Jimmys nyårskarameller

2012 är över. Så här kan hockeyåret summeras från my point of view och jag väljer, som den positiva människa jag är, att plocka upp de bästa stunderna en sådan här dag.

Topp 5:

5: 11:e maj – Malkin höll hov på Globen och förstörde festen

Det var årets julklapp 2011. Min vackra sambo hade köpt biljett till Sverige-Ryssland i Hockey-VM. Det var med en mors stolthet man genomgick Henrik Zetterbergs dominans i turneringen och nu skulle den ryska björnen tämjas.

Det var bara det att det var Evgeni Malkin som gav mig ståpäls istället. Det är ytterst sällan en spelare hos motståndarna, laget jag inte håller på, ger mig ståpäls men Evgeni Malkin var helt enorm i matchen. Ryssland vände 1-3 till 7-3, Malkin låg bakom fem av målen och matchen hade överlag det mesta. En filmande Emelin, en blodig fradgatuggande Franzén och en grym stämning i en fullsatt Globen (faktiskt).

Att Malkin sedan fortsatte och lekte ända fram till guldet gör inte minnet sämre. Frågan är om en enskild spelare varit mer överlägsen i ett Hockey-VM tidigare?

4: 11:e-22:a april – The battle of Pennsylvania

Pittsburgh – Philadelphia var garanterat den bästa slutspelsserie jag sett och det måste ha varit den bästa första rundan i Stanley Cup som någonsin spelats. Hatet mellan de två lagen var så tydligt som det kan bli i denna serie. Det vimlade av slagsmål, fula förseelser som ledde till avstängningar och dessutom östes det in med mål i matcherna varav flera matcher hade osannolika vändningar också.

Philadelphia klarade detta bäst och deras storstjärna Claude Giroux skrev på allvar in sig som en av de absolut bästa vi har i sporten idag. Giroux gör sex poäng i match två och totalt 14 poäng på de sex matcherna. Den bästa sekvensen är när han i den sista matchen sänker Crosby med en tackling och gör mål i ett och samma byte, dessutom det första bytet i matchen.

Resultaten i matcherna är som följer (Philadelphias siffror först): 4-3 sd, 8-5, 8-4, 3-10, 2-3, 5-1.

3: 3:e april – Euphoria i E.ON Arena

Det var så gott som klart att Timrå skulle klara sig kvar, bara en poäng behövdes på två omgångar.  Jag kunde inte ändå inte slappna av. Det kunde inte Jocke Lundström heller som varit en klippa hela Kvalserien. Trots snygga mål av Matt Murley och Mat Robinson och övertag i skott var det 2-2 efter första perioden och Lundström darrade.

Jonte Hedström sa då till Lundström i pausen att ”Leksand skjuter bara badbollar”. Jocke blev cool igen och resten av matchen ordnade sig. Timrå vann med 4-2 och Loreens Euphoria spelades högt i E.ON Arena. Glädjescenerna var mäktiga, det var sång, dans och naket. Jag minns själv hur Ante Karlsson kom och gav mig en kram innan presskonferensen.

Överlag var detta en stor match men känslorna var mer av lättnad än eufori om jag får se tillbaka på det själv. Jag kunde äntligen slappna av.

2: 6:e januari – Zibanejads kyla

Matchen som visas ofta i dessa dagar då JVM spelas. Det var ändå något väldigt stort över den här segern. Alla dessa misslyckanden i finaler, semifinaler trots stora förhoppningar år efter år. Laget med dess starka backsida kändes starkare än någonsin. Det skulle bara ske nu.

Matchen var sanslös. 17-3 i skott i den första perioden, 0-0 i mål. 22-1 i skott i den andra perioden, 0-0 i mål. Rysslands Andrei Makarov i målet var helt omöjlig. I den tredje perioden kom Ryssland upp och matchen var bland det mest nervösa jag upplevt. Varje puckstuds kunde avgöra. Det blev sudden death.

Vid 6-7 tiden på morgonen hände det. Mika Zibanejad stal en förlupen puck, ryckte sig fri och satte avslutet med en backhand-dragning. Jag, kommentatorerna och säkert många andra primalskrek i glädje.

1: 24:e mars – Murleys köksväg, Brembergs hiss och Öneruds tunnel

Det är lite konstigt nog omgång fem i Kvalserien som är mitt bästa minne. Timrå hade innan matchen fyra raka segrar och mötte ett Djurgården i poängbehov på Hovet. Historien de senaste åren säger att Timrå aldrig vinner på Hovet, allra helst inte efter full tid. Det fanns även snack innan om hur Fredrik Bremberg skulle agera p g a sitt DIF-hjärta.

Efter en mållös första period ger Matt Murley laget ledningen när han går runt köksvägen och trär in pucken. Den tidigare utskällda Murley har aldrig varit så bra som han var i Kvalserien. Djurgården kvitterar men 1-1 efter två perioder kändes ändå okej.

Inför den tredje perioden blev mina kompisar av nervositet kvar lite extra länge i puben. När de kommer in på läktaren efter två spelade minuter av den tredje perioden glömmer jag aldrig deras förvåning och glädje när de ser att det står 1-2 på tavlan. Jag fick referera målet och hade hunnit jubla euforiskt över Fredrik Brembergs puckstöld och fantastiska passning till Robin Lindqvist som tryckte dit pucken. Trots att jag stod på läktaren så såg jag inte den passningsvägen. Hisskungen!

