En kul tur under en kul vecka i en kul kommun …

Traditionen med kulturvecka i Lekeberg varje höst är en markering att vår förhållandevis lilla kommun verkligen har en sprudlande kulturliv. Samtidigt slår det mig att så här är det ju nästan jämt. Kulturår typ. Kanske dags att vi snart blir året kulturkommun?

Jag kunde hålla på i varje blogg att räkna upp vad som händer på kulturfronten i Lekeberg. Att jag avstår beror inte på att jag tycker det blir tjatigt, utan snarare på att jag då och då vill utnyttja utrymmet till något annat 😉

Kultur är ju bra på det viset att man både kan vara utövare och åskådare. Själv konsumerar jag så mycket jag hinner. Men ibland känns det som att själva utövandet tar så mycket tid att jag inte hinner göra och se allt jag vill.

Nu råkar jag vara på resande fot denna vecka. Annars hade jag utan tvekan varit i Kräcklingegården i kväll och lyssnat på vår landshövding Maria Larsson när hon pratar om just ämnet för denna blogg; Hur viktig kulturen är för en levande landsbygd.

Själva Kräcklingegården är ett mycket bra exempel hur människorna skapar sina egna samlingsplatser och möten. Sedan ”infödingarna” tog över den av kyrkan, har aktiviteter och program av hög kvalitet avlöst varandra i en häpnadsväckande omfattning.

Man är inte så mycket sämre i andra delar av kommunen. Bygdeföreningar och byalag ser till att människor möts och att kulturen får dem att växa. För det är ju just vad det handlar om – att ”kultivera”.

I slutet av veckan ska jag vara ”kulturperson” i ordets rätta bemärkelse. Det är föreställningar av Spanska flugan på Sparbanksbörsen både fredag, lördag och söndag och på söndagskvällen blir det musikalisk 60-talsnostalgi med Lekebergs Revysällskap i Ordenshuset i Mullhyttan. Det sistnämnda avslutar kommunens kulturvecka liksom detta inlägg.

Just nu befinner jag mig för övrigt på en kul tur. Skriver detta på ett plan till Amsterdam för vidare befordran till Atlanta, USA. Men där ska jag inte enbart roa mig. Tur man har ett kul jobb!