The kids are alright

Timrå – Södertälje 6-1:

Lite folk på läktaren och lagets power play levererade dåligt. Allt som vanligt med andra ord?

Nja, inte riktigt. Timrå visade prov på härlig spelglädje och en fantastisk effektivitet. Efter två perioder hade fem av 15 skott gått i mål t ex. Kan heller inte dra mig till minnes att Timrå gjort sex mål på hemmaplan sedan den där premiären mot Frölunda för tre år sedan.

På något sätt kändes det som att var något som vände i och med matchen mot Mora. Timrå hade då helt plötsligt marginaler som man tidigare haft emot sig med sig. Lite samma var det i dag där jag tycker flera domslut gick med Timrå och där man också får ett liknande mål som Mora fick bortdömt i tisdags godkänt.

Jag kan någonstans tycka att det var häftigt att det heller inte krävdes någon överjävligt bra insats för att Timrå skulle göra dessa sex mål och ta en målmässig utklassningsseger. Jag tycker också målen i sig visar att det går att göra mål utan det är någon superklass på avsluten. Att konsekvent ta sig in på mål och samtidigt ta pucken dit.

I den första perioden var Timrå bra att ta sig in på mål men dåliga att ta dit pucken. I den andra perioden började Timrå ta dit pucken och då rasslade det till. Sedan ska man vara ödmjuk med att även Södertälje gör en riktigt svag defensiv insats i alla tre perioder. Då Timrås mål börjat ramlat in visade SSK dessutom upp en bedrövlig inställning.

För Timrås självförtroende var det så klart bra att det lossnade målmässigt och att man fick spela med stående ovationer sista minuten av matchen. Det är så det ska vara på hemmaplan. Kanske inte att man ska alltid vinna i stil med 6-1 men att hemmapubliken får jubla och klappa hem en seger efter full tid.

Det som var synd ur en självförtroendesynpunkt var att inga av de etablerade spelarna fick känna på att det lossnade. Det var Wade Bergman som äntligen fick sätta ett ”Torey Krug”-skott och Nisse Bergström som fick göra två assist. Spelare som Thomas Hundertpfund och André Hult fick det däremot inte att lossna mål- och poängmässigt i dag heller. Den förstnämnda fick dessutom i o m Andreas Molinders magsjuka chansen till mer speltid utan att ta den.

Hur som helst var detta en väldigt glädjande kväll. För även om Södertälje var dåliga så var det bra att Timrå hade förmåga att utnyttja det på ett så bra sätt som man gjorde. Mest glädjande är det dock att se alla dessa ungdomar födda 93 eller 94 leverera så fantastisk ishockey. De är bäst i fem mot fem, i power play och i box play. Helt otroligt!

Bäst av alla i dag var Emil Pettersson. Han satte tonen och var inledningsvis skillnaden mellan lagen. Bra fart, teknik och kreativitet. Förarbetet till det första och styrningen till det andra målet i matchen gjorde skillnad och sänkte Södertälje. Han fortsatte bjuda publiken på den ena syrgasaren efter den andra och var inblandad i ytterligare två mål. Han fick videomålet och startade anfallet som ledde till 6-1 också.

Näst bäst var Daniel Öhrn. Vilken sheriff! Stark i närkampsspelet, tar tag i spelet och styr sin femma på isen. Han är en utomordentlig tvåvägscenter och i dag höll han riktigt bra klass. Jeremy Boyce, Ludvig Nilsson och Emil Berglund står för det raka ”vad fan vill du”-spelet. Helt orädda in i trafik. Anton Wedin levererade två fina assist, Didrik Strömberg tacklade och sköt ett skott som hittade in via styrning och Tommy Stenqvist var säker och styrde ofta från blå i anfallszon.

Nu går Timrå till uppehåll. Det återstår matcher för andra lag men i dagsläget ligger man på åttonde plats med fem poäng ner till den negativa kvalserien och sex poäng upp till den positiva kvalserien. Jag tycker också att man spelmässigt förtjänat några fler pinnar totalt sett. Så trots att det varit mycket negativt under hösten så har insatsen så här långt faktiskt varit helt okej.

Spelarbetyg:

5: Emil Pettersson och Daniel Öhrn.
4: Jeremy Boyce och Jens Westin.
3: Ludvig Nilsson, Anton Wedin, Nils Bergström, Emil Berglund, Didrik Strömberg, Tommy Stenqvist, Mika Norja, Wade Bergman och Robin Persson.
2: Per Hallin, Patrik Norén, Oscar Johansson, André Hult och Thomas Hundertpfund.
1: Ingen.

Matchanalys: Timrå – Södertälje 6-1

Om period 1:

1-0 Wade Bergman (Pettersson) 08:28

Skott: 7 – 12

Ingen kanonperiod från något av lagen. Båda lagen försöker gå framåt och skapa men båda lagen har svårt att skapa klara chanser. Samtidigt tycker jag båda lagen visar en del defensiva brister också. Det känns inte tajt men det räcker då motståndet slår dåliga passningar och tappar puckar tämligen enkelt.

Tre utvisningar har fallit i den första perioden utan att det var något särskilt fysiskt spel. Timrå har fått två power play och Södertälje ett. Båda lagen har fått tryck och haft några farliga avslutningslägen men det har även varit slarvigt med dåliga pass och skott.

Periodens enda mål gjordes dock i anslutning till en utvisning. Det var Timrås Emil Pettersson som dribblade sig igenom Södertäljeförsvaret efter högerkanten. Vid tekningscirkeln lägger han ett snyggt pass snett inåt bakåt medan han åker framåt. Det lurar Södertälje och pucken når till Wade Bergman som tar emot och får en bra träff på sitt slagskott som sitter efter isen bakom Sebastian Idoff.

Spelfördelningen känns jämn. Timrå har några fler anfall men Södertälje har haft längre och tyngre anfall. En notering är att Södertälje varit bättre på att lägga puckar på mål och då inte sällan på Norjas benskydd som givit returer rakt ut. Timrå har dock vunnit de returerna än så länge. Det bästa Timrå gjort är att driva in med folk på kassen och främst är det Öhrns kedja som gjort det bra.

Om period 2:

2-0 Emil Pettersson (Strömberg, Bergström) 03:10
3-0 Jeremy Boyce (Wedin) 09:38
4-0 Daniel Öhrn (Wedin) 16:47
5-0 Emil Pettersson (Bergström) 19:29

Skott: 8 – 4

Det här blev rakt av Timrås period. Timrå tar tag i spelet direkt och äger hela perioden. Timrå spelar med bra fart och utnyttjar de ytor som Södertälje blottar i egen zon på ett väldigt effektivt sätt.

Det Timrå gör bra är att man hela tiden driver på mål och ställer till besvär för Södertäljes målvakt. Oavsett om det handlar om att skymma ett skott, slå på en retur eller sätta press på målvakten när denne ska behandla pucken med klubban.

Målen rasslade dessutom in bra.

