Det blir dramatik in i det sista

Timrå IK – Troja/Ljungby 3 – 1

1-0 Thomas Hundertpfund 10 (Carlsson 5) 11:50
2-0 Didrik Strömberg 1 (Bergström 17) 42:07
3-0 Nils Bergström 9 (Hult 13, Stenqvist 5) 48:57
3-1 Tomislav Zanoski 4 (Johnsson 10, Mar.Nilsson 8) 52:28
Skott: 22 – 31

Timrå gjorde sitt hemma mot Troja/Ljungby men då både Rögle och Mora lyckades vinna varsin straffläggning innebär det att Rögle är klar för playoff och att Timrå måste ta två poäng mer än Mora i den avslutande omgången på tisdag.

Matchen i sig blev ingen bländande historia. Timrå för spelet i 50 minuter medan Troja backar hem och täcker av mitten av egen zon. Timrå (och många andra lag också) har rent allmänt svårt att skapa chanser mot lag som spelar på det sättet. Timrå är ett lag som gärna behöver få flygande anfall och det är svårt att få när motståndet hela tiden har alla spelare hemåt.

Troja var inte särskilt aggressiva i sitt försvarsspel så Timrå hade med bättre energi och mod kunna ta sig in mer och skapa mer chanser tror jag. Troja gör det dock bra. De spelar avslappnat och håller sig planen och sedan vänder de med bra fart när de får läge. Som matchen blev så skapade Troja nästan fler heta målchanser än Timrå.

Timrå hade stora problem i framför allt den andra perioden. Trots att Troja inte satte så mycket press i uppspelsfasen så slog Timrå många dåliga passningar och krånglade till det. Min analys av det är att man var tagen av allvaret på något sätt. När man heller inte skapade så mycket så sjönk energin i laget mer och mer.

Jonathan Iilahti blev Timrås stora matchhjälte i dag. Han kommer upp med flera riktigt bra räddningar i viktiga lägen och såg till att Timrå behöll sin ledning in i den tredje perioden.

Timrås 1-0, som kom i första perioden, var ett väldigt dråpligt mål. Thomas Hundertpfund skjuter på en Trojaspelare och pucken går i en båge över Viktor Kokman och in. Kokman tappar blicken på pucken och blir helt ställd.

Timrå gör också det viktiga 2-0 målet i början av den tredje perioden. Målet som avgör matchen och som får allt att släppa för Timrå. Det är Didrik Strömberg skjuter från blå och tack vare en fantastisk åkning och skymning av Ludvig Nilsson i rätt läge så kan pucken hitta in. Didriks första mål i Timrå IK:s A-lag blev ett oerhört viktigt sådant.

Efter att Timrå gör 3-0 i power play av Nils Bergström som drar upp ett snabbt skott i krysset så kändes som att matchen var över. Troja ska dock ha heder för sin insats sett till förutsättningarna, d v s att de är klara för Kvalserien nedåt. Lagets nye coach Paul Thompson matchade laget friskt och lät heta spelare spela mer. Troja släppte aldrig matchen utan kämpade in i det sista på så sätt. Troja gör också en mycket vacker reducering med fint klapp-klapp mellan Markus Nilsson, Johan Johnsson och målskytten Tomislav Zanoski.

Timrå jobbar dock bra och spelar hem matchen på ett bra sätt defensivt. Troja har en riktigt bra chans till ytterligare reducering och det är deras bästa offensiva i matchen och under säsongen, Henrik Eriksson, som kommer fri men Jonathan Iilahti är följsamt bra med där också.

Totalt sett gör Timrå ingen stor insats i dag men gör tillräckligt för att vinna. Det är framför allt spelet i andra perioden som jag tycker sänker totalbetyget. Oavsett hur det går i den sista omgången tycker jag Timrå kan vara stolta över den här säsongen. Man slutar sämst åtta och har häng på playoff in i det sista och har mellan 22-28 poäng ner till det negativa kvalet beroende på resultaten i sista omgången. Jag skulle ljuga om jag skulle skriva att mina krav på laget på förhand var högre än så även om jag tror att en playoff-plats skulle ge ett behövligt uppsving för hela klubben.

Det enda Timrå kan göra i den sista omgången är att vinna sin match. Det är seriesegrarna Malmö på bortais som väntar så på pappret är det ingen lätt match. Däremot vann Timrå därnere när de möttes tidigare i vinter med 0-1. Timrå måste vinna för att ha en chans på playoff. Om Mora tar en poäng borta mot Oskarshamn måste Timrå dessutom vinna efter full tid. Tar Mora mer än en poäng går de till playoff.

Moras form är väldigt bra. Mot Malmö i dag vänder man 0-3 och 1-4 till straffseger och dominerar matchen stort skottmässigt. Jag har inte sett matchen men siffermässigt är insatsen imponerande. Mora har vunnit fem av de sex senaste matcherna och gjort mycket mål. Tar de playoff-platsen är det svårt att säga att de inte gjort sig förtjänta av den.

Allt kan dock hända i en sista omgång. Då kan ”darret på vallen” komma som Kalle Grenemark skulle ha sagt.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Jonathan Iilahti
4: Ingen.
3: Oscar Johansson, Ludvig Nilsson och Nils Bergström, Jeremy Boyce, Anton Wedin, Didrik Strömberg, Robin Persson, Jens Westin, Tommy Stenqvist och André Hult.
2: Thomas Hundertpfund, Per Hallin, Emil Pettersson, Emil Berglund, Andreas Molinder, Patrik Norén och Jonathan Carlsson.
1: Ingen.

Blytung förlust

Timrå IK – IK Oskarshamn 1 – 3

0-1 Lukas Ericsson (Engsund, Valdix) 00:17
1-1 Anton Wedin (Pettersson, Moe) 08:22
1-2 Oscar Engsund (Johndon, Lidhammar) 22:23
1-3 Victor Svensson (Sylvegård, Backman) 35:09
Skott: 32 – 17

Timrå hade allt i egna händer med tre omgångar kvar. Kvällens resultat gör att läget istället ser att ha slunkit ur händerna. När både Rögle och Mora lyckas ta full pott på bortais och Timrå tar noll poäng på hemmais är Timrå nu i en situation där man behöver hjälp från annat håll.

Timrås spel gladde inte heller. Allt som sett så bra ut den senaste tiden var som bortblåst. Framför allt saknades den där rätta energin och farten i laget som ju den senaste tiden gjort att man vunnit mycket närkamper och kunnat sätta tonen för spelet.

