Mångfald eller enfald i Örebro kommun?

”Vi strävar efter mångfald i vår organisation” är det många som säger. Men inte lika många lyckas med det. Mångfald handlar om att en grupp av människor som  t ex ska samarbeta är lite olika varandra. De kanske har olika kön, olika ålder eller kanske kommer från olika länder. Det gör att de har med sig olika erfarenheter, värderingar, perspektiv eller sätt att se på saker. Och det är i sig någonting bra! Och det är det inte bara jag som tycker i största allmänhet. Nej, det vet man genom forskningen – att organisationer med större mångfald blir mer framgångsrika än de där alla medarbetare tänker lika. Ganska självklart egentligen. Med fler perspektiv och fler sätt att se på saker så är det troligt att man kan hitta nya lösningar på gamla problem, och förstå och möta sina kunder eller medborgare på ett bättre sätt.

Det finns också en annan aspekt av mångfald. Om du t ex bara rekryterar kvinnor, eller människor under 50, eller de som har vanliga svennenamn – då får du ju väldigt många färre människor att välja på. Och i tider när det är svårt att hitta tillräckligt med nya medarbetare, då är det ju väldigt dumt att begränsa urvalet genom att inte aktivt eftersträva mångfald.

Med det här i bakhuvudet har jag gjort en spaning. Efter några år i Rådhuset har det slagit mig vilken otrolig brist på mångfald det är i huset. Med ytterst få undantag är det bara vanliga svenskklingande namn på skyltarna i korridorerna. När mer än 20% av örebroarna har utländsk bakgrund, och en hel del av dem har högre utbildning med sig från sitt hemland eller skaffat sig i Sverige. ”Det är ingen av dem som söker våra jobb” skulle jag säkert få höra om jag frågade varför.  Men jag tror att vi kan bättre än så. Jag tror att vi kan agera själva, t ex genom att öka antalet praktikplatser, traineetjänster och uppsökande rekrytering för att öka mångfalden på kommunstyrelseförvaltningen och även i andra förvaltningsledningar. Vi har brist på ekonomer, IT-strateger, miljö- och näringslivsexperter… Jag har svårt att tro att det inte finns en hel del med den kompetensen bland våra nya svenskar. Kanske finns det några hinder att överbrygga på vägen, som språket eller exakt rätt erfarenhet. Men det har jag själv sett fantastiska exempel på hur man enkelt kan överbrygga dem, om man vågar prova.

Innan jag blev kommunalråd så jobbade jag i regionen (landstinget som det hette då) och det var precis samma sak där. Maken till brist på mångfald på ett ledningskontor har jag aldrig sett (kanske har det blivit bättre nu). Under mina fjorton år i näringslivet tror jag att alla företag jag jobbade i eller tillsammans med hade en större mångfald än kommunen och regionen i Örebro. Vi kan bättre än så!

Det är också (delvis) därför vi i Miljöpartiet driver frågan om att jobba aktivt för att öka andelen män i förskolan. Vi har brist på medarbetare i förskolan, men som det ser ut nu så kan vi bara rekrytera ur halva Sveriges befolkning (kvinnorna) eftersom männen väljer bort utbildning och jobb i förskolan. Det måste vi ändra på, och då krävs det en ansträngning. Det kommer inte hända av sig självt.

Det finns anledning att fundera över varför det är så här. Finns det ett ”glastak” för människor med invandrarbakgrund? Och vad kan vi göra aktivt, mer än att bara konstatera att de inte söker lediga tjänster? Vi behöver mer mångfald, både för att göra vårt uppdrag på ett bättre och mer nytänkande sätt. Men också för att vi behöver fler medarbetare. Och då är det ju dumt att inte ha tillgång till alla människor på arbetsmarknaden, oavsett kön, ålder eller i vilket land man är född.

Mer hemester åt örebroarna!