2-0 är en volleystyrning av Emil Pettersson på ett skott av Didrik Strömberg. Idoff chanslös.
3-0 är ett skott mellan benen på Idoff av Jeremy Boyce som frispelats av Anton Wedin.
4-0 är ett rappt skott i krysset av Daniel Öhrn där Ludvig Nilsson står mitt i nyllet och skymmer nyinkomna Niklas Lundström i SSK-kassen.
5-0 kommer efter en av många fantastiska dragningar av Emil Pettersson i matchen. Han kommer halvren och passar över till en instörtande Nils Bergström som ramlar in i målvakt och mål och tar med sig pucken. Tror pucken går via hans ben och in. Videokoll gjordes men målet godkändes.

Timrå har utöver detta ytterligare riktigt bra chanser. Framför allt är det de unga spelarna som dominerar i denna match så här långt. SSK tog timeout mitt i perioden men har inte fått stopp på Timrå alls och laget kommer inte alls upp i standard så här långt.

Om period 3 / matchen:

5-1 Jesper Thörnberg (Pastrnak, Desimone) 04:57
6-1 Jens Westin (Berglund) 17:59

Skott: 11 – 9
Skott, totalt: 26 – 25

Ja, men det var väl trevligt. Timrå IK fick gå på vatten på hemmaplan. Den tredje perioden spelas av men med många bra Timråchanser till ytterligare mål. Niklas Lundström fick dock göra flera bra räddningar istället. Södertälje spelade uppgivet och tog dumma utvisningar.

Matchen som sådan var spelmässigt inte den bästa jag sett Timrå spela men det man gjorde betydligt bättre än tidigare var så klart effektiviteten. Man kom in bättre på kassen, uppträdde hungrigare och när det började rulla på vågade man spela ut mer och visade upp bra kreativitet också.

Södertälje bytte tränare för ett tag sedan men problemen i det laget tycks bestå. Deras försvarsspel imponerade inte under någon del av matchen. Efter Timrås 2-0 hade man inget motvapen utan föll ihop istället. Individuellt såg den nya kanadicken Desimone och unge Pastrnak bra ut men i övrigt var det sisådär.

Individuellt i Timrå går jag in mer på i nästa inlägg men det är bara att titta bland mål och assist för att se att det handlade mycket om spelarna födda 93 och 94 i den här matchen.

I den tredje perioden föll även två mål. Det första gör Jesper Thörnberg som i fart får ett fint pass av Pastrnak. Han placerar skottet alldeles in vid Norjas bortre stolpe. I slutet sätter Jens Westin ett slagskott i krysset efter att Emil Berglund lyft upp pucken till honom.

Laguppställningar:

Timrå IK
30 Mika Norja
6 Robin Persson – 33 Tommy Stenqvist (94)
8 Per Hallin – 27 Thomas Hundertpfund – 12 André Hult
18 Jens Westin – 26 Patrik Norén
46 Oscar Johansson – 23 Jeremy Boyce – 4 Nils Bergström
28 Wade Bergman – 9 Didrik Strömberg (94)
41 Ludvig Nilsson (94) – 19 Daniel Öhrn – 17 Anton Wedin
55 Andreas Borgman (95)
14 Emil Pettersson (94) – 22 Emil Berglund (94)
Södertälje SK
43 Sebastian Idoff
6 Fredrik Sonntag – 25 Jacob Marto
19 Jason Gregoire – 71 Philip Desimone – 10 Damien Fleury
20 Johan Jonsson – 51 Robin Press (94)
14 Robert Carlsson – 33 Linus Fröberg – 96 David Pastrnak (96)
8 Mike Bergin – 77 Tomas Bokros
22 Jesper Thörnberg – 13 Fredric Andersson – 15 Mario Valery Trabucco
46 Alexander Rindal
16 Emil Billberg – 24 Johan Andersson – 17 Jonas Engström
27 Jacob Dahlström

Kryss med bonus

Mora IK – Timrå IK 2-3 str

0-1 Per Hallin 03:06
1-1 Mikael Zettergren (Lauenstein, Harty) 21:19
2-1 Mattias Beck (Alcén, Bengtsson) 23:20
2-2 Daniel Öhrn (Wedin, Nilsson) 47:02
Straffmål: Patrik Norén – Slagga!
Skott: 32 – 35

Timrå lyckas alltså åter hitta en väg att kryssa en hockeymatch. Den här gången tog man dessutom bonuspoängen. Det satt dock långt inne och det krävdes två bortdömda Moramål för att nå dit.

Den här matchen var ännu en ruffig upplevelse och ett tydliggörande om att man håller på ett hockeylag som inte spelar i finrummet längre. Först och främst hade jag väldigt svårt att hänga med i den första perioden. I webbsändningen som kostade mig 89 kronor fick jag se den första perioden hacka sig fram i stillbilder.

Bäst var det vid Timrås ledningsmål. Då fryser sig bilden precis när jag ser Per Hallin påbörja sin ”visp”. Jag hinner svära några fraser. När bilden sedan rullar igen ser jag Hallin lägga den i öppen kasse bakom Mantas Armalis i vad som enligt min förmåga att känna tidsperspektiv borde vara i någon form av eftersändning.

Utifrån det jag såg upplevde jag spelet i den första perioden som tämligen öppet med en del klara chanser åt båda håll. När Timrå spelade power play senare i den första perioden var det dock stundtals svårt att se om det var bilden eller spelet som frös.

Hur som helst så fungerade sändningen bra från den andra perioden och framåt. I den andra perioden blir Timrå dock helt översköljda av Mora och det rasslade ganska snabbt bakom Mika Norja. Först slår den skicklige junioren Alexander Lauenstein ett lysande pass till Mikael Zettergren som fri med Norja hänger upp den i krysset. Kort senare ger Patrik Norén bort pucken i egen zon och Mattias Beck skickar upp en puck till i krysset från utanför högra tekningscirkeln.

I den tredje perioden kommer Timrå upp bra igen och skapar en rad chanser. Till slut kommer Ludvig Nilsson fri från egen blå och framåt. Han lyckas dock tappa kontrollen över avslutet men Timrå får ett andravågsanfall där man lägger ett lågt skott på mål från kanten som skapar en retur som Daniel Öhrn når och slår in mellan benen på Armalis.

Därefter kommer en del domslut att spela roll. Dels tycker jag att Timrå får två tuffa utvisningar sent i tredje emot sig samt att när man väl var en man mindre hamnade i situationer där man borde ha åkt på en utvisning till men slapp undan.

Mora gör 3-2 i power play. Det uppfattar i alla fall publiken, Moraspelarna och Timråspelarna som är runt målet. Domherren får dock för sig att han ska ringa på målet. Situationen som sådan är att en sargpuck ramlar in framför mål där en Moraspelare slår på den lösa pucken och alla tycks uppfatta att den går in. Från webbsändningens vinkel går det inte att se varken eller. Måldomaren kommer dock, efter lång tids funderande, fram till att pucken aldrig var inne i målet.

