Nu laddar vi för Mellofest!

Det är lite paus i den allmänna melodifestivalyran, eller hur? Nu har det ju gått några veckor sedan Frans sopade mattan på Globen och det är en dryg månad kvar till Eurovision fyras av på samma plats. Lugnt som sagt. Utom i Lekeberg.

För här laddar vi för vår egen Mellofest som går av en flygande stapel under Kristi Himmelfärdshelgen. Vi har många kreativa själar i vårt revysällskap. Dessutom många duktiga sångare, musiker, dansare, tekniker osv. Detta har utmynnat i att vi gör en egen melodifestival med nostalgi och stolthet som drivkraft.

Hur man gör? Jo.

Ta 17 svenska vinnarlåtar genom tiderna. Utvalda så att det både blir gott och blandat och rätt låt till rätt sångare. Gör det sedan så tidstypiskt som möjligt med klädsel, frisyrer med mera. Börja med Brita Borg , mellanlanda med Roger Pontare och Lena Ph och sluta med Euphoria.

Presentera på traditionellt mellovis och se självklart till att det blir inslag från greenroom med jämna mellanrum. Skapa ett maffigt mellanaktsnummer med alla deltagare och hyr in mentometrar så att publiken slutligen får rösta fram kvällens vinnare.

Icke att förglömma: god mat och stärkande dryck till dessa helkvällar som har chans att bli rena familjefesterna. För melodifestivalen tycks numera engagera lika mycket i alla åldrar.

Undertecknad, som bara är en liten bricka i detta stora arrangemang, ser fram emot att få visa att i Lekeberg gör vi det så mycket bättre. Okej, det där var kanske onödigt kaxigt men det kändes som en bra avslutning …

Glad vår på er!

gruppbild lågupplöst

 

Om att må bra av musik

Att inom loppet av bara fem dagar få må bra-upplevelser kopplade till musik, det är väl bra? Ingen rocket science kanske, men ibland blir saker och ting bara så påtagliga.

”Musik ska byggas utav glädje” skaldade en gång Björn Barlach och Åke Cato och sjöng Lill Lindfors. Men jag tänker att det även är tvärtom. Att musik bygger glädjen.

Tillsammans med några likasinnade hade jag i går tillfälle att få sjunga  60-talsmusik i Kräcklingegården. Vi gör detta program för att vi själva gillar musiken och i går, precis som vid tidigare tillfällen, blir det en bra effekt. Vi har kul och publiken har kul. De nickar igenkännande, sjunger med och skriver sedan på Facebook att ”ni gjorde mig glad hela dan”. Hur glad blir man inte av det!

Kvällen innan hade vi förmånen att få bjuda på en annan slags musikalisk glädje på Sparbanksbörsen. Duktiga sångerskan Åsa Medin gästade oss tillsammans med gitarristen Magnus Norström och konserten ”Varje dag är din”. Åsa hade valt ut 14 sånger som alla betydde något särskilt för henne. Och hon inte bara framförde dem med känsla och sångarbravur. Hon delade med sig av händelser som lett henne fram till just den musiken. Definitivt inte enbart glädje, i alla fall inte då det begav sig. Men ändå med en glädje i att få framföra dem för oss denna kväll.

Det leder mig osökt in på det som händer i samma lokal på onsdag kväll. För då kommer professor Ulrica Nilsson från Örebro universitet och pratar under rubriken ”Vården tar ton – musik på recept”.

Föreläsningen handlar om hur musik kan användas vid ohälsa och sjukdom och vad som händer i kroppen när man lyssnar på musik. För är det så att har musik någon betydelse för tillfrisknandet? Och vilken musik är i så fall bäst?

– Musik kan användas för att utestänga oönskade ljud och oljud, men kan också kan hjälpa till att distrahera, ge avkoppling, öka välbefinnande, främja hälsa och lindra lidande, säger Ulrica och berättar att hon kommer att visa att musiken även idag har en naturlig plats i vården.

