Årets första arbetsvecka

Det händer att jag får frågan vad jag egentligen gör som politiker på dagarna. Jag förstår att det kan vara lite svårt att få grepp om. Vissa människor uttrycker en väldigt stor tacksamhet för att vi vill och orkar engagera oss på heltid för samhället, andra tror att vi mest dricker kaffe och drömmer verklighetsfrämmande drömmar. Nu har arbetsåret 2018 börjat, och för att ge en liten bild av vad en oppositionspolitiker sysslar med på dagarna så får ni en liten titt in i min kalender den här januariveckan (nu har ju det politiska arbetet inte riktigt tagit fart än så det är en ganska lugn vecka, men ändå…):

Måndag: Morgonjogg i mörkret. Storstädning av mailkorgen. Sen måndagsmöte på kansliet med politiska sekreterarna, valsamordnaren och min kommunalrådskollega Niclas. (Varannan måndag träffar vi våra miljöpartistiska regionråd för avstämning). Vi planerar kommande vecka och hela våren i stora drag. Hela eftermiddagen har vi utvecklingssamtal med våra anställda inför ett intensivt valår. Avslutar dagen med att läsa handlingarna (nåja, inte riktigt alla sidor) till morgondagens KS-sammanträde.

Tisdag: Hela förmiddagen beredningssammanträde med kommunstyrelsen inför besluten som ska fattas nästa tisdag. På lunchen springer jag ut till Naturens Hus och tillbaka. På eftermiddagen (helt tom i kalendern, ovanlig lyx) förbereder jag ett seminarium som Miljöpartiet ska ordna om #metoo, makt och manliga normer. Passar också på att skriva en önskelista på studiebesök som jag vill göra under våren. Kvinnohuset, Naturskolan för nyanlända, ReTuna, Hagaskolan, Elektroskandia, Fältgruppen, Centrum för våld i nära relationer, miljöforskare på universitetet, SFI-utbildningen, ett äldreboende… målet är ett studiebesök i veckan hela våren.

Onsdag: På morgonen avstämningsmöte med kommunstyrelsens ordförande. Sedan ett planeringsmöte inför Miljöpartiets ”utflytt” av kansliet som vi gör varje år för att öka våra kontaktytor. I februari lämnar vi Rådhuset några veckor… På eftermiddagen skriver jag klart en motion som ska lämnas in till kommunfullmäktige i januari, om hållbart skogsbruk. Hinner hem till barnen ett par timmar innan det är dags att åka tillbaka till Rådhuset för presentationskväll inför valet till vår fullmäktigelista. Håller ett kort anförande och berättar om varför jag vill fortsätta som kommunalråd och språkrör för MP.

Torsdag: Förmiddagen ägnar jag åt att förbereda ett föredrag jag ska hålla om miljökrav i upphandling på en konferens. Pratar med några tjänstemän om hur kommunen gör innovationsupphandlingar och hur våra samordnade varutransporter funkar. Cyklar ut och äter lunch på universitetet med VD:n för Alfred Nobel Science Park och diskuterar innovationer kring framtidens hållbara livsmedel med honom och hans medarbetare. Sen eftermiddag läser jag ett förslag på affärsplan för ett s k Grönt kluster i Örebro, skriver ett blogginlägg och svarar på mail som droppat in under dagen. Strax stänger jag datorn och åker till Tegelbruket med min äldsta son.

Fredag: Tänker jag vara med min yngsta son i skolan hela dagen. Förutom att det gör både honom och mig lyckliga så är det väldigt kul att träffa personal och barn i skolan, se hur undervisningen funkar, äta den fantastiska skolmaten… Balans i livet innebär till stor del att finnas med i barnens liv så mycket det bara går, och med Miljöpartiets delade ledarskap är det faktiskt möjligt!

Tack någon däruppe för vinterkräksjukan

Ok, jag tycker väl kanske inte att kräksjuka barn är det allra roligaste en grå, fullbokad novembertisdag. Den första tanken är ”NEJ! Idag kan jag ju inte vara hemma”. Men sen när man inser att det inte finns något val, när barnet till sist utmattat har somnat under ett täcke på badrumsgolvet, då slappnar jag av.

