Ge-löd!

Jag tycker att Tre Kronor agerar alldeles för ojämnt i matcherna. Det saknas glöd (eller Ge-löd som Magnus Sjöstedt brukar säga). Idag så börjar vi bra och spelar överlag bra under första halvan av matchen. Vi leder där med 2-1 men sedan tar USA över tack vare många dåliga svenska utvisningar.

Inför den tredje är ju då känslan att det är utvisningarna som vänt matchen och att Sverige är bättre fem mot fem. Dock så får vi redan i det första bytet se ett lamt, passivt och helt oinspirerat Tre Kronor. Jag förstod ingenting. Spelarna såg inte ens ut att ta i. Pang och pang så var det 5-2 och Andreas Johansson hade inte lyxen att svära och skrika som oss som sitter framför teven har men det såg obehagligt dåligt ut. Det lät som att han verkligen fick lägga band på sig själv. Challe Berglund resonerade till och med att Sverige kanske skulle ”ge upp” och spara spelare till Schweiz-matchen. Med facit i hand så får jag nog säga att det blev det något för floskel-toppen även om jag förstod både hans tanke och känsla i just det läget för vi var verkligen usla då.

Men det kom ge-löd igen. Magnus Johansson är mer och mer en given OS-back i min bok. Han och Kenny Jönsson leder styrkorna framåt. Vi vänder matchen. Helt otroligt. USA är riktigt urusla efter att de gör 5-2 ska också sägas. Det var helt plötsligt enklare för Sverige att vinna kampen framför mål. Som när Kristian Huselius avgör till exempel.

Sverige har oerhört mycket att jobba på och det kommer att krävas något alldeles speciellt för att vi ska kunna slå Ryssland redan imorgon efter det här. Sverige saknar mest av allt en offensiv pådrivare eller åtminstone en riktigt bra leading line. Våra två bästa kedjor är bra andrakedjor i ett VM men ingen är en förstakedja. Jag kan tycka att vi ska försöka toppa upp antingen Mårtensson/Weinhandl-kedjan eller Omark-kedjan med Kristian Huselius för att försöka få en stark offensiv förstakedja. Varför inte ha Loui Eriksson som center mellan Huselius och Omark till exempel? 

Sedan så måste Patrik Berglund ut ifrån laget eller få rejält reducerat med speltid för han är helt ur slag. Man ska komma ihåg att han är en förstaårs-senior som har gått ifrån allsvensk hockey i Västerås till att spela 80 matcher plus slutspel i NHL och nu VM. Det har tagit ut sin rätt och han är ingen tillgång på något sätt just nu.

På backsidan så finns det tillgänglig förstärkning och där måste vi in några gubbar. En back som Johan Åkerman känns överflödig i ett lag som redan har Anton Strålman och Magnus Johansson. Till dessa så kan vi tillägga Dick Tärnström och Kenny Jönsson också som har mycket spel i sig. Men det ser ut som om vi har goda möjligheter att få in en back som Johnny Oduya och det tror jag skulle vara värt väldigt mycket. Han har varit väldigt bra i New Jersey den här säsongen, han är en komplett back.

Jonas Gustavsson var bra idag men imorgon så blir det nog Johan Holmqvist igen. Hans insats där bör bedömas mot det Gustavsson gjorde idag, Stefan Livs insats mot Lettland och sedan måste man bestämma sig för vem som ska vara förstekeeper.

Spelarbetyg mot USA:

  • 5: Ingen.
  • 4: Magnus Johansson och Kenny Jönsson.
  • 3: Jonas Gustavsson, Mattias Weinhandl och Anton Strålman.
  • 2: Linus Omark, Tony Mårtensson, Niklas Grossman, Marcus Nilson, Rickard Wallin, Niklas Persson, Johan Andersson och Kristian Huselius.
  • 1: Loui Eriksson, Dick Tärnström, Johan Åkerman, Martin Thörnberg, Johan Harju och Patrik Berglund.

Kort om förstarundan

Först de utslagna lagen:

SHARKS, torsk mot DUCKS 2-4
Jag skrev inför den här serien att det skulle bli lurigt för San José och så blev det. Minst sagt. Det blev ett rejält fiasko för President Trophy-vinnarna. Nu är det visserligen inte helt ovanligt att NHLs bästa grundserielag åker ut direkt i den första rundan. Detroit gjorde det så sent som 2006 till exempel. San José spelade dock okej i matcherna men laget lyckades inte producera mål. Bara två spelare lyckades göra mer än ett mål totalt och dessa två stannade på två mål. Joe Thorntons ett mål och fyra assist på fem matcher är inte riktigt godkänt likväl som att backarna Rob Blake och Marc-Edouard Vlasic hade minus fem respektive minus sex i plusminus-statistiken. Målvakten Evgeni Nabokov var heller inte godkänd och hade behövt rädda mer än 89% av skotten för att ge Sharks en rimlig chans i detta slutspel. 

BLUE JACKETS, torsk mot RED WINGS 0-4
Columbus var precis som jag förutspådde helt chanslösa mot Detroit och hade egentligen bara korta stunder i matcherna som var bra. Columbus fick dock en hel del erfarenhet ifrån detta även om den entusiastiska publiken i Ohio nog gärna hade velat jubla mer än två gånger i de tre första matcherna. Den enda riktigt spännande matchen var den fjärde där det slutade 5-6 efter ett dramatiskt slut. RJ Umberger blev lagets vassaste spelare nu när Henrik Zetterbergs kedja lyckades stänga ner Rick Nash. Den 25-årige superstjärnan behöver bättre omgivning.