Timrå gör ett uruselt första byte, där Thomas Hundertpfund tappar pucken, och hela laget faller ihop. 0-1 efter 17 sekunder. Även om jag tycker att laget kommer tillbaka hyfsat i den första perioden med två klarade box play och kvittering i power play så var ändå inte den där rätta energin på plats i laget.

Oskarshamn var rakt igenom bättre och jobbade hårdare. Från den andra perioden och framåt var det egentligen inget snack. De låg hela tiden på rätt sida och spelade både aggressivt och tajt utan puck. Timrå hade mycket puck men utan sin fart så kunde man inte penetrera det samlade försvaret och hade svårt att skapa chanser. Oskarshamn täcker mycket skott och det var få skott som var farliga på Oskarshamns målvakter.

Att Oskarshamn var hetare i närkampsspelet gjorde att Timrå fick en hel del bekymmer i egen zon. Vid 1-2 vinner Oskarshamn varje duell efter en tekning och till slut slinker ett backskott in. Vid 1-3 är det Eric Moe som sumpar ett enkelt pass och laget i sig är alldeles för utspridda och tröga för att hinna hjälpa till. Det är ju faktiskt i andravågen av den kontringen som 1-3 sitter. Då har ingen av Timrås forwards hunnit ner.

I den tredje perioden när Timrå ska försöka gå ikapp har Oskarshamn bra kontroll. Det lyfte aldrig för Timrå i matchen. Man skapar några chanser på individuella prestationer och man fick några möjligheter i power play utan att få det där riktiga trycket.

I slutet tycker jag att man coachar väldigt dåligt när man får möjlighet att spela sex mot fyra. Jag förstår inte varför spelare som Jonathan Carlsson och Andreas Molinder gör inne på isen då. Jonathan Carlsson har inget att bidra med offensivt och när han fick pucken lägger han en märklig backhand i rundeln som tar udden av den sista chans man hade i matchen. Andreas Molinder kan som jag skrivit blixtra till ibland men i dag var han svag matchen igenom.

Det är överlag många spelare som man kan känna besvikelse över i den här matchen. Trots tre insläppta på 17 skott är inte Jonathan Iilahti en av dessa. Han gör bra räddningar och inget av målen var hans fel.

Timrå är nu åtta och måste gå om ett lag för att nå playoff. Rögle har fem poängs försprång med sex poäng att spela om. Mora har enbart två poäng mer men betydligt bättre målskillnad än Timrå. Det betyder att det räcker för Mora att ta fyra poäng på de två matcherna Malmö hemma och Oskarshamn borta för att vara helt säker. Timrå har Troja/Ljungby hemma på fredag och den ska och behöver man ta alla tre poäng i. Sedan väntar en svår bortamatch mot Malmö i sista omgången. Oskarshamn är också med lite nu med två poäng bakom Timrå och fyra efter Mora.

Chansen till playoff gick från hygglig till ganska liten i och med kvällens matcher. Jag har dock varit med tillräckligt länge för att veta att inget är klart. Många lag kan få darr i avgörande matcher. Gör Timrå sitt och vinner på fredag så kommer det i alla fall leva in i sista omgången hur än det går i övrigt.

Det här var dock riktigt riktigt synd.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Oscar Johansson, Emil Pettersson, Anton Wedin, Daniel Öhrn och Robin Persson.
2: Jonathan Iilahti, Nils Bergström, Didrik Strömberg, Johan Persson, André Hult, Patrik Norén, Ludvig Nilsson, Jens Westin och Andreas Borgman.
1: Eric Moe, Per Hallin, Emil Berglund, Jeremy Boyce, Andreas Molinder och Jonathan Carlsson.

X – Thomas Hundertpfund spelade för lite för att betygsättas.

Med hjärta från tryout till ledargestalt

[singlepic id=1665 w=320 h=240 float=none]
Foto: Katarina Olsson

Om Oscar Johanssons säsong och resa:

I Timrås formtopp på senare tid har en rad spelare lyft sig och tillsammans med Jonathan Iilahti så skulle jag vilja påstå att Oscar Johansson varit den som imponerat mest på mig. Han har gjort en bra resa.

Jag har skrivit mycket om hans bakgrund genom åren men jag kan dra den i korta drag igen. Jag har följt Oscar i alla år sedan han kom fram som en exceptionell talang i 15-års åldern. Han var poängkung i J18-laget som U16-spelare och målkung i J20-laget som U17-spelare t ex.

Sedan följde några tyngre år. Han började halka ur sin kulls landslag och fick inte spela någon VM-turnering för vare sig U18 eller U20. Han tog sig inte in i Timrås A-lag och hamnade i Sundsvall Hockey. Inget ont om Sundsvall Hockey men hamnar man där som 19-åring så är det som ett trappsteg till något bättre.

För Oscar rullade det dock längre inte på i samma enkla takt som i pojk- och junioråren och han stod länge kvar på sitt trappsteg. Han stannade dock i Sundsvall och kämpade på där i fem säsonger och tog tid på sig att växa som spelare. Den femte säsongen var han lagets ledare och fick bära ett ”C” på bröstet.

Efter att Sundsvall ramlat ur Hockeyallsvenskan hamnade han först i Borås men de blev tvångsdegraderade. Då fick han istället chansen i uppflyttade Asplöven istället. Säsongen i Asplöven blev dock ingen rolig historia för Oscar. Han drabbades av både hjärnskakning och måltorka. Han gick från tre säsonger med 14, 18 och 18 mål i Hockeyallsvenskan till att enbart göra fyra mål.

Efter säsongen var Oscar åter kall på marknaden. Moderklubben hade dock degraderats till Hockeyallsvenskan och tvingats till rekonstruktion. Trots detta hade Timrå svårt att göra plats för Oscar i laget. Man valde att satsa på yngre förmågor i första hand. Sent omsider, mitt i juni, sajnade han dock ett tryout-kontrakt med Timrå IK. Oscar tog den dealen med ära.

Jag tyckte länge under försäsongen att det var långt ifrån självklart att hans tryout skulle förlängas men när serien väl började så började Oscar också att producera. Han klev fram i många matcher och spelade med mycket energi. Han fick dock förlängt men fick efter det en dipp för att sedan bli starkare och starkare. Så skulle i alla fall jag beskriva hans insatser under säsongen.

Tittar vi statistiskt så är han delad etta i den interna målligan på 14 mål. Han är trea i interna poängligan med sina 23 poäng. Oscars grund som spelare om vi går tillbaka till juniortiden sitter i att han är en väldigt bra målskytt och duktig på småytor och i närheten av målet. Den grunden har han kvar och den gör att han gör mycket poäng.

