Klart Örebro ska satsa på ”superbussar”

Om man nu ska använda politikernas favoritord ”utmaningar” så kan man ju konstatera att det inte direkt råder någon brist på sådana. Vissa är akuta, andra ser vi mer i horisonten. En av dem är trafiken i Örebro. Varje år ökar kommunens befolkning med omkring 2000 människor som alla ska ta sig till skolan, jobbet och affären varje dag.

Vi vet ganska väl hur människor reser idag. En vanlig vardag tar 53% av örebroarna bilen, 24% cyklar, 8% tar bussen och 15% går. Om den här fördelningen fortsätter att se likadan ut så kan man lätt räkna ut att antalet bilar kommer att öka kraftigt i stan. Vissa tycker att det är svårt att ta sig fram med bil redan nu. Många fotgängare och cyklister känner sig otrygga i trafiken och är rädda att bli påkörda. Andra oroar sig för klimatförändringarna och inser att ökad biltrafik knappast kommer göra saken bättre.

Så – vi kan nog enas om att något behöver göras för att det inte ska bli totalt kaos om 5-10 år. Att bygga nya bilgator, t ex ringleder runt Örebro för att öka framkomligheten, är inte ett klokt alternativ. Nya bilvägar alstrar MER trafik på sikt och löser alltså inte problemet. Nyckeln ligger i att underlätta för människor att välja smartare, mer effektiva sätt att ta sig fram. Det är här kommer bussen kommer in i bilden. En buss rymmer väldigt många fler människor än en bil, och kan vi få en del av bilförarna att istället välja bussen så blir det möjligt för Örebro att växa på ett hållbart sätt. Dessutom minskar klimatutsläpp och andra luftföroreningar. Bussen är också en mötesplats, ett sätt att resa som bidrar till mänskliga möten och bättre social sammanhållning.

Igår var jag på ett seminarium om BRT – en förkortning för ”bus rapid transit”. En del kallar det hellre för ”jättesnabba bussar” eller ”superbussar”. Men de är egentligen något annat än bussar – mer som spårvagn eller tunnelbana på gummihjul. Grundprinciperna för BRT är att bussarna ska vara snabba och effektiva genom att ha företräde i trafiken. Inga väntetider vid trafikljus, eller på att komma ut i bilfilen från hållplatsen. Linjesträckningen ska vara rak utan för många svängar, de ska gå med täta avgångar och med tydlig information till resande för att det ska upplevas som enkelt och smidigt att ta bussen. Påstigning sker i alla dörrar, och inga biljetter köps på bussen. Korta stopp, på och av! Stora bussar med hög komfort, och framförallt pålitliga enligt tidtabell.

Idag kör bussarna genom Örebro i en medelhastighet på 14 km/h. I rusningstrafik får man ofta stå upp i bussen, och trafikinformationen är dålig. Jag kan förstå varför så pass få tycker att bussen är ett bra alternativ. Därför är det helt nödvändigt för kommunen och regionen att satsa på framtidens kollektivtrafik. Det är stora ekonomiska investeringar som måste göras – nya bussar ska köpas in, gatorna ska anpassas med nya bussfiler och hållplatser osv. Men det är investeringar som är helt nödvändiga för en växande stad. Det finns många exempel idag från europeiska städer som satsat på BRT, och de allra flesta har ökat resandet med buss rejält – mellan 30 och 80% ökning är inte ovanligt. De här bussarna går där det bor flest människor i staden, och planeringen av ny bebyggelse görs framförallt nära busstråken. BRT är mycket mer än ett nytt kollektivtrafiksystem – det är hållbar stadsutveckling!

Vissa är skeptiska till en satsning på superbussar. Jag tycker att de blir svaret skyldiga hur de tänker lösa den framtida trafiken i Örebro utan att börja riva hus för att dra nya bilfiler. Det är dags att på allvar främja de effektivaste, klimatsmartaste transporterna i Örebro!