– Det kan till exempel vara vid hjärtsjukdom där lugn och rogivande musik kan lindra oro och minska belastningen på hjärtat genom att sänka hjärtfrekvens, blodtryck, andningsfrekvens och kortisolnivåer. Musiken hjälper också till att distrahera tankarna genom att skapa en fristad från besvären.

Här kan ni förresten se några inslag från Varje dag är din. Foto: Lennart M Pettersson

 

 

På kulturens mosse?

Förra måndagen presenterades en mätning om hur mycket pengar landets kommuner satsar på kulturverksamhet. Lekeberg hamnade på en ohedrande tredje-plats-från-slutet-plats. Och röster höjs naturligtvis för bot och bättring. Jag är ju kulturtant och borde instämma i den kören. Men det gör jag inte.

Umeå är bäst i klassen och satsar 2 500 kronor per invånare. I Lekeberg är motsvarande siffra 568 kronor. Men vad är det man mäter? Och vad är kultur? Definieras det lika i alla kommuner? Och vore det kanske mer intressant att utvärdera det verkliga kulturutbudet i respektive kommun. Att bara titta på kostnaderna är kanske ett trubbigt mått. Är det inte vad man får pengarna som är intressant?

Fast egentligen kanske man inte ska lägga så mycket krut på att rota i det här. Personligen tror jag att det är frivilliga krafter och människors lust att utföra och ta emot kulturyttringar, som gör att kommuninvånarna mår kulturellt bra. Självklart ska man ges förutsättningar, speciellt i skolan. Ja även inom vård och omsorg. För där är den stimulans man kan få genom kulturen, viktigare än någon annanstans.

Det får mig att direkt koppla till ett annat aktuellt lekebergsämne, nämligen den hastiga stängningen av matstället på boendet Linden i Fjugesta. Ett ställe där många äldre och funktionshindrade både äter och träffas och där daglig verksamhet skapar sysselsättning för dem som inte har sina självklara platser på arbetsmarknaden.

Denna plats måste stängas för att de pengar som vård- och omsorgsnämnden har att förfoga över helt enkelt inte räcker. Det är oerhört tragiskt och jag hoppas verkligen att loppet inte är kört, att kreativa lösningar ska möjliggöra ett nytt sätt att driva stället.

Men att i sammanhanget tänka att man ska ge mer pengar till kulturen. När det inte ens räcker till en sådan elementär sak som att människor får en gnutta social stimulans varje dag. När det också måste göras stora besparingar inom kommunpsykiatrin och kanske längre fram även inom hemvården. Då kan väl ingen kräva att kultursektorn i ett för övrigt välmående samhälle ska ha extra pengar.

Den 15, 16 och 17 mars är det för övrigt samrådsmöten om kultur på tre olika platser i Lekebergs kommun. Man ska bland annat prata om ett ”kulturhus”. Inte vet jag om man menar i ett hus i ordets rätta bemärkelse, eller om det är ett uttryck för olika platser där kultur kan utövas.

Hur som helst så hoppas jag på stor uppslutning på dessa möten. Tiden är 18.00 och platserna matsalen i Hidinge skola den 15:e, Lindens samlingssal Fjugesta den 16:e och Mullhyttans skola den 17:e.

P.S. I vår kommun har vi för övrigt en ”instans” som gör mycket för såväl lokal kultur som idrott. Hela Lekebergs Sparbank!

Fotnot:
Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ”bearbetning”, ”odling” och ”bildning” och i sin tur härstammar från colo ”odla”. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

12819231_10205649181778144_5529040305771959912_o

Folkbildningssuccé med tre nya intressanta ämnen

Sedan sju år tillbaka arrangeras vetenskapspubar på Sparbanksbörsen i Fjugesta. På onsdag är det dags för årets första och temat är demokrati. Föreläsare är professor Erik Amnå från Örebro universitet.

