Analys Hockeyallsvenskan: Almtuna

Dags för genomgång av Hockeyallsvenskans lag. Den görs genom att jag skriver en kommentar om varje kontrakterad spelare och förmedlar ett betyg uppskattat av spelarens status. Jag såg faktiskt ingen allsvensk match på plats förra säsongen då Sundsvall ej längre var med utan bedömningen utgår från vad jag sett tidigare säsonger, i TV-matcher, kan hitta i highlight-klipp och kan läsa mig till i statistik och i officiellt uttalade bedömningar av de som jobbat med spelarna. Inlägget avslutas med en kommentar om lagbygget och en prognos. Jag är ingen journalist eller har någon dokumenterad expertkunskap i sporten men jag ser väldigt mycket ishockey och brinner för att göra det.

Jag har konstruerat en ny betygskala för säsongen. Tidigare har jag enbart bedömt Elitserien men har nu skapat en integrerad skala med sju nivåer för att kunna bedöma båda serierna. Alla spelare i Elitserien (SHL) är inte bättre än alla spelare i Hockeyallsvenskan vilket gör att spelare i båda serierna rent principiellt kan röra sig i skalans alla nivåer. En integrerad skala gör att man lättare kan jämföra lagen mellan serierna också, inför t ex Kvalserien.

Betygskalan:

7: En spelare av hög europeisk klass. Vid rätt nationalitet är spelaren given i toppeuropeisk VM-trupp och aktuell för dess OS-lag.
6: En mycket bra elitseriespelare. Vid rätt nationalitet kan spelaren ta en VM-plats i toppeuropeisk trupp men anses ej given.
5: En bra elitseriespelare. Kan anses kunna bidra i alla elitseriens lag.
4: En godkänd elitseriespelare eller en mycket bra allsvensk spelare.
3: En bra allsvensk spelare som inte riktigt håller elitserieklass men som eventuellt skulle kunna fylla en specifik tydlig roll i ett SHL-lag.
2: En godkänd allsvensk spelare.
1: En spelare som ännu ej kan anses hålla allsvensk klass. Hör än så länge mer hemma i division 1 och/eller J20.

Först ut:

Almtuna IS

Målvakter:

Erik Hanses 4
– Bra värvning! Har stått 100 matcher för Leksand de senaste två säsongerna. Erik är en ung men välmeriterad allsvensk målvakt som har en lugn och stabil spelstil. En av seriens bättre målvakter.

Marcus Lundell 2
– 28-årig målvakt som kämpat på i många olika klubbar i division 1 och som kommer från en bra säsong i Visby/Roma där han bl a vann målvaktsligan i AllEttan. Kommer lånas ut till Arlanda Wings.

Alexander Sahlin 1
– F d tonårslöfte med bra storlek och reflexer. Som junior överarbetade han något i målet. Hans första säsong på seniornivå spenderades i Valbo med mediokra siffror. Lånas nu ut till Lindlöven.

Backar:

Fredrik Sandgren 4
– Efter lång skadefrånvaro kom han in och blev en tunga på vågen då de lyckades undvika kval. En rutinerad allsvensk tvåvägsback som är bra i de flesta spelformer. En av lagets nyckelspelare.

Marcus Högström 3
– 24-årig flyttfågel som tycks ha svårt att hitta rätt. I grunden en riktigt spelskicklig back. Bra storlek, bra på rören och bra klubbteknik. Tenderar dock att spela mer för sig själv än laget.

Erik de la Rose 3
– Offensivt backlöfte som hade ett imponerande inhopp i norska ligan där han gjorde 26 poäng på 34 matcher. Har potential att bli en bra PP-back på den här nivån. Blir spännande att följa.

Per Svensson 2
– Stabil back som gjorde en bra första säsong i Almtuna efter att ha utvecklats bra i division 1 några säsonger. Är stor men ändå följsam. Gjorde 13 poäng och lyckades undvika att hamna på minus i +/-.

Victor Aronsson 2
– Egenfostrad ung back som lyckades etablera sig på seniornivå förra säsongen. Han spelade 50 matcher och gjorde 13 poäng. Inte speciellt stor men ganska smart. En tvåvägstyp som har framtiden för sig.

Adam Bergqvist 2
– Kortväxt back från Brynäs juniorlag som fick prova på några elitseriematcher förra säsongen. Min bild av honom är att han är rörlig och smart men mer defensivt skicklig än offensivt.

Martin Nilsson 2
– Ytterligare en ung egenfostrad back som hade sin första seniorsäsong förra säsongen. Var inte helt ordinarie men visade överlag upp att han höll för den här nivån. En defensiv backtyp.

