Det handlar om barnen – mitt inledande anförande i dagens budgetdebatt

14859321_10154189121257872_1079351767_o

Idag kommer vi att debattera Örebro kommuns budget för nästa år i kommunfullmäktige. Det är en viktig dag för oss som ska vara med och fatta besluten om hur allas våra skattepengar ska användas så klokt som möjligt.

Jag kommer att inleda budgetdebatten som partiföreträdare för Miljöpartiet. I mitt inledande anförande kommer jag att utgå ifrån en stor grupp örebroare vi nästan aldrig ser i Rådhuset eller sessionssalen – barnen. I vårt budgetförslag har vi arbetat fram förslag som gör Örebro grönare och mer levande. Vi är övertygade om att ett Örebro som är bra för barnen, är en bra plats för alla.

Det här är vad jag kommer att säga i talarstolen:

I Örebro finns det idag 1 800 sexåriga barn. Små barn som kommer att växa, utvecklas och bygga unika drömmar kring vad de vill med sina liv. De här barnen kommer att forma vår framtid, och det är vi som avgör vilka förutsättningar de har för att få en hög livskvalitet.

Det är bra att fler människor vill bo i Örebro. Men det innebär också ett större behov av bostäder, service, förskoleplatser och arbetsplatser. Och i takt med att husen blir fler och staden förtätas så blir utmaningarna kring det som händer mellan husen allt större.

Vi vill att de här sexåringarna växer upp och får leva rika liv med god hälsa, känna delaktighet i samhället och förverkliga sina drömmar. Vilka livsvillkor är det behöver vi ge dem för det?

Barnen ska känna sig sedda och trygga i skolan – utan det spelar det ingen roll hur många matematiksatsningar vi gör. Trygghet och en bra anknytning till de vuxna i skolan är en förutsättning för lärandet. Därför vill Miljöpartiet se mer stöttande personal vid sidan av lärarna – som administratörer, studiehandledare och vaktmästare.

Vi behöver ge barnen möjligheter att röra sig fritt och vara fysiskt aktiva. Därför vill vi sänka hastigheten till 30 km/h i hela centrala Örebro, och skapa många fler separerade cykelbanor. För det är inte barnen som ska anpassa sig efter trafiken, det är trafiken som ska anpassas efter barnen.

Vi behöver skapa grönare miljöer som uppmuntrar barns lek och kreativitet. Vi tror på en tätare stad, men det är inte grönytorna som ska försvinna. Därför vill Miljöpartiet att det byggs fler parker när staden växer, och att skol- och förskolegårdar tillförs mer grönska.

Vi behöver ge barnen tillgång till hela staden och alla människor. Därför vill vi att kommunen ännu mer aktivt bygger en blandad stad och använder de verktyg som finns för att bygga billigare hyresrätter i hela staden.

Vi behöver ge dem möjlighet att skapa starka band till naturen, och mer kunskap om miljön och jorden vi lever på. Därför vill vi satsa mer på utomhuspedagogik och Naturskola, och vi vill ha en profilskola med fokus på miljö och hållbarhet. Vi vill också att det serveras mer vegetarisk, närproducerad mat till barnen.

Vi behöver ge barnen bra möjligheter och resurser att förverkliga sina drömmar. Därför vill Miljöpartiet se en stor skolsatsning för att förbättra resultaten, genom pedagogisk utveckling. Vi vill också att alla unga som vill ska få en feriepraktikplats. Kommunen ska också skapa goda kontaktytor mellan skola och näringslivet via Ung Företagsamhet.

Barnen behöver få växa upp med insikten om att alla människor är lika mycket värda, och har samma rätt till resurser och inflytande. Därför vill Miljöpartiet att en särskild utbildningssatsning görs om normkritik och jämställdhet i skola och förskola. Vi vill också säkerställa att alla kommunala bidrag och föreningsstöd fördelas jämställt.