Konceptet är att man bjuder in forskare, författare och andra för att föreläsa om aktuella ämnen. Alltid med fri entré och öppen bar. Sedan starten 2009 har det anordnas cirka 30 vetenskapspubar med ett mycket varierande innehåll. Snittantalet besökare ligger på 90 personer och det har funnits några gånger då det till och med har varit ståplats som gällt.

I år utökas antalet från fyra till sex och man planerar också att starta en parallell föreläsningsserie.

Årets första vetenskapspub tar upp ett högaktuellt ämne, nämligen demokrati. Närmare bestämt hur den utvecklats under de senaste 100 åren. Folkrörelserna förlorar medlemmar. Ungdomar letar nya former. Multikulturalismen utmanar den post-lutherska sekularismen. Högerpopulismen gastkramar EU-projektet. Hur ska vi utveckla demokratins värden och former utifrån de nya förutsättningarna?

Detta är vad Erik Amnå kommer att lyfta fram under programmet som börjar klockan 19 och vilket som vanligt är gratis. Pub betyder också att man kan köpa varma och kalla drycker och inte minst varm korv med bröd J.

Den 23 mars kommer professor Ulrica Nilsson och pratar under rubriken ”Vården tar ton: Musik på recept” och den 20 april görs programmet i samarbetet med den ideella föreningen Hjärnkoll. Författaren, sångerskan och mamman Annika Gelin berättar då om sin resa till och från dotterns autismdiagnos. ”Alldeles underbart autistisk” heter programmet som också innehåller mycket musik.

www.lekebergsrevyn.se under rubriken Vetenskapspub kan man se flera av de tidigare föreläsningarna i form av filmer.

Erik Amnå

Professor Erik Amnå, årets första föreläsare.

 

Finns det frågor till alla svaren?

Om man hade en fråga förr i världen, före Internet, brukade man konsultera en specialist eller försöka hitta svaret i något uppslagsverk eller annan bok. Det kändes som det fanns hur många frågor som helst, medan svaren inte alltid var lätta att få. Idag, med Internet och sökmotorer, känns problemet annorlunda. Det finns hur många svar som helst, men vilket är rätt? Det handlar naturligtvis lite om frågans art. Frågar man hur många ben en ko har, är svaret enkelt och alla är överens om det. Ställer man mer komplicerade frågor, som till exempel: Vad handlar Palestinakonflikten om? Då blir det bums mycket svårare.

Google är den idag klart dominerande sökmotorn på Internet. Man har en marknadsandel på cirka 90 procent och omsätter ungefär 600 miljarder kronor. Inte illa för ett företag som grundades 1998 av Larry Page och Sergey Brin, två studenter på Stanford. Varje sekund besvarar Google ungefär 38 000 frågor, dygnet runt, året runt. En enda sökning kan kräva mer datorkraft än vad som användes för att skicka Apollo 11 till månen 1969. Att i princip alla använder Google, och att man där kan få svar på nästan allting känns naturligtvis bekvämt och bra, men det finns också problem.

Det första problemet är objektivitet. Det går att, medvetet eller omedvetet, påverka i vilken ordning träffarna presenteras. Alla som jobbar med marknadsföring på Internet vet hur viktigt det är att komma i toppen på söksvaren. De flesta användare tittar kanske bara på de sex första träffarna, och bläddrar aldrig vidare till nästa sida med träffar.

Det andra problemet, som rätt hanterat kanske också är en möjlighet, är i vilken riktning informationen egentligen går. Självklart tycker man som användare att man får mycket information från Google. Vad man bör komma ihåg är att det också finns mycket information i frågorna som ställs till Google. Man kan fråga sig om inte informationsflödet från användarna till Google är mer intressant, än från Google till användarna? Google får ju fantastiskt mycket information, i realtid, om vilka frågor, vilken oro, vilken nyfikenhet och vilka trender som just nu finns ute i samhället.

Jämför med till exempel SIFO som gör undersökningar om politiska sympatier, och ofta prickar valresultatet rätt med någon procent. Undersökningarna kanske grundar sig på några tusen telefonintervjuer. Google får 38 000 frågor (med information) i sekunden. Den statistiska säkerheten är med andra ord stor.