Ännu bättre blir det när ”bakslagsmannen” Johan ”Gnagarn” Andersson frispelar Simon Önerud med en 30 meterspassning. Önerud åker in och vickar in en tunnel på självaste Gustaf Wesslau. Matchen slutade 2-3 och efter matchen jublade Fredrik Bremberg mot oss supportrar som om han levt i Timrå i hela sitt liv. Det värmde mig otroligt mycket i hjärtat!

Efter den här segern insåg jag innerst innerst inne att inget skulle kunna stoppa Timrå från att hålla sig kvar. Resan hem var en enda stor glädjeorgie. Vi hade Johan ”Bagarn” Andersson och klubbdirektören Lars Nolander på bussen. Det är inte ofta en hemresefest håller i hela vägen hem eftersom dagen blir lång, men den här gången gjorde den det.

Det var en underbar dag!

Gott nytt hundår på er, hockeyfantaster!

Sverige imponerande i underhållande match

JVM: Sverige – Finland 7-4

Finland var tvingade att ta poäng för att undvika fiasko och de vek ner sig fullständigt i starten på matchen. Sverige börjar dock bra och styr ju allt på isen med bra fart och offensivt spel. Efter 14 minuter var det 3-0 och 15-1 i skott.

Därefter tappar Sverige lite intensitet medan Finland vaknar till av ett powerplay-mål i slutet av den första perioden. Finland blir då mer intensiva och har liksom inget att förlora på något sätt och tokkör. Det ger fler powerplay och fler powerplay-mål upp till 3-3.

Joel Lassinantti var inte usel men han har svårt med Finlands starka skyttar som skottar in mål i powerplay. Sverige byter ändå målvakt och får av det ett större lugn i sitt försvarsspel. Sverige kliver sedan upp och gör två mål mot slutet av perioden och i den tredje perioden tycker jag Sverige bevakar matchen på ett imponerande sätt. Försvarsspelet var inte perfekt men man jobbar bra framför inhoppande Niklas Lundström.

Matchen slutar 7-4, var riktigt underhållande som juniorhockey kan vara. Sverige vinner alla gruppspelets matcher och går direkt till semifinal för sjätte året i följd. Kan Sverige stå emot i försvarsspelet och fortsätta att jobba på samma intensiva och skottvilliga sätt framåt tror jag det finns en bra chans att ta sig till en ny final. Motståndet kommer dock med största sannolikhet bli det svåraste hittills.

Finland har sitt bästa lag på pappret på flera år men lyckas inte ens nå kvartsfinal, vilket får ses som ett fiasko så klart. Laget slog t ex både USA och Kanada före turneringen.

Jag tycker många i Sverige gör en bra individuell insats. Backen Tom Nilsson är min favorit i matchen, en riktig försvarschef som kommer bli viktig i slutspelet. Jeremy Boyce gör sin bästa match och tar för sig bra och spelar med energi. Han gör sin första poäng också då han låg bakom Robert Häggs 2-0 mål.

Spelarbetyg Juniorkronorna:

5: Tom Nilsson.
4: Mikael Vikstrand, Alexander Wennberg, Viktor Arvidsson och Victor Rask.
3: Emil Molin, Elias Lindholm, Christian Djoos, Linus Arnesson, Robert Hägg, Niklas Lundström och Jeremy Boyce.
2: Sebastian Collberg, Rickard Rakell, William Karlsson, Filip Sandberg, Filip Forsberg, Emil Djuse, Jacob de la Rose, Rasmus Bengtsson och Joel Lassinantti.
1: Ingen.

"Vi försöker spela ihop ett nytt lag"

Jag gick på presskonferensen och ställde frågan jag ville ha svar på. Det vill säga hur laget tar sig an den avslutning av serien som kommer. Det är 20 matcher kvar och det är 20 poäng upp till slutspelsplats.

Tomas Montén påpekade i svaret att snacket om slutspel mest var ”kuriosa utåt” sett. Montén menade istället på att de visste om att det skulle bli en tuff säsong på förhand och att deras mål är att försöka spela ihop ett lag och bygga något nytt.

Jag tycker att det är ett klokt tankesätt och helt i mening med de förutsättningar som råder i klubben. Jag gillar också tankesättet utifrån att det ger ett större lugn inför en kvalseriedramatik. Montén var också tydlig med att det är AIK de i huvudsak jagar och tog upp att de möter dem i sista omgången.

Det är ju trots allt viktigt att laget klarar sig kvar men att man samtidigt vårdar ekonomin så att det kan finnas något att bygga på framåt i tiden.

Nu är klubben i ett knepigt läge. Avståndet uppåt är precis på gränsen för att man inte ska anses avhängda och det är några veckor (vad man kan gissa sig till) innan vi vet om det blir spel i NHL eller inte.

Timrå behöver offensiv förstärkning och frågan är hur länge klubben har råd att vänta. Det kom 3630 åskådare officiellt till dagens match och på plats går det nog att dra av minst 500 av dessa. Minst!

