Ungdomarna intar scenen

Att verksamhet för ungdomar är viktig har jag skrivit om tidigare. Tänker för övrigt fortsätta med det så fort jag får tillfälle… Detta min mening och mitt mål gäller naturligtvis i alla sammanhang, även om jag i detta nu riktar in mig ”scenkonst”. Här handlar det mera exakt om elva ungdomar mellan 10 och 14 år vilka som bäst repeterar för fullt för att i helgen framföra årets ungdomsmusikal på Sparbanksbörsen i Fjugesta.

Det är sjätte året i rad som Elisabeth Brånsgård, 26 år och själv uppvuxen i Lekebergs Revysällskap, sätter upp det som vi kallar ungdomsmusikal. ”Ungdoms” därför att det är sådana som medverkar. Vi har ingen nedre åldersgräns, tror den yngsta varit 8 år och hon är med i år också, numera på det trettonde. ”Musikal” av uppenbart skäl; det handlar om teater, sång och dans.’

Vad Elisabeth (för övrigt mottagare av Lekebergs kommuns ungdomsledarpris 2015 och Lekebergs Revysällskaps Nöjesutvecklarpris 2013) gör, är att hon med stor finess hittar på en historia som är både rolig och spännande. I denna väver hon in sånger från kända musikaler och filmer och skriver egna texter till. Slutligen skapar hon finurliga scenlösningar och snygga koreografier och allt blir till en sprakande föreställning som i vanliga fall brukar spelas helgen innan skolstart.

Viktigt i sammanhanget är att Elisabeth (som i år har en medregissör: Emma Öhman) har stöd av Sparbanksbörsens och revysällskapets alla nödvändiga funktioner. Utan kostym, rekvisita, smink och peruk, scenografi och teknik blir det naturligtvis inte samma sak. Så vad publiken får se på de tre föreställningarna nu i helgen är en fullfjädrad musikal framförd av elva extremt taggade ungdomar.

De har levt med detta i tre hela veckor. Som ett musikalkollo helt enkelt, där de varje dag träffats och tränat. Nu trappas det upp med hela dagar och ett genrep innan lördagens premiär. När allt är över får de vara med och plocka undan och städa. De har för övrigt själva varit delaktiga i mycket som har med kläder och prylar att göra.

Slutligen så är det i år extra roligt att vi kan bjuda på entrén för alla upp till och med 16 år! Det ungdomsledarpris som jag skrev om tidigare är på 10 000 kronor. Pengar som mottagaren ska använda till något som gagnar det område som priset gäller och väljer själv vad. Nu blev det kanske inte helt oväntat musikalen ”Troll”.

Så varmt välkomna både stora och små. Mer information finns på www.lekebergsrevyn.se.

LB_låg

 

 

 

Det ska vi fira … del 2

För en dryg vecka sedan berättade jag om bakgrunden till att Lekeberg för 20 år sedan blev en egen kommun och inte minst om arbetet som föregick folkomröstningen 1990. Majoriteten ville, Örebro kommun välsignade, förberedelserna började.
Jag slutade avsiktligt med en cliffhanger; regeringen skulle ta beslut men något hände.

Fultrick 1:
Regeringen tog inte upp frågan! Det skulle inte gå att genomföra delningen 1992. Lekebergarna var med rätta upprörda och Nerikes Allehanda beskrev ett hetsigt möte mellan de lokala politikerna och dåvarande civilministern Bengt K Å Johansson så här:

”Lekebergarna såg mötet som den allra sista chansen att försöka påverka civilministern att ändra sitt beslut att inte ta upp ärendet i regeringen och sparade inte på krutet.
Civilministern i sin tur hade ställningstagandet klart. Tiden är för knapp och ekonomin skulle bli för svag.”

Vad kunde de göra? Ingenting mer än att sikta in sig på att det var ett valår i antågande. Ny regering? Nya chanser? Här gällde det att avkräva borgarna löfte om kommundelning nästa år. Det blev 1992, det blev val och det blev en borgerlig regering. Då var väl allt klart? Eller ..?

Fultrick 2:
Ingen ville helt plötsligt ta i det här med att Lekeberg skulle brytas loss från Örebro.
”Glömt bort ärendet”. ”Datafel”. Nye civilministern Bengt Westerberg hade ”glömt” tidigare löfte …

Men de frihetstörstande lekebergarna gav inte upp utan låg på i alla tänkbara sammanhang, nu mer enade än någonsin. Och yes! Den 12 november 1992 kom det trots allt ett regeringsbeslut. Lekeberg skulle få bilda egen kommun 1995!

Så skedde och jag är övertygad om att det var det bästa som kunde hända. Inte minst för att vi fått ett engagemang och en närhet till ”kommunen”, det vill säga förvaltningar och politiker. Listan på saker som med stor sannolikhet skulle suttit långt inte, om de över huvud taget hade hänt är lång:

Nytt centrum” i Fjugesta, nytt äldreboende och vårdboende, nya hyreshus, eget systembolag, bad och camping upprustade, egen radiostation, eget (om än privat/kooperativt) fjärrvärmenät, alla gator i tätorterna asfalterade, nästan alla kommunala villatomter sålda, enorm expansion i Lannaområdet både vad gäller byggnation och golfbana/hotell, skolor upprustade, nya förskolor byggda, bredband och fiberutbyggnad samt en stadig kommunal ekonomi utan underskott eller skulder …

Jag vill avslutningsvis påstå att Lekeberg blivit ett slags kulturcentrum med verksamhet och aktiviteter som en så pass liten kommun ”normalt” inte skulle kunna ha.

Visst är vi ”egna” och det firar vi hela året. I del 3 av denna berättelse senare under veckan får ni vet allt om det första födelsedagskalaset – det på söndag i Riseberga amfiteater.

Filmklippet nedan är från revyn ”På egna ben” som Lekebergs Revysällskap satte upp i samband med tioårsjubiléet 2005. Leadsinger: Acki Fernberg.