Skenet bedrog

Timrå IK – IK Oskarshamn 0 – 2:

Nej, det här var inte vad jag trodde eller förväntade mig i kväll. Jag trodde Timrå skulle kunna utmana Oskarshamn på ett helt annat sätt och kunna nöta ner dem i en jämn och bra match.

Oskarshamn ville dock inte ha en bra match, de ville ha tre poäng och det lyckades man med. Timrå hade mycket puck och fick 34 skott på mål. Det låter bra men skenet bedrar.

Jag anser att Timrå blir helt utmanövrerade. Oskarshamn kändes egentligen inte vassare men de spelade mycket smartare och lyckades styra matchen till sin fördel. Jag tycker att Fredrik Söderström vinner coachmatchen överlägset mot Rolf Nilsson i dag.

För även om Timrå har ett bra grundspel så är man inte så svåra att möta om man spelar på rätt sätt. Jag tycker att Oskarshamn läste Timrå väldigt bra i den här matchen. Man lät Timrå föra men kunde med sin större tyngd trycka ut dem konsekvent i hörnen hela tiden.

I den här typen av match blir det mest tydligt att Timrå saknar spetskompetens. Spelare som kan öppna upp och som vågar öppna upp.  Spelare som kan trycka sig in på mål med pucken. Timrå hade kunnat vinna den här matchen bara man haft ett bra power play med tanke på hur många chanser man fick i den spelformen.

I Timrå var det i kväll svagt från många av lagets yngre spelare som inte bidrog med samma fart och driv som tidigare. Man kom inte alls i det här raka spelet utan såg mer juniormässiga ut än tidigare och kändes lätta att flytta på.

Det Timrå, enligt mig, behöver göra nu är att bli mer konsekventa och modiga in mot mål. Det är inte mod att gå in och stångas efter blockering utan spelarna behöver vara där innan och de behöver ha en puck att slå efter. Jag tycker i och för sig att man sökte puckar in mot mål men man vann inte kampen och ofta ville man hitta någon ganska högt upp i slottet istället för närmare mot mål.

Att Timrå inte visste hur de skulle möta detta försvar visade sig tydligt i alla dåliga passningar och missförstånd med pucken. Det blir också väldigt tydligt att Timrås backar har svårt att få iväg ens bra styrpuckar i en sådan här trång match.

Det finns en del att fundera på. Troja/Ljungby är ett lite sämre lag än Oskarshamn och Timrå kommer behöva ta kommandot i den matchen. Jag hade fel i dag men jag hoppas verkligen jag får rätt på söndag. Jag vill se ett mer bestämt Timrå från start och ett Timrå med en vilja som får dem att bli större än vad de är. Det har vi faktiskt sett förr.

Come on! Det gäller att hänga på nu.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Mika Norja, Thomas Hundertpfund, Eric Moe och Johan Persson.
2: Ludvig Nilsson, Oscar Johansson, André Hult, Robin Persson, Didrik Strömberg, Andreas Molinder, Jonathan Carlsson, Nils Bergström, Wade Bergman och Tommy Stenqvist.
1: Emil Berglund, Emil Pettersson, Jens Westin, Patrik Norén, Jeremy Boyce, Daniel Öhrn och Edgars Klavins.

Matchanalys: Timrå – Oskarshamn 0-2

Om period 1:

0-1 Fredrik Styrman (Rodman) 18:56

Skott: 9 – 11

Hua. Det här var ingen bra period.

Det är dåligt tempo, få målchanser och tämligen slarvigt. Oskarshamn började bäst och ägde de första minuterna tydligt. De spelar dock i ett ganska lågt tempo men de vinner fler närkamper. I inledningen hade Oskarshamn nästan all puck och Mika Norja fick göra några bra räddningar

När Timrå väl kom upp så gjorde man mål direkt. Tror det var efter sex minuters spel som Nils Bergström smällde in ett slagskott. Målet godkändes initialt men domaren valde att använda videodomare och en offside i målgården på Oscar Johansson konstaterades och därav inget mål.

Lagen har haft varsitt power play. Timrå hade ett skenbart tryck i sitt power play. Med det menar jag att man hade mycket puck i anfallszon då Oskarshamn spelade med en passiv och samlad box. Timrå lyckades dock inte få iväg ett enda avslut då Oskarshamn står bra i skott- och passningslinjerna.

När Oskarshamn fick power play fick man både tryck och lyckades få iväg avslut. Fredrik Styrman skickade in ett skott från blå i mål bakom en skymd Mika Norja.

Jag tycker Timrå har uppenbara bekymmer att använda sin fart i den här första perioden och lyckas man inte klura ut den biten så kommer man inte kunna vinna den här matchen. Det kommer behövas mycket mer driv och kamp i Timrås spel än man visat hittills.

Om period 2:

0-2 Russ Moyer (Sylvegård) 14:35

Skott: 14 – 10

Suck.

Samma visa den här perioden. Oskarshamn spelar väldigt defensivt och drar ner på tempot och Timrå får inte upp någon fart och kommer inte in på kassen offensivt.

Timrå äger pucken mest under i stort sett varje minut den här perioden men har förtvivlat svårt att ta sig in på mål. Oskarshamn känns tyngre och starkare. Timrå hamnar ute i hörnen och i att slå mycket chanspassningar in mot mitten eller upp till backar som inte kommer till skott.

Oskarshamn drar återkommande på sig utvisningar men det är inget som tycks hjälp Timrå i den här matchen. Timrå har otroligt svårt att få till bra avslut på mål i power play, t o m när man hade fem mot tre i 35 sekunder.