Google testade 2008 hur väl man, grundat på användarnas sökningar, kunde förutsäga presidentvalet i USA där Barack Obama stod mot John McCain. I 49 av 50 delstater prickade man rätt. Man undersökte också möjligheten att med sökningar på Google kunna kartlägga den geografiska utbredningen av fågelinfluensan i USA. Här kunde man, i realtid, se hur influensan spred sig från kust till kust. Ett smittspridningsförlopp som stämde väl med senare presenterad statistik från myndigheterna.

Det påstås också att man med god träffsäkerhet, med sökstatistik från Google och YouTube (som ägs av Google), kunnat förutsäga vinnaren i Melodifestivalen. Jag ska pröva det själv i år.

Kanske är ni lite imponerade över att jag vet allt detta? Gissa var jag fått informationen ifrån!!

Lösning på lösen?

Hur många av oss svär inte långa fula ramsor över alla hemliga lösenord vi ständigt måste hitta på och komma ihåg, utan att skriva upp dem på post-it-lappar eller så? Lösenorden ska bara inte vara hemliga, utan många gånger också ”säkra”. Det betyder att de ska ha minst en viss (jobbig) längd, de ska innehålla siffror, små och stora bokstäver samt skiljetecken. Och så ska de helst inte betyda något. Problemet är att den mänskliga hjärnan inte är anpassad för att komma ihåg ett kanske femtiotal slumpvisa kombinationer av meningslösa tecken. Det kan kanske fungera med ett fåtal, som man använder dagligen. Värre med dem som man använder ett par gånger om året…

Sen har vi de kanske värsta koderna, de som består av fyra siffror: Portkoder, mobilen, larmet, kontokorten, tvättstugan, jobbet, cykellåset, digitalboxen, garaget osv. De är lätta att komma ihåg, som till exempel den allra hemligaste (och vanligaste): 1234. Men var det OK-kortet? Eller larmet på jobbet? Eller ICA-kortet? Eller vinkällaren…?

Måste man ha så många då? Ja ofta har man inget val. Nästan alla digitala tjänster idag kräver ett lösenord som man själv inte får bestämma. Man kan till exempel inte ens köpa ett par strumpor på nätet, utan att man måste skaffa ett konto (med lösenord) hos säljaren. Nästa gång man köper strumpor härifrån (om det blir någon nästa gång) kanske är om ett halvår. Självklart kommer man då ihåg sitt säkra lösenord: Eq7;m9Zx%.

Sen har vi en del system som kräver att man byter lösenord varannan månad… Kanske bra för dem som jobbar på kärnkraftverk eller Försvarsdepartementet, men vi andra då? Vi som just hade kommit på det perfekta, säkra lösenordet, och lärt oss det utantill… Hittade följande lilla exempel på nätet hur det kan gå till:

Ditt lösenord är för gammalt och måste bytas.

elefant
För kort lösenord.

stor elefant
Mellanslag är inte tillåtna.

storelefant
Lösenordet måste innehålla minst en siffra.

1storelefant
Lösenordet måste innehålla minst 12 bokstäver.

1förbaskatstorelefant
Det måste vara minst tre stora bokstäver i lösenordet.

1FÖRBASKATstorelefant
Lösenordet måste vara minst 25 tecken långt.

1FÖRBASKATstorelefantSläppInMigIsystemetNuDinSkitstövel
Lösenordet är redan upptaget av annan användare, välj ett nytt.

Om tåg(a) i Lekeberg – och på andra platser

Kan ”kreativa tankar om Lekeberg” handla om tåg? Så klart, själva Fjugesta finns ju till enbart tack vare järnvägen. Och gamla fina stationshuset ska snart förhoppningsvis renoveras och pryda centrum. Sen är det ju ”tåga” i kommunen och dess invånare.

