Spagettiarbetarna berättade om sitt jobb

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Svettigt. Arbetsmiljön för Rune Svedlindh var inte den behagligaste.Arkivfoto: Thomas Brandt
Svettigt. Arbetsmiljön för Rune Svedlindh var inte den behagligaste. Arkivfoto: Thomas Brandt

Återblick. Ingen lönnmördare lurade bakom draperiet av spagetti men det gällde för presskötaren Rune Svedlindh att se upp för kniven som kapade spagettin var trettonde sekund.
LT hade varit och hälsat på hos Kungsörnen i Järna. Den 8 oktober 1981 kunde man läsa reportaget i lokaltidningen som var en del av LT-serien: ”På jobbet”.
Företaget hade en lång historia bakom sig och i fabriken arbetade det 130 personer med huvudfokus på olika former av pasta.
Rune Svedlindh ­arbetade med att göra spagetti och se till att den såg korrekt ut. Enligt LT:s beräkningar passerade 272 stänger av hängande spagetti i timmen hans ögon. Totalt hade spagettilinjen 10 000 stänger. Arbetsmiljön för Rune var 30 graders värme och 60 procents luftfuktighet.
Läsarna fick även kännedom om hur havregryn blev till och hur all produktion övervakades i datorrummet.

Många nyheter när ny bank öppnades

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Nya lokaler. Östra Sörmlands sparbank öppnade sina nya lokaler vid gågatan för 35 år sedan. Arkivfoto: LT
Nya lokaler. Östra Sörmlands sparbank öppnade sina nya lokaler vid gågatan för 35 år sedan. Arkivfoto: LT

En bank fick nya lokaler, Södertäljeklubb klättrade i seriesystemet och en familj kämpade för att få stanna.

Återblickar. Under de första dagarna i oktober för 35 år sedan följde LT hur det gick för Gloria och hennes familjs kamp att få ­stanna i Sverige.
Familjen ­skulle skickas tillbaka till Chile trots orolighet­erna i landet och att familjen bott i ­Sverige i över två år.
I LT den 1 oktober 1981 meddelades att den anrika Ulvsundsfärjan ­skulle besiktas och dess framtid hängde på resultatet. Dessutom skulle inte Sverige få arrangera vinter-OS 1988. I stället blev det Kanada som skulle vara värd.
Måndagen den 5 oktober skrev lokaltidningen att ­Scania skulle bygga en 40 meter hög skorsten för att få bukt med den dåliga lukten från gjuteriet och på sportsidorna jublade Assyriska, som var klara för division fem, i kör med SSK – som hade kört över Avesta med 15–3 i lagets hemmapremiär i division 1 östra.
Invigningen av Östra Sörmlands sparbank nya lokaler var riktigt pampig. Det skrev LT på tisdagen. Banken slog upp portarna till sina nya lokaler i Kopparhuset vid gågatan och hade även flera nyheter. Bland annat kunde man göra inlåningsärenden i de nya allkassorna och så introducerade man könummerlappen.
Bankens fyra våningsplan hade kostat 17 miljoner kronor och hade dessutom tre Minuten-automater.
På onsdagen rapporterade LT att Gloria och hennes familj fått glädjande nyheter
– de skulle få stanna!

Södertäljes idrottsplats återinvigdes

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Stora namn. Patrik Sjöberg, SM-vinnaren i höjd 1981, var en av många som skulle tävla i Södertälje. Arkivfoto: Rolle Rygin
Stora namn. Patrik Sjöberg, SM-vinnaren i höjd 1981, var en av många som skulle tävla i Södertälje. Arkivfoto: Rolle Rygin

Återblick. Många tävlingar hade avgjorts på Södertäljes­ idrottsplats sedan invigningen 1923. Men efter 52 år höll den inte längre mått­et. Stjärnorna sa ifrån och fritidsförvaltningen vaknade till, började renovera och bygga en anläggning som världens friidrottare ville träna och tävla på igen.
Första helgen i september 1981 var det dags för återinvigning av idrottsplatsen och det genom att återuppliva Scaniaspelen som hade legat i dvala i fem år.
På Scaniaspelen skulle­ ­flera landslagsmän ­tävla fick man veta i LT. Södertäljes Kenth Eldebrink, som ny­ligen hade satt nytt svenskt rekord med 90 meter var ett av namnen. Andra stora namn var trestegshopp­aren Johan Brink och höjdhopparen Patrik Sjöberg.
När spelen avgjorts var Patrik Sjöberg på LT:s framsida. 16-åringen hade nämligen satt nytt juniorrekord efter att ha hoppat över 2,20 meter. Nu hade han ­siktet inställt på det ­svenska rekord­et: 2,23 meter.

