Kreativt, kulturellt och kul!

Min blogg har ju underrubriken ”kreativa tankar från Lekeberg”, något som förpliktigar. Speciellt när man sitter bekvämt tillbakalutad med datorn i knät och tittar rakt ut i havet. Inspiration och distraktion som förhoppningsvis tar ut varandra.

Hur som helst så råder det inget tvivel om att kreativiteten flödar i Lekeberg. Roade mig med att stämma av vad som händer i vår lilla kommun under de kommande veckorna och blev så fascinerad att jag nästan tappade kontakten med horisonten.

Ska poängtera innan jag går vidare, att detta är vad jag känner till utan allt för djupa efterforskningar. Men det räcker, det kan jag lova. Vi tar det i kronologisk ordning.

På onsdag kväll, den 10 augusti, är det guidning i Riseberga kloster. Som alltid på onsdagarna under juni, juli och augusti. Den ambitiösa guidesäsongen avslutas för övrigt med ”Riseberga i facklors sken” den 7 september. Magiskt, mysigt och mörkt!

På fredag kväll ljuder det av allsång på Sannabadet. Det här är sommarsverige i sin fulla blomning. Vacker omgivning, sång, musik och glada människor.

På lördag är man bakom flötet i Brotorp där den årliga metartävlingen går av stapeln. En kul tradition som verkligen roar alla åldrar.

Dagen därpå, nu är vi framme vid söndagen den 14 augusti, arrangerar Västernärkes hembygdsförening och Edsbergs församling den årliga Snarvedagen. Friluftsgudstjänst vid fina Snarve Kaplansgård och underhållning av Systrarna K.

Helgen efter är det verkligen pådrag i Fjugesta. På lördagen mullrar det i alla gathörn när evenemanget Augustimuller lockar ett tusental personer att titta på bilar, lyssna på Bosse Bildoktorn och bli underhållna även på andra vis. På kvällen ”After Muller” med servering och trubadur på torget och därefter dans på Bergavallen. Tjohej!

Samma dag är det premiär för årets ungdomsrevy på Sparbanksbörsen, ett sommarprojekt som i innefattar 15 ungdomar mellan 9 och 15 år och en massa roliga och tänkvärda inslag. Skrivet och regisserat av en annan, om än lite äldre ungdom, Alfred Grönkvist. Det blir två föreställningar även på söndagen.

Ständigt detta revysällskap, kanske någon med all rätt tänker. För veckan efter, den 25 augusti, kommer den briljanta Revykören att underhålla i Kräcklingegården. Och den 4 september, i samband med den mycket innehållsrika och trevliga Tångeråsadagen, blir det ”Ljuva 60-tal” med andra medlemmar i sällskapet. Och en massa annat kul också förstås.

Så här skulle jag kunna fortsätta sida och upp och sida ner. Men jag ger mig nu och återgår till horisonten. ”From my point of view” ser det ut så här just nu. Men vi ses i lekebergsvimlet om en vecka eller två.

P.S. Det Bakluckeloppis på torget i Fjugesta den 27 augusti!

IMG_9810

Jag, en radiot?

Trots att jag är en dryg 60-åring har det dykt upp en ny spännande sysselsättning i mitt liv: jag får prata i radio. Prata har för mig alltid varit en livgivande sysselsättning, men nu får jag till och med göra det inför frivilliga lyssnare.

Möjligheten har yppat sig genom det ideella, men ack så professionella, projektet Länsradion. För er som eventuellt inte vet vad det handlar om så är det alltså ett gäng radioproffs som tillsammans med diverse andra lämpade och hågade personer, startat en samverkande ”länsradio” som sedan början av året sänder varje vardagsförmiddag.

