Jens Westin och tränartankar

http://www.timraik.se/artikel/38033/

Timrå tar in sin åttonde back på kontrakt och nästsista totalt sett. Jens Westin är en bra allsvensk back som kan gå in i ett andra backpar ihop med förslagsvis Jonathan Carlsson. Den sista backplatsen borde i mina ögon vara en back för första backparet på pappret tillsammans med Wade Bergman. Alltså, hur man formerar i realiteten får man väl se sedan men jag försöker bara göra en visuell kartläggning på vilken nivå av förväntningar man kan ha på de kontrakterade spelarna.

Westin är en smart och stabil back. Han gör få misstag på isen men bidrar kanske inte med så mycket spektakulärt heller. Han var väldigt bra under sin sejour i Sundsvall Hockey som 20-åring i Hockeyallsvenskan och har fått mer kött på benen sedan dess. Han gjorde en bra elitseriesäsong under Challe Berglund i Modo för att sedan få lite mindre förtroende när Ulf Samuelsson tog över. Den senaste säsongen har han varit helt ordinarie i SM-liiga där han hade femte mest istid (19.12 minuter per match) bland backarna i Espoo Blues.

Det som ligger en back som Westin i fatet är att han inte har någon riktig spetskompetens i sitt spel utan är hyfsad på det mesta. Han är ingen back som är särskilt duktig i power play och heller ingen back som är särskilt duktig i box play. Han kan vara rejäl men är ingen fysisk spelartyp. Han kan slå bra, snabba och säkra förstapass men han är ingen offensiv spelartyp som gör mycket poäng. Det han kommer kunna bidra med i Timrå är en stabil back som man vet vad man får ut av varje match.

Tittar man på Timrås backuppsättning i stort tillför inte heller Jens Westin den tyngd och storlek som jag tycker fattas. Däremot är han i det här sammanhanget en etablerad back som spelat runt 300 matcher i senioreliten.

Timrå har ännu inte presenterat någon tränare. Jag tänker att i den process Timrå IK är i just nu behöver man en riktigt skicklig hockeytränare och det blir höga krav på den som får jobbet.

Några namn har dykt upp och det har väl inte varit namn man slagit frivolter av glädje av direkt. Det är dock svårt att på förhand såga någon jag inte känner till särskilt bra. Jag tänker också att det absolut inte är nödvändigt med ett etablerat namn i första hand. Någon kanske tycker att Ante Karlsson och Henrik Stridh ska få ta över men jag tänker nog att jag vill få in en ny huvudtränare utifrån. Jag tycker om både Ante och Stridh men känner också att det är ett tufft uppdrag och att när man nu valde bort Tomas Montén att det är viktigt att den som kommer in gör det med bra tro på sig själv. Ante och Stridh har jobbat i en förlorande miljö vilket kan göra att det blir enklare att också tvivla på sig själv och få tvivel riktat mot sig om det går tungt även i Hockeyallsvenskan.

Någonstans måste man vara medveten om att Hockeyallsvenskan är en tuff serie och att Timrå i nuvarande situation, framför allt den första säsongen, kan få tufft att göra bra resultat direkt. Timrå är nu helt plötsligt en av de större föreningarna i sin serie som andra gärna vill slå och laget kommer vara tämligen orutinerat. Det blir också en tuffare press. Vi kan prata varmt och gosigt om nystart nu under sommarmånaderna men står vi där indragna i en bottenstrid i november kommer det blåsa hårt och då behövs ett starkt ledarskap och tålamod att tro på det man gör på längre sikt.

Är det något Kent Norberg borde vara väl medveten om utifrån alla sina erfarenheter är det vilket typ av ledarskap som fungerar både i perioder av motvind och i en nystartande process. Jag utgår ifrån att man gör bra intervjuer och får en god känsla över den man slutligen väljer. Låt det hellre ta tid och bli rätt än att hasta in någon. Henrik Stridh och Ante Karlsson bör så klart fortsatt vara anställda av föreningen om jag får säga mitt. En till J18-laget och en som assisterande tränare i A-laget. Två mycket viktiga poster i en nystart det också och fortsatt två tränare som på sikt kan komma att ta över A-laget men just nu tänker jag att få in nya influenser är rätt väg att gå.

Men det är ju som jag tänker det..

Har även fått uppgifter om att Oscar Johansson kommer få ett tryoutkontrakt under försäsongen fram till seriestart. Antar att det bekräftas av Timrå IK inom kort.

Skulle det stämma tycker jag att det är en bra lösning. Han får en chans att visa upp sig och jag tror han skulle brinna enormt för att få representera Timrå IK:s A-lag på heltid. Något som nog var hans dröm som pojk- och juniorspelare. Han är dessutom en van målskytt på allsvensk nivå så det finns förhoppningar om att det kan slå väl ut.

Framtiden lovar ändå gott för utslagna Detroit

Stanley Cup: Blackhawks – Red Wings 2 – 1 s d (4-3 i matcher):

Detroit vann de fyra sista omgångarna av grundserien för att de behövde det för att ens få spela slutspel. Väl i slutspelet lyckas de på något sätt slå ut Anaheim som jag tycker var lite bättre och tyngre. Man gör det i en sjunde avgörande match på bortaplan. När det var dags att möta Chicago som dominerat hela NHL-säsongen kändes det som att det skulle bli en snabb resa ut men så blev det verkligen inte. Detroit kom upp till 3-1 i matcher och får ,trots att ledningen tappas, en sjunde avgörande match till sudden på bortais. Där räckte det dock inte längre. Den här gången.

Att jag skriver så är för att jag tror Detroit i och med detta visat att de har något på gång igen. Tredjekedjan med Gustav Nyquist, Joakim Andersson och Damien Brunner har fått sitt genombrott och givit laget bättre bredd. Justin Abdelkader har tagit ytterligare ett steg och visat att han kan göra bra ifrån sig som tredjelänk i en toppkedja. På forwardssidan kan lagets generationsväxling beräknas vara avklarad. Däremot känns backsidan fortfarande lite vilse efter Nicklas Lidströms frånfälle. Niklas Kronwall är bra men han kommer aldrig i närheten av Lidas. Unga backar som Jakub Kindl och Brendan Smith har fått lära sig mycket i detta race. De har varit upp och ner i insatserna men fått värdefull erfarenhet. Collegebacken Danny DeKeyser kändes inte helt dum innan han blev skadad heller. I mål har Jimmy Howard nu om någonsin visat att han är elitmålvakt i NHL.

Matchen som sådan var spännande. Det var ett rakt anfallspel från båda lagen utan trångmål i mittzon. Chicago var överlag bättre och skapade mer. Detroit försvarade sig bra framför eget mål och det var i kontringar Chicago skapade sina bästa målchanser. Patrick Sharp gav Chicago ledningen då Detroit sov i inledningen av period två och Henrik Zetterberg kvitterade då Chicago sov i inledningen av period tre.

