Katarina, Katarina, Katitzi …

Vad är det som berör oss så mycket att berättelsen om Katitzi känns lika aktuell idag som när den började skrivas för snart femtio år sedan? Vad är det som gör att såväl Tyra 6 år som Egon 82, efter föreställningen vill prata om vad de just har upplevt? Vad är det som gör att folk mer eller mindre vallfärdar till Hallagården i Lekhyttan för att se länets samlade amatörteater spela upp en pjäs om hur en romsk flicka och hennes familj hade det i Sverige på 1940-talet?

”Hon kunde dansa som en gudinna, skälla som en bandhund och hennes skratt var som en porlande vårbäck. Det var ett skratt som fick en att hoppas.”

Så inleds pjäsen Katitzi – berättelsen om en viljestark flicka – som bygger på Katarina Taikons böcker och som idag har en aktualitet man egentligen skulle önska att den inte hade. Den är nämligen tillräckligt intressant ur det historiska perspektivet. Det hur romerna i Sverige behandlades och hur en liten kavat flicka så småningom kom att bli deras röst. En röst som också åstadkom förändringar. Även om hon själv aldrig blev riktigt nöjd.

Men samtidigt har Katarina och manusförfattaren Johan Huldt lyckats att spinna in så mycket positivt i allt det hemska. Utanförskap, utsatthet, misshandel och traditioner sammanvävs med kärleksfulla familjeband, vänliga människor och komiska inslag så att publiken får skratta lite mellan suckarna och ”stenen i magen” som Katitzis vän Lump-Nicke uttrycker en känsla.

Amatörteatersamverkan Örebro län har med sin uppsättning lyckats fånga in just det som sommarteater-besökarna behöver: en fin plats, ett familjevänligt ämne och en helhetsupplevelse som stannar kvar. Man har också lyckats engagera ett fyrtiotal människor som ideellt arbetat för att nå ett resultat som hitintills lockat nästan 1500 personer att se föreställningen som nu går in på upploppet. Vi spelar även i kväll och i morgon och fortfarande finns det biljetter kvar. Klicka här för att läsa mer och boka.

Kanske är det ljusa avslutande budskapet det allra bästa:

”Hon klarade det. Hon gjorde sig fri. Fri från bröllopet, fri från tanten, fri från alla som ville slå henne och göra henne illa. Fri att leva sitt eget liv. Fri att dansa, fri att skriva och berätta om allt hon varit med om. Och äntligen fick romerna en egen röst i kungariket Sverige: Katarina, Katarina, Katitzi …

Publicerat av

Gunilla Pihlblad

Gunilla Pihlblad

Lekebergsbo som är engagerad i det mesta som känns angeläget. Vilket bland annat betyder Lekebergs Revysällskap och kultur- och nöjeslokalen Sparbanksbörsen i Fjugesta. Där har vi en verksamhet som förmodligen är ganska unik sett i förhållande till invånarantal i kommunen. Man stöter också på mig i lokal- och regionalpolitiska sammanhang samt inom länets samlande amatörteaterorganisation, ATSÖ. Jobbar som informationsansvarig i branschorganisationen Svensk Servicehandel & Fast Food, har tre vuxna barn en särbo och en katt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *