Orkar vi politiker fatta långsiktiga beslut för miljön?

Av allt som fyller mina dagar som kommunalråd så är det här nog bland det roligaste. Att i två timmar få samtala med universitetsstudenter om politikens roll för en ekologiskt hållbar utveckling. Jag fick så många kloka frågor och reflektioner från det här gänget att jag egentligen inte ville åka därifrån. När jag tänker tanken på att de här människorna kommer ta plats i samhället och vara delaktiga i utvecklingen av det – då känner jag framtidshopp och inspiration i mitt eget uppdrag!

 

Studenterna var intresserade av vilka utmaningar och dilemman vi politiker har när det kommer till kloka beslut för miljön och en hållbar utveckling. Orkar vi politiker verkligen fatta långsiktiga beslut för miljön? Eller är det bara närmaste valresultatet som styr oss i slutändan? När jag funderade på det så insåg jag hur viktigt det är att vi verkligen ser det tydligt – att vi pratar om vilka krockar och målkonflikter som vi politiker känner att vi möter. Att ha strategier för att hantera motstridiga intressen är minst lika viktigt som att ha bra mål för miljöarbete, stadsutveckling eller jämställdhet. För jag upplever att de flesta beslut som fattas idag bara gynnar miljön när det inte finns några större svårigheter i vägen, som exempelvis ekonomiska intressen från näringslivet, politiska målsättningar om ett visst antal bostäder som ska byggas, eller motstånd från medborgare som upplever att deras bekvämlighet blir inskränkt eller deras normer ifrågasätts.

Vi vet att Örebro skulle bli säkrare, tryggare, trevligare och att vi skulle kunna bygga fler bostäder om vi sänkte hastigheten för bilarna i hela staden. Men det görs inte. Vi vet också att vi kommer att behöva värna mark för lokal livsmedelsproduktion i framtiden. Ändå prioriteras byggen av lager- och industrilokaler på bördig, ekologiskt odlad mark precis intill Örebro. Mer lager och logistik, trots att vi vet att framtidens hållbara samhälle kommer ha mycket mindre flöden av material och naturresurser, och istället vara mer tjänsteintensivt. Vi vet att vi borde äta mindre kött av både hälso- och klimatskäl. Ändå vågar man inte ens göra vegetarisk mat till förstahandsalternativ, och kött till extra tillval i kommunen. Vi vet att flygets klimatpåverkan ökar på ett oroande sätt. Ändå fortsätter kommunen att ge miljoner varje år för att inte bara upprätthålla flygtrafiken i Örebro, utan dessutom utöka den med nya flyglinjer. Vi använder skattemedel till marknadsföring av flyget. Hur galet är inte det?

Idag verkar det vara en naturlag för många politiker att varenda enskilt jobb och varenda enskild företagsetablering ska prioriteras, oavsett andra negativa effekter. (Att det inte alltid är ”nya” jobb det handlar om, utan ofta jobb som försvunnit från en annan plats, det är inget man reflekterar över) Det är ändå värt att förstöra gamla ekhagar och bördig jordbruksmark. Jag skulle önska att vi pratade mer om hållbara jobb och hur tillväxten av dem kan öka i kommunen. Jobb som ger människor sysselsättning men som inte samtidigt urholkar naturresurser och biologisk mångfald.

Ett väl använt ord från politiker är ”hållbar tillväxt”. Högt på min önskelista står en diskussion om vad det innebär – på riktigt. När vi även tar hänsyn till de ekologiska systemen och vår gemensamma framtid. Var vill kommunen vara om 30 år och hur kommer vi dit? Och hur gör vi det till en fråga som inte snubblar på nästa valresultat?

4 miljarder kronor som kan göra skillnad på riktigt

Det är inte alla örebroare som vet att kommunen har nästan 4 miljarder kronor placerade på finansmarknaden. Pengar som ska användas för framtida pensionsutbetalningar och som reserv om kommunen får ett ekonomiskt underskott. Pengarna placeras i fonder för att de inte ska minska i värde genom inflationen, och för att de i bästa fall ska öka i värde på sikt.

Fonderna köper aktier i olika bolag som man tror ska öka i värde och ge aktieutdelning. För bolagen är det viktigt att det kommer in kapital utifrån som hjälper till att finansiera en utveckling av verksamheten. Så – pengarna som kommunen placerar i fonder hjälper i slutänden till att stärka och utveckla de olika bolagen vi köper aktier i. Vilket också betyder att vi har ett val – vill vi vara med och finansiera företag som åstadkommer bra eller dåliga saker för människor och miljön?

Efter ett förslag från Miljöpartiet har Örebro kommun beslutat att på sikt utesluta alla investeringar i krigsmateriel, pornografi, alkohol, tobak och droger. Idag är investeringar i bolag som har upp till 5% av omsättningen från sådana saker tillåtet i våra fonder.

Pengar är makt, oavsett vad vi tycker om det. Så länge finansmarknaden bidrar till att pumpa in pengar i ohållbara företag så kommer det bli väldigt svårt att nå en hållbar utveckling. Men om allt fler aktörer börjar säga ”placera gärna våra pengar på ett sätt som får dem att växa, men absolut inte på bekostnad av människor eller miljö” – då kan det faktiskt göra skillnad. Redan idag ser vi en (om än försiktig) framväxt av etiska och fossilfria fonder och gröna obligationer. Miljönyttan med gröna obligationer är fortfarande tveksam – men det är viktiga signaler till finansmarknaden om åt vilket håll vindarna blåser.

Kommunens övergripande mål är att vara klimatneutral till år 2030.  Vi lyfter också fram Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen i vår placeringspolicy. Fina ord – men kommunledningen verkar inte vara beredd att göra verkstad av det. Eftersom finansmarknaden styr så mycket av utvecklingen så måste kommunen höja ambitionerna ännu mer än idag! För mig känns det självklart att kommunens pengar inte bara ska hållas bort från oljeutvinning, krigsmateriel och porrindustri. De ska placeras i företag som på riktigt BIDRAR till en hållbar utveckling, inte bara låter bli att motverka den. Det kommer troligtvis vara företag som sysslar med lösningar på framtidens stora globala utmaningar – förnybar energi, digitalisering, hållbar livsmedelsproduktion, cirkulär ekonomi och materialåtervinning, förebyggande hälsovård osv. Idag äger kommunen bland annat aktier i stora multinationella företag och amerikanska investmentbanker, verksamheter som kanske inte faller för våra etiska kriterier men som har ljusår kvar till verklig hållbarhet.

Dessutom är jag övertygad om att verkligt hållbara investeringar kommer vara de klokaste rent ekonomisk, om man ser det på sikt. När vattenbristen ökar, lagstiftningen skärps för utsläpp, mat och naturresurser sinar osv – då kommer företagen som har lösningarna på de här problemen att växa och bli lönsamma. De gamla ”dinosaurieföretagen” kommer samtidigt att vara exponerade för stora affärsmässiga risker som gör dem till dåliga investeringar.

Vi måste våga tänka nytt och gå i spetsen för en omställning i samhället. Inte fastna i gamla föreställningar och förväntningar om ”säkra investeringar” och kortsiktiga avkastningskrav. Jag är övertygad om att de allra flesta örebroarna tycker att våra skattepengar borde användas på ett sätt som blir en hävstång för hållbar utveckling, och som visar vägen för andra.

(Ps. Jag föreslog kommunstyrelsen att vi borde besluta om en sådan här inrikting på investeringarna, men det var inget annat parti som tyckte det var viktigt.)