J20: Timrå IK – Brynäs IF 4-5 sd slut

Hej!

Nu är jag på plats. Matchen börjar strax. Timrå kommer till spel utan Joel Östman, Fredrik Johansson och Michael Ohlsson. Istället så får ”min favorit” Linus Werneman chansen. Även Simon Ohlsson som haft en bra start i J18-laget finns med ombytt.

I Brynäs så saknas framförallt duktige Viktor Berglind från senast. Istället har supertalangen Karl Johansson klivit upp i laget. Det ska bli kul att se vad den kortväxta 93:an kan mäkta på dn här nivån redan nu.

Nu blåste domare Skoglund i pipan. Dags för match!

Analys period 1:

0-0. 8-12 i skott. Dålig period tycker jag. Domherren Hans Skoglund har definitivt gjort sitt för att sänka matchen också. Han har tagit många utvisningar åt båda håll och han har dessutom tagit utvisningar som sänkt aggressiviteten i matchen. För mig är det bland de värsta en domare kan göra, speciellt på juniorhockey.

I den sjunde minuten så åkte Christoffer Persson i Brynäs ut för en charging efter att ha utfört en helt vanligt tackling. Bara för att spelaren vänder ryggen mot och sedan ramlar så ska det bli charging. I den tionde minuten så drabbas Timrå av samma sak då han lyckas hitta att Alfred Lindgren använder armbågen vid en mycket snygg och regelrätt tackling bara för att spelaren faller ihop.

Spelet har därför böljat från att lagen har haft olika powerplay fram och tillbaka. Timrå hade ett riktigt bra powerplay i den fjortonde minuten då förstakedjan snurrade på friskt och var man var riktigt nära att ta ledningen. Brynäs har å sin sida varit närmast en ledning om man ska räkna målchanserna.

I periodens sista minut så hade Järnkroks kedja ett kompakt tryck där man snurrade upp Timrå ordentligt. Ludvig Rensfeldt gjorde där fler imponerande prestationer där han bland annat vände bort tre Timråspelare och sedan utmanade sig förbi en fjärde och sköt pucken i stolpen med en backhand.

Mer spännande än så har det inte varit än så länge.

Analys period 2:

2-2. 13-11 i skott. Klart bättre period. Det är mer fart och mer målchanser. Domare Skoglund är dock fortfarande och petar för mycket i spelet. Hur som helst så får Timrå en bra start. Christoffer Holmström-Coox sätter 1-0 i den femte minuten när han skickar iväg en slumppuck mot mål som Alexander Sahlin i Brynäskassen inte ser.

Bra precis fyra minuter senare så kvitterar Brynäs till 1-1 efter en kopiös målvaktstavla av den annars duktige Otto Nordgren. Han gör först en kanonräddning där han liggandes raklång räddar pucken armen efter isen men han vet tydligen inte om att han har pucken utan reser sig upp och drar då in pucken i kassen. Tur för Brynäs att Skoglund inte är lika kvick att blåsa för blockering som Marcus Vinnerborg.

Kort därefter så kommer också 2-1 för Brynäs i en situation där Timrå blir alldeles för passiva i egen zon, Daniel Söderlind får komma helt ren i slottet och klappa in ett direktskott. Vändningen var då orättvis då perioden i stora drag hade varit Timrås. Brynäs tar dock efter detta över spelet lite och Timrå har svårt att komma någonstans överhuvudtaget. Men tack vare en ny mycket tveksam utvisning för charging på Christoffer Persson så kan Timrå etablera ett powerplay. Där gör man också ett snyggt mål genom klapp-klapp-spel där Mattias Enroth helt ohotad sticker in på kassen och trycker in pucken. Brynäsbackarna Rickard Dahl och Linus Rotbakken stirrar alldeles för mycket på puck och missar Enroth.

Vid 2-2 är vi nu och matchen känns helt öppen och jämn. Timrå har så här långt hållit jämna steg med Brynäs på samma sätt som man gjorde i lördags också. Det ska bli mycket spännande att följa den tredje perioden.

Efter match:

4-5 sd slut. 35-38 i skott. Brynäs vinner efter sudden igen. Ser man till matchen i lördags och den här matchen så tycker jag inte att den totala poängfördelningen 2-4 är rättvis. Timrå var mer värda bonuspoängen den här gången, lite retroaktivt. Matchen tycker jag överlag är lite sämre idag. Det är lite slarvigare från båda laget samt att ingen av målvakterna gör någon stor kväll.