Men detta handlar om tåg på ett annat sätt. Undertecknad sitter just nu på ett sådant och känner sig frustrerad. Andra dagen i rad med tjänsteresa på räls. I går till Stockholm och idag till Göteborg. Och båda dagarna med förseningar på hemresan. Signalfel i går och trasigt tåg idag.

Jag har extra bråttom hem eftersom det är förberedande genrep på vår nyårsrevy. Där klarar de sig i och för sig utan mig. Men jag vill ju så klart sitta ner och se hur mödan av de senaste månadernas arbete har lönat sig.

Okej. I stället för att vara irriterad så gör jag något vettigt av tiden. Tänker positivt. Och kreativt. Skriver ett blogginlägg, det är ju kul! Och kommer osökt att tänka på några rader i ett av numren i vår föreställning.

Ni som är i min ålder och uppåt minns kanske Birgitta Anderssons ”Sverigebruden”. Den har vi stöpt om lite så att den handlar om hur vi svenskar beter oss nu för tiden. I inledningen konstateras att det är ett välordnat och pålitligt land vi lever i. Ett land där tågen kommer och går i tid …

Hrm. Det var kanske inte den bästa liknelsen. Men man kan ju se fram emot de nya supersnabba snabbtågen som ska göra att resan mellan Stockholm och Göteborg går som en (ett?) swish. Hurra, då tar det ju bara tre minuter innan man står still i Södertälje för signalfel!

Förresten, har ni någon gång hört talas om att tågen mellan Kiruna och Narvik varit försenade på grund av snö?

Mycket att se fram emot

Jag tycker att alla kavalkader och återblickar vid nyår är lite tjatigt, lite utfyllnad på något vis. Om man nu ska använda årsskiftet för lite reflektion så tycker jag att man i första hand ska titta framåt.

Detsamma gäller alla dessa löften. Om man nu vill ändra något i sitt liv, fine. Men varför göra det offentligt och just på nyårsafton?

Jag menar verkligen inte att låta gnällig, det är inte min stil. Utan vad jag egentligen vill är att just se framåt och göra det bästa av varje dag som kommer.

För min personliga del har jag först och främst en riktigt bra revyföreställning att se fram emot. Men faktum är att det är så kul att repetera att jag ser fram emot varje repetition. Det är verkligen ett härligt gäng som är med i ”Bättre s(c)en än aldrig” som spelas på Sparbanksbörsen i Fjugesta mellan 16 januari och 13 februari.

Som mest befinner sig 23 personer på scenen. 17 aktörer i åldrarna 11 till 70 år och en orkester med kör. Sedan är vi många runt omkring som har minst lika viktiga roller, om uttrycket tillåts.

Det viktiga är att vi är med för att det är kul. Ingen får betalt och alla lägger ner mycket tid på detta. Just för att det är roligt. I bästa fall tycker publiken det också. Det brukar funka så vi litar på att så blir fallet även denna gång.

Vi gör tio föreställningar och på varje sådan serverar vi en tvårättersmeny av hög klass till 112 gäster. Alla gjort ”inhouse”. Våra biljetter är nästan slut, i skrivande stund finns det ett 25-tal kvar. Det är ett stort förtroende vi får från vår publik som glatt köper grisen i säcken.

För övrigt ser jag fram emot resor. Märker att ju äldre jag blir, desto mer vill jag se av världen. Har turen att ha ett jobb som för mig ut i densamma då och då samtidigt som jag med jämna mellanrum får utöva min favoritavkoppling – sol och bad på varmare breddgrader. New York i februari, Kanarieöarna i mars-april och Irland i maj känns helt okej …

Vad har jag egentligen velat säga med dessa rader? Förmodligen att jag känner mig laddad inför det nya året och att jag vill önska er alla ett gott sådant!

