En lång fredag

Hej!

Jag mår bra.

Ishockey är inte allt här i livet. Timrå IK är inte all ishockey här i världen.

Likväl är jag sorgsen över att hundåren i Elitserien inte fick vända i Elitserien. Det har varit min dröm de senaste åren. Olika epoker har olika drömmar.

När jag började hålla på Timrå IK var att få följa med min pappa på så många matcher som möjligt det jag drömde om. När det kommer till ishockey kommer vi alltid som närmast varandra, jag och min far.

Efter hundåren med rödvitblå rutiga tröjor och Sundsvall i namnet startade min supporteridentitet till Timrå IK. Tidigare kunde jag hålla på olika elitserielag efter favoritspelare eller vilka som var bra just då. Då Timrå IK blev Timrå IK 1995 igen blev jag på allvar supporter till Timrå IK. Då blev det mitt lag på allvar. Drömmen var först att få återuppleva spel i den där Allsvenskan efter jul och sedermera blev Elitserien den stora drömmen.

Elitserien har i sig haft olika epoker. De första åren var överlevnad och att någon gång få uppleva ett SM-slutspel. Med Kapanen, Koskinen, Krykov, Kent N, Kent J och Kent M m fl slog den drömmen in och tog mig in i nästa epok. Drömmen om en SM-final.

Den drömmen slog aldrig in. På de 13 säsongerna blev det tre semifinaler, fyra kvartsfinaler, tre ingenmansland och tre kvalserier. Det var under säsongen 10/11 min första dröm med Timrå IK rasade samman. Då började olika bitar ramla på plats och jag började inse att den här klubben på sikt är på väg utför, inte uppför. Det har alltid funnits de som ser ras och elände långt före mig men det är inget jag strävar efter. Jag trivs med att ha en förhoppningsfull hållning till mitt supporterskap.

Drömmen om en SM-final blev utbytt till att Timrå IK skulle överleva ekonomiskt och som elitserieförening. Drömmen i sig handlade väl om att det skulle vända. Att Timrå IK hittade den där magiska knappen som man hittade 2002 då man gick från Kvalserien till en tredje plats i serien och semifinal inom loppet av ett år.

Nu får jag börja bygga en ny dröm. Hur den ser ut vet jag inte än. Ett nytt avancemang känns väldigt långt bort. Degraderingen kommer ha fler effekter än jag tror många anar. Giffare kanske vill protestera men jag vill hävda att Timrå IK har varit regionens populäraste idrottslag sedan mitten av 90-talet. Hur blir det med den biten nu? På så sätt har t ex Leksand det mer förspänt med att vara nästan det enda som erbjuds, oavsett serie. Leksand har dessutom haft en storhetstid med flera SM-guld. Sådant sätter en enorm stolthet i ett supporterskap över generationer som markant gör att möjligheterna för det att leva vidare även på bredden blir stora.

Timrå IK säger att man inte tänker göra som Leksand. Att chansa sig upp ekonomiskt. Jag köper det men tror också att det mycket svårare att gå upp på annat sätt så som svensk ishockey är uppbyggt. AIK var också riktigt illa ute innan de lyckades ta sig upp t ex. Ett Timrå IK som medelmåttigt allsvenskt lag kommer inte locka den kräsna publik som finns i den här staden. Publiken behöver känna att det är något som är på väg upp för att komma. Marknadssidan behöver jobba extremt hårt och skulle behöva mer resurser. Resurser som nu inte kommer finnas.

Timrå IK behöver verkligen göra en noggrann framtidsanalys och vad alla former av nedskärningar ger för långsiktiga konsekvenser. Hur mycket ska ungdomssektionen få lida av det här? Kan man växa med minimal organisation? Gällande den sportsliga biten är jag övertygad om att den bästa vägen är att lägga pengar ledarsidan runt lagen. Specialist-tränare, bra scouting, sportslig röd tråd, tydlig plan över hur man vill spela och vilka egenskaper man behöver i lagen. De resurserna lär inte heller finnas.

Timrå IK får helt enkelt jobba fram en extremt bra konsekvensanalys och tydliggöra var och hur man tänker satsa framåt innan jag riktar min nya dröm. Om jag och andra inte är helt förda bakom ljuset av Tommy Andersson och Lars Nolander kommer i alla fall klubben inte att gå i konkurs under våren/sommaren. Det finns fortfarande mycket engagemang runt Timrå IK och med tanke på hur mycket värvarkampanjer inbringat hoppas jag att vi insamlingsmässigt skulle bidra stenhårt vid konkurshot också. När jag loggade in i morse och såg att över 70 personer bara över natten hade tagit sig tid och skriva ner sina omedelbara tankar till gårdagens korta inlägg blev jag varm inombords.

Jag är inte redo att svara på frågor om framtida lagbygge, vare sig gällande spelare eller ledare. Jag är inte redo att analysera säsongen, varför sket det sig, vart sket det sig, när det sket sig och hur det kunde skita sig? Jag har inte den kraften just nu. Jag vill också ta tid på mig, att låta det här sjunka in. Jag är nog inte helt klarsynt än.