Andreas Näsman 2
– Efter fem år i fyra olika division 1-lag får Näsman chansen i Hockeyallsvenskan. Storväxt rightback som sägs ha utvecklat sitt offensiva spel. Känns på förhand godkänd men det är upp till bevis.

Forwards:

Daniel Hermansson 4
– En ettrig offensiv spelartyp som blivit en ledargestalt i Almtuna. Höll på elitserienivå för några år sedan i Brynäs och har under många år varit en stark producent på allsvensk nivå. 19 mål förra säsongen.

Fredrik Vestberg 4
– Trots en tung säsong för laget var Vestberg riktigt bra och gjorde kanske sin bästa säsong med sina 39 poäng. En tekniskt skicklig spelare med bra spelsinne. Gör nu sin sjunde raka säsong i klubben.

Martin Karlsson 3
– Rivig och intensiv forward som kan vara jobbig att möta. Jobbar hårt åt båda håll och skulle kunna utvecklas till en bra rollspelare på högre nivå. Gjorde sin bästa seniorsäsong senast där han var helt ordinarie och lyckades göra 11 mål och 20 poäng.

Johan Berggren 3
– Kulturbärare. Något begränsad som spelare men spelar med mycket hjärta, driver och jobbar stenhårt. Kliver fram i viktiga lägen. Minns speciellt ett viktigt mål han gjorde i slutet av säsongen mot Malmö där han driver in själv och sätter sin egen retur liggandes.

Victor Rollin Karlsson 2
– Egen produkt. En liten defensiv center som jobbar hårt åt båda håll och som är stark i tekningscirkeln. Är ingen spelare som skapar mycket framåt men hittade ändå nätet tio gånger förra säsongen.

Joakim Högberg 2
– Spännande nyförvärv. Såg honom när han med sitt Piteå slog ut Sundsvall i Playoff. Han låg då bakom mycket av det Piteå skapade. Liten men kvick och teknisk forward. Gjorde totalt 66 poäng förra säsongen varav åtta på 10 matcher i allsvenska kvalserien.

Emil Sandin 2
– Strulig spelare som är offensivt skicklig i grunden och gjorde t ex 17 poäng i Elitserien som 20-åring. Gjorde nu inte ett enda mål på 47 matcher i Almtuna förra säsongen men väl 14 assist. Det finns potential för mer men det är upp till bevis för 25-åringen.

Jimmie Kraft 2
– Skridskostark forward som jobbar hårt. Var tidigare en stark poängproducent men hade svårt att komma till förra säsongen och fick också en minskad roll. Har hela 480 matcher i Allsvenskan på meritlistan.

Joachim Gellerstedt 2
– Defensiv forward som är bra i defensiva situationer och som sällan skapar något framåt. Har varit lagets kapten de senaste säsongerna men har en tillbakadragen roll på i spelet, ofta i fjärdekedjan.

Jesper Olofsson 2
– Minns honom som målkung i Modos juniorlag där han var rätt ”streaky” i sin produktion och tenderade att bli osynlig i övrigt. Har inte lyckats på seniornivå i Sverige än men hade en bra säsong i Danmark senast.

Emil Larsson 2
– 20-årig son till Brynäslegenden Jan och har fått testa några elitseriematcher med Brynäs. Är dock mer av en powerforward än att han liknar sin far i spelet, anser jag. Bra tacklare på J20-nivå.

Sebastian Höglund 2
– Offensivt skicklig ung spelare som ännu inte helt lyckats etablera sig på seniornivå. Är fartfylld och kreativ. Jag anser att han är bättre än sina ”siffror” hittills och avslutade föregående säsong bra.

Tobias Hage 2
– Storväxt forward som kan bidra med att spela fysiskt. Producerade som junior men har ännu inte lyckats få ut det registret på seniornivå och borde kunna driva in mer puckar på mål. Gör överlag för få mål.

Mattias Johansson 1
– Smart ung center som spelade in sig i laget förra säsongen. Hade en ganska liten roll i A-laget men producerade bra i juniorlaget och beskrivs vara en tvåvägsspelare. Ett framtidsnamn.

Oscar Milton 1
– Ung kvick offensiv forward som är under utveckling. Var ombytt för 47 A-lagsmatcher förra säsongen och gjorde några mål och poäng. Får beröm för sin inställning och kan kanske bli en bra allsvensk spelare i framtiden.

 Kommentar/Prognos:

– Almtuna är en av många klubbar som saknar en stark ekonomisk grund och det syns i satsningen. De har dock en tydlig röd tråd i sitt lagbygge med tydlig majoritet av spelare som härstammar antingen från egna led eller ifrån Brynäs eller Leksands organisation. De har inte värvat någon välmeriterad spelare mer än målvakten Erik Hanses. Jag tycker Almtuna har ett spännande lag med många unga spelare som skulle kunna få ett genombrott samt att man har kvar några äldre kulturbärare med bra inställning. Ett spännande lag behöver dock inte betyda att det automatiskt blir ett bra lag. De hade stora bekymmer förra säsongen och var illa ute länge. I slutändan kom de dock samman och visade att det finns en viljestark kärna i laget som de behållit och som de kan bygga vidare på denna säsong. Kanske gav den starka avslutningen ett lyft som finns med redan från start nu. De kommer bli ett hårt arbetande lag men det saknas lite offensiva spetsegenskaper. Många spelare är stöpta i samma form. Min känsla är att Almtuna återigen får räkna med att kämpa för att undvika kvalspel nedåt i första hand.

Skadefri är Robin Persson en bra elitserieback

http://www.timraik.se/artikel/38305/

Att Robin Persson blir kvar i Timrå IK är både mycket glädjande men också lite märkligt. Påskriften kommer ganska sent och tycks inte ha kommit efter konkurrens med någon elitserieförening. Jag anser att det är lite konstigt att inget elitserielag var tillräckligt intresserade av hans tjänster.

Vi har sett både Sebastian Erixon och Oscar Hedman få elitseriekontrakt och båda dessa lyckades inte hålla Perssons nivå innan skadan på hela säsongen. Nu är Sebbe fortfarande under utveckling och Hedman fick åter chansen i sin moderklubb. Robins skadebekymmer och 27-åriga ålder kan ju också ha varit en faktor att han sållades bort.

Timrå får i Robin en ”pappa” på backsidan. Robin är en seriös och vältränad back som spelar hårt och enkelt. Han ger inte motståndarna utrymme att lyckas och sätter gärna igång spelet snabbt. Jag tror också att hans spelstil passar bra på den mer chansartade allsvenska ishockeyn. Han bör få ett av två ”A” på bröstet. Som defensiv back håller han bra elitserieklass, tycker jag. Under grundserien hade jag bara högre betygsnitt på Mat Robinson av backarna.

Det enda orosmolnet är skadorna. Han har missat 45 grundseriematcher de senaste tre säsongerna. Skadan förra säsongen sänkte hans insatser på isen då han inte kunde vara samma backtyp efter den. Hade han inte haft skadebekymren hade han kanske inte blivit kvar i Timrå IK heller å andra sidan.

Nu anses han dock vara rehabiliterad och då är han ett klipp och en klippa att ha i Timrå IK 13/14.

Backsidan är nu klar. Den blev liten till växten men rörlig. Nu fattas det bara några forwards innan truppen är klar. Det handlar om två offensivt bra forwards samt eventuellt någon ytterligare yngre chansning till dessa två.

Av de forwards som spelade i Timrå IK förra säsongen är det bara Niklas Nordgren och Matt Murley jag skulle kunna tänka mig behålla i det här läget. Dock inte sagt att de är realistiska att hoppas på men för att kunna vinna matcher behöver Timrå få in offensiva ledare nu och därmed räknar jag med att Christian Söderström, Alexander Larsson och Yared Hagos har gjort sitt i Timrå IK för nu.

Värdiga mästare efter mäktig stöld

Stanley Cup-finalen 2013: Bruins – Blackhawks 2 – 3 (2-4 i matcher):

På många sätt var detta en av de märkligare avgörande Stanley Cup-matcher jag sett.

Anledningen till det är att matchen fullständigt dominerades av Boston. 12:11 in i tredje perioden gör också Milan Lucic 2-1 för hemmalaget och får taket att lyfta. Stora starka Lucic står framför mål och vinner pucken trots bevakning och trycker in den i mål. Ett mäktigt mål!

14:21 åker Chris Kelly ut två minuter för hög klubba men Boston klarar ut detta enkelt och Chicago skapar inget alls av värde. Att det här skulle till match sju kändes givet. Chicago hade inget att komma med.

18:44 Patrick Kane bär in pucken i anfallszon. Jonathan Toews krigar fast den och tar in från hörnet in mot mål där han slår en briljant passning som tunnlar Zdeno Chara och hittar till bladet på Bryan Bickell som trycker dit kvitteringen. En chock för Boston.