På 3,5 minuter så gick matchen från 2-2 till 4-4 genom att lagen gjorde vartannat mål. 3 av målen kom i kontringar där man snabbt vände spelet. Adam Seydlitz lurade Alfred Lindgren i Timrå på blå och drog iväg och hängde 2-3 i krysset. 3-3 sattes av Viktor Huss bröt ett uppspel och stack in i zon och satte en hård välplacerad handledare bakom Sahlin. 3-4 kom av ett fint anfall där Ludvig Rensfeldt grundlurar Patrik Edlund alldeles innan för blå och driver in på kassen. Pucken blir liggandes lös framför mål och där kan Calle Järnkrok ohotad trycka in pucken. 4-4 kom av att Tomas Pacanda snappade upp en indianare av en Brynäsback och satte en handledare i nättaket.

Därefter återstod tio spännande minuter av ordinarie tid där båda lagen fick chansen i varsitt powerplay att avgöra, dock utan att lyckas. I sudden så Sebastian Wännström en lucka mellan Otto Nordgrens ben och avgör matchen. Målet kommer till på grund av en olyckligt tappad Timråklubba.

Timrå gör överlag en klart godkänd mot detta fina motstånd. Ska jag lyfta fram några individuella spelare så tycker jag att Christoffer Holmström-Coox spelade ett lugnt och stabilt backspel både med och utan puck. Jag tycker att Tobias Sjödin gör ett defensivt hästjobb hela matchen och vinner dessutom viktiga tekningar åt laget. Jag tycker att även att Kristoffer Karlsson, Sebastian Owuya, Viktor Huss, Tomas Pacanda och Mattias Enroth gör stabila insatser.

Lagets första backpar med Micha Sunnqvist och Patrik Edlund blandade och gav lite men var överlag bra i matchen. Framförallt så är de väldigt viktiga för lagets offensiv. Linus Werneman gör arbetsmässigt bra ifrån sig och är även framme och skapar några halvchanser.

I Brynäs så måste jag säga att jag verkligen gillar Kalle Johansson. Han är väldigt ettrig i sitt spel och var kanske den elakaste Brynäsbacken på plan. Han har dessutom en stark skridskoåkning och ett väldigt bra spelsinne. Bäst i Brynäs vill jag nog hålla Ludvig Rensfeldt för att vara. Han var den som stack ut mest.

Det var allt för den här gången.

Laguppställningar:

Timrå

1 Nordgren (91)

34 Sunnqvist (90) – Edlund (92)
36 Svedlund (90) – 43 Sjödin (90) – 22 Huss (90)

18 Holmström-Coox (90) – 10 Owuya (91)
39 Enroth (91) – 16 Möller (92) – 20 Pacanda (92)

7 Lindgren (91) – 17 Karlsson (90)
32 Pettersson (90) – 45 Brusell (91) – 50 Wedin (91)

38 S.Ohlsson (92) – 3 Kling (91)
28 Werneman (92) – 40 Jansson (91) – 31 Lundgren (91)

Brynäs

25 Sahlin (91)

28 Dahl (91) – 2 Rotbakken (92)
10 Larsson (92) – 27 Lindquist (90) – 9 Rohdin (91)

17 Karlsson (90) – 16 Johansson (93)
23 Rensfeldt (92) – 22 Järnkrok (91) – 29 Wännström (91)

4 Astner (91) – 24 Selinder (91)
19 Söderlind (91) – 21 Hellgren (91) – 20 Seydlitz (90)

7 Wiklund (91)
15 Persson (91) – 11 Eriksson (92) – 8 Forsberg (91)

Inför "ödesmatchen"

Säga vad man vill om att kalla en match i omgång 4 för måstematch eller ödesmatch men nog känns det väldigt viktigt att vinna denna i det här läget med tanke på att vi åker iväg på en ny tuff bortaturné direkt efter.

Jag såg träningen idag och det var ett jäkla drag på Challe som krävde mer precision och mer rejält spel överlag av spelarna. I powerplay så gör man om lite i spelet, jag tänker inte berätta i detalj men principen är att det ska bli rörligare och snabbare. Min personliga reflektion är att jag tror mer på detta än det vi tidigare sett.

Man gör inte om i några kedjor men ställer om backparen, igen. Eric Moe kommer att lyftas fram mer och kliver in första backparet i både fem mot fem och i powerplay. Jag tycker även att Moe gör en riktigt bra träning överlag där han har mer fart och var mer rejäl. Han fick även öppet beröm av Challe som till och med knackade med klubban i sargen då han berömde honom för att han stod upp på ett bra sätt i egen zon. Eric visade inga tecken på att besväras av några ljumskar. En annan som såg het ut var Timo Pärssinen. Mer fart, mer rejälhet och mer dragningar in och ut.