Kyrkodispyt spred sig utanför väggarna

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Åsikter och respass. Ulla Dahlberg (S) tyckte till om kvinnliga präster, och Lawerence McCray, SBBK, fick sparken. Arkivfoto: LT
Åsikter och respass. Ulla Dahlberg (S) tyckte till om kvinnliga präster, och Lawerence McCray, SBBK, fick sparken. Arkivfoto: LT

För 35 år sedan var det stor debatt om kvinnliga präst­er. Bägaren hade svämmat över så pass att politiker gav sig in i konflikten.

Återblickar. I LT den 3 september 1981 skriver tidningen om en utredning som pågick gällande kvinno­prästmotståndare i kyrk­orna. Utredningen från kommundepartementet presenterade alternativ för att få bort problemet med att vissa kyrkor vägrade låta kvinnor i prästdräkt att viga.
Ett av alternativen var att regeringen inte skulle blanda­ sig i medan ett annat var att lagstifta så att motståndare till kvinnliga präster­ kunde uteslutas från möjligheten att bli prästvigda.
En som stod bakom alternativet till en lag var Ulla Dahlberg (S). Hon ansåg att motståndet till kvinnliga präster pågått så länge att en lag skulle kunna på bukt på problemet. När LT pratar­ med präster i kommun­en tyckte alla att Svenska kyrkan­ själv skulle bestämma och lösa problemet.
I lokaltidningen den 4 september fick läsarna veta att SBBK brutit med den 212 centimeter långa amerikan­en Lewerance McCray – som var en av spelarna som var med när herrarna tog sitt första SM-guld 1978. Anledningen var att McCray drogs med skador som läkarna­ bedömde att han inte ­skulle bli fri ifrån.
Andra nyheter var att Hölöborna inte ville ha en Gulf-mack och Scania­rinkens glasfasad skulle delvis täckas över med plåt för att spara på energi.

Taktisk Mårten tog silver i hemmalopp

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Bragd. Mårten Rosén visade att han var en mästare på cykel. 1983 fick han Täljebragden för sina insatser. Arkivfoto: Roland Thunholm
Bragd. Mårten Rosén visade att han var en mästare på cykel. 1983 fick han Täljebragden för sina insatser. Arkivfoto: Roland Thunholm

Han trampade sig upp till täten redan från starten. Med uthållighet och taktik därefter rullade han in på en topplacering. Hemma­cyklisten Mårten Rosén gjorde ingen besviken.

Återblickar. I LT den 24 augusti 1981 toppar lokaltidningen med att Södertäljes toppnamn på cykel, Mårten Rosén, hade gjort ett härligt lopp när Svealandsmästerskapens linjelopp avgjordes i Södertälje.
Cyklisternas utmaning denna gång var att komma först i mål efter 15 varv på en åtta kilometer lång bana. Mårten Rosén tog täten direkt i det 55 man starka­ fältet men fick tyvärr ge sig till slut mot fjolårsmäst­aren Kristian Allberg som spurtade­ till sig segern på loppets sista kilometer.
– Jag har känt att jag är i bra form just nu. Men jag vågade inte tro att det skulle­ gå så här bra, sa Mårten­ Rosén om sitt silver.
Andra sportnyheter var att Södertäljes herrar kört över Eskilstunalaget Östermalm med 9–0 i fotbollens division fyra. Södertäljes vattenskiddrottning Anita Carlman hade lagt beslag på EM-guld i Belgrad och vid en rugbygala besegrade Södertäljes damer, i sin andra match någonsin, ett rutin­erat lag från Norrköping.
I LT:s nyhetsdel ställer man sig frågan om helgens brand på Freddys gatukök var anlagd. En brand hade nämligen brutit ut på års­dagen till de så kallade raggar­kravallerna när flera­ butiker och restauranger vandaliserades och brändes.

”Ishockey. Och så tjejen. Sen finns det inte tid för mycket annat.”

3862707799
Bildtext, den mindre bilden: Ett liv i ishockeyns tecken. Det är det liv som Anders Eldebrink lever. Men här och där finns det plats för lite natur, lite fiske och lite jakt. Fotografier tillhörande artikel: Arne Adler Faktarutan: Anders Eldebrink, 21 år, ishockeyproffs., Det hände att han drack alkohol men var icke-rökare. Hobby var jakt, fiske och natur. Inkomsten var 50 000-60 000 kronor. Familj: Flickvännen Eva Pettersson, 21 år.