Att bli avhängd är ödesdigert för ekonomin och jag tror det skulle slå ännu hårdare den här gången. Folk tappar tålamodet och hockeyn som spelas är inte direkt underhållande.

Var det något som dock gav underhållning idag var det att få se Daniel Öhrn och Anton Wedin spela ihop. Den konstellationen nästintill kräver jag att man behåller. De gav energi till både publiken och laget. De har minst att förlora och vågar mest. Deras tredjelänk Joachim Rohdin var tydligt den svaga länken och kom inte till alls vare sig i närkampsspelet eller de lägen juniorkillarna satte upp honom i. Jag tror det är viktigt att juniorerna får spela ihop också eftersom det tvingar dem att prestera och de behöver inte ta hänsyn till de mer rutinerade.

Det är hur som helst en liten sak som gör det värt att komma hit, tycker jag. Att se de unga talangerna.

Till frågan om förstärkning så ger en hel säsongs lockout betydligt bättre spelare till billigare priser än vad som finns på marknaden idag. Så att värva inom kort ger ett sämre utbud men en större chans att förstärkningen kommer i tid.

Så för att svara på frågan om Timrå ska avvakta eller inte så tycker jag man får gå tillbaka till Monténs svar om att det handlar om att bygga upp något nytt och att då innefattar det att ha viss is i magen. Det innebär dock också att detta Timrå tämligen omgående bör få in åtminstone två puckar per match och börja ta poäng.

Nog för att det fattas spets men ett mål eller två ska även det här laget kunna peta in. På de senaste fyra matcherna har inte en enda senior gjort mål. Den streaken kan inte pågå för evigt. Fortsätt skjut och forsätt gå på mål, även om det råkar bli utvisning som  i Alexander Larssons fall.

Jag tror att Tomas Montén är rätt man på rätt plats. Han jobbar hårt med det här laget och gör många saker bra, både på träning och match. Tyckte svaret idag var balanserat också. Jag hoppas verkligen att han får chans att lyckas här, till slut.

Timrå IK – Linköpings HC 0-2

Om första perioden:

Inga mål.

Skott: 9 – 12

Matchen inleds i ett intensivt och bra tempo. Det är få avblåsningar och spelet är fysiskt. Timrå spelar bra och är det lite mer förande laget. Timrå tar mycket skott och går på mål. Tycker juniorkedjan samt Pelle Hallin sätter bra ton för laget. Wedin har den hetaste chansen där han går runt målvakten men Engstrand gör en stark räddning, kanske håller ”Wedda” i den pucken lite för länge.

Linköping spelar defensivt med många hemåt men ligger lite på rulle att ställa om snabbt och har mer kvalitet i sina anfall. Jocke Lundström står här emot bra när de kommer upp. Främst är superkedjan med Söderberg, Hjalmarsson och Arlbrandt det största hotet från gästerna i perioden.

Timrå har precis som senast svårt att få med sig domsluten och har fått den enda utvisningen själva. I boxplay var man dock starka genom täckta skott av Johan Andersson och Max Friberg samt bra puckbärande av Per Hallin.

Om andra perioden:

Inga mål.

Skott: 6 – 8

I början av andra faller Timrå ihop lite och det är Linköping som pressar på i byte efter byte. Juniorerna Öhrn och Wedin fortsätter dock att spendera sina byten i anfallszon och skapa oroligheter. Timrå skapar också tidigt en riktig kanonchans där Jonte serveras öppet mål av Nordgren men där Christian Engstrand gör en förstklassig räddning. Linköping skapar också mycket i sitt tryck men Jocke är tät och har bra hjälp framför sig.

Timrå får slutligen och välförtjänt ett powerplay, dock på en puckout. Timrås powerplay blev dock tämligen uselt och även här var det en junior som skapade det bästa genom att Öhrn serverar Rohdin en kanonchans i slottet som han missar pucken på. Timrå kom dock upp mer i spelet efter utvisningen och fick lite mer spel i anfallszon. Linköping skapar dock de vassaste anfallen fortsättningsvis.

Timrå blandar och ger individuellt, tycker t ex backparet med Bäckström och Demén inte fungerar tillfredsställande och det är för få som får till någon form av anfallsspel framåt. Matchen känns öppen inför sista och jag hoppas Montén behöver spela de heta och plocka bort de kalla.

Om tredje perioden / matchen:

0-1 Joachim Nermark (Lindhagen, Bäckman) 05:33
0-2 Jonas Almtorp (Goren, Bäckman) 19:54

Skott: 8 – 6
Skott, totalt: 23 – 26

Det blev Linköpings som gjorde det viktiga första målet och det var deras junior Joachim Nermark som gjorde sitt första elitseriemål. Nordgren ger bort pucken i egen zon och får lastas för målet.

Timrå får sedan jaga, visar tåga och försöker. Laget visar frustration över både sig själva och annat. Återigen, med risk för att bli tjatig, är det dock Daniel Öhrn och Anton Wedin som är lagets största offensiva hot.

Laget får två chanser i powerplay och Montén ger de unga killarna chansen att börja vid båda. Bortsett att Öhrn förlorar tekningarna gör dom det bra och skapar tryck. Bästa chansen har Rohdin, frispelad av Öhrn och Wedin, men Rohdin får nu felträff på pucken så den studsar över.