Den här dagen kanske hade en mening ändå. När alla möten ställs in, och jag blir sittande i soffan i en tyst lägenhet med sovande barn. Då stannar tiden upp lite, och det blir utrymme att låta tankarna ta sina helt egna vägar.

Vart tog de vägen idag då? Jag kommer på mig själv med att fundera över politikens fula sidor. De där som jag önskar inte fanns. Som igår när Miljöpartiet kunde fira att vi äntligen fått igenom våra krav att låta ensamkommande barn få en ny asylprövning, en ny möjlighet till ett tryggt liv i Sverige och inte i ett krigshärjat Afghanistan de aldrig varit i. Bara några timmar efter presskonferensen briserar nyheten att en högt uppsatt MP-politiker tagit timeout efter att ett antal kvinnor berättat att han trakasserat dem sexuellt, och att det pågått i många år. En luttrad kommunalrådskollega i partiet påpekar att det knappast var en slump att nyheten kom just då, och svärtade våra framgångar. Jag känner mig lite naiv. Är politiken så ful att vi planerar sådana saker för att sänka andra? Är det så spelet ser ut?

Jag tänker också på samtalsklimatet i den lokala politiken. Många säger att det blivit så mycket bättre de senaste åren, gott så. Trots det fortsätter en del politiker med svepande – ofta påhittade – anklagelser om vad de andra partierna vill och inte vill. Och när anförandena i kommunfullmäktiges talarstol blir vassa, raljerande och fientliga – då blir man oftare citerad i lokalmedia och många skrockar nöjt åt svingarna. Det verkar ha ett större underhållsvärde ju mer fientlig man är.

Jag har lite svårt att spela det spelet. Har fått tips några gånger om att jag borde ta ut svängarna mer i fullmäktige, vara lite aggressivare. Men jag vill ju inte det. Jag vill ju att det är de andra som ska sansa sig och börja lyssna mer på varandra. Prata om åsiktsskillnader i sakfrågorna på ett respektfullt sätt. Låta politiken bli en plats för samarbete, utveckling och långsiktighet. Då kanske fler människor också skulle tycka att kommunfullmäktige kan vara en plats även för dem? Det finns många sansade och kloka politiker i Örebro. De borde få blir normen istället, och få de bästa citaten i tidningen. En sista reflektion: det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnors beteende. Även här.

Helgen, sängen och döden

Så kom då den där underbara lördagsmorgonen. Den som jag har längtat efter i flera månader. Första delen av hösten är ofta ganska intensiv i politiken, i oktober ska budgeten för kommande år vara klar och debatteras i fullmäktige. Som oppositionsparti tar vi fram en skuggbudget som visar på våra prioriteringar som vi skulle vilja göra. Många timmars arbete har lagts ner på den. Samtidigt jobbar vi parallellt med att utveckla Miljöpartiets politik för nästa mandatperiod. Och samtidigt igen pågår allt det där andra – med studiebesök, inläsning, sammanträden, debattartiklar… Dessutom är det inte alltid ens privatliv går i takt med politikerlivet. Och det har det sannerligen inte gjort för mig den här hösten.

Så nu var jag trött. In-i-döden-trött. Men jag visste att den här helgen, efter budgetfullmäktige, var en helg utan barn. Och jag tillät inte en endaste liten skitsak smyga sig in i kalendern. Så när jag vaknade 06.30 i lördags morse (fast jag hade bett kroppen sova till minst 11) låg jag kvar i sängen och vilade. Och det var så skönt att jag blev kvar. Först vid 14-tiden kändes det rimligt att gå upp, en obeskrivlig lyx. Lugn promenad och en film i sängen på kvällen. Söndagsmorgon blev också en lång sovmorgon, efter en sen frukost åkte vi till Norra Kyrkogården och vandrade sakta runt mellan namnen på alla som vilar där. Det var väldigt vackert där i höstsolen.