Jag blev optimistisk av att se träningen idag inför morgondagen. Kan man få samma fart på grejerna som man åsyftar med dagens träning så kan det bli en rolig kväll.

Femmorna:

M.Karlsson – Moe
Hynning-Corso-Pääjärvi

Erixon-Sonntag
Svensson-Meunier-Anger

Skogs-Styf
Axelsson-G.Karlsson-Starkov

Granath
Lander-Samuelsson-Pärssinen

Vem som står i mål har jag ingen aning om. Det känns även som att det kvittar för mig då jag tycker att båda håller och att man är relativt jämnbra.

Inför NHL 09/10 – Western Conference

Så här rankar jag lagen i Western Conference. Det är okej att kalla det för ett tips (notera att topp 3 måste ha ett lag från varje division):

1. Vancouver Canucks
– Jag tycker att laget redan förra säsongen visade att man hade något stort stort på gång. Nu har man värvat in bra rutin på backsidan och även forwardssidan ser bredare ut där ju killar som Ryan Kesler och Alex Burrows gjorde grymma säsonger förra året. Jag tycker att man på pappret ser ut att vara det bästa laget på den västra sidan. Nu gäller det för Roberto Luongo och The Sedins med flera att leverera i slutspelet också.

2. Chicago Blackhawks
Är kanske rent av starkare än Vancouver både bland backar och forwards men Cristobal Huet känns inte riktigt stabil. Han har i långa stunder varit bra under NHL-karriären men han har ännu inte visat jämnhet nog för att tro att han ska kunna leda ett lag hela vägen. Framåt så har Martin Havlat och Samuel Påhlsson bytts ut mot jämbördiga ersättare i Marian Hossa respektive John Madden. I övrigt så finns det många unga spelare som blivit ett år äldre för att dra en gammal klyscha.

3. Anaheim Ducks
– Var det lag som gav Detroit mest problem att vinna Western Conference då man var med långt in i den sjunde och avgörande matchen där. Man har ligans kanske bästa förstakedja i Bobby Ryan, Ryan Getzlaf och Corey Perry. Bakom dessa så återförenas nu Saku Koivu med Teemu Selänne som trots att de kommit upp i åren ändå bildar en av de absolut bästa andrakedjorna i ligan. Bakåt känns man stabila även om tappet av Chris Pronger så klart är tungt. Jonas Hiller var en av de bästa målvakterna i Stanley Cup senast.

4. Detroit Red Wings
– Laget har haft en tuff silly season och tappat några duktiga forwards, däribland Marian Hossa. Men trots detta så anser jag att man fortfarande har en stor offensiv kraft i laget. Kan en kille som Johan Franzén, som varit grym på försäsongen, producera lika mycket i grundserien som han gjort i de senaste slutspelen så blir Detroit att räkna med igen. Justin Abdelkader var grym i finalerna senast, Darren Helm var bra i hela slutspelet och Ville Leino har imponerat nu på försäsongen. Räkna inte bort Detroit! Om nu någon skulle få för sig att göra det. Det ska man för övrigt inte göra med något lag där de största stjärnorna är de som jobbar hårdast varje kväll. 

5. San José Sharks
– Sharks saknar lite det Detroit har i att man har stjärnor som inte alltid är beredda att offra det där sista för att vinna täta matcher. Joe Thornton är en gudabenådad hockeyspelare men han har hittills i karriären ännu inte visat att han kan brinna i matcher där det verkligen gäller. Han ser mest ut ut att spela på skoj eller ”Happy – Go lucky” som man kallar det därborta. Men laget är tveklöst skickligt och man vann grundserien förra säsongen. Nyförvärvet Dany Heatley som är en av ligans vassaste avslutare hamnar nu bredvid en av ligans bästa passningsspelare. Bäva den som drar på sig en onödig utvisning mot detta lag.

6. Calgary Flames
– Calgary har alltid gjort sig kända för att vara ett av de slitstarkaste hockeylagen i ligan. Laget är stentufft utformat och har en riktigt stark backuppsättning efter att man i somras lyckats knyta till sig Jay Bouwmeester. I mål så är Miikka Kiprusoff en av ligans mest använde målvakt de senaste åren och är tveklöst en toppmålvakt i ligan. Framåt är det lite tunnare men Olli Jokinen är en okej förstacenter och lagkaptenen Jarome Iginla är bland det bästa du kan hitta ur powerforward-synpunkt. En suverän pådrivare på alla sätt.

