En rosa dröm

En bukett rosor. Ett tecken på uppskattning. Vänskap. Kärlek. Jag är mest svag för de gammelrosa rosorna. Den känns på något sätt åldrad och när den vissnar förstärks bara intrycket. Jag provade fånga dessa rosors skönhet i min egen lilla fotostudio. Alltså under köksfläkten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att se skönhet även i förfall

Tulpanerna där hemma har gett upp. De flesta har bugat sig djupt ner mot bordsskivan. Andra strävar fortfarande kaxigt mot himlen. Men kronbladen orkar inte låtsas mer. De är vackra även i sitt nuvarande skede. Så jag passade på att ta några bilder innan tulpanbuketten hamnade i komposten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets första tulpaner

(null)
Det är ett vårtecken så gott som något. Det här med att vi köper hem tulpaner för att ge oss en välbehövlig färgchock i vardagen. Just de här tulpanerna har jag fått som tack för att jag bidragit med bilder till byns almanacka. Vackra! Det blir förresten en del mobilbilder här nu. Bara så ni är förvarnade. Jag och min gamla Canon är fortfarande i en trasslig relation.

(null)

En tydlig visare

IMG_1497.JPG

Våra skaugum begonior har dukat in för hösten. De är praktfulla blommor som liksom lyser glänsande rött. Det finns två sorters ståndare och på bilden syns den finaste av dem. Det är som små korkskruvar.
De tål regn och blåst bra. Men inte minusgrader. Det är en tydlig signal att det varit nattkallt då begoniorna går från blomning till att slokande lite och se lätt slemmiga ut. Nu har jag stuvat undan dem fram till nästa vår.

En sällsam dans

Det gäller att ha ögonen öppna och se sig omkring. Ibland kommer en att se vardagliga ting som ter sig sällsamma bara en bemödar sig att verkligen titta. Som det här fröet, troligen från en mjölkört. Det hade fastnat på några få spindelnätstrådar. Vinden gjorde att det såg ut som att det var en fantastisk varelse som dansade med sina långa tentakler. Armarna böljade än hit, än dit.