Gällande min egen framtid som bloggare så tar jag timeout nu. Jag kommer inte se de tre avslutande matcherna i Kvalserien och förmodligen inte skriva en rad till om Timrå IK de närmaste veckorna eller tills jag känner mig redo igen. Jag kommer stödköpa en biljett till hemmamatchen mot Västerås men jag tänker inte se matchen.

Det mesta talar väl dock ändå för att jag fortsätter blogga även nästa säsong. Jag måste däremot fundera på hur och i vilken omfattning det blir. Jag kommer t ex inte kunna se alla bortamatcher eftersom de flesta inte TV-sänds.

Slutligen…

Grattis Örebro och Leksand!

Är man klar för Elitserien med tre omgångar kvar av Kvalserien är det tveklöst välförtjänt. Leksand har jag i två matcher få se hålla en imponerande nivå både spel- och supportermässigt. Timrås kvalserielag förra året hade inte slagit detta Leksand, tror jag. Örebro har jag svårt att begripa eftersom jag bara såg dem i Hockeyallsvenskan, playoff-serien och i premiären av Kvalserien. Hur de kunnat ta sex raka trepoängare i Kvalserien därefter begriper jag inte. Ett av mina största traumaögonblick i går var när jag tittade på resultattavlan och såg 0-5 på match D under andra perioden. Osannolikt och självklart också imponerande.

Tack för den här tiden, Elitserien!

We can be heroes

Inför Leksand, hemma:

Hej Timrå IK!

Låt mig får presentera mig. Jag heter Jimmy Hamrin. Jag har varit supporter till Timrå IK sedan slutet av 1980-talet. Jag har många år bakom mig i supporterklubben och skriver sedan 2007 en hockeyblogg på st.nu. Jag skriver mycket om er i Timrå IK, både ris och ros. De senaste åren har det blivit mycket ris, ibland förtjänat och säkert också oförtjänat många gånger. För det ber jag om ursäkt. Jag älskar Timrå IK med hela mitt hjärta och jag vill bara säga att oavsett hur det här går kommer jag uppskatta er för att ni gjort ert bästa för min klubb.

Runt om i hockeysverige hör, ser och läser jag människor gratulera Örebro och Leksand till Elitserien. Vad ni och jag vet är att det finns ett lag som har möjlighet att förstöra det. Det finns ett lag redo att skapa ett mirakel som kommer skaka om hockeysverige och som kommer få en hel bygd av människor att fira som aldrig förr. Gärna tillsammans med er! Jag vill inför detta mirakelskapande skicka en hälsning till var och en av er som kommer spela matchen i morgon:

Jag tror på dig, Daniel Bellissimo. Jag tror på dina snabba reflexer, din täthet och ditt vinnarpsyke. Du kan skapa mirakel, Belli!

Jag tror på dig, Oscar Hedman. Jag tror på din stabilitet, din smartness och dina ledaregenskaper i backuppsättningen. Du kan skapa mirakel, Oscar!

Jag tror på dig, Sebastian Erixon. Jag tror på din vindsnabba skridskoåkning, ditt mod, ditt hjärta och din vinnarskalle. Du kan skapa mirakel, Sebbe!

Jag tror på dig, Matt Murley. Jag tror på att du är bäst när det gäller, din offensiva magi får mig att hålla andan när du har pucken i anfallszon. Du kan skapa mirakel, Matt!

Jag tror på dig, Andreas Molinder. Jag tror på din teknik, din skridskoåkning och ditt spelsinne. Du kan skapa mirakel, Molle!

Jag tror på dig Radek Smolenak. Jag tror på ditt målsinne, dina fina teknik och din styrka framför mål. Du kan skapa mirakel, Radek!

Jag tror på dig Jesper Dahlroth. Jag tror på din råstyrka, ditt lugn och din förmåga att alltid få pucken på mål. Du kan skapa mirakel, Dallas!

Jag tror på dig Mat Robinson. Jag tror på din starka skridskoåkning, ditt hårda arbete över stora ytor och ditt farliga skott. Du kan skapa mirakel, Mat!

Jag tror på dig Per Hallin. Jag tror på dina ledaregenskaper, ditt fantastiska driv och din förmåga att sätta pucken i nät när vi som mest behöver det. Du kan skapa mirakel, Pelle!

Jag tror på dig Alexander Larsson. Jag tror på din starka skridskoåkning, din tuffhet och ditt hårda skott. Du kan skapa mirakel, Larsson!

Jag tror på dig Niklas Nordgren. Jag tror på ditt fina spelsinne, ditt skott, din skridskoåkning och ditt driv! Du kan skapa mirakel, Gunno!

Jag tror på dig Richard Demén Willame. Jag tror på din stabilitet, din fysiska styrka och dina enkla effektiva förstapass. Du kan skapa mirakel, Demén!

