Den gyllene medelvägen

Det är svårt det där med balans i livet. Hur ska en få jämnvikt mellan alla delar som ett liv består av? Jobb, föräldrarollen, kärleksrelationen, egentid? Det brukar beskrivas som ett evigt pussel och det kan nog stämma.

Jag tycker att det är svårt att vara måttfull. Att inte överprestera på jobbet, på fotofronten och andra håll. Jag räcker inte till helt enkelt. För att säga som Bilbo: jag känner mig som en liten klick smör som bretts ut på en alldeles för stor macka. Orkeslös och trött.

Det handlar väl om att hitta den där gyllene medelvägen. Och om att köra intervaller. Ibland full fart på jobbet, men då får jag ta det lugnare på andra håll.

Livet. En svår situation att manövrera sig i. Trevlig helg!

Två slags mesar

Det är bra trafik utanför köksfönstret så här års. Fåglarna är väldigt förtjusta i buffén vi erbjuder bakom huset. Talgbollar, jordnötter, solrosfrön och ett och annat äpple. Det är mest talltitor, talgoxar och blåmesar som hälsar på. Och större hackspett. Men ibland smyger det sig in en liten annan fågel: Tofsmesen. Jag kämpar fortfarande med att få en vettig bild på den fina fågeln.

En rosa dröm

En bukett rosor. Ett tecken på uppskattning. Vänskap. Kärlek. Jag är mest svag för de gammelrosa rosorna. Den känns på något sätt åldrad och när den vissnar förstärks bara intrycket. Jag provade fånga dessa rosors skönhet i min egen lilla fotostudio. Alltså under köksfläkten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stugusjöströmmen – is och vatten

 

Vi tillbringade några timmar vid underbara Stugusjöströmmen nu i helgen som var. Det kändes som vår i luften fastän det var rätt kallt. Bedrägligt kallt trots temperaturen som visades på termometern. Det var vackert som vanligt och det fanns roliga isformer på grenar som fastnat i strömmen. Det flög omkring ett par strömstarar, men de var snabbare än jag lyckades vara med kameran. De är allt ena små charmiga rackare.

 

Ljuvliga lavskrikor!

En vanlig söndag sådär vid lunchtid kan lyckan slå ner i ett kök i en liten by. Maken ropade plötsligt: Men vad är det där för fåglar?

Jag skuttade genast till fönstret och drog snabbt slutsatsen att det måste vara lavskrikor. Min nästa instinkt var självklart att slänga mig efter kameran och försöka fota de vackra fåglarna. Jag blev överraskad över hur starkt orange stjärtfjädrarna lyste när de var i rörelse.

Så en vanlig söndag kan en fågelintresserad skogstokig få sätta kryss 86 på sin lista över sedda och fotade fågelarter.

Att se skönhet även i förfall

Tulpanerna där hemma har gett upp. De flesta har bugat sig djupt ner mot bordsskivan. Andra strävar fortfarande kaxigt mot himlen. Men kronbladen orkar inte låtsas mer. De är vackra även i sitt nuvarande skede. Så jag passade på att ta några bilder innan tulpanbuketten hamnade i komposten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen i rätt tid

(null)
Vi går mot ljusare tider. Det märks som tydligast nu på morgonen. Det är inte becksvart när jag kör de tre milen in till Östersund. Nu är jag ute i rätt tid för att njuta av soluppgången. Och det gäller att passa på och njuta. För det går fort. Snart kommer jag vara för sent ute.

I morse var det riktigt vackert ute och jag stannade till vid Ösjön för att ta några bilder med mobilen.

(null)

Årets första tulpaner

(null)
Det är ett vårtecken så gott som något. Det här med att vi köper hem tulpaner för att ge oss en välbehövlig färgchock i vardagen. Just de här tulpanerna har jag fått som tack för att jag bidragit med bilder till byns almanacka. Vackra! Det blir förresten en del mobilbilder här nu. Bara så ni är förvarnade. Jag och min gamla Canon är fortfarande i en trasslig relation.

(null)