FLAMES, torsk mot BLACKHAWKS 2-4
Jag trodde på Calgary på förhand och de gjorde en bra serie och var i framförallt match 3 och 4 riktigt bra. Det var tuffa och mycket välspelade matcher. I slutändan så hängde Calgary inte riktigt med och det tog sig i synnerhet uttryck i slutet av matchserien. Calgary hade förmodligen behövt få med sig en av de två matcherna i Chicago där man tappade ledningen i båda matcherna. Miikka Kiprusoff gör i slutändan inget bra slutspel den här gången. Däremot så kommer hans finska kollega Olli Jokinen undan med gott betyg för sina insatser.

BLUES, torsk mot CANUCKS 0-4
Precis som med Columbus så fick jag rätt i att här skulle det råda en viss klasskillnad. St. Louis unga killar räckte inte till. Patrik Berglund var en stor besvikelse och var till och med bänkad stundtals. Laget hade stora problem med Roberto Luongo och de lyckades bara producera fem mål på de fyra matcherna. Anmärkningsvärt är att Andy McDonald, Brad Boyes och David Backes (spelar i USAs lag ikväll) var inblandad i nästan varenda av dessa mål.

CANADIENS, torsk 0-4 mot BRUINS
Montreal gör en bra första match i serien som de borde ha vunnit men efter den matchen så har de inte en chans mot Boston. Montreals insats märks av uselt målvaktsspel, skadeproblem och mycket kontroverser på sidan av isen. En dålig säsong med ett fiaskoartat slutspel blev det för den 100års jubilerande klubben.

RANGERS, torsk 3-4 mot CAPITALS
NY Rangers stretade emot bra mycket bättre än vad jag kunde förutspå. Precis som jag skrev inatt så var Rangers det bättre laget i match sju också men det räckte inte riktigt. Henrik Lundqvist gör trots att han blivit utbytt två gånger ett suveränt slutspel. Bäste utespelare var Brandon Dubinsky och Ryan Callahan medan Scott Gomez och Chris Drury inte lyckades göra skäl för sina stora lönechckar. För dålig offensiv kraft blev Rangers fall en tuff och stundtals heroisk insats.

DEVILS, torsk mot HURRICANES 3-4
Jag trodde på sju matcher och så blev det. Det är svårt att ppeka på något specifikt som skilde dessa lag åt. Det var en av de jämnaste slutspelsserier jag sett på länge och det hade kunnat sluta lite hur som helt. Den här gången var det Carolina som hade turen på sin sida. Totalt sett så var Zach Parise, Brian Gionta och Travis Zajac de mest pålitliga offensivt medan spelare Patrik Elias, Brian Rolston och Brendan Shanahan prodcuerade för dåligt. Martin Brodeur var lagets bäste totalt sett.

FLYERS, torsk mot PENGUINS 2-4
Lite för ojämnt målvaktsspel och lite för få matchvinnare blev Philadeplphias fall. Martin Biron var lite upp och ner genom serien i kassen och klubben som ändå har väldigt många dokumenterat duktiga målskyttar hade svårt att få någon att kliva fram i rätt lägen. Philadelphia är ett bra lag som förlorade mot det ur min synvinkel bästa laget på den östra sidan. Största positiva överraskning blev Claude Giroux som annars hade en tuff start på serien. Jeff Carter var den största negativa överraskningen för laget, Jeff gjorde 46 mål och 84 poäng i grundserien men bara ett mål och noll assist här. 

Mina All-Star Team från omgången:

ALL-STAR TEAM Topp (De bästa):

  • MV: Jonas Hiller, Anaheim (95,7% på 6 matcher mot grundseriens bästa lag)
  • BACK: Brent Seabrook, Chicago (Enormt med speltid och väldigt dominant, 5 poäng dessutom)
  • BACK: Chris Pronger, Anaheim (4 poäng, mycket speltid och bäst plusminus av alla backar)
  • CENTER: Sidney Crosby, Pittsburgh (Bra offensivt, bra defensivt och en bra ledare)
  • FORWARD: Alexander Ovechkin, Washington (Svår att inte ha med, skapar mer än någon annan)
  • FORWARD: Zach Parise, New Jersey (Ende utslagne spelare som platsar, stark insats, väldigt allround)

Bubblare: Roberto Luongo, Henrik Lundqvist, Zdeno Chara, Cam Barker, Willie Mitchell, Evgeni Malkin, Ryan Getzlaf, Jonathan Toews, Jarome Iginla, Michael Ryder och Eric Staal.

ALL-STAR TEAM Flopp (De största besvikelserna):

  • MV: Carey Price, Montreal (22-åringen klarar inte de stora förväntningarna i MTL, 87,8% på 4 matcher)
  • BACK: Rob Blake, San José (Sågs som en värvning som skulle göra Sharks till mästare, nu var han snarare ett rundningsmärke, usel)
  • BACK: Roman Hamrlik, Montreal (Inte en enda poäng och dålig plusminus på mycket speltid)
  • CENTER: Joe Thornton, San José (Inte urusel men förväntningarna på honom i SJ tycks aldrig infrias när det blir slutspel, inte nu heller)
  • FORWARD: Nikolai Zherdev, NY Rangers (Inte en enda poäng på sju matcher för den offensivt skicklige ryssen)
  • FORWARD: Patrik Elias, New Jersey (Ett mål på sju matcher är inte godkänt för en spelare av denna kaiber)

Mina tips inför nästa runda:

Jag satte rätt vinnare i 5 av 8 matchserier senast och jag hade helt rätt på 2 av matchserierna då jag fick in att både Detroit och Vancouver skulle vinna med 4-0. Nu till nästa tips:

ÖST:

BRUINS – HURRICANES
Otroligt svårtippat. Carolina avslutade grundserien fantastiskt och slog dessutom nu ut ett formstarkt New Jersey medan Boston tog ett sargat Montreal i fyra raka matcher. Boston har ett lite bättre lag på pappret och de har fler målskyttar. Boston har flera kedjor som kan avgöra. Jag tror att Boston blir för svåra för Carolina men det faktum att både målvakten Cam Ward och förstecentern Eric Staal båda två är i storslagen form just nu gör att detta kommer att bli väldigt spännande.
Tips: 4-2