Såväl samverkan som spridning nås genom det unika fenomenet att sex närradiosändare slagit sig samman. Verksamheten finansieras genom korta reklaminslag och de flesta av programledarna har lång radioerfarenhet, inte minst från P4 Örebro. Ni känner ju igen namn som Bosse Jardler, Martin Dyfverman, Tommy Sundqvist, Lars-Åke Stenström och Iréne Wellander. De har hand om var sin förmiddag och med sig har de intressanta och roliga gäster, aktualiteter, tips och service och inte minst musik som känns igen.

Andra kända namn som dyker upp är Peter Flack, Marie Kühler Flack och Amanda Flack samt Anita König. Min egen roll i sammanhanget är självklart blygsam, man kan säga att jag går i lära. Hitintills har jag lärt mig att det är jätteroligt att göra radio och att det smakar mer. Speciellt som jag märker att folk verkligen lyssnar!

Under sommaren har jag och min, i dessa sammanhang, betydligt mer rutinerade vapendragare, Dag Stranneby, fått möjligheten att göra fyra helt egna program. De andra vill ju ha lite semester och kan då tänka sig att släppa in gröngölingar i studion. Hitintills har vi avverkat två förmiddagar och just nu laddar vi upp inför ytterligare två.

Vi är ju inte dummare än att vi passar på att lyfta fram den lilla kreativa kommunen i väst och självklart blir det en hel del om teater och revy. Men även korta avsnitt med radiohistoria (ni vet väl att Dag är en tvättäkta radiodoktor), kommunal musik (!), särskrivningar och ordvitsar.

Gästerna är valda med omsorg. Förra veckan hade vi nöjet att få intervjua Johan Gille från fantastiska Lerbäcks teater, Wivianne Högman, marknadsgeneral i Mullhyttan och ”abbedissa” i Riseberga, djurparksägaren från Lekhyttan, Gunilla Larsholt, samt skönsjungande svennevadsbördiga örebrotjejen Annika Gelin som berättade om sin nyutkomna bok.

På onsdag nästa vecka är gästtemat ”teaterpar från Karlskoga”. Medger att det kan låta lite begränsat men lovar att när ni hört vad Olle och Lena Söderberg samt Anette och Per Jacobsson håller på med, så vidgas gränserna.

Fredagen den 29 juli kommer så Sveriges yngsta kommunfullmäktigeordförande till Länsradions lilla studio på Arkivcentrum i Örebro. Hon heter Amanda Höjer, är 21 år och inte oväntat lekebergsbo 😉 Dessutom kommer två andra unga och driftiga lekebergare, nämligen lantbruksambassadörerna Lisa Schneider och Adam Arneson.

Det här börjar ju likna radioreklam. Bäst jag slutar. Var ni lyssnar? Kolla in vår egen lilla reklamfilm!

https://vimeo.com/174075883

 

Dejta en nunna på semestern!

Vi närmar oss tiden då en stor del av befolkningen har semester. Många vill bara vara medan andra vill ut och röra på sig. Ni som ännu inte varit på en guidad tur i Riseberga kloster, tillägnas nu denna min spalt. Och ni andra får självklart läsa också läsa vidare …

Jag har dragits in i historien och fascinerats av den från första början. Det började hösten 2002 med ett teaterprojekt som skulle uppföras sommaren därpå, det år då det var 700 år sedan Den Heliga Birgitta föddes.

Hon hade nämligen en koppling till Riseberga (vilken får ni höra om ni kommer på guidningen) och det skulle firas genom att i själva klosterruinen spela en pjäs om livet på platsen under 1300-talet. Samtidigt utbildades guider för att mera kontinuerligt kunna berätta klostrets spännande historia för allmänheten.

Man får upp ögonen för vilken viktig plats Riseberga var från grundandet på 1170-talet fram till det tragiska slutet knappt 400 senare. Såväl Gustav Vasa som åsknedslag och brand hade ett finger med i slutspelet. Men under tiden blomstrade en kulturell och andlig verksamhet på en plats som idag ”bara” är en vacker ruin.