Jag tror på dig Jonathan Carlsson. Jag tror på din fysiska styrka, ditt uppoffrande och laglojala försvarsspel. Du kan skapa mirakel, Jonte!

Jag tror på dig Jonathan Hedström. Jag tror på din skridskoåkning, ditt tuffa raka spel, din vilja att aldrig ge upp och din vinnarskalle. Du kan skapa mirakel, Jonte!

Jag tror på dig Yared Hagos. Jag tror på din fysiska styrka, din tyngd i tekningscirkeln, ditt hård arbete och ditt fina handledsskott. Du kan skapa mirakel, Yared!

Jag tror på dig Joachim Rohdin. Jag tror på dina inbrytningar, ditt tuffa raka spel, din skridskoåkning och ditt målsinne. Du kan skapa mirakel, Jocke!

Jag tror på dig Robin Sterner. Jag tror på ditt kloka spelsinne, din passningsskicklighet och din fina teknik. Du kan skapa mirakel, Robin!

Jag tror på dig Johan Andersson. Jag tror på din tyngd, din rutin, din imponerande vilja som tagit dig tillbaka och din uppoffrande inställning. Du kan skapa mirakel, Bagarn!

Jag tror på dig Christian Söderström. Jag tror på din lynnighet, din teknik, ditt skott och att alla ditt livs timmar i ladan kommer till godo nu. Du kan skapa mirakel, Crippe!

Jag tror på dig Max Friberg. Jag tror på din glöd, din kyla, ditt handledsskott och ditt hårda jobb. Du kan skapa mirakel, Max!

Jag tror på dig Robin Persson. Jag tror på att du är den jobbigaste backen att möta i den här serien, jag tror på din styrka och din rörlighet. Du kan skapa mirakel, Robin!

Jag tror på dig Rasmus Edström. Jag tror på din puckskicklighet, ditt fina passningsspel, din skridskoåkning och ditt mod. Du kan skapa mirakel, Rasmus!

Jag tror på dig Jeremy Boyce. Jag tror på din vilja, ditt mod och din förmåga att alltid spela med hög fart. Du kan skapa mirakel, Boyce!

Jag tror på er Tomas Montén, Henrik Stridh och Ante Karlsson. Jag tror på er hockeytaktiska kunskap, ert ledarskap och eran brinnande vilja att vilja vinna. Ni kan skapa mirakel, mina herrar!

PS: Är det någon som inte nämns men som spelar matchen vill jag meddela att jag uppskattar dig lika mycket också! DS

Hoppet om mirakel lever vidare

Rögle – Timrå 0-1:

Timrå åkte ner till Ängelholm och gnetade till sig tre poäng. Henrik Stridh – Jimmy Hamrin 1-0.

Nåväl ett gnetande kräver sin man det också. Det kräver energi och det kräver en bra känslomässig balans i hela laget. Så jag vill nog hävda åtminstone en halv poäng. Jag tycker inte att det fanns några tecken på att Timrå var spända eller ängsliga i dag. Jag tycker det var bra energi och man stängde Rögle fullständigt med hjälp av det.

Daniel Bellissimo var väldigt osynlig för att ha hållit nollan. Han behövde inte göra en enda kanonräddning på 60 minuter. Han var dock lugn och stabil i det han hade. Det mest glädjande att se var att Timrå spelade MED varandra och spelade FÖR varandra. Timrå skyddade sitt mål som om det var deras barn. Tajta och samlade tog man sig an kampen i matchen. Juhamatti Aaltonen och hans kollegor fick ingen tid med pucken. En taktisk seger som kunde genomföras tack vare att man samtidigt jobbade väldigt hårt, helt enkelt.

Rögle gör å andra sidan ingen stor insats. Det fanns tillfällen då Timrå gjorde små misstag och släppte till ytor, främst i första perioden. Rögle tog inte till vara på detta alls. Rögle var otroligt dominanta i tekningscirkeln men lyckas ändå inte skaka fram något bra avslut i slutet av matchen och man slog icingpuckar i obegripliga lägen. Rögle gör nu med väldigt stor sannolikhet sorti från Elitserien. Jag gillar hur den klubben jobbar i stort och är en klubb med en stark supporterskara och bra tryck på matcherna. Det är en klubb som om de spelar sina kort rätt framåt kommer bli bra på sikt. Det finns en bredd av bra unga spelare i organisationen.

Till det negativa för Timrås del i matchen så hade Timrå ett för dåligt och statiskt anfallsspel. Timrå hade svårt att göra något bra av sina spelvändningar och powerplay ska vi inte prata om. Sett hur stabilt försvarsspelet var borde man ha avgjort matchen tidigare. Det man kunde göra bra anfallsmässigt var att man tröttade ut Rögle med en del längre anfall där man rullade runt efter sargen utan att komma till någon farlighet.