Det är något med döden som kommer till en vid en viss punkt i livet. Kanske den dagen man blivit tillräckligt gammal för att sluta känna sig odödlig. Den börjar liksom prata med en lite, med låg röst för att inte störa för mycket. Men den påminner om att den finns därborta någonstans. Jag vill gärna att det samtalet ska bli ett fint samtal för min del. Jag kommer också få vara en del av andra människors samtal med döden framöver, eftersom fullmäktige i torsdags utsåg mig till borgerlig begravningsförrättare. Det innebär att jag kommer att hålla i borgerliga begravningar, och få vara med när människor tar ett slutligt farväl. Det känns stort och viktigt att få vara en del av det. På ett sätt kanske det största förtroende man kan få av andra.

Det blev en helg i vilans tecken. Min egen livsnödvändiga. Men också den eviga, slutgiltiga.

Örebros framtid på sex minuter

Idag och imorgon är det budgetfullmäktige, när vi beslutar om budgeten för Örebro kommun nästa år. Det börjar med att varje partiföreträdare får sex minuter på sig att berätta om hur deras parti skulle vilja styra kommunen. Det är svårt, men väldigt roligt att på den korta tiden förklara vad Miljöpartiet vill. Är du intresserad? Det här var vad jag sa…

Människor hör ihop. Ett nyfött barns nästan starkaste instinkt är att söka ögonkontakt med vuxna för att skapa band till andra.

En stark social väv i samhället behövs för att stå emot allt från klimatförändringar till extremism. Därför är Miljöpartiets vision om Örebro inte en vision om tillväxt, attraktionskraft, konsumtion eller lönsamhet. Det är istället en vision om en plats där varje människa känner sig som en del i ett sammanhang, och värdefull för andra. När vi utvecklar vår kommun ska målet vara att minska avståndet mellan olika människor – både fysiskt, ekonomiskt och socialt.

Men politik handlar inte bara om visioner, det handlar också om att kunna ta ett ekonomiskt ansvar. Vi delar uppfattningen att det är nödvändigt att bromsa de stigande kostnaderna för välfärden. Men det gör vi inte genom att ställa människor utanför den, utan genom att investera förebyggande i de som är på väg in i den. Oavsett om man föds i Örebro eller om man kommer från andra sidan jorden.

När ett barn möter något okänt så upplever det två samtidiga känslor: nyfikenhet och rädsla. Hos ett barn tar nyfikenheten nästan alltid över, men i dagens samhälle är det många vuxna som förlorat den. De känner istället bara rädsla inför det främmande.

Sverige är ett av världens svåraste länder att etablera sig i, och det måste vi förändra. För att lyckas med det måste vi hitta ett nytt, gemensamt innanförskap. Det krävs att vi som är födda och etablerade här också förflyttar oss, och rör oss mot andra för att kunna mötas på allvar. Det krävs att vi river ner rädslor och fördomar och låter nyfikenheten på andra människor styra oss.

Det enklaste sättet att göra det på är att värna de egenskaperna hos våra barn. Om de får bo nära varandra, mötas på gården, gå i skolan med varandra och vara med i samma idrottsförening så kommer deras nyfikenhet föra dem närmare varandra.

Vi behöver också fler platser för oss alla att mötas på. Och de behöver vara fysiska, som temalekplatserna i stadsdelarna som vi föreslår i vår budget. Därför tycker vi att det är dags att öppna upp Medborgarhuset till att bli en inkluderande, icke-kommersiell mötesplats för alla örebroare. Nya möjligheter till möten uppstår också när vi gör det ännu enklare för människor att lämna bilen hemma och istället ta cykel, buss eller gå genom staden.

Mötesplatserna behöver också vara sociala, för att knyta band mellan människor. I vår budget ger vi därför ett ökat stöd till aktörer i civilsamhället som arbetar för social hållbarhet och integration. Vi ser också en stor potential i den tid för volontärarbete som vi föreslår att våra medarbetare ska erbjudas som en del av sin arbetstid.

Språket är kittet som håller människor samman. En av de största satsningarna i vår budget är därför en förstärkning av SFI-undervisningen, både för att öka kvalitén och för att göra den mer tillgänglig för olika grupper.

Barn som får verktyg att drömma och förverkliga sina drömmar kan bidra till ett inkluderande samhälle. I vår budget lägger vi därför stort fokus på att utjämna skillnader mellan skolorna i Örebro, så att alla barn får samma möjligheter.