7. Columbus Blue Jackets
– Ett halvanonymt lag som tog sig till sitt första slutspel förra året och som kan vara på väg mot något stort. Ett bra kvitto på det är att lagets under många år enda storstjärna Rick Nash valde att skriva ett långt kontrakt med klubben och han valde dessutom självmant att sänka lönebudet för att laget skulle kunna ha mer plats under lönetaket. Målvakten Steve Mason var MVP i JVM 07/08 och årets rookie i NHL 08/09. Han kommer att vara en toppmålvakt under många år. Det återstår dock att se hur den unge Derrick Brassard kan klara rollen som förstacenter. Fredrik Modin, Samuel Påhlsson och Anton Strålman har alla god chans att få spela en stor roll i detta lag.

8. Minnesota Wild
– En mycket bra målvakt och bra backar. Laget har under många varit väldigt täta och svåra att möta. Framåt är det inte alldeles fullt av glans men Mikko Koivu och Martin Havlat är så klart superstjärnor som får leda laget offensivt. Jag är också lite förtjust i Cal Clutterbuck som kanske inte är någon jättebegåvad spelare men kanske den bästa tacklaren i hela ligan. Han spelar sanslöst fysiskt i varje byte.

___________________________________________________________

9. St.Louis Blues
– Unga Blues gick till slutspel förra säsongen men torskade i fyra raka matcher. En spelare som Patrik Berglund var tämligen tam både under slutspelsmatcherna och senare också i VM. Chris Mason är en bra målvakt och backsidan är hyfsat stabil. Framåt så finns massvis med ungdomlig entusiasm blandat med ärrade veteraner som Keith Tkachuk och Paul Kariya. Laget kommer dock förmodligen att vara en aning ojämna och det är stentufft att ta sig till slutspel på den västra sidan. Blues har dessutom en väldigt tuff division.

10. Dallas Stars
– Var i conference-final mot Detroit 2008 men hade ett tungt bakslag förra säsongen. Målvaktssidan var då och känns även nu som ett frågetecken. Jag är tveksam till att Marty Turco kan hitta tillbaka till fornstora dagar. Jag tror också en förlust som Sergei Zubov på backsidan kommer att bli jobbig för laget. Framåt så finns det dock många veteraner som måste vara mer hela än under förra året och som leda laget bättre om det ska kunna bli slutspel för Dallas.

11. Nashville Predators
– Ett lag som inte har råd att fylla sitt lag mot lönetaket utan ligger medvetet lågt på löneskalan. Laget gör detta dock bra och har via både bra draftval och smarta värvningar alltid lyckats vara med och kriga om en slutspelsplats på ett bra sätt de senaste åren. Målvakten Pekka Rinne var grym hela förra säsongen och var i mitt tycke VMs bästa målvakt i våras. Laget har också en av världens bästa backar i Shea Weber som är en stentuff defensiv klippa med ett fantastiskt slagskott och en överlag bra offensiv begåvning. Kommer att slåss om en slutspelsplats men spelar i samma tuffa division som Blues gör.

12. Edmonton Oilers
– Nja, det här håller inte. Laget är väldigt ojämnt och har enbart förstärkt med Nikolai Khabibulin och Mike Comrie. Två spelare med bakgrund av ojämnhet. Backsidan är fylld med lite för många offensiva backar och forwardssidan är fylld med för många ”lirare” och får få bra tuffa spelare. Lagets största offensiva stjärna är Ales Hemsky och han är en spelare på inget sätt driver laget utan är mer bara en glimrande underhållare som inte jobbar ett dugg i onödan. Förstacentern Shawn Horcoff hade dessutom en svag säsong där hans poängskörd inte var i närheten av att möta upp mot hans lön. Den viktigaste värvningen har nog trots allt gjort på coachsidan där man lyft in Pat Quinn och Tom Renney.

13. Los Angeles Kings
– Unga och häftiga Kings känns ännu inte redo att kunna slåss om en slutspelsplats. Jag tycker att man har den svagaste målvaktssidan i hela ligan där Erik Ersberg har stor chans att bli förstemålvakt. På backsidan så tycker jag dock att värvningen av Rob Scuderi från Pittsburgh är smart. Framåt så drivs laget av en personlig favorit i den stentuffe lagkaptenen Dustin Brown. Backen Drew Doughty och förstecentern Anze Kopitar får tillsammans med Alexander Frolov stå för den offensiva glansen i laget.

14. Phoenix Coyotes
– Ett konkursbo som i stort sett hela Kanada hoppades skulle flytta på sig i somras. Laget vimlar av unga talanger som dock inte känns redo att lyfta laget in i någon slutspelsstrid ännu. Bäste spelare är fortfarande Shane Doan medan jag nog håller centern Peter Mueller som den största talangen i ett lag av många talanger. Ilya Bryzgaolv är en helt okej förstemålvakt.