Anders Eldebrink berättar om sig själv. Och egentligen kunde det räcka med det. Men en framtid väntar. En framtid i Vancouver Canucks i Kanada.
– Man är väl inte nervös, precis. Men inte blir det lätt inte där borta, säger han och ler lite tveksamt.

Text: Elisabet Rudhe
Publicerad i LT: 27 augusti 1981

Anders Eldebrink sitter i den egna soffan i det egna hemmet. Det hem han snart ska lämna för en helt ny tillvaro.

– Det var inte mycket att tveka på, säger han. Hade jag inte skrivit på proffskontraktet med Vancouver Canucks då hade jag nog funderat resten av livet. En sån chans kommer aldrig tillbaka.

Den femte september är det dags. Då lyfter flygplanet med Anders Eldebrink och hans flickvän. Destination är Vancouver. Långt borta på andra sidan Kanada.

”Man är väl hyfsad”
I tre år gäller proffskontraktet. Tre år som kan betyda framgång eller misslyckanden för Anders Eldebrink som ishockeyproffs.

– Målet är att inte misslyckas. Jag hoppas nog på något mittemellan, säger han blygsamt.

Han tillhör inte de skrytsamma, Anders Eldebrink. Tittar ner i soffan och grymtar något om att man är väl hyfsad på frågan om han inte måste vara ett stjärnskott.

– Första året blir väl hårdast, säger han. Då gäller det att platsa in i laget. Visa vad man går för under träningen.

Han verkar väl förberedd på vad som väntar. Idrottsadvokaten Björn Wagnsson har talat klartext.

Starkt psyke
– Det är hårdare än här. Det får jag vara beredd på. Där åker man bara ner i farmarlagen om man inte visar vad man kan på träningen. Sen får man träna och träna tills man kommer upp i det stora laget igen. Där pratar inte tränarna med spelarna. Det finns ingen som sätter sig ner och går igenom vad som går dåligt.

Men Anders Eldebrink tror på sig själv.

– Jag har ett starkt psyke. Jag hetsar inte upp mig och blir arg och inte blir jag så nervös heller. Men jag tycker inte om att slåss och de gör de mycket mer i proffsmatcherna där borta. Men de köper in särskilda spelare, så kallade poliser, som är stora och starka och kan slåss. Men inte spela hockey. Det är oftast dom som pucklar på varandra.

Förbjuden åka skidor
Fyra matcher i veckan. Matcher över hela Nordamerika. Flygresor och hotellvistelser. Bara ledigt på julafton. Förbjuden att åka skidor och motorcykel. Kan säljas till ett annat lag över en natt. Så ser villkoren ut.

– Men det är ett äventyr. Och går det bra med ishockeyn då trivs jag.

Men de ekonomiska motiven då? Kommer han att bli miljonär?

1,5 miljoner kronor har det ryktas om att han kommer tjäna. Men han förnekar att han kommer bli miljonär. Hur mycket han tjänar beror på hur mycket han får spela och hur bra det går.

Trivs med naturen
Vancouver Canucks var inte den enda klubben som erbjöd proffskontrakt. En klubb i New York hörde också av sig.

– Men jag tror Vancouver är en bra stad för mig. Där finns det natur. Precis som här.

Och precis som i Morjärv i Norrbotten. Där det hela började en gång för 21 år sen då lilla Anders kom till världen.

– Dit vill jag nog flytta tillbaka. Bara det gick att få jobb där. Jag trivs med naturen där.

Han har faktiskt några andra intressen än flickvännen och ishockey visar det sig. Jakt och fiske båda bedrivna i den omtalande naturen är något han försöker få tid med mellan träningspassen. En fjällvandring per år och en tid i familjens sommarstuga i Morjärv tillhör det nödvändiga.

Men det var i Morjärv det började. Fast i början längdlöpning mer än ishockey. När han var sju år flyttade familjen till Hudiksvall.

– När jag kom hem efter skolan gick jag ut och spelade hockey. Sen gick jag in och åt. Och så gick jag ut och spelade hockey igen. Så var det varje dag. Det blev mest hockey. Skolan kom i andra hand.

När Anders fyllde nio flyttade familjen vidare söderut. Den här gången till Södertälje.

– Jag kom med i ett pojklag i SSK. Sen har jag hållit på och kört i tolv år. Fast det var roligare när man var yngre. Nu är det ett sånt blodigt allvar.

SSK åkte ur Elitserien i år. Det har varit psykiskt jobbig för spelarna.

– När det går dåligt grubblar och grubblar man över vad de kan bero på. Men går det bra. Då är det drömmen. Som Börje Salming har det, tror jag.