Vi behöver ge alla barn i Örebro samma förutsättningar till lärande, kulturskapande och god hälsa, oavsett bakgrund. Därför vill vi att alla barn mellan 10 och 19 år ska få gratis busskort, att vi ökar tillgången till läxhjälp, och att Kulturskolan i större utsträckning förläggs ute i stadsdelarna.

Vi behöver visa barnen hur människor från andra länder kan bidra till att göra samhället bättre. Därför vill Miljöpartiet stärka förutsättningarna för ett inkluderande Örebro, genom utveckling av SFI-undervisningen och stärkt stöd till studieförbund som arbetar för integration.

Vi behöver lämna över en värld till barnen där klimatfrågan är löst. Därför vill vi satsa ännu mer på cykling och kollektivtrafik, bygga mer i trä, öka solelsproduktionen och ha fler laddstolpar för bilar. Vi vill fortsätta bygga ut vindkraften men vi vill inte finansiera en flygplats.

Vi har alla varit sex år gamla. Jag är tacksam för att ha vuxit upp med de förutsättningarna som gavs åt oss. Men jag kan också konstatera att de föregående generationerna inte gett oss tillräckligt goda förutsättningar. Vi som är vuxna idag sitter fast i ett bilberoende, vi har olika inflytande i samhället utifrån vilket kön eller vilken bakgrund vi har, många lider av välfärdssjukdomar och psykisk ohälsa, några utövar våld mot kvinnor och barn, och vårt ekologiska fotavtryck bara växer och växer.

Nu måste vi se till att ge våra sexåringar – och alla andra barn – de förutsättningar som vi inte fick för att kunna leva ett hållbart liv.

Miljöpartiets budget är en budget med barnen i fokus, och syftar till att göra Örebro grönare och mer levande. För en stad – och en kommun – som är bra för barnen, den är bra för alla.

Du kan följa budgetdebatten i direktsändning på Örebro kommuns hemsida här. 

Barn istället för bilar på Stortorget ingen omöjlighet

Igår rapporterade media ganska flitigt om Miljöpartiets förslag att göra om den nedre delen av Stortorget en lekplats. Vi vill flytta bilparkeringarna (ca 70 st) till parkeringsgarage i närheten, och istället skapa ett ny spännande plats för möten och lek. Det finns ingen plats för barnen i centrala Örebro idag, däremot ganska mycket plats för bilar.

Det finns en ganska högljudd grupp som klagar över att det finns alldeles för få parkeringar i stan. Men det har gjorts en parkeringsutredning av centrala Örebro, och vad visar den? Jo, att det är väldigt sällan som parkeringarna är fulla. Kan man gå 500 meter så finns det alltid plats, och parkeringshusen är ofta halvfulla. De 70 platserna på Stortorget behövs alltså inte där, eftersom det finns lediga platser på andra ställen i närheten. Och skulle det bli riktigt trångt på de befintliga parkeringarna, då gör vi klokare i att bygga ett nytt parkeringshus, snarare än att ställa bilar mitt på ett centralt torg som lämpar sig bättre för mänskliga möten.

Socialdemokraterna Björn Sundin och John Johansson har kommenterat vårt förslag i positiva ordalag, men sedan ändå känt sig tvungna att ha invändningar. De hävdar att ombyggnationen av Trädgårdsgatan påverkar Stortorget så mycket att man skulle vara tvungen att göra om alltihop om vi flyttar bort bilarna och bygger lekplats. Det håller jag inte med om. Tvärtom kanske det fortfarande behövs någon sorts infart för varutransporter, färdtjänst, cyklar osv. Dels så är Stortorget nästa helt oberört av ombyggnationen på Trädgårdsgatan. Det är en enda (1) parkeringsplats som försvinner, och en plats för ett konstverk som tillkommer (vilket passar bra in i vår idé om en trevlig mötesplats) Att vi kanske behöver bygga om kanten på Trädgårdsgatan lite kan vi säkert leva med för att få till ett torg som skulle lyfta livet i city många snäpp! Vårt förslag är att kommunen inleder planeringen av den nya parken under 2017, t ex med medborgardialog (främst barn och unga) kring hur den skulle kunna utformas. Det kan vara flera år kvar tills den bli verklighet, för vi ska göra en sån här investering på rätt sätt, med eftertanke.

