Bara ett alldeles vanligt årsmöte. Eller?

Smaka på själva ordet. Årsmöte. Det låter ganska stelt och trist, eller hur?

Kan tänka mig att väldigt många årsmöten också är det. Eller rättare sagt. Jag vet att väldigt många årsmöten är det. Been there, seen that, done that …

”Sedvanliga årsmötesförhandlingar” brukar det dessutom stå i inbjudan. Och så lockar man med något smarrigt ät- och drickbart för att få folk att sluta upp i en omfattning som åtminstone gör mötet beslutsmässigt.

Rabblande av verksamhetsberättelse. Genomgång av massor av tråkiga siffror, ofta kanske inte så positiva. Val av motsträviga funktionärer. Blomsterkvastar till lättade avgående.

Okej, detta är medvetet överdrivet. Men föreningsliv på det här planet är inte alltid så lätt. Vad jag nu vill med mina ”kreativa tankar från Lekeberg” är att berätta om ett årsmöte jag var på i går kväll.

”Filmvisning och utdelning av utmärkelser” lockades det mer i inbjudan. Det som fanns att äta och dricka var resterna av vårsäsongens verksamhet. Kaffe så klart, utgångna delicatobitar och torra mackor med kälkbacksost.

Fullsatt runt borden i den stora lokalen. Verksamhetsberättelsen fanns på papper ty så säger stadgarna. Men också på en 33 minuter lång film som inrymde lite av alla arrangemang och aktiviteter som denna förening haft under året som gått.

En ekonomiredovisning där revisorn får applåder både före och efter. Inte bara för att det var ett förbannat bra resultat utan lika mycket för det pedagogiska och lättsamma framträdandet. En gång, på ett annat årsmöte, rappade han faktiskt resultatet!

Val av gamla och nya funktionärer. Utökning av styrelsen eftersom det finns så många som kan och vill. Inga suppleanter, alla är ordinarie. Avtackning av avgående med vackra blommor i cellofan och ett hedersdiplom till veteranen som vill ha mer tid för barnbarnen men som sedan frivilligt anmäler sig som revisorssuppleant – den enda posten som inte var förberedd.

Utdelning av två fina utmärkelser, sponsrade av världens bästa sparbank. Den ena till en vuxen helt oförberedd trotjänare och organisationsspecialist, den andra till två ungdomar, elva på det tolfte. Trots en ganska generös penningsumma tillsammans med diplom och blomma, säger en av 11-åringarna efteråt: ”Det hade gått lika bra utan pengar för det här var så kul”. Avrundning med information om höstens program, alla verkar taggade.

Tack för att jag får fortsätta att vara ordförande i den här fantastiska föreningen. Titta gärna på filmen och se bilder på pristagarna på www.lekebergsrevyn.se.

Hej då Sparbanksbörsen. Vi ses i höst.

Min 1 maj-ordlista

Just idag, den 1 maj, vill jag ”prata” om några ord. Ord som egentligen alltid är aktuella men som just i år känns extra viktiga. Jag börjar med människor och människovärde.

Den enskilda människans värde som tänkande och kännande varelse, utgör grunden för människans naturliga rättigheter. Människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter som ska respekteras och i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan. Det är nämligen med avseende på människovärdet som alla människor är lika.

Detta är viktigt att alltid ha i åtanke. Oavsett varifrån människorna som vi har omkring oss kommer, eller varför de är just där de är.

Vi i Sverige får ofta höra att vi är lyckligt lottade. Här finns så mycket som andra saknar helt eller delvis. Allt från gott om plats och vacker natur till demokrati och arbetstillfällen. Och möjligheter att utvecklas.

Men vad man ska komma ihåg är att det inte alltid har varit så. Tänk bara tillbaka på 1800-talets stora utvandring till Nordamerika. Den skedde inte för att det var krig i Sverige utan för att det var farligt på annat vis. Fattigdomen var så stor att folk inte kunde försörja sig. Man svalt och många dog av undernäring. Att man tiggde var inte ovanligt. Utvandrarna kom till ett land som behövde dem för att utvecklas och tog emot dem därefter.