19:01 Direkt efter kvitteringen kommer Chicago i nytt anfall. Johnny Oduya skjuter, Michael Frolik styr i stolpen och Dave Bolland får öppet mål på returen och sätter den. Wow. 2-3. Vilken stöld!

Överlag var mästerskapet till Chicago dock långt ifrån en stöld. De var det bästa laget hela vägen. De inledde med 24 raka utan förlust, vann grundserien och tog sig igenom fyra tuffa slutspelsserier där de trots problem alltid växte och lyckades nöta ner sitt motstånd. Chicago är de mest värdiga mästarna sedan Detroit 2008.

Patrick Kane fick Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP och det var inte fel. Han var deras bäste poängplockare och gjorde många viktiga mål. Han är den mest skickliga spelaren i laget och i finalen.

Jag anser dock fortsatt Jonathan Toews är deras viktigaste spelare. Det jobb han gör, de smällar han tar och den offensiva briljans som han dessutom besitter är fantastisk. Toews är också alltid bäst när det gäller. I natt gör han ett mål och en assist och på de tre avslutande matcherna står han för två mål och tre assist. Han gör det dessutom med skadebekymmer som fick honom att t ex kliva av förra matchen.

Många spelare vann sin andra Stanley Cup då Chicago vann så sent som 2010 senast men spelare som Michal Handzus och Michal Rozsival vann sin första efter 14 respektive 13 säsonger i ligan. Fyra svenskar får sin namn på bucklan. Niklas Hjalmarsson får det för andra gången.

Finalserien var fantastisk. Saker jag kommer minnas är kanske mest den kamp och den otroliga glöd som flera skadade spelare visat som krigat sig tillbaka och spelat med smärta. Patrice Bergeron hade t ex brutet revben och en axel ur led. Tempot, det fysiska spelet och den stundtals briljanta offensiven gav en final som sent ska glömmas.

Boston gör nog sin bästa match under hela slutspelet i den här sista matchen. Den första perioden var helt enorm från deras sida men de faller ändå. Det måste kännas tungt. Samtidigt var de än mer illa ute och gjorde en än mer makalös vändning själva på Toronto i första rundan och fick tillbaka det nu av Chicago.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jonathan Toews, center, Chicago
– Briljant mål och briljant assist. Lurar skjortan av Zdeno Chara vid båda de målen. Krigar ofantligt, tar stryk gång på gång för laget trots skadebekymmer. Är också den som jobbar ut pucken ur egen zon två gånger i sista bytet.

4: Corey Crawford, målvakt, Chicago
– Gav sitt lag en chans att vinna genom att hålla nere siffrorna inledningsvis. Gjorde många starka räddningar.

3: Duncan Keith, back, Chicago
– Gör visserligen bort sig på 2-1 målet men är i övrigt mycket bra matchen igenom. Spelar stora minuter och tar ansvar över hela banan.

2: Milan Lucic, forward, Boston
– Vilken chef han är när han trycker in det där stora och viktiga 2-1 målet som inte fick någon betydelse i slutändan.

1: Tyler Seguin, forward, Boston
– Gör en aktiv och teknisk insats i matchen. Gör en mycket vacker assist till det första målet.

Grattis till Chicago Blackhawks! Värdiga Stanley Cup-mästare 2013!

Blogg i sommar – Sommar i blogg

Hej!

Det är en ganska fin svensk sommarkväll i kväll. Jag har semester sedan en vecka och lurar nu på en fisketur eller om jag ska avvakta den tills i morgon. Jag sitter också och tänker på bloggen i sommar. Det är ju sommar även i bloggen så att säga. Ishockey spelas ju i huvudsak under de andra tre årstiderna även om en sjätte final i Stanley Cup bara är några timmar bort och hockeyskolor etc rullar igång snart.

Jag har aldrig låtit bloggen stå ouppdaterad i mer än max några dagar någonsin på mina sex år som bloggare här på st.nu. Så kommer det inte bli den här sommaren heller. Jag har ett massivt skrivprojekt på gång som jag kommer dra igång den här veckan. Tidigare somrar har jag gjort rejäla genomgångar av alla elitserielag. Nu ska Timrå spela i Hockeyallsvenskan vilket ändrar förutsättningarna.

Nu kommer jag nämligen gå igenom BÅDE Elitserien (a k a SHL) och Hockeyallsvenskan. Det är som ni förstår ganska mycket text som ska levereras och jag ska vara klar innan serierna drar igång i september. Jag kommer börja med Hockeyallsvenskan. SHL kommer jag eventuellt publicera i augusti/september på annat ställe än i den här bloggen men det kommer märkas i så fall. Jag har också jobbat fram en ny betygskala som sträcker sig från 1-7 för att kunna involvera både SHL och Hockeyallsvenskan. Det gör att det går att jämföra alla spelare i 26 elitlag efter samma betygskala vilket kan vara intressant ur ett kvalserieperspektiv t ex.