Hit kom gräddan av samhällets kvinnor för att bli vigda nunnor. Här arbetare betrodda leksystrar och här härskade abbedissor med både järnhänder och mjuka nypor. Här tog man emot såväl unga flickor för kristlig fostran som sjuka för vård och här fanns lekbröder, sysslomän och inte minst präster och prelater. För den som trodde att nunnor i ett medeltidskloster aldrig träffade några män, tror fel. En hemlig tunnel till munkarna i Ramundeboda är dock bara en skröna. Men likväl en kittlande tanke 😉

Här fick man inte prata och inte äta kött av fyrfota djur. Här fick man gå upp mitt i natten för den första av tidegärdsbönerna i kyrkan och här fanns det ingen central uppvärmning. Här fick man nyheter om vad som hände ute i landet och världen och härifrån sköttes den centrala administrationen av cirka 250 egendomar spridda över Närke och angränsande landskap.

Till Riseberga kan man åka idag bara för det är vackert och för att känna de så kallade historiska vingslagen. Passar man in utflykten till en onsdag klockan 18 så står det en ”nunna” på parkeringen och väntar på att få ta er med på en rundvandring i tid och rum.

Ta chansen, en bättre semesterdejt kan man väl knappast få!

www.hembygd.se/riseberga

Tjo vad det blir livat i teaterlänet i sommar!

För den som tycker om teater, folklustspel, buskis, med mera, och som dessutom vill göra en kombo på hemmaplan – har läget aldrig varit bättre. Ty nu börjar teatersommaren i Örebro län. Upplevelserna står bokstavligt talat som spön i backen och här kommer din guide till äventyren.

Örebro län är ett amatörteaterrikt sådant. Det märks inte minst under sommaren då det spelas i varje buske – ja på stora scener också så klart. Själv försöker jag se det mesta och man får helt enkelt ta fram kalendern och börja planera …

16 juni finns det två saker att välja på. Antingen åker man till Kumlasjön och tittar på Kraxkompaniet som framför en blandning av sång, dans och skojigheter. Eller också väljer man Sannabadet i Fjugesta där det är nostalgikväll med 60-talsshow av Lekebergs Revysällskap och musik av coverbandet Forever young. Fri entré på båda ställena dessutom.

Mellan 18 juni och 9 juli spelar Lyset Rasmus på luffen på Björkborns herrgård i Karlskoga. En garanterat sevärd familjeföreställning av en av länets bästa amatörteaterföreningar.

30 juni -7 juli blir det extra livat i Pålsboda Folkets Park när Svennevads Bygdespel spelar upp till folklustspel med sång; Tjo vad det var livat i Pålsbodaparken.

2–9 juli kan man med fördel ta sig till Löa hytta för att se årets uppsättning i det fyraåriga projektet Bergslagsspelen. Smidda planer har skrivits av Helena Brusell och regisseras av Stefan Jansson.

Vi håller oss kvar i norra länsdelen och konstaterar att förra årets Bergslagsspel, Den fullständiga berättelsen om Ljusnarsberg och resten av världen, dessbättre spelas även i år. Spelet startar i Folkets Hus i Kopparberg och tar bokstavligen publiken vidare till Ställbergs gruva. Gruppen som sätter upp detta hembygdsspel heter The Non Existent Center. 7 – 15 juli är speldatum.

Så styr vi kosan söderut igen och hamnar på hembygdsgården i Hallsberg där Teater Hallsberg den 16-31 juli spelar Hönor och svärmeri, ett farsartat lustspel med handlingen förlagd till det ljuva 50-talet.

Lite längre söderut kan man mellan den 18-21 juli få en teaterguidning för hela familjen i centrala Askersund. Tjuv- & rackarspel levandegör stadens historia genom en nyskriven berättelse.

Teater Nolby, belägen mellan Karlskoga och Loka, sätter varje sommar sedan tio år upp fantastiska kostympjäser, komiska klassiker, och i är det (så klart) Shakespeare som får den äran. Lika för lika spelas 16 juli – 13 augusti.