Oavsett om vi älskar vårt jobb eller inte så tycker de flesta av oss att det är ganska underbart med semester. Det blir äntligen mer tid att sova, läsa, vara med sin familj och sina vänner. Många reser också utomlands för att få sol och värme, miljöombyte, äventyr och något annat än vardagen hemma. Samtidigt så vet nästan alla av oss att det inte är bra för klimatet att flyga. En lång flygresa ökar dina utsläpp med flera ton, och raderar snabbt alla klimatvinster som du gör när du källsorterar förpackningar och cyklar till mataffären. Jag tror att vi alltid kommer att behöva ta oss utanför Sverige ibland, hälsa på släkt och vänner, uppleva andra kulturer eller få bada i ett hav som är turkost och 28 grader varmt. Men för klimatets skull så borde de där resorna bli lite färre, inte fler som idag. Kanske att vi kan flyga mer sällan, men vara borta lite längre när vi väl åker. Vi örebroare har en livsstil som skulle kräva 4,2 jordklot om alla i världen levde som vi. Det är dags att vi ändrar på det nu.

Jag tror inte på att tvinga människor att ändra beteende. Däremot så tror jag att vi kan göra väldigt mycket för att göra det enkelt och lustfyllt för människor att själva välja att ändra sina vanor. Till exempel att förbättra möjligheterna till att ha semester på hemmaplan – en hemester. Att välja bort en utlandsresa till förmån för hemester ska kännas bra, inte som en nitlott. Därför behöver vi politiker göra det både attraktivare och enklare att tillbringa semestern på hemmaplan. Det ska vara möjligt att uppleva äventyr, miljöombyte, bad och lite vardagsflykt utan att flyga hundratals mil varje gång.

Jag tycker att det är rimligare för en kommun som Örebro, som vill vara en miljökommun i framkant, att lägga pengar på att utveckla möjligheterna till riktigt bra hemester, än att till exempel spendera dem på att marknadsföra nya flyglinjer från Örebro. Vi borde satsa på att utveckla fler badmöjligheter både inne i Örebro och ute i kommunen och resten av länet, ställen där du både kan njuta av naturen och samtidigt få lite semesterlyx. Tänk en sandstrand i centrala Örebro med en badbassäng i Svartån. Lägg bussturer till badsjöar, investera i bättre cykelvägar och övernattningsställen. Underlätta för människor och företagare som har bra idéer kring turism och kultur på hemmaplan. Och framförallt, se till att marknadsföra dem riktigt effektivt så att alla örebroare förstår vilka möjligheter som finns. Både de som annars skulle flyga utomlands, och de som aldrig haft råd att göra det.

Redan idag finns det massor av fina ställen att hemestra på bara några mil från Örebro. Några av mina favoriter är en heldag på stranden i Vitsand efter att ha vandrat några kilometer i Tivedens trollskog. Om man vill ha lite mer äventyr så passar man på att hyra häst och rida ett par timmar i skogen runtom. Jag har tagit bussen mot Karlskoga och hoppat av vid Leken, vandrat upp till Ånnaboda och avslutat med en middag på restaurangen. Det går fint att hyra stuga med bastu intill och stanna några dagar. En annan pärla är att hyra storstugan i Gårdsjötorp, elda i kaminen, sova över och gå ner och bada i sjön på morgonen. Eller ta in på hotell mitt i stan några nätter och gör Örebro – njut av Open Art, gå på en restaurang ni aldrig varit på, ta del av det ganska unika utbudet av livemusik vi har, strosa i Rynningeviken. Köp, hyr eller låna en riktigt bra cykel och trampa runt i länet mellan badsjöar och hotell eller vandrarhem. Vandra och tälta någonstans efter vackra Munkastigen eller Bergslagsleden. Eller ta in några nätter på ett lyxigt värdshus eller spa om du har lust och möjlighet till det.