Om man av någon anledning måste lämna sitt land mot sin vilja så är det viktigt att nästa ord i min lilla lista finns förborgat, nämligen solidaritet.

Solidaritet handlar om att ställa upp för varandra och det är ett väldigt vitt begrepp. Men sammanfattningsvis kanske man kan säga att det är motsatsen till egoism.

Ett bra exempel på lokal solidaritet är den stödgala som arrangerades i bollhallen i Fjugesta i höstas. Den samlade människor som ville ge, både underhållning och pengar, och visade att klimatet i Lekeberg är vänligt. På några timmar gav den 140 000 kronor som direkt gick vidare till flyktinglägren i Syrien. Galan imponerade på andra kommuner, exempelvis så gjorde Degerfors sin egen version av den nu i mars, och den gav Lekeberg ett positivt ansikte, visade att vi inte är en vi-kommun.

Då är vi framme vid nästa ord: Välkomnande. Sverige är ju ett på många vis fantastiskt och nytänkande land. Vi ligger i topp när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft och kreativitet. Allt detta har vi uppnått tack vare vår öppenhet mot omvärlden. Därför blir man verkligen bekymrad när man möter krafter som vill hindra utvecklingen.

Men att vara välkomnande är också de små gesterna. Jag tänker till exempel på Berith Palmér i Mullhyttan som startade stickcafé och fick ihop otroligt många personliga och användbara välkomstpresenter till de flyktingar som under tid bodde i Vekhyttan.

Delaktighet är nästa ord och nästa steg i integrationen. De som kommer till Sverige och Europa just nu är ofta välutbildade – och de behövs för att klara kompetens och service i vårt land. Ett väldigt bra lokalt exempel är vår nya invånare som jobbar med utsmyckningen i Lekebergskyrkan. Där får han visa vad han kan samtidigt som det är ett sätt att ta vara på hans kunskap och kreativitet.

Därför borde vi i Lekeberg kunna arbeta med en praktisk integration. Samhällets resurser är ju ansträngda och här kommer det så kallade civilsamhället in i bilden på ett naturligt sätt. Föreningar, kyrkor, politiska partier och kommunen kan tillsammans skapa en human Lekebergsmodell för förberedande integration. Det behövs till exempel fler händer i sjukvården, äldreomsorgen och inom skolan och det är som sagt var många välutbildade människor som vi har tagit emot.

Integration och solidaritet bör utgå från oss själva. Låt oss ställa oss frågan: Vad kan jag göra? Vad kan min förening göra? Vad kan vi tillsammans göra? Det handlar ju om människor och människor är en tillgång som vi behöver. Samtidigt som de behöver oss.

Jag hörde förresten en lanthandlare i glesbygd berätta om hur de jobbat med språkförbistring och integration tillsammans med sina nyanlända. De gick helt enkelt omkring i butiken tillsammans med en ipad och google translate-appen. Vad heter mjölk på syriska? Hur säger man ris på svenska osv. På detta viset lärde man inte bara känna varandra, man fick också gratis språkundervisning åt båda håll och butiken hade ju fått nya kunder – också viktigt för att den här typen av butiker ska överleva. Kanske är det så att våra nyanlända kommer att rädda mycket av den svenska glesbygdsservicen.

Jag hörde i samma veva lantbruksminister Sven-Erik Bucht säga att de kommuner som tar väl hand om sina nyanlända är smarta, eftersom det ökar chansen att personerna i fråga vill vara kvar på just den orten. Många är entreprenörer och får de förutsättningar, så är de kanske med och utvecklar orter och bygder som kanske skulle ha gått ett motsatt öde till mötes.

Mina två sista ord var utveckling och win-win. Därmed är jag igenom listan och jag hoppas att mitt budskap har gått fram.

  • Bemöt människor så att allas lika värde beaktas.
  • Var solidarisk och ställ upp för dem som har det svårare än du själv.
  • Välkomna – möt människor så som du själv skulle vilja bli mött i samma situation.

Då når vi i slutänden utveckling till gagn för oss alla.
Och glöm aldrig att vi är människor allihop!