Timrå har haft några riktigt bra chanser ska dock sägas. Oscar Johansson har haft tvåa fria lägen framför mål som Zajkowski räddat och Johan Persson hade ett vasst avslut direkt på tekning som Zajkowski klistrade.

Oskarshamn har å sin sida haft många bra chanser också på Timråmisstag, när man chansat i spelet. Bl a ett friläge i box play och några riktigt bra chanser framför Norja.

De utökade också sin ledning på en spelvändning. Den ena linjedomaren hamnar fel och råkar komma i vägen för Emil Pettersson och styrde pucken med skridskon till IKO-kontring. Där fullföljde Russ Moyer ner från blå och kunde lyfta upp en backhand i krysset.

Precis som efter den första perioden så känns det här som att det blir väldigt svårt för Timrå. Man får helt enkelt inte upp farten och har svårt att komma in på mål. Det är inte omöjligt att vända men det kommer krävas en rejäl spelmässig uppryckning. Just nu ser Oskarshamn ut att ha full koll på det här.

Om period 3 / matchen:

Inga mål.

Skott: 11 – 4
Skott, totalt: 34 – 25

Den tredje perioden bjöd inte på någon större skillnad. Möjligen att Oskarshamn faktiskt klev upp lite i försvarsspelet och fick fast Timrå ännu högre upp i banan.

På det stora hela så går Timrå i samma fälla i varje byte i 60 minuter utan att hitta något riktigt motmedel. Oskarshamn gör ingen klockren insats men de gör en helt okej bortamatch och det räckte i dag, tyvärr. De är tajta och starka i egen zon och bra på att komma i vägen för Timrås skott- och passningsvägar.

Nej, det här var en dålig hockeymatch och en dålig insats av Timrå IK. Man börjar dåligt genom att inte ta tag i matchen och sedan är man fast i den. Man försöker ändra lite i laget i den tredje perioden men det blir ingen förändring på isen.

På söndag kommer en annan bottenkollega, Troja/Ljungby, hit. Tills dess har det här Timrålaget mycket att fundera över.

Hua. Suck.

Fa-aan.

Laguppställningar:

Timrå IK

30 Mika Norja

6 Robin Persson – 58 Jonathan Carlsson
14 Emil Pettersson (94) – 27 Thomas Hundertpfund – 22 Emil Berglund (94)

18 Jens Westin – 2 Eric Moe
24 Andreas Molinder – 12 André Hult – 10 Johan Persson

9 Didrik Strömberg(94) – 26 Patrik Norén
41 Ludvig Nilsson – 19 Daniel Öhrn – 23 Jeremy Boyce

33 Tommy Stenqvist (94) – 28 Wade Bergman
46 Oscar Johansson – 4 Nils Bergström – 16 Edgars Klavins

IK Oskarshamn

35 Michal Zajkowski

9 Emil Kristensen Löjborg – 6 Daniel Ljunqvist
19 Francois Bouchard – 16 Arsi Piispanen – 21 David Rodman

10 Juha Uotila – 37 Russ Moyer
53 Lukas Ericsson – 14 Andreas Valdix – 38 Morten Poulsen

49 Oscar Engsund – 29 Linus Morin
11 Victor Löfstedt – 39 Victor Svensson – 26 Victor Backman

8 Fredrik Styrman
61 Mattias Granlund – 33 Robin Söderquist (94) – 51 Emil Sylvegård

Jag tror på det här laget

Inför hockeyhelgen:

Timrå IK har hemmamatch både fredag och söndag. Oskarshamn och Troja/Ljungby. Frågar ni mig hur det kommer gå så är min gissning att det blir två vinster och minst fyra poäng.

Hockeyallsvenskan har nog aldrig haft en så bra lägstanivå som nu. Mellan plats fem till 14 skiljer bara åtta poäng då snart halva serien är spelad. Alla lag kan slå alla och alla har fortfarande en rimlig chans att nå playoff-serien likväl som alla de tio lagen 5-14 fortfarande riskerar negativt kvalspel.

Det som talar för Timrå är en bra målvakt, ett bra grundspel och ett lovande lag som lär sig och utvecklas mycket för varje match och insats. Jag tycker att tränarna överlag gör ett bra jobb med laget. Insatserna går dock fortfarande upp och ner. Så är det för alla lag som ligger på de här platserna och så kommer det fortsätta att vara. Det viktiga är att kunna svara bra på ner-matcher och inte fastna i djupa svackor och ännu har Timrå klarat det bra.

Det som kanske ännu saknas är att kunna fastna i en bra formtopp. Man behöver fortfarande lära sig att svara bra på bra insatser. Att gå tillbaka till samma hårda konsekventa jobb dag efter dag och inte få en övertro på sig själv efter en eller två bra matcher. Just det där brukar vara extra svårt för unga spelare.

När jag i rubriken skriver att jag tror på laget så tror jag att de kommer kunna bli bättre och bättre. Jag tror att laget kan klara sig kvar och om de kan få det att klaffa mer även kan utmana om en plats i playoff-serien. Att klara sig kvar räcker dock för laget i det här läget.

Jag är delvis besviken på att några mer etablerade spelare inte har lyckats lika bra som jag trott och hoppats men jag ser också en fördel med det på ett långsiktigt sätt. Det gör att de yngre spelarna får känna på större roller och det tror jag dem utvecklas mycket av.

Jag tror om Timrå jobbar tålmodigt och rätt kan få ett lag som blir bättre och bättre för varje säsong utan att det behöver bli dyrare.

