rivas. Tornet, som gick i pension­ på 1970-talet, bedömde länsstyrelsen ha ett kultur­historiskt intresse men inte vara särskilt märklig. ­Södertälje kommun ville absolut inte ha kvar tornet. På platsen­ planerades villabyggen.