Jobbigt inte träna
Det är det som drar. Drömmen om att det ska gå bra. Anders funderar om hockeyn och vad det är som gör att han håller på.

– Det är roligt att spela helt enkelt. Det är roligt att få vara vältränad.

Men sen hänger det på inställningen hur det går. Man måste vilja vara bäst. Det är dom som tränar mest som kommer längst. I fredags muckade Anders från 227 dagar på Ing 1. 227 dagar har medfört svårigheter att hinna träna ordentligt. Något som han inte tyckt om.

– Det är så jobbigt att inte kunna träna.

De två veckorna mellan muck och avresa ska Anders ägna åt träning. Två pass om dagen. Ett pass styrketräning och ett pass på isen.

– Och så ska vi packa. Mats Hallin, som ska till New York och jag har beställt lådor som vi ska packa i. För mig och tjejen blir det att vi tar med vinterkläderna och lite julpynt. Julpyntet som de inte har där borta. Men var vi ska bo det vet vi inte än.

Nervös är han inte. Det säger han Men förväntansfull. Det låter gladare och positivare.

– Men jag kommer sakna SSK Jag har mitt hjärta hos dom. Mamma och pappa kommer nog att fortsätta titta på matcherna fast jag inte är med. De kikade speciellt på mig när jag spelade. Det visste jag. Nu får de titta på min kusin istället. Han har just värvats till SSK.

Till jul kan inte Anders åka hem. Han har ju bara ledigt på julafton. Men till våren kommer spjutkastande brorsan över på ett träningsläger. Och när säsongen är över då åker han tillbaka till Södertälje och till den svenska sommaren.

I september bär det av till Vancouver igen. Till ishockeyn. För det är ju inte mycket annat?

Kent Nordström var riktigt glad – igen

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Vin­na­re. LT:s Stu­re An­kar­strand lämnar över förs­ta­priset till Bit­te och Kent Nord­ström.Ar­kiv­foto: Thomas Brandt
Vin­na­re. LT:s Stu­re An­kar­strand lämnar över förs­ta­priset till Bit­te och Kent Nord­ström. Ar­kiv­foto: Thomas Brandt

Åter­blick. I LT den 15 maj 1981 satte LT punkt för en av sina re­por­ta­ge­se­rier.
Den­na gång hade det handlat om att LT ville ha tips om glada ny­heter. ­Stora vinster utlovades. Bland an­nat en videobandspelare som första pris och stereoanläggning som and­ra­pris. Två mini-TV samt flera mi­ni­räk­na­re de­lades ock­så ut.
Vin­na­ren av första priset blev Kent Nord­ström. Han hö­rde av sig till LT om att han var glad för att han fått fast an­ställning hos ar­bets­för­med­lingen i Tum­ba.
Det­ta ef­ter att han sökt mängder med jobb men blivit ratad gång på gång för sitt han­di­kapp – han var rull­stols­bur­en ef­ter en olyc­ka.
– Jag är rik­tigt glad i dag för att jag vunnit första pris, sa Kent.
Tor­sten Carlsson, LT:s chef­re­dak­tör, tackade för alla glada ny­heter men stängde ab­so­lut inga dörrar för flera glada ny­heter bara för att täv­lingen var över.
”Tipsa oss gär­na om po­si­tiva ny­heter”, upp­manade han lä­sa­rna.

Stupade i Ådalen hedrades med staty

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊
Min­nes­mär­ke. Konst­nären Len­ny Clar­häll hade fått upp­draget att göra en skulp­tur i Åda­len. Ar­kiv­foto: Olof Näs­lund/Jo­han Fo­we­lin
Min­nes­mär­ke. Konst­nären Len­ny Clar­häll hade fått upp­draget att göra en skulp­tur i Åda­len. Ar­kiv­foto: Olof Näs­lund/Jo­han Fo­we­lin

Vecka 20 1981 upp­märk­­sammade LT 50 årsdag­en av skotten i Ådalen. En hu­vud­per­son på min­nes­dagen var en Södertäljekonst­när.