Gällande helgens matcher i sig så blir de extra spännande utifrån tabellen. Oskarshamn, Timrå och Troja/Ljungby ligger just nu på plats 11-13 och det skiljer bara en poäng mellan lagen. Det är Oskarshamn som har en poäng mer än Timrå och Troja. Timrå har dock klart bäst målskillnad av de tre.

En urintressant adventshelg med andra ord.

Nu kan man rösta i tävlingen om Guldgallret.

Mitt OS-lag – USA

Inför OS:

Jag fortsätter med att plocka ut OS-trupper för de sex toppnationerna. Senast tog jag ut Kanada och här är den senaste versionen av Sverige som togs ut för lite mer än en månad sedan. Gällande Sverige kommer jag nog ta ut en slutgiltig trupp närmare slutdatum om jag har ändringar att redovisa.

I dag har turen kommit till USA:

Målvakter:

Jonathan Quick, Los Angeles Kings
Ryan Miller, Buffalo Sabres
Ben Bishop, Tampa Bay Lightning

Kommentar: Är tillsammans med Finland det land som sitter på bäst bredd av målvaktsalternativ. Jag tycker Jonathan Quick har den högsta högstanivån i världen och är mitt givna val som etta, även om han haft lite skadebekymmer på sistone. Ryan Miller stod för fyra år sedan och är rutinerad medan Ben Bishop är den som kanske varit hetast i höst. Jimmy Howard, Craig Anderson och Cory Schneider är andra framgångsrika målvakter i NHL som aspirerar.

Backar:

Ryan Suter, Nashville Predators
Keith Yandle, Phoenix Coyotes

Ryan McDonagh, New York Rangers
Kevin Shattenkirk, St. Louis Blues

Brooks Orpik, Pittsburgh Penguins
Erik Johnson, Colorado Avalanche

John Carlson, Washington Capitals
Dustin Byfuglien, Winnipeg Jets

Kommentar: Har en bra blandning av både bra offensiva backar, bra tvåvägsbackar samt bra defensiva backar. Klurade mest på om jag skulle ta med Dustin Byfuglien och Brooks Orpik eller inte. Det är stor rink är positionering respektive rörlighet blir viktigare. Jag känner dock att Byfuglien kan vara ett bra kort att ha utifrån sitt offensiva spel. Han är ju dessutom rätt snabb för sin storlek. Däremot håller hans bristande förmåga till defensiva positionering honom utanför topp sex. Brooks Orpik är en erfaren defensiv back som jag tror kan bli viktig att ha med även om det finns andra backar som jag inte valt som kanske är skickligare. Hans lagkamrat Paul Martin var en jag valde bort t ex. Den internationellt meriterade Jack Johnson en annan. Erik Johnson har däremot spelat in sig under hösten, tycker jag. Han har spelat riktigt bra i Colorado, framför allt defensivt.

Forwards: 

Patrick Kane, Chicago Blackhawks
Joe Pavelski, San José Sharks
Phil Kessel, Toronto Maple Leafs

Zach Parise, Minnesota Wild
Paul Stastny, Colorado Avalanche
Jason Pominville, Minnesota Wild

Dustin Brown, Los Angeles Kings
David Backes, St. Louis Blues
Bobby Ryan, Ottawa Senators

James van Riemsdyk, Toronto Maple Leafs
Ryan Kesler, Vancouver Canucks
Ryan Callahan, New York Rangers

Derek Stepan, New York Rangers
Kyle Okposo, New York Islanders

Kommentar: Det finns en otroligt bra bredd av bra ytterforwards medan det är svårare att hitta riktigt bra offensiva centrar. Jag kände bäst för att ha Joe Pavelski och Paul Stastny som de offensiva centervalen. Pavelski upplever jag vara extra vass i slutspelsliknande sammanhang och Stastny har starka VM-turneringar de senaste åren och har goda offensiva kvaliteter. David Backes är en grym tvåvägscenter och kommer ta en stor roll men kanske inte så mycket offensivt även om man kan tänka in honom där också. Ryan Kesler är kanske inte vad han var för några år sedan men jag tycker fortfarande att han platsar och det bäste alternativet som fjärdecenter. Bland yttrarna har jag valt många offensivt duktiga men även satt in lite tuffare spelare som t ex Dustin Brown och Ryan Callahan. Båda är ju dessutom erkända ledartyper.

Karlskrona får den för enkelt

Karlskrona – Timrå 6 – 1:

1-0 Alexander Bergström (Angell) 12:22
2-0 Filip Cruseman (Lindholm, Pudas) 27:49
3-0 Jimmy Andersson (Jensen) 28:09
3-1 Andreas Molinder (Johansson, Klavins) 47:17
4-1 Jordan Smotherman 48:21
5-1 Simon Karlsson (Lindholm, Bergström) 50:37
6-1 Emil Larsson (Söder, Kurki) 56:42
Skott: 21 – 27

Det blev en fisk-insats och en rejäl torsk dessutom. Jag tycker inte Timrå ger sig själva en chans att vinna den här matchen. Jag tycker man har en för slö inställning till matchen mot för den svårighetsgrad man ställs inför.

Timrå möter seriens bästa hemmalag och istället för att komma in till match med taggtråd i munnen så ser det ganska nonchalant ut. Det som är extra synd med det är att Karlskrona också gör en dålig match. Hade Timrå kommit in och jobbat stenhårt och effektivt så hade man vunnit matchen så som den såg ut.

