Biltrafik på Vallgatan – var är barnperspektivet?

Boende i Almby oroar sig för konsekvenserna av att öppna Vallgatan för trafik. Och jag förstår dem. En lång, rak gata som går från Hjälmarvägen till universitetet förbi Almbyskolan. En gata som väldigt många barn korsar varje dag på väg till och från skolan. Nya bostäder ska byggas och universitetet växer, därför tycker kommunledningen att det är en bra idé att släppa fram bilarna där så det avlastar större gator som Universitetsallén. Jag har hört en del klagomål från bilister som tvingats sitta i kö i rusningstrafiken på väg till universitetet. (De som ÄR bilkön…) För dem blir det säkert bättre och enklare att ta sig fram om Vallgatan öppnas. Men är det någon som har frågat barnen på vilket sätt det blir bättre för dem?

Miljöpartiet har varit emot den här gatuöppningen hela tiden. Och nu överklagar de boende i Almby beslutet till Miljödomstolen. Jag hoppas de får rätt.

http://www.na.se/orebro-lan/orebro/fara-for-barns-sakerhet-boende-protesterar-mot-kommunens-beslut-att-oppna-vallgatan-for-biltrafik

Låt cyklarna ta bilarnas plats i Örebro

Ett ämne som kan röra upp så mycket känslor. Bilens plats i staden. Och innan jag fortsätter så måste jag först citera trafikforskaren som var och föreläste i Örebro för ett tag sedan: ”Jag säger inte det här om bilar för att reta upp folk. Hade jag velat göra det så hade jag kallat bilen för den 1000-kilos snuttefilt den faktiskt är”. Bilnormen är fortfarande stark idag – i alla fall hos vissa grupper i samhället. Där är den kanske mer en statussymbol eller något man unnar sig, snarare än det mest rationella sättet att transportera sig på. I andra grupper verkar bilen alltmer spela ut sin roll. För många unga är inte körkortet längre den ultimata frihetssymbolen. Allt fler barnfamiljer vill bo centralt i städerna för att få ett enklare vardagsliv, helst utan bil. Och jag skulle säga att snudd på alla som arbetar med eller forskar kring trafik och stadsutveckling idag är eniga – bilen är ett stort problem i våra växande städer. Och vi måste göra någonting ordentligt åt det.

Örebropolitiker (M, L och SD) som hävdar att de ”gärna förbättrar cykelbanorna så länge det inte påverkar biltrafiken negativt” har missat ganska mycket. Antingen så har de för låg kunskap om hur vi bygger städer som människor kommer trivas och må bra i. Eller så väljer de helt enkelt att fortsätta låta bilen dominera staden, och försvarar rättigheterna hos en ganska liten grupp av medborgare. Och en sak är säker – det är knappast barnens intressen eller rättigheter de försvarar.

Jag tycker att det är dags att sluta tjafsa om en viss gata är rätt eller fel att bygga om. Låt oss istället prata om hur vi gör Örebro till en stad som är helt dominerad av cyklar och människor som går. För vinsterna med det är väldigt, väldigt stora. Vi kommer få bättre hälsa. Vi kommer få mer mark att bygga bostäder och parker på. Vi minskar klimatpåverkan. Det kommer bli tystare och trevligare i staden. Det kommer gynna cityhandeln när det blir mer attraktiva miljöer att vistas i utan bilar överallt. Och det är onekligen lättare att möta andra människor när man går eller cyklar, jämfört med om man sitter ensam i en plåtlåda.

Varje dag när jag cyklar så slår det mig så tydligt hur bilarna äger staden. Cykelbanor som försvinner ut i tomma intet, där bilfiler fortsätter. Eller så saknas de helt och jag antas ta omvägar med cykeln medans biltrafiken ska flyta på så rakt det bara går. Torg mitt i staden som skulle kunna vara fulla av människor är istället fyllda med bilar. Bilister som använder den lilla yta som finns för mina cyklande barn som parkering.

20160524_163645

bil_cykelbana

Det finns vissa som tycker att ansvarigt kommunalråd Björn Sundin (S) förstör Örebro ”med alla sina tokigheter för att göra livet surt för bilisterna”. Det finns en hel del där jag inte tycker lika som honom och hans parti – men en sak gör han bra. Han har förstått vilken väg vi måste gå med trafiken för att bygga ett Örebro som blir bra för alla att bo i. Att cykeln är framtiden.

(Och jag inser att jag måste förtydliga som vanligt: tanken är inte att förbjuda all biltrafik. Det kommer alltid finnas vissa bilresor och transporter som måste göras. Tänk vad smidigt de kommer gå när de inte sitter fast i en bilkö!)

Den ofrivilliga politikern

För sex år sedan satt jag på en klippa i Stockholms skärgård, tittade på båtarna som seglade förbi och undrade vad jag skulle göra av min klimatångest. Jag kände faktiskt riktig ångest över att jag satt tre barn till världen – mina tre små söner – när det kändes som om allt var på väg åt fel håll. De skulle växa upp och tillsammans med alla andra barn bli tvungna att hantera de problem som vi lämnar efter oss idag. Klimatflyktingar, väpnade konflikter, ökenutbredning, vattenbrist, döende hav, kvinnoförtryck, förorenad luft…

Fram till den stunden hade jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att jobba med miljöfrågor, som konsult i näringslivet och som tjänsteman på landstinget. Men det hjälpte inte ändå. Jag hade en så stark känsla av att det inte räckte, att jag inte gjorde tillräckligt stor skillnad för att det skulle lindra min känsla inför framtiden. Så slog mig plötsligt insikten – jag måste in på arenan där vi kan påverka samhället i grunden. Politiken.

Ett år senare fick jag mitt första politiska uppdrag i Örebro kommun, och idag är jag kommunalråd. Jag som alltid sagt att jag ville prova allt i livet, utom att bli politiker. Hade innerst inne en bild av politiken som tråkig, tandlös och mansdominerad. Men jag har inte ångrat en sekund! Jag är långt ifrån ett politiskt proffs. Jag kämpar varje dag med att försöka förstå hur kommunen fungerar, vad jag kan påverka, hur andra politiker tänker, att vara tillräckligt påläst och kunnig. Det är inte alltid lätt. Men jag har bestämt mig för att göra skillnad för barnen som växer upp i Örebro och i hela världen. Och det känns väldigt, väldigt bra. Det finns en meningsfullhet i att engagera sig i samhället som faktiskt gör att jag ganska sällan känner någon klimatångest nuförtiden.

Miljöpartiet är ett oppositionsparti i Örebro just nu, makten ligger hos några andra. Men jag känner ändå att jag gör skillnad. Vi lägger förslag som de styrande partierna ibland tar till sig. Jag pratar om klimat, miljö och jämställdhet i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag försöker få med andra politiker på båten. Jag vill vara en inspiratör och en samarbetare i politiken. För rädda världen gör ingen människa ensam, det klarar vi bara om vi gör det tillsammans.

I den här bloggen kommer du kunna läsa om mitt politiska liv i Rådhuset, om aktuella frågor i Örebro och en del betraktelser om vad livet egentligen borde handla mer om.

image