På torsdag kan Timrå på allvar väcka spänning i den här Kvalserien om man lyckas ta alla tre poäng. Det är synd för Timrå att Leksand och Örebro gick som tåget även den här omgången och är fortfarande sex respektive sju poäng före fast med mindre poäng att spela om. Ännu tycks de inte visa att de darrar. Timrå får göra sitt bästa för att skaka dem på torsdag. Förutsättningarna där är ännu mer avgörande än de hittills varit. Det kan med fel resultat i både den och Örebros match vara 99,9% kört t o m.

Kan Timrå fortsatt ha hålla sin anspänning på rätt nivå, kan de fortsätta jobba med och för varandra och kan de spela lika uppoffrande som idag finns chansen att hoppet om mirakel kan leva även efter torsdagen. Kan man göra det med även ett starkare anfallsspel så lever hoppet än mer.

Tack för arbetsinsatsen i dag!

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Mat Robinson, Daniel Bellissimo, Jesper Dahlroth och Alexander Larsson.
3: Johan Andersson, Jonathan Carlsson, Andreas Molinder, Yared Hagos, Matt Murley, Joachim Rohdin, Jonathan Hedström, Richard Demén Willaume och Oscar Hedman.
2: Sebastian Erixon, Per Hallin, Robin Sterner, Max Friberg, Niklas Nordgren, Christian Söderström och Radek Smolenak.
1: Ingen.

Strid in i det sista, Stridh!

Inför Rögle, borta:

Henrik Stridh inför matchen

Ursäkta Henrik Stridh, men hade det där klippet varit lite längre än 01:15 så hade jag somnat. ”Bra defensivt spel, tålamod, styrspel, aggressiv vid tillfälle, gneta till oss en trepoängare”.

Jag är som sagt bara en amatör men inte är det väl kunskap i hur ovanstående utförs som saknas i det här laget? De har ju åtminstone hört det i åtta månader. Sitter det inte nu så sitter det väl aldrig, som man säger. Jag var pigg på att ställa frågor till Tomas Montén på presskonferensen senast. Han hade mycket snack om misstag och jag frågade om orsak till misstagen. ”Ingen djävla aning….” började han för att sedan via följdfråga om energi komma in på ord ”spänd, nervös etc” men utan att tydligt koppla ihop det med misstagen.

För mig är kopplingen supertydlig. Det är i tankar och känslor, inte kunnande, som det här laget har sina bekymmer. För mig blir det konstigt om tränarna försöker lösa det med pilar och bågar på en tavla. När tankar och känslor krånglar behöver man hitta enkla lösningar på svåra problem. Inte krångla till det mer. Det gäller att hitta slagord. Vad är Timråanda? Vad är det för känslor som ska fram i de stridens hetta? Vad har vi för värdegrunder? Hur mycket är du beredd att offra för bygden, klubben, din lagkompis, dig själv?

Titta på Stridhs ord igen. Vad känner ni supportrar? Känner ni att nu jäklar får Örebro och Leksand se upp? Känner ni nyfunnen energi bubbla upp? Känner ni tro på det här? Känner ni att det är fanemej inte kört? Känner ni att nu djävlar ska vi visa Sverige att vi aldrig ger upp? Nej, tänkte väl det.

När Kjell-Åke kommer med micken för intervju till hemsidan är det i huvudsak till supportrar tränaren pratar till. I det här läget hade jag uppskattat att få energi av tränaren. Det regnar in sorgsna kommentarer av supportrar på min blogg, twitter, facebook, hockeysnack etc etc just nu. Jag hade uppskattat att någon från klubben, helst från laget, hade gått ut med en tydlig ton om att nu får de andra lagen se upp för att Timrå IK tänker skapa mirakel. Laget har sammanslutit, gått ihop, lagt den tunga starten bakom sig och slutit avtal om att verkligen offra allt de sista fem omgångarna för att hålla klubben kvar i högsta serien!

Jag vet inte vad ledarna säger i omklädningsrummet. Vilket kroppspråk de har där. Men om en amatör ska ge ett tips så blir det att kasta taktiktavlan och fokusera på att lyfta fram känslor av glädje, lust, tåga, strid, en för alla – alla för en. Grundspelet kan spelarna ändå. Nu är det energi som ska till. Konstant aggressivitet, vinna varje situation, kriga om varje centimeter på isen.

Inför matchen senast sa Jonathan Hedström att slutspel är kul och Kvalserien är ångest. Varför då?

Våren är på väg. Frusna tankar hör till vintern. Mörka tankar kommer ofta från in till dig från något utanför dig. Ignorera detta. Använd istället den kraft som tagit dig – och inte oss med åsikter – dit du är idag. Denna urkraft försvinner inte bara för att det är Kvalserien.

Jag och alla andra är medvetna om att vi ligger där vi ligger. Att läget är som läget är. Att det sett ut som det sett ut.

Men även den dystraste människan vet också att det inte är 100% kört ännu.

Vi har sett Anton Svedin leverera matchpucken. Vi har läst om Elias Erixons kamp mot cancern. Vi har sett den här killens genuina jubel efter att pucken gått i mål. Inspiration och energi för oss alla!

Mirakel händer!

