Vad Örebro kan lära av Berlin

Jag tog tåget till Berlin den här påsken. Har aldrig varit där förut, och åkte med ganska låga (om ens några) förväntningar. Klimatsmart och mysig resa ner med Snälltåget, vaknade på tågstationen i Berlin klockan sju på morgonen och tillbringade sen fyra dagar till fots, i löparskorna, på spårvagn och lite i tunnelbanan. Det blev ganska många mil till slut – och så mycket vi hann se! Berlin är en speciell stad på flera sätt. Minnen från kriget är fortfarande smärtsamt närvarande, och det var mer än en gång som jag kunde spegla dagens samhällsutveckling i de år som föregick nazisternas maktövertagande. Arbetslösheten är hög och medelinkomsten låg, och stadens ekonomiska skuld har vuxit kraftigt eftersom man lånat till nödvändiga investeringar (även om jag kan ifrågasätta den nya flygplatsen).

Men det som överraskade mig var den spännande stadsbilden, stadsmiljön och sättet som konst och kultur har fått utrymme. Överallt har konsten tagit plats – på murar, broar, husfasader, i parker och på taken. Ofta är den organiserad och planerad, ibland mer anarkistisk. Oavsett så har människorna satt sitt avtryck på staden och får den att kännas så mycket mer levande än de allra flesta städer jag varit i.

Dessutom är Berlin en av de grönaste storstäderna jag varit i. Träden finns överallt, på varenda gata, och parkerna är många. Dessutom har man lyckats med att få en stor andel av stadens befolkning att cykla och åka kollektivt, vilket bidrar till ett lugnt tempo och en trevligare stadsmiljö. Spårvagnar, bussar, pendeltåg, tunnelbana, cykelbanor och laddstolpar för elbilar präglar trafikmiljön. Inte bilar på samma sätt som i andra städer.

 

Jag åkte hem med en stark känsla av att vilja möjliggöra något liknande i Örebro. Vi måste våga släppa kontrollen lite, inte vara sådana stilpoliser. Kreativitet och mänsklig skaparkraft behöver lite frihet. Jag vill se ett Örebro där konsten får mycket större utrymme än idag – och där fler örebroare får chansen att vara medskapare. Jag vill att vi börjar samtala mer om det här – politiker, fastighetsägare, medborgare och konstnärer. Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för en spännande, levande, kreativ stad?

 

Den senaste lyxvaran – rent vatten i kranen?

Rent vatten i kranen – är det vår nya lyxvara? Kanske har det blivit så. Det var i alla fall många örebroare som blev ganska överraskade av att dricksvattnet riskerar att ta slut. Att vi inte längre får fylla pooler, vattna gräsmattor och tvätta bilar med slang. Det verkar som det är ganska många som förstår allvaret i frågan nu.

Men en sak som vi har pratat alldeles för lite om, det är hur vi skyddar det vatten vi faktiskt har mot föroreningar. Svartån rinner ju flera mil utanför Örebro, och längs med hela vägen bedrivs det verksamhet intill ån som använder kemiska bekämpningsmedel, diesel, motoroljor och annat. Saker som faktiskt kan göra jättestor skada på vårt dricksvatten om det blir ett utsläpp.

Eftersom vi bara har en enda vattentäkt (vatten från Vättern dröjer nog minst 10 år till, och då kommer vi ändå behöva Svartån som reservvatten) så måste vi skydda den mot sådana här olyckor. Vilket vatten ska vi annars dricka? Därför har kommunen nu tagit fram ett förslag till ett s k ”vattenskyddsområde” som sätter regler för vad man får göra och inte göra intill Svartån. Nu har kommunen jobbat med förslaget i många år, och under den här tiden har Svartån varit helt utan skydd mot föroreningar.

