Kontrakt för Boyce

Jeremy Boyce-Rotevall

Foto: Katarina Olsson

http://dagbladet.se/sport/1.3653504-boyce-skrev-pa-tvaarskontrakt

Jeremy Boyce-Rotevall har haft fullt upp efter att A-lagets säsong tog slut. Han har spelat slutspel både med J20 och J18 samt ett U18-VM. Vidare har han varit i Toronto NHL combine och testats inför draften med fystester och intervjuer. Däremot fick han dock aldrig se sitt namn i draften vilket givetvis måste ha varit en besvikelse för honom. Jag hade personligen räknat iskallt att han skulle draftas med tanke på hur han rankades och med tanke vad han uträttade under säsongen.

Nu har han dock fått lite plåster på såren i form av ett tvåårskontrakt med A-laget. Det innebär inte att han tar den sista forwardsplatsen utan det innebär att han är lagets 14:e forward. Min personliga åsikt är att antingen Linus Werneman eller Anton Wedin bör ges kontrakt som 15:e forward också. Med tanke på hur vanliga skador är i dagens hockey så kommer man nog inte undan med att använda färre forwards än så. Dessutom lär Max Friberg försvinna under JVM.

Dagbladet hade också ytterligare en artikel i tidningen och det gällde Anton Strålman. Den innehöll inga direkta nyheter men jag tänker väl att jag måste kommentera det också annars lär jag väl få göra det i kommentarsfältet även till detta inlägg. Strålman satsar helt på NHL och bedöms vara runt 5% chans att han hamnar i Europa. Men gör han det så kommer Timrå göra sitt för att få hit honom. Min personliga tro är att vi har en bra chans i det läget, såvida vi inte redan värvat en annan förstaback.

Det går även att läsa att Timrå inte är nära någon back för tillfället, vilket jag också påpekat tidigare. Jag tror det kommer att dröja ända in i augusti innan vi värvat en sådan, om jag får gissa.

Juniorsummering Del 3 – 93:orna

Anton Wedin II

Anton Wedin drömmer om elitseriespel. Foto: Katarina Olsson

Jag går igenom våra juniorer just nu i bloggen. Jag har nu kommit till den årgång som gjorde en sådan fin säsong under den gågna säsongen. Inte nog med att vi fick tre VM-spelare (två svenska) i årgången utan laget tog sig ända till semifinalspel i SM och slutade på en fin andraplas i J18 Allsvenskan. Det var evigheter sedan vi hade ett J18-lag som placerade sig så högt.

Det kommer inte vara någon speciell information utan bara hur jag ser på de olika spelarna, vad de är bra på och vad jag skulle vilja se bli bättre hos dem. Viktigt att påpeka är dock att det jag skriver bara är en persons åsikt och att det säkert finns många som tycker annorlunda. Ta det jag skriver med en nypa salt.

Jag kommer försöka få till stånd en kortare intervju vid varje summering och i det här inlägget handlar det om Anton Wedin:

Du har tränat med A-laget under våren, hur har det varit?
– Det har gått bra. Jag tycker att Jocke Svedberg är en bra fystränare som låtit oss köra varierad träning, han vet vad han håller på med.

Har inte tidigare fystränare vetat det?
– Jodå absolut men det har helt enkelt varit mer annorlunda nu, lite roligare helt enkelt.

Men nu har ni semester va?
– Ja, men vi har alla fått ett personligt träningsprogram som vi måste följa. Jag ska t ex lägga mest vikt vid konditionsträning.

Du hade en ganska stark utveckling förra säsongen och tog dig in i landslaget lagom till U18-VM. Var det en överraskning eller var det en målsättning från din sida?
– Före säsongen fick vi skriva upp personliga mål och jag skrev faktiskt in att en bonus skulle vara att få komma med i landslaget.

Hur ser du på din egen säsong, den som var?
Det började tungt för mig sedan gick det bättre och bättre tycker jag.

Du var med i båda juniorlagen från start. Om vi börjar med J20-laget så gjorde ni en klart starkare insats än vi varit vana vid de senaste åren, vad tror du det beror på?
–  Ja, det gick bra men vi hade bra spelare också. 92-kullen är en riktigt stark kull så det känns lite surt att vi inte gick längre i slutspelet.

Samma fråga gällande J18-laget då?
– Det var bra att vi gick så långt i slutspelet men vi borde ha gjort en bättre bronsmatch. Hela laget grämde sig för den. Jag tror vi förlorade med 9-6 eller 9-7 och det var nog den värsta match jag någonsin spelat.

Om vi ser resultatmässigt på J18-säsongen så började ni inte så imponerande före jul men växte rejält efter jul, hur kommer det sig?
– Jag tror att det beror på att vi bytte ut så stora delar av laget. Det blev väldigt många nya och vi behövde lite tid att spela ihop oss som ett lag.

Vad har du för mål kommande säsong då?
– Jag har inte tänkt så mycket på det än men jag har väl mest tänkt att jag ska köra på. Jag kommer att gå på is med A-laget och där ska jag göra mitt bästa. Jag vet att jag kommer att spela säsongen i J20 men jag hoppas även att kunna få någon match på bänken med A-laget eller så. Det vore stort.

Du blev förvisso inte draftad i helgen men var väl lite halvaktuell i alla fall. Följde du draften?
– Jag såg förstarundan på TV men sedan lade jag inte ner någon tid vid det. Jag räknade inte med att bli draftad. Däremot var det lite tråkigt att Boyce inte blev draftad som varit på combine och haft samtal med scouter under året och så.

Hur ska ni i J20-laget få det att fungera ännu bättre nästa säsong? Vad kan bli bättre?
– Jag tycker att det var lite dålig nivå på vissa träningar och upplägget var inte alltid det bästa med Danne Kraft. Nu får vi in Ante Karlsson som vi alla gillar bättre och han är bra på att driva oss, han ställer höga krav!

Vilka långsiktiga mål har du med hockeyn, drömmar?
– NHL har alltid varit min pojkdröm men det känns långt långt borta så det jag jobbar för nu och har som mål är att nå Elitserien. 

Finns det någon spelare du sett upp till särskilt mycket eller gör fortfarande?
– Nja, jag gillar de stora. Peter Forsberg var väl den största favoriten som mindre men även Anton Lander som jag såg mycket som liten och fick möta någon gång också när jag spelade med 91:orna i Sundsvall. Han var så himla duktig hela tiden.

Fick du ofta spela med äldre lag i pojkåren?
– Ja, jag var en del med 91:orna där farsan var tränare och brorsan spelade och de sista åren i Sundsvall spelade jag enbart med 92:orna. Med 93:orna var jag nog aldrig någon hel säsong utan det handlade om enskilda matcher här och där.

Har du något favoritminne eller speciellt ögonblick som du minns under åren du spelat hockey?
– Ja, det var faktiskt när vi gick till andra omgången i U16-SM med Sundsvall Hockey med 92-kullen. Sundsvall hade inte haft ett lag som gått så långt på jättelänge så det kändes riktigt stort!

Finns det någon tränare som betytt extra mycket för dig?
– Ja, farsan har betytt jättemycket som fystränare och den biten och sedan vad gäller saker på isen så har Ante Karlsson hjälpt mig mycket. Det kan handla om smågrejor som att lära mig förstå hur jag måste spela och jobba för att kunna nå A-laget.

Vad känner du är dina styrkor som spelare respektive saker som du behöver förbättra?
Jag är väl bra på att utmana och hitta vägar i anfallszon. Det jag måste förbättra är väl att sätta dit chanserna, jobba hårdare hemåt oftare och släppa pucken mer i anfallszon och i rätt lägen.

Är det Ante som sagt så eller?
– Japp, hehe!

Då hade jag inga fler frågor utan får tacka för att du tog dig tid att svara på de jag hade..
– Tack själv!

Min åsikt om de 93:or som jag sett spela och som avslutade säsongen i Timrå:

MATTIAS THUNMAN-HÄLLDAHL
– En mycket klok och smart tvåvägsback. Thunman-Hälldahl är ofta bra placerad i egen zon, bra på att bryta spelet och bra på att starta anfall. I J18 Allsvenskan hade han imponerande +18 på 16 matcher och gjorde fina 12 poäng. Han lyfte sig därmed rejält gällande den offensiva produktionen jämfört med under den lättare grundserien. Fick spela mer powerplay i Allsvenskan och gjorde dessutom fyra PP-mål.