Ge oss miraklet vi aldrig glömmer, Timrå IK!

Blytungt men inte kört – Laget behöver få in positiv energi

Timrå – Rögle 3-5:

Det är bra energi i omklädningsrummet men på isen blir det oroligt och ängsligt, sa Tomas Montén på presskonferensen.

Han har det inte lätt nu, Montén. Laget rasar samman framför honom och han har ingen riktig förklaring utan vill mest prata om individuella misstag och utvsiningar. Elva insläppta mål på två matcher. Monténs förstaval i kassen har blivit utbytt två matcher i rad och hans backup ådrog sig skada under matchen. Efter matchen var Daniel Bellissimo djupt besviken och Jocke Lundström gick runt och haltade. Lagets starkaste lagdel består nu av en halt och en knäckt.

Lagets bästa och viktigaste utespelare, Mat Robinson, har efter två säsonger utan missad match helt plötsligt blivit skadad och missat de två senaste. Han är förhoppningsvis tillbaka till nästa match. Timrå står inte och faller med honom men han är väldigt viktig.

Det är sex respektive sju poäng upp till elitserieplatserna. Det är fem matcher kvar. Timrå IK är väldigt nära degradering och det är med mycket tungt hjärta jag skriver nu men jag vill också påpeka att det inte är helt kört än. Örebro och Leksand går som tåg men det har hänt förr att lag darrat när de ska knyta säcken. Timrå måste dock själva börja gå som ett tåg och det känns långsökt just nu men sett till materialet är det inte helt omöjligt.

Timrå saknar energi, tycker jag. Den gryta och den hetta jag kände av Leksand ända från hemma i TV-soffan i torsdags finns inte i Timrå. Jag tycker Timråklacken gör det bra men de är för få (varför kan inte Sundsvalls- och Timråbor fylla arenan mer i sådana här matcher? Lite mer än 4375 i a f.) och de får också lite energi av laget på isen. Det tacklas lite och det är allmänt dåligt drag i Timrås spel. Det är liksom ingen som vill ta tag i det här och bli hjälte.

Eller jo, Matt Murley visade att han ville bli hjälte idag men han var ensam. Målen är riktiga klassmål. I tredje perioden är det bra energi på Timrå men man får inte in pucken. Det spelar ingen roll vilka man möter så är tre målsunderlägen alltid svåra att ta in. Rögle samlade sig bra under andra pausen och täppte rätt bra i tredje. Juhamatti Aaltonen är alldeles för bra för den här nivån men det som är mer obegripligt än hans tre läckra mål i dag är att han kammat noll mot de fyra lagen som kommer underifrån. Det är mycket mentalt i den här sporten.

Timrås ledare måste samla ihop det här laget. Vid matchens första powerbreak såg laget små och vilsna ut. Tomas Montén tog fram tavlan och ritade pilar. Jag har ingen aning om vad som sas men det gav i alla fall ingen mer energi i spelet. Han pratar på presskonferensen om att han ändrar om, går ner på folk, byter målvakt. Han får ändå inte in någon energi i spelet.

Timrå IK behöver få in energi i sitt lag för att kunna skapa en mirakelvändning på den här Kvalserien. Kan inte dessa tre ledare i båset få bort spelarnas ängslan och oro som leder till alla dessa misstag och klantiga utvisningar så behöver de högre ledarna se över vad de kan göra för att tillföra energi och tro på dem själva.

Det är inte de här tränarna eller de här spelarna som har största skuld i om Timrå åker ur. Föreningen har rasat under flera år och det är många dåliga beslut från flera olika tidigare personer i klubben som satt oss där vi är. Det är dock de här ledarna och spelarna som har möjlighet att göra något åt det här just nu. De borde se sig som möjliga räddare och möjliga hjältar istället för syndabockar.

Det där känns inte som det landat i laget. Det känns som att det är mer fokus på ångest och rädsla att förlora. Press och stress. Laget har inte fått till den mentala biten till den här Kvalserien och hela föreningen har haft en ovanligt kaxig inriktning med sitt ”Herren på täppan”-kör. Det har heller inte tillfört energi vare sig på läktaren eller i laget. Utan energi i laget fungerar inte Tomas Monténs gameplan. Därför hade jag hellre sett ett lugnande och energigivande tal istället för ritande av pilar vid powerbreak vid 0-3 men jag ser det ju samtidigt bara på håll och kan ju inte känna in spelarna, känna in stämningen.

Jag fick skippa Earth Hour p g a den här matchen men en mörkare lördagkväll än så här hade jag inte kunnat tänka mig. Jag var faktiskt uppe redan klockan 06.00 i morse för att jag inte kunde sova. Även om jag var orolig hade jag inte det här scenariot i tankarna. Att Leksand och Örebro skulle kamma fullt och att Timrå skulle ligga under med 0-3 efter sju minuter.

När man brinner mycket för något är det väldigt tungt när det håller på att släckas. Jag är dock en tjurig jäkel som inte tänker ge upp det här. Jag vill att Timrå lägger den första halvan av kvalet bakom sig, brinner till och gör allt för att bli bygdens hjältar.