CAPITALS – PENGUINS
En drömserie. Att få se Alexander Ovechkin mot både Evgeni Malkin och Sidney Crosby kommer att bli riktigt läckert. De tre klart bästa offensiva spelarna i världen i samma slutspelsserie alltså. Men jag är ganska övertygad om att Pittsburgh kommer att vinna till slut. Pittsburgh är mycket bättre byggda och har två superhot offensivt medan Washington har sin enda. Båda lagen har många andra stjärnor också men när det gäller ”superhot” så talar jag om de extremt bra spelarna. Pittsburgh har också bättre målvakt även Simeon Varlamov var grym mot Rangers så kommer han att få möta en helt annan offensiv kraft nu.
Tips: 1-4

VÄST:

RED WINGS – DUCKS
Det här blir ingen rolig serie för Detroit. Senast lagen möttes i slutspel så vann Anaheim med 4-2 i matcher. Jag tror på Detroit den här gången men jag ser det inte som osannolikt att Anaheim vinner även den här matchserien. Men det häftiga med Detroit är att de är så kompakta. De gör allt bra och alla spelare kan spela alla roller. Det finns massa matchvinnare och det finns ett fem-stjärnigt försvarsspel över hela banan. Det kommer att krävas att Detroit får alla delar att fungera om de ska vinna. I Anaheim så måste de spela lika tufft som mot San José för att lyckas samt Jonas Hiller blir samma vägg även här.
Tips: 4-2

CANUCKS – BLACKHAWKS
Chicago har bra bredd, bra fart och bra nyckelspelare. Vancouver har en suverän målvakt och ett bra komponerat lag med både tuffhet och talang. Jag imponerades över många saker i Chicagos lag i den första serien men frågan är om ändå inte Vancouver med framförallt bröderna Sedin i spetsen kommer att vara strået vassare till slut. Serien kommer att bli både jämn och tuff. Chicago har en liten joker i att man har hela NHLs bästa trash-talker i Adam Burish, han lyckades reta både Dion Phaneuf och Jarome Iginla vansinniga i den första rundan. Men Vancouvers tyngd vinner.
Tips: 4-3

Dramatik in i det sista

Det blev två otroligt spännande matcher som avslutade den första rundan.

Den första i Washington var en stark uppvisning av NY Rangers som gick in och spelade stentufft och tryckte tillbaka Washington rejält i två perioder. Ändå stod det 1-1 efter två perioder, Rangers hade väldigt svårt att komma till framåt medan Washington hade satt ett riktigt turmål. Att matchen skulle se ut så här känns väldigt överraskande med tanke på hur både match 5 och 6 såg ut. I Rangers så var dessutom Sean Avery helt outstanding och dominerade fullständigt framåt med ett otroligt intensivt och vägvinnande spel.

Men i den tredje perioden så började Washington röra lite på sig och skapa lite målchanser. Genast så skapar de också direkt farligare chanser än Rangers gjort men Henrik Lundqvist kommer upp stort. Alexander Ovechkin är riktigt anonym i matchen och gör nog den sämsta insats jag har sett av honom den här säsongen. Bäst och mest konsekvent i sitt spel i Washington är nog Nicklas Bäckström som drev på och skapade chanser. Matchen står och väger länge men bara några minuter kvar så hittar veteranen Sergei Fedorov en lucka på Lundqvist och det blev ett sanslöst jubel i arenan. Ovechkin blev så glad att han nästan körde över Fedorov då pucken gick in. De sista minuterna hade Rangers inget att komma med och helt plöstligt så var också Ovechkin bra igen, det var som en sten hade lättat från honom, han kände sig uppenbarligen pressad av situationen tidigare i matchen.

Jag tycker synd om Henrik Lundqvist som gör fem fantastiska insatser av sju möjliga men som inte får gå vidare till nästa omgång. I slutändan så var det spetskompetensen framåt som avgjorde den här serien. Rangers stjärnor kunde inte förvalta sitt spelövertag lika bra som Washington kan göra.

Den andra Game 7 mellan New Jersey-Carolina hade två ansikten. Den första halvan var otroligt händelserik med många mål medan den andra halvan blev tät och händelsefattig. Halvvägs in så ledde New Jersey med 3-2 och sedan var det precis som om de lyckades stänga ner butiken. Carolina hade otroligt svårt att skapa rejäla målchanser och de få som skapades kom från New Jersey själva men där en mycket duktig Cam Ward i Carolinas mål höll matchen jämn.

Matchen kändes mer och mer avgjord ju längre tid det gick men ibland så kan hockeyn vara bra märklig. För när 1.19 återstår av matchen så lyckas Tim Gleason i Carolina behålla en omöjlig puck kvar i anfallszon till Joni Pitkänen som slår en lysande krosspassning över till Jussi Jokinen som skjuter ett direktskott där Martin Brodeur inte hinner med i sin sidledsförflyttning. Jag kan tycka att Niclas Hävelid i NJ-försvaret går ner lite för djupt och gör därmed denna krosspassning möjlig. Nu väntade sudden, i match 7. Eller vänta nu… Med 31 sekunder kvar så kommer Carolinas stora forwardsstjärna Eric Staal igenom på högerkanten och sätter ett inte helt stenhårt dragskott förbi Martin Brodeur och in i nät.

Jag såg matchen med Devils-sympatiserande kommentatorer och det blev alldeles tyst. Både hos kommentatorerna och i arenan. Ingen fattade något. New Jersey hade kontrollerat matchen fullständigt men under de sista 1,5 minuterna av matchen så vänder Carolina och vinner utan att New Jersey ens får en chans att replikera på det som händer. En oerhört grym förlust för New Jersey och en oerhört erotisk seger för Carolina.