Timrå spelar för övrigt riktigt risigt den andra halvan av den tredje perioden. Mora får anfall på anfall och kommer i flera bra lägen. Timrå slår dessutom många icingpuckar där man direkt efter förlorar tekning på tekning. Timrå hamnar i box play sent i tredje och två gånger om i sudden men man reder ut det på ett imponerande sätt. I alla fall i sudden då man är tre man. Både Jeremy Boyce och Andreas Molinder var riktigt skickliga på topp i tremanna boxen.

I samband med den andra utvisningen avgör dock Mora i sudden. Det tror i alla fall de flesta. Per Hallin protesterar dock vilt mot målet. Min bild av situationen är att Per Hallin tappar pucken i anfallszon och Timrå åker på en två mot en. Jonathan Harty kliver runt Jens Westin som hakar upp honom. Harty och pucken åker in i Norja. Både pucken och Norja glider in i mål. Domaren dömer först mål men ringer för säkerhets skull. En ny lång granskning kommer fram till att även detta döms bort. Jag uppfattade dock aldrig exakt varför. Att Harty ansågs trycka in Norja är väl en gissning men att han åker in i Norja rår ju faktiskt Westin för. Svårbedömt blev hursom bortdömt.

Straffläggningen höll sedan ingen vidare klass. Per Hallin sköt över, Daniel Öhrn ramlade i avslutet och Moras tre skyttar sköt antingen utanför eller mitt på Norja. Den enda som visade klass var Patrik Norén som klev fram och satte ett slagskott från slottet.

Att Timrå faktiskt fick vinna en straffläggning kändes oerhört skönt för mig som följer laget och jag tänka mig att det var ännu skönare för spelarna och tränarna. Det är väl enbart i kvalserie- och VM/OS-sammanhang jag blir så här glad över en straffseger annars.

Timrå hade vid noll poäng legat på kvalplats nedåt nu. Nu blev det två poäng och en nionde plats i tabellen istället. Små äro marginalerna.

Timrå hade en del tur i dag och det har man väl utifrån tidigare matcher förtjänat. Huruvida Mora förtjänat otur vet jag dock inte. Spelmässigt är den bild jag fick av den första perioden att den var bra från Timrå. Den andra var rätt risig från Timrå och framför allt bra av Mora. Mora spelar ett väldigt chansartat spel med långa pass och spelet går säkert ofta i vågar för dem men när allt stämmer måste det vara jobbigt att möta. Den tredje perioden börjar Timrå riktigt bra för att efter sin kvittering sjunka rejält. Den avslutande delen var kanske den sämsta på hela matchen från Timrås håll.

Individuellt har jag inte full koll på allt som hände i den första perioden så det är med reservationen att jag missat något betydande där som betygsättningen grundar sig på. Roligast var att se Tommy Stenqvist göra sin klart bästa match hittills. Han växte under matchen och plockade ut puck på puck i tredje och sudden när laget var under press.

Spelarbetyg Timrå IK:

5: Ingen.
4: Tommy Stenqvist.
3: Per Hallin, Mika Norja, Jeremy Boyce, Daniel Öhrn och Ludvig Nilsson.
2: Wade Bergman, Andreas Molinder, Emil Pettersson, Nils Bergström, Robin Persson, André Hult, Anton Wedin, Emil Berglund, Thomas Hundertpfund, Oscar Johansson och Patrik Norén.
1: Didrik Strömberg och Jens Westin.

**Andreas Borgman spelade för lite.
*Johan Porsberger spelade inte.

Tankar efter 15 omgångar

Jag var som ni kanske läste mycket besviken med lördagens match, både gällande insats och utgång. Inläggen fick även en mycket negativ åsiktssvans efter sig. Många delar den tunga känslan medan även mer vana Timråkritiker såg sin chans att spä på.

Jag är inte besviken på Timrås lag i stort eller hur laget spelat hittills. Jag är mest missnöjd med resultaten och på de individuella insatserna hittills hos några av de spelare som på förhand borde vara ledande. Jag är inte nere i en hopplöshet kring det här laget och jag vidhåller den åttonde plats jag tippade på förhand.

Den kräver dock att det blir förändringar i främst det offensiva spelet. Timrås tränare får inte bli nöjda med att match efter match påminner om varandra när de ger negativa resultat. Timrå kan behöva ändra sin strategi även om det leder till att man måste offra något som funkat bra. Den där filten, vet ni.

[singlepic id=1675 w=320 h=240 float=none]
Roffe behöver förändra för att förbättra. Men inte för mycket.

Asplöven är ett exempel på ett lag som jag inte tycker har förmåga att hålla samma struktur i sitt spel som Timrå och som heller inte har vare sig bättre lag offensivt eller defensivt på pappret än Timrå. Ändå har de tagit nio poäng (med en match mer) mer än Timrå hittills.

Helst ska Timrå behålla det som är bra och förbättra det som är mindre bra så klart men jag vill ändå trycka på att man behöver förändra för att få bättre resultat. Det har gått tillräckligt många matcher för att kunna utesluta att det lossna genom att spela på samma sätt. Hur man ska förändra får jag väl ödmjukt konstatera att jag inte har kunskap till att säkert kunna föreslå.

[singlepic id=1682 w=320 h=240 float=none]
Wade Bergman har det blytungt just nu.

På spelarfronten kan man möjligen fundera över om Wade Bergman och Thomas Hundertpfund ska skeppas iväg för att eventuellt kunna hitta något bättre. Som det sett ut skulle jag inte protestera om ett sådant beslut tas samtidigt som jag gillar tålamod i denna sport där paniklösningar är vardagsmat och sällan lönsamma.

Wade och Thomas är två 23-åringar som för första gången i livet lämnat sin kontinent respektive sitt hemland. Det finns heller ingen annan befintlig spelare från deras länder i laget. Det är också ett annat sätt att spela ishockey här och förmodligen betydligt mer uppstyrt än de är vana med. Jag utesluter inte möjligheten att de kan bli bättre med tiden än de hittills visat.

Jag är varken för eller emot att förändra i truppen nu. Det enda jag är emot är att den blir dyrare och/eller sämre. Ska det förändras eller inte ska det vara välanalyserat, vilket innebär att man åtminstone behöver överväga personalförändringar. Klubben som sådan kommer överleva för åtminstone en ny säsong så länge man inte ramlar ur. Större mål kanske man inte kan ha den här säsongen.

[singlepic id=1678 w=320 h=240 float=none]
Så länge tallarna står stadigt även till sommaren så får vi kanske vara nöjda?

De största förändringarna måste till i den befintliga personalen hur som helst. Jag har räknat ihop snittbetygen hittills och gjort en slags ”power ranking” utifrån snittet. De som toppar borde vara de jag är mest nöjd med och de i botten borde i de flesta fall vara de jag vill se mest förändring hos. Så är det väl också. I stort. Här följer mina tankar kring de individuella insatserna:

Betygsnitt efter 15 omgångar:

1. Mika Norja, målvakt, 3,50 (6)
– Mycket nöjd med Norja. Gör sig stor i målet och är lugn. Håller uppe kroppen, läser spelet och kommer oftast rätt till pucken. En av seriens bästa målvakter hittills i mina ögon.