Mirakel sker inte ofta men ibland.

Spelarbetyg:

5: Matt Murley.
4: Ingen.
3: Andreas Molinder, Per Hallin, Yared Hagos, Joachim Rohdin och Radek Smolenak.
2: Alexander Larsson, Jonathan Hedström, Jesper Dahlroth, Sebastian Erixon, Oscar Hedman, Niklas Nordgren, Christian Söderström, Jonathan Carlsson, Robin Sterner, och Joakim Lundström.
1: Max Friberg,  Robin Persson, Jeremy Boyce, Rasmus Edström, Daniel Bellissimo och Richard Demén Willaume.

Timrå fullständigt utklassade av Leksand

Leksand – Timrå 6-2:

Timrå åkte på sin värsta smäll på hela säsongen. Aldrig någonsin under den här säsongen har ett lag kört över Timrå så grovt som Leksand gjorde ikväll. Timrå hängde aldrig med Leksands tempo och fick aldrig stopp i deras spel. Leksand var bättre från första till sista byte.

Leksand eldades igång av den bästa publik Timrå mött den här säsongen också. Leksand har alltid bra hemmatryck men jag aldrig hört att trycket varit så här bra där tidigare. Timrå hade en liten chans med sin tidiga ledningen men Daniel Bellissimos tavla sänker den möjligheten även om jag är tveksam att man hade klarat att stå emot det här ändå. För även om Timrå skjuter mycket skott i första perioden så tycker jag att Leksand skapade kanonlägen i nästan varje anfall och Bellissimo gör även många riktigt vassa räddningar. De skapade målchanser med sällan skådad intensivitet.

Timrås försvarsspel har varit lyckosamt mot alla elitseriens topplag men nu kom Timrå till en fest och det var man inte beredda på. När Timrå kommer till Skellefteå i typ omgång 26 så är det inte i närheten av samma fest och hemmalaget får inte i närheten den energi av matchen som Leksand fick ikväll. Skillnaden är att när Timrå får en bra start mot t ex Skellefteå då får Skellefteå snarare mer stress och tystnad av en allt mer kräsen publik mot sig än grym energi av ett supertryck. Leksands tempo i sin offensiv höll hög elitserieklass ikväll.

Timrå visste inte hur de skulle hantera hettan i arenan och tar dumma utvisningar och lägger energi på domslut etc. Ledarna lyckas inte vare sig lugna eller få laget att tända till på det Leksand gör. Timrå behöver hög fart för att få stopp på Leksand när de är så här bra och det hade man inte i dag. Det finns vare sig kaxighet, tuffhet eller trygghet i laget för att kunna kliva ur den sits man hamnade. Timrå faller bara ihop som om de vore småpojkar och får inte stopp på vare sig spelet, matchens flöde eller stämningen i arenan.

Problemet i grunden känns trots allt ändå att man inte är redo på att Leksand skulle vara så här bra och att publiken skulle skapa en sådan här gryta. Sedan fanns det stora detaljer i det som målvaktstavlor, missade chanser, dumma utvisningar men allt kändes i mina ögon bara som symptom på att man inte var redo på det här, i någon lagdel. Jag saknade verkligen Mat Robinson (sades vara sjuk) men det var så stor skillnad på lagen att han knappast var skillnaden på vinst och förlust.

Att Leksand nu har den här energin och den här klassen i sitt spel gör att de kliver upp som givna favoriter till första platsen. För Timrå räcker det att komma tvåa. Tyvärr tycker jag det var lite dumt att släppa in det sjätte målet i tom kasse då man nu ramlar ner på minusmål. Leksand vann åtta plusmål mot Timrå på det här. Precis som jag skulle ha bytt målvakt tidigare så hade jag som coach aldrig tagit ut målvakten i slutet av matchen. Men vad vet jag som simpel amatör?

Bakom Leksand kan det bli så pass tajt att målskillnad avgör. Örebro har sitt försvarsspel men frågan är om de orkar hålla detta i längden. De har dock fyra poängs försprång på Timrå nu vars främsta uppgift blir att göra Rögle avsågade de närmaste matcherna. Att åtminstone ett elitserielag ryker får anses vara givet nu.

För Timrå gäller match för match. Att tänka i olika scenarion redan nu blir bara rörigt. Tre poäng på lördag är ett första av många måsten.

Hela hallen – Kom igen Timrå!

Spelarbetyg Timrå IK:

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Joakim Lundström och Radek Smolenak.
2: Matt Murley, Andreas Molinder, Per Hallin, Sebastian Erixon, Richard Demén Willaume och Yared Hagos.
1: Jonathan Hedström, Robin Persson, Oscar Hedman, Alexander Larsson, Max Friberg, Jeremy Boyce, Joachim Rohdin, Christian Söderström, Niklas Nordgren, Rasmus Edström, Jesper Dahlroth, Jonathan Carlsson och Daniel Bellissimo.

