Världen är så stor, så stor…

Var på studiebesök i USA för en tid sedan. Där fick man intrycket att allt är större än här – biggest in the world. Inte helt oväntat, men en fråga dök upp i mitt huvud: Hur stor är världen egentligen? Man kan ju alltid mäta på olika sätt, men jag menar så där lite mer medvetandemässigt.

Om man tittar bakåt i historien, hur stort var medvetandet om världen överhuvudtaget förr? Man säger att ”världen har krympt” i och med att vi fick telegraf, telefon, satelliter, flygplan och internet. Är det så, och är det i så fall bra?

I förhistorisk tid var det kanske många som trodde att jorden var platt. De som då verkligen visste hur stor världen var, trillade ju över kanten och kom aldrig tillbaka. Men, kanske en skröna. Redan på 200-talet före Kristus, lyckades den grekiske vetenskapsmannen Eratosthenes mäta och beräkna jordens omkrets (utan GPS) till 39 360 kilometer. Ganska imponerande, med tanke på att det rätta värdet är 40 000 km. På 1400-talet visste de flesta sjöfarare att jorden var rund, och Christofer Columbus legendariska resa 1492 var ju ett bevis på detta. Även om han inte riktigt visste vart han skulle när han åkte, och inte visste var han hade varit när han kom hem.

Men, tillbaka till det lite mer medvetandemässiga. Om vi backar till, säg slutet på 1800-talet. Vad visste människor om världen då? Ja i de flesta fall var världen inte större än vad man kunde resa med häst eller båt. Bodde man i Stockholm visste man kanske vad som hände i Uppsala, men nyheterna var veckogamla. Längre bort fanns liksom inte, om det inte hände något väldigt speciellt. Ett ganska barmhärtigt tillstånd. Tänk så mycket elände man aldrig kände till, och inte behövde bry sig om eller skriva protestlistor och insändare om …

Idag sprids nyheter från hela världen över hela planeten på bråkdelar av sekunder. Har vi blivit lyckligare av det? Eftersom nyhetsförmedling numera ofta fokuserar på elände, måste vi plötsligt ta ställning till gisslandrama i Argentina, orkaner i Florida, avrättningar i Irak, vårmode i Paris, svältkatastrofer i Gambia, valdöden i Stilla havet och issmältningen i Arktis. Allt ska helst sedan kommenteras på Facebook och Twitter. Har vi blivit lyckligare av det? Hur långt bort måste man egentligen bry sig? Och hur många bryr sig egentligen om vad vi skriver på sociala medier? Förr var man tvungen att ha något slags kunskap och talang för att publicera sig, nu kan vem som helst skriva vad som helst.

Ur informationssynpunkt har världen verkligen krympt, men med vilka biverkningar? Kan inte undvika att erinra mig Predikaren i Bibeln: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga”. Ibland, när sådana här tankar kommer över mig, brukar jag ägna en stund åt en astronomibok som jag fick i present en gång. Om man betänker hur stort (det kända) universum är, och hur försumbart, obetydligt liten jorden och dess befolkning är, så spelar det kanske inte så stor roll att någon kändis ska ha barn, eller att tåget är 20 minuter sent?

 

Smaken är som baken?

Nu kan man boka bord på McDonald’s, har ni sett det? För att äta gourmethamburgare minsann. Ett marknadsföringstrick som osökt leder mig in på ämnet för nästa veckas vetenskapspub på Sparbanksbörsen i Fjugesta – den om att involvera sinnen i upplevelsen av smak och musik. Det handlar om att upptäcka sina sinnen och träna sig i att uppleva och förstå samspelen mellan olika sinnesintryck. Jag anar att man skulle kunna sammanfatta det med ”helhetsupplevelse”.

Föreläsare är Åsa Öström, professor samt Asgeir Nilsen, adjunkt men i slutspurten av sitt avhandlingsarbete om optimala mat- och dryckeskombinationer. De har lång erfarenhet av sensorik både inom forskning och från livsmedelsindustrin. Åsa och Asgeir arbetar på restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet, Campus Grythyttan.