Det ska bli fler lärare i klassrummet i de skolor som behöver det mest, och lärarna ska också vara bättre rustade för att möta elever med utmaningar. De skolor som har störst utmaningar och lägst måluppfyllelse ska få en större del av resurserna. Vi prioriterar också en kostnadsfri kollektivtrafik för barn och unga, för att minska de negativa effekterna av den skolsegregation vi ser idag.

För att stärka det förebyggande arbetet för barn och familjer vill vi utöka projektet El Sistema till fler skolor, och vi vill också fortsätta planeringen för fler stadsdelskontor för socialtjänsten som det i Vivalla.

Barnen som växer upp idag får allt mindre vardagsmotion, och blir allt mer överviktiga. Det är en konsekvens av att många föräldrar inte upplever trafikmiljöerna som tillräckligt säkra för att låta barnen cykla och gå till skolan. Det vill vi i Miljöpartiet ändra på. Vi vet också att högre kvalitet på barnens utemiljöer främjar lek och rörelse, och satsar därför på grönare skolgårdar, en naturverkstad och en central skolträdgård.

Det är också för barnens skull som Miljöpartiet satsar på ännu fler skarpa miljöåtgärder i vår budget. Läkemedelsrening, tuffare miljökrav vid upphandling och klimatneutrala förskolor. För menar vi allvar med att vår kommun ska vara ekologiskt hållbar måste det genomsyra allt vi gör.

Vi hör idag floder av vittnesmål i #metoo-rörelsen om sexuella övergrepp mot kvinnor, vi har stora oönskade löneskillnader mellan kvinnor och män inom kommunen, unga tjejer upplever sig otryggare utomhus, och pojkarnas skolresultat fortsätter att sjunka. Det visar tydligt att vi verkligen behöver ett bättre arbete kring normkritik och jämställdhet i förskolor och skolor. Därför riktar vi ett tydligt uppdrag till skolan kring detta, och ökar resurserna till arbetet.

Med en majoritet kvinnliga medarbetare i kommunen så är arbetsmiljö och arbetsvillkor också en fråga om jämställdhet. Sjukfrånvaron ökar bland våra medarbetare, och kvinnorna har ett mindre närvarande ledarskap än män. Det är en situation som vi inte kan acceptera. Miljöpartiet vill därför pröva en ny modell med delat ledarskap, så att vi direkt kan förstärka ledarskapet i de arbetsgrupper som har störst behov, utan att omorganisera.

Ett långsiktigt, envist arbete för att stärka den sociala hållbarheten i Örebro, och fler åtgärder för att skapa gröna, trygga och hälsosamma miljöer för våra barn – som är bra för oss alla. Det är vad vi i Miljöpartiet ser behövs för att bygga ett Örebro som håller ihop.

Det handlar om barnen – mitt inledande anförande i dagens budgetdebatt

14859321_10154189121257872_1079351767_o

Idag kommer vi att debattera Örebro kommuns budget för nästa år i kommunfullmäktige. Det är en viktig dag för oss som ska vara med och fatta besluten om hur allas våra skattepengar ska användas så klokt som möjligt.

Jag kommer att inleda budgetdebatten som partiföreträdare för Miljöpartiet. I mitt inledande anförande kommer jag att utgå ifrån en stor grupp örebroare vi nästan aldrig ser i Rådhuset eller sessionssalen – barnen. I vårt budgetförslag har vi arbetat fram förslag som gör Örebro grönare och mer levande. Vi är övertygade om att ett Örebro som är bra för barnen, är en bra plats för alla.

Det här är vad jag kommer att säga i talarstolen:

I Örebro finns det idag 1 800 sexåriga barn. Små barn som kommer att växa, utvecklas och bygga unika drömmar kring vad de vill med sina liv. De här barnen kommer att forma vår framtid, och det är vi som avgör vilka förutsättningar de har för att få en hög livskvalitet.

Det är bra att fler människor vill bo i Örebro. Men det innebär också ett större behov av bostäder, service, förskoleplatser och arbetsplatser. Och i takt med att husen blir fler och staden förtätas så blir utmaningarna kring det som händer mellan husen allt större.

Vi vill att de här sexåringarna växer upp och får leva rika liv med god hälsa, känna delaktighet i samhället och förverkliga sina drömmar. Vilka livsvillkor är det behöver vi ge dem för det?