Jag skrev tidigare om Douglas Murray och om att han petar backar i Sveriges nuvarande VM-lag. Det gör han, men han petar inte Johnny Oduya och Niclas Hävelid som nu blivit tillgängliga. Oduya är framförallt en klockren ersättare till Enström. Dessa två backar tillsammans med Henrik Lundqvist vore guldvärt för det svenska VM-laget. Markus Näslund och Fredrik Sjöström är också tillgängliga nu men jag tycker dock inte att de skulle förstärka det svenska laget nämnvärt. Det är klart att Näslunds högsta nivå är en kanonförstärkning men han är en spelare som tycks ha en benägenhet att behöva gott om tid för att komma in i ett lag och kunna producera. VM är för kort för det och när Näslund inte producerar så är han bara en belastning för ett lag.

Nästa slutspelsomgång ser ut så här:

RED WINGS – DUCKS
CANUCKS – BLACKHAWKS

BRUINS – HURRICANES
CAPITALS – PENGUINS

Häftiga matcher rakt i igenom alltså men nog känns Washington-Pittsburgh med Crosby/Malkin mot Ovechkin/Semin som den hetaste drabbningen på förhand.

Nu ska jag sova några timmar men jag återkommer med mer summerande analyser av den första rundan samt med ett tips inför nästa runda under dagen.

Mycket vill ha mer

http://www.timraik.se/index.php?article=319

Jag blir bara trött på det här.

Det sitter 12 gubbar i en sandlåda. Gubbarna med mest leksaker vill leka i en större sandlåda, den gamla sandlådan känns inte lika fin att leka i längre. Och de med mindre leksaker ser chans till större makt i nuvarande låda och svarar med att de vill uppträda vördigt och värna om den nuvarande sandlådan. Inte för att de bryr sig om sandlådan utan för att de vill uppträda snyggt för att skydda sina egna intressen.

Allt tycks handla om detaljer i ett TV-avtal. De som vill ändra det redan klubbade beslutet är i minoritet och använder en ny liga som ett verktyg att vinna debatten med. En slags maktkamp.

Om konflikten inte löser sig så kanske det rent av blir så att fem klubbar lämnar i serien för en ny liga. Jag tycker att tanken är spännande och jag förstår inte snacket om att svenska hockeyfans inte vill se motståndarlag som Dynamo Moskva eller Avangard Omsk istället för Timrå eller MoDo. Det skapas alltid nya rivaler och ”hatlag”. Det finns ingenting som tyder på att det bara skulle vara svenska klubbar som skulle locka folk till matcherna. Nog skulle även ett lag från Minsk få mig att gå med i en ”dislike”-klubb på facebook som HV71 fick mig under slutspelet om samma matcher skulle utspela sig där.

Om Europa ska ha en slags superliga (en utbyggnad av KHL) så tycker jag givetvis att Sverige ska ha med lag i den. Men om det är något som finns 2010 vet inte jag. Jag är också osäker om Sverige som land skulle kunna ha med fem lag där. Vi är ganska små, trots allt. Hur står sig Jönköping och Karlstad i konkurrens med Paris och London tex? 

En slags ny nordisk liga tror jag betydligt mindre på i ett succéperspektiv. Den skulle fortfarande vara sämre rustad än KHL och därmed ha svårt att locka de bästa spelarna i Europa och den skulle inte vara synligt bättre rent hockeymässigt än en kvarvarande Elitserie.

Ett lag med sin hemmahall i Sörberge gör smartast i att stanna i en svensk liga. Därför vill man nu ”värna om Elitserien”.

Men nu var det bara ett TV-avtal det gällde än så länge…

Herre-gud.

**

Douglas Murray skulle peta både Dick Tärnström och Johan Åkerman i mitt lag.

**

Henrik Zetterberg blev inte nominerad till Selke Trophy. Jag tycker att han borde ha blivit det.

Inatt avgörs första omgången i Stanley Cup. De enda två matcherna som gick till sju matcher avgörs.

01.00 CAPITALS – RANGERS
01.30 HURRICANES – DEVILS

Jag ska försöka hålla koll på båda. Sedan så summerar jag hela den första omgången.

Straff-förlusten som kan bli dyrbar

Otroligt irriterande att förlora mot Lettland och framförallt straffläggningen då vi har 2-0 i den också. Jag kommer aldrig förstå tanken bakom valet att låta Patrik Berglund skjuta före Linus Omark, Kristian Huselius och Loui Eriksson. Berglund har som jag rapporterat varit iskall i Stanley Cup plus att han var usel långa stunder i matchen och hade dåliga avslut på de chanser han hade. Ska han verkligen få lägga straff då? Stefan Liv var väl sådär som straffmålvakt också, övrigt i matchen så var han bra dock.

Det jag tycker Sverige gör sämst idag är ändå inställningen. Kanske inte viljan att vinna men jag tycker man går in i Lettlands fälla när man inte forecheckar rejält utan gör lite bandysvängar samt att man spelar krångligt i anfallszon. Jag hade gärna sett mer skott och mer spelare som gick på kassen. Men det var ändå ingen usel match och jag tycker mig se att Sverige har ganska mycket att ge i den turneringen. Jag tycker att vi har bra komponerad trupp, möjligen att vi kanske har någon ”lirare” för mycket framåt.

Sverige måste spela mycket enklare, rejälare och rakare för att ha en chans mot USA. USA har ett minst lika bra lag som Sverige på pappret och jag tror att USA har god chans att ta medalj i den här turneringen. Jag har med viss tvekan ångrat mig i målvaktsfrågan och jag tycker att Johan Holmqvist ska stå mot USA och Sverige skulle behöva att han var bra i den matchen för annars så känns det väldigt osäkert.