Bilden här nedanför är tagen i Kloten en solig sensommarkväll. Jag låg i en badtunna och drack ett glas vin efter att ha promenerat i skogen. Det kändes som jag var i himlen. Eller åtminstone på ett hotell på Mallis.

Orkar vi politiker fatta långsiktiga beslut för miljön?

Av allt som fyller mina dagar som kommunalråd så är det här nog bland det roligaste. Att i två timmar få samtala med universitetsstudenter om politikens roll för en ekologiskt hållbar utveckling. Jag fick så många kloka frågor och reflektioner från det här gänget att jag egentligen inte ville åka därifrån. När jag tänker tanken på att de här människorna kommer ta plats i samhället och vara delaktiga i utvecklingen av det – då känner jag framtidshopp och inspiration i mitt eget uppdrag!

 

Studenterna var intresserade av vilka utmaningar och dilemman vi politiker har när det kommer till kloka beslut för miljön och en hållbar utveckling. Orkar vi politiker verkligen fatta långsiktiga beslut för miljön? Eller är det bara närmaste valresultatet som styr oss i slutändan? När jag funderade på det så insåg jag hur viktigt det är att vi verkligen ser det tydligt – att vi pratar om vilka krockar och målkonflikter som vi politiker känner att vi möter. Att ha strategier för att hantera motstridiga intressen är minst lika viktigt som att ha bra mål för miljöarbete, stadsutveckling eller jämställdhet. För jag upplever att de flesta beslut som fattas idag bara gynnar miljön när det inte finns några större svårigheter i vägen, som exempelvis ekonomiska intressen från näringslivet, politiska målsättningar om ett visst antal bostäder som ska byggas, eller motstånd från medborgare som upplever att deras bekvämlighet blir inskränkt eller deras normer ifrågasätts.

Vi vet att Örebro skulle bli säkrare, tryggare, trevligare och att vi skulle kunna bygga fler bostäder om vi sänkte hastigheten för bilarna i hela staden. Men det görs inte. Vi vet också att vi kommer att behöva värna mark för lokal livsmedelsproduktion i framtiden. Ändå prioriteras byggen av lager- och industrilokaler på bördig, ekologiskt odlad mark precis intill Örebro. Mer lager och logistik, trots att vi vet att framtidens hållbara samhälle kommer ha mycket mindre flöden av material och naturresurser, och istället vara mer tjänsteintensivt. Vi vet att vi borde äta mindre kött av både hälso- och klimatskäl. Ändå vågar man inte ens göra vegetarisk mat till förstahandsalternativ, och kött till extra tillval i kommunen. Vi vet att flygets klimatpåverkan ökar på ett oroande sätt. Ändå fortsätter kommunen att ge miljoner varje år för att inte bara upprätthålla flygtrafiken i Örebro, utan dessutom utöka den med nya flyglinjer. Vi använder skattemedel till marknadsföring av flyget. Hur galet är inte det?

Idag verkar det vara en naturlag för många politiker att varenda enskilt jobb och varenda enskild företagsetablering ska prioriteras, oavsett andra negativa effekter. (Att det inte alltid är ”nya” jobb det handlar om, utan ofta jobb som försvunnit från en annan plats, det är inget man reflekterar över) Det är ändå värt att förstöra gamla ekhagar och bördig jordbruksmark. Jag skulle önska att vi pratade mer om hållbara jobb och hur tillväxten av dem kan öka i kommunen. Jobb som ger människor sysselsättning men som inte samtidigt urholkar naturresurser och biologisk mångfald.

Ett väl använt ord från politiker är ”hållbar tillväxt”. Högt på min önskelista står en diskussion om vad det innebär – på riktigt. När vi även tar hänsyn till de ekologiska systemen och vår gemensamma framtid. Var vill kommunen vara om 30 år och hur kommer vi dit? Och hur gör vi det till en fråga som inte snubblar på nästa valresultat?