Det har varit många som haft synpunkter på förslaget och det har gjorts en hel del kompromisser utifrån det ursprungliga förslaget. Och det är tyvärr kompromisser som jag tror gör att den styrande minoritetens förslag till skydd av Svartån inte blir tillräckligt starkt. Riskerna för föroreningar skulle kunna bli mindre med tuffare regler för vattenskyddsområdet.

Men eftersom det allra viktigaste är att vi kommer framåt i frågan om att skydda Svartån så tycker jag att det är bäst att skicka vidare förslaget till Länsstyrelsen som är de som slutligen avgör om skyddet är tillräckligt. Kanske blir det hårdare regler än de som kommunen föreslår.

Det är nog dags för oss alla att vakna upp och inse att friskt vatten inte är något vi kan ta för givet framöver. Vi behöver vara rädda om det viktigaste vi har!

Jag förklarar varför jag tror att förslaget till vattenskyddsområde inte är tillräckligt starkt lite utförligare här: https://www.youtube.com/watch?v=egKBKQXztSE&feature=youtu.be

Helt olika syn på trafiken inom oppositionen – MP tror på minskad biltrafik

Fokus på den framtida trafiken i NA idag – bra att de försöker förklara för läsarna att det finns planer som är politiskt beslutade i fullmäktige, och inte är ogenomtänkta infall från ett enskilt kommunalråd. Men att den samlade oppositionen skulle tycka att det är praktiskt och teoretiskt omöjligt att minska biltrafiken, det är helt fel! M och L kanske tror det, men vi i Miljöpartiet är övertygade både om att det är nyckeln till en trivsam och hållbar stad OCH att det är fullt möjligt. Så Miljöpartiet är snarare i opposition från andra hållet – vi vill att förändringen ska gå fortare än idag! Bilen har en plats även i den framtida staden – men den platsen ser inte ut som idag. Vi behöver en effektiv mobilitet (framkomlighet), men inte självklart en varsin bil.

Minskad biltrafik har massor av vinster. Utöver den självklara – att miljön faktiskt mår bättre – så är det samhällsekonomiskt klokt. Det är dyrt att underhålla och bygga nya bilvägar jämfört med cykelvägar. Och att vi människor behöver röra på oss mer, det är ju inte direkt någon nyhet. Om vi skulle må bättre behövs också mindre pengar till vården. Jag kan hitta på hundra andra saker vi borde använda våra skattepengar till än nya bilvägar, parkeringsplatser och vård för sjukdomar som beror på ohälsa och stillasittande.

Orkar vi politiker fatta långsiktiga beslut för miljön?

Av allt som fyller mina dagar som kommunalråd så är det här nog bland det roligaste. Att i två timmar få samtala med universitetsstudenter om politikens roll för en ekologiskt hållbar utveckling. Jag fick så många kloka frågor och reflektioner från det här gänget att jag egentligen inte ville åka därifrån. När jag tänker tanken på att de här människorna kommer ta plats i samhället och vara delaktiga i utvecklingen av det – då känner jag framtidshopp och inspiration i mitt eget uppdrag!

 

Studenterna var intresserade av vilka utmaningar och dilemman vi politiker har när det kommer till kloka beslut för miljön och en hållbar utveckling. Orkar vi politiker verkligen fatta långsiktiga beslut för miljön? Eller är det bara närmaste valresultatet som styr oss i slutändan? När jag funderade på det så insåg jag hur viktigt det är att vi verkligen ser det tydligt – att vi pratar om vilka krockar och målkonflikter som vi politiker känner att vi möter. Att ha strategier för att hantera motstridiga intressen är minst lika viktigt som att ha bra mål för miljöarbete, stadsutveckling eller jämställdhet. För jag upplever att de flesta beslut som fattas idag bara gynnar miljön när det inte finns några större svårigheter i vägen, som exempelvis ekonomiska intressen från näringslivet, politiska målsättningar om ett visst antal bostäder som ska byggas, eller motstånd från medborgare som upplever att deras bekvämlighet blir inskränkt eller deras normer ifrågasätts.

