Jag en kolportör?

Jag har varit på en affischeringsrunda. Det är inte första gången i mitt liv. Kortare eller längre diton har genomförts med jämna mellanrum sedan vi 1998 bildade en förening som skulle spela lokalrevy i Lekeberg. Efter det har det blivit nära ett hundratal olika evenemang som jag på ett eller annat sätt varit inblandad i – och gjort affischer till. Och satt upp dem …

Men jag har ingalunda varit ensam. Vi har delat på jobbet och gjort små lokala kedjor. En tar till Mullhyttan, en till Kräcklinge, en till Lanna osv. De senaste åren har vi i princip haft en ”heltidsanställd kolportör”. Ja eller i alla fall en glad pensionär som har haft det som ett ideellt uppdrag.

Men just nu är jag alltså förste affischmästare. Förresten så tog kommunstyrelsens ordförande i början av sin semester, en liknande tur och åkte runt i kommunen med information om kommande jubileumsaktivitet. ”Det var jätteroligt” sa hon. ”Man träffade så många trevliga människor”.

Kanske är det lika viktigt att man visar upp sig själv och pratar med folk, som att det man vill bjuda in till sitter på allehanda anslagstavlor? För informationen som sådan kan man väl egentligen förmedla på många andra vis. Typ sociala medier och mejllistor, annonser och rena PR-aktiviteter. En ”affisch” måste man ju så klart göra även om den bara används digitalt. Men det här med att sprida ordet på tryckta papper, är det längre relevant?

Jag vet inte. Det är därför jag frågar. Vore kul att höra om någon köpt en biljett efter att ha tittat på anslagstavlan i Vekhyttekorset eller på laduväggen i Tångeråsa? Förresten så är det ofta trångt på dessa upplysningsplatser där kommande utbud i Vretstorpsparken samsas med lappar om gårdsloppis och försvunna katter.

Många sätter upp men få tar ner, slår det mig när jag lägger i ettan och rullar vidare mot Edsbergs bygdegård och Hackvads gamla skola. Får inte glömma Brotorpsspåret, där finns det ju en tavla och i morgon passerar jag genom Åbytorp, då stannar jag till där också …

Fotnot: Kolportör (franska col, hals, och porteur, bärare) är en historisk benämning på kringresande bokförsäljare av religiös eller annan litteratur. Den kunde även i vidare mening användas för andra sorters försäljare eller nyhetsspridare.

Örebro 750, tar hjälp av Lekeberg, 20

Det kunde vara en kvällstidningsrubrik, för där vill man ju alltid dramatisera. Och så är det ju så viktigt att nämna åldrar i alla sammanhang … Själv vill jag egentligen bara tala om att jag tycker det är jättekul att Lekebergs Revysällskap får vara en del i Örebros firande. Närmare bestämt  på stora scenen vid slottet i morgon klockan 13.30.

Frågan kom i våras och vi blev så klart smickrade. Speciellt som event-koordinatorn sa att ”vi har hört så mycket bra om er”. Jo, jag förstår att det är ett trick men jag är väl inte mer än människa … Men hur smickrad jag än var så insåg jag att, ska vi delta på Kulturens dag, så måste det vara något med lite tryck i. Och kom då osökt att tänka på succéshowen Mama’s blues and a lot of Hairspray.

Det visade sig vara bra tänkt för det gick att få ihop nästan hela gänget. Vilket innebär att publiken kommer att få se och höra sex låtar med fart, fläkt och tryck framförda av en ungdomlig (ja Ronnie Elliot, du får liksom hänga med i den allmänna beskrivningen) showgrupp. Uno Svenningsson, Patrik Isaksson och Svenska Kammarorkestern fick ta tider lite senare under dagen, men jag hoppas de är nöjda med det …

Nej hör ni, skämt åsido så är jag stolt över att vi i lilla 20-årsjubilerande Lekeberg, kan vara med och fira Örebro. Och jag är stolt av flera skäl, inte bara för att vi har en duktig showgrupp i revysällskapet. På ett djupare plan så är jag stolt över att storebror Örebro lämnade ifrån sig en liten kommundel på ett schysst sätt när det begav sig, och att denna lilla del av länet blivit en så bra plats att leva och bo i.

Så grattis Örebro och rock on Rebecka, Ronnie, Moa, Esmeralda, Lea, Oscar, Ida, Wilma, Lucas, Pernilla, Celine, Ella-Sofie, Sandra och Beatrice. Jag kommer att hänga på kravallstaketet.

Foto: Gunnar Öquist

Mamasblues

 

Utan tvivel är man inte klok

Ett fullkomligt lysande uttryck, numera bevingat. Myntades av Tage Danielsson i ”Tankar från roten” 1974. Det betyder så mycket. Allt från själva funderingen – eller vissheten – att man inte är riktigt funtad. Till insikten att kritiskt tänkande är grunden för förändring och utveckling.

Att Tage Danielsson tillsammans med sin radarhalva Hasse Alfredsson blev folkkär som revyförfattare vet vi ju alla. Och att ”Hasse & Tage” ganska snabbt blev ett begrepp, inte bara för roliga och tänkvärda revynummer. Utan lika mycket för manus och regiarbete och med tiden också betydande samhällskritiker och humanister.

I Lekeberg har det nu spelats revyer och andra typer av föreställningar i över 16 år. Självklart har vi förebilder. Som Hasse & Tage, Magnus & Brasse, Galenskaparna med flera. Inte för att vi når upp till deras höjder, men det är viktigt att ha något att sikta mot.

Några personer, vi kan kalla dem Per Arne Brånsgård, Bosse Johansson och Anders Kraftling – för att de heter så som NA-kåsören Stigbjörn Bergensten brukar utrycka sig – har nu tagit extra mycket fasta på detta med Hasse & Tage. Så pass mycket att de satt samman en föreställning där vi lekebergska revyare i höst helt enkelt kommer att hylla nämnda förebilder.

Är inte det vanskligt, frågar sig säkert många som utan tvivel är kloka. Men friskt vågat och utan tvivel är hälften vunnet och vi tror verkligen att vi är kloka. Vår föreställning bygger på olika teman i Hasse & Tages digra material och vi kommer att göra monologer, sketcher och sångnummer så nära originalen som möjligt. Men vi knyter ihop dem med våra egna tankar, möjligtvis från roten. Och vi presenterar även några nyskrivna nummer – i Hasse & Tages anda.

Som grädde på revymoset har vi tvivelsutan (vad skumt det ordet ser ut förresten …) lyckats återskapa en mycket speciell orkester med anknytning till TV-serien Mosebacke Monarki. Rock vet vi ju vad det är, men här handlar det om över-rock. Och hatt. Och om Helmer Bryds Eminent Five Quartet. Det ni!

Biljettbokningen börjar nästa vecka. Då får vi se om folk tycker att det är en bra idé och inte tvekar att följa med på denna nostalgi- och framtidsresa. Vad föreställningen heter? Det mest självklara: Utan tvivel är man inte klok!

6a00d8341c7ecf53ef00e54f70aa788833-800wiimages-4