En annan fråga är hur lite Sverige reagerade på det som hände Tobias Enström i den tredje perioden. Om man inte vill stenåldersbehandla den skyldige letten så borde man ju åtminstone vara lite mer arga mot domarna att ta en utvisning, oavsett om man såg situationen eller inte. Det tjänar alltid att sätta press på domarna och göra dom osäkra. Jag tycker nog att 2+10 hade varit det minsta att ta till då letten inte behöver trycka så där hårt.

Sverige kommer i nästa grupp efter USA-matchen att spela mot Ryssland, Schweiz och troligen Tyskland. Vinner vi inte minst två av dessa fyra matcher så kommer vi efter dagens förlust inte att ta oss till ens en kvartsfinal i den här turneringen.

Dags att vakna, med andra ord.

Spelarbetyg:

  • 5: Ingen.
  • 4: Ingen.
  • 3: Magnus Johansson, Mattias Weinhandl, Linus Omark, Stefan Liv och Niklas Grossman.
  • 2: Loui Eriksson, Tony Mårtensson, Tobias Enström, Patrik Berglund, Johan Åkerman, Dick Tärnström, Martin Thörnberg, Johan Harju och Niklas Persson.
  • 1: Marcus Nilson, Johan Andersson, Kristian Huselius och Rickard Wallin.
  • Inget betyg på Kenny Jönsson. 

Söndagen den 26/4 -09

Tillbaka igen nu efter att ha vilat någon dag. Det är lite intressant att jag varenda säsong får för mig att jag kan se Stanley Cup på nätterna och leva som vanligt på dagarna. Den här gången höll det en och en halv vecka innan kroppen började protestera. Så inatt blev det ingen match för mig, jag fick faktiskt kämpa mig igenom att ens se Sverige-Österrike och Philadelphia-Pittsburgh som gick på kvällen igår. Jag var helt slut. I framtiden så kommer jag självklart att se matcher i Stanley Cup men något mer selektivt och inte hela nätterna (2-3 matcher) då jag insett att det blir för tufft.

Jag funderar annars en del runt Timrå IK just nu också och jag tänkte att jag skulle dela med mig i hur jag just nu tänker. Förlusten av Mikko Lehtonen blir lite extra knepig eftersom han var en våra bästa målskyttar likväl som han var vår bäste back. Nu måste vi först och främst hitta en ny ”bästa back” och vi måste också ersätta alla de mål han gjorde.

Målskyttar vi tappar:
Mika Pyörälä 21 mål
Tom Wandell 15 mål
Mikko Lehtonen 15 mål
Petr Tenkrat 14 mål
Summa: 65 mål

Målskyttar i truppen just nu:
Fredrik Hynning 15 mål
Gabriel Karlsson 13 mål
Summa: 28 mål

Jag tycker att det här innebär att det är viktigt att minst en av de två ytterforwards som ska förstärka truppen nu är lovligt målstark och borde frisk kunna lova 15-20 mål nästa säsong. Hade vi behållit Mikko Lehtonen så hade inte det inte känts lika kritiskt även på forwardssidan. För att hitta en back som gör 15 mål kan vi med all säkerhet glömma. Något som är också är viktigt att påpeka i detta är att jag löper stor tilltro till att Anton Lander (4 mål), Magnus Pääjärvi (7 mål), Björn Svensson (8 mål) och Timo Pärssinen (6 mål) är spelare som alla har goda förutsättningar för att öka sin målskörd, någon av dessa lär säkert klara att dubblera siffran från den senaste säsongen dessutom.

Ett eventuellt nyförvärv som Nicklas Bergfors skulle kunna få ett kanongenombrott i Timrå och hans talang kan ge över 20 mål men han är inte en spelare som kan betraktas som ett säkert kort då han stått still på senare år och har för lite erfarenhet på toppnivå ännu. Men jag skulle samtidigt blir överraskad om han åtminstone inte skulle lyckas matcha Petr Tenkrats poängskörd samtidigt som det kan vara farligt att förlita sig för mycket på att unga spelare ska leverera för laget. Det såg vi om inte annat i Södertälje den här säsongen då Linus Videll och Linus Klasén inte alls lyckades som förväntat till exempel.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så är det centerlinjen som kommer att avgöra hur jag känner att jag kan komma att bedöma vårt lag nästa säsong. Jag har funderat över de namn som hittills varit uppe i diskussionen och känns någorlunda aktuella. Det är så här långt Petri Kontiola, Niko Kapanen, Erik Westrum, Jason Krog och Micke Lind.

Den sistnämnda är den enda av dessa som inte är aktuell som förstacenter. Jag börjar tycka att Micke skulle vara väldigt bra som tredje center om han bara är hel och frisk. Han är en spelare som kan göra andra bättre. Han är väldigt klok och är inte så beroende av sin skridskoåkning som kanske andra är. Jag tror att Micke skulle vara en väldigt bra center till Lander och Pääjärvi till exempel. Eller han kanske till och med skulle kunna få fart på målgörandet hos Anton Axelsson (om han vågar gå rakare på mål). Ett alternativ som tredje center är annars att välja den unga vägen. En toppcenter i Allsvenskan som Robert Rosén eller Petteri Wirtanen (kanske rent av andrecenter) från AHL är två realistiska exempel på sådana.

Vad gäller förstacentern så rankar jag de fyra diskuterade namnen så här i vilken jag helst skulle vilja ha:

  1. Niko Kapanen
  2. Petri Kontiola
  3. Jason Krog
  4. Erik Westrum

Alla fyra är först och främst väldigt bra centrar och det är långt ifrån säkert att vi till slut får en center som är på deras nivå. Men jag hoppas och det vore nästan förlösande att få det. I ST igår så ansågs Niko Kapanen enligt vår sportchef vara ett långskott och så kan det väl mycket väl vara. Jag har dock själv fått höra att han är närmare Timrå än så, men det behöver inte vara sant för det. Hur som helst så vill jag helst ha Kapanen dels för att han är bäst av dessa totalt sett och dels för att han har en sådan grym arbetsmoral och är en pådrivare i sina lag. Han har ju all erfarenhet man kan ha nästan på den här nivån. Vi behöver en sådan förstacenter. Jag tror det kan bli bättre även om kanske framförallt Petri Kontiola kanske gör lite fler poäng.