Även om hans offensiva tankenärvaro är en grund till många av hans poäng så finns det en ännu viktigare del i hans spel. Nämligen hans hjärta och driv. När Oscar är arg och bestämd så tycks han få med sig pucken och även få betydligt mer fart i sitt spel. Skridskoåkningen är annars en del i spelet som gjorde att han stagnerade lite de sista junioråren men när drivkraften är stor så är den inte ett bekymmer för Oscar. Han har också tagit en stor roll i lagets box play där han gjort det bra hela säsongen.

Oscars hjärta för Timrå IK är uppenbarligen stort och att få spela i A-laget har givit honom ett stort lyft mot föregående säsong. Trots en mindre roll så producerar han nu på samma produktionsnivå som han hade i Sundsvall.

Jag får också uppfattningen av att Oscar är en viktig ledartyp för de yngre spelarna i laget och har på så sätt gjort mycket nytta den här säsongen. Ser man till att han spelat i enbart norrländska allsvenska klubbar så må han vara en av de hockeyspelare i landet som åkt mest buss de senaste sju säsongerna. Han är på så sätt något annat än t ex Per Hallin och Robin Persson. Oscar är en mycket rutinerad spelare på den här nivån och dess förutsättningar. Han har dessutom enbart spelat i lag som varit på den nedre halvan, som Timrå i huvudsak varit den här säsongen. Han om någon har också skäl att vara extra sugen på den här playoff-platsen.

Utan stort hjärta för sporten hade han inte fortsatt jobba sig långsamt bättre från motgång under icke glamourösa förutsättningar. Speciellt inte med tanke på att han tidigt gick väldigt fort fram genom pojk- och juniorlag. Det är hjärtat som också nu tagit honom förbi sin tryout till att bli en av lagets ledare på isen i säsongens avslutande och viktigaste matcher.

Nu när säsongen håller på att dra ihop sig så har Oscar också spelat sin bästa ishockey. På de tre senaste matcherna har Oscar gjort tre mål och två assist. Han visar i sina aktioner på isen att han vill något och jag upplever att han får med sig andra i det. Jag skrev bl a efter Röglematchen i lördags att jag gillade hans tackling i första bytet, även om han blev utvisad. Jag tycker att det satte ton.

Det är inte bara en slump att sju av hans 14 mål den här säsongen varit matchvinnande. Han vill vara i ”hettan” för att använda ett av Pär Mårts vanligaste uttryck. Oscar har inte bara klarat en tryout. Han har med tydlighet visat att han, i mitt tycke, bör erbjudas nytt kontrakt även nästa säsong och jag ser det inte som omöjligt att han i framtiden också kan ha en bokstav på bröstet även på sin Timråtröja.

Oscar Johansson är inte det största löftet i Timrå IK längre och han är inte den bästa spelaren. Men han har med sin bakgrund visat att hans kärlek till sporten har en segdragen hållbarhet och för det är han en stor hjälte i det tysta och värd all framgång han kan få.

Timrå imponerar

Karlskrona HK – Timrå IK 0 – 3

0-1 Jens Westin 4 (Wedin 11, Johansson 8) 11:43
0-2 Thomas Hundertpfund 9 23:31
0-3 Daniel Öhrn 8 (Johansson 9) 32:19
Skott: 24 – 18

Timrå står för en ny mycket imponerande insats då man avväpnar Karlskrona mycket effektivt på bortais. På Asplöven borta, Rögle hemma och Karlskrona borta i de tre senaste har Timrå tagit maximala nio poäng och med 12-1 i målskillnad.

Timrå har i alla tre matcherna spelat med bra energi och stark arbetsmoral. Motståndet har stora stunder sett tama ut mot Timrå i dessa matcher. Timrå vinner matcherna på bra fart åt båda håll och att vara väldigt tajta i egen zon.

Karlskrona tog väl annars tag i matchen tidigt. De hade mest puck och mest tryck i inledningen av matchen. Timrå spelade dock bra framför eget mål och Jonathan Iiilahti ser fortsatt lugn ut i kassen. Han har släppt in fyra mål på de fem matcher han stått sedan han fick komma in i mål igen. Mycket imponerande och åtminstone för min del också väldigt överraskande.

Timrå tar ledningen med 1-0 i sitt första långa anfall i matchen. Det var lagets bästa kedja för dagen (Johansson, Öhrn och Wedin) som bet sig fast i anfallszon och fick bra snurr. Det slutar med ett skott från blå av Jens Westin som tar på något på vägen till mål och styrs in. Jag trodde först att Oscar Johansson var på den men målet tillskrevs Westin.

Efter det målet äger Timrå spelet fullständigt i resterande del av den första perioden och har bud på fler mål.

I den andra perioden tycker jag det är lite väl öppet under de inledande minuterna. Det reder dock ut sig av en vacker individuell prestation av Thomas Hundertpfund. Han åker in med pucken i anfallszon där han möter samlat försvar. Karlskrona är dock passiva och det utnyttjar Hundertpfund genom att pausdra den närmaste försvararen och skicka upp ett skott i krysset bakom Patrick Galbraith. Riktigt snyggt men även lite väl enkelt om man ser det med hemmalagets ögon.

Timrå spelar sedan riktigt bra och släpper till ytterst lite bakåt samtidigt som man har en del bra framåt. Det är fart och energi samtidigt som det är full fart i hemjobbet. I egen zon lyckas man täcka väldigt mycket skott och hela tiden hamna i vägen för Karlskrona.

Halvvägs in i perioden får Karlskrona en stor möjlighet att komma in i matchen då Andreas Molinder åker ut på en holding i egen zon. Ett mycket viktigt vägskäl i denna match. Det slutade dock med Timråsuccé och ett nytt fantastisk mål i box play. Det är Oscar Johansson och Daniel Öhrn som kommer loss i en två mot en. Oscar gör en skottfint och får ner backen och flippar pucken perfekt över Öhrn som fri med målvakten lägger över på backhand och hänger pucken rakt upp i krysset. Fantastiskt vackert!

I slutet av perioden klarar Timrå också ut ett fyra mot tre för Karlskrona. Det hela kändes väldigt stabilt in till tredje perioden. Karlskrona hade förvisso två ramträffar i matchen men de fick ytterst få numerära överlägen på isen, typ tre mot två eller två mot en. Timrå var hela tiden samlade och starka framför egen kasse.

Den tredje perioden blev en defensiv uppvisning där man kontrollerar det hela på ett mycket imponerande sätt. Timrå går knappt till ett enda anfall men hamnade aldrig under särskilt hård press heller. Man håller Karlskrona på utsidan, täcker mycket skott och ligger tajt på dem, ger dem ingen tid med pucken. Jag blev riktigt imponerad.

