Vad Örebro kan lära av Berlin

Jag tog tåget till Berlin den här påsken. Har aldrig varit där förut, och åkte med ganska låga (om ens några) förväntningar. Klimatsmart och mysig resa ner med Snälltåget, vaknade på tågstationen i Berlin klockan sju på morgonen och tillbringade sen fyra dagar till fots, i löparskorna, på spårvagn och lite i tunnelbanan. Det blev ganska många mil till slut – och så mycket vi hann se! Berlin är en speciell stad på flera sätt. Minnen från kriget är fortfarande smärtsamt närvarande, och det var mer än en gång som jag kunde spegla dagens samhällsutveckling i de år som föregick nazisternas maktövertagande. Arbetslösheten är hög och medelinkomsten låg, och stadens ekonomiska skuld har vuxit kraftigt eftersom man lånat till nödvändiga investeringar (även om jag kan ifrågasätta den nya flygplatsen).

Men det som överraskade mig var den spännande stadsbilden, stadsmiljön och sättet som konst och kultur har fått utrymme. Överallt har konsten tagit plats – på murar, broar, husfasader, i parker och på taken. Ofta är den organiserad och planerad, ibland mer anarkistisk. Oavsett så har människorna satt sitt avtryck på staden och får den att kännas så mycket mer levande än de allra flesta städer jag varit i.

Dessutom är Berlin en av de grönaste storstäderna jag varit i. Träden finns överallt, på varenda gata, och parkerna är många. Dessutom har man lyckats med att få en stor andel av stadens befolkning att cykla och åka kollektivt, vilket bidrar till ett lugnt tempo och en trevligare stadsmiljö. Spårvagnar, bussar, pendeltåg, tunnelbana, cykelbanor och laddstolpar för elbilar präglar trafikmiljön. Inte bilar på samma sätt som i andra städer.

 

Jag åkte hem med en stark känsla av att vilja möjliggöra något liknande i Örebro. Vi måste våga släppa kontrollen lite, inte vara sådana stilpoliser. Kreativitet och mänsklig skaparkraft behöver lite frihet. Jag vill se ett Örebro där konsten får mycket större utrymme än idag – och där fler örebroare får chansen att vara medskapare. Jag vill att vi börjar samtala mer om det här – politiker, fastighetsägare, medborgare och konstnärer. Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för en spännande, levande, kreativ stad?

 

Den senaste lyxvaran – rent vatten i kranen?

Rent vatten i kranen – är det vår nya lyxvara? Kanske har det blivit så. Det var i alla fall många örebroare som blev ganska överraskade av att dricksvattnet riskerar att ta slut. Att vi inte längre får fylla pooler, vattna gräsmattor och tvätta bilar med slang. Det verkar som det är ganska många som förstår allvaret i frågan nu.

Men en sak som vi har pratat alldeles för lite om, det är hur vi skyddar det vatten vi faktiskt har mot föroreningar. Svartån rinner ju flera mil utanför Örebro, och längs med hela vägen bedrivs det verksamhet intill ån som använder kemiska bekämpningsmedel, diesel, motoroljor och annat. Saker som faktiskt kan göra jättestor skada på vårt dricksvatten om det blir ett utsläpp.

Eftersom vi bara har en enda vattentäkt (vatten från Vättern dröjer nog minst 10 år till, och då kommer vi ändå behöva Svartån som reservvatten) så måste vi skydda den mot sådana här olyckor. Vilket vatten ska vi annars dricka? Därför har kommunen nu tagit fram ett förslag till ett s k ”vattenskyddsområde” som sätter regler för vad man får göra och inte göra intill Svartån. Nu har kommunen jobbat med förslaget i många år, och under den här tiden har Svartån varit helt utan skydd mot föroreningar.

Det har varit många som haft synpunkter på förslaget och det har gjorts en hel del kompromisser utifrån det ursprungliga förslaget. Och det är tyvärr kompromisser som jag tror gör att den styrande minoritetens förslag till skydd av Svartån inte blir tillräckligt starkt. Riskerna för föroreningar skulle kunna bli mindre med tuffare regler för vattenskyddsområdet.

Men eftersom det allra viktigaste är att vi kommer framåt i frågan om att skydda Svartån så tycker jag att det är bäst att skicka vidare förslaget till Länsstyrelsen som är de som slutligen avgör om skyddet är tillräckligt. Kanske blir det hårdare regler än de som kommunen föreslår.

Det är nog dags för oss alla att vakna upp och inse att friskt vatten inte är något vi kan ta för givet framöver. Vi behöver vara rädda om det viktigaste vi har!

Jag förklarar varför jag tror att förslaget till vattenskyddsområde inte är tillräckligt starkt lite utförligare här: https://www.youtube.com/watch?v=egKBKQXztSE&feature=youtu.be