[singlepic id=1673 w=320 h=240 float=none]

2. Robin Persson, back, 3,21 (14)
– En riktig klippa. Tuff i defensiven och jobbar stenhårt. Är dessutom rörlig och följsam. Gör ont att möta. Enda minuset är utvisningsfrekvensen. Klart bästa utespelare.

3. Ludvig Nilsson (94), forward, 2,93 (14)
– Rättmätigt högaktuell för JVM. Den av de unga som klarat övergången till seniorhockey bäst. En härlig powerforward som jag gärna ser användas mer framför mål i power play.

4. Jens Westin, back, 2,80 (15)
– En mycket stabil defensiv back så långt. Nästan för stabil. Kan således bli svår att behålla till nästa säsong. Jobbar rejält trots att han inte så stor. Spelar enkelt.

5. Per Hallin (C), forward 2,80 (15)
– Är inte helt nöjd med Hallin. Han skulle kunna vara en så mycket bättre offensiv tillgång om han vågade ta mer raka vägar in på mål med pucken. Inställningen i övrigt är grym.

6. Daniel Öhrn, forward, 2,71 (14)
– Lagets klart bästa center hittills. Har ett bra skott men har en tendens att stanna upp när han skjuter. Skulle gärna se att han försökte skjuta mer i fart och sedan följa pucken för egen retur.

7. Patrik Norén, back, 2,67 (12)
– Den back som hotar bäst offensivt. Bra följsamhet, mod och skott. Är däremot lite ojämn defensivt där han kan bli slarvig emellanåt men känns viktig att få ha kvar utifrån sin offensiv.

[singlepic id=1642 w=320 h=240 float=none]

8. Emil Pettersson (94), forward, 2,63 (8)
– Tillhör de med högst högstanivå i laget. Har lite bekymmer med närkampsspelet och lägstanivån än men jag anser att han ska användas i power play då han har egenskaper som många andra i laget saknar.

9. Jonathan Iilahti, målvakt, 2,44 (9)
– En bra andremålvakt. Har både vunnit och förlorat matcher för laget. Hans största brist är att han sjunker ihop väl mycket och blir sårbar på höga skott. Styrkan är kvickheten. Bör stå i straffläggningar.

10. Jeremy Boyce, forward, 2,40 (15)
– Har i mina ögon gjort en bättre säsong än jag hör många vill göra gällande. Mycket bra defensivt, främst i box play. Offensiven har dock stått tämligen outvecklad de senaste åren.

11. Jonathan Carlsson, back, 2,38 (13)
– Får mycket istid och borde ligga högre på den här listan utifrån det. Tar initiativ men är ojämn i position och passningsspel. Har fått testa som skytt i power play hela säsongen med resultatet NOLL poäng i den spelformen.

12. Emil Berglund (94), forward, 2,36 (14)
– Är nog den tränarna är mest säkra på vad de kommer få ut av. Har ett underskattat spelsinne där han ligger bra i position och är ett irritationsmoment för motståndarna. Gedigen!

[singlepic id=1665 w=320 h=240 float=none]

13. Oscar Johansson, forward, 2,33 (15)
– Började lysande men har haft en reaktion efter att han fick kontrakt. Är lite begränsad men är ett vapen offensivt då han kan skapa mycket av lite. Jobbar och är bra i box play.

14. Anton Wedin, forward, 2,27 (15)
– Får hittills inte ut mer i Hockeyallsvenskan än han fick i Elitserien. Skulle behöva få utmana mer i fart. Då är han riktigt vass. Har fått få sådana puckar att jobba med i de omgivningar han haft.

15. Eric Moe, back, 2,27 (11)
– Blandar och ger, som vanligt. Har nog lägst lägstanivå men ändå varit okej i de flesta matcherna med någon topp också. Kommer det någonsin lossna? Jag har inte helt givit upp än.

16. Nils Bergström, forward, 2,25 (12)
– Här har jag nog varit lite hård i betygsättningen. Det jag varit dålig att uppskatta är hans defensiva jobb. Han har t ex inte varit inne på ett enda mål bakåt i fem mot fem. Offensivt hade jag däremot önskat lite mer.

17. Didrik Strömberg (94), back, 2,25 (8)
– Det är stort att se hur mycket Didrik utvecklats från när han var 16 år. Han är ingen ledande back men han platsar i laget, tycker jag. Defensivt hårdför och köper sin roll.

[singlepic id=1630 w=320 h=240 float=none]

18. André Hult, forward, 2,21 (14)
– Utifrån hur han såg ut de första träningsmatcherna är han en jättebesvikelse. Ser rädd ut på isen och ingen härförare offensivt på något sätt. Det finns potential som han inte utnyttjar.

19. Andreas Borgman (95), back, 2,20 (5)
– Ojämn. Kan ena kvällen vara grym i A-laget och sedan nära usel i J20-laget kvällen efter. Lär sig förhoppningsvis mycket av det. Potentialen är stor och ödmjukheten behöver vara det också samtidigt som han även behöver våga. En svår balansgång att hantera för en 18-åring.

20. Andreas Molinder, forward, 2,13 (15)
– Har de tekniska verktygen men spelar ute i det bekväma och har för dålig fart. Har fått spela mycket i power play men levererar inte. Förstår inte hur någon med 373 matcher i högsta serien kan ha så svårt att vinna tekningar och närkamper på den här nivån.

21. Thomas Hundertpfund, forward, 2,07 (15)
– Har fått lite speltid och möjligen att han skulle kunna få spela mer p g a att andra är dåliga men han i sig har inte visat att han håller. Har tekniska verktyg men har inte visat upp något större spelsinne än.

22. Wade Bergman, back, 1,93 (15)
– Jag ser potential, djupt därinne. Han har bra skridskoåkning och bra klubbteknik. Däremot får han inte ut det och tendensen är snarare att han blir sämre och sämre än tvärtom just nu.

23. Johan Porsberger, forward, 1,92 (13)
– En vass skytt som fått en dålig start och har inte samma flyt i spelet som han hade i Asplöven. Att han är ganska slarvig och har svårt att bidra i övrigt hjälper honom inte.

David Gunnarsson (94), Tommy Stenqvist (94), Rickard Sundlöv (94) och Mattias Thunman Hälldahl har spelat för lite att komma med.

Fotograf: Katarina Olsson.

Det är svårt att stå ut

Timrå – Almtuna 1-2 str

Timrå möter jumbon i Hockeyallsvenskan på hemmaplan. Det är lönelördag och rabatterade priser. Det gapar tomt på mer än varannan stol. Timrå förlorar matchen.

Jag förstod att det skulle bli en tuff säsong men Timrå har förlorat elva(!!) av 15 matcher i Hockeyallsvenskan den här säsongen. Detta trots att man faktiskt också tagit poäng i elva av 15. En väldigt märklig start på så sätt.