Med tre minuter kvar åker Mat Robinson på en ödesdiger dubbeltvåa för hög klubba, vilket avgör matchen. Linköping hänger också sin andra puck med sex sekunder kvar när Timrå försöker rusa i boxplay.

Timrå gör väl sin bästa period i den första och totalt sett tycker jag för få kommer upp i önskvärd standard. Insatsen mot AIK var nog snäppet bättre än den här.  Lagets stora bekymmer är uppenbarligen målskyttet och självklart skulle laget vara i behov av en offensiv förstärkning. AIK är förvisso fortfarande inom räckhåll och frågan är nog snarare om de ska agera nu eller avvakta lockouten.

Individuellt gör Jocke Lundström åter en bra match i målet. Han ger laget en chans att vinna och hans insats var återigen värd tre poäng för laget. Framåt är jag trots förlusten väldigt glad över vad Anton Wedin och Daniel Öhrn bidrar med. De visar att finns framtidshopp för föreningen. Jag är glad över att de också premierades med istid i avgörande lägen, även om de inte heller fick in någon puck.

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Joakim Lundström, Anton Wedin och Daniel Öhrn.
3: Per Hallin, Oscar Hedman, Jonathan Hedström, Mat Robinson och Johan Andersson.
2: Sebastian Erixon, Robin Persson, Niklas Nordgren, Alexander Larsson, Max Friberg, Joachim Rohdin, Jonathan Carlsson och Andreas Molinder.
1: Richard Demén Willaume, Nils Bäckström, Simon Önerud och Robin Sterner.

X: Yared Hagos – Spelade ej.

Slut på "letta" motstånd nu

JVM: Lettland – Sverige 1-5

Sverige inledde trögt mot Lettland. Laget hade dålig fart i både puck och ben. Det blev mycket soloåkningar och uddlösa anfall. Direkt efter att Sverige tagit ledningen i slutet av den första perioden syntes en intensitetshöjning i laget.

Den togs med till den andra perioden där Sverige verkligen öste på men där Lettlands målvakt, Ivans Punnenovs, hade sin livs period skulle jag tro. Han hade även god hjälp av målramen också som Sverige träffade ofta. Sverige hade dock tillräcklig fart på både ben och puck för att till slut få utdelning.

Efter dessa tre matcher tycker jag att Sverige vare sig under- eller överpresterat utan det ser ut som förväntat. De tuffa testerna återstår och det kvarstår frågetecken för både försvars- och målvaktsspelet som ännu inte testats på adekvat nivå. På nyårsafton möter laget Finland och det blir det första riktiga testet.

Schweiz var i sättet de spelade ett tufft test för lagets offensiv men knappast för defensiven. I Finland finns en offensiv som kan utmana på ett helt annat sätt. Efter Finlandsmatchen väntar ett förmodligen ännu tuffare test för laget då något av stornationerna från den andra gruppen ska mötas. Resultatet mot Finland kan också bli skillnaden mellan fiasko och godkänt för detta svenska JVM-lag om man förlorar matchen efter. Kvartsfinal är fiasko medan en bronsmatch är godkänt, anser jag.

Huruvida Sverige har en god chans på förhand mot stornationerna i den här turneringen får insatsen i matchen mot Finland avgöra. Då ser vi bättre hur målvakt- och försvarsspelet håller.

Tycker för övrigt om Sveriges insats idag att Lindholm-kedjan var bäst och den som hade bäst spel. Timrås bidrag Jeremy Boyce gjorde dock en slätstruken insats och spelade inte helt ordinarie heller utan stod över byten emellanåt. Jag vill se att han tar för sig mer i spelet men på sitt sätt, nämligen med ett rakt och fartfyllt spel med orädd attityd.

Spelarbetyg Juniorkronorna:

5: Ingen.
4: Elias Lindholm, Emil Molin och Tom Nilsson.
3: Viktor Arvidsson, Sebastian Collberg, Filip Forsberg, Alexander Wennberg, Victor Rask, Emil Djuse och Christian Djoos.
2: Linus Arnesson, Mikael Vikstrand, Niklas Lundström, Robert Hägg, William Karlsson, Filip Sandberg, Rickard Rakell, Jacob de la Rose.
1: Jeremy Boyce och Nick Sörensen.

Timrå behöver revidera

AIK – Timrå IK 1-0:

Jag lider med laget, klubben och alla supportrar inklusive mig själv. Jag tycker faktiskt Timrå IK gör det man kan begära av laget i den här matchen. De kommer till spel och krigar från start till slut. Per Hallin tar en fight redan innan nedsläpp och jag tycker laget krigar bra hela vägen men de har fortsatt otroligt svårt att få in pucken och svårt att skapa kvalitetschanser.

AIK spelade ett okej försvarsspel och jobbade också hårt men jag tycker inte de var tillräckligt bra för att förtjäna tre poäng i den här typen av match. Matchen avgörs i början av den andra perioden då Timrå spelar som allra bäst men inte får in pucken, då var det mer otur än något annat att pucken inte gick in.