I den första perioden är det ganska flängig ishockey. Jag tycker Timrå redan här tar en del dåliga beslut, dribblar i fel lägen, gör det svårt, chansar etc. Lagen byter anfall och det är bra tempo. Det är dock inte en typ av ishockey som gynnar Timrå i den här matchen. Timrå skulle behöva få ner tempot på Karlskrona först och främst. Timrå åker dessutom på två utvisningar varpå Karlskrona gör mål på den andra. Väldigt dålig kommunikation i box play gör att Alexander Bergström kan rinna igenom. Mot slutet av den första perioden får Timrå å sin sida två power play också. Dock utan att lyckas få in pucken trots hyfsat tryck.

I den andra perioden lyckas Timrå ändra matchbilden. Man får ner tempot på Karlskrona som inte kommer någonstans alls. Karlskrona tar timeout. Då ser det ut att vara på väg lite åt rätt håll. Problemet är dock att Timrå har lite för dåligt tryck i sina kontringar. Det är för lågt tempo på Timrå helt enkelt. Det handlar både om skridskoåkning och beslut med pucken. Man provar en extra syrgasare på offensiv blå istället för att snabbt ta sig till mål. Nonchalans. Karlskrona hinner därav samla sitt försvar trots att de tappar pucken på fel ställen ofta.

Efter Karlskronas timeout står Timrå still i två byten och ser Karlskrona rinna igenom och göra två mål på 20 sekunder. 3-0. Målen går liksom till så att Timråspelarna står still och tittar mot att någon annan borde ha gjort något istället för att ta tag i det själv. Timrå tar nu timeout, bara lite mer än en minut efter Karlskronas timeout. Men med två mål till i baken dock.

Timeouten leder till att Timrå återupptar att stänga Karlskrona bra och föra spelet. Dock utan att få det där trycket i både spelvändningar och långa anfall. Man är dåliga på att ta sig till mål och man tar konstiga beslut med pucken. Det blir missade pass och missförstånd. Matchen i sig blev usel underhållningsmässigt. I den andra perioden har Karlskrona totalt två(!) skott på mål och gör mål på båda. Timrå får ihop åtta skott på mål men saknar riktigt heta chanser.

Timrå försöker inledningsvis i tredje och lyckas reducera genom Andreas Molinder. Han sätter ett skott från höger tekningscirkel. Istället för att tända till blir man stillastående igen. Det finns ingen kommunikation i laget. Man har inte vare sig den mentala eller fysiska närvaron i dag. Det blir ett solomål av Jordan Smotherman. Tror det var Karlskronas tionde skott i matchen som man gör det fjärde målet på.

Domare Daniel Winge bidrog heller inte till att göra det här till någon bra match. Dels så tycker jag inte att han var konsekvent. Han tog petiga/felaktiga utvisningar i konstiga lägen och kunde sedan missa uppenbart klara utvisningar. Blåste också av för blockering på en retur rakt ut. Han visade dålig blick för spelet.

Med det sagt så behöver ju inte både spelare och ledare tappa fattningen sista delen av matchen och tillåta matchen rinna iväg. Timrå åkte och sökte lägen att ge sig på Karlskronaspelare snarare än att spela klart matchen. Ante Karlsson snackade dessutom till sig en tvåa för protest och fick lämna matchen. Det gjorde att Karlskrona kunde göra 5-1 i fem mot tre. Några minuter senare tar Emil Berglund en crosschecking efter avblåsning på ett sätt där han tydligt struntade i konsekvensen och bara var ute efter en sak. Det gav 6-1.

På ett sätt gillar jag passion och att man blir förbannad. Det hade däremot varit betydligt bättre om man hade fått in attityd i spelet från start istället. Jag tycker att det är för dåligt att inte komma bättre taggade till en sådan här tuff uppgift. Karlskrona vinner med 6-1 utan att behöva jobba speciellt hårt för det.

Nä… Den här matchen glömmer vi. Jag tycker laget visat, framför allt i de senaste hemmatcherna, att man kan spela riktigt bra ishockey. Det gäller dock att inte glömma bort varför man lyckades så bra i dessa matcher. Ödmjukheten måste tillbaka. Det är hårt och uppoffrande spel tillsammans. Det är att agera för lagets bästa i alla situationer och att vara kreativ i rätt lägen.

Det är både ledarnas och spelarnas egna ansvar att ta sig tillbaka dit.

I övrigt noterar jag att Wade Bergman inte ens var ombytt i dag.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Ludvig Nilsson, Johan Persson och Robin Persson.
2: Oscar Johansson, Didrik Strömberg, Andreas Molinder, Edgars Klavins, Jonathan Carlsson och Patrik Norén.
1: Mika Norja, Emil Pettersson, Tommy Stenqvist, Thomas Hundertpfund, Jeremy Boyce, Emil Berglund, Jens Westin, Nils Bergström, Daniel Öhrn, André Hult och Eric Moe.

Det viktiga är att ha kul

Efter 2-5 mot Mora, 2-6 mot Karlskrona, 1-6 mot Timrå, 1-3 mot Karlskoga, 3-6 mot Malmö, 1-2 mot Björklöven och 2-3 mot Oskarshamn i sju av de åtta senaste (seger mot Troja 3-0 mitt i där också) åkte anrika seriejumbon Södertälje in på Hovet inför 6646 åskådare i kväll.

I går hade SSK-fansen gjort detta som passning till laget.

När sådant där händer eller våldshandlingar som överlag riktas i besvikelse mot sitt lags insats så kommer alltid samma tanke upp för mig. Är inte idrottens roll att förbättra folkhälsan? Det finns väl inget frisk i att känna sådan frustration över sitt lag att man måste agera ut så kraftigt för att själv bli av med den?