Timrå har dock uppenbarligen tagit med sig sin förlorarkultur ner i Hockeyallsvenskan. För Timrå spelar bra i de allra flesta matcherna men man hittar alltid en väg att förlora. När Timrå sumpade sitt långa fem mot tre kändes det i hela kroppen att matchen inte skulle vinnas.

Matchen i sig tänker jag inte analysera så mycket mer. Jag tänker gå in mer på hur jag känner en kväll som denna. Jag är just nu mest trött på att vara supporter till ett förlorande lag. Jag sitter och ser varenda match och jag sitter varje gång och hoppas. Match ut och match in.

Jag tycker även att Hockeyallsvenskan i sig är överhajpad. Då syftar jag till de som säger att den är roligare att följa än Elitserien/SHL. Jag tycker allt är sämre i Hockeyallsvenskan. Spelarna, domarna, matcherna och publiken. Och så ska det väl också vara.

I dag var jag säker på seger. Med all respekt för Almtuna, som också spelat bättre än sina poäng, så var det trots allt hemmaplan och Timrå hade trots många kryssförluster spelat bra i många matcher. Nu skulle lossna lite. Det skulle bli lite andrum.

Det var inte långt borta heller. Med bara 01:27 kvar av den tredje perioden stod sig den tidiga ledningen. Det var givetvis Marcus Högström som gjorde målet också. Precis som det var Jesper Dahlroth som kvitterade sent när Asplöven var här.

Från att ha följt denna klubb sedan innan fusionen i början av 90-talet till att spela tre SM-semifinaler med makalösa publikfester kväll efter kväll här i E.ON Arena i tio års tid till det här.

Jag kan förstå om supportrar till lag som aldrig spelat i Elitserien tycker det är lyxproblem men de vet heller inte vad de går miste om. Att se sin förening gå från toppen av Elitserien till både sportsligt och ekonomiskt förfall. Nu är det alltså bottenstrid i Hockeyallsvenskan som gäller.

Det går att leva med men det är just nu svårt att stå ut i det.

Spelarbetyg Timrå IK:

5: Ingen.
4: Mika Norja.
3: Nils Bergström, Per Hallin, André Hult, Ludvig Nilsson, Patrik Norén och Andreas Borgman.
2: Oscar Johansson, Didrik Strömberg, Emil Pettersson, Anton Wedin, Jens Westin, Daniel Öhrn, Emil Berglund, Thomas Hundertpfund, Jeremy Boyce och Tommy Stenqvist.
1: Wade Bergman och Andreas Molinder.

*Jonathan Carlsson spelade för lite.
**Johan Porsberger spelade ej.

Matchanalys: Timrå – Almtuna 1-2 str

Om period 1:

1-0 Patrik Norén (Bergström, Johansson) 12:23

Skott: 7 – 8

Öppen och frejdig period. Lagen har korta anfall med snabba avslut. Det är ganska få jätteklara chanser men det är en del bra skott som testar målvakterna. Båda lagen har bra fart i spelet. Det är inte speciellt mycket pucktid i mittzon.

Inget av lagen har egentligen varit bättre än det andra sett till fördelningen av spelet. Timrå började lite bättre medan Almtuna kom upp mer och mer under den andra halvan av perioden.

Timrå gör periodens enda mål. Nils Bergström med pucken bakom mål hittar en fri Patrik Norén strax utanför slottet och han sätter ett snabbt och distinkt skott. Almtuna föll ihop djupt i försvaret efter att Oscar Johansson försökt bryta in på mål. Han oroade Almtuna några gånger i första på det sättet, Oscar.

Om period 2:

Inga mål.

Skott: 8 – 7

Period präglad av utvisningar och dåliga power play. Det som underhöll mest var bra box play och då främst av Timrå som skapade sina bästa chanser i den spelformen.

Timrå åkte på tre box play vilka man klarade galant. Jeremy Boyce, André Hult och Daniel Öhrn brände kanonlägen just i box play. Timrå fick två power play varav ett var i fem mot tre i 01:51. Lyckades Timrå skjuta ett enda skott på mål i fem mot tre? Nä.

Timrå är statiska i sina power play och misslyckas komma till snabba avslut med förflyttning. Man hade förvisso några instick till Per Hallin som sköt direkt men han missade målet.

Almtuna skapade en del oro i den här perioden också. Främst var deras förstakedja vassa med flera bra anfall. I sina power play hade de svårt att få till något tryck ö h t dock.

Efter två perioder känns matchen helt jämn och öppen inför den tredje perioden. Viktiga poäng på spel nu.

Om period 3 / Matchen:

1-1 Marcus Högström (Löf, Rollin Carlsson) 18:33

Skott: 4 – 18

Sudden:

Inga mål.

Skott: 5 – 1

Straffmål: Daniel Hermansson.

Skott, totalt: 24 – 35

Almtuna har bra fart hela matchen och jag tycker man gör en riktigt gedigen tredje period där man fortsätter mala på. Almtuna är förvisso lite plottriga i sina avslut men man styr matchen fullständigt i den tredje perioden.

Att Almtuna vinner skotten med 18-4 i tredje speglar perioden bra. Almtuna får till slut också in sin välförtjänta kvitteringspuck. Det är Marcus Högström som siktar in ett skott från blå i power play med 01:27 kvar.

Timrå gör överlag ingen bra insats. Man har ett lite långt lag men man skapar ändå chanser för att göra fler mål än det enda man gör. Timrå förlorar rättmätigt och man gör det främst p g a tre saker. Ineffektiva avslut är så klart den största delen. Den andra är att man inte kan utnyttja fem mot tre i 01:51 och det tredje är att man sjunker ihop som man gör i den tredje perioden. Mika Norja höll ensam kvar laget i ledning länge.

Jag kan tycka att Timrå hade otur med några domslut gällande utvisningssituationer men Almtuna var ändå det bättre laget sett över hela matchen. Timrå gör en hyfsad sudden men i straffläggningen räcker man inte till. Emil Pettersson är närmast med sin ribbträff.

Almtuna lyckades nu tajta till bottenstriden. De är kvar på sista plats med 14 poäng och Timrå står på 18. Mellan lagen finns Björklöven på 15 och Rögle på 18.

Timrå är med andra ord illa ute nu. Laget måste börja vinna matcher och det fort. Blott 2801 kom hit denna lönelördag trots kraftigt rabatterade priser. Det är tunga siffror det också.

Hua!