15. Colorado Avalanche
– Här är det långt ifrån fornstora dagar just nu. Laget får nog hoppas på en comeback av en hel Peter Forsberg i gammal storform om laget ska ha någon som helst chans att hamna i någon slutspelsstrid. Laget är heller inte speciellt ungt utan är fyllt av många ”fördettingar” fortfarande. Målvakten Craig Anderson tycker jag dock är bra, likväl som centern Paul Stastny. Jag tycker även att Kyle Quincey är en underskattad back. Det ska bli kul att se vad 91:an Matt Duchene kan göra redan den här säsongen.

Det ser inte bra ut..

..när det ser ut som att spelarna inte bryr sig.

Jag har pratat med många olika supportrar under gårdagskvällen och idag och det finns en stor irritation på spelarnas inställning. Det syns inte helt enkelt inte att man brinner för det man håller på med.

Igår blir Magnus Åkerlund pååkt och ingen Timråspelare reagerar.

Sanny Lindström och Johan Andersson nobbade Timrå och valde Färjestad. Det var ingen Timråspelare som gav dessa någon ”smäll”. Det ska fan inte vara gratis att lämna Timrå IK för en konkurrent.

Sanny proppade dessutom Magnus Pääjärvi-Svensson ganska rejält. Ingen i vårt lag reagerade. Istället så får vi se närbilder på hur våra spelare kramar om Sanny Lindström efter slutsignalen.

Det är klart som fan att folk blir irriterade. Ibland känns Elitserien mer som en kompisklubb än en hockeyliga. Folk som inte håller på något av lagen måste ju ha problem att hålla sig vakna under vissa matcher. Vart är hatet?

Problemet är ju att man inte kan simulera ilska heller. Den måste komma inifrån spelaren.

Med tanke på detta så är det inte så konstigt att en spelare som Per Ledin kan bli så välbetald för att vara en sådan simpel hockeyspelare.

På läktarflaggan i premiären uttryckte supportrarna: Vi är med er hela vägen. Frågan just nu är om Timråspelarna är med oss.

Upp till bevis!

Ett lyft för Strålman

http://bluejackets.nhl.com/club/news.htm?id=500181&navid=DL|CBJ|home

Anton Strålman fick inte spela en enda match i Calgary Flames. Han blev alldeles nyligen bortbytt till Columbus Blue Jackets.

En spontan känsla är att det här var riktigt goda nyheter för Anton Strålman främst. Det Anton behöver i NHL är förtroende och speltid och det har han goda möjligheter att få här. Columbus saknar dessutom offensiva backar så det kan bli mycket speltid i powerplay och mycket speltid överlag.

Kul!

Noll

Färjestad – Timrå 3-2

Jag har sett 70-80% av Timrås isträningar den här försäsongen och det såg inte ut som om man hade tagit in några av de detaljer man jobbat på. Den här matchen var trots det beskedliga resultatet en väldigt svag insats, kanske främst insatsen som lag betraktat.

Ett problem som kommer att bli återkommande är bristen på aggressivitet bland forwards. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att vi rent ut sagt är karaktärsvaga på forwardssidan. Vi måste agera mer elakt och vara jobbigare att möta. Vi hatar inte motståndarna tillräckligt mycket. Det ser ut som att vissa enbart spelar på skoj.

Men detta var långt ifrån det enda problemet idag. Det som laget tränat klart mest under försäsongen har varit uppspel, både våra egna och hur vi ska agera vid motståndarnas uppspel. Här var vi bra mot Frölunda men idag var detta som bortblåst, både med och utan puck. Med pucken så reser främst pucken i för dålig fart, för mycket kladdande alltså. I andra hand så rör vi oss för dåligt också. För få som vill ta tag i det. Det blir väldigt lättläst och Färjestad hade jättelätt att ställa om och styra bort oss.

Utan puck, alltså när Färjestad spelar upp, så är vi inte tillräckligt täta i mittzon. Det är långt mellan lagdelarna och det är därför inga problem för Kent McDonell att ohotad slå en diagonalpassning till Antti Pihlström i fart som kan glida igenom och göra 3-2. Mest tydligt blir Elias Granaths misstag att inte komma i vägen för Pihlström men det är dåliga beslut hela vägen av Timrå IK. Ända ner till Åkerlund som är nästintill inne i målet själv när skottet kommer. Färjestad ställer om snabbt och vi tätar inte upp bra någonstans. Det jag menar är att ju bättre vi stör McDonell ju lättare för Granath att komma i vägen för Pihlström och ju bättre han gör det ju lättare bli det för Åkerlund sedan att rädda osv…

Powerplay-spelet duger självfallet inte heller. Det kladdas för mycket pucken och det är för dålig rörelse. Hur Mattias Karlsson gjort så mycket powerplay-poäng i AHL förefaller sig också märkligt just nu. Han tar även han alldeles för långt tid på sig. Jag tycker också att vi har märkliga uppställningar och för få toppningar. Vi har på tre matcher inte fått ut ett dyft av att ha Daniel Corso framför mål och Fredrik Hynning i en spelförande roll tex. Kan tålamod lösa detta? Nä, Challe. Gör om – Gör rätt!