OLLE PERSSON
– Smart back med riktigt bra spelsinne. Olle är högerfattad och duktig med pucken. Han plockar ut många puckar ur egen zon och är bra på att vända spelet. Han passar dessutom bra i en roll efter blålinjen i powerplay där han kan styra spelet likt en pointman. Hade totalt +43 under säsongen och extra imponerande var hans +21 i Allsvenskan. Detta var Olle bäst i laget med. Nu gäller det att lyfta spelet en nivå högre.

VICTOR MUNTER
– Reslig back som växte under säsongen. Hade i mitt tycke en lite tyngre säsong året innan men tog för sig bra under denna säsong. Victor agerade brytningssäkert i egen zon och var trygg att ha inne i defensiva situationer. Victor gick oftast först in i närkamperna för att få ut pucken och påminner lite om Elias Granath i sin spelstil. Victor gjorde även 21 poäng framåt där dock den största delen kom i den lättare J18 Elit förvisso. Bra skott.

ERIK NÄSLUND
– Erik var den 93-back som fick mest förtroende i J20-laget förra säsongen. Erik är stor (193 cm lång) och spelar hyfsat fysiskt samt säkert med pucken. Ett bra skott besitter han också och kan vara ett vapen med sin högerfattning. Men främst är det i egen zon hans styrka ligger. Nästa säsong kommer han få en större roll i J20-laget vilket kommer ställa högra krav på honom. Har okej rörlighet men kan förbättra den ytterligare.

JONAS KNUTSEN
– Målsprutande norsk forward som gjorde 29 mål den gångna säsongen. Målen kom ofta av ett vasst handledsskott. Jonas är stark i kroppen och vann mycket mark på det i anfallszon. Däremot var han lite för svag i skridskoåkningen och även i spelet utan puck. Detta medförde att han gick mållös i samtliga sju matcher han fick spela i J20 samt i slutspelet med J18. Jonas kommer ej bli kvar kommande säsong utifrån att han ej klarade skolan.

JOHAN NILSSON
– J18-lagets kapten och pådrivare samt poängkung. Johan är en härligt intensiv arbetshäst med bra offensiva verktyg. Han jobbar stenhårt utan puck och jobbar helt fram sina målchanser och sina poäng. Poängmässigt slutar säsongen på fina 55 poäng (28+27) på 41 matcher. Han var dessutom lagets klart bästa producent i slutspelet med sju poäng på fem matcher. Han är dock liten och tämligen lätt och kommer först nu på allvar testas i J20-sammanhang.

MATTIAS SKOG
– Offensiv talang som kom från Frölunda i början av säsongen. Han var en stor talang i tidiga tonåren och dominerade i TV-Pucken som underårig och fick spela i pojklandslaget. Skog visade i vinter stundtals upp fantastiska tekniska nummer och fin offensiv kreativitet. Det han fått jobba med och också utvecklade under säsongens gång var arbetsinsatsen utan puck. Kan han växa i detta så är det här en riktigt lovande spelare.

JULIAN NORDLANDER
– Kraftfull forwardstyp som gillar att driva på och köra. Spelade första halvan av säsongen med att varva spel i J18 Elit i Kramfors och dess A-lag. I J18 Elit fick han vara med om att besegra Timrå bl a och gjorde dessutom 36 poäng på 24 matcher. Efter jul valde han dock att kliva in i Timrås lag och spela Allsvenskan och SM-slutspelet. Julian gjorde helt klart bra ifrån sig och producerade hyggligt. Nu har han dock valt att flytta tillbaka till Kramfors igen.

ANTON WEDIN
– Växte enormt under säsongen. Efter jul var han J20-lagets bästa spelare och kunde dominera isen fullständigt i enstaka byten. Som han själv säger så är han bra att hitta ytor i anfallszon och kommer ofta ut från sargen med pucken. Han har alltid varit stark runt kassen och i närkamper tycker jag. Däremot måste han bli mer effektiv i skyttet. Han gjorde exempelvis bara tre mål i J20-laget under hela säsongen. Lär få någon chans i Elitserien i vinter.

DANIEL ÖHRN
– En otroligt gedigen center som jobbar bra offensivt som defensivt. Daniel har bra skridskoåkning, jobbar klart alla situationer och spelar i maxfart. Han klev tidigt in i J20-laget och tog för sig direkt. Han passade väl in på den nivån och producerade bra med poäng och kan inte ha varit jättelångt ifrån landslagstruppen. Har också en ödmjuk inställning och gör alltid samma fina jobb även då han klev ner i J18 igen. Behöver dock bli starkare i kroppen.

OLLE ERICSSON
– Duktig forward med bra arbetskapacitet. Har lite tyngd i kroppen och kan ta för sig bra. Passar ofta bra ihop med två offensivt skickliga spelare då han kan bana iväg lite för dom andra. Olle fick spela en del med J20-laget och gjorde gedigna insatser där. I J18 hade jag kanske hoppats att han skulle producera lite mer men gjorde alltid bra arbetsinsatser. Kan användas i många olika roller.

JEREMY BOYCE-ROTEVALL
– Fantastisk talang som började säsongen lysande med att fullkomligen ösa in poäng i J20, göra mål i Elitserien och dominera i landslaget. Men allt som hände kanske tröttade ut honom en del och den andra halvan gick lite tyngre. Men talangen finns där och även om han inte blev draftad nu så kan jag se honom som en blivande rollspelare som jobbar upp och ner i maxfart på den lilla rinken i NHL. Kommer i första hand att spela med Sundsvall i vinter vilket lär bli nyttigt.

Sommar!

Hej!

Bloggen kommer hädanefter i ett slags ”summermode”, vilket gör att det blir lite färre inlägg än vanligt. Säsongen är avslutad sedan länge i Sverige och i Nordamerika avslutades den i helgen i och med draften. Nu börjar nästa säsong därborta med Free Agent-marknadens öppnande snart men den kommer jag nog inte lägga stor vikt vid i bloggen även om jag själv följer det hela slaviskt.

Det jag har att göra i sommar är att jag ska skriva färdigt juniorsummeringen som har två inlägg kvar och sedan tänkte jag, som jag brukar, gå igenom elitserietrupperna med betyg på varje spelare och en kommentar om lagbygget. Det kommer att ske i 2-3 inlägg i veckan från och med nu och planeras vara klart innan lagen går på is. I övrigt tänkte jag inte skriva just något mer så länge inget särskilt händer och då tänker jag närmast på värvningar och rykten till Timrå IK. Känslan är dock att det kommer att dröja innan vi har något klart där.

Tack för att ni läste bloggen under säsongen 10/11!

Timråtalangerna nobbades i draften

Om NHL-draften:

Igår utspelades första rundan och den slutfördes utan större överraskningar. Ryan Nugent-Hopkins blev Edmontons förstaval, något som också klart försämrar Anton Landers chanser till en ordinarie plats i laget. Nugent-Hopkins kanske dock avvaktar en säsong innan han kliver in, det återstår att se. Min åsikt är dock den att Nugent-Hopkins är det bästa förstavalet sedan Sidney Crosby togs för sex år sedan. RNH:s suveräna teknik och spelsinne är unika egenskaper som saknats hos Kane, Stamkos, Tavares och Hall som alla är mer målorienterade.

I övrigt gick fyra svenskar bland de tio första och mest uppseendeväckande var nog att Ottawa tog Mika Zibanejad vilket gör att det nu finns sex(!) högerfattade svenskar i den organisationen. De andra fem är Daniel Alfredsson, Erik Karlsson, David Rundblad, André Petersson och Jakob Silfverberg.

Idag skulle det bli Timråtalangernas tur att draftas. Det handlade om Jeremy Boyce-Rotevall och Anton Wedin. Både blev dock aldrig ens valda. Att Wedin inte blev vald var inte någon överraskning men att Jeremy Boyce skulle nobbas i alla sju rundor är i mina ögon en stor skräll. Forwarden har tillhört Sveriges bästa spelare i U18-landslaget hela säsongen och bokfördes dessutom för 33 elitseriematcher.