Denna 3-0 seger flyttar faktiskt upp Timrå på playoff-plats med enbart tre omgångar kvar. Karlskrona blev i och med denna förlust också avkapade i kampen om direktplatserna till Kvalserien så det var en mycket viktig match för dem.

Timrås säsong har varit en del lågt, mycket mittemellan och en del högt men hade jag på förhand fått möjlighet att med detta lag ta en sjunde plats med tre omgångar kvar hade jag absolut tagit den.

Timrå är i ett läge där man har allt att vinna. Säsongen är utifrån sett godkänd hur än det går. Det här Timrålaget visar dock en härlig hunger efter den där playoff-platsen. Man visar i sitt agerande att man är beredd att göra allt för att nå den där platsen och jag tycker också att man visar självförtroende och mod i rätt lägen också. Det är en väldigt bra balans i lagets spel.

Det finns dock ingen anledning att få hybris över detta utan nu gäller det att man håller uppe samma energi, kampvilja och smartness hela vägen ut. Jag tycker att Timrå har en bra chans med två hemmamatcher (Oskarshamn och Troja/Ljungby) denna vecka och sedan Malmö borta nästa tisdag.

Nu har vi verkligen nerv i det här. Jag hoppas på bra uppslutning och stämning i de kommande hemmamatcherna. Mora är en poäng bakom och möter seriens två bästa lag (Västerås borta och Malmö hemma) de kommande två matcherna, Rögle är två poäng före och har Asplöven och Björklöven borta. Oskarshamn är nia, fem poäng bakom Timrå, och har sin sista chans att blanda sig i under matchen i E.ON Arena på onsdag. En match ingen supporter bör missa.

Utifrån hur Timrås spel ser ut för tillfället har vi anledning att kunna känna oss hoppfulla inför denna rafflande avslutning.

Och som sagt, vi har allt att vinna.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Robin Persson och Jens Westin.
4: Jonathan Iilahti, Oscar Johansson, Daniel Öhrn, Anton Wedin och Thomas Hundertpfund.
3: Johan Persson, Eric Moe, Didrik Strömberg, Per Hallin, Jeremy Boyce och Ludvig Nilsson.
2: Nils Bergström, André Hult, Emil Berglund, Andreas Molinder, Patrik Norén, Andreas Borgman och Jonathan Carlsson.
1: Ingen.

Mäktigt av Kanada och sorgligt för Sverige

OS-final: Sverige – Kanada 0 – 3

0-1 Jonathan Toews (Carter, Weber) 12:55
0-2 Sidney Crosby 35:43
0-3 Chris Kunitz 49:04
Skott: 24 – 36

OS-finalen blev en mäktig uppvisning av Kanada och en sorglig historia för Sverige.

Dramatiken började redan innan match då Nicklas Bäckström plockades bort kort innan värmning p g a doping. Är det något vi svenskar är bra på att avstånd ifrån och visa avsky inför så är det doping. Därför tar det också extra hårt när det inträffar. De svenska ledarna var uppenbart tagna även långt efter matchen och riktade ut ilska och besvikelse mot IOK. Av det som framkommit så har Bäckström inte försökt dopa sig utan tydligen är det läkarordinerad medicin som han omedvetet haft en för hög halt av just vid testtillfället.

Utifrån regelverket har IOK inte gjort fel i själva beslutet, utan har man för hög halt så har man. Det borde den svenska lagledningen haft bättre koll på. Jag tycker dock att det är bra att de svenska ledarna, läkaren, NHL och IIHF tydligt ställer sig på Bäckströms sida. Om inte annat så för hans egen skull. Dopingbrott är inget roligt att ha på sig och att få det på sig timmar innan något som kan visa sig vara karriärens match måste vara i det närmaste traumatiskt.

Detta gav givetvis inte Sverige optimala förutsättningar i finalen. När dessutom Kanada spelade sin absolut bäst hockey så hade man inte en chans. Sverige hade behövt sitt bästa lag (inkl. Zäta och H.Sedin) för att slå Kanada och man hade förmodligen inte vunnit då heller. Inte så som Kanada spelade, men chansen att rubba dem hade varit större.

Kanada har några fantastiska vinnare i sitt lag. De största för mig är Jonathan Toews som gör 1-0 och Sidney Crosby som gör 2-0. Två spelare med en fantastisk förmåga att kliva fram när det gäller som mest. Båda gjorde t ex mål i OS-finalen för fyra år sedan också. Toews är 25 år gammal och har vunnit två JVM-Guld, ett VM-guld, två Stanley Cup och nu två OS. Crosby är 26 år och inte långt efter. Han har inget VM-guld men väl JVM, Stanley Cup och nu två OS-guld.

Den kanadensare som får flest rubriker hade kanske det lättaste jobbet. Nämligen målvakten Carey Price. Han håller nollan i både semifinal och final utan att egentligen behöva komma upp med särskilt många svåra räddningar. Kanada hade fullständig kontroll i dessa matcher. De täckte av alla ytor och varje gång motståndarna ställde om var de minst tre spelare hemåt. De hade en grym arbetsmoral och när man med det besitter den största talangen i övrigt blir man i stort sett oslagbara.

Jag hade ganska lågt intresse för finalen under i stort sett hela den tredje perioden. Sverige var så uppenbart utklassade på alla punkter i spelet. Henrik Lundqvist gör en heroisk insats och håller siffrorna nere. Sverige hade enorma problem att komma in i matchen och blev sönderjobbade av starkare spelare. Sverige blev slarviga och fick vare sig flyt i spelet eller kontroll på tempot i matchen.

Turneringen som sådan blev ingen imponerande historia. Den defensiva ishockeyn som numer präglar sporten sänker underhållningsvärdet. Det går heller inte att komma ifrån att som i Vancouver ha liten rink och en mycket engagerad publik i alla matcher gör sitt till för att höja intensiteten också.

Jag tror och hoppas NHL deltar i OS 2018 i Pyeongchang också. Jag hoppas då också att man ser över formatet på turneringen. Jag har förståelse att man inte kan utöka matcherna till mer än max kanske sju matcher för att gå hela vägen men jag ser gärna att de bäst rankade lagen möter varandra oftare. Kanske med sex lag i två grupper och de två bästa i varje grupp till semifinal och skippa kvarten och andra slutspelsvarianter. En annan skulle vara att ha seedade grupper, lite som i damhockeyn. Säg två toppgrupper med fyra lag i varje där tre går till kvart och en sämre grupp där de två bästa får möta fyrorna i toppgrupperna i en kvalmatch om de sista kvartsfinalplatserna.