Så långt amatörteatern. Ni vet väl förresten att ordet ”amatör” kommer av latinets ”amare”? Det vill säga, den som älskar. Men det finns även professionell teater att njuta av i sommar. Självklart ska man åka till Lerbäcks teater och se Robin Hood, spelas 30 juni – 31 juli. Och man måste inte ha med sig barn, det är helt okej att gå dit som ensamkommande vuxen.

Så har vi slutligen Stadra och Magnus Wetterholm som i år bjuder på tre olika upplevelser: 2-18 juni är det Från min loge i en trädgård – sånger från landet Stadra. 8 juli – 14 augusti spelar man Henning Mankells pjäs Apelsinträdet och 15 juli – 12 augusti går Glädjens akademi – ett upptåg med schlager på lager. Vilket utbud på denna vackra plats norr om Nora!

Mera proffs hittar man på Trystorps slott där Peter Flack & Co har Stjärnkväll på slottet den 21-30 juli. Samma föreställning ger man sedan i Brevens bruk den 12-16 augusti, då omdöpt till Stjärnkväll på bruket.

Slutligen ska man naturligtvis också försöka se årets Opera på skäret utanför Kopparberg, det vill säga Den flygande holländaren, som ges 30 juli – 28 augusti.

Allra sist, som en magisk avrundning på en upplevelserik teatersommar, kan man den 7 september bege sig Riseberga kloster utanför Fjugesta och få uppleva detsamma I facklors sken. Nunnors berättelser om livet i klostret på medeltiden varvas med tidstypisk sång och musik.

Är det inte fantastiskt så säg? Vi ses i buskarna!

Stora Mellösa

Bara ett alldeles vanligt årsmöte. Eller?

Smaka på själva ordet. Årsmöte. Det låter ganska stelt och trist, eller hur?

Kan tänka mig att väldigt många årsmöten också är det. Eller rättare sagt. Jag vet att väldigt många årsmöten är det. Been there, seen that, done that …

”Sedvanliga årsmötesförhandlingar” brukar det dessutom stå i inbjudan. Och så lockar man med något smarrigt ät- och drickbart för att få folk att sluta upp i en omfattning som åtminstone gör mötet beslutsmässigt.

Rabblande av verksamhetsberättelse. Genomgång av massor av tråkiga siffror, ofta kanske inte så positiva. Val av motsträviga funktionärer. Blomsterkvastar till lättade avgående.

Okej, detta är medvetet överdrivet. Men föreningsliv på det här planet är inte alltid så lätt. Vad jag nu vill med mina ”kreativa tankar från Lekeberg” är att berätta om ett årsmöte jag var på i går kväll.

”Filmvisning och utdelning av utmärkelser” lockades det mer i inbjudan. Det som fanns att äta och dricka var resterna av vårsäsongens verksamhet. Kaffe så klart, utgångna delicatobitar och torra mackor med kälkbacksost.

Fullsatt runt borden i den stora lokalen. Verksamhetsberättelsen fanns på papper ty så säger stadgarna. Men också på en 33 minuter lång film som inrymde lite av alla arrangemang och aktiviteter som denna förening haft under året som gått.

En ekonomiredovisning där revisorn får applåder både före och efter. Inte bara för att det var ett förbannat bra resultat utan lika mycket för det pedagogiska och lättsamma framträdandet. En gång, på ett annat årsmöte, rappade han faktiskt resultatet!

Val av gamla och nya funktionärer. Utökning av styrelsen eftersom det finns så många som kan och vill. Inga suppleanter, alla är ordinarie. Avtackning av avgående med vackra blommor i cellofan och ett hedersdiplom till veteranen som vill ha mer tid för barnbarnen men som sedan frivilligt anmäler sig som revisorssuppleant – den enda posten som inte var förberedd.