Sedan skulle det inte vara första gången i kommunens historia som man ändrar något som nyligen blivit klart. Ett exempel på det är en lekplats på Landstormsvägen i Sörby som byggdes för bara 2-3 år sedan. Strax efter att den blivit klar driver S/C/Kd igenom att en ny bilgata ska öppnas där och den kommer behöva rivas ner igen. Är det ett klokt sätt att använda pengarna?

sara

Biltrafik på Vallgatan – var är barnperspektivet?

Boende i Almby oroar sig för konsekvenserna av att öppna Vallgatan för trafik. Och jag förstår dem. En lång, rak gata som går från Hjälmarvägen till universitetet förbi Almbyskolan. En gata som väldigt många barn korsar varje dag på väg till och från skolan. Nya bostäder ska byggas och universitetet växer, därför tycker kommunledningen att det är en bra idé att släppa fram bilarna där så det avlastar större gator som Universitetsallén. Jag har hört en del klagomål från bilister som tvingats sitta i kö i rusningstrafiken på väg till universitetet. (De som ÄR bilkön…) För dem blir det säkert bättre och enklare att ta sig fram om Vallgatan öppnas. Men är det någon som har frågat barnen på vilket sätt det blir bättre för dem?

Miljöpartiet har varit emot den här gatuöppningen hela tiden. Och nu överklagar de boende i Almby beslutet till Miljödomstolen. Jag hoppas de får rätt.

http://www.na.se/orebro-lan/orebro/fara-for-barns-sakerhet-boende-protesterar-mot-kommunens-beslut-att-oppna-vallgatan-for-biltrafik

Låt cyklarna ta bilarnas plats i Örebro

Ett ämne som kan röra upp så mycket känslor. Bilens plats i staden. Och innan jag fortsätter så måste jag först citera trafikforskaren som var och föreläste i Örebro för ett tag sedan: ”Jag säger inte det här om bilar för att reta upp folk. Hade jag velat göra det så hade jag kallat bilen för den 1000-kilos snuttefilt den faktiskt är”. Bilnormen är fortfarande stark idag – i alla fall hos vissa grupper i samhället. Där är den kanske mer en statussymbol eller något man unnar sig, snarare än det mest rationella sättet att transportera sig på. I andra grupper verkar bilen alltmer spela ut sin roll. För många unga är inte körkortet längre den ultimata frihetssymbolen. Allt fler barnfamiljer vill bo centralt i städerna för att få ett enklare vardagsliv, helst utan bil. Och jag skulle säga att snudd på alla som arbetar med eller forskar kring trafik och stadsutveckling idag är eniga – bilen är ett stort problem i våra växande städer. Och vi måste göra någonting ordentligt åt det.

Örebropolitiker (M, L och SD) som hävdar att de ”gärna förbättrar cykelbanorna så länge det inte påverkar biltrafiken negativt” har missat ganska mycket. Antingen så har de för låg kunskap om hur vi bygger städer som människor kommer trivas och må bra i. Eller så väljer de helt enkelt att fortsätta låta bilen dominera staden, och försvarar rättigheterna hos en ganska liten grupp av medborgare. Och en sak är säker – det är knappast barnens intressen eller rättigheter de försvarar.

Jag tycker att det är dags att sluta tjafsa om en viss gata är rätt eller fel att bygga om. Låt oss istället prata om hur vi gör Örebro till en stad som är helt dominerad av cyklar och människor som går. För vinsterna med det är väldigt, väldigt stora. Vi kommer få bättre hälsa. Vi kommer få mer mark att bygga bostäder och parker på. Vi minskar klimatpåverkan. Det kommer bli tystare och trevligare i staden. Det kommer gynna cityhandeln när det blir mer attraktiva miljöer att vistas i utan bilar överallt. Och det är onekligen lättare att möta andra människor när man går eller cyklar, jämfört med om man sitter ensam i en plåtlåda.