Överlag är det dock inte otur att det blivit så här. Laget har för många forwards som är stöpta i samma form och det finns ingen som kan hålla i pucken det lilla extra, göra den där mönsterbrytande dragningen eller trycka dit det där kanonskottet. De spelarna saknas och ingen spelare kommer kunna ta den rollen för kunskapen i laget saknas. Som Elitserien ser ut nu kommer det här laget inte att räcka till och laget kommer inte kunna ta in sju poäng, tror jag.

Timrå behöver därför redovisa en plan för hur man ska gå vidare med den här säsongen. Ledande personer och spelare har fram till idag visat upp ett uttalat mål att gå till slutspel. Det var en hedervärd målsättning i augusti men idag är verkligheten en annan och den målsättningen är nu inte längre trovärdig, på något sätt.

Timrå behöver gå igenom sin spelartrupp, spelprogrammet och motståndarnas lag och program. Samtidigt behöver de se över sin budget och riskbedöma klubbens framtid både sportsligt och ekonomiskt. Resultatet av den riskbedömningen bör redovisas i laget men även till oss supportrar.

Jag vill veta om Timrå tänker förändra i laget och vad de i så fall siktar på med det. Om resultatet av riskbedömningen blir att Timrå inte kan förändra i laget vill jag se en plan för hur de tänker sig att de i så fall ska klara sig kvar den här säsongen. Tänker man att man vill avvakta lockouten innan man agerar så blir jag nöjd med det svaret bara jag får det svaret.

Jag har förståelse och vetskap i att Timrå IK:s ledning och sportsliga ledare har ett oerhört svårt jobb utifrån de ekonomiska förutsättningarna och jag stöttar dem i vad de än tar sig an den närmaste tiden men jag tycker att jag och alla andra som gör det förtjänar att få veta vad målsättningen är resten av säsongen då svaret att vi satsar på slutspel men gör inga ändringar inte är ett svar som människor som har sitt sinne förankrat i verkligheten kan svara eller tro på.

På söndag kommer Linköping att bli utan poäng och till veckan vill jag se en revidering och en ny målsättning för de sista 20 omgångarna. En sådan revidering gynnar klubben, tror jag. Det ger ett nytt mål, ett nytt hopp, det blir något nytt för alla inblandade att sträva efter. Var det något vi lärde oss av förra våren var det att alla slöt samman då målet blev tydligt och alla fick en chans att känna att de fick bidra. Jag tror även spelarna mår bra av att få ställa om i nuläget.

Just nu vet jag inte riktigt vad den här säsongen står för längre. Jag saknar svar på många frågor som börjar med ”hur”.

Spelarbetyg Timrå IK

Målvakt:

Joakim Lundström 4
– Timrås bäste och visar imponerande styrka. Tycker han växt som idrottspersonlighet när jag hör honom svära i intervjun efter matchen också. Han gav laget en chans att vinna hela matchen igenom.

Backar:

Robin Persson 3
– Stabil och säker i egen zon. Rejäl och tuff. Bra.

Sebastian Erixon 3
– Bra brytningar och bra offensiva aktioner. Skapar dock inget farligt. Bra, totalt sett.

Oscar Hedman 3
– Jobbar bra och rejält, ligger rätt. Med i det offensiva spelet också. Bra.

Mat Robinson 2
– Jobbar och sliter. Något slarvig och var tämligen osynlig offensivt. Godkänd.

Richard Demén Willaume 2
– Klarar sig överlag okej men var något slarvig med pucken, ställde till det några gånger. Godkänd.

Nils Bäckström 2
– Reagerar bra då Jocke blir överkörd. Stod upp. Jobbade bra, lite slarvig i närkampsspelet men gör en klart godkänd insats.

Jonathan Carlsson 2
– Spelade sporadiskt men lyckades vara inne på baklängesmlålet men var inte skyldig till det. Godkänd i det han gör.

Forwards:

Christian Söderström 2
– Får mindre istid än vanligt. Bra i boxplay men lyckades inte skapa framåt. Godkänd.

Alexander Larsson 3
– Bra fart och driv men blandar i passningsspelet och var inte klockren defensivt. Plockar dock fram mycket puckar på mål. Bra, totalt sett.

Anton Wedin 2
– Spelade sporadiskt, jobbade bra men kom inte till som senast. Ordnade dock en utvisning. Klart godkänd.

Jonathan Hedström 3
– Fysisk, intensiv och tog ett ledarskap på isen. Orkar dock inte hela vägen och blir lite stillastående och bekväm med pucken i tredje. Bra, totalt sett.

Robin Sterner 2
– Jobbar och försöker. Har en bra sekvens där han driver in på mål med pucken. Klart godkänd.

Max Friberg 2
– Bra driv och var bättre offensivt än senast. Fick dock inte till det i de avgörande lägena. Klart godkänd insats.

Per Hallin 3
– Trummar på bra och visar ledarskap. Kommer till match förbannad och använder energin på ett bra sätt för laget. Bra!

Yared Hagos 2
– Blandar och ger. Bränner ett friläge där han inte fullföljer sitt skott, slår bort några pass och drar på sig en onödig utvisning. Var annars jobbig och tät på AIK och gjorde nytta på så sätt.