Tre Kronor gör i stort ett bra OS. Man fick inte optimala förutsättningar i och med tunga centerskador men tog sig hela vägen till final och kommer hem med ett silver. I finalen var man chanslösa och fick ytterligare försvårade förutsättningar utifrån det som hände runt Nicklas Bäckström.

Summa summarum så går Tre Kronor för tredje gången i historien till final i en turnering där spelare från alla ligor finns tillgängliga. Det är en mycket bra insats. Tre Kronor gjorde det dessutom med en rätt ung stomme. Det kommer fler chanser.

Turneringsomdöme, Tre Kronor:

Målvakt:

Henrik Lundqvist 5
– Kommer med i All star-laget och var genomgående en vinnande faktor för laget. I finalen var laget för otillräckligt för att han skulle kunna vinna även den matchen.

Backar:

Erik Karlsson 5
– Prisad som turneringens bästa back och jag tycker personligen att han var hela turneringens bästa spelare. Slutar tvåa i poängligan, fast han är back.

Niklas Kronwall 4
– Tycker han gör en riktigt stabil turnering. Spelar rejält och smart defensivt och har bra offensiva initiativ.

Niklas Hjalmarsson 4
– Krigar på ett härligt sätt genom turneringen och bra i alla defensiva situationer. Bra räckvidd, aggressiv och uppoffrande. Mycket bra!

Alexander Edler 3
– Gör en bra turnering. Tar för sig offensivt och är defensivt stabil. Lyckas, trots sin avstängning, peta en så pass högaktad back som Oliver Ekman Larsson.

Oliver Ekman Larsson 3
– Fick inte så mycket istid i de viktiga matcherna men jag tycker han var bra när han var med. Föll ur p g a konkurrensen. Offensivt skicklig men gjorde några defensiva misstag.

Jonathan Ericsson 3
– Genomgående en stabil och bra turnering. Fick slita hårt i finalen dock och var mannen bakom misstaget till Crosbys 2-0. Något som kommer visas många framåt.

Johnny Oduya 3
– Klarade sin defensiva roll fantastiskt bra fram till finalen. Där hamnade han i bekymmer med Kanadas press och gör en rad enkla misstag.

Henrik Tallinder X
– Spelade för lite.

Forwards:

Marcus Krüger 4
– När jag ska sammanfatta får en forward som gör noll poäng bäst betyg framåt. Krüger gör genomgående sin defensiva roll riktigt bra och slet även bäst i finalen.

Alexander Steen 3
– Duktig i närkamperna, bra på att ta pucken till mål och gör en del poäng. Saknar dock en extra tempoväxling sitt spel för att driva en kedja på den absoluta toppnivån, som i finalen.

Daniel Sedin 3
– Speciell turnering då han fick spela utan sin tvillingbror. Jobbade bra och var kreativ framåt. Gjorde mest poäng bland forwards. Blir dock lite statisk i tempot.

Nicklas Bäckström 3
– Om jag utgår från att dopningen inte var hans fel och bedömer hans insats på isen så gör han en bra, men inte lysande, turnering som spelfördelare. Fyra assist. Grym i semin.

Daniel Alfredsson 3
– Främst bra i power play men jag tycker han hade bra driv också. Han är inte den han varit men jag tycker han presterar på max av sin förmåga. Gör okej med poäng.

Carl Hagelin 3
– En fantastisk hockeyarbetare. Hans fart gör honom ständigt farlig och hjälper honom i närkampsspelet. Får med sig många puckar. Gör en klart bra turnering.

Jimmie Ericsson 3
– Tycks klara alla utmaningar han ställs inför. Har genomgående gjort en bra OS-turnering och skulle nog kunna ta en defensiv roll i ett NHL-lag också.

Loui Eriksson 3
– Stundtals osynlig men klev fram bra i kvart- och semifinalerna. En lurig offensiv spelare som är bra på att vara på rätt plats nära motståndarnas mål.

Gustav Nyquist 3
– Får inte spela hela tiden men jag tycker han var gedigen med sin fart. Han bröt mönster och tog raka vägar. Var ytterst nära att göra 1-0 tidigt i finalen.

Gabriel Landeskog 2
– Krigar bra, tacklar mycket och visar vilja. Är däremot ingen som lyckas offensivt. Fick börja i en toppkedja men hamnade mer i att mest bidra med hårt jobb och fysik.

Patrik Berglund 2
– Usel i finalen och gör en ganska slät turnering. Jag tycker inte han är en toppspelare på den här nivån. Han är vare sig tillräckligt skicklig eller stark. Dock två mål och tre poäng.

Marcus Johansson 2
– Blir ganska anonym i matcherna. Jobbar bra och över stora ytor men får inte så mycket att hända. Skapar inte så mycket gör enbart någon enstaka assist.

Jakob Silfverberg 2
– Hade också svårt att bidra. Gör det väl godkänt och har bra spelförståelse men saknar en växel i spelet för att vara ett offensivt hot på den här nivån.

Henrik Zetterberg X
– Spelade för lite.

Timrå visar vad de vill

Timrå IK – Rögle BK 5 – 0

1-0 Oscar Johansson 13 (Öhrn 7) 10:45
2-0 André Hult 14 (Bergström 16, R.Persson 5) 37:28
3-0 Oscar Johansson 14 (Wedin 10, Norén 11) 41:57
4-0 Jeremy Boyce 13 (Molinder 10, Moe 2) 46:23
5-0 Thomas Hundertpfund 8 (Hallin 9) 59:04
Skott: 27 – 32

Det blev en riktig helkväll på E.ON Arena. Timrå spelar en energisk och fartfylld ishockey till riktigt bra stämning. En bättre uppladdning inför morgondagens OS-final kunde vi inte få.

Inför matchen hade supporterprofilen Magnus Sjöstedt tagit initiativ till att hylla Jonathan Hedström. Jonte är en fantastisk hockeypersonlighet som har varit en sann profil i Timrå IK. Han förtjänar att hyllas för vad han bidragit med till den här föreningen. Till ett bildspel på mediakuben höll Magnus ett vackert tal och som verkligen lyfte stämningen i arenan direkt.

Jag tycker också Timrå IK tidigt visade vad de ville ge sin publik i kväll. Oscar Johansson kom in till match som skjuten ur en kanon. Han var bestämd, grinig och hungrig. Även om han blev utvisad så satte hans rejäla tackling i det första bytet tonen för Timrå IK. Timrå jobbade och hade fart i benen. Var det 50/50 situationer så fick man med sig pucken i nästan alla situationer.

Oscar hade även fler bra tacklingar, bra chanser och var inblandad i en del domarsituationer som bara spädde på hans ilska som han tar in i sitt spel på rätt sätt. Den hungrige Oscar trycker in Daniel Öhrns retur för 1-0.