Vi vet att Örebro skulle bli säkrare, tryggare, trevligare och att vi skulle kunna bygga fler bostäder om vi sänkte hastigheten för bilarna i hela staden. Men det görs inte. Vi vet också att vi kommer att behöva värna mark för lokal livsmedelsproduktion i framtiden. Ändå prioriteras byggen av lager- och industrilokaler på bördig, ekologiskt odlad mark precis intill Örebro. Mer lager och logistik, trots att vi vet att framtidens hållbara samhälle kommer ha mycket mindre flöden av material och naturresurser, och istället vara mer tjänsteintensivt. Vi vet att vi borde äta mindre kött av både hälso- och klimatskäl. Ändå vågar man inte ens göra vegetarisk mat till förstahandsalternativ, och kött till extra tillval i kommunen. Vi vet att flygets klimatpåverkan ökar på ett oroande sätt. Ändå fortsätter kommunen att ge miljoner varje år för att inte bara upprätthålla flygtrafiken i Örebro, utan dessutom utöka den med nya flyglinjer. Vi använder skattemedel till marknadsföring av flyget. Hur galet är inte det?

Idag verkar det vara en naturlag för många politiker att varenda enskilt jobb och varenda enskild företagsetablering ska prioriteras, oavsett andra negativa effekter. (Att det inte alltid är ”nya” jobb det handlar om, utan ofta jobb som försvunnit från en annan plats, det är inget man reflekterar över) Det är ändå värt att förstöra gamla ekhagar och bördig jordbruksmark. Jag skulle önska att vi pratade mer om hållbara jobb och hur tillväxten av dem kan öka i kommunen. Jobb som ger människor sysselsättning men som inte samtidigt urholkar naturresurser och biologisk mångfald.

Ett väl använt ord från politiker är ”hållbar tillväxt”. Högt på min önskelista står en diskussion om vad det innebär – på riktigt. När vi även tar hänsyn till de ekologiska systemen och vår gemensamma framtid. Var vill kommunen vara om 30 år och hur kommer vi dit? Och hur gör vi det till en fråga som inte snubblar på nästa valresultat?

Om manlig aggressivitet och politisk plikt

Det sägs ju att vi lever i världens mest jämställda land. I det landet har jag fått uppleva att få tusentals kronor lägre lön än en manlig kollega med samma kompetens, att bli diskriminerad på jobbet när jag väntade ett av mina barn, att bli förlöjligad och härskad av män inför andra. Jag öppnar dagstidningen varje dag och möter sida upp och sida ner med manliga perspektiv och berättelser. Jag har fått uppleva att bli tafsad på av okända, att se människor som står mig nära utsättas för manligt våld, fått inse att mina söner som just fyllt tvåsiffrigt har svårt att värja sig från porren på Internet.

Min upplevelse är inte viktigare eller mer intressant än någon annans. Tvärtom – varenda kvinna i hela världen har sin egen erfarenhet av att behandlas sämre bara av den enkla anledningen att vi är kvinnor. Jag tror för det mesta att det bästa sättet att nå förändring är att vara lugn, samarbetsorienterad och allmänt sansad. Men nu är det Internationella kvinnodagen 2017, jämställdhetsfrågan är i fokus, och jag är faktiskt ganska arg. Men samtidigt övertygad om att det ibland kan vara en viktig drivkraft när det som en vill ska hända inte händer.

Det gör mig galen att se oss kvinnor översköljas av skitfloder av hat och förakt när vi sticker ut, säger ifrån, sätter gränser och lyfter upp förtryck i ljuset. Och den manliga aggressiviteten står mig upp i halsen. Alldeles för många vill prata om nationaliteter, kultur och religion när vi pratar om våld och hat mot kvinnor. Jag vill istället att vi pratar om manlighet. Den manliga normen och aggressiviteten som vi måste avväpna och tillintetgöra. Det gör mig också oerhört sorgsen när jag tänker på alla pojkar och män som obönhörligt tvingas in i den manliga normen och inte tillåts att vara känslosamma, sårbara eller närhetstörstande på det sätt som vi alla människor behöver.