Barnen ska känna sig sedda och trygga i skolan – utan det spelar det ingen roll hur många matematiksatsningar vi gör. Trygghet och en bra anknytning till de vuxna i skolan är en förutsättning för lärandet. Därför vill Miljöpartiet se mer stöttande personal vid sidan av lärarna – som administratörer, studiehandledare och vaktmästare.

Vi behöver ge barnen möjligheter att röra sig fritt och vara fysiskt aktiva. Därför vill vi sänka hastigheten till 30 km/h i hela centrala Örebro, och skapa många fler separerade cykelbanor. För det är inte barnen som ska anpassa sig efter trafiken, det är trafiken som ska anpassas efter barnen.

Vi behöver skapa grönare miljöer som uppmuntrar barns lek och kreativitet. Vi tror på en tätare stad, men det är inte grönytorna som ska försvinna. Därför vill Miljöpartiet att det byggs fler parker när staden växer, och att skol- och förskolegårdar tillförs mer grönska.

Vi behöver ge barnen tillgång till hela staden och alla människor. Därför vill vi att kommunen ännu mer aktivt bygger en blandad stad och använder de verktyg som finns för att bygga billigare hyresrätter i hela staden.

Vi behöver ge dem möjlighet att skapa starka band till naturen, och mer kunskap om miljön och jorden vi lever på. Därför vill vi satsa mer på utomhuspedagogik och Naturskola, och vi vill ha en profilskola med fokus på miljö och hållbarhet. Vi vill också att det serveras mer vegetarisk, närproducerad mat till barnen.

Vi behöver ge barnen bra möjligheter och resurser att förverkliga sina drömmar. Därför vill Miljöpartiet se en stor skolsatsning för att förbättra resultaten, genom pedagogisk utveckling. Vi vill också att alla unga som vill ska få en feriepraktikplats. Kommunen ska också skapa goda kontaktytor mellan skola och näringslivet via Ung Företagsamhet.

Barnen behöver få växa upp med insikten om att alla människor är lika mycket värda, och har samma rätt till resurser och inflytande. Därför vill Miljöpartiet att en särskild utbildningssatsning görs om normkritik och jämställdhet i skola och förskola. Vi vill också säkerställa att alla kommunala bidrag och föreningsstöd fördelas jämställt.

Vi behöver ge alla barn i Örebro samma förutsättningar till lärande, kulturskapande och god hälsa, oavsett bakgrund. Därför vill vi att alla barn mellan 10 och 19 år ska få gratis busskort, att vi ökar tillgången till läxhjälp, och att Kulturskolan i större utsträckning förläggs ute i stadsdelarna.

Vi behöver visa barnen hur människor från andra länder kan bidra till att göra samhället bättre. Därför vill Miljöpartiet stärka förutsättningarna för ett inkluderande Örebro, genom utveckling av SFI-undervisningen och stärkt stöd till studieförbund som arbetar för integration.

Vi behöver lämna över en värld till barnen där klimatfrågan är löst. Därför vill vi satsa ännu mer på cykling och kollektivtrafik, bygga mer i trä, öka solelsproduktionen och ha fler laddstolpar för bilar. Vi vill fortsätta bygga ut vindkraften men vi vill inte finansiera en flygplats.

Vi har alla varit sex år gamla. Jag är tacksam för att ha vuxit upp med de förutsättningarna som gavs åt oss. Men jag kan också konstatera att de föregående generationerna inte gett oss tillräckligt goda förutsättningar. Vi som är vuxna idag sitter fast i ett bilberoende, vi har olika inflytande i samhället utifrån vilket kön eller vilken bakgrund vi har, många lider av välfärdssjukdomar och psykisk ohälsa, några utövar våld mot kvinnor och barn, och vårt ekologiska fotavtryck bara växer och växer.

Nu måste vi se till att ge våra sexåringar – och alla andra barn – de förutsättningar som vi inte fick för att kunna leva ett hållbart liv.

Miljöpartiets budget är en budget med barnen i fokus, och syftar till att göra Örebro grönare och mer levande. För en stad – och en kommun – som är bra för barnen, den är bra för alla.

Du kan följa budgetdebatten i direktsändning på Örebro kommuns hemsida här.