Slutet blev dramatiskt. Med 01.49 kvar av den tredje perioden smäller Niklas Hjalmarsson upp 2-1 i krysset bakom Howard och hela arenan går bananas. De går ännu mer bananas när de inser att ena domaren valt att blåsa för en dubbelutvisning i mittzon precis innan krysskottet avlossas. En sådan där dubbelutvisning där dessutom hemmaspelaren var den som knappt kan anses vara aktiv utan åkte ut för att han tog emot några smällar. Ett i mina ögon horribelt domslut som rånade Niklas Hjalmarsson på sitt livs mål.

Matchen gick till övertid och på något vis kändes det rätt att Chicago fick vinna där, även om det så klart ändå var surt för Detroit. Dave Bolland gör den matchavgörande manövern då han sänker Nyquist med en tackling i mittzon som ger Brent Seabrook pucken i fart och mötandes en Niklas Kronwall på mellanhand stänker han dit pucken via Kronwall och in.

Tack för den här tiden, Detroit!

Välkommen till conference-finalerna Chicago!

Det blir alltså de fyra senaste årens mästare som slåss om conference-titlarna och sedermera Stanley Cup. Jag tycker också att detta är de fyra bästa lagen på pappret. Det kommer bli en spännande kamp mellan storlek, tyngd och defensiv mot fartfylld och extremt skicklig offensiv. Blir det Kings – Bruins i final vinner tyngden medan skickligheten segrar vid en final mellan Blackhawks och Penguins. Sedan existerar givetvis både tyngd och skicklighet i alla de fyra lagen i stor grad men sättet lagen spelar på gör att den ena delen blir mer framträdande än den andra. Jag tror på två långa serier.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jimmy Howard, målvakt, Red Wings
– Gav verkligen laget en chans att vinna när de, främst i andra perioden släppte igenom några lite väl enkla spelvändningar och det går ruskigt fort när Chicago vänder spelet.

4: Henrik Zetterberg, center, Red Wings
– Målskytt och stark i alla zoner. Den som drev på Detroit bäst i spelet. Lyckas alltid växa i sådana här matcher.

3: Dave Bolland, center, Blackhawks
– Den där tacklingen i sudden var grym och blev matchavgörande och är en gediget tuff center överlag.

2: Patrick Sharp, forward, Blackhawks
– Ett ständigt hot i matchen. Gjorde mål och hade fler bra chanser. Stark som både direktskytt som att han kan bryta in med pucken.

1: Niklas Kronwall, back, Red Wings
– Hade en svår grundposition vid spelvändningen i sudden-målet och hade egentligen ingen möjlighet att undvika ”mellanhand”. Det var synd för annars gör han en kanonmatch. Mycket speltid, tacklingar, täckta skott och var offensivt delaktig.

Nulägesranking Hockyallsvenskan

Timrå har börjat skissa grunderna för sin trupp även om de viktigaste pusselbitarna återstår. Timrå tillhör fortfarande de lag i Hockeyallsvenskan som har mest luckor kvar att fylla.

Utifrån det tänkte jag utifrån nuläget göra en ranking (inte ett tips utan ranking) av lagen kring var jag tycker lagen står. Jag utgår från hur jag tycker de löst sina trupper hittills SAMT hur jag tror de kommer kunna lösa de luckor som finns kvar. Jag rankar inte alltså hur lagen i dagsläget skulle klara sig med det man har då t ex Timrå skulle få aningen svårt då man varken har tränare eller målvakt t ex men det antar jag att ni förstår. Till rankingen tillkommer givetvis en motiverande kommentar till vare lag. Jag kommer också gå igenom varje lag mer grundligt senare under sommaren. Detta är mer en tidig kartläggning.

Så här rankar jag just nu:

1. Rögle BK

– Rögle är faktiskt klar etta just nu i min bok och det enda lag jag känner verkligen gör en satsning värd att anses vara med intention att gå upp i Elitserien nästa säsong. Målvakten Brandon Maxwell antar jag att nya sportchefen Masken Carlsson har bra koll på utifrån sin tid i Colorado där Maxwell också tillhört organisationen. På backsidan har välmeriterade Andreas Lilja kryddats med den skicklige Victor Berglind som har förutsättningar till att bli en bra offensiv back på den här nivån. Tim Kunes har collegebakgrund och varit lyckosam i Norge. Bredden på backsidan är bra och innehåller alla spelartyper.

Framåt är det som finns kvar från förra säsongen det som är bärande. Viktor Lindgren och Christoffer liljewall är karaktärspelare av hög klass på den här nivån och rutinerade Tjärnqvist och Jakob Johansson är så klart nyttiga. Av nyförvärven tror jag mest på Erik Thorell. Jag vet inte hur man tänker framåt men jag tycker laget är tämligen komplett som det är just nu och frågan är väl om man ska bredda med något mer etablerat eller om man ska fortsätta satsa på sina talangfulla unga spelare.

2. BIK Karlskoga

– Trots att Karlskoga återkommande tappar bra spelare år efter år så tycker jag att de ändå kan uppvisa imponerande laguppställningar när det kommer till att ha bra bredd och hårt jobbande spelare. Målvakten Justin Pogge är en intressant historia och kommer bli spännande att följa. Jag tror han kan hålla bra klass på den här nivån. Backsidan skulle behöva förstärkas med ett etablerat namn till. Alexander Deilert och ”Micha ” Sunnqvist är spelskickliga värvningar som kompletterar rutinerade Fredrik Ericson, Christian Carlsson och Martin Thelander. ”Micha” är en av de mest tekniskt skickliga backar jag sett på juniornivå i Timrå.

Framåt har man plockat in den norske VM-forwarden Niklas Roest som ersättare till Marcus Nilsson och det blir kanske svårersättligt men Henrik Björklund som stundtals ledde poängligan förra säsongen är kvar likväl som tvillingarna Vesterholm. Rutinerade och pålitliga spelare som Daniel Wessner och Kristoffer Näslund kommer bidra bra. Karaktär finns så det räcker och blir över i spelare som Carl Berglund och Martin Sandgren m fl. Allt som allt kan de ställa upp med fyra starka allsvenska kedjor.

3. VIK Västerås HK

– Ett inte lika färdigt lagbygge som hos ovanstående lag. De har dock tagit in rutinerade Jonas Fransson som målvakt medan backsidan saknar någon spetsspelare än så länge. Tanken är nog också att en sådan som Jonas Emmerdahl ska ta ett ännu större ansvar och det behöver inte vara en dum tanke. Andreas Frisk är en bra värvning utifrån att han varit lyckosam i Örebro tidigare. Det kan dock vara en liten omställning efter att ha spelat en elitseriesäsong och gå tillbaka till det allsvenska spelet som är lite annorlunda.

Framåt är den lagdel där laget verkligen ser spännande ut. Man har satsat hårt att bygga två producerande kedjor och två mer hårt jobbande kedjor. Till de två första kedjorna har man hela fem nordamerikanska spelare som alla känns som bra allsvenska förstärkningar. Det finns väl alltid en liten chansning gällande sådana här spelare då man ofta får gå på meriter och omdömen snarare en egen scouting. Jag är mest nyfiken på collegecentern Giancarlo Iuorio som imponerar på pappret. Till de fem nordamerikanska spelarna har man Kenneth ”Bacon” Bergqvist att tillgå som spets. På den breda fronten är Markus Jonsson och Victor Mårtensson spelare som av olika anledningar sticker ut. Någon forwardsvärvning antar jag saknas ännu också.