Att utmana den stereotypa mansrollen, en norm som belönar aggressivitet, är alltså viktigare än någonting annat. Och ska vi lyckas med det så måste vi börja med barnen. Utmaningen är att redan på förskolan bryta de tvingande normerna om hur pojkar och flickor ska bete sig, vilka möjligheter de har och vad de är värda.

Att det inte ser bättre ut än vad det gör idag beror på att vi politiker inte gjort tillräckligt. Vi skärper inte lagstiftningen tillräckligt snabbt, vi vågar inte omprioritera kommunala resurser och investeringar tydligare. Vi ställer heller inte tillräckligt höga krav på oss själva. Jag säger inte att det är lätt – det är många ingrodda beslutsmönster och normer som ska brytas. Till och med mitt eget feministiska parti misslyckas med att fullt ut ge kvinnor samma inflytande och positioner som männen.  Men det duger inte att låta orden om allas lika värde och jämställdhet eka så tomt som de gör idag. Vi har inte tid att vänta längre. Det är dags att prioritera, fatta beslut och agera. På riktigt.

Ja, jag är arg just nu. Men jag kommer inte låta ilskan förvandlas till bitterhet, utan lovar mig själv att prioritera jämställdhetsfrågorna ännu högre under året som kommer. Alla vi som är politiskt engagerade har den möjligheten – och en förbannad plikt att ta den!

/Sara

4 miljarder kronor som kan göra skillnad på riktigt

Det är inte alla örebroare som vet att kommunen har nästan 4 miljarder kronor placerade på finansmarknaden. Pengar som ska användas för framtida pensionsutbetalningar och som reserv om kommunen får ett ekonomiskt underskott. Pengarna placeras i fonder för att de inte ska minska i värde genom inflationen, och för att de i bästa fall ska öka i värde på sikt.

Fonderna köper aktier i olika bolag som man tror ska öka i värde och ge aktieutdelning. För bolagen är det viktigt att det kommer in kapital utifrån som hjälper till att finansiera en utveckling av verksamheten. Så – pengarna som kommunen placerar i fonder hjälper i slutänden till att stärka och utveckla de olika bolagen vi köper aktier i. Vilket också betyder att vi har ett val – vill vi vara med och finansiera företag som åstadkommer bra eller dåliga saker för människor och miljön?

Efter ett förslag från Miljöpartiet har Örebro kommun beslutat att på sikt utesluta alla investeringar i krigsmateriel, pornografi, alkohol, tobak och droger. Idag är investeringar i bolag som har upp till 5% av omsättningen från sådana saker tillåtet i våra fonder.

Pengar är makt, oavsett vad vi tycker om det. Så länge finansmarknaden bidrar till att pumpa in pengar i ohållbara företag så kommer det bli väldigt svårt att nå en hållbar utveckling. Men om allt fler aktörer börjar säga ”placera gärna våra pengar på ett sätt som får dem att växa, men absolut inte på bekostnad av människor eller miljö” – då kan det faktiskt göra skillnad. Redan idag ser vi en (om än försiktig) framväxt av etiska och fossilfria fonder och gröna obligationer. Miljönyttan med gröna obligationer är fortfarande tveksam – men det är viktiga signaler till finansmarknaden om åt vilket håll vindarna blåser.