Dessa inlägg kommer bli i stora drag det som händer i bloggen men jag kommer så klart skriva klart Stanley Cup, ranka världens bästa spelare och skriva något kring NHL-draften också. Dessutom kommenterar jag så klart det som händer runt Timrå IK också. Jag tänker att det kommer handla om 2-4 inlägg per vecka fram tills världens bästa sport börjar igen i höst.

Ha det bra!

/Jimmy

En otroligt bra final närmar sig avgörande

Stanley Cup-finalen 2013: Blackhawks – Bruins 3 – 1 (3-2 i matcher):

Det blev ny jämn, tuff och intensiv drabbning dessa två lag emellan. Det var flera långa sekvenser med anfall åt båda håll i rasande fart. Det var också en fysisk match med många tunga, tuffa och även några fula tacklingar.

Chicago har ett bättre material för den snabba ishockeyn och de var något vassare i den första perioden och dominerade den andra perioden. I den första perioden gör Patrick Kane 1-0 och i den andra perioden gör Patrick Kane 2-0. Förstakedjan (Bickell, Toews och Kane) i Chicago var den stora skillnaden mellan lagen.

De mötte också Bostons förstakedja (Lucic, Krejci och Horton) vilket tog bort dem ur matchen. Bostons första backpar (Chara och Seidenberg) har fått mycket skit de senaste matcherna men jag anser att det är forwardstrion som släpper igenom Chicagostjärnorna i hög fart hela tiden. Det gör det svårt för backarna att försvara sig bra.

Boston lyfte sig dock rejält i den tredje perioden och gjorde match av det här och visade åter att detta verkligen är en otroligt bra finalserie. Bostons förstakedja trycker ner Chicagos och reducerar och skapar desto mer.

En extra spänning i matchen var att bästa forward i varje lag fick kliva av under matchen. Vare sig Patrice Bergeron eller Jonathan Toews spelade i den tredje perioden. Bergeron klev dessutom av redan under den andra akten. Huruvida dessa klara komma tillbaka nu framåt kommer ha stor betydelse för utgången av finalen. Det är några spelare som spelar skadade redan i båda lagen. Mest kända är Marian Hossa och Nathan Horton.

I Bergerons frånfälle gjorde Carl Söderberg en stark insats. Att han klarar att spela i det här tempot, vinna puckar, skapa chanser, tackla och ligga någorlunda rätt i banan då han inte spelat på länge är väldigt imponerande. Han är dock ingen Bergeron men att han ska gå in på fyra kedjor nästa match visade han med råge.

I slutminuten kom nytt drama. Boston anföll med kraft och Chicago gör ett utomordentligt försvarsarbete. När Boston väl får lite tryck blundar domarna för en superklar och väldigt tydlig tripping på offensiva blålinjen som ledde till att Chicago satte 3-1 i tom kasse. Ett oförsvarligt svagt domslut i en sådan här match.

Chicago var dock på det stora hela det bättre laget. Boston tycks inte riktigt kunna hantera när tempot rivs upp till max. De har dock möjlighet att dra ner det en smula om de kan spela mer samlat och inte låta sina backar möta tre forwards i full fart gång på gång.

Mycket talar för Chicago nu som har matchboll men jag tror envist fortsatt att Boston vinner detta till slut. Det gäller dock att de inte har för tunga skadeavbräck framåt samt att de klarar att hålla ihop sitt lag bättre för att kunna hänga med i Chicagos tempo.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Patrick Kane, forward, Chicago
– Mycket aktiv och farlig i offensiv zon. Smart och svår att komma åt. Är på rätt ställe vid första målet och det andra var en imponerande hård och hög backhand nära fötterna i hög fart.

4: Bryan Bickell, forward, Chicago
– Fysisk tung och stark med pucken. Ett bra komplement i förstakedjan samtidigt som han skapar en hel del själv också.

3: Jonathan Toews, center, Chicago
– Spelade visserligen bara två perioder men gjorde det väldigt bra. Får ta enormt med stryk och sliter som ett djur varje byte. Ligger bakom den två första målen med sina två assist.

2: Milan Lucic, forward, Boston
– Tacklingsmaskin som fick igång sitt Boston i den tredje perioden. Ger sina kamrater ytor och är stark med pucken också. Med i förarbetet på målet.