Jason Krog, som ST skrev om igår, är en väldigt bra center som vissa tycks ha fått för sig ska ha varit misslyckad i Frölunda när kom in vid deadline 2006 där. Han var visserligen ingen poängkung där men han gjorde till exempel 5 mål och 3 assist i slutspelet och var väldigt lyckosam i tekningscirkeln och var Frölundas bästa forward utanför förstakedjan (Kallio-Johnson-Andersson). Men när det gäller Krog och Erik Westrum så är jag lite osäker på hur de skulle passa in i Timrå och det spel vi spelar. Nordamerikaner har oftast en annan centerskolning. Det skulle kännas mer säkert att ha en pålitlig finne där istället.

**

Jag var väldigt trött när jag såg VM-matchen men jag vill ändå kort avlägga några kommentarer och jag vill också bidra med spelarbetyg under hela turneringen och så även denna match.

Först och främst så gör Sverige en okej match. Vi spelar inte speciellt fysiskt och tufft men vi behöver samtidigt inte göra det. Matchen var över när vi gjorde 3-0 kändes det som. Det är ett lite tråkigt upplägg på VM just nu. Jag gillar i grunden den här spelmodellen med 16 lag, vi behöver bredda hockeyn. Men jag kan också tycka att man borde fördela grupperna mer geografiskt för att skapa ett högre intresse kring matcherna.

Sverige skulle till exempel kunna spela i samma grupp som Finland, Norge och Danmark. Ryssland med Lettland och Vitryssland, Tjeckien med Slovakien och kanske Tyskland eller Schweiz samt att ha Kanada och USA i samma grupp. Jag tror att det skulle göra turneringen lite häftigare från start och där de mindre hockeynationerna inte bara skulle behöva vänta på att möta det andra laget som är lågt rankat utan där känslan av lillebror vs storebror skulle ge en annan laddning samt att det i TV-stugorna skulle bli roligare gruppfinaler. Det skulle inte vara sportsligt rättvisast men jag tror att det skulle gynna sporten.

Sedan så är det tråkigt att Joel Lundqvist inte kan spela mer samtidigt som jag inte tycker att han den här säsongen har varit en bättre spelare än många av de gnuggare vi har med från Elitserien.

Jag tycker också att TV6 gör många saker bra i sändningen. Jag gillar att ha folk vid isen, uppe och i hytten. Jag gillar att de diskuterar med varandra. Däremot så tycker jag att Ola Wenström inledningsvis lämnar saker att önska, han var överambitiös och faktiskt lite osäker av sig. Jag hoppas att det kan bli bättre. Expertmässigt så höll Challe Berglund standarden uppe bland de tre, han är klart smartast och fick även rätta de andra tre lite. Han tar helt klart Leffe Boorks gamla roll i gardet. Huvudkommentatorn känns okej även om jag tycker att han var lite för överambitiös, det speglade inte direkt känslan kring matchen.

Om matchen igår så nöjer jag mig med spelarbetyg:

  • 5: Linus Omark
  • 4: Johan Holmqvist och Magnus Johansson.
  • 3: Kenny Jönsson, Loui Eriksson, Johan Harju, Martin Thörnberg och Niklas Grossman.
  • 2: Tobias Enström, Niklas Persson, Rickard Wallin, Tony Mårtensson, Johan Andersson, Mattias Weinhandl, Marcus Nilson, Johan Åkerman och Dick Tärnström.
  • 1: Ingen.
  • Inget på betyg på Joel Lundqvist.

**

Och så lite Stanley Cup:

PENGUINS – FLYERS 4-2
Den enda match jag såg och det var en något märklig historia där Philly tappade 3-0 till 3-5 i måstematchen hemma. Jag tycker att jag var rätt ute när analyserade den här matchserien innan slutspelet där jag bedömde att Pittsburghs superstjärnor skulle bli skillnaden totalt sett. I den sista matchen var det kanske mest tydligast då både Evgeni Malkin och framförallt Sidney Crosby var väldigt bra. 

SHARKS – DUCKS 2-3
Serien lever och Joe Thornton lever. Han gjorde själv ett mål och var en stor bidragande orsak till det sudden-avgörande målet. Matchen var återigen jämn men San Jose tycks ha vunnit rättvist och att Anaheims bästa spelare i denna serie till syvende och sist är målvakten Jonas Hiller. Vinner Anaheim nästa match som går hemma i Honda Center så väntar Detroit i nästa omgång, annars så blir det match 7 i San José.

BLACKHAWKS – FLAMES 3-2
Hemmalagen fortsätter att vinna och den här matchen var över redan i den första perioden då Chicago fick sig en snabb 3-0 ledning. Nästa match i Calgary.

Ikväll så rekommenderar jag starkt Studio NHL på Canal + med NY Rangers-Washington där Rangers har chans att skicka Ovechkin och Bäckström från Stanley Cup till Hockey-VM.

Dåligt Trackrecord

Jimmy Hamrin trodde att Riku Hahl skulle bli kvar i Timrå IK, han valde Frölunda.
Jimmy Hamrin trodde att Johan Andersson skulle bli kvar i Timrå IK, han valde Färjestad.
Jimmy Hamrin trodde att Sanny Lindström skulle välja Timrå IK, han valde Färjestad.
Jimmy Hamrin trodde att Mikko Lehtonen skulle bli kvar i Timrå IK, han har tackat nej och väljer nu mellan NHL och Frölunda, tror Jimmy.