Kommunens övergripande mål är att vara klimatneutral till år 2030.  Vi lyfter också fram Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen i vår placeringspolicy. Fina ord – men kommunledningen verkar inte vara beredd att göra verkstad av det. Eftersom finansmarknaden styr så mycket av utvecklingen så måste kommunen höja ambitionerna ännu mer än idag! För mig känns det självklart att kommunens pengar inte bara ska hållas bort från oljeutvinning, krigsmateriel och porrindustri. De ska placeras i företag som på riktigt BIDRAR till en hållbar utveckling, inte bara låter bli att motverka den. Det kommer troligtvis vara företag som sysslar med lösningar på framtidens stora globala utmaningar – förnybar energi, digitalisering, hållbar livsmedelsproduktion, cirkulär ekonomi och materialåtervinning, förebyggande hälsovård osv. Idag äger kommunen bland annat aktier i stora multinationella företag och amerikanska investmentbanker, verksamheter som kanske inte faller för våra etiska kriterier men som har ljusår kvar till verklig hållbarhet.

Dessutom är jag övertygad om att verkligt hållbara investeringar kommer vara de klokaste rent ekonomisk, om man ser det på sikt. När vattenbristen ökar, lagstiftningen skärps för utsläpp, mat och naturresurser sinar osv – då kommer företagen som har lösningarna på de här problemen att växa och bli lönsamma. De gamla ”dinosaurieföretagen” kommer samtidigt att vara exponerade för stora affärsmässiga risker som gör dem till dåliga investeringar.

Vi måste våga tänka nytt och gå i spetsen för en omställning i samhället. Inte fastna i gamla föreställningar och förväntningar om ”säkra investeringar” och kortsiktiga avkastningskrav. Jag är övertygad om att de allra flesta örebroarna tycker att våra skattepengar borde användas på ett sätt som blir en hävstång för hållbar utveckling, och som visar vägen för andra.

(Ps. Jag föreslog kommunstyrelsen att vi borde besluta om en sådan här inrikting på investeringarna, men det var inget annat parti som tyckte det var viktigt.)

Gör Medborgarhuset till örebroarnas eget hus igen!

Medborgarhuset på söder är onekligen en av de mest unika och älskade byggnaderna i Örebro. Kanske finns det också några som avskyr den. Så brukar det ju vara med arkitektur som sticker ut. Varenda gång jag är inne i huset blir jag helt fascinerad – formerna, materialen, ljussättningen – det är vackert, men utan att vara otillgängligt. Men Medborgarhuset är mycket mer än bara en vacker byggnad, den ursprungliga tanken med huset var att det skulle vara en plats för alla örebroare att mötas, organisera sig, dansa, uppleva kultur och äta gott. Även besökare till staden skulle få ta del av huset genom en hotellverksamhet.

img_0064

Och det slarvades inte när man byggde Medborgarhuset i slutet på 60-talet. Det finns en tanke bakom varenda detalj. Arkitekter och konstnärer samarbetade, form och funktion gick hand i hand. Möbler och textilier var specialdesignade, och det togs till och med fram en helt unik servis fÖrebro restaurangen – det sägs att den fortfarande finns kvar, nerpackad i lådor i källaren.

Ganska mycket av det ursprungliga finns bevarat i huset. En del är sönderrenoverat under åren, men går att återställa. Huset är i stort behov av renovering, och det är hög tid att fundera på hur vi vill se Medborgarhusets framtid.

Idag är Medborgarhuset tyvärr långt ifrån alla örebroares. Halva huset är uthyrt som kontor, och den andra halvan används till (betalande) konferensgäster. Och i restaurangdelen huserar just nu Arbetsförmedlingen.

img_0062

Miljöpartiet tycker att det är dags att damma av den gamla intentionen med Medborgarhuset – det borde återigen bli ett hus för alla medborgare. Det skulle vara bra på så många sätt. Dels är det synd att ett sådant vackert hus inte är öppet för alla att ta del av. När stadsbiblioteket (sannolikt) flyttar från Olof Palmes torg kommer det inte längre finnas en naturlig icke-kommersiell mötesplats på södercity. Ett öppnare, mer inkluderande Medborgarhus skulle kunna bli en ny plats som bidrar till en mer levande innerstad.