Jag kan samtidigt känna igen mig i tankemönstret. Jag blir jäkligt frustrerad många gånger som supporter även om jag aldrig skulle förmå mig gå så där långt så klart.

Jag blev därför glad av att se banderollen som de SSK-fans (förmodligen andra än de som tände ljusen) som var på Hovet tagit med sig. ”Det viktiga är att ha kul”, stod det på den. Då var vi tillbaka där. Folkhälsa! Det är ju bara idrott! Södertäljes lagkapten sa i segerintervjun (japp, SSK vann med 2-1 och tog alla tre poäng) efter matchen att när de såg banderollen så blev de mer avslappnade. Ett fantastiskt exempel på fans som kunde släppa sina egna behov och lyfta fram vad de trodde laget behövde mest just nu.

Så enkelt. Men ändå så svårt.

Det vi Timråsupportrar kan göra just nu för klubben är att köpa biljetter. Bor man för långt för att gå så kan man stödköpa biljetter. Bor man nära kan man köpa och även stötta laget på plats under matcherna. Det är en del 08-supportrar som börjat med att stödköpa, eller ”vaska” som kallar det därnere. Så länge det är så långt ifrån fullsatt så är det ju bara bra för klubben.

Jag tror inte på konceptet att man ska gå på hockey bara för att stödja utan att jag tror på att man måste gå för att man tycker att det är roligt att gå. Däremot så kan man ju som supporter ändå välja att just stötta för att man vill hjälpa klubben på både kort som lång sikt.

För det här med ekonomi är ju ett kontinuerligt orosmoln i Timrå IK. Det som hänt de senaste åren kopplat till de tomma läktare som vi har på matcherna skapar så klart nya funderingar. Jag har inget svar på hur tufft läget är just nu men jag har förhoppningar om att få det på måndag då man håller informationsmöte. Det bör alla som kan och vill bli mer insatt gå på. Det brukar vara öppen och ärlig information samt högt till tak för diskussion.

I morgon är det bortamatch. Karlskrona. Seriens bästa hemmalag. Ett topplag vars maskin hackat lite på sistone. Man har förlorat fyra av de fem senaste. Man har dessutom bara gjort ett mål på de fyra förlusterna. Alla dessa fyra förluster har dock kommit på bortais. Senast man spelade hemma kördes Oskarshamn över med 6-1.

Timrå har oklar form. Det har varit både fågel, fisk och mitt emellan i insatserna de senaste fem matcherna. Till i morgon kommer Andreas Molinder tillbaka. Jag hoppas han tagit in hur laget spelat utan honom och omsatt det i att förändra i sitt spel. Han har bra teknik och är ganska smart vilket ger förutsättningar för att han ska kunna bli mer effektiv i alla aspekter av spelet. För att bli det behöver han dock inse att han inte ska driva spelet utan vara en del i spelet som alla andra, trots att han är mer meriterad. Det är i alla fall min analys av hans spel kontra lagets den här säsongen och varför det klickat.

Återkommer i morgon efter matchen. Förhoppningsvis glad, lugn, sansad och analytisk.

Ha de gott!

Mitt OS-lag – Kanada

Inför OS:

För mig som hockeyälskare är OS-år något extra. Det är numer den enda landslagsturnering vi har med alla de bästa spelarna med. Jag kommer ta ut mina trupper hos alla de sex toppnationerna den närmaste tiden. Sverige tog jag ut här för inte så länge sedan. Om jag får anledning att göra någon ändring tänker jag avvakta med.

I dag tänkte jag fokusera på Kanadas lag. De har ju som vanligt den största bredden av meriterade spelare att välja på. Oftast kan de också ta ut de bästa lagen på pappret utifrån det. En stor snackis på sistone har varit i och med Steven Stamkos benbrott. Då skador är en sådan stor del av sporten numer så är det ju omöjligt så att vi kan förvänta oss att exakt alla de bästa spelarna kommer kunna delta. Media därborta är dock ännu hoppfulla kring Stamkos och så länge det inte sägs säkert att han är körd för OS så har jag med honom i mitt lag.

Så här ser mitt kanadensiska lag ut:

Målvakter:

Roberto Luongo, Vancouver Canucks
Corey Crawford, Chicago Blackhawks
Marc-Andre Fleury, Pittsburgh Penguins

Kommentar: Den svagaste lagdelen och lite av lagets akilleshäl. Ändå kan de i mitt lag ha två Stanley Cup-vinnare och en olympisk mästare. Det är med andra ord inte kattskit och anledningen till att jag väljer just dessa framför andra likvärdiga alternativ. Problemet är dock att ingen av dessa tre målvakter visat sig kontinuerligt bra och har haft en del bekymmer. Crawford har en ganska kort tid som toppmålvakt och både Luongo och Fleury har sviktat i viktiga matcher på senare år. OS är dock en kort turnering där det går att både hitta en formtopp som formsvacka. Utifrån erfarenhet väljer jag Luongo som etta.

Backar:

Duncan Keith, Chicago Blackhawks
Shea Weber, Nashville Predators

Jay Bouwmeester, St. Louis Blues
Alex Pietrangelo, St. Louis Blues

Marc-Edouard Vlasic, San José Sharks
Drew Doughty, Los Angeles Kings

Brent Seabrook, Chicago Blackhawks
P.K Subban, Montreal Canadiens 

Kommentar: När man väljer Kanadas lag handlar det mycket om vilka man ska välja bort snarare än vilka man ska välja. Så även på backsidan. Den jag främst valt bort är Kris Letang som precis som Norris-vinnaren P.K Subban är en spelare som tar risker i spelet. De är riktigt vassa offensivt men slarviga. Kanada har dock inte riktigt behovet av den typen av spelare då man har backar som i stort sett håller den klassen i power play samtidigt som de är mycket säkrare i spelet i övrigt också. Den typen av backar har jag istället valt på tre backpar. Som åttonde back får Subban ändå vara med som en offensiv specialist att kasta in vid behov. Att jag väljer honom före t ex Letang, Dan Boyle eller Mike Green m fl beror på att Subban är hetare just nu.