Åter­blickar. Mån­dagen den 11 maj 1981 gick det att läsa i LT om min­nes­hög­tiden för de stupade i Åda­len 1931 i sam­band med en strejk.
LT hade varit på plats i Lun­de, utan­för Kram­fors, där skotten föll. Det var även Sonjar Sjö­berg, från Sö­der­täl­je, gam­mal Lundebo.
Han var med vid de­mon­stra­tions­tåget 50 år ti­digare och blev ögon­vitt­ne när en ryt­tar­pa­trull öpp­nade eld mot de­mon­stra­tions­tåget ef­ter att en av ryt­ta­rna ramlat av sin häst och be­ordrat eld. Fem per­soner dog och fem skadades.
Även Södertäljekonstnär­en Len­ny Clar­häll var på plats. Ef­ter tal från bland an­nat Kram­fors kom­muns och LO lät man av­täcka ­Len­ny Clarhälls skulp­tur som fick en varm ap­plåd.
– En oer­hört vac­ker min­nes­­hög­tid! Jag kun­de ald­rig drömma om att mitt min­nesmär­ke skulle få en så finpla­cering, sa Len­ny Clar­häll.
På tal om strejk så väntades en stor­kon­flikt att bryta ut som skulle be­rö­ra bland an­nat både Sca­nia och Alfa-La­val. Men i sis­ta stund kom parterna över­ens.
På ons­dagen fick lä­sa­rna veta att reg­gae­kungen Bob Mar­ley gått ur tiden och på tors­dagen var det stora ru­briker om att Sca­ni­as mat­sal eld­härjats. På fre­dagen rap­por­terades det om att en buss och en tank­bil krockat. Men tack och lov var det bara en öv­ning för po­lis och rädd­nings­tjänst.

LT-serie gjorde sitt sista stopp på Oaxen

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊

Positiva intryck. LT:s reporter tyckte att Oaxen var en fasciner­ande plats med en rik historia. Arkivfoto: Roland Thunholm
Positiva intryck. LT:s reporter tyckte att Oaxen var en fasciner­ande plats med en rik historia. Arkivfoto: Roland Thunholm
Återblick. Den 11 mars 1981 tackar LT-serien ”Sånt är livet” för sig. LT:s reportage­serie om människor och platser i Södertälje slutade därmed på 18 avsnitt.
”Nu väntar en ny stor LT-satsning”, berättade Torsten Carlsson, chefredaktör.
LT:s reporter Elisabeth Rude inleder sitt fyrasidiga reportage med att berätta att det bodde 59 personer på den lilla ön bredvid Mörkö. Mest känd var ön för det nyligen nedlagda ­kalkbruket som startades upp 1868.
Under en period bodde 300 personer på ön varav hälften arbetade på bruket.
Språkforskare menade att öns namn betydde Ohagsön – ön som var i vägen i far­leden och ställde till med obehag. Vi får även veta att det blomstrar en ovanlig natur på Oaxen på grund av den kalkrika marken.
Vid tidpunkten ­arbetade de flesta invånare på fem närliggande platser och så kämpade man för att få behålla sitt postombud.

Kalle Kanot tränade oavsett underlag

⌉ SÖDERTÄLJE ¦ FÖR 35 ÅR SEDAN ⌊

VM-blick. Den unga Kal­le Sund­qvist fram­gångar i ka­noten be­lönades med Tel­ge­brag­den. Ar­kiv­foto: Thomas Brandt
VM-blick. Den unga Kal­le Sund­qvist fram­gångar i ka­noten be­lönades med Tel­ge­brag­den. Ar­kiv­foto: Thomas Brandt
Det var slutspelstider och mitt i alla strider delade LT ut Telgebragden och så fick vi besök av kungen.

Återblickar. Mars 1981 inleds med riktigt tråkiga nyheter. SSK parkerade efter sista omgången på sista plats i elitserien. Nedflyttningen var därmed ett faktum.

Om vi tar ett skutt till ut­gåvorna i mitten av månad­en får vi den 16 mars veta att även SBBK-killarnas säsong var över. Däremot hade SBBK-tjejerna trumfat i den första SM-finalen mot Uppsala och tuffade på mot det femte raka SM-guldet.

En annan sportnyhet i denna utgåva var att Telgebragden gick till Kalle Sundqvist för sina imponerande insatser på vatten i en kanot. I ett reportage med den unga talangen den 18 mars får vi veta att Kalle vid tidpunkten gjorde lumpen på en idrottspluton och tränade inför VM mellan alla vapenövningar.

I samma utgåva går det att läsa att tre pensionärer varit på besök i Tavestaskolan i Järna och berättat hur det var i skolan när de var små.
Vad åt ni till lunch? Vad gjorde ni på rasterna? Åkte ni tåg? Frågorna var många om hur det var på 1920-talet.

Denna vecka var även kungen och drottningen på besök i Turinge kyrka då fortifikationsförvaltningen fyllde 300 år och verksamhetens förste chef, Erik Dahlbergh, vilade på plats­en. Det debatterades även flitigt om domen i målet om mordet på Aslan Noyan.

LT startade också en av sina många reportageserier. Denna gång handlade det om finländare som flyttade hem till Finland.