Simon Önerud 2
– Saknar det fysiska spelet men han var mer aktiv och intensiv än senast. Har några skottlägen som han bränner.

Andreas Molinder 2
– Bra defensivt, främst i boxplay. Kom dock inte alls till offensivt. En godkänd insats.

Johan Andersson 3
– Tuff och hård i spelet. Täcker skott och ligger bra defensivt. Stark i boxplay. Gör sin roll utmärkt, spelar dock sporadiskt då och då i matcher utan offentlig förklaring.

Niklas Nordgren 3
– Visade sig inte lidande av skada eller trötthet utan var en av lagets bättre forwards. Hade några bra skott och jobbade stenhårt.

Joachim Rohdin 2
– Bågar ut för mycket för min smak, skulle önska rakare spel med pucken. Gnuggar dock bra och var fysisk. Godkänd insats.

Underhållningen i JVM är redan mycket hög

Sett från JVM idag:

Kanada-Slovakien 6-3
Sverige-Schweiz 3-2 e str
Ryssland-USA 2-1

Det blev absolut ingen lätt match för vare sig Kanada eller Sverige mot Slovakien respektive Schweiz. Både Slovakien och Schweiz hade en bra matchplan kring hur de skulle möta de skickligare motståndarna och det handlade om ett tätt, välorganiserat försvarsspel med intensivt spel. Utan puck var de snabbt nära på sina motståndare och  gav inga gratisytor.

Både Kanada och Sverige fick jobba hårt för att vända och vinna sina matcher. Medan Kanada genom fysiskt spel (över gränsen några gånger) tröttade ut Slovakien vände och vann klart hade Sverige mer tur och vann inte förrän efter straffar. Sverige är som vanligt inte lika skickliga som Kanada på att lyckas vända en matchbild när man väl kört fast.

Till dessa dramatiska drabbningar kom två perioder av Ryssland-USA där farten i spelet var nästan obeskrivligt hög. Båda lagen gasade full fart framåt när de fick pucken och de innehar flera spelare som klarar att vara kreativa i fart. I matchen fick jag se en ny stjärna i Rysslands 95:a Valeri Nichushkin som var isens bästa spelare. Stor, teknisk, snabb och intensiv. I övrigt imponerade båda lagens målvakter stort.

Hur som helst har samtliga tre matcher jag sett idag varit spännande och mycket underhållande att titta på. Spelet är öppet, fysiskt och så där härligt naivt emellanåt. Spelarna är ju minst lika snabba och tekniska som världseliten på seniornivå är. Hockey på seniornivå håller dock högre kvalitet för att spelarna är smartare och starkare. Pressen att prestera är dock högre på seniornivå, vilket ofta sänker underhållningsvärdet eftersom spelet blir mindre chansartat. Det är press på JVM-spelarna också men seniorer har oftast mer att förlora på att förlora än vad man har i en JVM-turnering.

För att gå in mer i Sveriges insats så hamnar man fel tidigt i matchen då Schweiz får göra mål på sin första kontring. När Sverige sedan kvitterar lyckas Schweiz sätta en ny snabb ledningspuck i powerplay direkt efter. Sverige fick jaga hela matchen och mötte i det ett samlat schweiziskt försvar hela tiden.

Schweiz gjorde det väldigt svårt för Sverige och Schweiz var kanske rent av värda att vinna matchen. Schweiz kommer vålla bekymmer för fler lag i Sveriges grupp. Emil Djuse, som jag tycker varit Sveriges bästa back hittills, ordnade dock med viss tur en kvittering och sedan vinner Sverige straffläggningen.

I straffläggningen är man smarta nog att sätta in Niklas Lundström då Joel Lassinantti blir svag i den spelformen med anledningen av sin fysiska litenhet. Den tvingar Lassinantti att gå ut längre från målet för att kunna täcka tillräckligt vid skott och blir då lättare att dra.

Offensivt får inte Sverige ut tillräckligt av förstakedjan. Filip Forsberg tar alldeles för stor plats i spelet vilket gör att både Rikard Rakell och framför allt William Karlsson försvinner. Jag skulle splittra den kedjan. Forsberg skulle kanske fungera bättre med Filip Sandberg och typ Jeremy Boyce eller Jacob de la Rose. Sedan skulle man kunna kasta in Alexander Wennberg med Karlsson och Rakell, då tror jag de skulle få ut mer av laget.

Spelarbetyg Juniorkronorna:

5: Ingen.
4: Emil Djuse och Filip Sandberg.
3: Filip Forsberg, Christian Djoos och Victor Rask.
2: Joel Lassinantti, Mikael Vikstrand, Tom Nilsson, Rikard Rakell, Robert Hägg, Sebastian Collberg, Elias Lindholm, Emil Molin, Linus Arnesson, Viktor Arvidsson, Jacob de la Rose, Alexander Wennberg och Jeremy Boyce.
1: William Karlsson och Nick Sörensen.

*Niklas Lundström spelade för lite för att få betyg.