——————————————————————————————

4. Djurgårdens IF

– Djurgården gjorde en satsning på ett snabbt återtåg men det blev nog på många sätt svårare än man tänkt sig. Nu är det en bantad trupp som ska ta form. Jag tror inte den behöver lyckas sämre. Målvakterna Johan Mattsson och Adam Reideborn kan båda växa ut till förstamålvakt och på backsidan är Nils Andersson och Sam Lofquist bra förstärkningar. Jag är också mycket förtjust i talangen Linus Arnesson som spelade JVM förra säsongen och står inför ett genombrott. Det fattas ännu någon back i lagbygget också.

Framåt har det hänt mycket och ännu vet vi inte hur toppkedjorna kommer kunna formeras. Jag antar att det är där man lägger sitt krut i det man har kvar att plocka in. Mattias Guter var dock bra när han kom in förra säsongen och kvar finns Johner, Sörensen och Michael Holmqvist också. Kul att man också tog in en hel kedja med unga och skickliga spelare från Huddinge. Dessa tror jag kan överraska och ge laget produktion från flera formationer. Bra och tuffa karaktärer som Mikael Ahlén och Henrik Eriksson är alltid jobbiga att möta, det skulle vara kul att se dessa ihop i en formation som har den rollen.

5. IF Malmö Redhawks

– Det blev en lugnare säsong i Malmö förra säsongen även om klubben inte lyckades så där jättebra sportsligt och hamnade i djupa svackor resultatmässigt. Nu har man dock lyckats behålla många spelare att bygga vidare på och det kan bli ganska intressant. Pontus Sjögren finns kvar i mål. Backsidan är än så länge väldigt ung och jag misstänker att minst en toppback tas in. Sveriges kanske mest lovande odraftade back, Rasmus Andersson, kommer så klart bli spännande att följa där även hans äldre bror Calle aspirerar på JVM-truppen. Antar också att talangfulle Amil Krupic var en prestigevärvning.

Framåt är jag förtjust i Ludvig Rensfeldt som jag tycker är en elitseriemässig spelare som i Malmö får en ledande och produktiv roll och jag tror han kan ta ytterligare ett kliv kommande säsong. Värvningen av måltjuven Daniel Viksten är bra och spelare som Mattias Persson och Robin Alvarez håller en stabil och hög allsvensk nivå. Den nye kanadensiska center Joey Tenute har jag inte så mycket kunskap om men på pappret framgår att han är offensivt begåvad i grunden och kommer få chansen i en sådan roll också. Hade en helt okej säsong i AHL nu. Bredden är rätt bra och det finns många spelare som kan producera. Framåt tycker jag att de inte har några luckor kvar att fylla just nu.

6. IK Oskarshamn

– En klubb som så många andra i den här serien som har en skör ekonomi men fortsätter satsa. Jag tycker satsningen ser bra ut hockeymässigt nu också. De saknar dock än så länge en målvakt och jag har inte följt så noga vad tanken är där. Kontrakterade Oskar Sehlstedt är dock ingen säker etta i den här serien enligt min bedömning. Backsidan har tappat Sam Lofquist men plockat in Russ Royer från Björklöven som är en liknande spelartyp men inte riktigt på samma nivå. En personlig favorit är tuffe backtalangen Oscar Engsund som kommit tillbaka. Backsidan känns stabil men ännu saknas något namn, tänker att den handlar om en etablerad och breddande back som ska in.

Framåt ser det bra ut. Lukas Eriksson är tillbaka efter en mindre lyckad sejour i Malmö. Tidigare Växjö-spelaren Josh Soares har plockats in och tillsammans med den nya kanadensiska centern Alex Leavitt bör hålla mycket bra klass och borde hålla uppe en stark förstalina ihop med exempelvis Victor Löfstedt. Producerande forwards finns dock även längre bak i hierarkin. Victor Backman och Morten Poulsen är t ex två som producerat helt okej. Bristen just nu är i centrar där jag tänker att de skulle behöva minst två till. En av dessa bör vara tänkt till att vara offensiv center i en andrakedja.

7. Timrå IK

– Laget där frågetecknen är som största just nu. Det innebär också att det är det lag som kan både höja sig mest och sjunka djupast i rankingen sett till vad som kommer in. Klubben börjar om tack vare en allvarligt bristande ekonomi och jag gillar den unga stomme man lyft. Många av dessa unga spelare är bättre än jag tror många tror. Laget behöver dock toppnamn i alla lagdelar för att bli ett lag att räkna med. Det tror jag också att de kommer att bli. Ingen målvakt är ännu värvad men där tror jag man kommer finna en bra lösning. Backsidan saknar främst tyngd och rutin som den ser ut just nu. Wade Bergman är en intressant tilltänkt toppback och en karaktärsback som Jonathan Carlsson var bra att behålla.

Framåt var Per Hallin en oerhört viktig pusselbit och spelare som Andreas Molinder, Nils Bergström och Thomas Hundertpfund borde alla kunna hålla bra allsvensk klass dock utan att kanske tillhöra lagets toppkedja. Timrå siktar på att värva tre ytterligare forwards och jag tänker att alla tre är spelare som ska kunna bidra i de två toppkedjorna, en av dessa får mer än gärna vara center också. Bredden är annars bra med hårt jobbande unga spelare där Anton Wedin och Johan Porsberger är de som hittills visat mest offensiv potential tillsammans med jokern Emil Pettersson.

——————————————————————————–

8. Södertälje SK

– Ett till lag som i dagsläget blir svårbedömt då jag främst tycker att det är toppspelare som ännu saknas i sammansättandet av laget. De kan skjutas både och högre och lägre i rankingen beroende på hur kommande värvningar landar. Målvaktssidan har man dock löst bra med att ge talangfulle Niklas Lundström chansen att utvecklas som förstemålvakt med en bra back-up i Sebastian Idoff. Backsidan känns som den är bra byggd men saknar kanske offensiva förmågor, en ledande offensiv back att spela med Mike Bergin känns som det skulle vara ett bra tillskott. Slovakiske Tomas Bokros har jag ingen bra koll på känner jag.

Framåt fattas ännu några namn. De ser tråkigt nog ut att tappa William Nylander som jag tyckte var fantastisk att se i Kvalserien i våras. Kvar finns etablerade namn som Damien Fleury, Robert Carlsson och Fredric Andersson. Bredden är helt okej med unga spelare som försöker etablera sig som seniorer. Precis som för Timrå tänker jag att tre bra forwards, varav en center till de två första kedjorna behöver tillkomma detta lag för att de ska kunna bli att räkna med även detta år.

9. Mora IK

– Ekonomiskt strul och en del luckor kvar även här. Främst är det backsidan som behöver få in en del etablerade namn. Att Mikael Wikstrand valde att stanna är häftigt men ännu har de inte presenterat några etablerade värvningar. De behöver tre ordinarie backar till i sin trupp. På målvaktssidan är jag långt ifrån säker på målvaktsparet Marcus Högberg och Mantis Armalis. Båda är stora och utvecklingsbara men jag tror att det kan finnas en risk att man överskattar Högbergs elitserieinhopp förra säsongen, att stå varje match på seniornivå är en tuffare sak än enskilda inhopp i rus.