Jag är heller inte nöjd med spelet i egen zon där vi blir väldigt passiva och krymper ihop. Vi hjälper inte varandra och vi spelar utan plan. Här har ska det finnas ett system som håller motståndarna utanför oss med det fungerade alldeles för sällan i denna match.

Jag önskar att jag kunde skylla denna uselhet i agerandet på att Färjestad var ett riktigt bra hockeylag i den här matchen men så var det verkligen inte. Den här matchen var överlag urusel, det kunde nog alla utom Jepser Mattsson och Lennart ”Beppes godnattsaga” Jurefalk (kommentatorn alltså) inse. Det står 2-2 när halva den tredje perioden var spelad och jag tycker att Färjestad var väldigt ineffektiva i att utnyttja de luckor som vi ständigt lämnade. Färjestad vann utan tvekan rättvist men jag blev inte imponerad av laget, det kändes både trögt och en smula omständigt.

Därför så känns det extra tråkigt att vi är så dåliga som vi är. Men vi gör faktiskt en sak bra i den här matchen och det är att vi driver på mål när vi är i anfallszon. Det ger oss dessutom två riktigt snygga mål och det räckte för att hålla oss kvar i matchen. Angående Timo Pärssinens mål som dömdes bort så är det inte Marcus Vinnerborg som gör fel utan det är regeln som är för vag. ”När domaren inte ser pucken så ska han blåsa blockering.”

Jag undrar hur Challe Berglund och Per Nygårds känner sig innerst inne när laget åker hem nu. För så här planlöst var nog det sista man ville se laget spela. Jag kanske överdramatiserar insatsen med tanke på att vi var väldigt dåliga ofta på bortaplan förra säsongen också men jag trodde på något vis att man lyckats lösa detta. Att förlora med 3-2 mot Färjestad i Karlstad behöver inte vara ett problem men så som vi agerar i matchen tycker jag definitivt är ett problem.

Det känns som vi har hamnat på noll. Som om laget sattes ihop igårkväll ungefär…

Spelarbetyg
1 Magnus Åkerlund 3
– Gör en del riktigt bra räddningar och tar 37 skott. Men jag gillar inte att han kommer så långt in på Färjestads första och tredje mål. Jag tycker inte de avsluten förtjänar att bli mål.

Förstafemman:
3 Sebastian Erixon 2
– Jag tycker att han är vår bästa back med pucken i matchen. Han är lugn och klok. Men i egen zon är jag inte nöjd. Han blir för passiv och hamnar för långt in för ofta.

6 Fredrik Sonntag 2
– Kul med mål igen men precis som hos Sebbe så tycker jag att han är för passiv. Inte mer än godkänd. Går bort sig på 1-0 dessutom.

7 Fredrik Hynning 2
– Gör en del bra grejer med pucken och klarar godkänt därför men jag gillar inte hans snällhet likväl som jag tycker att han tar för lång tid på sig i många lägen, främst powerplay.

13 Daniel Corso 2
– Duktig med pucken och tar sig igenom trång trafik några gånger och gör ett snyggt mål. Men jag tycker inte att han lyckas driva laget. Han tar även två onödiga utvisningar i den tredje perioden, även om den andra var väldigt hårt dömd.

91 Magnus Pääjärvi-Svensson 2
– Kommer bort lite i matchen och får inte och tar sig inte någon riktig chans att komma med sin fina fart. Gör bra ifrån sig vid målet och får anses som godkänd.

Andrafemman:
4 Elias Granath 1
– Är inte usel och gör en del bra saker tycker jag men jag tycker inte att han kommer upp i godkänt utan gör en del felbedömningar. Han kommer vid några tillfällen på mellanhand.

36 Pär Styf 1
– Jag tycker inte jag ser vare sig någon ledargestalt eller försvarsklippa i Styf idag. Han är också en back som sjönk ner för djupt och blev passiv i dag. Bidrog just inget offensivt heller.

14 Kirill Starkov 2
– Var mer aktiv än senast och vann en del dueller. Hade också en del i offensiv väg. Spelade någorlunda intensivt. Han var klart godkänd tycker jag.