En flygplats var tionde mil – en konkurrens som bränner upp skattepengar

I veckan beslutade en majoritet i kommunstyrelsen i Örebro att skjuta till 12 extra miljoner till flygplatsen som vi äger tillsammans med regionen och Karlskoga kommun. Detta utöver de 13 miljoner bolaget får som årligt driftsbidrag av Örebro kommun (det kommer ju ännu mer från de andra ägarna) År efter år. Det handlar alltså om väldigt många miljoner varje år som tas direkt från skattepengarna, de som även ska finansiera skola, vård, omsorg, cykelbanor, parker och en massa annat.

Flygplatsbolaget kommer aldrig gå med vinst, det kan vi konstatera. Men andra partier än mitt eget anser att det är värt det för arbetstillfällen som skapas och för att det ska skapa goda förutsättningar för näringslivet (som tyvärr verkar ganska ointresserade av den nya flyglinjen till Köpenhamn som vi nu täcker förlusterna för).

Det är nog rimligt att ha några regionala flygplatser i Sverige, det kommer fortsatt att finnas ett visst behov av transporter av både människor och varor (som givetvis ska stå för den fulla kostnaden själva). Men just nu pågår något i Mellansverige som inte kan beskrivas som annat än ren idioti. Det är nämligen inte bara Örebro kommun som ger konstgjord andning med skattepengar till sin flygplats. Exakt samma situation råder i Karlstad. Och i Västerås. Och i  Linköping. Och snart kanske även i Eskilstuna (!) som anser att de behöver en egen flygplats.

Flera av de här kommunerna ger till och med ännu mer pengar än vi gör i Örebro. Konkurrensen blir stenhård mellan flygplatserna – både kring charter, reguljär persontrafik och godstransporter. Den hårda konkurrensen gör att ingen av de här flygplatserna går runt ekonomiskt. Istället förutsätter det en årlig miljonrullning av skattepengar till driftsbidrag. Så medborgarna i de här kommunerna med bara 10-15 mil mellan varandra får stå för notan, för att vi ska kunna fortsätta ett helt absurdt konkurrensrace med varandra.

Detta i kommuner som redan idag är hårt ansträngda för att klara av sitt välfärdsuppdrag. För att inte tala om de statliga investeringarna i infrastruktur som görs. Nya vägar och trafiklösningar till alla de här flygplatserna finansieras med statliga pengar och bidrar till att upprätthålla konkurrensen. Mer skattepengar ut.

Nu behöver staten ta ett helhetsansvar för de regionala flygplatserna och peka med hela handen kring vilka vi ska satsa på, så kan vi sluta finansiera de andra med kommunala skattemedel. Och istället ta ett större regionalt grepp och stärka de flygplatser som finns med effektiv kollektivtrafik. För det är inte rimligt att ha så många flygplatser inom en radie på ca 20 mil, när flera av dem dessutom konkurrerar med Arlanda. Det här flygplatsracet måste slå något sorts rekord i dåligt använda skattepengar.

Örebro behöver mer cykelpolitik – inte mindre

Få saker engagerar så mycket i debatten som trafiken. Och få människor låter så högt som arga bilförare som tycker att deras rätt att åka genom stan i 50 km/h är överordnat alla andras behov. Tack och lov är det allt fler politiker (men långt ifrån alla) som inser att vi måste börja ifrågasätta den gällande trafikmaktordningen där trafik- och stadsplaneringen utgår från bilarna, och övriga trafikslag och funktioner i staden fått anpassa sig. När staden växer med mer än 2000 nya invånare per år är det ganska givet att vi inte kan fortsätta med samma resvanor som tidigare. På några få år kommer våra gator vara igenkorkade, och buller och luftföroreningar kommer bli ännu större problem än idag. Knappast en attraktiv stad att leva i.

De senaste åren har en hel del investeringar gjorts i bättre cykelbanor i Örebro och omnejd för att öka andelen som tar cykeln istället för bilen. Nu har det kommit en resvaneundersökning, som visar hur örebroarna reser idag och hur våra resvanor har förändrats mellan 2011 och 2017. Den är ett kvitto på om vi är på rätt väg med cykelsatsningarna. Jag kastar mig över rapporten som ett barn på lördagsgodis.