Även om Timrå gör en bra första period så tycker jag att Rögle är bra med. De hjälps visserligen av sina power play men de skapade också bra chanser. Jonathan Iilahti har verkligen gjort en imponerande förvandling. Han tar frilägen, svåra skott och har en helt annan returkontroll än han haft tidigare på säsongen. Det känns riktigt stabilt runt honom just nu.

I den andra perioden tycker jag Rögle tar över och kommer närmare en kvittering. Timrå jobbar dock oerhört hårt i egen zon. Jag älskar när man är bestämda, sätter press och spelar mycket uppoffrande framför sin målvakt. Det är också att visa vad man vill.

Rögles press kommer dock av sig av att det kommer utvisningar på rad åt båda håll. Timrås förstacenter André Hult har skadeproblem men testade att byta om i dag. Han klev in i andra perioden och spelade då enbart i power play. I sitt andra byte sätter han 2-0 efter en upprullning. Nisse Bergström hittar den instörtande Hult som trycker in pucken.

Med 2-0 in till tredje i en spelmässigt jämn match var det spännande att se hur lagen skulle hantera de sista 20 minuterna. Det blev dock inte så mycket till spänning då hete Oscar klev fram och skickade in 3-0 tidigt i perioden. Därefter öste Timrå bara på och Rögle föll igenom.

Timrå spelar alla 60 minuter med bra energi och fart. Hur de än förberedde sig för denna match bör de förbereda sig i matcherna framåt också. Vinner man hela tiden 50/50 situationerna så orkar till slut inte det andra laget stå emot. Så var det i kväll.

Jag har inte tittat på alla mål som fallit i Hockeyallsvenskan den här säsongen men Timrås 4-0 borde vara en finalist gällande årets mål.

Timrå spelar i box play. Andreas Molinder stjäl pucken på egen blå och blir fri därifrån. Han åker med bra fart mot mål men tittar också bakåt för att kolla var han har sin BP-kollega Jeremy Boyce. När Molinder kommer fram till målvakten fejkar han skott och droppar pucken bakåt till Boyce medan Maxwell i Röglekassen följer med Molinder. Boyce kan bara stöta in den öppen kasse! Ett oerhört vackert hockeymål!

Just den där detaljen att han tittar bakåt för att kolla var han har Boyce innan han gör droppet älskar jag. Han har liksom bestämt sig tidigt hur han ska lura målvakten. Andreas Molinder är verkligen en spelare som är svår att få grepp om. Jag har många gånger svårt för att se hur han bidrar men så kan han helt plötsligt blixtra till och göra otroligt snygga saker på isen. Saker som hör hemma i en högre skola.

Det blir till slut 5-0 efter att Thomas Hunderpfund fått hänga ett skott från slottet. Han fick sedan jubla till tonerna av Viasats OS-jingel.

Timrå visar att de vill stressa playoff-lagen. Rögle blir nu indragna i denna streckkamp. Rögle är helt plötsligt bara tre poäng före Timrå och har i och med detta resultat nu sämre målskillnad än Timrå också. Rögle är alltså sexa på 73 poäng och har -9. Mora är sjua med 71 poäng och har +15 medan Timrå alltjämt är utan playoff på åttonde plats med 70 poäng och -3.

Bakom ryckte Timrå en smula där Almtuna, Oskarshamn och Asplöven är fyra, fem och sju poäng bakom Timrå nu. Fyra omgångar återstår. Timrå har Karlskrona (b), Oskarshamn (h), Troja/Ljungby (h) och Malmö (b).

Kan Timrå behålla den form man visat de senaste två matcherna så har man en bra chans. En intressant detalj är att Mora möter samma lag som Timrå bortsett Karlskrona som de slog i dag. Mora möter istället Västerås borta. Mora har för övrigt bara har en hemmamatch kvar av de fyra återstående.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Jonathan Iilahti.
4: Oscar Johansson, Robin Persson och Jeremy Boyce.
3: Andreas Molinder, Daniel Öhrn, Ludvig Nilsson, Anton Wedin, Nils Bergström, André Hult, Didrik Strömberg, Johan Persson, Jens Westin, Thomas Hundertpfund, Emil Berglund, Per Hallin och Eric Moe.
2: Patrik Norén, Andreas Borgman och Edwin Hedberg.
1: Ingen.

OS-FINAL!

OS-Semifinal: Sverige – Finland 2 – 1

0-1 Olli Jokinen (Vatanen) 26:17
1-1 Loui Eriksson (Jo.Ericsson, Bäckström) 31:39
2-1 Erik Karlsson (Steen, Sedin) 36:26
Skott: 25 – 26

Det här var väl för underbart ändå! Tre Kronor är i OS-final! Det var inget jag trodde på förhand, ens med Henrik Zetterberg i laget. Utan honom och Henrik Sedin kändes det som vi saknade en offensiv förman. I dag tycker jag Nicklas Bäckström är fantastiskt bra men den stora offensiva förmannen hittar vi på backplats i Erik Karlsson som ju avgör den här matchen på samma sätt som hans svenske Norris-föregångare gjorde i Turin 2006. Med ett stenhårt slagskott i krysset.

Detta blir tredje gången i historien som Sverige spelar final i en turnering där spelare från alla ligor är tillgängliga. Det säger en del hur stort det här är. Första gången tog Leif Boork oss till final i Canada Cup 1984 och Bengt-Åke Gustafsson tog ju oss till final och enda segern 2006. Jag är oerhört glad över den här segern.

Tre Kronor gör det på ett imponerande sätt också. Jag skrev innan matchen att ledorden för Sverige var mod, kontroll, tålamod och power play. Modet visar man när man tar tag i matchen i den första perioden. Det kändes väldigt lovande de första minuterna.

Sedan kom några tunga utvisningar och bl a ett långt fem mot tre för Finland. Jag har lite svårt för att Finland faktiskt filmar till sig två utvisningar i viktiga lägen i dag. Först är det Teemu Selänne när de får fem mot tre och sedan är det Mikael Granlund när de får power play i tredje perioden. Skönt att Tre Kronor reder ut det där. Där visar man tålamod.

Tre Kronor tappar dock tålamodet i början av den andra perioden och då spelar man inte bra. Tre Kronor blir långa som lag och passiva i egen zon. Finland får sätta press och även ta ledningen. Henrik Lundqvist tappar in en puck han borde ta. Daniel Alfredsson tar en korkad utvisning också. Tre Kronor var riktigt illa ute där.