Laguppställningar:

Timrå IK
30 Mika Norja
55 Andreas Borgman (95) – 58 Jonathan Carlsson
8 Per Hallin – 12 André Hult – 17 Anton Wedin
18 Jens Westin  26 Patrik Norén
46 Oscar Johansson – 24 Andreas Molinder – 4 Nils Bergström
28 Wade Bergman – 9 Didrik Strömberg (94)
41 Ludvig Nilsson (94) – 19 Daniel Öhrn – 23 Jeremy Boyce
33 Tommy Stenqvist (94)
14 Emil Pettersson (94) – 27 Thomas Hundertpfund – 22 Emil Berglund (94)
29 Johan Porsberger
Almtuna IS
34 Erik Hanses
26 Simon Löf – 16 Linus Rotbakken
21 Sebastian Höglund – 24 Tobias Hage – 11 Johan Berggren
2 Fredrik Sandgren – 27 Marcus Högström
13 Jimmie Kraft – 15 Victor Rollin Carlsson – 22 Daniel Hermansson
5 Per Svensson – 52 Erik de la Rose
14 Sebastian Hartmann (94) – 36 Emil Larsson – 9 Emil Ripstrand (94)
4 Victor Aronsson
12 Martin Karlsson – 29 Mattias Johansson – 23 Jesper Danielsson
6 Joni Lindlöf

Noll mål. En Poäng. Inga nyheter.

VIK Västerås HK – Timrå IK 1 – 0 str

Inga mål.
Straffmål: VIK: Romano, Caputi och Doell (GWS). TIK: Hallin och Molinder.
Skott: 31 – 30

Timrå kommer till Västerås och gör en anständig insats. Mentalt fixar man matchen på ett bra sätt. Man skapar sig ett spelövertag inledningsvis genom att ha bra fart och vinna de allra flesta närkamperna. I det fysiska spelet var Timrå inte underlägsna på något sätt. Timrå vinner t o m nästan alla tekningar i den första perioden.

Det mesta känns annars igen från andra bortamatcher. Timrå har spelövertag stora delar av matchen. Det finns fram till den tredje perioden en skottövervikt fylld av dåliga avslut som kommer väl annonserat. Trots att man har ett övertag de första 40 minuterna lyckas man ändå hamna i att få mest tid i box play. Det känns också igen.

Västerås kändes lite vassare i den tredje perioden däremot och då började de vinna nästan alla tekningar. Timrå har dock en mycket stabil Mika Norja längst bak. Det känns helt klart som att hans skada kostat Timrå poäng. Han är Timrås klart bästa och viktigaste spelare hittills den här säsongen. Näst bäst och näst viktigast tycker jag att Robin Persson är. Han gör en riktigt stark match i dag. Han står upp bra både i spelet, i det fysiska och i det mentala. Möcke bra!

Timrå fick dock sin stora chans. Vi snackar power play i period tre med 0-0 på tavlan och 18:50 på klockan. Det blev ett enda avslut och det kom från Emil Pettersson i förlängningsdelen av detta power play. Istället för ”chilestämning” i vardagsrummet nollas Timrå för femte gången (60 eller 65 minuter) av 14 den här säsongen.

Det här är den mest händelsefattiga hockeymatch jag sett den här säsongen och den blev mållös och gick till straffar. Västerås hade de lite hetare chanserna men de var också lätträknade. Den bästa Timråchansen hade Johan Porsberger fri i slottet men där skottet lade sig bekvämt mitt i magen på Fransson.

Straffarna blev däremot väldigt underhållande med mycket klass. Sex riktigt bra straffar där Jonas Fransson fick en oklippt tånagel på André Hults Zäta-dragning som enda räddningen. 3-2 till Västerås i momentet och Timrå förlorar sitt sjätte kryss av sju. Västerås är nog dock seriens bästa strafflag så hade Hults straff gått in hade Västerås förmodligen vunnit ändå.

Hade Timrå vunnit alla sina bonuspoäng hade man varit sjua nu. Hade man vunnit i alla fall fyra av sju hade man varit åtta. Det är lite konstigt att man förlorar så många kryss. Jag tycker att man har några hyggliga straffskyttar och man har spelare som borde gynnas av spel i fyra mot fyra.

Tittar man på Timrås spel i dag så har man bra fart, man är bra samlade defensivt över hela banan. Timrå stressar fram misstag hos Västerås men Timrå förmår inte göra något av dem. Det är just det man förlorar den här matchen på. Omställningarna är för dåliga. Man måste gå mer tydligt när man vinner pucken.

En annan detalj är avsluten. De här annonserade avsluten provocerar mig. Jag förstår inte hur man kan tro att man ska göra mål med ett medelhögt skott från kanten där man vinklar kroppen mot klubban och lyfter ett ben innan man skjuter för att göra det så tydligt som möjligt?

Nej, är vinkeln snäv bör spelarna lägga bort tanken på att göra mål och tänka på andravågen. Ett snabbt, hårt skott efter isen på bortre benskydd ger nämligen nästan alltid en retur rakt ut. För att åka på returer tycker jag att Timrå är ganska bra på. Problemet är att det blir få returer av de skott man skjuter. Timrå hade knappt någon andravåg alls i dag.

Timrå ligger nu elva i Hockeyallsvenskan. Två platser ner ligger lagen som får kvala. De är fem poäng bakom Timrå. Almtuna är ett av kvallagen och möter Timrå i Timrå på lördag. Det blir verkligen en rysare och ett vägskäl. Timrå rear ut biljetter så se till att gå och stötta! Det kommer behövas!

Spelarbetyg Timrå IK:

5: Ingen.
4: Mika Norja och Robin Persson.
3: Per Hallin, Jens Westin, Patrik Norén, Emil Pettersson, Emil Berglund och Anton Wedin.
2: Andreas Molinder, Wade Bergman, André Hult, Thomas Hundertpfund, Daniel Öhrn, Jeremy Boyce, Nils Bergström, Oscar Johansson och Didrik Strömberg.
1: Johan Porsberger och Andreas Borgman.

En prövning av den mentala styrkan

[singlepic id=1480 w=320 h=240 float=none]
Att Mika Norja är tillbaka anses glädjande.

Inför Västerås:

0-4 och en rejäl förnedring i hemmapremiären. Det var pojkar mot män och laget försökte vinna den fysiska kampen och tappade sin plan och sin ödmjukhet. Hur kan laget ta revansch?

Jo, Ante Karlsson är klok när han till hemsidan talar om att spela sitt eget spel. Det säger han visserligen inför varje match men just i den här matchen känns det extra viktigt. Tankar på revansch och hämnd leder till känslor av ilska vilket i sin tur leder till aggressivitet i handling. Det är inte fel i ishockey men utifrån läxan i premiären behöver aggressiviteten vara kontrollerad. Ett brinnande hjärta men en kall hjärna. Det är inte helt enkelt och denna match kommer bli en rejäl prövning av den mentala styrkan i laget.

[singlepic id=1676 w=320 h=240 float=none]
Ett brinnande hjärta får råd av en kall hjärna.

Timrå behöver spela samlat defensivt och hålla nere farten på Västerås. Man behöver dessutom vinna den tuffa kampen framför eget mål. Västerås är dessutom ett lag som varit svåra att göra mål på. Det är tufft att ta sig in på kassen när de hinner samla sig. Att ha bra gas i rören och ett bra passningsspel blir således extra viktigt för att kunna skapa bra omställningar.

