Söta gråsiskor

Det våras här hemma. Några gråsiskor kom på besök under helgen. De är verkligen vansinnigt söta. Och rätt svåra att särskilja från snösiskorna. Men de här rackarna ska ha mindre vitt på vingarna och grövre näbb.

Två slags mesar

Det är bra trafik utanför köksfönstret så här års. Fåglarna är väldigt förtjusta i buffén vi erbjuder bakom huset. Talgbollar, jordnötter, solrosfrön och ett och annat äpple. Det är mest talltitor, talgoxar och blåmesar som hälsar på. Och större hackspett. Men ibland smyger det sig in en liten annan fågel: Tofsmesen. Jag kämpar fortfarande med att få en vettig bild på den fina fågeln.

Ljuvliga lavskrikor!

En vanlig söndag sådär vid lunchtid kan lyckan slå ner i ett kök i en liten by. Maken ropade plötsligt: Men vad är det där för fåglar?

Jag skuttade genast till fönstret och drog snabbt slutsatsen att det måste vara lavskrikor. Min nästa instinkt var självklart att slänga mig efter kameran och försöka fota de vackra fåglarna. Jag blev överraskad över hur starkt orange stjärtfjädrarna lyste när de var i rörelse.

Så en vanlig söndag kan en fågelintresserad skogstokig få sätta kryss 86 på sin lista över sedda och fotade fågelarter.

Ljuvlig mandarinand

Jag hade hört att den synts till i Nälden. Den ovanliga, färggranna och sannerligen väldigt vackra mandarinanden. Det är en fågel från Asien som tagits till Europa för sin skönhets skull. Men jag kunde  inte åka och leta efter den då. Så kom plötsligt tipset om att den befann sig i Badhusparken mitt i Östersund. Jag kunde inte hindra mig själv från att springa dit. Vilken lycka att hitta den!

 

En tjäderhönas reflektioner

Ute på grusvägen spankulerade en ståtlig tjäderhöna.

Hon såg sig lugnt omkring och tänkte vackra Jämtland du blåa, vita och gröna.

Vilka vyer, vilka fjäll, vilka vattendrag, här är det lätt att må gott och trivas.

Hon skakade på huvudet och undrade stilla, varför det ändå så många som om allt måste kivas?

Inga vargar, ingen vindkraft och inga främmande människor ska här få finnas.

Snart är nog här folktomt och öde och ingen kommer Jämtland annat än svagt minnas.

Tänk om vi kunde öppna vår famn och visa allt det vackra, lugna och fina.

Tjäderhönan snyftade till lite över allt elände och kände för att grina.

Hon ruskade på sig och tänkte att så länge jag andas och tänker finns det hopp.

Vingarna fälldes ut och med kraftfulla tag satte hon sig i närmsta talltopp.

Jag ska åtminstone sprida öppenhet och kärlek till alla de som vill bo i Sverige och i Jämtland.

Vårt underbara vackra, fantastiska och demokratiska land.