Framåt gillar jag Mikael Zettergren och Jonas Westerling men annars saknas det lite känsliga händer. Det är fartfyllt, kraftfullt och hårt jobbande men kanske lite för många liknande forwardstyper. Den unge Sonny Karlsson tyckte jag var bra när jag såg honom förra säsongen och skulle kunna bli en positiv överraskning även om han ännu inte är etablerad. Det man främst saknar framåt är en förstacenter som jag ser det.

10. IF Björklöven

– Kommer upp med bra energi och en stark uppslutning runt sig. Det kommer bli jobbigt att se dem fylla bortastå och föra oväsen i vår arena. Den nyvunna energin har också lett till en rad bra värvningar som gör laget intressant. Målvaktsposten är ännu olöst men Daniel Wälitalo blir kvar i alla fall. På backsidan är Alexander Hellström och Patrik Nevalainen är bra allsvenska backar i bra ålder. Rutinerade Per Hållberg komma göra nytta också och Karl-Johan Lundström är en tuffing med bra karaktär.

Framåt har man lyckats få hem både Mats Lavander och Stefan Öhman. Det är två spelare som kommer kunna dra ett bra lass för laget. Kim Karlsson är en spelare jag alltid gillat som äntligen fick igång bra produktion förra säsongen i Tingsryd. Lucas Sandström är en skicklig spelare som dock har haft svårt att finna ro i karriären och flyttat runt väldigt mycket. Kvar finns ju Jon Palmebjörk och Olof Mårs som varit ledande i uppgången. Björklöven har dock en del forwardsposter kvar att fylla. Jag saknar kanske spelare att kunna sätta ihop i t ex en bra tredjekedja också för att jag ska känna att de ska kunna nå riktigt högt redan första säsongen men jag har svårt att se dem hamna längst ner i botten just nu.

11. Karlskrona HK

– De ska känna sig lyckligt lottade som klarade sig kvar förra säsongen. Klubben gjorde en svag första säsong i den här serien och kom klart sist. Klubben hade ett märkligt lagbygge med få bestående spelare och massvis med olika lån. Det var en enda röra helt enkelt. Nu tycker jag dock att klubben ser ut att börja något intressant. Målvakterna Patrick Galbraith och Timo Leinonen är väl inga stornamn men rutinerade och som vet hur man vinner matcher. På backsidan var Mikael Turki ett bra tillskott förra säsongen och utgjorde stabilitet. Jonathan Pudas tror jag kan bli en positiv överraskning utifrån sin offensiva skicklighet. Backsidan är hygglig men saknar något ordinarie namn till ännu.

Framåt har man hittat en intressant mix att jobba med. Nordamerikanska spelare som Jordan Smotherman och Sergio Somma ser bra ut på förhand. Alexander Bergström är förvisso en ojämn spelare men skicklig och pålitlig i att kunna göra mycket poäng totalt sett varje säsong. Tuffe Alexander Viklund kommer göra laget mer jobbiga att möta. Att Janne Karlsson för börja jobba med den här gruppen från start känns som att det också ökar förutsättningarna för att vi kommer få se ett helt annat Karlskrona kommande säsong.

12. IF Troja/Ljungby

– En klubb jag ofta tycks underskatta och jag gör det kanske igen. Christoffer Bengstberg vet de vad de får ut av men jag vill nog lyfta upp Viktor Kokman som en potentiell sensation kommande säsong. En ung målvakt från HV71 med bra blick för spelet. Backsidan ser fylld ut och jag antar att Zach Tarkir från Odense ses som ett slags ankare. Viktor Amnér och Joel Johansson är skickliga men ojämna. Jonatan Nielsen som var i Linköping och Södertälje är lovande kan kanske få en större roll här.

Framåt känns Shea Guthrie som en bra offensiv värvning. Johan ”Bagarn” Andersson är bra som balans och som ledartyp men jag skulle hans meriter till trots använda Jacob Berglund som förstacenter. Annars tycker jag det saknas minst en toppspelare och även om den finns en hygglig bredd så finns det lite för få spelare med vana för att producera tycker jag. Sebastian Dyk kan kanske ta nästa steg och bli en kontinuerlig poängplockare på allsvensk nivå.

—————————————————————————

13. Almtuna IS

– Var målskillnad från kvalseriespel förra säsongen och jag tror de riskerar att hamna därnere denna säsong igen. Målvaktssidan har man stärkt upp riktigt bra med Erik Hanses från Leksand. Backsidan är däremot inte särskilt imponerande. Marcus Högström är en skicklig back i grunden men som både har svårt att finna ro och finna en stabilitet i sitt spel och ta nästa steg. Tror detta blir 24-åringens elfte klubb sedan han lämnade Sveg.

Framåt känns det trubbigt och det är till stora delar samma typ av lag som förra säsongen. Jesper Olofsson är en intressant måltjuv som ändå känns som en chansning. Kanske kan Joakim Högberg från Piteå vara den som öppnar upp spelet framåt och producerar viktiga mål och poäng. Rutinerade Daniel Hermansson och Fredrik Vestberg är annars fortsatt lagets viktigaste offensiva spelare. Truppen känns dessutom färdigvärvad.

14. Asplöven HC

– Det enda lag som faktiskt har färre spelare under kontrakt än Timrå så här långt och det tycker jag är en tydlig svaghet. De har misslyckats med att få spelare att ivrigt stanna i klubben och det är få ledande spelare från förra säsongen som valt att stanna. Nio av lagets 16 kontrakterade är nyförvärv. Målvaktssidan känns ändå okej med Joel Lassinantti och Joni Puurula. Olof Lundqvist är kvar på backsidan och både Marcus Bohman och Markus Fagerudd är unga backar som håller bra allsvensk nivå. Det saknas dock någon toppback än så länge.

Framåt ser det splittrat ut mot förra säsongen. Södertäljekillarna Emil Lundberg och Gustav Björklund är de intressantaste värvningarna, tycker jag. Det är unga skickliga spelare ute efter en nytändning, Björklund är faktiskt inte helt olik Viktor Arvidsson i spelstilen. Sundsvallscentern Eetu Qvist är stabil på den här nivån. Den lille österrikaren Roland Kaspitz och finske Jussi Tapio från danska ligan känns just nu som att de är två delar av en tilltänkt förstakedja. Som det är nu ser jag för många frågetecken för att ranka laget högre, även om de är svårslagna i sin trånga hemmahall.

Finalklart i öst

Läget i Stanley Cup 26/5:

Pittsburgh – Ottawa 4-1 (4-1, 4-3, 1-2 sd, 7-3, 6-2)

– Ottawa kom långt med sin defensiv och sitt hårda arbete men mot superoffensiva Pittsburgh tog det stopp som lyckades spränga försvarsmuren rejält med 22 mål på fem matcher. Ottawa faller ändå med flaggan i topp och det var starkt att ens ha gå till slutspel med de förutsättningar de haft i vinter med tunga skador på nyckelspelare. Pittsburgh gjorde mindre misstag än mot NY Islanders och man har en målvakt som åtminstone tar det han ska ta i Tomas Vokoun. Pittsburgh sätt att spela bygger på deras stora uppsättning av talang med långa förstapass men det kan bli skört om motståndare lyckas täta upp det i mittzon. Lagets styrka är att de har många spelare som producerar mycket poäng. Crosby och Malkin är bäst men de är långt ifrån ensamma att avgöra matcherna och göra mycket poäng.