Timrå har trots att man förlorat mycket matcher på sistone förändrat förvånansvärt lite i formationerna. Vissa spelare får behålla sina roller trots att de har haft svårt att både producera och imponera. Jag gillar när man kan ha långsiktighet i sin coachning men någonstans bör man sätta en gräns också.

[singlepic id=1631 w=320 h=240 float=none]
Kan Molinder få fart på pucken?

Jag ser inte att Andreas Molinder och Jonathan Carlsson försöker hitta nya vägar i power play t ex. Utan det blir fortsatt ett trögt pucktempo från Molinder och dåliga skott från Carlsson. Jag hoppas man börjar prova andra vägar, både gällande namn och sätt att spela i den spelformen. Timrå har bra skridskoåkare och det ska man använda i power play också. Det gör man genom att röra pucken och lura boxen med platsförflyttningar.

Spelare som inte är bra spelfördelare eller kanonskyttar ska inte försöka vara det utan spela vad som är smartast efter sina förutsättningar.

[singlepic id=1652 w=320 h=240 float=none]
Hmm… Jonathan Carlsson.

I övrigt är det glädjande att Mika Norja är tillbaka och att han får chansen. Jag tycker att Jonathan Iilahti är en okej andremålvakt men jag tycker inte han håller som förstemålvakt, vilket jag tidigare påpekat. Att han förlorat sju av de nio han stått och ligger 14:e i målvaktsligan bekräftar mina åsikter.

Västerås borta är en bra match att börja med för Norja. Då får han komma in direkt i hetluften och det kommer krävas en bra match för att Timrå ska ha en chans att vinna.

Jag har en bra känsla inför matchen. Åtminstone gällande att Timrå kommer göra en bättre defensiv match än i premiären. Om det räcker till vinst kommer hänga på att man lyckas producera på de chanser man skapar.

Fotograf: Katarina Olsson.

Mitt OS-lag version 2

Hej allesammans!

Nu är vi inne i rullningen av denna sporten ishockey. Som är komplicerad och som är komplex. Alla serielunkar har nått oss och det är små marginaler från gulligull till paniklösningar. Detta oavsett om man håller på Timrå, HV71, Skellefteå, Colorado eller Edmonton.

Det jag tänkt på till det här inlägget är att jag ska sätta ihop en svensk OS-trupp. Det finns finns nog inget bättre bryt av lunk än ett OS så som det blivit i den här sporten.

Närmare de riktiga uttagningarna är tanken att jag ska ta ut mina lag för alla toppnationer. Det gjorde jag i alla fall senast, inför Vancouver.

Jag har redan varit i nosat på 2014-truppen och det gjorde jag redan i december förra året. Den kan ni läsa här.

I dagsläget har jag gjort några ändringar men det är inte mycket som sticker ut. Det som är mest anmärkningsvärt är väl att jag enbart tar ut spelare som spelar i NHL. Det anmärkningsvärda med just det är väl att det aldrig har hänt att Sverige haft ett rent NHL-lag uttaget någon gång tidigare.

Jag tycker nämligen inte att vi nu har spelare från Europa som är tillräckligt bra. De tre namn jag allvarligt övervägt är Joel Lundqvist, Jimmie Ericsson och Simon Hjalmarsson för en roll i fjärdekedjan men jag tycker vi har starkare kort även där i Nordamerika.

Till truppen…

Målvakter:

Henrik Lundqvist, Jhonas Enroth och Viktor Fasth.

Kommentar: Henke är ett av de lättaste valen. Han är en av världens bästa målvakter och den enskilt viktigaste spelaren vi har. Däremot finns det många tänkbara val bakom honom. Min filosofi är att tänka vilka två som om de slängs in i hetluften är bäst förberedd på en sådan situation. Då valde jag Enroth och Fasth då båda faktiskt varit förstamålvakter i VM där Sverige nått minst final. Jonas Gustavsson som ju börjat säsongen starkt är närmast att komma med bakom dessa. Anders Lindbäck, Jacob Markström och Robin Lehner fanns i åtanke också.

Backar:

Niklas Kronwall (A) – Erik Karlsson
Oliver Ekman Larsson – Niklas Hjalmarsson
Jonas Brodin – Jonathan Ericsson
Johnny Oduya – Tobias Enström

Kommentar: I min värld var även detta glasklart. Det enda jag behövde brottas med var om Alexander Edler skulle få plats eller inte. Han är ju avstängd utifrån sin knätackling i VM senast och missar de två första matcherna. Hade han inte varit det hade jag nog valt honom men jag tycker inte han är tillräckligt mycket bättre än de åtta jag valt för att gå emot att ha alla disponibla direkt. Edler är dock förstareserv för mig om någon annan blir skadad. Bakom honom finns namn som Erik Gustafsson, Victor Hedman, Carl Gunnarsson, Henrik Tallinder, Anton Strålman och Nicklas Grossmann. De åtta jag tagit ut tycker jag ger en bra mix av offensiv och defensiv samt i storlek och rörlighet. Den stora isen kräver rörligare backar än den lilla. De åtta plus Edler är också de nio svenska backar som har störst roll i sina NHL-lag.

Forwards:

Nicklas Bäckström – Henrik Zetterberg (C) – Johan Franzén
Daniel Sedin – Henrik Sedin (A) – Loui Eriksson
Alexander Steen – Patrik Berglund – Daniel Alfredsson
Gabriel Landeskog – Marcus Krüger – Carl Hagelin
Jakob Silfverberg, Marcus Johansson

Kommentar: Här är det tuffare konkurrens, kan jag tycka. Till att börja med är det att hitta en passande roll för våra stora ess. Vi har tre toppcentrar i NHL som alla mår bäst av att få spela i någon av de två första formationerna. Jag tänker på Zetterberg, Sedin och Bäckström. Zetterberg spelar förvisso ofta ytter i Detroit men jag har flyttat ut Bäckström till ytter istället av den anledningen att jag tycker att Zetterberg är en bättre center än Bäckström. ”Zäta” är bättre defensivt, som närkampsspelare och som tekare samtidigt som är jämbördig Bäckström som spelfördelare.

Bakom de två första kedjorna känns det som att Alexander Steen och Daniel Alfredsson ska ta plats. Steen är en rätt rejäl forward som blivit mer och mer stark offensivt. Han aspirerar på en plats i toppkedjorna men gör sig även bra i en tredjekedja. Med ”Affe” är det likadant och han bör få en roll med sina Detroit-polare i power play. Som center mellan dessa två står det för mig mellan Patrik Berglund och Mikael Backlund. Jag valde Berglund utifrån att han känns lite tyngre samt att han spelar i samma lag som Steen.

En spelare som Gabriel Landeskog får i mitt lag nöja sig med en fjärdekedjeroll. Han är i mina ögon inte tillräckligt skicklig för en producerande roll i ett OS-lag ännu. Däremot är han en bra skridskoåkare och tacklare vilket gör att han kan göra ett gott jobb i denna roll också. Med sig får han speedkulan Hagelin och Marcus Krüger som spelar en liknande roll hos de regerande Stanley Cup-mästarna.