Forwards:

Steven Stamkos, Tampa Bay Lightning
Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Martin St. Louis, Tampa Bay Lightning

John Tavares, New York Islanders
Joe Thornton, San José Sharks
Ryan Getzlaf, Anaheim Ducks 

Matt Duchene, Colorado Avalanche
Jonathan Toews, Chicago Blackhawks
Corey Perry, Anaheim Ducks

Logan Couture, San José Sharks
Patrice Bergeron, Boston Bruins
Milan Lucic, Boston Bruins

Claude Giroux, Philadelphia Flyers
Jamie Benn, Dallas Stars 

Kommentar: Nummer ett här är att välja fyra centrar och sedan fylla på med yttrar alternativt centrar som får finna sig i att spela ytter. Jag valde Crosby, Thornton, Toews och Bergeron som mina fyra centrar. Crosby för att han är bäst, Thornton för att han är en suverän playmaker medan Toews och Bergeron är sådana otroligt bra tvåvägscentrar. Steven Stamkos och John Tavares är givna i laget men får finna sig i att spela ytter utifrån sin spelstil. De är främst offensivt starka och de är framför allt vassa målskyttar.

Martin St. Louis är en spelare jag tänker kommer vara ännu bättre på stor rink och han gillar ju att spela med Stamkos så han får spela i förstakedjan. Tavares passar nog bra med Thornton. Vem gör inte det, förresten? Ryan Getzlaf har ett spel som kan göras om till en tekniskt skicklig powerforward istället för puckförande center, anser jag. Han skulle ge bra tyngd med Thornton och Tavares.

En stor del i Colorados succé har Matt Duchene varit. Han känns given och var ju också en av de bästa i Kanadas VM-lag i våras också. I fjärdekedjan har jag satt in den duktige tvåvägsspelaren Logan Couture och Milan Lucic. Den sistnämnda känns kanske tveksam men jag tror att Kanada, trots att det är 2014 då och stor rink, mår bra av att ha åtminstone en spelare som kan fokusera på att vara skrämmande att möta rent fysiskt för andra lag. Lucic är ju ingen renodlad goon direkt heller utan gör ju en hel del poäng också.

Utanför fyra kedjor har jag satt Claude Giroux utifrån att han haft en tung höst men att han får komma med som extraforward utifrån den kunskap han besitter på isen. Han är en bra ersättare om något stort namn faller bort. Jamie Benn tas med där också utifrån att han kan användas i de flesta olika rollerna. Spelare jag valt bort är Rick Nash som jag inte är så hög på numer. Ingen av bröderna Staal känns som de räcker till heller. Vill man ha färre centrar som yttrar så är t ex Patrick Marleau, Patrick Sharp och Chris Kunitz bra alternativ men jag valde skill före position. Jag känner väl att i ett OS så borde spelarna köpa en mindre roll lättare samt att dessa spelare är så pass skickliga så att de borde ha lätt att anpassa sig också.

Mitt JVM-lag

Sverige har JVM på hemmaplan om en månad. Något jag ser mycket fram emot och jag kommer också att åka ner och se semifinalerna, bronsmatchen och finalen på plats. Förhoppningsvis med så många av de bästa spelarna i de bästa lagen som möjligt. Den här säsongen har dock hittills 19 juniorer (Fem kanadicker, fyra amerikaner, tre svenskar, tre finländare, tre ryssar och en lett) fått chansen i NHL och hur många av dessa som får möjlighet att vara med återstår att se. Ja, letten får ju så klart inte spela JVM oavsett eftersom de inte är kvalificerade. Sveriges trio Hampus Lindholm, Elias Lindholm och Filip Forsberg är det nog ganska låga procents chans på att kommer att komma loss till Sveriges lag. Jag har inte tagit med dem i mitt lag av den anledningen.

Jag har klurat en hel del på detta svenska JVM-lag och tänkte ta ut ett lag tidigare men då jag inte funnit några sändningar från juniorlandskamperna i höst så har det blivit svårare. Det är lättare att sålla spelare när man ser dem i det sammanhang de ska spela. Att se en ung back åka omkring och spela på säkerhet i SHL är ganska svårt att omsätta till vad han kan bidra med i power play i ett JVM t ex.

Jag tycker dock att jag kommit så långt som jag kan i mina funderingar. Så här följer mitt lag:

Målvakter:

Oscar Dansk (94), Erie Otters
Samuel Ward (95), Luleå HF
Marcus Högberg (94), Mora IK / Linköpings HC

Kommentar: Oscar Dansk är given etta. Han tillhör de allra bästa målvakterna i de kanadensiska juniorligorna och har goda chanser att bli en NHL-målvakt med tiden. Bakom honom är det inte lika starkt som det brukar vara för Sverige men jag tycker att Samuel Ward (som sänkte Timrå i J20-SM i våras) ligger bäst till som back-up tillika som förstemålvakt nästa år just nu. Högberg är stor med bra högstanivå men ännu lite väl ojämn för att jag skulle vara trygg med honom som mer än reserv.