1: Tuukka Rask, målvakt, Boston
– Båda målvakterna var bra men Tuukka stod för de svåraste räddningarna i matchen. Det var bland annat en riktigt svettig räddning i den första perioden.

Matchen får fem stjärnor av fem

Stanley Cup-final: Bruins – Blackhawks 5 – 6 ot (2-2 i matcher):

Jag ger upp. Det går inte att läsa av dessa två lag. De är alldeles för jämna. Så fort det känns som att det tippat över till det ena laget så slår det andra till.

Allt ”kändes Boston” innan matchen. Chicago startade dock med en enorm energi och det satte färg på den här matchen. De vann helt plötsligt alla tekningar, närkamper och hade en fantastiskt intensitet i sitt spel. De gör 1-0 i box play och hade tagit tag i matchen men slarv i egen zon gav Boston en kvittering och sedan tog de över mot slutet av perioden. Boston kändes då så där tunga igen.

Den andra perioden blev en rasande period i vindrute stil. Fram och tillbaka. Heta chanser och mål avlöste varandra. Den började lite segt men när Jonathan Toews (äntligen!) fick styra in 1-2 och Patrick Kane kort därefter trycker in retur till 1-3 kändes matchen klar. Milan Lucic, den store och starke, står som den chef han är och trycker in 2-3 bara för att kort efter se Marcus Krüger sätta 2-4. Ny kontring och Tuukka Rask tar det första avslutet men Krüger var den mest atletiske av de två och vann kampen om returen.

Vindrute-hockey i hög fart. Ja, det här gynnar Chicago och Boston kommer inte kunna repa sig? Patrice Bergeron tänkte annorlunda. Först sätter en sargretur till 3-4 och i början av tredje smäller han dit 4-4 på ett direktskott efter starkt förarbete av Jaromir Jagr. Kan Chicago som tappat 3-1 och 4-2 hämta sig?

Jajamen! Det är Chicago som tar ledningen igen med sitt första powerplay-mål i finalen. Patrick Sharp trycker in en retur. Det hjälpte dock föga då Johnny Boychuk fick tjong på medaljongen med ett sanslöst hårt skott till 5-5 vilket stod sig den ordinarie tiden ut.

Det var ingen stor match för många av backarna i lagen och Corey Crawford borde ha kunnat tagit några av de mål han släppte men å andra sidan flög många av de forwardsstjärnor som stängts tidigare och det höjer underhållningsvärdet. Chicago var till syvende och sist lite bättre på det böljande och fartfyllda spelet och det var också Chicago som vann. Brent Seabrook (som gav Detroit sommarlov i match sju) hittade rätt från blå igen och Chicago tog en mycket viktig seger. 3-1 i matcher för Boston och det hela hade känts klart. Nu är det 2-2 och helt öppet.

Allt talar för sju matcher. Det innebär väl dock att det inte blir så kanske. Det vore synd. Den här finalen är nämligen värd sju matcher. Det här var nog den bästa matchen jag sett den här säsongen, sett till tempo, fysik, underhållning och briljans.

Ishockey är världens i särklass bästa sport!

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jonathan Toews, center, Chicago
– Älskar denna hockeyspelare. Få jobbar så hårt och bär sitt lag som han. Ger aldrig upp. Nu fick han göra mål och var delaktig med hårt jobb framför mål vid flera andra mål också.

4: Patrice Bergeron, center, Boston
– Älskar denna hockeyspelare. Två mål, hårt jobb över hela isen och dyker alltid upp när hans lag behöver honom. Skapade massor.

3: Bryan Bickell, forward, Chicago
– Vilken powerforward! Smällde på, skapade chanser och låg bakom mål. Tung i tung trafik.

2: Jaromir Jagr, forward, Boston
– 41-åringen är briljant. Stal puckar, skapade chanser och gjorde en briljant assist. Täcker pucken bra och har bra idéer med den. Svår att komma åt.

1: Patrick Kane, forward, Chicago
– Mål och assist. Hade fart, skapade chanser och var allmänt skicklig i matchen.

Ihanaa leijonat ihanaa

http://www.timraik.se/artikel/38282/

Mika Norja och Jonathan Iilahti heter Timrås målvaktspar. Det är en lösning jag är nöjd med i den situation Timrå IK är i. Det är två seniormålvakter och det är två målvakter som är på väg uppåt i karriären. Timrå har bra kontakter i Finland så dessa målvakter kommer säkert rekommenderade hit. Jag tror heller inte att de är särskilt dyra.