Vi kan lägga till att jag hade känslor som antydde att både Magnus Pääjärvi och Fredrik Hynning skulle lämna laget men de blev kvar.

Hur ska jag analyser detta den här tiden på dygnet? Tja, för det första så litar jag mer på mina egna känslor än vad folk med källor berättar för mig. För det andra så snokar jag inte, jag ser inte den typen av information som min uppgift att ta reda på. Sedan så finns det alltid en balans mellan att vara naiv och att bli en luttrad pessimist. När det gäller den här typen händelse så är jag hellre den naiva typen, faktiskt. Det finns ingen spelare som tycker om Timrå IK lika mycket som mig men jag vill alltid hoppas att de åtminstone ser lite av det som jag faktiskt ser.

Jag tror inte att Mika Pyörälä blir kvar i Timrå IK. Det känns så osannolikt att om jag återigen får fel så borde jag höra av mig till TV-programmet De okända. Mannen som alltid känner efter fel.. Ooooohhh…

Jag ska skriva tenta om någon timme så jag har faktiskt låtit bli Stanley Cup inatt. Säger vi.

Kort så gick Detroit vidare med 4-0 efter ett omdiskuterat avgörande mål. New Jersey tog ledningen med 3-2 efter Martin Brodeurs 23.e slutspelsnolla. Philadelphia reducerade till 2-3 mot Pittsburgh efter att målvakten Martin Biron stått på huvudet och hållt nollan. Anaheim leder med 2-0 hemma mot San Jose och är på väg mot en 3-1 ledning.

Idag börjar VM. Snart så har vi alltså chansen att vinna en bil. Eller en Xbox, kanske?

Baloo-humor i VM-studion?

Från Aftonbladets chatt med Ola Wenström och Håkan Södergren:
Erra Bixxerson säger: Vem tycker du Håkan är den bästa spelare som spelat med ditt tröjnummer 22?
Håkan Södergren säger: 22;an är ett nummer som tappat i respekt efter att Challe B åkte omkring i den och sköt icing puckar ett par säsonger. Hoppas att det finns någon som i framtiden kan återställa respekten för #22. En spelare med fantastisk teknik, stort hjärta, spelsinne och kraft. En spelare typ mig själv……..

Jag fick här en känsla av att studion i Hockey-VM kan bli en hyllning till avsnittet med Djungelboken som vi får se på julafton. Där amazonasbaserade djur springer omkring och drar skämt med söder-dialekt.

Jag ville bara flika in med den tanken.

Sami Lepistö + Stanley Cup

Först vill jag säga att sporten på Dagbladet imponerar just nu. När jag förväntar mig en intervju med Mattias Karlsson i tidningen så har de också fått fram ett alternativ till Mikko Lehtonen. De ligger liksom steget före.

Sami Lepistö heter han och det är ett klart meriterat namn. Han spelade VM förra säsongen för Finland och har på AHL-nivå varit grym de senaste två åren. Han är väldigt offensivt skicklig, framförallt så är han en grym passningsspelare som kan hitta öppnande passningar i trängda lägen och är den typen av back som kan skapa ett lugn i power play genom att hålla i pucken på ett bra sätt. Han är kanske mer en lite bättre version av Petri Kokko än att han är en Mikko Lehtonen då han inte sitter samma skott.

Min åsikt är dock att jag helst ser att Mikko Lehtonen blir kvar. För mig är han lite av ovärderlig och tycks vara en bra människa och ledare i omlädningsrummet. Jag struntar i att han gjorde ett svagare slutspel, det där skottet han besitter är väldigt bra att ha i tajta matcher. Jag sätter mitt största hopp på att han blir kvar.

Jag gillar dock att Linkan sätter lite press på ”Lello” och visar att han har bra alternativ på gång. Det visar på stolthet och att vi inte är en hjälplös föreningen som grinar över vad ”storlagen” tar för sig.

Om Färjestad tar Sanny Lindström så tar vi Mattias Karlsson och tar typ Frölunda Mikko Lehtonen så plockar vi in typ Sami Lepistö.

Så det så.

**

CAPITALS – RANGERS 1-3
Sean Avery är riktigt korkad. Jag gillar oftast honom när han retar gallfeber och kan vända matcher på så sätt. Men när Sean själv är snubben som drar på sig otroligt dumma och onödiga utvisningar i slutet av den tredje perioden så är han helt värdelös att ha för ett lag. Sean Avery kan dock skicka blommor hem till ”King Henrik” Lundqvist som verkligen räddade Avery genom att rädda matchen på ett fantastiskt sätt. Washington var bleka i den första perioden mest beroende att Rangers klev upp fysiskt och tacklade i varenda läge. Men när det spelet lugnade ner sig så tog Capitals över mer och mer. Men då ledde Rangers redan med 2-0 efter tveksamma insatser Simeon Varlamov i Washington-målet. Men Henrik Lundqvist var rena väggen. I den tredje perioden så klev en hungrig Alexander Ovechkin fram och avlossade tre av de värsta skotten jag någonsin sett. Det första satt i krysset, det andra i ribban och det tredje i Lundqvists plock. 2-1 slutade matchen och nu har Rangers en jättechans att gå vidare. Lundqvist tveklös MVP i den här serien, otroligt tät!

BRUINS – CANADIENS 4-0
Jag såg väldigt lite av denna match och Montreal var tydligen chanslösa igen. 4-1. Michael Ryder hade en helkväll av målen i matchen att döma. ”Släkten är värst” hade svenska redigerare fått till det hela till eftersom han är en gammal Montreal-spelare. I Montreal så börjar nu blame-game efter lagets fiaskosäsong. Målvakten Carey Price upplevde sig hånad och mobbad av sina egna fans varpå han gestikulerade protesterande mot publiken efter en enkel räddning.