Men det är tyvärr inte så uppmuntrande läsning. Vardagsresor med cykel har bara ökat med 1 procentenhet från 25 till 26%, i en stad som är som gjord för att cykla i – nästan utan backar och väl samlad runt stadskärnan. Bussresandet har minskat (!) från 9 till 8%. Andelen bilåkning har visserligen minskat från 54 till 50%, men sannolikt kommer inte målen i Örebros trafikprogram till 2020 att nås: max 40% resor med bil, och minst 60% med cykel, buss och gång. Dessutom vet vi att barnens cykling har fullständigt rasat sedan 90-talet och att de får alldeles för lite vardagsmotion.

Det är tydligt att Örebro behöver en bättre cykelpolitik och fler skarpa åtgärder, inte mindre som en del tycker. Utrymme behöver omprioriteras från bilgator till cykelbanor och bussfiler. Det behöver finnas ett ännu tätare och genare cykelnät med separerade gång- och cykelbanor, fler säkra cykelöverfarter och tryggare cykelmiljöer för barn. Det behövs mer sopsaltning och ännu tydligare prioriterad snöröjning för vintercykling. Det behövs också bättre möjligheter att parkera cykeln i låsbara och väderskyddade cykelställ. Och en massa annat. Bättre cykelpolitik för Örebro helt enkelt!

Jag nobbade flyget – ni kan aldrig gissa vad som hände sen!

Ungefär det här hände, kl 06.15 på morgonen:

Ett tåg från Örebro till Mjölby.

Fast sen fortsatte det med ett annat tåg till Köpenhamn, och ett tredje till Kolding i Danmark. Ett fjärde till Hamburg och det femte och sista samma dag rullade in i Frankfurt sen kväll. Jag var ganska mosig när jag trillade av tåget på hauptbahnhof och träsmaken var påtaglig. Men jag var påfylld och utvilad på ett annat sätt, under alla timmarna på tåget hann jag läsa en bok, lyssna på några poddar, skriva en debattartikel, rensa och svara på gamla mail, titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra. Det är inte ofta det händer i vardagen. Det kändes extremt lyxigt och jag har hunnit reflektera kring om det är bra eller dåligt att resan är så tidsödande. Egentligen ”ödslar” jag ju ingen tid alls, jag bara tillbringar den på tåg. Att resa långsamt gör något med mig, när jag kommer fram så känns det verkligen att jag rest någonstans. Som att själen och hjärtat faktiskt har hunnit med kroppen, vilket jag inte brukade känna när jag flög till en annan världsdel på några timmar.

Det fanns ett bra skäl till den här ganska långa och omständliga tågresan. Ett 20-tal politiker och tjänstemän från kommunen och regionen har varit på studieresa till Frankrike för att lära mer om de kapacitetsstarka, effektiva bussar (kallas BRT) som vi planerar att skaffa i Örebro. Resan gick med flyg från Arlanda till Frankfurt och sedan tåg den sista biten till Metz, Nancy och Strasbourg.

Men jag har slutat flyga. Det är ett personligt beslut som handlar om att jag inte vill vara med och släppa ut mer koldioxid till atmosfären. Klimatförändringarna på jorden står precis på randen till att inte stanna under 2 grader, utan istället skena upp till 3-4, kanske 5 grader. Jag anstränger mig ganska hårt i vardagen för att leva på ett sätt som ger minsta möjliga klimatavtryck. Att flyga skulle mångdubbla mina utsläpp och placera mig i den där gruppen vars livsstil skulle behöva 3-4 jordklot. Och där vill jag inte vara. Så jag bestämde mig för snart två år sen att det får bli tåg istället för flyg. Och att jag får anpassa vart jag åker utifrån om det går tåg dit eller inte.

Den här studieresan kändes väldigt viktig att vara med på, så jag bokade tåg istället. Och ingen kan påstå att det är enkelt och bekvämt att resa med tåg i Europa idag. Jag fick starta tidig fredagmorgon och mötte upp de andra i Frankfurt på söndag förmiddag. När de andra kommer hem sent på tisdag kväll har jag fortfarande ett dygn kvar innan jag är hemma.