Men Boyce var inte ensam att nobbas. Både Gustav Björklund och Viktor Arvidsson blev aldrig heller valda. Det alla tre har gemensamt är att tyngd i kilon saknas och det är förmodligen anledningen till att de inte togs. Som en jämförelse så blev den betydligt mindre skicklige Ludwig Blomstrand draftad men hans aggressivitet och tyngd fick honom draftad.

Totalt draftades hela 28 svenskar (rekord!) och det var många skrällar. Flera spelare som jag inte trodde var aktuella draftades. Största skrällen för mig var att Brynäscentern Emil Molin plockades i fjärde rundan. Molin är förvisso son till Ove men Emil har inte platsat vare sig i BIF:s J20-lag eller i Sveriges U18-landslag och är heller inte speciellt tung i kroppen. Men 89 poäng på 41 matcher i BIF:s J18-lag var dock tillräckligt imponerade för Dallas för att plocka honom så tidigt. Två andra svenska skrällar är målvakterna Anton Forsberg (MoDo) och Johan Mattsson (SSK) som togs i sista rundan.

Och på tal om målvakter så var det nästan komiskt att jag inför draften igår jämförde Magnus Hellberg med Nashvilles målvaktspar Rinne/Lindbäck när det sedan visade sig att det var just Nashville som valde att plocka Hellberg redan i den andra rundan.

Vårt nyförvärv Max Friberg blev vald men inte förrän i femte rundan. Det var minst två rundor senare än jag kunde tänka mig. Jag har ingen förklaring till det heller, det ska möjligtvis vara hans längd då. Det blev till slut Anaheim Ducks som valde honom som 143:e spelare. Anaheim plockade också Rickard Rakell i första rundan och Västeråscentern William Karlsson redan i den andra.

Tittar man på chanserna att slå sig in i Anaheim på sikt så kan det bli knivigt då dels Rakell är en bra konkurrent för Friberg men det är också andra talanger i organisationen som t ex Emerson Etem och Kyle Palmieri. Den sistnämnde har två grymma JVM för USA och redan 10 NHL-matcher på kontot. Etem gjorde 80 poäng i WHL och spelade han även han JVM för USA i vintras. Anaheims största forwardsstjärnor Corey Perry och Bobby Ryan har dessutom många år kvar i toppen.

För Timrå IK:s del är dock detta positivt då Anaheim inte behöver ha bråttom att få över Friberg till sig.

Inför NHL-draften

Under närmaste två dagarna avslutas hockeysäsongen 10/11 med NHL-draften och sedan inleds nästa säsong med öppnandet av NHL:s free agent marknad.

Årets NHL-draft kommer bli rätt spännande att följa i toppen då det finns flera olika tänkbara scenarion där de absolut bästa spelarna är så pass jämna att klubbarna kan välja att både byta upp sig och ner sig för att få den spelare som bäst passar till klubbens behov. Extra roligt är det ju så klart att det finns flera svenska spelare som är med i den mixen också. Kanada må vara bäst men Sverige producerar rent allmänt inte sämre än vad stora nationer som USA och Ryssland gör på årskullsbasis vilket är mycket imponerade! Med det menar jag att USA har ca 475 000 hockeyspelare i landet mot Sveriges ca 60 000.

Jag måste också säga att jag känner att jag har betydligt bättre koll på årets draft än tidigare tack vare U18-turneringen i Gärdehov där jag fick se de bästa 93:orna i tufft internationellt motstånd på nära håll. Inledningsvis tänkte jag lyfta fram de bästa spelarna ur denna svenska draftkull. Jag gör det genom en ranking av de tjugo främsta:

20. ANTON WEDIN (93), TIMRÅ IK
– Genombrottstark forward som hade en fantastisk andra halva av säsongen. Bör bli lite mer effektiv dock. Jag skulle tro att han har ungefär 50% chans att bli draftad.

19. VIKTOR ARVIDSSON (93), SKELLEFTEÅ AIK
– En sanslöst bra offensiv talang med grym intensitet och energi i sitt spel. Hade givetvis varit högre i ranking om han varit större än sina 174 cm.

18. JOHN PERSSON (92), RED DEER REBELS
– Överårig Mora-talang som jag inte sett de senaste två säsongerna men gjorde 61 poäng på 68 matcher i WHL och har nog god chans att gå i någon avslutande runda.

17. GUSTAV BJÖRKLUND (93), VÄSTERÅS IK
– Precis som Arvidsson så har vi här en liten (173 cm) intensiv forward med riktigt bra offensiv. Gjorde succé i U18-VM vilket borde ökat hans chanser att draftas rejält.

16. MATTIAS BÄCKMAN (92), LINKÖPINGS HC
–  Storväxt back som har goda chanser till en plats i Elitserien och JVM kommande säsong. Har bra rörlighet och ligger ofta rätt i banan.

15. KLAS DAHLBECK (91), LINKÖPINGS HC
– Fick ett stort genombrott förra säsongen där han var otroligt stabil i både Elitserien och JVM. Är dock överårig och lär kanske inte tas tidigt men blir garanterat draftad.

14. WILLIAM KARLSSON (93), VÄSTERÅS IK
– Center med bra driv. Jobbar bra och tacklar gärna. Är offensivt begåvad och gjorde 54 poäng i J20 den gångna säsongen. Blir givetvis draftad!

13. JOHAN SUNDSTRÖM (92), FRÖLUNDA HC
– Storväxt och rivig forward som har goda möjligheter att bli en rollspelare i NHL. Hade fått spela ännu mer i Elitserien om han haft en mer juniorvänlig tränare.

12. JOACHIM NERMARK (93), LINKÖPINGS HC
– En stark tvåvägscenter med mycket bra arbetskapacitet och karaktär. Har dock haft dålig produktion under säsongen vilket kan sänka hans aktier en aning.

11. JEREMY BOYCE-ROTEVALL (93), TIMRÅ IK
–  Har möjligheter till att bli en bra rollspelare i NHL. Jeremy är mycket smart på isen och passar bra både som en skridskostark defensiv center och som en forecheckande forward som går rakt på kassen. Jag skulle tro att Jeremy går i den tredje rundan.

10. VICTOR RASK (93), LEKSANDS IF
– En mycket talangfull center med bra storlek och driv. Är både offensivt begåvad som defensivt. Har däremot visat lite märklig inställning på sidan om och kommer att lämna Leksand. Har dessutom rasat betänkligt i draftrankingen då det inte hänt så mycket för honom under detta år.

9. MAGNUS HELLBERG (91), ALMTUNA IS (FRÖLUNDA HC)
– En lång målvaktstalang som påminner mycket om Nashvilles målvaktspar Rinne/Lindbäck i stilen. Jag tror att han kan plockas relativt tidigt med tanke på sin ålder. När man sett honom under säsongen har inga frågetecken kring om han kommer att lyckas eller inte uppstått.

8. RASMUS BENGTSSON (93), RÖGLE BK
– Storväxt back med mycket smartness i sitt spel. Är lite av en ny Kenny Jönsson i Rögle. Är dock fortfarande lite ojämn men tippas ta en större roll i A-laget därnere till vintern och kan mycket väl växa ut till en JVM-back i bra konkurrens. Jag skulle tro att han går i den andra rundan p g a sin storlek.

7. MAX FRIBERG (92), SKÖVDE IK (TIMRÅ IK)
– Gör ett fantastiskt JVM där han fick många scouter att höja på ögonbrynen. Tycks vara mycket vältränad och kan spås in i såväl en offensiv roll som defensiv sett till arbetskapacitet blandat med spelsinne och teknik. Har dessutom ett ruskigt bra skott! Sticker ut hakan och säger att han går i andra rundan.

6. RICKARD RAKELL (93), PLYMOUTH WHALERS
– Tog plats i JVM-truppen som b-junior i vintras och har i mina ögon goda chanser att draftas så tidigt som i slutet av den första rundan. Rakell har bra storlek, teknik samtidigt som han jobbar stenhårt. Är väldigt välskolad och skulle kunna nå NHL både via en forecheckande roll som en producerande.

5. OSCAR KLEFBOM (93), FÄRJESTADS BK
– Med sina 193 cm besitter denna högerfattade back en strålande skridskoåkning och känns på så sätt som en given NHL-spelare i framtiden. Lär ta en ordinarie plats i FBK i vinter och även i JVM-truppen. Oscar är dessutom en väldigt bra ledartyp som varit kapten i Sveriges U18-landslag. Kommer gå mellan 15-25 i första rundan.