Det är viktigt att vi värnar de offentliga icke-kommersiella rum vi har, och utvecklar nya. Platser där människor från hela Örebro kan mötas, oavsett bakgrund, ålder eller ekonomiska resurser.

Vi vill börja utvecklingen av Medborgarhuset med en bred medborgardialog, för att göra örebroarna delaktiga i att fundera på möjligheterna i vad huset skulle kunna bli. Jag hoppas att det är fler partier i örebropolitiken som håller med oss om det!

img_0063

Cyklar är lika mycket trafik som bilar

Jag tycker att det är tråkigt att NA fortsätter att piska upp negativa känslor och missförstånd kring utvecklingen av trafikmiljöerna i Örebro, nu senast i en artikel om ombyggnationen av Hertig Karls Allé. Det som upprepas tillräckligt ofta blir till slut en sanning – att det är omöjligt att ta sig fram i Örebro, att det inte finns parkeringsplatser, att politikerna har som främsta mål att försvåra vardagen för bilisterna. Jag har själv haft tillgång till bil några dagar eftersom jag har varit tvungen att skjutsa barn till olika ställen i stan, och jag har inte upplevt något kaos. Men om man tror att man ska kunna glida genom stan med bilen utan att bli stående och vänta här och var, då har man nog snarare en skev bild av vad en stad är än att det är fel på Örebro. Vad menar vi när vi pratar om ”tillgänglighet”? Det är främst att kunna ta sig fram dit man ska, men inte självklart att kunna ta sig fram fort. 
 
I kommentarerna till artikeln kan man läsa att det finns folk som tror att det är Björn Sundin som ensam beslutat om t ex ombyggnaden av stadsgator och bättre cykelbanor. Så är det ju inte. För det första är det ett helt logiskt beslut i en växande stad – det skapar mer ytor till annat än biltrafik, som t ex bostäder och cykelbanor. Och en förändring som sker i nästan alla andra större städer. För det andra så står i princip alla partier i Örebro bakom beslutet eftersom de var med och beslutade om vårt Trafikprogram 2014. Där det tydlig står att kapacitetsstarka trafikslag som cykel, gång och kollektivtrafik ska PRIORITERAS. Med större andel cykling så får vi en stad som är tillgänglig för fler, mer levande, och trevligare att vistas i. Ökad cykling är smart stadsutveckling – och dit kommer vi om vi ser till att bygga ut cykelnätet i hela staden. 
 
Till sist är det så uppenbart hur (den förlegade) bilnormen fortfarande är stark. Patrik Jämtvall, företrädare för (L) säger att ”vi anser att välfärden bör prioriteras istället, och att de här gatuomläggningarna försämrar för trafiken i Örebro”. Försämrar för trafiken? I min värld är cykel lika mycket trafik som bil. Men att det blir mycket bättre för cyklisterna när vi bygger om gator som Trädgårdsgatan och Hertig Karls Allé, det är tydligen ingenting som räknas för vissa. Möjligheter att bygga fler bostäder, friskare invånare, färre olyckor och renare luft. Det är också välfärd i allra högsta grad, men kanske på lite längre sikt än nästa val. 

Det handlar om barnen – mitt inledande anförande i dagens budgetdebatt

14859321_10154189121257872_1079351767_o

Idag kommer vi att debattera Örebro kommuns budget för nästa år i kommunfullmäktige. Det är en viktig dag för oss som ska vara med och fatta besluten om hur allas våra skattepengar ska användas så klokt som möjligt.

Jag kommer att inleda budgetdebatten som partiföreträdare för Miljöpartiet. I mitt inledande anförande kommer jag att utgå ifrån en stor grupp örebroare vi nästan aldrig ser i Rådhuset eller sessionssalen – barnen. I vårt budgetförslag har vi arbetat fram förslag som gör Örebro grönare och mer levande. Vi är övertygade om att ett Örebro som är bra för barnen, är en bra plats för alla.