Utdelning av två fina utmärkelser, sponsrade av världens bästa sparbank. Den ena till en vuxen helt oförberedd trotjänare och organisationsspecialist, den andra till två ungdomar, elva på det tolfte. Trots en ganska generös penningsumma tillsammans med diplom och blomma, säger en av 11-åringarna efteråt: ”Det hade gått lika bra utan pengar för det här var så kul”. Avrundning med information om höstens program, alla verkar taggade.

Tack för att jag får fortsätta att vara ordförande i den här fantastiska föreningen. Titta gärna på filmen och se bilder på pristagarna på www.lekebergsrevyn.se.

Hej då Sparbanksbörsen. Vi ses i höst.

Min 1 maj-ordlista

Just idag, den 1 maj, vill jag ”prata” om några ord. Ord som egentligen alltid är aktuella men som just i år känns extra viktiga. Jag börjar med människor och människovärde.

Den enskilda människans värde som tänkande och kännande varelse, utgör grunden för människans naturliga rättigheter. Människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter som ska respekteras och i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan. Det är nämligen med avseende på människovärdet som alla människor är lika.

Detta är viktigt att alltid ha i åtanke. Oavsett varifrån människorna som vi har omkring oss kommer, eller varför de är just där de är.

Vi i Sverige får ofta höra att vi är lyckligt lottade. Här finns så mycket som andra saknar helt eller delvis. Allt från gott om plats och vacker natur till demokrati och arbetstillfällen. Och möjligheter att utvecklas.

Men vad man ska komma ihåg är att det inte alltid har varit så. Tänk bara tillbaka på 1800-talets stora utvandring till Nordamerika. Den skedde inte för att det var krig i Sverige utan för att det var farligt på annat vis. Fattigdomen var så stor att folk inte kunde försörja sig. Man svalt och många dog av undernäring. Att man tiggde var inte ovanligt. Utvandrarna kom till ett land som behövde dem för att utvecklas och tog emot dem därefter.

Om man av någon anledning måste lämna sitt land mot sin vilja så är det viktigt att nästa ord i min lilla lista finns förborgat, nämligen solidaritet.

Solidaritet handlar om att ställa upp för varandra och det är ett väldigt vitt begrepp. Men sammanfattningsvis kanske man kan säga att det är motsatsen till egoism.

Ett bra exempel på lokal solidaritet är den stödgala som arrangerades i bollhallen i Fjugesta i höstas. Den samlade människor som ville ge, både underhållning och pengar, och visade att klimatet i Lekeberg är vänligt. På några timmar gav den 140 000 kronor som direkt gick vidare till flyktinglägren i Syrien. Galan imponerade på andra kommuner, exempelvis så gjorde Degerfors sin egen version av den nu i mars, och den gav Lekeberg ett positivt ansikte, visade att vi inte är en vi-kommun.

Då är vi framme vid nästa ord: Välkomnande. Sverige är ju ett på många vis fantastiskt och nytänkande land. Vi ligger i topp när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft och kreativitet. Allt detta har vi uppnått tack vare vår öppenhet mot omvärlden. Därför blir man verkligen bekymrad när man möter krafter som vill hindra utvecklingen.

Men att vara välkomnande är också de små gesterna. Jag tänker till exempel på Berith Palmér i Mullhyttan som startade stickcafé och fick ihop otroligt många personliga och användbara välkomstpresenter till de flyktingar som under tid bodde i Vekhyttan.

Delaktighet är nästa ord och nästa steg i integrationen. De som kommer till Sverige och Europa just nu är ofta välutbildade – och de behövs för att klara kompetens och service i vårt land. Ett väldigt bra lokalt exempel är vår nya invånare som jobbar med utsmyckningen i Lekebergskyrkan. Där får han visa vad han kan samtidigt som det är ett sätt att ta vara på hans kunskap och kreativitet.