Jag ska inte säga att jag kan dessa målvakter speciellt bra men Mika Norja är den jag håller som den bästa av de två på förhand. Han är lite äldre och har gått en lång väg och tagit sig ända in i SM-liiga från att spelat i tredje divisionen så sent som 25-åring. Det tyder på att det är en målvakt med bra driv som utvecklas hela tiden.

Det finns även liknande exempel i Sverige som t ex Viktor Fasth som tagit en lång väg genom sämre divisioner till att t o m bli VM- och NHL-målvakt. Nu jämför jag inte Norja med honom på något annat sätt än att han har jobbat sig genom lägre serier. I SM-liiga har han stått 18 matcher på två säsonger och spelat i en slutspelsmatch. Nu får han chansen att bli förstamålvakt i Hockeyallsvenskan vilket är ett bra steg för honom.

Han får dock tävla om förstapositionen, vilket jag tycker är bra. Att ha bara en senior och sedan tänka sig en junior som andremålvakt hade känts för skakigt. Det moderna målvaktsspelet sliter mer på målvakterna och jag tror på att kunna ha två målvakter som man kan integrera i sitt försvarsspel. Sedan kan den bättre stå lite mer än den andre men att man ser till att ha dem i bra form och att inte blir för stor skillnad för laget vem det är som står.

Jonathan Iilahti är också en spännande målvakt. Han kommer visserligen från beskedliga siffror i den finska andraligan den senaste säsongen men jag vet att det fanns klubbar från SM-liiga som var intresserade av honom till den här säsongen. Iilahti har haft en bra juniorkarriär med spel i juniorlandslaget där han varit förstekeeper i ett U18-VM och blivit draftad av Vancouver Canucks. Han har även fått stå några matcher med Espoo Blues i högsta ligan. Iilahti har den senaste säsongen spelat i Sport från Vasa där han är uppvuxen. Vasa är som ni vet också svensktalande vilket kommer hjälpa honom.

Nu väntar jag med spänning på hur Timrå löser målvaktstränarbiten. Pierre Mocka har nämnts. Att ha bra ledare är otroligt viktigt för ett lag som måste utvecklas för att vara framgångsrika. Jag är inte kunnig nog för att hitta revolutionära spelsätt men de lag som är framgångsrika i dagens ishockey har integrerat försvars- och målvaktsspelet med att täcka av centrallinjen i egen zon för att styra mot att avsluten kommer utan att målvakten behöver flytta sig i sidled. Kan Timrå hitta det blir man svåra att göra mål på. Det största frågetecknet kring det defensiva lagbygget är väl annars storleken på backarna, vilket göra att det blir lite lättare att ta sig in på vårt mål.

Målvakterna känns okej på förhand.

Big Bad Bruins

Stanley Cup-final: Bruins – Blackhawks 2 – 0 (2-1 i matcher):

Först av allt vill jag hylla CBC som inledde matchen med Neil Young på ett vackert sätt: http://www.youtube.com/watch?v=HJvb8IgkHvM

För det andra måste jag hylla Boston som står för en fantastisk uppvisning i fysisk stark och hårt arbete blandat med finess och såg i natt lika effektiva som mot Pittsburgh och malde ner Chicagos fart och talang på ett imponerande sätt.

Matchen slutade 2-0 där Corey Crawford höll nere siffrorna. Det började med sportens första moment. Tekningarna. Boston var totalt överlägsen i tekningscirkeln och Patrice Bergeron lämnade matchen med ”Micke Lind-siffror” så att säga. Att teka 24-4 i en Stanley Cup-final är minst sagt bra. Boston får börja med pucken därav.

Boston spelade mer samlat än i de två första finalerna. Man krympte avståndet mellan försvar och anfall vilket inte gav Chicago de flygande anfallen på samma sätt. Boston spelar med hög press utan över hela banan och ger inga ytor till Chicago att spela pucken. När de väl lyckas spela vidare pucken får de betala priset för det med att motta en tung tackling.

Chicago får chansen att göra match av det ändå av sin målvakt och via en del PP-lägen men där är de iskalla. Eller rättare sagt tvärtom så saknar de kyla och spelar stressat och slarvigt. I fem mot fem blir det lite likartat. Chicago kommer inte in på kassen och kastar in mycket utifrån. När de väl får en bra chans står en suverän Tuukka Rask i vägen.

Det är bara 2-1 i matcher men den här matchen som den blev känns som att vågen tydligt vägde över till Boston. Deras spel kändes vägvinnande i alla delar av banan medan Chicago har problem i alla delar av banan bortsett sitt målvaktsspel.