Det här är vad jag kommer att säga i talarstolen:

I Örebro finns det idag 1 800 sexåriga barn. Små barn som kommer att växa, utvecklas och bygga unika drömmar kring vad de vill med sina liv. De här barnen kommer att forma vår framtid, och det är vi som avgör vilka förutsättningar de har för att få en hög livskvalitet.

Det är bra att fler människor vill bo i Örebro. Men det innebär också ett större behov av bostäder, service, förskoleplatser och arbetsplatser. Och i takt med att husen blir fler och staden förtätas så blir utmaningarna kring det som händer mellan husen allt större.

Vi vill att de här sexåringarna växer upp och får leva rika liv med god hälsa, känna delaktighet i samhället och förverkliga sina drömmar. Vilka livsvillkor är det behöver vi ge dem för det?

Barnen ska känna sig sedda och trygga i skolan – utan det spelar det ingen roll hur många matematiksatsningar vi gör. Trygghet och en bra anknytning till de vuxna i skolan är en förutsättning för lärandet. Därför vill Miljöpartiet se mer stöttande personal vid sidan av lärarna – som administratörer, studiehandledare och vaktmästare.

Vi behöver ge barnen möjligheter att röra sig fritt och vara fysiskt aktiva. Därför vill vi sänka hastigheten till 30 km/h i hela centrala Örebro, och skapa många fler separerade cykelbanor. För det är inte barnen som ska anpassa sig efter trafiken, det är trafiken som ska anpassas efter barnen.

Vi behöver skapa grönare miljöer som uppmuntrar barns lek och kreativitet. Vi tror på en tätare stad, men det är inte grönytorna som ska försvinna. Därför vill Miljöpartiet att det byggs fler parker när staden växer, och att skol- och förskolegårdar tillförs mer grönska.

Vi behöver ge barnen tillgång till hela staden och alla människor. Därför vill vi att kommunen ännu mer aktivt bygger en blandad stad och använder de verktyg som finns för att bygga billigare hyresrätter i hela staden.

Vi behöver ge dem möjlighet att skapa starka band till naturen, och mer kunskap om miljön och jorden vi lever på. Därför vill vi satsa mer på utomhuspedagogik och Naturskola, och vi vill ha en profilskola med fokus på miljö och hållbarhet. Vi vill också att det serveras mer vegetarisk, närproducerad mat till barnen.

Vi behöver ge barnen bra möjligheter och resurser att förverkliga sina drömmar. Därför vill Miljöpartiet se en stor skolsatsning för att förbättra resultaten, genom pedagogisk utveckling. Vi vill också att alla unga som vill ska få en feriepraktikplats. Kommunen ska också skapa goda kontaktytor mellan skola och näringslivet via Ung Företagsamhet.

Barnen behöver få växa upp med insikten om att alla människor är lika mycket värda, och har samma rätt till resurser och inflytande. Därför vill Miljöpartiet att en särskild utbildningssatsning görs om normkritik och jämställdhet i skola och förskola. Vi vill också säkerställa att alla kommunala bidrag och föreningsstöd fördelas jämställt.

Vi behöver ge alla barn i Örebro samma förutsättningar till lärande, kulturskapande och god hälsa, oavsett bakgrund. Därför vill vi att alla barn mellan 10 och 19 år ska få gratis busskort, att vi ökar tillgången till läxhjälp, och att Kulturskolan i större utsträckning förläggs ute i stadsdelarna.

Vi behöver visa barnen hur människor från andra länder kan bidra till att göra samhället bättre. Därför vill Miljöpartiet stärka förutsättningarna för ett inkluderande Örebro, genom utveckling av SFI-undervisningen och stärkt stöd till studieförbund som arbetar för integration.

Vi behöver lämna över en värld till barnen där klimatfrågan är löst. Därför vill vi satsa ännu mer på cykling och kollektivtrafik, bygga mer i trä, öka solelsproduktionen och ha fler laddstolpar för bilar. Vi vill fortsätta bygga ut vindkraften men vi vill inte finansiera en flygplats.