Säsongens sexpoängsmatch

[singlepic id=1099 w=320 h=240 float=none]
Foto: Katarina Olsson (arkiv)

Inför AIK, ikväll:

Jag får nyhetsbrev av AIK sedan några år tillbaka då jag köpte biljett av klubben. Den här matchen marknadsförde de redan innan jul med ”Se säsongens sexpoängsmatch”. Så ser AIK på den här matchen.

Timrå tar inga sådana ord i sin mun. Oavsett gäller det att visa en extraordinär glöd på isen för att vinna. AIK har blivit mer intensiva sedan Anders Eldebrink tog över och de har fått ett vasst offensivt vapen i Kristian Huselius. Timrås bästa chanser att ta viktiga poäng mot AIK har man redan sumpat i tidigare matcher där man bara fått ihop tre av nio poäng trots att man i stora drag varit det bättre laget i matcherna.

Det här kommer således bli den svåraste AIK-matchen och Timrå behöver verkligen komma upp i det mesta från annandagsmatchen, trots att den inte var helt usel. Tomas Montén är en smart coach och brukar kunna anpassa taktiken efter motstånd och lär säkert göra det nu också. Spelarna kommer ha förutsättningar för att kunna vinna. Att jobba hårdare och mer intensivt än AIK är nyckeln. Finns inte kyla i avsluten ska pucken krigas in.

Ombeds jag tippa skulle jag säga förlust så jag låter bli att tippa.

Live-bloggar från soffan.

Otillräckligt, Timrå

Timrå – Skellefteå 2-4:

Allt var inte svart och det fanns bra tendenser i spelet men det räcker liksom inte till. Alla måste glöda i laget för att det ska gå att få ihop. Nu tog några spelare befälet i glödandet men fick liksom inte med sig samtliga i det.

Jag är inte så jättehög på Jonte Hedströms spelmässiga insats i matchen men han visade bra driv, attityd och aggressivitet. Även Pelle Hallin och Anton Wedin skötte de där bitarna utmärkt. Ett problem var att dessa tre spelade i tre olika kedjor och fick inte riktigt med sig de andra.

Matchen blev som sådan att Skellefteå var spelförande men att Timrå kontrade bra och visade bra intentioner i kontringarna och skapade klart fler bra målchanser än de gör en dålig kväll. Ineffektiviteten är dock påtaglig. Spelarna var tämligen heta när de fick chanserna men det behövs oftast lite kyla också. Det visade om inte annat Skellefteå i sina mål avslut där skotten kom både snabbt och välplacerat.

Timrås egna speluppbyggnad, d v s den som inte var kontrande lämnade dock en del att önska. Jag tycker backar och andra puckförare hade för få bra alternativ med pucken. Skellefteå var samlade och puckföraren fick chansslå många gånger. I egen zon höll sig Timråbackarna i stor grad framför mål och var bra där men övriga blev lätt bortsnurrade och då blev backarna lite för långt ner vilket gav Skellefteå många bra skottlägen mellan och vid cirklarna.

Anton Wedin var trevlig att se, speciellt vid det andra målet där han verkligen visar den kyla som seniorerna i laget saknar. Problemet är att det blir fel när en oetablerad junior ska leda laget på isen. I powerplay har Timrå Jonathan Hedström som spelfördelare. Hur än bra attityd han visar så räcker han inte till i den rollen.

Jag känner mig överlag ganska låg i mina förhoppningar om framtiden för detta Timrålag. Jag tycker vi kan konstatera att Kent ”Nubben” Norberg misslyckades med att koka soppa på en spik den här gången. Jag tycker främst att det är de unga seniorerna på forwardssidan som inte räcker till för att fylla den roll som de skulle behöva för att det här laget ska kunna lyfta. Jag menar, vilken hjälp hade Jonte av att spela med Robin Sterner och Max Friberg igår t ex?

Vad ska då Timrå kunna hitta på?

Jag vet inte. Ekonomin är inget man leker bort till någon Jamie Lundmark-typ som ska komma in och rädda upp det här. Jag ser hellre att laget åker ur än att man ska måsta se klubben i tingsrätten likt Leksand och Malmö. Huruvida Timrå skulle kunna få till något tillräckligt vid en säsongslång lockout i NHL vet jag inte men nog tror jag att Nubben kan ro i land en bra back och en bra center som inte har allt för dyra försäkringar. Jag vill tro det i alla fall.

Det enda jag vet nu är att Timrå måste slå AIK imorgon. Resultatet i den matchen ger något att utgå ifrån inför framtiden. Därefter vill jag se en plan, av något slag.

Spelarbetyg Timrå IK

Målvakt:

Joakim Lundström 2
– En bra dag tar han två av målen. Kan dock ej lastas för förlusten och gör också bra räddningar. Bör dock sluta spela extraback med pucken. Nu var det nära igen…

Backar:

Robin Persson 3
– Ett välkommet tillskott efter sin skada. Rejäl och stabil. Löser de flesta situationer.

Sebastian Erixon 3
– Är bra på så sätt att han kan lösa situationer även där han inte har något bra passningsalternativ med pucken.

Oscar Hedman 2
– Tar kloka beslut i sin positionering. Försvann ett tag men kom tillbaka. Stabil.

Mat Robinson 3
– Aktiv, rejäl och tar bra beslut. Tycker hans offensiva spel var bra även om det inte ledde till något mål. Förflyttade puck och tog några bra skott.