Under två intensiva dygn har vi varit i tre olika städer och träffat representanter för kollektivtrafiken, provåkt bussar och promenerat runt och tittat på hållplatser och separerade bussfiler. Idag lämnade vi Strasbourg med tåg efter lunch och började hemresan. Här skildes vi åt när de klev av tåget för att flyga hem:

Jag fortsatte tillbaka till Frankfurt och sex timmars väntan innan tåget mot Hamburg går vid midnatt. Eftersom det var fantastiskt sommarväder så bytte jag om på stationen, låste in väskorna och stack ut och sprang. Efter 9 kilometer kroknade jag helt i sommarvärmen och landade i gräset i en fin liten park. Promenerade tillbaka till stationen, där de hade duschar så jag kunde bli människa igen. Några timmars jobb och middag på en thairestaurang i närheten, och strax går tåget. Om 20 timmar får jag träffa mina barn igen som jag längtar så efter. Många timmar att tänka, läsa, skriva och vila…

Så – om jag ska försöka summera den här resan med några ord? Klimatsmart, långsam, rolig, omständig, social. Är det värt det? Absolut! Det känns skönt att vara planetskötare, och det finns massor av andra värden än att komma fram snabbt.

Helt olika syn på trafiken inom oppositionen – MP tror på minskad biltrafik

Fokus på den framtida trafiken i NA idag – bra att de försöker förklara för läsarna att det finns planer som är politiskt beslutade i fullmäktige, och inte är ogenomtänkta infall från ett enskilt kommunalråd. Men att den samlade oppositionen skulle tycka att det är praktiskt och teoretiskt omöjligt att minska biltrafiken, det är helt fel! M och L kanske tror det, men vi i Miljöpartiet är övertygade både om att det är nyckeln till en trivsam och hållbar stad OCH att det är fullt möjligt. Så Miljöpartiet är snarare i opposition från andra hållet – vi vill att förändringen ska gå fortare än idag! Bilen har en plats även i den framtida staden – men den platsen ser inte ut som idag. Vi behöver en effektiv mobilitet (framkomlighet), men inte självklart en varsin bil.

Minskad biltrafik har massor av vinster. Utöver den självklara – att miljön faktiskt mår bättre – så är det samhällsekonomiskt klokt. Det är dyrt att underhålla och bygga nya bilvägar jämfört med cykelvägar. Och att vi människor behöver röra på oss mer, det är ju inte direkt någon nyhet. Om vi skulle må bättre behövs också mindre pengar till vården. Jag kan hitta på hundra andra saker vi borde använda våra skattepengar till än nya bilvägar, parkeringsplatser och vård för sjukdomar som beror på ohälsa och stillasittande.

Cyklar är lika mycket trafik som bilar

Jag tycker att det är tråkigt att NA fortsätter att piska upp negativa känslor och missförstånd kring utvecklingen av trafikmiljöerna i Örebro, nu senast i en artikel om ombyggnationen av Hertig Karls Allé. Det som upprepas tillräckligt ofta blir till slut en sanning – att det är omöjligt att ta sig fram i Örebro, att det inte finns parkeringsplatser, att politikerna har som främsta mål att försvåra vardagen för bilisterna. Jag har själv haft tillgång till bil några dagar eftersom jag har varit tvungen att skjutsa barn till olika ställen i stan, och jag har inte upplevt något kaos. Men om man tror att man ska kunna glida genom stan med bilen utan att bli stående och vänta här och var, då har man nog snarare en skev bild av vad en stad är än att det är fel på Örebro. Vad menar vi när vi pratar om ”tillgänglighet”? Det är främst att kunna ta sig fram dit man ska, men inte självklart att kunna ta sig fram fort. 
 