4. JONAS BRODIN (93), FÄRJESTADS BK
– En av de smartaste backtalanger jag sett på länge i svensk hockey. Är fortfarande lite tunn i kroppen men jag tror att han kan ha ett högre tak än Adam Larsson om han utvecklas rätt. Tog för sig fantastiskt i Elitserien och kunde blanda mellan att spela säkert och stabilt till att våga och spela ett mer offensivt spel. Har chans på topp 10!

3. MIKA ZIBANEJAD (93), DJURGÅRDENS IF
– Är som Friberg fast med betydligt bättre storlek. En riktigt bra forward om än kanske lite ojämn i matcherna. Besitter bra driv i åkningen, bra aggressivitet, bra spelsinne, bra teknik och ett riktigt bra skott. Klev ju in och dominerade direkt i Elitserien när han fick chansen och kommer gå bland de tio första i årets draft. Påminner en del om Mats Sundin.

2. GABRIEL LANDESKOG (92), KITCHENER RANGERS
– Ett superlöfte som trots att han fick debutera i Elitserien som 16-åring stack till nordamerika. Är otroligt komplett på så sätt att han besitter ett driv och ett ledarskap likt Anton Lander samtidigt som han också har bra skridsoåkning och starka offensiva verktyg. Tacklar stenhårt och backar inte för någon. Den bästa forwardstalangen vi fått fram sedan Nicklas Bäckström. Kommer gå mellan plats 2-4 i första rundan.

1. ADAM LARSSON (92), SKELLEFTEÅ AIK
– En storväxt tvåvägsback med bra spelsinne som dock tappade lite i det offensiva spelet i vintras, mycket tack vare att Rundblad stal nästan all PP-tid i o f s. Larsson kommer att bli en NHL-back redan till hösten men den stora frågan är hur bra han kommer att bli i NHL? Backar är alltid svårare att förutspå vilket gör att han kan gå allt mellan 1-5 i nattens förstarunda. Jag kan inte med säkerhet känna att Adam kommer att bli en världsback som slåss om Norris i framtiden, därav skulle jag inte ta honom först heller om jag styrde Edmonton, trots att Edmonton saknar bra backtalanger.

**

Det var de svenska talangerna det. Jag tänkte givetvis också gå igenom de allra vassaste talangerna från övriga länder också. Vi börjar med övriga européer:

5. DAVID MUSIL – CZE (93), VANCOUVER GIANTS
– Storväxt defensiv back som påminner mycket om sin far, den gamle NHL-backen Frantisek Musil. Tippas gå i slutet av första rundan eller i början av den andra.

4. TOMAS JURCO – SVK (92), SAINT JOHN SEA DOGS
– Storväxt ytterforward med bra teknik och poängsnitt i QMJHL. Tippas likt Musil gå i slutet av första eller i början av andra rundan.

3. NICKLAS JENSEN – DEN (93), OSHAWA GENERALS
– Dansk jättetalang som nobbade Sverige för kanadensisk juniorhockey. Ytteforwarden gjorde 58 poäng på 61 matcher i OHL och mäter 190 cm. Tippas gå i första rundan runt 20-25.

2. SVEN BÄRTSCHI – SWI (92), PORTLAND WINTERHAWKS
– Schweizisk forward som gjorde fina 85 poäng i WHL men saknar storlek och är lite ojämn i spelet. Kan gå allt från plats 10-25 i draften. Hade inget lyckat JVM.

1. JOEL ARMIA – FIN (93), ÄSSÄT PORI
– Gjorde fina 29 poäng i SM-liiga som b-junior, det är riktigt starkt och bör ge honom en plats bland de 15 första i draften. Spelade JVM och gjorde otroliga 13 poäng på 6 matcher i U18-VM. 192 cm lång och högerfattad dessutom.

**

USA kom till Gärdehov med i stort sett sitt bästa lag i vintras vilket gjorde att jag fick bra koll på de amerikanska talangerna. Dessa rankas högst inför draften:

5. JOHN GIBSON (93), USA U18
– Storväxt och talangfull målvakt som kan bli den högst draftade målvakten i draften. Blev utsedd till bäste målvakt i U18-VM där USA finalslog Sverige i finalen.

4. J.T MILLER (93), USA U18
– Center med bra storlek som var USA:s bäste poängplockare i U18-VM. Saknar fart i spelet och kändes inte spektakulär under Gärdehovsturneringen. Lär gå i första rundan dock.

3. ROCCO GRIMALDI (93), USA U18
– En av de mest underhållande spelare jag sett på hela säsongen. Han var överlägset bäste spelare i Gärdehov och skulle kunna gå i först i hela draften om det inte vore för att han enbart är 168 cm lång. Liknar Ovechkin i spelstilen, full fart i alla lägen, jobbar stenhårt och tacklar i alla lägen. Går han i första rundan blir han den kortaste någsonsin.

2.  BRANDON SAAD (92), SAGINAW SPIRIT
–  Skridskostark och storväxt forward som har ett rykte runt sig om att vara lite lat. Producerade för dåligt för att gå topp 15 men har chans att gå topp 20.

1. TYLER BIGGS (93), USA U18
– Var en kompromisslös tacklingsmaskin som mosade allt i sin väg i Gärdehovsturneringen. Är även hyfsad offensivt och har stora möjligheter att bli en bra powerforward i NHL som jag tror att många lag är intresserade av. Kan gå topp 15.

**

Och så då till de kanadensiska stjärnorna där samtliga fem nedan kommer att gå topp 10 i draften:

5. RYAN MURPHY (93), KITCHENER RANGERS
–  En kortväxt och lätt back som har en makalös offensiv uppsida. Gillar att transportera puck och skapa målchanser bakifrån med sin fantastiska skridskoåkning. Gjorde 79 poäng i OHL och 13 poäng i U18-VM.

4. DOUGIE HAMILTON (93), NIAGARA ICE DOGS
– Storväxt back som också producerar poäng med rörligt och smart backspel. Sägs dock vara lite för snäll för sin storlek. Gjorde 58 poäng på 67 matcher i OHL och 16 poäng på 14 matcher i slutspelet.

3. SEAN COUTURIER (92), DRUMMONDVILLE VOLTIGEURS
– Storväxt center med bra spelsinne och driv. Är dock lite ojämn och trög på rören vilket syntes i JVM. Jämnförs i Kanada med Joe Thornton och det kan vara korrekt. Var ansedd etta för ett år sedan men hade inte så mycket utveckling förra säsongen.

2. JONATHAN HUBERDEAU (93), SAINT JOHN SEA DOGS
– Har aldrig riktigt sett honom mer än häftiga highlights på youtube men tycks vara en extremt tekniskt skicklig forward som blev MVP i det kanadensiska juniorslutspelet. Kvick i tanken och i händerna men sägs även ha bra arbetskapacitet och defensivt spelsinne.

1. RYAN NUGENT-HOPKINS (93), RED DEER REBELS
– Vore jag GM i Edmonton skulle jag inte tveka att välja denne sanslöst skicklige center som etta i draften. Det lilla jag sett av honom vittnar om en center som besitter en teknik och ett spelsinne likt Pavel Datsyuk samtidigt som han har ett handledsskott likt Joe Sakic. Är dock väldigt tunn i kroppen och lite ojämn än så länge vilket petade honom från JVM men en spelare med detta spelsinne kommer inte att misslyckas. Se och njut i youtube-klippet längst ner.

**

Klockan 01.00 startas draften. Den sänds på Viasat Hockey dessutom. Som följare av Edmonton Oilers och svensk hockey kommer detta bli en mer spännande draft än vanligt. Jag tror dock ingen Timråspelare väljs inatt då det bara är första rundan som genomförs då.

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!!

Nicklas Lidström – Vår störste någonsin!

Nicklas Lidström fick inatt sin sjunde Norris Trophy (NHL:s bäste back) på de senaste tio säsongerna. Om man vill få ett perspektiv på hur stort det är så kan jag meddela att vår nästbäste NHL-back genom tiderna, Börje Salming, lyckades som bäst bli tvåa i omröstningen en gång under sina 17 NHL-säsonger.