The Big Bad Bruins ägde sin hemmaarena och det kommer krävas mycket för att Chicago ska vinna en match där.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Patrice Bergeron, center, Bruins
– Ett mål. Sju skott på mål och 24-4 i tekningar. En fantastiskt bra hockeyspelare!

4: Corey Crawford, målvakt, Blackhawks
– Håller kvar Chicago i matchen men får dålig hjälp av sin medspelare. Boston får komma in väl lätt på kassen många gånger.

3: Jaromir Jagr, forward, Bruins
– Vilken chef han är när han serverar Bergeron till 2-0. Har visserligen satt rekord i flest antal skott utan mål i ett slutspel men är imponerande bra som 41-åring.

2: Daniel Paille, forward, Bruins
– Fortsatt het och stänkte dit det matchavgörande målet igen. Ett hårt och snabbt skott i första krysset. Bra fart, drar utvisningar.

1: Jonathan Toews, center, Blackhawks
– I all sin måltorka vill jag lyfta fram att jag tycker att han jobbar som en häst i matcherna. Han driver, kämpar, tar och ger stryk. Han skapar även och hade hans lagkamrater samma driv som honom skulle Chicago inte ha problem.

Ordinär underhållning i andra finalen

Stanley Cup: Blackhawks – Bruins 1 – 2 ot (1-1 i matcher):

De två första finalerna i Chicago blev i tid över tre matcher och det satte sina spår på underhållningen.

Chicago kom in med energi från maratonsegern i match ett medan Boston kom in tröga. Chicago hade laddat om bäst och kanske är det lättare då man vinner och kan sova hemma.

Chicago utklassar Boston i den första perioden, flög förbi dem gång på gång. Chicago hade långa anfall, fick liksom andravåg och Boston mötte inte upp alls. Chicago tar ledningen och hade bud på mer men återigen står Tuukka Rask där igen och är briljant. Han hade även viss hjälp av ett domslut då ett mål som borde varit mål dömdes bort.

Att det bara stod 1-0 efter den första perioden blev kanske ett bekymmer för Chicago. De gick lite all-in, hade 19-4 i skott och tappade sedan energi senare i matchen. I den första perioden var spelare som Jonathan Toews, Patrick Sharp och Marian Hossa dominanta för att sedan försvinna allt mer i spelet.

Boston tajtade också upp sitt spel efter den första perioden. Det gav dock matchen inte så mycket då vi fick två perioder där inget av lagen lyckades i sin offensiv. Boston fick in en kvittering och tog matchen till sudden men underhållningen var verkligen ordinär.

I sudden blommade dock matchen upp igen med hög intensitet av målchanser. Lagen kände kanske att de ville ha ett snabbare avgörande denna gång.

Var det något lag som kändes starkare så var det Boston som kommit upp mer och mer. Brad Marchand, Tyler Seguin och Jaromir Jagr skapade mycket men brände allt. Hjälten blev istället Daniel Paille som låg bakom kvitteringen och satte det avgörande målet 13:48 in i första övertidsperioden.

Nu har laget haft varsin match och förlorat den. Jag tycker den första matchen var fantastiskt bra medan den andra var en slags baksmälla av den första matchen.

Lagen försöker spela på det man är bra på och inget av lagen har väl haft någon fördel av det ännu utan det känns jämnt. Chicagos spelvändningar och långa anfall där man fyller på i våg efter våg får stundtals fäste. Boston spelar fysiskt, bra defensivt och jobbar sig in i matcherna men tappar en del puckar och lyckas långt ifrån alltid täta upp i egen zon.

Till detta har de båda målvakterna levererat.

Matchens topp 5 (5=Bäst)

5: Tuukka Rask, målvakt, Bruins
– Håller laget kvar i första perioden vilket gav dem chansen att vinna. Stabil rakt igenom.

4: Daniel Paille, forward, Bruins
– Långt ifrån briljant hela matchen men gör en bra individuell grej innan 1-1 och sätter 2-1. Det räcker långt.

3: Corey Crawford, målvakt, Blackhawks
– Kan inte klandras för målen och gör flera bra räddningar, främst i sudden där Boston skapar flera bra chanser innan målet.

2: Brad Marchand, forward, Bruins
– Det kändes farligt när han var inne på isen. Han fick mycket att hända och var en av få Boston-spelare med bra fart i benen.

1: Jaromir Jagr, forward, Bruins
– Såg väldigt trög ut inledningsvis men jobbade sig in i matchen och skapade massvis med chanser. Hade ett ribbskott i sudden.