Richard Demén Willaume 2
– Stabil. Går bort sig vid något tillfälle men är stor och rejäl. Spelar enkelt med pucken.

Nils Bäckström 2
– Gör överlag okej bedömningar, spelar enkelt och bra med pucken. Spelade förmodligen i stora drag så som han var tillsagd att spela. Godkänd.

Jonathan Carlsson 3
– En bra insats. Kämpar, spelar uppoffrande och tar några bra skott också.

Forwards:

Anton Wedin 4
– Bra intensitet, vann närkamper, skapade chanser och gjorde två mål. Mycket bra! Bör ses som ordinarie nu.

Alexander Larsson 3
– Aktiv och visar vilja. Plockar fram pucken till Wedin vid båda målen men blandar också mycket i det offensiva spelet. Läser inte alltid spelet rätt.

Christian Söderström 1
– Tar återkommande fel beslut med pucken, förlorar närkamper, tar en bedrövligt onödig utvisning och slöbytet vid 1-4 målet var saltet i såret över en klart underkänd insats.

Jonathan Hedström 3
– Ledargestalten i Timrås spel. Betyget dras ner av hans insatser i powerplay där han inte lyckades färga in som spelfördelare. Pucktempot något lågt där. Annars är drivet han har något för andra att ta efter.

Robin Sterner 1
– Han spelar på fel nivå. Han är spelskicklig men räcker inte alls till i den rollen på den här nivån. Han har heller inte vare sig tuffhet eller fart att ta en enklare centerroll i Elitserien. Eller är det bara jag?

Max Friberg 1
– Det är för mycket vilja och för lite tanke i Max spel. Det finns ytor som han inte hittar. Han behöver hitta öppna ytor för att bli den där målskytten han har potential att bli och behöver bli för att vara Timrå till nytta.

Simon Önerud 2
– Varför vill inte du stångas med de andra små tjurarna du med? Han behöver vara mer power och mindre lir för att vara Timrå till full nytta. Titta på Jonte. Önerud hade annars några bra skottlägen som brändes. Godkänd.

Yared Hagos 2
– Tycker han har några starka byten, främst i andra perioden. Var även lite småful och grinig. Utvisningen i tredje blev dyrbar och drar ner betyget.

Per Hallin 3
– Riktigt bra driv. Föregår med gott exempel som den ledare han är på isen. Får inte riktigt med sig alla spelare dock. Skulle kanske behöva ryta i åt några av de yngre om vad det är som gäller?

Andreas Molinder 2
– Tar en del bra beslut med pucken men blir lite ojämn totalt sett. Behöver vara tuffare i en sådan här kedja. Godkänd.

Johan Andersson 2
– Spelade lite och nästan bara boxplay de avslutande perioderna. Är okej i det han gör.

Joachim Rohdin 1
– Kan vara briljant när han driver, spelar tufft och visar vilja att ta sig in på mål. Gårdagen var ingen sådan dag och då gör han knappt någon nytta alls.

Daniel Öhrn X – spelade för lite.

Stabilt, Sverige!

JVM: Sverige – Tjeckien 4-1:

Sverige gjorde som förväntat med Tjeckien och vann klart. Den bra starten lyfte laget och matchen kunde kontrolleras bra. Tjeckien har ett svagt men ändå lite lurigt lag då det finns några vassa spetsar. Därför blev just starten väldigt viktig.

Sverige visade bra attityd och Tjeckien drog på sig utvisningar och med så många skickliga rightare som Sverige så ska powerplay vara ett vapen. Just det här med rightare ger så många bra alternativ i powerplay.

Det bästa målet gjorde dock grythunden Filip Sandberg i boxplay. Filip som jag personligen blev överraskad av att Roger Rönnberg lämnade utanför den första truppen. Jag hade med honom i min trupp och han är en spelartyp som det här laget behöver. Att han kom med känns också som ett slags ångerval av Rönnberg då Sandberg kom in istället för Görtz som skadats och sedan petades Linus Fröberg trots att han valdes in i första truppen, före just Sandberg.

En spelare som jag däremot inte tog med var Jacob de la Rose utifrån att jag inte tycker han visade det han behövde visa i Gärdehov men igår visade han det och stod för en stark arbetsinsats.

Sverige har en relativt enkel grupp där det blir matchen mot Finland som blir den enda riktiga kraftmätningen. Desto intressantare ska det bli att se matcherna i den andra gruppen. Satsningen som viasat gör på turneringen med att visa många av de matcherna Sverige inte visar är uppskattad av mig. Igår var det till exempel kul att se Ryan Nugent-Hopkins Kanada mot Tyskland.

Spelarbetyg Sverige:

5: Ingen.
4: Filip Forsberg, Filip Sandberg och Mikael Vikstrand.
3: Emil Djuse, Rickard Rakell, Elias Lindholm, Joel Lassinantti, Jacob de la Rose, Alexander Wennberg, Victor Rask, Sebastian Collberg, Emil Molin och Christian Djoos.
2: Jeremy Boyce, Tom Nilsson, William Karlsson, Linus Arnesson, Viktor Arvidsson och Nick Sörensen.
1: Rasmus Bengtsson.