I övrigt har Lidström vunnit fyra Stanley Cup och en Conn Smythe Trophy (MVP i slutspelet) också. Han har aldrig missat slutspel på 19 säsonger och har +429 i plusminus. 2009 blev han utsedd till hela 00-talets bästa spelare i NHL. Lidas har dessutom ett OS-Guld där han avgör finalen. VM-guld vann han redan 1991 då han som 21-årig sensation var Sveriges bästa back i turneringen. Lidas var dock långt ifrån något underbarn och gick inte ens i draften under det första året han var tillgänglig och gick som 53:a året efter.

Sätter man hans karriär i perspektiv så är ingen annan svensk i närheten av att uppnå det han gjort. Med det sagt så kom väl kanske årets Norris Trophy i ganska svag konkurrens. Lidas gick för första gången minus i karriären och han har inte varit riktigt lika bra defensivt vilket man kan se på t ex att han fått allt mindre med förtroende i boxplay också. Som bäst tycker jag att Nicklas var 2006 med den säsong han hade då och den OS-turnering han gjorde. Han borde ha fått MVP i både OS och NHL det året.

Tittar man på några av tidernas bästa backar i NHL så börjar Lidas placera sig väldigt högt. Den enda som är given före honom är Bobby Orr och han kommer det dröja länge innan någon når honom. Bobby vann Norris åtta år i följd men även den totala poängligan två gånger, MVP i grundserien tre gånger och MVP i slutspelet två gånger. Säsongen 69/70 står Bobby för den bästa säsong någon spelare någonsin gjort då han vinner poängligan fastän han är back, han vinner Norris, MVP i grundserien och i slutspelet och blir Stanley Cup-mästare efter att avgjort den sista finalen i sudden death.

Backar Lidström konkurrerar med i tycke och smak just nu är Eddie Shore, Doug Harvey och Ray Bourque. Shore spelade 20 år i NHL och blev 1933 den förste backen att vinna Hart Trophy (MVP i grundserien), han vann den tre gånger totalt. Harvey delar Lidströms andraplats i antalet Norris Trophys med sju stycken, han vann sex Stanley Cup-titlar och blev invald i säsongens All star team elva år i följd. Till sist har vi också Ray Bourque som hade en stående plats i Norris-nomineringen under många år men vann ”bara” fem stycken. Bourque var en komplett back men lyckades dock inte vinna Stanley Cup förräns under sin sista säsong men hade i övrigt en fantastisk karriär.

**

Inflikar med lite TIK…. Det har spridits lite positiv energi kring Timrå IK det senaste dygnet och det värmer lite. L-G Jansson blev den första (och sista?) experten som tror på Timrå IK kommande säsong och rapporterna i lokalpressen från försäsongsträningen gav goda vibbar. Spelare och ledare verkar också se positivt och revanschhungrigt på säsongen och igår på årsmötet gavs inga vibbar ut om att laget kanske inte skulle räcka till nästa säsong.

Det är liksom skönt att höra sådant i lägen då det knyter sig i magen varje gång man konstaterar att AIK fick behålla Viktor Fasth, läser om Växjös nordamerikaner och Malmös satsning underifrån.

**

Åter till Nicklas Lidström.. Det som ofta ligger honom i fatet är hur ospektakulär hans spelstil är. Hans styrka är att göra rätt bedömningar om och om igen så att det nästan blir löjligt. Detta gör ju också att det inte är helt lätt att hitta bra hyllningsvideos till honom på tuben men det finns…

Om årsmötet

Hej!

Jag var på Timrå IK:s årsmöte ikväll för att höra läget kring klubben och främst dess ekonomi. Siffrorna är sedan tidigare kända, d v s att omsättningen växt till 107,4 miljoner och att bokslutet visade en vinst 373 000 kronor för att vara mer exakt.

Thomas Johansson drog förvaltningsberättelsen för 20:e året i följd, hans sista gång dessutom för övrigt då han slutar efter kommande säsong. Det gick fort och det var många siffror som visades upp. Intressanta siffror som jag fastnade för var att TV-intäkterna för första gången gått om publikintäkterna. Fler än någonsin ser Timrå IK spela men färre gör det på plats i arenan. Thomas var själv lite oroad över den utvecklingen då han inte vill se att detta blir en TV-sport. Ordförande Christer Ericsson berättade om att hockeyligan valt att starta en arbetsgrupp som jobbat för att hitta sätt att få det att löna sig att åka på matcherna istället. Att göra evenemangen mer attraktiva, helt enkelt. Min åsikt är att det är helt rätt väg att gå. Man ska inte måsta sms:a och fråga de som ser på TV vad som hände med den där spelaren som gjorde illa sig t ex.

Thomas var också tydlig i att betona allvaret i den ekonomiska situation klubben befinner sig i samtidigt som det delades ut en del självkritik för de senaste säsongerna. Planen framöver är att öka det egna kapitalet från 1,9 miljoner till upp emot 15-20 miljoner på sikt för att klubben i längden ska ha en rimlig chans att överleva i högsta serien. Detta ska närmast nås genom att lyckas med den på förhand ganska svåra ekvationen att minska kostnaderna och samtidigt förbättra de sportsliga resultaten. Thomas menar på att kostnaderna är det enda de kan kontrollera och han pålyste också vilken otrolig svår bransch Elitserien är just nu. Totalt beräknas klubbarna backa över 40 miljoner kronor säsongen som var. Mest fördelaktigt tycks det idagsläget vara att som hos Skellefteå att inte äga arenan utan få hyra den extremt billigt av sin kommun. Thomas menar på att SAIK:s t o m haft större nytta av det än sin fina ungdoms- och juniorverksamhet.

Klubbledningen fick viss kritik från sin revisor Lars Pettersson som i revisionsberättelsen skrev bl a följande: ”Vid flera tillfällen har avdragen skatt och sociala avgifter inte betalas i rätt tid. Dröjsmålen har berott på dålig likviditet. Styrelsen har uppmärksammat detta och åtgärder har vidtagits för att förbättra likviditeten. Försummelserna har inte medfört någon skada för föreningen, utöver förseningsavgifter.” Men på det stora hela hade revisorn ingen större kritik utan årsredovisning och koncernredovisning innehöll inga felaktigheter.

Likviditetsproblemen beror enligt Thomas till viss del på att klubben finansierar arenan själv men är via det avtal man har med Timrå kommun inte fria att ta vilka lån man vill till behövliga investeringar vilket gjort att man sitter på för stor del kortfristiga lån med höga räntor vilket ökar kostnaderna jämfört om man hade haft möjlighet till fler långfristiga lån med lägre räntor. Thomas drog en jämförelse om du har ett hus och vid varje investering var tvingad att ta topplån. Thomas menar på att de länge önskat att kommunen ska släppa detta men får samma nej varje år. Det kommunen tjänar på det är troligen kontrollen över att isytorna kan nyttjas av allmänheten kan kvarstå.

Klubben klarade detta ganska bra så länge laget gick med vinst varje år och ökade sin omsättning men de senaste årens resultat har gjort detta riktigt tufft, menar Thomas på.  Timrå kommun har ju dock valt att bevilja ett förskott på beviljat driftbidrag vilket hjälpte klubben att betala bl a de pensionsbetalningar man släpat med. Även SCA och Norrporten fick ett hjärtligt omnämnande i farten kring den biten vilket innebär att Timrå tagit hjälp utifrån för att komma i fas med de betalningarna. På frågan om dessa tillskott haft någon betydelse i bokslutet så var svaret nej från Thomas.

I årsredovisningen går det också att läsa att kostnaderna för pensionsbetalningar ökade från ca 12 miljoner till ca 17 miljoner föregående säsong samtidigt som utbetalade löner bara ökat med mindre än en miljon kronor. Min tolkning av det är att man gjort fördelaktiga avtal med spelare som inneburit att större del av lönen hamnat på pensionskontot än tidigare. Detta har ju också varit bra för Timrå IK då man ej behöver betala sociala avgifter på pensionsinsättningarna. Men det har samtidigt gjort pensionsbetalningarna tuffare. Totalt ökade löne- och ersättningskostnaderna med ca 7,6 miljoner från föregående år.

För övrigt blev Christer Ericsson omvald som ordförande och man minskade styrelsen till endast sex deltagare för att få en mer beslutsorienterad styrelse med mindre arbetsgrupper under sig.

För att summera det hela så är det som jag spekulerade i det långa inlägget i helgen en väldigt slak lina vi lever på de närmaste åren. Vi är tvingade att öka det egna kapitalet för att överleva och vi är tvingade att klara oss kvar i Elitserien och dessutom också hänga med i grundserien och spela så många betydande matcher som möjligt.