Boston – NY Rangers 4-1 (3-2 sd, 5-2, 2-1, 3-4 sd, 3-1)

– Ett skadedrabbat och på sina håll formsvagt NY Rangers räckte inte till mot Boston. Det handlade till stora delar om hur länge Henrik Lundqvist kunde hålla laget kvar i matcherna. Rangers hade nyckelspelare som Marc Staal och Ryane Clowe borta och vare sig Brad Richards eller Rick Nash producerade som förväntat. Den förstnämnda var t o m petad de två sista matcherna. Boston har fått igång sina stora forwards i Milan Lucic och Nathan Horton vilket gör dem väldigt jobbiga att möta. Denna serie har också bjudit på en vacker saga i form av den lilla backen Torey Krug. En 22-årig back på 175 cm med en stark AHL-säsong bakom sig fick chansen och har sedan tidigare enbart tre NHL-matcher på meritlistan. Här kliver han in och gör fyra mål på de fem matcherna och är framför allt en fantastisk lirare. Det är sällan man ser så tekniskt skickliga backar som Krug och som dessutom har förmågan att skjuta som en häst sparkar. Det är en plötslig succé men av vad jag sett så tror jag Krug har en lång och framgångsrik NHL-karriär framför sig, trots att han är en liten back. Mest för tekniken men även för att han är en duktig skridskoåkare och är orädd i det fysiska spelet.

LA Kings – San José 3-2 (2-0, 4-3, 1-2 sd, 1-2, 3-0, 26/5, ev 28/5)

– En batalj i dess rätta bemärkelse. Två storväxta lag som sliter hårt om små ytor på isen.  Matcherna är jämna, tajta och det är svårt att skapa klara målchanser på båda lagen. Lagen har så här långt vunnit sina hemmamatcher. Det handlar mycket om att hålla tätt i egen zon och att utnyttja chanser då motståndaren släpper sin gard. Jag tycker att Kings varit bättre på att utnyttja de ytor fått. Jonathan Quick har varit lite svårare att göra mål på än Antti Niemi så här långt i serien och det talar för Kings som sitter med matchbollen. Jag tycker Mike Richards är den som stått ut bäst av utespelarna i Kings och i Sharks snackas det mycket om Logan Couture men jag håller nog fortsatt Joe Thornton som lagets bästa utespelare.

Chicago – Detroit 2-3 (4-1, 1-4, 1-3, 0-2, 4-1, 27/5, ev 29/5)

– Detroit och Henrik Zetterberg var gigantiska när de slog ut Anaheim med 4-3 i matcher. Vid den här tiden hade jag räknat med att de skulle ha varit utslagna av Chicago ändå. Det är dock Detroit som leder serien med 3-2 och har redan en missad matchboll från i natt. Henrik Zetterberg har varit bra och bl a suttit som ett plåster på Chicagos stjärna Jonathan Toews, främst i hemmamatcherna, men det är målvakten Jimmy Howard som är den som gjort skillnad för Detroit i den här serien. Han har spelat på en nivå jag inte sett honom göra i något slutspel tidigare. Chicago är rakt av ett bättre lag på pappret men nyckelspelarna levererar bättre i Detroit samtidigt som det övriga laget jobbar hårt med bra press och de släpper inte till så mycket ytor för Chicago. I natt var dock stjärnorna i Chicago lyckosamma igen och Toews gjorde sin bästa match i serien. Serien känns inte över på något sätt utan det kommer krävas mycket av Detroit för att sätta sin matchboll.

Statistik:

Poängtoppen:

1. David Krejci, Boston, 12 matcher – 17 poäng (5+12)
2. Evgeni Malkin, Pittsburgh, 11 matcher – 16 poäng (4+12)
3. Kris Letang, Pittsburgh, 11 matcher –  16 poäng (3+13)
4. Sidney Crosby, Pittsburgh, 10 matcher – 15 poäng (7+8)
5. Nathan Horton, Boston, 12 matcher – 12 poäng (5+7)

Målvaktstoppen:

1. Jonathan Quick, LA Kings, 11 matcher – 94,8%
2. Tomas Vokoun, Pittsburgh, 7 matcher – 94.1%
3. Corey Crawford, Chicago, 10 matcher – 93,8%
4. Henrik Lundqvist, NY Rangers, 12 matcher – 93,4%
5. Tuukka Rask, Boston, 12 matcher – 92,8%

Svensktoppen:

1. Henrik Zetterberg, Detroit, 12 matcher – 11 poäng (3+8)
2. Daniel Alfredsson, Ottawa, 10 matcher – 10 poäng (4+6)
3. Erik Karlsson, Ottawa, 10 matcher – 8 poäng (1+7)
4. Johan Franzén, Detroit, 12 matcher – 6 poäng (4+2)
5. Carl Hagelin, NY Rangers, 12 matcher – 6 poäng (3+3)

Poängtoppen i Stanley Cup genom tiderna – Aktiva spelare:

1. Jaromir Jagr 192 matcher – 193 poäng (78+115)
2. Patrik Elias 162 matcher – 125 poäng (45+80)
3. Henrik Zetterberg 120 matcher – 112 poäng (54+58)
4. Daniel Briere 108 matcher – 109 poäng (50+59)
5. Sidney Crosby 78 matcher – 105 poäng (40+65)

Hundertpfund

http://hockeypuls.se/nyheter/1.5912360-timra-varvar-vm-center-fran-osterrike

Timrå IK sägs bara vara en underskrift i från att ha värvat Österrikes landslagscenter Thomas Hundertpfund.

Ja, vad ska jag skriva om det då?

Han kommer från Klagenfurt där han under våren blev österrikisk mästare för andra gången. Han kom fyra i lagets interna poängliga bakom dominanta Jamie Lundmark (ja, han som spelat i Timrå), Thomas Koch och John Lammers som alla gjorde över 30 poäng mer än Hundertpfund. Hundertpfund gjorde dock mål i de två avslutande finalerna mot Vienna Capitals som finalbesegrades i fyra raka matcher.

I VM användes han i olika formationer och i sista matchen mot Ryssland fick han centra Thomas Vanek och Michael Raffl. Av centrarna i VM-laget var det bara Thomas Koch som fick mer speltid i turneringen. Det var Hundertpfunds andra A-VM. Till vintern har han möjlighet att få möta Sidney Crosby & Co i Kanadas OS-lag då Österrike överraskande kvalificerat sig för OS.

Jag har inte sett Hundertpfund mycket men jag har sett honom. Han är dock ingen jag har lagt något speciellt märke till då jag sett Österrike i VM. Den lilla bild jag har av honom är en gänglig typ som är bra på att täcka pucken, helt okej passningsspelare men är inte speciellt aggressiv. Poängmässigt gjorde han ett bra VM med fem assist men har långt ifrån sprutat in poäng i en rätt svag liga som EBEL. Sägs kunna spela back och ytter men används bäst som center.