4 miljarder kronor som kan göra skillnad på riktigt

Det är inte alla örebroare som vet att kommunen har nästan 4 miljarder kronor placerade på finansmarknaden. Pengar som ska användas för framtida pensionsutbetalningar och som reserv om kommunen får ett ekonomiskt underskott. Pengarna placeras i fonder för att de inte ska minska i värde genom inflationen, och för att de i bästa fall ska öka i värde på sikt.

Fonderna köper aktier i olika bolag som man tror ska öka i värde och ge aktieutdelning. För bolagen är det viktigt att det kommer in kapital utifrån som hjälper till att finansiera en utveckling av verksamheten. Så – pengarna som kommunen placerar i fonder hjälper i slutänden till att stärka och utveckla de olika bolagen vi köper aktier i. Vilket också betyder att vi har ett val – vill vi vara med och finansiera företag som åstadkommer bra eller dåliga saker för människor och miljön?

Efter ett förslag från Miljöpartiet har Örebro kommun beslutat att på sikt utesluta alla investeringar i krigsmateriel, pornografi, alkohol, tobak och droger. Idag är investeringar i bolag som har upp till 5% av omsättningen från sådana saker tillåtet i våra fonder.

Pengar är makt, oavsett vad vi tycker om det. Så länge finansmarknaden bidrar till att pumpa in pengar i ohållbara företag så kommer det bli väldigt svårt att nå en hållbar utveckling. Men om allt fler aktörer börjar säga ”placera gärna våra pengar på ett sätt som får dem att växa, men absolut inte på bekostnad av människor eller miljö” – då kan det faktiskt göra skillnad. Redan idag ser vi en (om än försiktig) framväxt av etiska och fossilfria fonder och gröna obligationer. Miljönyttan med gröna obligationer är fortfarande tveksam – men det är viktiga signaler till finansmarknaden om åt vilket håll vindarna blåser.

Kommunens övergripande mål är att vara klimatneutral till år 2030.  Vi lyfter också fram Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen i vår placeringspolicy. Fina ord – men kommunledningen verkar inte vara beredd att göra verkstad av det. Eftersom finansmarknaden styr så mycket av utvecklingen så måste kommunen höja ambitionerna ännu mer än idag! För mig känns det självklart att kommunens pengar inte bara ska hållas bort från oljeutvinning, krigsmateriel och porrindustri. De ska placeras i företag som på riktigt BIDRAR till en hållbar utveckling, inte bara låter bli att motverka den. Det kommer troligtvis vara företag som sysslar med lösningar på framtidens stora globala utmaningar – förnybar energi, digitalisering, hållbar livsmedelsproduktion, cirkulär ekonomi och materialåtervinning, förebyggande hälsovård osv. Idag äger kommunen bland annat aktier i stora multinationella företag och amerikanska investmentbanker, verksamheter som kanske inte faller för våra etiska kriterier men som har ljusår kvar till verklig hållbarhet.

Dessutom är jag övertygad om att verkligt hållbara investeringar kommer vara de klokaste rent ekonomisk, om man ser det på sikt. När vattenbristen ökar, lagstiftningen skärps för utsläpp, mat och naturresurser sinar osv – då kommer företagen som har lösningarna på de här problemen att växa och bli lönsamma. De gamla ”dinosaurieföretagen” kommer samtidigt att vara exponerade för stora affärsmässiga risker som gör dem till dåliga investeringar.

Vi måste våga tänka nytt och gå i spetsen för en omställning i samhället. Inte fastna i gamla föreställningar och förväntningar om ”säkra investeringar” och kortsiktiga avkastningskrav. Jag är övertygad om att de allra flesta örebroarna tycker att våra skattepengar borde användas på ett sätt som blir en hävstång för hållbar utveckling, och som visar vägen för andra.

(Ps. Jag föreslog kommunstyrelsen att vi borde besluta om en sådan här inrikting på investeringarna, men det var inget annat parti som tyckte det var viktigt.)