Backar:

Gustav Olofsson (94), Colorado College
Lukas Bengtsson (94), Mora IK

Linus Arnesson (94), Djurgårdens IF
Christian Djoos (94), Brynäs IF

Robert Hägg (95), Modo HK
Ludwig Byström (94), Färjestads BK 

Rasmus Andersson (96), Malmö Redhawks

Kommentar: Jättesvårt att sålla bland alla backar. Det finns många aspiranter men Linus Arnesson, Christian Djoos och Robert Hägg var med förra året och var alla tre bra i den turneringen. Ingen av dem har haft någon jätteutveckling i höst men det är naturligt för unga backar som spelar seniormatcher med stor press på resultat att det går lite upp och ner. Gustav Olofsson är en doldis som flyttade med sin familj till USA när han var drygt 15 år. Jag har aldrig sett honom men han får mycket beröm från förbundskaptenen och valdes tidigt i draften. Han känns given likväl som Moras succéback Lukas Bengtsson som gjort mycket poäng i Hockeyallsvenskan i höst.

Så efter dessa återstår två platser med väldigt många kandidater. Jag valde dock Ludwig Byström. Han är lite slarvig men har en bra höst bakom sig där han tagit en ordinarie plats i Färjestad och gjort sju poäng och varit +9 på 23 matcher. Som sjundeback finns massvis med alternativ. Jag valde bort killar som Jesper Pettersson och Calle Andersson trots att de var väldigt aktuella redan förra året. Jag valde bort samtliga av Skellefteås backtalanger. Jag valde bort store Carl Dahlström och lille Mattias Nilsson. Karlskronas duktige Calle Rosén också valdes bort. Jag valde även bort Timråbackarna Stenqvist, Strömberg och Borgman. Jag valde också bort supertalangen Oliver Kylington. Det finns fler som kan anses aktuella som jag inte nämnt också. Jag valde däremot Rasmus Andersson från värdstaden Malmö. Pucksmart back med hög potential i sitt spel. Spelar redan sin andra säsong i Hockeyallsvenskan och har gjort åtta poäng i höst. Jag tror han skulle göra riktigt bra ifrån sig om han fick chansen.

Forwards:

Andreas Johnson (94), Frölunda HC
Alexander Wennberg (94), Frölunda HC
Gustav Possler (94), Modo HK

André Burakovsky (95), Erie Otters
Lucas Wallmark (95), Luleå HF / Asplövens HC
Sebastian Collberg (94), Frölunda HC

Jacob de la Rose (95), Leksands IF
Oskar Sundqvist (94), Skellefteå AIK
Filip Sandberg (94), HV71

Edwin Hedberg (94), Modo HK
Christoffer Forsberg (94), Färjestads BK
Ludvig Nilsson (94), Timrå IK

Nick Sörensen (94), Quebec Remparts

Kommentar: Med Elias Lindholm och Filip Forsberg i NHL blir det SHL:s succéspelare Andreas Johnson och Gustav Possler som får bära laget offensivt. Possler är skadad för tillfället men ännu har ingen säkert utropat att han missar JVM. Med dessa finns också spelskickliga centrar som Alexander Wennberg och Lucas Wallmark som båda är riktigt bra på den här nivån. André Burakovsky har producerat starkt i OHL och är så klart en offensiv ledare också. Sebastian Collberg har en intressant karriär. Han har redan spelat två JVM och har en mäktig juniorkarriär men har ännu inte lyckats på seniornivå. En väldigt bra juniorspelare är han dock och i JVM spelas det ju juniorhockey, trots allt.

I tredje- och fjärdekedjan har jag satt hårt jobbande och riviga spelare. Filip Sandberg var en av lagets bästa förra JVM och store Jacob de la Rose bidrar med mycket kraft och har haft en okej höst med Leksand. Gänglige Oscar Sundqvist är en finurlig spelare med bra offensiva egenskaper. I fjärdekedjan har jag satsat på fart. Den enda riktiga ”skrällen” i den här truppen skulle vara Christoffer Forsberg som inte har någon juniorlandskamp på meritlistan. Han har dock varit dominant i Färjestads J20 och har imponerat på mig även i A-laget där han just nu håller t ex Christian Berglund på bänken. Forsberg är en riktigt snabb tvåvägscenter med bra teknik. Jag tycker han är det bästa alternativet till fjärdecenterplatsen. Edwin Hedberg och Ludvig Nilssons kraftfulla fart med tufft och rakt spel kommer tillsammans med Forsberg ge en riktigt energistark fjärdekedja som är jobbig att möta. Nilsson är användbar även framför mål i power play och är ju riktigt bra på att täcka skott och spela box play. Noterbart i det är att både Hedberg och Forsberg härstammar från Östersund.

Nick Sörensen var med i förra årets JVM men gjorde då en blek insats, tycker jag. Jag vet inte hur mycket det påverkat att han spelar sin tredje säsong på liten rink nu. Nu är han ett år äldre och har ökat sin poängproduktion i QMJHL. Han kan mycket väl visa sig ta en ledande roll offensivt eller en checkande roll men minnet från förra säsongen håller honom som 13:e forward inledningsvis. Av de jag valde bort sticker väl William Nylander ut men han känns som han ska ha en offensiv roll och frågan är om han platsar där nu? Jag tycker inte det. Victor Crus Rydberg, Daniel Zaar och Emil Pettersson är andra exempel på spelare som behöver ta en offensiv roll för att bidra men inte räcker för en plats där, anser jag. Bland tänkbara gnuggare har bröderna Karlsson och/eller Gustav Rydahl bra chans att ta en plats i fjärdekedjan. Om de inte kommer med kan de trösta sig med att Johnson, Wennberg och Collberg kommer lämna hål i Frölundas laguppställning under JVM.