Vi har alla varit sex år gamla. Jag är tacksam för att ha vuxit upp med de förutsättningarna som gavs åt oss. Men jag kan också konstatera att de föregående generationerna inte gett oss tillräckligt goda förutsättningar. Vi som är vuxna idag sitter fast i ett bilberoende, vi har olika inflytande i samhället utifrån vilket kön eller vilken bakgrund vi har, många lider av välfärdssjukdomar och psykisk ohälsa, några utövar våld mot kvinnor och barn, och vårt ekologiska fotavtryck bara växer och växer.

Nu måste vi se till att ge våra sexåringar – och alla andra barn – de förutsättningar som vi inte fick för att kunna leva ett hållbart liv.

Miljöpartiets budget är en budget med barnen i fokus, och syftar till att göra Örebro grönare och mer levande. För en stad – och en kommun – som är bra för barnen, den är bra för alla.

Du kan följa budgetdebatten i direktsändning på Örebro kommuns hemsida här. 

Barn istället för bilar på Stortorget ingen omöjlighet

Igår rapporterade media ganska flitigt om Miljöpartiets förslag att göra om den nedre delen av Stortorget en lekplats. Vi vill flytta bilparkeringarna (ca 70 st) till parkeringsgarage i närheten, och istället skapa ett ny spännande plats för möten och lek. Det finns ingen plats för barnen i centrala Örebro idag, däremot ganska mycket plats för bilar.

Det finns en ganska högljudd grupp som klagar över att det finns alldeles för få parkeringar i stan. Men det har gjorts en parkeringsutredning av centrala Örebro, och vad visar den? Jo, att det är väldigt sällan som parkeringarna är fulla. Kan man gå 500 meter så finns det alltid plats, och parkeringshusen är ofta halvfulla. De 70 platserna på Stortorget behövs alltså inte där, eftersom det finns lediga platser på andra ställen i närheten. Och skulle det bli riktigt trångt på de befintliga parkeringarna, då gör vi klokare i att bygga ett nytt parkeringshus, snarare än att ställa bilar mitt på ett centralt torg som lämpar sig bättre för mänskliga möten.

Socialdemokraterna Björn Sundin och John Johansson har kommenterat vårt förslag i positiva ordalag, men sedan ändå känt sig tvungna att ha invändningar. De hävdar att ombyggnationen av Trädgårdsgatan påverkar Stortorget så mycket att man skulle vara tvungen att göra om alltihop om vi flyttar bort bilarna och bygger lekplats. Det håller jag inte med om. Tvärtom kanske det fortfarande behövs någon sorts infart för varutransporter, färdtjänst, cyklar osv. Dels så är Stortorget nästa helt oberört av ombyggnationen på Trädgårdsgatan. Det är en enda (1) parkeringsplats som försvinner, och en plats för ett konstverk som tillkommer (vilket passar bra in i vår idé om en trevlig mötesplats) Att vi kanske behöver bygga om kanten på Trädgårdsgatan lite kan vi säkert leva med för att få till ett torg som skulle lyfta livet i city många snäpp! Vårt förslag är att kommunen inleder planeringen av den nya parken under 2017, t ex med medborgardialog (främst barn och unga) kring hur den skulle kunna utformas. Det kan vara flera år kvar tills den bli verklighet, för vi ska göra en sån här investering på rätt sätt, med eftertanke.

Sedan skulle det inte vara första gången i kommunens historia som man ändrar något som nyligen blivit klart. Ett exempel på det är en lekplats på Landstormsvägen i Sörby som byggdes för bara 2-3 år sedan. Strax efter att den blivit klar driver S/C/Kd igenom att en ny bilgata ska öppnas där och den kommer behöva rivas ner igen. Är det ett klokt sätt att använda pengarna?

sara