I kommentarerna till artikeln kan man läsa att det finns folk som tror att det är Björn Sundin som ensam beslutat om t ex ombyggnaden av stadsgator och bättre cykelbanor. Så är det ju inte. För det första är det ett helt logiskt beslut i en växande stad – det skapar mer ytor till annat än biltrafik, som t ex bostäder och cykelbanor. Och en förändring som sker i nästan alla andra större städer. För det andra så står i princip alla partier i Örebro bakom beslutet eftersom de var med och beslutade om vårt Trafikprogram 2014. Där det tydlig står att kapacitetsstarka trafikslag som cykel, gång och kollektivtrafik ska PRIORITERAS. Med större andel cykling så får vi en stad som är tillgänglig för fler, mer levande, och trevligare att vistas i. Ökad cykling är smart stadsutveckling – och dit kommer vi om vi ser till att bygga ut cykelnätet i hela staden. 
 
Till sist är det så uppenbart hur (den förlegade) bilnormen fortfarande är stark. Patrik Jämtvall, företrädare för (L) säger att ”vi anser att välfärden bör prioriteras istället, och att de här gatuomläggningarna försämrar för trafiken i Örebro”. Försämrar för trafiken? I min värld är cykel lika mycket trafik som bil. Men att det blir mycket bättre för cyklisterna när vi bygger om gator som Trädgårdsgatan och Hertig Karls Allé, det är tydligen ingenting som räknas för vissa. Möjligheter att bygga fler bostäder, friskare invånare, färre olyckor och renare luft. Det är också välfärd i allra högsta grad, men kanske på lite längre sikt än nästa val. 

Barn istället för bilar på Stortorget ingen omöjlighet

Igår rapporterade media ganska flitigt om Miljöpartiets förslag att göra om den nedre delen av Stortorget en lekplats. Vi vill flytta bilparkeringarna (ca 70 st) till parkeringsgarage i närheten, och istället skapa ett ny spännande plats för möten och lek. Det finns ingen plats för barnen i centrala Örebro idag, däremot ganska mycket plats för bilar.

Det finns en ganska högljudd grupp som klagar över att det finns alldeles för få parkeringar i stan. Men det har gjorts en parkeringsutredning av centrala Örebro, och vad visar den? Jo, att det är väldigt sällan som parkeringarna är fulla. Kan man gå 500 meter så finns det alltid plats, och parkeringshusen är ofta halvfulla. De 70 platserna på Stortorget behövs alltså inte där, eftersom det finns lediga platser på andra ställen i närheten. Och skulle det bli riktigt trångt på de befintliga parkeringarna, då gör vi klokare i att bygga ett nytt parkeringshus, snarare än att ställa bilar mitt på ett centralt torg som lämpar sig bättre för mänskliga möten.

Socialdemokraterna Björn Sundin och John Johansson har kommenterat vårt förslag i positiva ordalag, men sedan ändå känt sig tvungna att ha invändningar. De hävdar att ombyggnationen av Trädgårdsgatan påverkar Stortorget så mycket att man skulle vara tvungen att göra om alltihop om vi flyttar bort bilarna och bygger lekplats. Det håller jag inte med om. Tvärtom kanske det fortfarande behövs någon sorts infart för varutransporter, färdtjänst, cyklar osv. Dels så är Stortorget nästa helt oberört av ombyggnationen på Trädgårdsgatan. Det är en enda (1) parkeringsplats som försvinner, och en plats för ett konstverk som tillkommer (vilket passar bra in i vår idé om en trevlig mötesplats) Att vi kanske behöver bygga om kanten på Trädgårdsgatan lite kan vi säkert leva med för att få till ett torg som skulle lyfta livet i city många snäpp! Vårt förslag är att kommunen inleder planeringen av den nya parken under 2017, t ex med medborgardialog (främst barn och unga) kring hur den skulle kunna utformas. Det kan vara flera år kvar tills den bli verklighet, för vi ska göra en sån här investering på rätt sätt, med eftertanke.

Sedan skulle det inte vara första gången i kommunens historia som man ändrar något som nyligen blivit klart. Ett exempel på det är en lekplats på Landstormsvägen i Sörby som byggdes för bara 2-3 år sedan. Strax efter att den blivit klar driver S/C/Kd igenom att en ny bilgata ska öppnas där och den kommer behöva rivas ner igen. Är det ett klokt sätt att använda pengarna?

sara