Därför borde vi i Lekeberg kunna arbeta med en praktisk integration. Samhällets resurser är ju ansträngda och här kommer det så kallade civilsamhället in i bilden på ett naturligt sätt. Föreningar, kyrkor, politiska partier och kommunen kan tillsammans skapa en human Lekebergsmodell för förberedande integration. Det behövs till exempel fler händer i sjukvården, äldreomsorgen och inom skolan och det är som sagt var många välutbildade människor som vi har tagit emot.

Integration och solidaritet bör utgå från oss själva. Låt oss ställa oss frågan: Vad kan jag göra? Vad kan min förening göra? Vad kan vi tillsammans göra? Det handlar ju om människor och människor är en tillgång som vi behöver. Samtidigt som de behöver oss.

Jag hörde förresten en lanthandlare i glesbygd berätta om hur de jobbat med språkförbistring och integration tillsammans med sina nyanlända. De gick helt enkelt omkring i butiken tillsammans med en ipad och google translate-appen. Vad heter mjölk på syriska? Hur säger man ris på svenska osv. På detta viset lärde man inte bara känna varandra, man fick också gratis språkundervisning åt båda håll och butiken hade ju fått nya kunder – också viktigt för att den här typen av butiker ska överleva. Kanske är det så att våra nyanlända kommer att rädda mycket av den svenska glesbygdsservicen.

Jag hörde i samma veva lantbruksminister Sven-Erik Bucht säga att de kommuner som tar väl hand om sina nyanlända är smarta, eftersom det ökar chansen att personerna i fråga vill vara kvar på just den orten. Många är entreprenörer och får de förutsättningar, så är de kanske med och utvecklar orter och bygder som kanske skulle ha gått ett motsatt öde till mötes.

Mina två sista ord var utveckling och win-win. Därmed är jag igenom listan och jag hoppas att mitt budskap har gått fram.

  • Bemöt människor så att allas lika värde beaktas.
  • Var solidarisk och ställ upp för dem som har det svårare än du själv.
  • Välkomna – möt människor så som du själv skulle vilja bli mött i samma situation.

Då når vi i slutänden utveckling till gagn för oss alla.
Och glöm aldrig att vi är människor allihop!

 

 

 

Nu laddar vi för Mellofest!

Det är lite paus i den allmänna melodifestivalyran, eller hur? Nu har det ju gått några veckor sedan Frans sopade mattan på Globen och det är en dryg månad kvar till Eurovision fyras av på samma plats. Lugnt som sagt. Utom i Lekeberg.

För här laddar vi för vår egen Mellofest som går av en flygande stapel under Kristi Himmelfärdshelgen. Vi har många kreativa själar i vårt revysällskap. Dessutom många duktiga sångare, musiker, dansare, tekniker osv. Detta har utmynnat i att vi gör en egen melodifestival med nostalgi och stolthet som drivkraft.

Hur man gör? Jo.

Ta 17 svenska vinnarlåtar genom tiderna. Utvalda så att det både blir gott och blandat och rätt låt till rätt sångare. Gör det sedan så tidstypiskt som möjligt med klädsel, frisyrer med mera. Börja med Brita Borg , mellanlanda med Roger Pontare och Lena Ph och sluta med Euphoria.

Presentera på traditionellt mellovis och se självklart till att det blir inslag från greenroom med jämna mellanrum. Skapa ett maffigt mellanaktsnummer med alla deltagare och hyr in mentometrar så att publiken slutligen får rösta fram kvällens vinnare.

Icke att förglömma: god mat och stärkande dryck till dessa helkvällar som har chans att bli rena familjefesterna. För melodifestivalen tycks numera engagera lika mycket i alla åldrar.

Undertecknad, som bara är en liten bricka i detta stora arrangemang, ser fram emot att få visa att i Lekeberg gör vi det så mycket bättre. Okej, det där var kanske onödigt kaxigt men det kändes som en bra avslutning …

Glad vår på er!

gruppbild lågupplöst

 

Om att må bra av musik

Att inom loppet av bara fem dagar få må bra-upplevelser kopplade till musik, det är väl bra? Ingen rocket science kanske, men ibland blir saker och ting bara så påtagliga.