Som tur var så har vi mod och också kyla. Den defensive jätten Jonathan Ericsson serverar Loui Eriksson öppet mål. Han är så jäkla lurig, Loui. Precis som i VM i våras känns han iskall fram till de viktiga matcherna och helt plötsligt står han där på rätt plats och gör mål.

Och så var det ju det här med power play….

Tre Kronor hade ett starkt första power play men lyckades inte näta men när det andra kom så satt den. Dessa fantastiska passningsspelare och denna underbara kanon från Erik den store efter blå. Det borde väl vara bara att plocka bort honom? Tydligen inte. På målet har han tre finska spelare framför sig men får ändå igenom skottet. Frågan om ens någon i världen kan värdera de situationerna så bra som honom. Jag älskar Pär Mårts för att låta honom få spela varenda sekund i power play.

I den tredje perioden plockar vi fram ordet kontroll i skolboken. Sättet Tre Kronor kontrollerar den tredje perioden är fantastisk. Finland hade sitt power play där Henrik Lundqvist gör några starka räddningar men annars kom de aldrig riktigt nära. Tre Kronors backar står där i vägen hela tiden, är lugna med pucken. Ingen spelare tar en onödig risk utan dumpar och sätter press. Man lyfter ut, spelar efter sargen eller kör back till back när Finland bara står där i mittzon och vickar på rumporna.

Finlands avvaktande defensiv blev löjlig vid några tillfällen. Bl a när Daniel Sedin bara väljer att stå still med pucken bakom kassen. Då gillar jag mer Sveriges sätt att överbelasta och spela rejält i egen zon. Det är ett mer iögonfallande sätt att spela, tycker jag. Det kräver dock skickligare spelare.

Sveriges sex backar var fantastiska i denna match. Så lugna och med sådant härligt tålamod samtidigt som de är rejäla när de ska vara det.

OS-FINAL!

Spelarbetyg, Tre Kronor

Målvakt:

Henrik Lundqvist 4
– Målet var billigt men behöll tålamodet och spelade sitt spel. Har bra koll på var skotten kommer hela tiden. Mycket bra!

Backar:

Niklas Kronwall 5
– Åkte på en tung utvisning men jag tycker inte han gör något fel där.  Var annars en gigant, smällde på, tog för sig offensivt och väldigt säker i egen zon. Ribbskott också.

Jonathan Ericsson 5
– En till gigant. Stod ju dessutom för matchens passning till det viktiga 1-1 målet. Väldigt säker i egen zon, speciellt i tredje perioden.

Johnny Oduya 4
– Rejäl i närkampsspelet och bra enkla passningar. Jobbar bra i box play framför mål.

Niklas Hjalmarsson 4
– Älskar den där långa klubban som bryter passningar och målchanser. Går först in i närkamperna och spelar uppoffrande.

Erik Karlsson 4
– Vår underbara offensiva hjälte slog till igen. 4+4 hittills i den här turneringen. Tycker han läser av bra och spelade också kontrollerat. Mycket bra!

Alexander Edler 3
– Också säker, som de övriga. Spelar enkelt och stabilt. Har inte jättemycket istid men gör det bra.

Forwards:

Nicklas Bäckström 5
– Otroligt pucksäker hela matchen. Det enda jag kanske saknade var att han blir lite snål med skotten, hade något bra läge där han sköt istället för att skjuta. Var väldigt befriande att ha honom på isen. Tekade 16-3!

Daniel Sedin 4
– Underbar passningsspelare och höll många gånger i pucken på ett bra sätt. Börjar verkligen varva upp mer och mer. Tycker han håller VM-form. Brände dock en bra chans där han höll i för länge.

Loui Eriksson 4
– Luriga Loui gör viktiga 1-1 och var där framme och oroade ofta. Söker sig i öppna ytor.

Alexander Steen 4
– Jobbar riktigt gediget och tar pucken till mål på ett bra sätt. Vinner närkamper och tar mycket avslut. Rejäl i det han gör.

Marcus Krüger 4
– Vilken insats han gör i box play! Spelar uppoffrande och tekade fantastiskt bra. Jobbar rejält och smart hela tiden, ger inga ytor. En riktig vinnare!

Carl Hagelin 3
– Denna underbara skridskoåkare är rätt skön att ha i laget som i tredje perioden. Jobbar stenhårt och kan hela tiden komma loss när han vinner närkamper.

Jimmie Ericsson 3
– Vilken turnering han gör vår SHL-veteran! Han ber inte om ursäkt för sig utan täcker skott, vinner närkamper, delar ut ful smällar och skapar också chanser.

Marcus Johansson 3
– Har bra fart, vinner närkamper och skapar någon chans. Tappar också någon puck på fel ställe men har det defensiva tänket för att funka i sin roll.

Daniel Alfredsson 2
– Har ett bra passningsspel, speciellt i power play men jag tycker inte han fick lika mycket att hända annars. Tog en onödig utvisning också.

Patrik Berglund 2
– Kom snett in med en onödig utvisning men jobbade bra och hade någon bra chans.

Gabriel Landeskog 2
– Krigandet är det inget fel på. Tacklar och vinner närkamper. Är dock inte så mycket till offensivt hot.

Jakob Silfverberg 2
– Spelade bara i två perioder. Bra backcheck men kommer inte till offensivt, räcker inte riktigt till där.

Gustav Nyquist X
– Spelade bara 03:38.

Mångfacetterad glädje

Asplöven HC – Timrå IK 1 – 4

0-1 Oscar Johansson (Hallin) 08:28
0-2 Emil Berglund (Pettersson) 13:44
1-2 Jesper Dahlroth (Bejmo, Nilsson) 33:32
1-3 Johan Persson (Hallin, R.Persson) 38:33
1-4 Jeremy Boyce (Wedin) 47:39
Skott: 17 – 30

Timrå IK slår Asplöven på bortaplan. Här kan vi snacka om en seger som ger glädje ur väldigt många aspekter. Här några…

*För första gången den här säsongen och någonsin så lyckas Timrå IK besegra Asplöven. Timrå har vunnit alla fyra första perioderna men tappat de tre tidigare matcherna.

*Timrå IK är till 100% klar för Hockeyallsvenskan nästa säsong. Inte ens i teorin kan det bli negativt kval längre.

*Timrå IK vinner en sexpoängsmatch och gör det på ett imponerande sätt.

*Emil Berglund som senast slog ut en avgörande puckout får i kväll göra det matchavgörande målet. Gör man bra saker så händer oftast också bra saker.

*Jonathan Iilahti har verkligen klivit upp och spelar bättre än han någonsin gjort på hela säsongen.