Tittar man på vad han presterat i karriären så tror jag inte att han skulle ta en plats i Elitserien men borde ha en rimlig chans att ta en plats i Hockeyallsvenskan men inte som en ledande spelare. I Timrå placerar jag honom i en andrakedja på förhand men det riktiga omdömet låter jag vänta med tills jag sett honom i den här omgivningen.

The fellowship of Hallin – Del 2

God kväll!

Timrå IK fortsätter klumpa ihop lagbygget i massiva pressmeddelanden. Nu har jag sju spelare att tycka till om. Jag har inte varit hemma i dag och kom nyss hem så jag har inte hunnit sätta mig in och begrundat detta så där jättemycket i detta men tänker att ni som tycker det är intressant att höra vad jag tycker och tänker förtjänar en kommentar till det här.

Jag tar spelare för spelare och avslutar med tankar kring lagbygget i stort som nu fått lite av en stomme.

Wade Bergman, back ett år
– Här kan jag inte bidra med någon egen kunskap. Jag har ingen uppfattning om honom sedan tidigare och har aldrig sett en hel match med honom. Jag tittade dock på youtube-klippet i Timrås PM och gillade vad jag såg. Ser ut att vara kvick i fötter, händer och tanke. Man ska dock komma ihåg att youtube visar enbart höjdpunkter och säger inte så mycket om t ex det defensiva positionsspelet. Han var -10 den senaste säsongen. Tror han kommer ges chansen till mycket speltid och till en av platserna i det backpar som får mest istid. Tror han är tilltänkt i t ex power play. Jag säger varken bu eller bä om det förrän jag sett honom spela och träna. Namnet i sig, får fem Bulla av fem.

[singlepic id=1160 w=320 h=240 float=none]

Jonathan Carlsson, back, ett år
– Det här tror jag blir helt rätt nivå för ”Jonte”. Efter att ha varit bitvis bänkad i både Brynäs och Timrå i Elitserien känns det som att det är i Hockeyallsvenskan han ska spela för att kunna vara framgångsrik. Nu får han en mer betydande roll i laget och hans hjärta och inställning i spelet har alltid varit lovordat. En bra förebild för yngre spelare och det är dags för honom att få mer rampljus.

[singlepic id=1415 w=320 h=240 float=none]

Mattias Thunman Hälldahl, back, ett år
– Jag blev överraskad över att man valde att flytta upp honom. Han är absolut en smart back som är jämn i sina insatser och var t ex riktigt bra när han fick chansen i SCA-cupen förra hösten. Han är dock inte särskilt stor och har haft skadebekymmer. Han är åttonde/nionde back på förhand men kan skrälla om han tränar på bra och får vara frisk i kroppen.

[singlepic id=1225 w=320 h=240 float=none]

Andreas Borgman, back, ett år
– Var ett givet val att flytta upp efter sin fina säsong. Jag intervjuade honom förra sommaren och då hoppades han på lite speltid i J20 och kände att han hade chansen att nå landslaget i sin kull. Han blev ordinarie i J20, fick debutera i Elitserien och tog plats i U18-VM. En fartfylld, följsam och ibland rusande offensiv back med bra tyngd i sina tacklingar. På seniornivå får han så klart svårare att tackla då motståndarna är större. Kommer bli lagets yngsta spelare. Har potential att nå långt och har chans att bli vald i sommarens NHL-draft.

[singlepic id=1358 w=320 h=240 float=none]

Didrik Strömberg, back, ett år
– Helt rätt att plocka upp som en typ nionde back, tycker jag. Han är junior även nästa år och är en defensivt smart back som jobbar bra och rätt i egen zon. Spelar ett enkelt försvarsspel. Såg att ”Nubben” jämförde honom med Sanny Lindström och sett till skridskostilen och sättet han jobbar med klubban utan puck håller jag med men jag tycker inte att han är lika aggressiv som Sanny och att han värderar mer än att han tokrusar. Är en late-bloomer som inte var med i hockeygymnasiets intag och spelade fram till innan förra säsongen kvar i Sundsvall Hockey.

[singlepic id=1245 w=320 h=240 float=none]

Ludvig Nilsson, forward, ett år
– Undrar ni om det finns någon spelare i A-laget som gjorde alla fyra målen i en 4-3 seger förra säsongen så finns det en sådan i Ludvig Nilsson. Det här är en spelare jag gillar skarpt med sin inställning, skridskoåkning och fysiska spel. Räds inget på isen och skulle kunna användas framför mål i power play likväl som han kan göra ett storartat jobb i box play. Är en kandidat till JVM och har med god utveckling en bra chans till ordinarie plats i A-laget. Är mer en bra rollspelare och har inte riktigt de tekniska verktygen för att vara en spelfördelare.

[singlepic id=1304 w=320 h=240 float=none]

Emil Berglund, forward, ett år
– Ska man spela seniorhockey när man mäter 171 cm får man inte vara rädd att stoppa in huvudet och man behöver vara kaxig på isen. Emil har absolut rätt inställning för det. Han är helt orädd och gjorde mycket mål i vinter från nära håll. Oftast kastar han in hela kroppen i målgården för att nå den där returen. När A-lagets spelare sjukanmälde sig av både den ena och andra anledningen vid den sista matchen i Örebro gjorde Emil, trots en skadad höftböjare, allt för att kunna spela, som om det vore en VM-final. Det höll dock tyvärr inte den gången. Jag tror han får svårt att ta en plats med all friska och får ses som en 13/14:e forward som också har åldern inne för spel i J20 en säsong till. Det är dock en kille man utefter hans inställning verkligen önskar lycka.

Om lagbygget i stort:

Okej. Nu är grunden byggd och klar. Nu ska toppen på bygget in. Några väldigt viktiga fundament saknas dock ännu, så som en förstamålvakt och en huvudtränare.

På målvaktssidan är jag ingen som hänger upp allt hopp på att Joakim Lundström ska stanna. Han är absolut en tillräckligt bra målvakt och jag skulle bli glad om han blev kvar men jag känner viss ambivalens i det. Han ger lite splittrade budskap i de intervjuer jag läst. Hur skulle han trivas i Hockeyallsvenskan tro? Jag skulle helst vilja ha två konkurrerande seniormålvakter och juniorerna i juniorlagen där de får sin speltid och således bättre utveckling på rätt nivå.

På backsidan ska nu bara två namn till in. Jag är inte helt nöjd med hur den är byggd. Den känns för lätt och jag skulle ha lyft en till juniorforward och ha en till etablerad back i laget istället. Jag tycker också det saknas storlek och hoppas det är något man tänker på gällande de sista platserna. Jag är också lite förvånad att Jesper Dahlroth ännu inte sajnat. Är han en av de två blir jag också lite ifrågasättande till att man tar upp fyra juniorer och ger både Eric Moe och Dahlroth plats. Jag ska dock inte döma ut det hela innan det hela är på plats. Jag har inte givit hoppet på Robin Persson heller.

