Efter solnedgången

Skymning kan också vara vacker. Men lite svårare att fånga på bild. För att ta den här bilden på Kråksjön har jag använt ett stativ som jag fått låna av en vänlig granne.

Panoramat här nere består av tre olika bilder som sammanfogats.

 

En lär sig något nytt varje dag

Ja, eller nästan varje dag i alla fall. Vi har haft en ny trastinvasion på gården. Björktrastar, rödvingetrastar, koltrastar och så den här som jag inte förstod mig på vad det var för art. Svart som en koltrast men utan den gula näbben. Vad månde det vara? Efter lite sökande på nätet fann jag svaret. En juvenil koltrast hane. Tydligen får den här fågeln gul näbb nästa år. Mysteriet löst och jag har lärt mig något nytt.

 

Den vackraste skymningen

Det har varit en grå dag. Det har känts som att det aldrig blivit riktigt ljust alls. Inte ens mitt på dagen. Det var inte ens lönt att tänka på att gå ut och fotografera solnedgången. Så mörkret började lägga sig på riktigt över byn när jag blickade ut. Och då fick jag syn på den vackraste skymning jag sett. Det var mörkt runtomkring, men precis där solen gått ner lyste några moln i rosa. Jag sprang ut med stativet och försökte få till bilder. Bilden här ovan är tagen under 30 sekunder för att få tillräckligt med ljus. Det gör att man kan ana molnens rörelse i bilden.

Jag har tagit en risig mobilbild för att visa hur mörkt det var.