Glöm inte Styf!

http://www.timraik.se/index.php?article=813

Visstja, serverbytet. Det blev aldrig så att jag skrev om den där avskedsmatchen förra veckan i och med att jag var ålagd bloggförbud då den släpptes. Jag är givetvis väldigt glad att den hålls och att grabbarna själva får dra ihop ett lag med bl a sina brorsor deltagande.

Men man får i sammanhanget inte glömma att det är Pär Styfs avskedsmatch också. Han har gjort 12 raka säsonger i Timrå IKs A-lag, vilket är rekord under min tidsera som supporter. Både Jocke Nilsson och Robert Carlsson stannade på elva säsonger. Man ska också komma ihåg att Styf trots sin trogenhet är ganska ohyllad av oss supportrar. Han har t ex aldrig beärats med en Tifo-hyllning av något slag. Och vad man än tycker om hans sätt att spela så kan ingen påstå annat än att han givit 100% och spelat uppoffrande för laget från första till sista match.

Gällande vilka spelare man skulle vilja se i matchen så önskar jag förutom storstjärnor som Lindbäck, Pääjärvi, Zetterberg och Modin att även Eric Moe och Oscar Johansson får spela i laget nu när Erik Gustafsson ska ha tackat ja. Samt gärna även andra gamla stjärnor från de J20-lag de spelat med och som fortfarande håller hyfsad klass t ex Sebastian Hård af Segerstad, Viktor Huss, Erik Lund, Adam Nilsson och Christoffer Holmström Coox m fl. En sådan som Jonas Lindström skulle vara kul att se också även om han inte spelade med just dessa två men kanske verkade som en liten förebild i unga år. En annan spelare som skulle vara kul att se i laget vore faktiskt Robin Jonsson som jag vet betydde mycket för de juniorer som kom upp i A-laget då han var här.

Vilka det än blir så kommer det att bli en rolig tillställning och jag hoppas att man gör så mycket jippo av det hela som möjligt i pauser etc.

Det kommer bli kul.

Världens bästa spelare 2011

Jag har börjat gjort som tradition att själv peka ut vilka jag anser vara världens 20 bästa spelare. Jag vill minnas att jag rankade Lidström som bäst 2006, Crosby 2007, Zetterberg 2008, Malkin 2009 och Crosby igen 2010. Jag brukar lägga extra vikt vid Stanley Cup och OS-insatser de år det spelas OS. Detta år har alltså insatsen i Stanley Cup fått extra betydelse även om det är en helhetsbedömning över hela säsongen både gällande högstanivå och jämnhet.

Eftersom jag begränsar mig till att ranka endast 20 spelare så hamnar alltid många väldigt bra hockeyspelare utanför listan. Här en rad exempel på fantastiska hockeyspelare som ej fick plats detta år: Evgeni Malkin, Eric Staal, Claude Giroux, Thomas Vanek, Patrick Marleau, Patrick Kane, David Backes, Alexander Semin, Nicklas Bäckström, Ryan Getzlaf, Dustin Byfuglien, Carey Price, Ilya Kovalchuk, Brad Richards, Anze Kopitar, Daniel Briere, Roberto Luongo, Duncan Keith, Jaromir Jagr och Anton Lander.

TOPP 20:

20. DAN BOYLE – Poängbäste back i Stanley Cup
– Dan Boyle är en fantastiskt spelskicklig back kom igång rejält under slutspelet där han gjorde fina 16 poäng på 18 matcher. Lyfter överlägset mest istid i Sharks.

19. SHEA WEBER – Förde Nashville till sin bästa säsong någonsin
– Gör ett strålande slutspel där han dels var med om att föra laget vidare från första omgången och sedan plockade han bort bröderna Sedin i den andra omgången. 16 mål och 254 skott i grundserien.

18. STEVEN STAMKOS – Världens vassaste direktskott
Startade säsongen briljant och låg ett tag på ett mål per match. Tappade dock ju längre säsongen gick. Är lite lättläst då en stor del av målen kommer på direktskott. Slutspelet gick sådär för honom.

17. JAROME IGINLA – Fantastisk i slutspelsjakten
– När Calgary behövde det som mest var Iginla som hetast. När de jagade slutspel stod Iginla för 10 mål och 15 poäng på de 7 sista matcherna av grundserien. Totalt blev det fina 43 mål och 86 poäng på säsongen.

16. JONATHAN TOEWS – En komplett center
– Toews är en utomordentlig ledare som är bra i alla delar av spelet. För ett år sedan rankades han tvåa av mig så säsongen får ses som ett mellanår där han fick ett allt tyngre lass i ett tunnare Chicago-lag.

15. PEKKA RINNE – Europas bästa målvakt
– Pekka har den absolut största delen i Nashvilles fina säsong. Den långe och moderne finländaren mönstrade upp en räddningsprocent på 93% under grundserien och gör ett klart godkänt slutspel.

14. ZDENO CHARA – Bäst plusminus i både NHL och Stanley Cup
– Jättebacken har stått för en fantastisk säsong defensivt. Han var en stor anledning till Bostons succé och spelade nästan halva matcherna i ligans tätaste lag. Var däremot lite för svag med pucken och dålig i powerplay.

13. JOE THORNTON – Mer komplett än någonsin
– Denna säsong fick vi se en tuffare Joe som sköt mer, tacklade mer och som jobbade stenhårt åt båda håll. Han var även bra i slutspelet med 17 poäng på 18 matcher. Har dock ännu inte lyckas föra sitt lag hela vägen.

12. TEEMU SELÄNNE – Världens nästbästa 40-plussare
40 år gammal gör han 80 poäng på 72 matcher och 6 mål på 6 matcher i slutspelet. Selänne är lika snabb som för tio år sedan. Ångrar dock förmodligen att han inte åkte till VM.

11. NICKLAS LIDSTRÖM – Norris #7?
– Världens bästa 40-plussare har chansen att bli utnämnd till världens bästa back för sjunde gången om någon vecka. Lidas gör en kanonsäsong med 70 poäng inkl. slutspel. Har spelat 19 NHL-säsonger och aldrig missat slutspel.

10. RYAN KESLER – Tuff och defensiv center som gjorde 41 mål
– Kesler gör en otrolig säsong där han i egenskap av andrecenter tar ett enormt ansvar i Vancouver med att döda utvisningar, tackla samt bidra offensivt med 41 mål. Plumpen i protokollet är dock hur han spelar de två sista rundorna av Stanley Cup. Rykten gör dock gällande att han spelade skadad. En stor del i Vancouvers framgångar.

9. ALEXANDER OVECHKIN –  Skapar flest målchanser
– Allt medan Washington försökt bli mer defensiva så har han fått färre bra lägen i fart men han har också blivit mer lättläst och lite ojämnare än på senare år. Gick exempelvis poänglös i VM men totalt sett är han ändå den spelare i världen som får flest puckar på mål år efter år och tillhör som vanligt även ligans flitigaste tacklare.

8. HENRIK SEDIN – Mest assist i både NHL och Stanley Cup
– Henrik är NHL:s stora passningskung och hittar medspelare på ett fantastiskt sätt. Det finns få spelare genom tiderna som varit så bra att hitta medspelare med ryggen mot spelet. Under conference-finalen mot Sharks såg han ostoppbar ut men i och med att han så sällan skjuter så kan också starka backpar plocka bort honom tämligen lätt.

7. HENRIK ZETTERBERG – Världens bästa tvåvägsforward
–  Zäta är fortsatt gedigen defensivt och gjorde dessutom en klar uppryckning offensivt och hade nog bara Ovechkin som överman i skapade chanser. Missade dock fler chanser än vanligt vilket höll honom borta från den absoluta poängtoppen. Klev in skadad i slutspelet men producerade återigen över en poäng per match när det gällde som mest.

6. COREY PERRY – NHL:s bästa målskytt
– Perry avslutade säsongen med att ösa in mål och föra Anahiem till slutspel. Han kom till slut upp i 50 mål vilket han var ensam om i ligan. Målen görs ofta nära kassen antingen via styrningar, direktskott eller så ett handledsskott efter en lång syrgasare. Under en ”streak” i slutet av grundserien gjorde han otroliga 19 mål på 12 matcher!