På bilden ses en del av vårt härliga revygäng. Foto (med självutlösare): Gunnar Öquist

Julkort2 lägre upplösning

 

Med en sällan skådad glöd …

… intog sånggruppen Glöd Sparbanksbörsen i Fjugesta i söndags och bjöd på en värmande julkonsert som inte lämnade någon oberörd. Därför tänkte jag ägna några rader åt det här tjejgänget som inte bara sjunger bra, utan också gör bra för andra. Sedan starten 1998 har de samlat in över en miljon kronor till Barncancerfonden!

Det handlar om – som de själva uttrycker det – en brokig skara tjejer. Mitt i livet, med familjer och jobb och olika fritidsintressen. En del av dem är förresten släkt. Deras gemensamma nämnare är att de älskar att sjunga och att de tycker om att göra gott.

När de började 1998 bestämde de sig för att låta eventuella inkomna medel gå till Barncancerfonden. Eftersom de nu sjungit i ganska många år, och inte bara till julen, så har det alltså kommit in så mycket som över en miljon kronor. Glöd blev uppmärksammade för detta för ett antal år sedan och var då med i TV4-programmet Svenska hjältar.

De inte bara sjunger bra, de sätter samman konserter och shower med finess och humor. Dessutom omger de sig med skickliga och lyhörda musiker som gör föreställningarna högklassiga i alla avseenden.

Vi har haft nöjet att välkomna dem till Sparbanksbörsen flera gånger tidigare. Först med en 60-talsshow och sedan med showen ”Glödhett – tidernas sångerskor”. Den sistnämnda fick de faktiskt göra en repris på eftersom det såldes slut på biljetterna direkt.

Förra julen deltog tre av Glödtjejerna i vår egen julrevy som då självklart fick undertiteln ”inte helt utan Glöd”. I år tog vi steget fullt ut och bjöd in dem att göra sin egen julkonsert hos oss. Eller julkonsert med showinslag, som Annika Gelin så galant uttryckte det i en radiointervju.

Två föreställningar blev det på självaste Luciadagen. Överfullt hus och och en underbar blandning av traditionella julsånger, show, skämt, och djupaste allvar. Med gemensamma ansträngningar av Glöd och Lekebergs Revysällskap innebar den här dagen att Barncancerfonden så småningom kommer att få cirka 30 000 välbehövliga kronor.

Via länken nedan kan ni få lite extra Glöd. Filmat av Lennart M Pettersson. Bilden är tagen av Gunnar Öquist.

God jul på er alla!

12375054_1170806599615154_8824367179783307539_o

 

Med Hasse & Tage i backspegeln

Lekebergs Revysällskaps hyllning till Hasse & Tage, ”Utan tvekan är man inte riktigt klok”, blev en succé. Alla biljetter, extraföreställningar och extraplatser tog slut på nolltid. Själva känner vi att det fungerade bra, och den återkoppling vi fick från publiken var genomgående positiv eller bättre. Kul att jobba med så bra texter och material, problemet var att välja vad som skulle tas med.

Vad vi lagt märke till är att publiken kunde delas in i två kategorier: Dels de som själva upplevt Hasse & Tages föreställningar, och som i många fall kunde texterna nästan utantill, dels de lite yngre, som bara hört talas om Hasse & Tage. Nåt som farsan lyssnade på. En spännande kommentar från en yngre åskådare var: Hasse & Tage? Vad är det för band? Har jag inte hört talas om. Var det de som spelade ”I am going out, the same way I came in”? Vi redde ut skillnaden mellan Hasse & Tage och Tages.

Det var ändå uppfriskande att märka att Hasse & Tages texter gick hem även hos den yngre publiken. Ta till exempel sketchen ”Folkspillran” från Gula Hund 1964, som beskriver integrationsproblem. Då den visades på TV 1966, väckte den stor debatt även i Sveriges Riksdag. Eller Tages monolog om sannolikhet, från ”Under Dubbelgöken”, då det small i Harrisburg 1979. Både dessa frågor är ju idag, cirka 40 år senare, fortfarande brännheta. En del humor har ett långt bäst-före-datum, eller är det så att mänskligheten inte lärt sig så mycket på 50 år?