Porsberger kom aldrig rätt

[singlepic id=1649 w=320 h=240 float=none]
Foto: Katarina Olsson

Johan Porsberger lämnar Timrå

Johan Porsberger var en intressant värvning på förhand. En högerfattad målskytt som hade en bra juniorkarriär i Luleå och hade gjort 14 poäng på 28 matcher med Asplöven sista året som junior.

Första året som senior kom han in i ett rollförvirrat Timrå där man inte visste vilka som skulle ta vilka roller och vet väl knappt det än även om det är mer tydligt nu. Ett lag med många unga spelare. Porsberger gav sig en dålig start med att dra på sig ett onödigt matchstraff i första matchen för spearing.

Därefter har Porsberger sökt sig in i lägen, fått chansen i power play och i bra omgivningar men inte hittat rätt. Då han inte har så många fler egenskaper än att vara målskytt så har han hamnat utanför laget ofta på sistone och att han nu väljer/får lämna känns naturligt. Timrås värvning av Johan Persson kändes också som en naturlig ersättare till det man hade hoppats att Porsberger skulle lyckas vara.

Johan Porsberger är långt ifrån en körd spelare på elitnivå men behöver som jag ser det jobba med hela sitt spel så han har något att falla tillbaka på även när skotten inte sitter. De här renodlade målskyttarna får inte riktigt plats i dagens elitishockey.

Det är så här vi ska se ut

Timrå IK – Rögle BK 3 – 2 str:

Timrå gjorde något annorlunda i dag. Timrå vände och vann en tuff och jämn match. Man var illa ute stundtals men hittade en väg att vinna istället för en väg att förlora. Jag hoppas den här matchen får betydelse i hur laget agerar även framåt för det är så här det här laget skulle kunna bli framgångsrika.

Självklart är matcher som mot Djurgården förra lördagen bäst men serien är för tuff för att man ska få den utdelningen i spelet varje match. Det har varit och kommer fortsätta vara många jämna matcher. Timrå hade trots en sämre start i dag med sig krigarinsatsen från matchen mot Djurgården och sjönk aldrig ihop. Laget slet stenhårt, täckte skott, tacklade, offrade sig och var bra på att ta sig in i trafiken framför mål. Dessutom har man en av seriens bästa målvakter längst bak som ger laget en chans att vinna med sitt sätt att spela. I dag var han femstjärnig.

Rögle ska vara bättre än Timrå och var det också stundtals i matchen. Timrå behövde jobba till sig den här segern och det var precis det man gjorde. Den här ”vi ger aldrig upp”-hockeyn var tillbaka. Timrå ger så klart inte upp matcher annars heller men det blir liksom mer på riktigt när man som lag kan öka glöden under en match trots att man ligger under och liksom komma närmare och närmare. Nu spelade man med ett kollektivt självförtroende som i sättet man spelade på trodde på en vändning. Man jobbar hårt för att underläget inte ska bli större och man nöter hårdare och hårdare offensivt för att få in den där kvitteringen. I den första perioden upplevde jag att Rögle hade ett tyngre lag medan det ju längre matchen gick kändes det som att Timrå gick upp några kilo per spelare.

Det faktum att man faktiskt fick vända och vinna denna tajta kampfyllda match hoppas jag kan bli starten på ett trendbrott som innebär att man kan vinna fler sådana matcher. Än så länge är detta bara en match och därav långt ifrån någon ny trend men jag kunde efter matchen känna en stolthet över hur laget jobbade till sig denna tvåpoängare.

Jag tycker dagens match var en riktigt bra hockeymatch. Jag tycker också att det var flera spelare som stod för starka individuella insatser.

Emil Pettersson börjar likna en ung Peter Regin i sättet han tar sig fram på isen. Ludvig Nilsson och Jeremy Boyce ser ut som spelmässiga tvillingar i sättet de går rakt på mål, styr, skymmer, köttar och de är riktigt bra att täcka skott i egen zon. Deras viljestarka raka spel har också gjort dem till lagets två bästa poängplockare hittills. Om jag ska jämföra med gamla Timråstjärnor så kommer Robert Carlsson upp en jämförbar spelare sett till spelstilen. Emil Berglund, Daniel Öhrn och Didrik Strömberg står också för starka insatser och tillhör de mest drivande i vändningen.

Solklart bäst var Mika Norja. Det går väl att diskutera något av målen men tar man 43 skott och fem av fem straffar så är man ju rätt godkänd. Att han dessutom räddar laget storligen i spelmässiga svackor och släpper mycket få returer matchen igenom så är det fem stjärnor av fem som gäller. Han var den enskilt största anledningen till att man vänder och vinner.

Tabellmässigt ger det här ingen större skillnad mot hur det var innan matchen. Hade den förlorats så hade det ju sett sämre ut så klart. Laget är hur som helst kvar på elfte plats med tre poäng ner till strecket neråt och fem poäng upp till det närmaste strecket uppåt.

Spelarbetyg Timrå IK

5: Mika Norja.
4: Ludvig Nilsson, Jeremy Boyce, Emil Pettersson, Daniel Öhrn, Emil Berglund och Didrik Strömberg.
3: Robin Persson, Johan Persson, André Hult och Tommy Stenqvist.
2: Nils Bergström,  Edgars Klavins, Jens Westin, Patrik Norén, Thomas Hundertpfund, Oscar Johansson, Jonathan Carlsson, Wade Bergman och Eric Moe.
1: Ingen.

*Johan Porsberger spelade ej.