Varje dag när jag cyklar så slår det mig så tydligt hur bilarna äger staden. Cykelbanor som försvinner ut i tomma intet, där bilfiler fortsätter. Eller så saknas de helt och jag antas ta omvägar med cykeln medans biltrafiken ska flyta på så rakt det bara går. Torg mitt i staden som skulle kunna vara fulla av människor är istället fyllda med bilar. Bilister som använder den lilla yta som finns för mina cyklande barn som parkering.

20160524_163645

bil_cykelbana

Det finns vissa som tycker att ansvarigt kommunalråd Björn Sundin (S) förstör Örebro ”med alla sina tokigheter för att göra livet surt för bilisterna”. Det finns en hel del där jag inte tycker lika som honom och hans parti – men en sak gör han bra. Han har förstått vilken väg vi måste gå med trafiken för att bygga ett Örebro som blir bra för alla att bo i. Att cykeln är framtiden.

(Och jag inser att jag måste förtydliga som vanligt: tanken är inte att förbjuda all biltrafik. Det kommer alltid finnas vissa bilresor och transporter som måste göras. Tänk vad smidigt de kommer gå när de inte sitter fast i en bilkö!)

Den ofrivilliga politikern

För sex år sedan satt jag på en klippa i Stockholms skärgård, tittade på båtarna som seglade förbi och undrade vad jag skulle göra av min klimatångest. Jag kände faktiskt riktig ångest över att jag satt tre barn till världen – mina tre små söner – när det kändes som om allt var på väg åt fel håll. De skulle växa upp och tillsammans med alla andra barn bli tvungna att hantera de problem som vi lämnar efter oss idag. Klimatflyktingar, väpnade konflikter, ökenutbredning, vattenbrist, döende hav, kvinnoförtryck, förorenad luft…

Fram till den stunden hade jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att jobba med miljöfrågor, som konsult i näringslivet och som tjänsteman på landstinget. Men det hjälpte inte ändå. Jag hade en så stark känsla av att det inte räckte, att jag inte gjorde tillräckligt stor skillnad för att det skulle lindra min känsla inför framtiden. Så slog mig plötsligt insikten – jag måste in på arenan där vi kan påverka samhället i grunden. Politiken.

Ett år senare fick jag mitt första politiska uppdrag i Örebro kommun, och idag är jag kommunalråd. Jag som alltid sagt att jag ville prova allt i livet, utom att bli politiker. Hade innerst inne en bild av politiken som tråkig, tandlös och mansdominerad. Men jag har inte ångrat en sekund! Jag är långt ifrån ett politiskt proffs. Jag kämpar varje dag med att försöka förstå hur kommunen fungerar, vad jag kan påverka, hur andra politiker tänker, att vara tillräckligt påläst och kunnig. Det är inte alltid lätt. Men jag har bestämt mig för att göra skillnad för barnen som växer upp i Örebro och i hela världen. Och det känns väldigt, väldigt bra. Det finns en meningsfullhet i att engagera sig i samhället som faktiskt gör att jag ganska sällan känner någon klimatångest nuförtiden.

Miljöpartiet är ett oppositionsparti i Örebro just nu, makten ligger hos några andra. Men jag känner ändå att jag gör skillnad. Vi lägger förslag som de styrande partierna ibland tar till sig. Jag pratar om klimat, miljö och jämställdhet i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag försöker få med andra politiker på båten. Jag vill vara en inspiratör och en samarbetare i politiken. För rädda världen gör ingen människa ensam, det klarar vi bara om vi gör det tillsammans.

I den här bloggen kommer du kunna läsa om mitt politiska liv i Rådhuset, om aktuella frågor i Örebro och en del betraktelser om vad livet egentligen borde handla mer om.

image