BLACKHAWKS – FLAMES 2-2
Har ni sett Canada Cup-finalerna från 1987? Det här är något liknande. Vilka matcher! Den här börjar med att hela arenan sjunger med i ”Oh Canada”. Calgary leder efter halva matchen med 4-1 efter att Olli Jokinen gjort 2 mål. Detta var Jokinens två första mål på 17 matcher! Det kokade i arenan men sedan klev Samuel Påhlsson och hans kedja med Kris Versteeg och Dustin Byfuglien i Chicago fram och gjorde tre snabba mål fram till 4-4 inför den sista perioden. Den tredje perioden var en uppvisning i ledarskap av Jarome Iginla. Den perioden skulle kunna användas för utbilda ungdomar i ledarskap. Iginla är överallt. Han tacklar, jagar, snackar, vinner omöjliga puckar, gör en grym solouppåkning, skjuter skott på skott och sätter den sista pucken i öppen kasse till 6-4 efter ytterliggare en omöjlig vinst i en puckduell. Matchavgörande 5-4 gjordes av svenskättlingen Eric Nyström (son till Bob) på en målvaktsretur. Men framförallt 5 plus till Iginla! Calgarys coach Mike Keenan var Kanadas coach vid Canada Cup 87, då satte han ihop Hawerchuk-Gretzky-Lemieux i en kedja på slutet och nu satte han ihop Cammalleri-Jokinen-Iginla för Calgary och det gav reusltat. 2-2 och nu vänder serien till Chicago.

På återseende.

Kolan och Granaten

Då var det officiellt, då.

Ett två års kontrakt med Mattias Karlsson är den bästa Timrånyheten på ett år tror jag. Här har vi fått en riktig kanonback som kommer att ha stora chanser att spela i Tre Kronor nästa säsong. Smäller gärna på i närkamperna med sina 103 kg likväl som han slår utmärkta förstapass på bladet och kan driva med pucken. Han kommer att kunna gå in i det första backparet med förhoppningsvis Mikko Lehtonen och bilda ett av seriens bästa backpar. Det är lite ironiskt att Sanny Lindström hamnar i Färjestad och Karlsson i Timrå. Mattias Karlsson är dessutom bättre än Sanny rent hockeymässigt som jag ser det.

Ska man hitta några minussidor hos Mattias Karlsson så är det i så fall att han inte är så överdrivet snabb och det är väl förmodligen därför som han inte fått speltid i NHL. Mattias har förmodligen en klausul i sitt kontrakt som berättar att han kan bryta kontraktet om han får erbjudanden från NHL. Jag skulle bli förvånad om så inte var fallet. Han bloggar även förresten.

Mattias kommer ifrån en stark kull i Guldsmedshytte SK (någon mil norr om Örebro) med även bland annat Marcus Jonasén också som tagit sig till elithockeyn. Mattias gick hockeygymnasiet i Gävle men blev aldrig ordinarie i Brynäs A-lag utan fick ta vägen via Allsvenskan. Han fick sitt genombrott som 21-åring i Bofors då han helt plötsligt började göra mål och poäng. Han fick efter den säsongen ett sensationellt NHL-kontrakt med Ottawa men åkte hem igen ganska snabbt den gången och kunde via en ny sejour i Bofors hamna i Färjestad i slutet av säsongen där han visade sig vara en väldigt kapabel back och gjorde ett starkt slutspel. Den senaste säsongen var han tillbaka i nordamerika där han klev fram som en av de bästa backarna i hela AHL och fick spela bland annat i All-Star matchen.

Nästa steg i karriären blev alltså Sverige igen och Timrå IK. Kanske också Tre Kronor.

Timrå har även skrivit ett år med Elias Granath, 24 år.

Timrå letade efter en utvecklingsbar back med storlek och alternativen stannade vid den något ojämne Elias Granath. Elias har spelat med Mattias Karlsson i juniorlandslag. Elias spelade till skillnad från Karlsson både i VM för U18 och U20. 85-kullen var dock inte lika stark som nuvarande kullar ska sägas och det är nu snart fem år sedan de spelade JVM dessutom.

Hur som helst så har Elias gjort sin bästa säsong offensivt nu och han har varit ordinarie i Leksand nu under de tre senaste allsvenska säsongerna. Jag tycker utifrån det jag har sett att Elias fortfarande har mycket att jobba på i sitt spel och att han inte är en färdig elitserieback. Jag tycker att han många gånger överarbetar och gör det krångligt för sig. Han borde helt klart spela enklare, i kvalserien så försökte han spela på en nivå som han inte klarar av. I Elitserien går det att klara sig bra bara man gör det enkelt för sig och spelar med bra grunder i försvaret.

Han har utvecklats som senior men han har inte tagit i närheten lika stora kliv som Mattias Karlsson och frågan är väl om det finns i honom? Linkan tycks tro det i alla fall. Jag ser nog Elias som en back som kan komma in vid skadebekymmer och ha mer rutin med sig in än en juniorback skulle ha i samma läge.

Det spel som Granath visade framförallt under hela Kvalserien tyder inte på någon succé nästa säsong. Jag kan tycka att Linkan varit lite för fäst vid att värva en stor back här. Jag hade hellre sett en mer talangfull back även om denne varit mindre till växten och kilona. Ska jag jämföra den här värvningen med någon tidigare värvning som Timrå gjort så kommer Johan Svedberg närmast till hands. Han var om möjligt ännu mer omeriterad då han vare sig spelat i juniorlandslag eller ens i Medelpads TV-pucklag. ”Svebba” gick in som 24-årig rookie från Sundsvall Hockey och spelade mycket bra under lockoutsäsongen. Tyvärr lyckades han inte hålla i det spelet under de övriga två år han hade i klubben. Vi får hoppas att Granath kan skrälla på ett liknande sätt första säsongen.

Nu kan vi lämna backsidan till efter VM. Då får vi se var Mikko Lehtonen hamnar.

Jag återkommer tidigare än så.

Vi hörs.