49 Gabriel Karlsson 3
– Han var nog våran bäste spelare även i den här matchen. Jag tycker att han jobbar både bra och rätt. Han läser hela tiden spelet och har varit vår klart bästa center i den dystra inledningen på säsongen.

16 Anton Axelsson 3
– Det var Gretzky-klass på hans assist vid 2-1 målet. Han jobbar bra och är aktiv i spelet. Han vill något.

Tredjefemman:
33 Mattias Karlsson 1
– Slarvig. Trög. Ineffektiv. Underkänd.

23 Tomas Skogs 2
– Återigen aktiv och företagsam på isen. Han kan personligen vara mer nöjd med inledningen på säsongen än vad han kan vara över lagets. Är fortfarande inte tillräckligt högt uppe i passningsprocenten för att få något av de högre betygen och placerar sig inte alltid klockrent i det defensiva. Men som sagt… Initativen prisar jag gärna.

17 Niklas Anger 1
– Tar alldeles för få egna initiativ i spelet. Han blir i en sådan här match då en sniper som inte får några målchanser serverade.

10 Laurent Meunier 2
– Godkänd efter en bra arbetsinsats. Det fina spelet han visade i Göteborg kom dock inte tillbaka. Han spelade dessutom ganska lite. Varför vet jag inte.

19 Björn Svensson 2
– Jobbar och sliter på ett vinnande sätt. Klart godkänd. Borde dock gjort mer av den chans att han hade i boxplay i första perioden. Det där skottet var mer likt ett hemåtpass till målvakten än ett avslut som syftade på att överlista den samme.

Fjärdekedjan:
35 Anders Lindbäck X – spelade ej.
2 Eric Moe X – spelade för lite.

51 Anton Lander 2
– Han kommer inte riktigt till i matchen. Han jobbar dock bra och försöker. Godkänd.

24 Jesper Samuelsson 2
– Jodå, Jeppe var godkänd i de minuter han fick. Han försökte ta för sig.

27 Timo Pärssinen 2
– Hans bästa match hittills. Han såg piggare ut än tidigare och kanske är formen på väg. Kanske den enda riktiga ljuspunkten ikväll.

Inför NHL 09/10 – Inledning

På fredag börjar NHL-säsongen. Jag kommer att precis som förra säsongen att vara på plats och se en av matcherna i Stockholm. Däremot så är jag nog för liten för att kunna ha möjlighet att blogga direkt på plats. Men jag kommer hur som helst absolut att skriva om upplevelsen. Det är lite som att åka och se ett världsband live. Förra året fick jag för första gången se Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Jordan StaalMarc-Andre Fleury, Jason Spezza och Dany Heatley med flera uppträda live.

Den här gången blir det annorlunda. I Detroit så har jag sett de flesta stjärnorna tidigare. Antingen i Elitserien eller Tre Kronor. Jag har också sett Valtteri Filppula i Sweden Hockey Games. Under JVM 2007 så såg jag även Darren Helm och Justin Abdelkader från Detroit och Erik Johnson från St.Louis. Där såg jag också Patrik Berglund så klart men han såg jag på plats redan i TV-pucken å andra sidan.

Men det blir några nya bekantskaper av klassisk dignitet. Namn som Chris Osgood, Paul Kariya, Keith Tkachuk, Todd Bertuzzi, Kris Draper och Kirk Maltby är namn som fanns på många av mina hockeykort från tidigt 90-tal. Här blir det kanske som när jag såg Guns N Roses på Roskilde 2006 på några av dessa namn. Jag får se mina favoriter men väldigt långt ifrån deras prime så att säga.

Årets U2 eller REM för första gången få bli Pavel Datsyuk, Brian Rafalski, Brad Boyes, TJ Oshie, David Perron och som den store powerforward-älskare jag är så ser jag givetvis fram emot den stentuffe David Backes i St.Louis. När jag förra året var på REM så såg jag Editors som förband vilket känns som en väldigt stark kommande grupp på världsrockscenen och den här gången hoppas jag på att få se St.Louis unge back Alex Pietrangelo.

Men det här inte ett inför Stockholm inlägg utan en del av en inför-serie av hela NHL-säsongen. Jag älskar NHL och ser alltid hellre än NHL-match än jag ser en Elitseriematch (om vi bortser när Timrå IK spelar). Jag har alltid haft olika favoritlag i NHL, jag har liksom inte blivit den där äkta supportern någonstans.