Framåt är det fyra spelare till de två första formationerna på pappret som ska in. Något annat kan jag inte tänka mig. Här tänker jag att det blir en eller två nordamerikanska spelare. Jag tror faktiskt inte att det är någon fler av de forwards som spelade i laget förra säsongen som blir kvar. Det finns de som är tillräckligt skickliga men jag tror det saknas det driv som behövs för att lyfta Timrå IK och sig själva i det här läget. Jag känner inga Hallin-vibbar på spelare som Crippe Söderström och Alexander Larsson t ex. Jag tycker också att det finns en vits med att tänka nytt, börja om. Eller är det bara jag?

Jag önskar en spelskicklig förstacenter. Vill man ha publik på matcherna får det inte se lika grått ut när laget går till anfall som det gjorde den gångna säsongen. Det behövs en injektion av offensiv spets som t ex bröderna Sedin gav Tre Kronor i VM. Timrå behöver spelare med förmåga att på den här nivån nästan alltid hitta rätt passningar i trånga lägen och en förmåga att skapa bra målchanser och långa anfall. De unga kommer bli härliga men de kan inte belastas med produktionsansvar på samma sätt, anser jag.

Foton: Katarina Olsson

Källor:

http://www.timraik.se/artikel/37949/

http://hockeypuls.se/nyheter/1.5909325-kanadensisk-back-till-tik

Även Sharks servar blankt

Stanley Cup: Sharks – Kings 2 – 1 (2-2 i matcher):

Det är inte samma väloljade maskin av LA Kings detta år som förra året. Laget är mer ojämna i sina insatser. I nattens match kommer de helt fel in i matchen och blir ett alldeles för lätt byte för hajarna från San José inledningsvis

De har ett lite smålöjligt tifo i publiken varje gång laget får power play i San José. Publiken har avklippta ark formade som tänder som de för upp och ner som en tuggande haj. Samtidigt spelas låten från hajen-filmerna. Spelarna anammade dock detta i sitt spel och dominerade den första perioden fullständigt. De åt sig in på Kings med 15-3 i skott och nästan varje byte avslutades i anfallszon.

Ishockey idag är mycket en kamp om centrallinjen. Alltså en osynlig linje mitt över isen på längden, målbur till målbur. Avslut efter att pucken passerat centrallinjen i anfallszon är betydligt svårare för målvakter än de avslut som inte gjort det. Förra säsongen ägde Kings den centrallinjen i egen zon och släppte in ytterst få mål tack vare det. I den första perioden i den här matchen var de vidöppna i egen zon. Jonathan Quick höll siffrorna nere till 1-0. En spelare som är väldigt skicklig att även när det är trångt skicka passningar över centrallinjen är Joe Thornton. Han hade hittade den omskolade Brent Burns för direktavslut vid 1-0.

Kings satte sig även i problem tack vare dåliga utvsingar. I den andra perioden ökas ledningen till 2-0. Det började med ett pass över centrallinjen av Joe Thornton och tillbaka sedan över igen av Dan Boyle och en styrning in av Logan Couture. Svårare än så kan man nog inte göra det för en målvakt. Detta utan att det ser särskilt märkvärdigt ut.

Kings lyckades lyfta sitt spel under den andra halvan av matchen men Sharks försvarade sig väl i egen zon. Det blev mest enkla avslut på Antti Niemi i Sharks-kassen. Mike Richards trycker dock en reducering i power play. Ett bra puckflyttande spel och en inkrigande retur av Richards.

Det här är en tajt serie med två lag som har både bra storlek och skicklighet. Det känns som jämnbra lag där man även har två bra målvakter. Jag tror dock lite mer på Kings i längden. Jag gillar deras målvakt lite mer samt att de har hemmaplansfördel som hittills ser ut att vara viktig. Laget behöver dock bli mer jämna för att ta sig vidare.

Matchens fem bästa (5=Bäst):

5: Joe Thornton, center, Sharks
– Ögon i nacken-mannen. In mot sargen, täcker pucken och ryggen ut mot spelet. I det här läget har han en förmåga att slå¨en passning bakom sin egen rygg som hittar en spelare på bladet i fart. Tekade grymt och var den store ledaren i matchen.

4: Jonathan Quick, målvakt, Kings
– Höll nere siffrorna inledningsvis. En mycket skicklig målvakt. Läser spelet och är inte lika positionsstatisk som de flesta målvakter. Klarar svåra avslut tack vare bra reflexer.

3: Brent Burns, forward, Sharks
– Storväxt back som spelar forward och tacklar som en back. Sätter ut rumpan likt Rob Blake på sin tid och trycker till sina motståndare. Satte också matchens första mål.

2: Dustin Penner, forward, Kings
– Var den som fick igång Kings i andra perioden. Fick ett riktigt mål bortdömt, spelade fysiskt och tog in sig in på mål.

1: Antti Niemi, målvakt, Sharks
– Lugn, stabil under Kings slutforcering. Sattes inte på supersvåra prov p g a bra försvarsspel men såg till att vara i vägen och vara tät utan onödiga retursläpp.

I övrigt är NY Rangers i bekymmer. De tappar 1-0 till 1-2 i första hemmamatchen mot Boston. Det innebär att Boston, mitt Stanley Cup-tips, nu har 3-0 i matcher. Båda målen för Boston gjordes av fjärdekedjan. Rangers har enorma bekymmer med sitt power play, två mål på 38 försök i slutspelet.

Det finns fler hjältar än Sedins

VM-GULD !

Sverige slår ett osannolikt bra Schweiz med 5-1 i VM-finalen. Siffrorna ljuger, Schweiz var riktigt riktigt bra. Sverige fortsatte dock att behålla ett bra centralt försvarsspel framför Jhonas Enroth och släppte till få chanser.

Bröderna Sedin levererade igen. De ligger bakom tre av målen och hade flera långa byten i anfallszon. De är helt fantastiska och Sverige skulle aldrig nått framgång i denna turnering utan dem. De ligger bakom tio av lagets 15 mål de fyra matcher de deltar.

Med det sagt finns det fler hjältar att lyfta fram. I dag var Erik Gustafssons mål det viktigaste och det som vände matchen. Denne Njurundafostrade back spelade mest i laget under turneringen, gjorde ytterst få misstag, har bäst plusminus och klev även fram med ett mål i finalen. Han har gjort en bättre turnering än jag kunnat tro.

Spelaren som skapade Eriks mål var Fredrik Pettersson. Han är verkligen en hockeyspelares hockeyspelare. Han borde stå med i ordbokens beskrivning av ordet energi. Han gör också gått om poäng, sju stycken. Bortsett den magiska straffen var också avgörande målet mot Vitryssland ett viktigt mål för laget.

Petter Granberg, vilken shutdownback Toronto kan njuta av i många år framåt. Nu är han juniorvärldsmästare, svensk mästare och världsmästare. Inte illa pinkat för en 20-åring. Han är en modern defensiv back som är svår att gå runt och som inte rusar utan ligger på rätt sida nästan hela tiden.