”Musik ska byggas utav glädje” skaldade en gång Björn Barlach och Åke Cato och sjöng Lill Lindfors. Men jag tänker att det även är tvärtom. Att musik bygger glädjen.

Tillsammans med några likasinnade hade jag i går tillfälle att få sjunga  60-talsmusik i Kräcklingegården. Vi gör detta program för att vi själva gillar musiken och i går, precis som vid tidigare tillfällen, blir det en bra effekt. Vi har kul och publiken har kul. De nickar igenkännande, sjunger med och skriver sedan på Facebook att ”ni gjorde mig glad hela dan”. Hur glad blir man inte av det!

Kvällen innan hade vi förmånen att få bjuda på en annan slags musikalisk glädje på Sparbanksbörsen. Duktiga sångerskan Åsa Medin gästade oss tillsammans med gitarristen Magnus Norström och konserten ”Varje dag är din”. Åsa hade valt ut 14 sånger som alla betydde något särskilt för henne. Och hon inte bara framförde dem med känsla och sångarbravur. Hon delade med sig av händelser som lett henne fram till just den musiken. Definitivt inte enbart glädje, i alla fall inte då det begav sig. Men ändå med en glädje i att få framföra dem för oss denna kväll.

Det leder mig osökt in på det som händer i samma lokal på onsdag kväll. För då kommer professor Ulrica Nilsson från Örebro universitet och pratar under rubriken ”Vården tar ton – musik på recept”.

Föreläsningen handlar om hur musik kan användas vid ohälsa och sjukdom och vad som händer i kroppen när man lyssnar på musik. För är det så att har musik någon betydelse för tillfrisknandet? Och vilken musik är i så fall bäst?

– Musik kan användas för att utestänga oönskade ljud och oljud, men kan också kan hjälpa till att distrahera, ge avkoppling, öka välbefinnande, främja hälsa och lindra lidande, säger Ulrica och berättar att hon kommer att visa att musiken även idag har en naturlig plats i vården.

– Det kan till exempel vara vid hjärtsjukdom där lugn och rogivande musik kan lindra oro och minska belastningen på hjärtat genom att sänka hjärtfrekvens, blodtryck, andningsfrekvens och kortisolnivåer. Musiken hjälper också till att distrahera tankarna genom att skapa en fristad från besvären.

Här kan ni förresten se några inslag från Varje dag är din. Foto: Lennart M Pettersson

 

 

På kulturens mosse?

Förra måndagen presenterades en mätning om hur mycket pengar landets kommuner satsar på kulturverksamhet. Lekeberg hamnade på en ohedrande tredje-plats-från-slutet-plats. Och röster höjs naturligtvis för bot och bättring. Jag är ju kulturtant och borde instämma i den kören. Men det gör jag inte.

Umeå är bäst i klassen och satsar 2 500 kronor per invånare. I Lekeberg är motsvarande siffra 568 kronor. Men vad är det man mäter? Och vad är kultur? Definieras det lika i alla kommuner? Och vore det kanske mer intressant att utvärdera det verkliga kulturutbudet i respektive kommun. Att bara titta på kostnaderna är kanske ett trubbigt mått. Är det inte vad man får pengarna som är intressant?

Fast egentligen kanske man inte ska lägga så mycket krut på att rota i det här. Personligen tror jag att det är frivilliga krafter och människors lust att utföra och ta emot kulturyttringar, som gör att kommuninvånarna mår kulturellt bra. Självklart ska man ges förutsättningar, speciellt i skolan. Ja även inom vård och omsorg. För där är den stimulans man kan få genom kulturen, viktigare än någon annanstans.