Kanske hela Kvalseriens viktigaste match

Inför Leksand, borta:

Det är så klart svårt att hitta ut vilken som blir den viktigaste matchen i en sådan här serie men Leksands hemmamatcher mot elitserielagen är definitivt på förhand de mest spännande matcherna. Anledningen till det är att Leksand är det bästa laget underifrån och att de faktiskt inte varit så segersäkra på sin hemmaplan som man kan tro.

Leksand kom trea i hemmatabellen i Hockeyallsvenskan och tog bara tre poäng mer hemma än borta. Timrå är ju ett lag som under grundserien var klart bättre borta än hemma. Det sammansatt med att lagen nu står på samma poäng och målskillnad efter tre omgångar gör att matchen just nu känns som den viktigaste i Kvalserien.

Leksand har gått ut hårt i alla matcher och det gäller att Timrå har ett väldigt bra försvarsspel för att få stopp på dem direkt. Jag tycker för övrigt att det var en väldigt bra artikel om Daniel Bellissimo i Dagbladet i dag. Det handlar lite om hans driv att utvecklas och hur han utvecklats under säsongen. Hur målvakterna är som personer tror jag också kan vara något som påverkat uttagningen, vilket ju är något som vi som står på sidan inte ser. Han har börjat Kvalserien bra och han kommer vara det här lagets viktigaste spelare även i ikväll och i resten av Kvalserien.

Segern mot Södertälje har gjort mig lugnare i det känslomässiga kaos som Kvalserien bjuder på. Det kändes som Timrå vaknade och oavsett om det var mot ett sämre försvarsspel så var det bra att de fick känna på att få spela i bra fart igen. Leksand är i huvudsak ett offensivt lag som har bra grunder i sitt försvarsspel men de kan tappa tålamodet ibland. Ikväll vore det däremot konstigt om de inte var extra taggade.

Starten på matchen blir viktig.

Jag ser den hemma framför teven. Viasat sänder.

Hörs i liverapporten.

Timrå vaknade upp men mer krävs

Timrå IK – Södertälje SK 4-1:

I den andra perioden kom äntligen ett uppvaknande i den här Kvalserien från Timrås sida. Det blev kräm i spelet, rejälare passningsspel, mer avslut och bättre offensivt driv. Lite som man kan förvänta sig att Timrå ska spela, inte minst på hemmaplan. Laget kom äntligen ”in i matchen” i den här Kvalserien.

Södertälje har fått en dålig start på Kvalserien och har det minst konsekventa försvarsspel Timrå mött hittills. Det unga laget har inte det tålamod jag tror Johan Strömwall skulle önska att de hade. De spelar ganska utspridda och fick inte ner Timrås fart på samma sätt som tidigare motståndare gjort. De har en hel del att slipa till om de också vill komma in i Kvalserien.

Timrå började matchen precis på samma sätt som i tidigare matcher. Jag såg ingen större aggressivitet i spelet alls, det var slarvigt och avvaktande. Dåliga utvisningar också. Timrå vann dock den första perioden med 1-0 på ett turligt mål av Max Friberg på ett friläge i box play.

Den stora skillnaden från tidigare matcher kom i den andra perioden. I de två inledande har Timrå hamnat i stora bekymmer i den andra perioden. I dag tog Timrå mer resoluta beslut i anfallszon och fick igång sina uppspel där man hjälpte varandra bättre. Det fanns alltid någon spelbar i fart. Spelet blev mindre krångligt. Framför allt tycker jag att kedjan med Jonathan Hedström, Yared Hagos och Joachim Rohdin tog tag i taktpinnen. Jag tycker inte att man flyttade upp sin defensiv som jag efterfrågade utan man fick igång sitt pucktempo med enklare och effektivare lösningar i uppspelen och i spelvändningar vilket gav ett mer fartfyllt anfallsspel. Detta dock mot ett i matchen mindre defensivt skickligt lag än Örebro och Västerås, ska sägas.

Uppvaknandet till trots var det bara 1-0 inför den tredje perioden. Timrå missade inte mindre än sex riktigt klara chanser i den andra perioden. Matchavgörandet kom på något sätt vid 2-0 tidigt i tredje perioden. Återigen ett turligt mål. Bra ”turliga” saker händer när man lägger mycket skott på mål.

Södertälje reducerade och hade några bra anfall men Timrå kändes aldrig riktigt illa ute i matchen. Jag tycker Timrå hade rätt bra koll i sitt försvarsspel. Och när Per Hallin tog på sig matchvinnarkostymen igen var saken biff. Det är ett härligt mål han gör till 3-1. Få spelare hänger med när han får upp farten just nu. Han är den bästa kaptenen på länge i den här klubben.

Sex poäng på tre matcher är en godkänd start men inte tillräckligt bra för att ligga där man ska ligga, på en av de översta två platserna. Nu väntar Leksand borta, Rögle hemma, Rögle borta och Leksand hemma. Mmm.. Säg god dag då!