5. DANIEL SEDIN NHL:s poängkung
– Daniel har haft en otrolig säsong och var den ende spelaren som nådde tresiffrigt i poäng. Han var grundseriens bästa lags bästa spelare och han är mer komplett än broder Henrik på så sätt att han är svårare att läsa eftersom han har ett bra avslut också. Daniel gjorde över 40 mål i grundserien för första gången. I slutspelet producerade han mer ojämnt men var sett över hela slutspelet den spelare i Vancouver som skapade flest bra målchanser tycker jag.

4. MARTIN ST.LOUIS – Mannen bakom Tampas fina säsong
– Det finns en anledning till att unge Stamkos öser in mål och det är i stora drag Martin St.Louis förtjänst. Den gråhårige lille kanadicken med Mats Näslunds nummer är främst en bra framspelare men kan även göra mål om det behövs, 31 mål i grundserien och ytterligare 10 i slutspelet. St.Louis har också förmågan att vara bäst när det gäller. Han kliver ofta fram i stora matcher och när han inte gör det så brukar Tampa Bay förlora.

3. PAVEL DATSYUK – Världens bästa tekniker
–  Var utan konkurrens säsongens mest underhållande spelare. Han tycks ha utvecklat sin makalösa klubbteknik ytterligare ett snäpp blandat med bra balans och tempoväxlingar i skridskoåkningar. Han är den enda spelaren på den här nivån idag som stillastående kan finta bort samma spelare med tre raka dribblingar. Den makalösa klubbtekniken sträcker sig inte bara till dribblingar utan en helt sanslös förmåga att stjäla pucken av motståndaren också. Klättrade upp till den absoluta toppen i och med att han för första gången lyckades höja sitt spel ytterligare en nivå i slutspelet.

2. SIDNEY CROSBY – Världens överlägset bästa offensiva spelare
– Crosby har alla offensiva vapen som behövs för att dominera i NHL. Han har en skridskoåkning i världsklass, en balans i världsklass, ett spelsinne i världsklass, en vinnarmentalitet i världsklass och han behärskar att leverera skott i världsklass från alla vinklar också. I början av den här säsongen gjorde han poäng i 25 raka matcher i form av 26 mål och 24 assist. Han hann spela precis halva säsongen innan en hjärnskakning satte stopp för honom. Hade han spelat hela säsongen hade han gissningsvis slagit Daniel Sedin i poängligan med runt 20-30 poäng. Han är som ni ser i en klass för sig offensivt.

1. TIM THOMAS – Kanske den bästa säsong en målvakt någonsin gjort
– Okej, George Hainsworths 22 nollor på 44 matcher 28/29 får väl ses som en hyfsad säsong också eller när Dominik Hasek vann Vezina, Hart och OS-guld 1998. Men faktum är att Tim Thomas lyckas med bedriften att sätta nytt rekord gällande räddningsprocent i grundserien, flest räddningar i ett slutspel och flest räddningar i en final. I finalen släpper han endast åtta mål på sju matcher varav tre mål var betydelselösa i lägen matcherna redan var avgjorda. Han vinner tre ”game 7” i slutspelet varav han håller nollan både i den avgörande conference-finalen och i den avgörande Stanley Cup-finalen. Av någon anledningen som jag inte kan begripa så blev han inte nominerad till Hart Trophy och det är väl det som i så fall kan ligga honom i fatet ur ett ”genom tiderna”-perspektiv. Nåväl… Conn Smythe Trophy,  Stanley Cup, troligen en Vezina Trophy och en rad rekord ger honom i alla fall platsen som världens bästa hockeyspelare 2011 i Tikare-bloggen.

Vad hände egentligen?

Först vill jag bara säga att det pågår en del bakgrundsarbete i bloggen för tillfället som gör att jag inte kunnat blogga när och hur jag velat de senaste dagarna och kanske i början av nästa vecka igen. Det hela ska resultera i en bättre server och den nya adressen blogg.mittmedia.se/tikare. Alltså blogg med två g, som i blogg.

Hur som helst kommer fokus i detta inlägg kommer att ligga kring Timrås ekonomiska resa de senaste åren. Ni kan se det som ett ”inför årsmötet”-inlägg.

http://st.nu/sport/timraik/1.3616230-timra-ik-gar-plus

Timrå må alltid ha varit en liten elitserieförening men från att man gick upp i Elitserien till och med säsongen 07/08 hörde då åtminstone inte jag några tongångar om att Timrå IK hade svårt att betala för sig i några som helst sammanhang. Istället handlade det om en förening som i huvudsak värvade smart eller ungt och billigt. Det fanns många dåliga värvningar då också men man lyckades bygga upp en bra stomme och man fick spelare att trivas i klubben. Rent sportsligt hade man tagit sig till tre semifinaler på sex år mellan 02/03 och 07/08 med bud på två till i form av tunga match sju förluster både 04/05 (mot DIF) och 06/07 (mot MoDo). Var det någon kritik mot klubbledningen på den tiden så handlade det om att man var f ö r rädd om pengarna och inte vågade satsa.

Men efter 2008 hände något. Okej att finanskrisen kom under 2008 och att folk började hålla i sina pengar lite hårdare men Timrås lagbyggen såg också annorlunda ut. Kent Norbergs avslutade sin dåvarande anställning med att förlänga kontrakten och göra några värvningar (ex Tomas Skogs) men det var inte han som bestämde hur de skulle se ut utan han fick order om vilka de ville ha kvar, hur många år de skulle ha och hur mycket pengar de skulle kosta. Timrå fyllde på så sätt upp stora delar av budgeten tidigt men man kunde senare ändå bjuda över större klubbar på exempelvis Mikko Lehtonen.

Lehtonen kom dessutom till ett pris som gjorde att man inte hade råd att värva en förstacenter efter Riku Hahl som följt med Kent Norberg i den kanske fulaste affär föreningen någonsin drabbats av. Challe Berglund fick försöka hitta på kreativa lösningar som att ge Jonte Hedström en centerroll t ex. Det Timrå lyckades skramla fram i form av en värvning under sensommaren blev superchansningen Toni Mäkiaho. Samme Mäkiaho sparkades några månader senare. Jakten på en center forsatte dock, bl a genom att värva Martin Sonnenberg och sedan förlänga med honom. Det visade sig dock att han inte var någon center egentligen utan passade betydligt bättre som ytterforward. Säsongen slutade i ett kraftigt underskott på 3,7 miljoner TROTS tre slutspelsmatcher på hemmaplan. Tänk er var vi hade landat om vi inte gått till slutspel, vi slutade ju faktiskt åtta…

Timrå skyllde i efterhand en stor del av underskottet på finanskrisen men publiksiffran var ändå så pass stark som 5400 i snitt på 28 hemmamatcher plus 5802 på tre slutspelsmatcher. Okej, att folk kanske inte handlade lika mycket i kiosker, pubar och restauranger må vara hänt men den stora skillnaden skulle jag gissa mig till var den att Timrå fått svårare att konkurrera med de andra lagen vilket gjort att Timrå börjat gå ifrån sina tidigare principer om att värva ungt och smart och istället gå in budrace om en sådan som Mikko Lehtonen t ex.

Kanske kände man press att visa att man kunde hävda sig även utan Kent Norberg eller så hade KHL:s intåg gjort det svårare att bygga långsiktigt eller så hade våra konkurrenter i norra delen av Sverige via nya arenor vunnit mer marknadskrafter (ex 03/04 kom Timrå på femte plats i publikligan med 5198 åskådare och 08/09 kom man åtta på 5400) och gjort att vi fått svårare att värva eller så saknade vi kompetens i den sportsliga rekryteringen eller så är allt bara en sammanblandning av alla dessa orsaker.

Timrå ville sedan bygga upp en ny stomme och ett tvåårskontrakt med Mattias Karlsson som var mitt i karriären kändes bra. Tyvärr lär han ha varit väldigt dyr precis som Petr Caslava, Gabriel Karlsson och Niklas Anger när nyckelspelare som Mikko Lehtonen, Tom Wandell, Johan Andersson och Mika Pyörälä lämnat skutan. Förstacenterjakten från sommaren året innan var ännu inte löst och höll på att bli en ny tom jakt innan man till slut fick händerna om Daniel Corso, en fantastiskt skicklig hockeyspelare som rent speltekniskt tillhör de vassaste klubben haft. Han kom till en förmodat sanslös dyr kostnad och kunde egentligen bara erbjuda klubben mål och poäng i god takt. I övrigt saknade han i stort sett alla attribut man vill se hos en ledande spelare i en svensk elitförening.