Jhonas Enroth har verkligen tagit sitt stora internationella genombrott. Han var millimeter från ett JVM-guld för fem år sedan och fick ta en skön revansch på Kanada från den sudden-förlusten. Nu har Enroth spelat in sig som en av tre OS-målvakter.

Jag kan nämna fler. Alla spelare har sin historia men dessa stod ut mest i hjärtat för mig. Jag vill också lyfta fram den osvenska matchningen av laget med att först och främst se till att spela de bästa spelarna mycket i de viktiga lägena i de viktiga matcherna samt att också lyckas ändra lagets syn på sig själva. Från att inledningsvis försöka dominera matcher utan material för det till att täta upp helt och spela efter sin resurser och förlita sig på magiker i power play blev klockrent.

Det är svårt att sortera in det här guldet bland andra VM-guld. Att den kommer på hemmaplan och att man slår ut ett så pass bra kanadensiskt lag gör den stor men det blir ändå inte som att vinna på Sovjets tid, kan jag tycka. OS i Turin är fortsatt överlägset störst.

Schweiz känns lite som Finland för 21 år sedan. Finland hade då aldrig tagit medalj men vann alla matcher fram till finalen men fick stryk mot Sverige som hade hackat sig fram. Schweiz tar för sig mer och mer. De har ännu ingen riktigt stor stjärna i NHL (Roman Josi kan kanske bli) men de är absolut en A-nation. I sättet de spelar är de vältränade, professionella och skickliga.

Jag hoppas det här VM-guldet betyder så mycket för svensk ishockey som det borde. Vi ska vara nationalsporten.

Spelarbetyg, Turneringen:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Fredrik Pettersson, Staffan Kronwall och Petter Granberg.
3: Loui Eriksson, Henrik Tallinder, Simon Hjalmarsson, Jacob Markström, Gabriel Landeskog, Nicklas Danielsson och Dick Axelsson.
2: Johan Fransson, Elias Fälth, Oscar Lindberg, Joel Lundqvist, Niklas Persson, Jimmie Ericsson, Martin Thörnberg och Andreas Jämtin.
1: Calle Järnkrok och Alexander Edler.

Överraskande övertygande av Detroit

Stanley Cup: Blackhawks – Red Wings 1 – 4 (1-1 i matcher):

Jag såg inte den första matchen men Detroit ska ha blivit tämligen överkörda då och Chicago sköt 42 skott och vann med 4-1. Detroit må ha varit slitna från den tuffa Anaheim-serien men de har ett sämre lag än Chicago på pappret och har dessutom åtta raka förluster i Chicago.

Därför blev det här en överraskande tillställning. Detroit var det bättre laget i alla perioder och Chicago fick aldrig igång sin offensiv. Chicagos 42 skott blev nu bara 20 skott. Detroit jobbade hårdare och satte bra press över hela banan.

Mike Babcock matchade i slutet av grundserien och i början av slutspelet Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk i samma kedja och fick båda i bra form. Nu spelar han dem i olika kedjor och laget blir helt plötsligt jämnare i sina insatser. Både Zetterberg och Datsyuk är så bra över hela banan att Detroit får två formationer som är svåra att möta.

I den här matchen var Henrik Zetterberg bäst på isen. Han var stark över hela banan, vann mycket lösa puckar, närkamper och var också den som skapade mest målchanser. Han producerade två assist. Det första var läckert med backhand från bakom mål och det andra var en dropp till Valtteri Filppula som sedan läckert bröt in och drog en backhand mellan benen på Corey Crawford i Chicagokassen.

Chicago tog ledningen genom Patrick Kane i en två mot noll efter att Detroit rusat bort sig. Därefter var det Detroits match. Kvitteringen kom av mål på styrning av Damien Brunner och bortsett målen Zäta låg bakom satte Johan Franzén ett friläge efter långt fint pass av Jonathan Ericsson.

Matchens fem bästa spelare (5=Bäst):

5: Henrik Zetterberg, center, Red Wings
– Var dominant i byte efter byte. Plumpen är väl att han inte satte de fina chanser han hade.

4: Niklas Kronwall, back, Red Wings
– Får tonvis med istid och tar stort ansvar i spelet. Gick +2 i matchen.

3: Jonathan Toews, center, Blackhawks
– Jobbar likt Zäta och Datsyuk otroligt hårt och driver på sitt lag. Sågs skälla namnkunniga medspelare när spelet inte klickade.

2: Valtteri Filppula, forward, RedWings
– Gör en pigg insats, skapar mycket chanser och gör matchens snyggaste mål.

1: Jimmy Howard, målvakt, Red Wings
– Lugn och trygg i kassen. Tar 19 av 20 skott. Sattes inte ofta på jätteprov men hade bra puckkontroll.

Sverige maximerar sina resurser

Hockey-VM: Sverige – Finland 3-0:

Sverige är i VM-final efter en stabil och säker seger. Sverige hade några små svackor men man var aldrig illa ute. Vi som sett Sverige hela turneringen vet att det här laget inte borde vara i final, vare sig till hur man spelat som lag eller presterat individuellt. Sedan Sedins kom in i laget har man dock lyckats hitta ett spelsätt där man får ut max av sitt lag.

Jag tycker Sverige spelar precis lika bra som mot Kanada. Man håller fokus på att vara täta i egen zon, att hjälpa sin heta målvakt och så ser man till att använda den offensiva spets man har i alla offensiva situationer.

Den offensiva spetsen är också den bästa i turneringen. Daniel och Henrik ligger bakom allt Sverige gör offensivt och det är ovanligt att se ett svenskt landslag vara så beroende av två spelare. Jag vill åter hylla coacherna som matchar dem som att de är de bästa och får de som tidigare hade den rollen att bli gnuggare. Hela laget tar hårt arbetande roller och förlitar sig helt på att tvillingarna kommer in och skapar det som behövs.

Detta är givetvis helt rätt eftersom den svenska offensiven också var så pass usel som den var innan Sedins kom in i truppen. Man gör det bästa av det material man har.

Finland skapade inte speciellt heta målchanser nästan någon gång i matchen och Sverige fick dem att se tama ut med sitt försvarsspel.  Sedins var briljanta när de spelade runt i anfallszon och det blev rätt underhållande att se vilken respekt de finska spelarna hade. Henrik kunde ju få stå helt stilla med pucken bakom mål utan att någon vågade gå på honom.

Kul också att Loui Eriksson får en ny bra VM-turnering. Han öste ju in poäng med hjälp av Henrik Zetterberg förra året och får ny poängskjuts av Sedins detta år. Innan Sedins kom var han annars en stor besvikelse men han är nog en spelartyp som behöver spelskickliga spelare runt sig för att lyckas.

Mest istid i Tre Kronor hade Erik Gustafsson. Var det någon som noterade något misstag? I morgon får han spela VM-final som svensk nyckelspelare.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Staffan Kronwall, Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Loui Eriksson, Johan Fransson och Petter Granberg.
3: Gabriel Landeskog, Dick Axelsson, Henrik Tallinder och Elias Fälth.
2: Jimmie Ericsson, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Fredrik Pettersson, Oscar Lindberg, Nicklas Danielsson, Simon Hjalmarsson och Martin Thörnberg.
1: Ingen.