Det hela började dock redan som liten grabb med Edmonton Oilers och det lag som man hade då. Farsan hade en film som handlar om deras väg till Stanley Cup segern 1987. Men när Oilers tappade hela sin gyllene generation i början av 90-talet så höll jag även på Los Angeles Kings. Men även Kings tappade sin glans och när till slut också Wayne Gretzky försvann från klubben så fick Philadelphia Flyers bli deras substitut. Eric Lindros ledde under några år NHLs häftigaste kedja där och laget borde nästan ha vunnit minst en Stanley Cup där under en tid av 7-8 år där med det lag man hade.

Nästa favoritlagsbyte kom när Henrik Zetterberg klev in i NHL och då blev Detroit väldigt intressanta att följa. Edmonton har egentligen alltid funnits med där och jag har alltid hoppats att det ska gå bra för dem men det där riktiga superälskandet av klubben kom framförallt tillbaka under deras slutspel 2006. Sedan dess har Edmonton varit huvudlaget igen och Detroit har liksom blivit laget jag hållit på i slutspelen eftersom Edmonton inte har spelat en enda slutspelsmatch efter just finalen 2006.

Att Edmonton nu draftat Magnus Pääjärvi-Svensson och Anton Lander lär hjälpa mig att hålla hårdare kvar vid laget. Men vi får se, det är trots allt hockeyn som är det intressanta för mig. Det finns ingen NHL-match som ointresserar mig.

Nåja, nog om det. Den här serien av inlägg kommer att handla om att jag i de två första inläggen avverkar en ranking av lagen i vardera conference. Det tredje blir en ranking av de 20 bästa spelarna i ligan (världen) och den sista blir en titt på läget och mina förväntingar på alla före detta Timråspelare som befinner sig därborta nu.

Magnus Åkerlund borde få stå mot Färjestad

Jag är nöjd med Anders Lindbäcks två första matcher men jag tycker att vi har två bra målvakter och Åkerlund har inte stått en match sedan vi mötte Sundsvall Hockey i SCA-Cupen. Det är dags att få in honom nu. Han är ju dessutom den typen av målvakt som kan komma in i den här typen av matcher och vara helt omöjlig också. Det visade han om inte annat vid flera tillfällen förra säsongen.

Det här KAN gå, för Timrå IK! Vi kan slå Färjestad imorgon. Vi spelade klart bra mot Frölunda, som visserligen bara hade fem backar (det kanske jag skulle ha påpekat igår redan i och för sig med tanke på enögds-kritiken), men vi var mer rejäla och tuffa i spelet än mot Brynäs. Ingen gömde sig.

Färjestad är som jag skrev efter deras hemmapremiär inget omöjligt lag att rå på just nu. När man dessutom tittar lite på deras match mot LHC igår där Sanny Lindström blir bortsnurrad likt en kona av självaste Fredrik Emwall så känns det som att om vi kan få samma fart i spelet i morgon som igår så har vi stor chans att ta hem alla tre poäng.

Anton Axelsson var bättre än Per-Johan Axelsson

Jag glömde skriva detta igår men så tycker jag om man ser till matchen. Framförallt så tänker jag på den Pebben-hyllade sekvensen där han håller i pucken och Anton jagar honom i Frölundas zon men inte kommer åt honom. Man kan ju tycka att Pebben var vinnaren i situationen men faktum är att Pebben inte lyckades starta ett snabbt anfall i denna sekvens tack vare att Anton jagade honom så hårt och det i sig ledde till att hela Timrålaget hann byta och ställa upp samlat i mittzon. Som ett exempel.

Ett annat exempel är att Anton hade fyra skott på mål mot Pebbens ett. Jag minns i alla fall tre av Antons skott men inte Pebbens enda.

Det KAN gå, Linus Werneman

Jag har inte sett J18-lagets matcher i helgen men man gör 8-1 på Örnsköldsvik och 6-3 på MoDo på bortaplan. Mot MoDo vinner man skotten med 39-16 dessutom. Det är siffror som ger fog för min tro att det här laget kan gå långt i vinter.

Linus Werneman har för övrigt gjort 8+2 på de fyra första matcherna i serien. Calle Möller var uppe och gjorde ett mål med magen i A-laget för någon vecka sedan men jag håller nog Werneman som vår intressantaste 92-forward faktiskt. Detta trots att han inte anses tillräckligt bra för att få spela i J20-laget på heltid. Jag tyckte redan förra säsongen att Werneman kändes vassast men jag antar att det är hans storlek som gör att han hålls kvar i J18-laget.

Att vara kvar i J18-laget behöver i sig inte vara något negativt. Där får han ta stort ansvar och han får leda laget. Att bli en bra hockeyspelare är något som får ta den tid det tar.