Det får mig att direkt koppla till ett annat aktuellt lekebergsämne, nämligen den hastiga stängningen av matstället på boendet Linden i Fjugesta. Ett ställe där många äldre och funktionshindrade både äter och träffas och där daglig verksamhet skapar sysselsättning för dem som inte har sina självklara platser på arbetsmarknaden.

Denna plats måste stängas för att de pengar som vård- och omsorgsnämnden har att förfoga över helt enkelt inte räcker. Det är oerhört tragiskt och jag hoppas verkligen att loppet inte är kört, att kreativa lösningar ska möjliggöra ett nytt sätt att driva stället.

Men att i sammanhanget tänka att man ska ge mer pengar till kulturen. När det inte ens räcker till en sådan elementär sak som att människor får en gnutta social stimulans varje dag. När det också måste göras stora besparingar inom kommunpsykiatrin och kanske längre fram även inom hemvården. Då kan väl ingen kräva att kultursektorn i ett för övrigt välmående samhälle ska ha extra pengar.

Den 15, 16 och 17 mars är det för övrigt samrådsmöten om kultur på tre olika platser i Lekebergs kommun. Man ska bland annat prata om ett ”kulturhus”. Inte vet jag om man menar i ett hus i ordets rätta bemärkelse, eller om det är ett uttryck för olika platser där kultur kan utövas.

Hur som helst så hoppas jag på stor uppslutning på dessa möten. Tiden är 18.00 och platserna matsalen i Hidinge skola den 15:e, Lindens samlingssal Fjugesta den 16:e och Mullhyttans skola den 17:e.

P.S. I vår kommun har vi för övrigt en ”instans” som gör mycket för såväl lokal kultur som idrott. Hela Lekebergs Sparbank!

Fotnot:
Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ”bearbetning”, ”odling” och ”bildning” och i sin tur härstammar från colo ”odla”. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

12819231_10205649181778144_5529040305771959912_o

Folkbildningssuccé med tre nya intressanta ämnen

Sedan sju år tillbaka arrangeras vetenskapspubar på Sparbanksbörsen i Fjugesta. På onsdag är det dags för årets första och temat är demokrati. Föreläsare är professor Erik Amnå från Örebro universitet.

Konceptet är att man bjuder in forskare, författare och andra för att föreläsa om aktuella ämnen. Alltid med fri entré och öppen bar. Sedan starten 2009 har det anordnas cirka 30 vetenskapspubar med ett mycket varierande innehåll. Snittantalet besökare ligger på 90 personer och det har funnits några gånger då det till och med har varit ståplats som gällt.

I år utökas antalet från fyra till sex och man planerar också att starta en parallell föreläsningsserie.

Årets första vetenskapspub tar upp ett högaktuellt ämne, nämligen demokrati. Närmare bestämt hur den utvecklats under de senaste 100 åren. Folkrörelserna förlorar medlemmar. Ungdomar letar nya former. Multikulturalismen utmanar den post-lutherska sekularismen. Högerpopulismen gastkramar EU-projektet. Hur ska vi utveckla demokratins värden och former utifrån de nya förutsättningarna?

Detta är vad Erik Amnå kommer att lyfta fram under programmet som börjar klockan 19 och vilket som vanligt är gratis. Pub betyder också att man kan köpa varma och kalla drycker och inte minst varm korv med bröd J.

Den 23 mars kommer professor Ulrica Nilsson och pratar under rubriken ”Vården tar ton: Musik på recept” och den 20 april görs programmet i samarbetet med den ideella föreningen Hjärnkoll. Författaren, sångerskan och mamman Annika Gelin berättar då om sin resa till och från dotterns autismdiagnos. ”Alldeles underbart autistisk” heter programmet som också innehåller mycket musik.

www.lekebergsrevyn.se under rubriken Vetenskapspub kan man se flera av de tidigare föreläsningarna i form av filmer.

Erik Amnå

Professor Erik Amnå, årets första föreläsare.