Säsongen 09/10 blev hur som helst en ekonomisk mardröm trots att laget på pappret inte var speciellt stark till att börja med. Visst har det genom dessa säsonger gjorts kanonvärvningar också som Tom Wandell (08/09), Anders Lindbäck (09/10) och vem kan klaga på vad Martin Sonnenberg gav klubben. Men faktum var att laget varit i avsaknad av en stark stomme och de flesta spelarna har hela vägen varit alldeles för ojämna. Vi satsade mycket under dessa år på två lovande svenska backar på gränsen till landslaget för att bygga upp en ny stark stomme. Det handlar om Tomas Skogs och Mattias Karlsson men båda var i klarspråk alldeles för ojämna och orutinerade för att axla ett sådant ansvar i en alltmer krävande elitserie. Den senare hade inte ens karaktär nog att sköta sin kost och resultatet på isen blev därefter.

Hade Nubben haft tur med backklippor som Kalle Koskinen, Pär Styf och Sanny Lindström som stannade länge i klubben? Det finns så otroligt många olika variabler i detta så det nästan är omöjligt att få fram ett svar. Elitserien nu och då, konkurrensläget med KHL och det alltmer individualistiska samhället speglar ju givetvis av sig på hockeyn också. Men jag minns att Nubben i någon intervju runt 2002 pratade om att värva karaktärer före meriter. Jag tror inte att Timrå efter Nubben varit lika noggranna på den biten och lagbyggena har därför blivit därefter också. Eller så finns det kanske helt enkelt färre karaktärer i dagens samhälle och så också i hockeyn.

09/10 gick vi via vad som nästan kan kallas för ett mirakel till slutspel genom seger i sista omgången borta mot Luleå med 1-0. Timrå låg dock aldrig på slutspel i någon av de övriga 54 omgångarna. Trots att vi fick två hemmamatcher i slutspelet så hamnade klubben på ett svindlande minus på 5,5 miljoner kronor. Publiksiffran gick från 5400 till 5051. Det egna kapitalet hade på två år gått ifrån 10,7 miljoner kronor till 1,5 miljon. Bekymmer med likvida medel gjorde att man släpar med pensionsbetalningar till spelare och förmodligen andra betalningar också.

Som supporter är det alltid svårt att komma med åsikter innan något sådant här sker eftersom vi aldrig ges någon ekonomisk insyn mer än just boksluten. Vi får aldrig, till skillnad från t ex i NHL, aldrig veta vad våra spelare tjänar. Men utifrån boksluten och sportsliga resultaten åren 08/09 och 09/10 så betalade vi ut klart mer i lön än vad vi fick tillbaka från spelarna. Jag tror inte man kan hitta någon annan ficka där betydande pengar försvunnit än hos alla dessa spelare som kommit, fått miljoner och gått vidare utan att ha presterat mot vad de kostat. Nu kommer ju givetivis inte klubbledningen med Thomas Johansson i spetsen undan för det eftersom det är dessa herrar som placerat pengarna i dessa fickor.

Man kan tala om mer träningsmatcher på hemmaplan, mer aggressiv marknads- och biljettförsäljning, bättre souvenirer, bättre service till supportrar och egentligen vad som helst utan att det på det stora hela har någon betydelse jämfört med spelarlönerna. Och hade det gått att få fram en miljon till där (ca 1% av omsättningen) så hade dessa pengar använts till ytterligare en spelare som troligen inte gjort någon skillnad.

Det Timrå i den här situationen väljer att göra inför säsongen 10/11 är att göra vad jag tror att i stort sett varje supporter innerst inne vill kortsiktigt se. Timrå valde att öka spelartruppens kostnad ytterligare och drar ner på annan personal istället. Timrå visste också att de kunde göra på detta sätt eftersom omsättningen skulle öka i och med ett förbättrat TV-avtal. Förhoppningen var att den ännu dyrare truppen skulle ge bättre resultat och på så sätt generera bättre publikintäkter.

Spelarna som värvades in kändes bra men jag var faktiskt tidigt ute och kritiserade bredden på laget. Detta mycket beroende på att skadorna ökat drastiskt i alla klubbar och ligor de senaste åren. Dessutom hade vi under några år också mönstrat Elitseriens sämsta juniorlag varpå det saknades elitseriemässiga talanger underifrån. Timrå valde att ha minimalt med spelare i truppen och istället satsa på bra spelare på de platser man hade.

Säsongen började också rätt lovande men i dagens hockey så är skador allt mer vanliga och det drabbade laget hårt. Det nya tränarparet fick inte spela ihop ett lag utan lån kom ut och in, skadorna blev värre än någonsin. Dyra värvningar skulle utgöra stomme och detta svek ytterligare en säsong. Spelet på hemmaplan skrämde supportrar att stanna hemma i större utsträckning och laget missade slutspel.

Återigen kom ett ekonomiskt misslyckande. Målet var att ta in flera miljoner på det förlorade kapitalet men det hela landade på en futtig återhämtning av 400 000 kronor. Det som känns bra i detta är att det trots allt inte blev ett minus. Trots att vi är ifrån ett litet samhälle och har en liten ”bondklubb” som lyckats växa tiofaldigt på tio år så har vi inte svävat iväg så pass att vi tappat kontrollen över vår ekonomi. Det fanns hela tiden en god marginal i den här planen att satsa oss tillbaka ekonomiskt.

Det var vad som hänt, frågan är vad som händer nu? Thomas Johansson talar om en nystart inför sitt sista år på posten. Där har vi en sak som händer, vi ska byta personer som sitter på ledande positioner inför säsongen 12/13.

Gällande lagbygget så finns få anledningar till att sätta några större förhoppningar på bättre sportsliga resultat. Men det är roligare att se lag som slår ur underläge och kämpar livet ur sig men förlorar än lag som förlorar genom att underprestera och visa dålig karaktär. Det är också bättre ekonomiskt att förlora med ett svagt lag på pappret än ett starkt lag på pappret. Lagbygget är bredare och har bättre juniorer underifrån. Laget har också överlag lite starkare karaktärer tycker jag men spetsen saknas. Men sport är sport och sport är oberäkneligt även om vissa talangfulla bloggare ibland klarar att se vilket lag som ska vinna Stanley Cup redan i oktober.

Så ekonomiskt kan ett svagt sportsligt år med fem kvalseriematcher ge ett betydligt starkare bokslut än vi sett de senaste åren. På så sätt håller jag med om att detta är en nystart. Men det är ju en ganska slak lina vi balanserar på även här. För går det så illa att vi inte klarar en kvalserie så halveras hela verksamheten och lag som trillar ur när de sparar brukar ha väldigt svårt att ta sig tillbaka snabbt. Så får man inte ihop detta lag så kan vi tvingas att kasta desperata slantar på nya chansningar i januari. Igen.

Klubben har dessutom valt att gå emot sin kortsiktiga tanke om att värva dyrt och minska personal utanför laget till att bli en mer noggrann förening. För spelare underpresterar ju inte för att de inte vill prestera så kan de få bättre stöd att prestera så ökar ju chansen att de lyckas också. Det handlar om att ta hand om sina investeringar om man ska tala på företagsekonomiska.

Summan av alla rädslor är att klubbens existens inte är hotad. Däremot är klubbens elitseriestatus hotad. Timrå har två vägar att gå i att försöka rädda den. Den ena är att fortsätta satsa på en lika dyr trupp men utan lägga resurser på att förändra hur man värvar, utbildar och tränar. Den andra är att minska spelarbudgeten och istället lägga större resurser på att värva rätt, träna rätt och utbilda talanger.

Båda vägarna innebär stora risker:
– Den första kan öka risken för tvångsdegradering av ekonomiska skäl men kan minska risken för sportslig degradering.
– Den andra kan minska risken för tvångsdegradering av ekonomiska skäl men kan öka risken för sportslig degradering.

Timrå har valt den andra vägen och ur ett långsiktigt perspektiv kan det ge bäst utdelning utifrån de förutsättningar vi har i Timrå kommun..

Bara vi klarar oss kvar de första två-tre åren.