Som 13:e och 14:e valde jag två spelare som kan komma in och fylla viktiga roller vid skador. Jakob Silfverberg är nog dessutom den bästa straffläggaren vi har. Det ska inte underskattas. Marcus Johansson är både spelskicklig och hårt jobbande samt kan användas både som ytter och center.

Spelare som jag i första hand valde bort var nämnde Backlund, Patric Hörnqvist och Viktor Stålberg tillsammans med de tre SHL-spelarna jag pekade ut tidigare. De sex är de första reserverna vid skador för min del.

Matchanalys: Timrå IK – IF Malmö Redhawks 2-3

Om period 1:

1-0 André Hult (Hallin) 03:13

Skott: 3 – 7

Fartfylld men tämligen händelsefattig period. Det skapas inte från något håll egentligen. Båda lagen var relativt samlade i egen zon och båda lagen har svårt att komma in framför kassen.

Timrå började klart bäst de första tio minuterna och förde spelet tydligt. Man kom med bra fart och skapade några halvfarliga lägen. Timrå fick också ett tidigt mål. Malmö slarvar i egen zon och André Hult får ett kanonläge i slottet som han först bränner men sedan slår in sin egen retur på.

Malmö kommer upp i några längre anfall mitt i perioden och har någon halvchans men inte så mycket mer än så. Malmö drar på sig periodens båda utvisningar men Timrå utnyttjar inte det dock. Timrå har tryck och något hyfsat skottläge eller styrning i sina power play.

Att Timrå bara skjuter tre skott på mål tycker jag inte speglar spelet. Timrå har ganska många avslut men uppenbarligen har de haft svårt att hitta på målet.

Om period 2:

1-1 Björn Svensson (Viksten, Tenute) 00:54
1-2 Joey Tenute (straff) 03:40

Skott: 4 – 11

Det finns power  play och så finns det Malmös power play. Åtta sekunder efter att Oscar Johansson dragit på sig en utvisning för checking to the head kvitterar Björn Svensson. Tekning rakt bak, snabbt sidledspass direktskott och sedan vinner Svensson returen. Svårare än så är det inte.

Malmö tar kort senare också ledningen. Mattias Persson trampar, i power play, igenom hela Timrås försvar och får ett hugg över händerna av Robin Persson när han ska avsluta vilket ger straffslag. Joey Tenute har bra fart i sin straff och Iilahti hinner helt enkelt inte med när Tenute går runt honom.

Allt detta händer under de fyra första minuterna av den andra perioden. De övriga 16 hanterar inte Timrå särskilt bra alls. Man går ifrån hur man ska spela och är väldigt ojämna i ansträngningar.

Timrå blir utspridda, man passar pucken dåligt och man väger framför allt alldeles för lätt i den här perioden. Detta är Malmös period som skapar många bra chanser utöver målen som Iilahti är bra med på.

Timrå har någon chans också, bl a kommer Ludvig Nilsson fri i power play men får inte pucken förbi Axel Brage. Brage har fått en ganska enkel match hittills och bara fått sju skott på sig. I den här perioden speglade skotten händelserna bättre.

Om period 3 / matchen:

1-3 Tobias Ericsson 05:23
2-3 André Hult (Persson, Carlsson) 08:29

Skott: 15 – 5
Skott, totalt: 22 – 23

I den tredje perioden är det helt annat Timrå än i den andra. Man spelar enklare och kommer ner djupt i Malmös zon och höjer verkligen sin intensitet och aggressivitet i närkampsspelet varpå man vinner mycket puckar i anfallszon och kommer in bra på kassen. Helt plötsligt såg man inte lika lätta ut.

Timrå åker dock på ett tufft mål i baken fem minuter in. Det är Daniel Öhrn som slår ett felpass i mittzon som Tobias Ericsson kan kapitalisera på. Ett skott upp i krysset på Iiilahtis plocksida.

Timrå fortsätter dock att gneta sig in till chanser och skottlägen. Man gör en, men tyvärr bara en, reducering. Det är ett snyggt mål av André Hult som i en trång situation skjuter med backhand bakom sin egen rygg förbi Brage.

Timrå har sedan några puckar som studsar i målgården men aldrig in. Anton Wedin hade även ett skott i stolpen.

Malmö vinner i slutändan tack vare sitt power play och sin vassare spets. När Malmö är i anfallszon går allt fortare, rakare och snyggare. Timrå matchar Malmö spelmässigt och fartmässigt i övrigt men när det kommer till avsluten var det skillnad, tycker jag.

Båda lagen är annars ganska ojämna i matchen. Malmö börjar trögt men gör en bra andra period och sliter bra defensivt i tredje men var faktiskt ganska illa ute utifrån att Timrå hade bra kvitteringschanser. Timrå gör en okej första period, en bedrövlig andra period och en stark tredje period.

Individuellt tycker jag ingen spelare i Timrå stack ut sett till hela matchen. André Hult gör målen men är inte dominant i övrigt.

Det blir inget ytterligare inlägg i dag utan jag ska vidare på annat. Tar därför betygen här:

Spelarbetyg Timrå IK:

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Robin Persson, André Hult, Jens Westin, Per Hallin, Emil Berglund och Andreas Molinder.
2: Daniel Öhrn, Anton Wedin, Ludvig Nilsson, Jeremy Boyce, Jonathan Iilahti, Nils Bergström, Didrik Strömberg, Thomas Hundertpfund och Emil Pettersson.
1: Johan Porsberger, Patrik Norén, Wade Bergman, Jonathan Carlsson och Oscar Johansson.

Laguppställningar:

Timrå IK
1 Jonathan Iilahti
6 Robin Persson – 58 Jonathan Carlsson
8 Per Hallin – 12 André Hult – 29 Johan Porsberger
18 Jens Westin – 26 Patrik Norén
46 Oscar Johansson – 24 Andreas Molinder – 17 Anton Wedin
28 Wade Bergman – 9 Didrik Strömberg (94)
41 Ludvig Nilsson (94) – 19 Daniel Öhrn – 23 Jeremy Boyce
55 Andreas Borgman (95)
14 Emil Pettersson (94) – 27 Thomas Hundertpfund – 22 Emil Berglund (94)
4 Nils Bergström
Malmö Redhawks
33 Axel Brage
28 Jens Olsson – 5 Johan Björk
91 Björn Svensson – 11 Joey Tenute – 17 Daniel Viksten
57 Calle Andersson (94) – 4 Anton Blomkvist
90 Mattias Persson – 79 Ludvig Rensfeldt – 10 Robin Alvarez
75 Rasmus Andersson (96) – 55 Teemu Kesä
20 Henrik Hetta – 67 Tobias Ericsson – 9 Frederik Storm
53 Emil Djuse
61 Nicklas Jadeland – 29 Tomas Kollar – 16 Magnus Häggström