På så sätt kändes viktigt att man lyckades vakna upp ur sin spelmässiga dvala och har fått genomföra åtminstone två bra perioder av nio. Det kommer ju dock krävas betydligt mer än så för att plocka poäng i de närmaste matcherna. Timrå möter nu de lag som man är jämnast med om man tittar strikt på pappret. Det kommer handla om att jobba hårdast och smartast för att hitta vägar att vinna. Än har inget lag slagit Timrå i Kvalserien efter full tid trots lagets svaga spelmässiga insatser. Det är förhoppningsvis positivt.

Många supportrar uttrycker att de tror mer på sitt lag om de tänker med hjärtat än med hjärnan. Med mig är det tvärtom just nu. Hjärtat är det som burit förhoppningar och blivit mest sviket av alla förluster de senaste åren. Hjärnan har tippat ner laget i Kvalserien två år i rad. Nu i Kvalserien har hjärnan sagt att Timrå ska klara det här medan hjärtat vill tvivla på grund av sin rädsla för att bli mer sviken än någonsin tidigare.

Det här inlägget skrevs med hjärnan (tankarna) medan inlägget i morse skrevs med hjärtat (känslorna) för att tydliggöra skillnaden. Jag lär skifta en hel del i det under den här Kvalserien.

**

Matchens dumstrut går till Christian Söderström för sitt vredesskott rakt i huvudet på en åskådare vid baklängesmålet. Åskådaren kunde dock lämna för sjukhusvård på egna ben, som tur var. Korkat och oförsvarsligt av ”Crippe” men samtidigt knappast med uppsåt att skada. Det går inte att få skottet ogjort men nu gäller det att hitta bästa sätt att visa sin ånger, be om förlåtelse och gå vidare.

**

Om Per Hallin blev matchens kung var matchens artist utan tvekan William Nylander Altelius i Södertälje. Killen är född 1996 och var kanske planens bästa offensiva spelare. Mycket imponerande att se!

**

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Jonathan Hedström, Per Hallin och Daniel Bellissimo.
3: Max Friberg, Yared Hagos, Joachim Rohdin, Mat Robinson och Robin Persson.
2: Richard Demén Willaume, Rasmus Edström, Sebastian Erixon, Oscar Hedman, Jeremy Boyce, Niklas Nordgren, Alexander Larsson, Radek Smolenak, Matt Murley och Andreas Molinder.
1: Christian Söderström.

Hua

Inför Södertälje, hemma

Well you only need the light when it’s burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know your lover when you let her go

Jag såg Modo göra en heroisk insats mot Färjestad för att hålla sig kvar i slutspelet i går. En match med mycket högt underhållningsvärde. Modo hade 0-3 i matcher och 0-3 i matchen i början av den andra perioden. Då tog Modo av sig svångremmen och bara körde av den enkla anledningen av att det var deras enda chans. Det ledde till en suddenseger med 5-4.

Slutspelshockey hade också mycket nerver i sig på den tiden det begav sig. Herregud vad besviken jag var i Swedbank Arena (nuvarande Fjällräven center) efter Svartvadets mål i match sju efter en av bästa kvartsfinalsserier svensk hockey sett. För att inte tala om match sex hemma mot HV71 2009 då Timrå (med 3-2 i matcher) spelar den bästa hockey jag någonsin sett klubben göra första halvan av matchen för att förlora på en magisk Stefan Liv, en selektivt blind Marcus Vinnerborg och jävla tappad skena av Mikko Lehtonen.

Det är inte förrän man varit där och sedan är där vi är nu man vet hur mycket man saknar det. Det här Timrå håller på med just nu går inte att jämföra med något jag tidigare upplevt. Innan laget gick upp 2000 visste jag ju inte vad jag gick miste om. Kvalserien 2002 var ett helvete i en match. AIK borta på Hovet. Sedan rullade det på. Kvalserien förra året var jobbig i första perioden mot Karlskoga men sedan kom man in i det. Det var jobbigt hela vägen in men då allt går på räls känns det ändå bra, innerst inne.

Nu är det andra Kvalserien i rad. Och Timrå har efter två matcher inte fått det att rulla på än. De kanske inte får det. Det här kan bli året klubben åker ut. Det är något man kan tänka på med avstånd men ångesten då det kryper nära har jag inte vågat ta till mig ännu. Jag slår bort den så gott jag kan.

Ikväll vill jag att Timrå kommer in i det här. Jag brukar se fram emot mot hockeymatcher men nu vill jag att dagarna ska gå sakta för att jag inte vill att det ska bli match. På jobbet kan jag koppla bort allt men så fort arbetsdagen är över slår hockeynerverna på.

Matchen är mot Södertälje. En klubb vars supportrar som förmodligen känner igen mina känslor. En anrik förening som försöker hitta en väg ur sitt helvete, de har lärt sig leva med det. Där är jag inte än, inte på långa vägar. Jag vill inte hamna där heller.

Hela hallen – Kom igen Timrå!