Hjärnan är en komplex mekanism och det är ju summan av alla intryck som räknas. Studier har visat att folk handlar mer eller mindre beroende på vilken musik som spelas i butiken. Det funkar även åt motsatta hållet. Snabbmatrestaurangen som inte vill att gästerna ska hänga för länge vid borden, spelar musik som gör att de helst vill gå därifrån. Men så subtilt att de inte fattar varför de tar beslutet.

Kanelbulle-effekten är välkänd. Man känner doften och vips står man där framför disken med plånboken i högsta hugg. Läste förresten om en vin- och spritbutik som sålde mer franska viner än vanligt när man spelade fransk musik. Sinnena styr oss i våra köpbeslut och upplevelser, det anar vi. Men nu ska vi också få det bekräftat genom forskningsresultat. Och det blir även praktiska exempel från sensorikens värld för att engagera våra sinnen.

Om jag vore som ni skulle jag inte tveka att bege mig till Fjugesta den 23 september klockan 19.00. Vi har alltid fri entré och öppen bar på våra vetenskapspubar. I pausen serverar vi dessutom kokt korv med bröd. Vattnas det inte munnen?

Att avslutningsvis fundera på: Hur skulle det kännas att äta filé mignon i en soptunna? Sämre eller bättre än att äta falukorv i en slottssalong? Och hur skulle en riktigt fin oxfilé smaka på Burger King? Förmodligen sämre än en färdigmonterad hamburgare på lyxkrogen. Den avslagna läskeblasken i ett vinglas av kristall? Säkert bättre än årgångsvinet i en ogenomskinlig plastmugg. Och så vidare.

Smaken är inte bara som baken. Den är också helhetsberoende.

 

 

 

Oj vad det händer – nu igen!

Jag kan inte låta bli att återkomma till detta med alla aktiviteter i vår lilla kommun. De närmaste veckorna slår vi nog rekord. Vad sägs om Septemberfest i Mullhyttan, Tångeråsadagen, Fackelkväll i Riseberga kloster, Rock på Klaessons brygga, skolinvigning i Hidinge och ljusfest i Lanna Badgruva?

Tre av de ovan nämnda har direkt med 20-årsjubiléet att göra och den första är Mullhyttans egen Septemberfest i morgon. Denna lilla sprudlande aktiva ort har lyckats med att, bara drygt två månader efter årets höjdpunkt Mullhyttemarken, arrangera en heldag med massor av skojigheter för alla åldrar. Dessutom avsluta den med Jack Vreeswijk. Respekt!

Dagen därpå är det den årliga Tångeråsadagen. Jag skulle kunna skriva en blogg bara om Tångeråsa bygdeförening och dess fantastiska arbete med sin kyrka och sina bygdemuséer. Men utrymmet måste räcka till mer och jag rekommenderar er att gå in på www.tangerasa.se och läsa mer själva.

”Riseberga i facklors sken” är den magiska kvällen då klosterruinen lyses upp av enbart levande ljus och nunnorna berättar om livet i klostret och dess historia. Detta varvas med i ordets rätta bemärkelse, skön musik, framförd av körer och musiker. Som grädde på medeltidsmoset avslutar man kaffe och Risebergatårta i det intilliggande bönhuset. Detta tilldrar sig på onsdag, den 9 september.

Några dagar senare, på lördagseftermiddagen den 12:e, brakar det loss i positiv bemärkelse vid lastbryggan bakom Klaessonhuset i Fjugesta. ”Rock på Klaessons brygga” innebär att lokala band spelar för att sedan lämna över scenen till storheter som The Boatsmen, Neverstore och Smash into pieces. Allt gratis!

Helgen därpå, den 19 september, invigs nya Hidinge skola och idrottshall, Lekebergs kommuns största investering någonsin. Detta med en hel del festligheter runt omkring och sedan på kvällen en ljusfest i Lanna badgruva. En fantastisk plats att använda just till ett sådant evenemang som också innebär underhållning i form av sång och musik.

Jag skulle kunna fortsätta med att säga att onsdagen efter, den 23 september, så är det dags för årets första vetenskapspub på Sparbanksbörsen med föreläsare från Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Den som har den spännande rubriken ”Involvera sinnen i upplevelse av musik och smak”. Men det väntar jag med till ett senare tillfälle 😉

LekebergsKommun jubileumsevenemang annons LB 194x280 Riseberga i facklors sken aff A3-FacebookSkärmavbild 2015-09-04 kl. 10.27.00