*Sist men inte minst, Timrå IK är riktigt bra med i playoff-striden! Plats åtta, en poäng efter Mora IK. Ser man till att hitta ett bra ytterspår på upploppet kan det gå! Fem omgångar kvar. Tre på hemmaplan. För supportrar är det obligatorisk närvaro.

Timrå tog verkligen tag i matchen från start. Matchen avgörs i stora drag redan i den första perioden. Timrå jobbade hårt åt båda håll, vann en stor del av alla närkamper, hade bra passningsspel och tillbringade mycket tid i offensiv zon.

Viktigast av allt så ser även Timrå till att få utdelning. Timrå skapade en rad bra målchanser men två snipers i Oscar Johansson och Emil Berglund fick träff på lösa puckar i slottet och gav laget en stabil 2-0 ledning efter 20 minuter.

I den andra perioden tycker jag Timrå jobbar sämre. Det är inte samma tryck i backcheckingen. Asplöven får igenom sina långa, öppnande passningar och det blir raggarhockey med många klara chanser åt båda håll. Jag tycker inte att det passar Timrå riktigt. Jonathan Iilahti gör dock en rad bra räddningar och räddar ledningen.

Jesper Dahlroth hängde 1-2 i krysset och Asplöven var verkligen på väg in i matchen och ta över den. Precis som de gjort i alla andra matcher lagen emellan denna säsong. Den här gången blev det dock annorlunda. För när Asplöven fick spela power play efter en ”sex man på banan”-utvisning av Timrå blev det inte kvitterat. Den här gången fick Timrå tillbaka ett power play på en onödig slashing av Simon Olsson. Och Timrå gör ett billigt mål. Johan Persson sätter flygande ett skott från snäv vinkel vid första stolpen.

Med 1-3 in till den tredje perioden rycker Timrå upp sitt defensiva arbete avsevärt och Asplöven lyckas enbart skjuta tre (!) skott på hela perioden. I ett trängt läge visar Andreas Borgman upp sin storhet när han tar tag i pucken och åker ut med den efter sargen och startar en kontring. Den leder till att Anton Wedin hittar en omarkerad Jeremy Boyce som sätter 1-4 med ett hammarslag som sänker alla ospikade spikar i kistan.

Det här var inte den bästa matchen, framför allt gör Asplöven en ganska slät figur, men sättet den vinns på och vad den betyder gör den definitivt till en av de skönaste.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Jonathan Iilahti och Oscar Johansson.
3: Andreas Borgman, Anton Wedin, Daniel Öhrn, Eric Moe, Johan Persson, Edwin Hedberg, Emil Pettersson, Emil Berglund, Jens Westin, Jeremy Boyce och Ludvig Nilsson.
2: Robin Persson, Per Hallin, Didrik Strömberg, Jonathan Carlsson och Patrik Norén.
1: Ingen.

Tre Kronor gör det bra i dag

OS: Sverige – Slovenien 5 – 0

1-0 Alexander Steen (Alfredsson, Karlsson) 18:50
2-0 Daniel Sedin (Eriksson) 41:42
3-0 Loui Eriksson (Bäckström, Oduya) 48:04
4-0 Carl Hagelin (Kronwall, Ji.Ericsson) 51:27
5-0 Carl Hagelin (Karlsson) 56:10
Skott: 38 – 19

Den som trodde Tre Kronor skulle gå in och bjuda på en offensiv fartfest och mala ner Slovenien tidigt blev nog besvikna. Att matchen blev som den blev var ändå väntat och jag tycker t o m att Tre Kronor vann enklare än jag förväntat mig. Jag tycker man löser den här matchen bra.

Nu visste jag visserligen resultatet innan jag såg matchen nu under kvällen så jag hade inte så mycket känslor när jag tittade men jag upplevde aldrig att Slovenien någon gång under hela matchen var nära att få matchen dit de ville. De hade så klart några bra kontringar och Henrik Lundqvist för göra några bra räddningar men det var bara några.

Istället hade Sverige ett stort puckinnehav och lät Slovenien jaga pucken hela matchen. Sverige levererade också ett bra spel i power play. Där har man bra pucktempo och flera hot. Av de fyra lagen som är kvar så är power play något som sticker ut i Sveriges lag, tycker jag.

Slovenien jobbar bra, de är organiserade och duktiga skridskoåkare. Det är den stora skillnaden med de mindre namnkunniga nationerna mot tidigare. De har blivit bra på taktisk defensiv ishockey och är tillräckligt bra skridskoåkare för att klara att freda sig i egen zon. När man spelar som Sverige gör i dag, med tålamod och kyla, så orkar de oftast inte stå emot hela vägen och det gjorde inte Slovenien. Sedan kan alltid de bättre lagen bli bättre att ta sig in på kassen men genomgående misslyckas alla större länder med det i sådana här matcher så helt lätt är det nog inte.

Det var kul att kedjan Sedin, Bäckström och Loui kom igång och fick göra viktiga mål. Den kedjan är väldigt skicklig men de är lite mjuka i närkampsspelet alla tre. Har de dock självförtroende och kemi kan de vara ett hot ändå i viktiga matcher. Spelare som Alexander Steen och Daniel Alfredsson är väl de enda som både är mycket skickliga och mycket bra i närkampsspelet annars. Sveriges rollspelare är också bra. Tänker på Hagelin, Krüger och Jimmie Ericsson.

I semifinal blir det Finland. Ett lag som också spelar tydligt defensivt men som samtidigt i stora drag kan matcha skickligheten på ett helt annat sätt. Jag tippade att Ryssland skulle vinna guld i detta OS. Jag trodde verkligen de skulle få ihop sitt lag i de här avgörande matcherna. Nu har jag bara sett bitvis av matchen i dag men det är uppenbart att deras stjärnor inte lyckats leverera det man kan förvänta. Jag förväntade mig mer som det såg ut i VM för två år sedan då ju t ex Evgeni Malkin var fullständigt dominant och de som lag körde över både bra som mindre bra motstånd.

Matchen mot Finland blir så klart i ett högre tempo än matchen mot Slovenien men kan Sverige styra tempot och inte rusa med i Finlands tempo så tror jag det kommer gå bra. Svårigheten med Finland är att göra mål på dem. De har en femstjärnig målvakt och en riktigt bra och uppoffrande defensiv. För Sverige kommer power play bli oerhört viktigt. Och om jag tänker på JVM-finalen så känns att inte hamna tidigt och länge i underläge viktigt.

Jag tycker att det var trist att Sverige inte får möta Ryssland i semifinal. Att ta sig an en så stor värdnation i en avgörande match är mer häftigt än en match mot Finland. Även om båda är ungefär lika svåra på förhand. Glädjande att USA och Kanada såg till att ta sig vidare. Det kommer bli en extra häftig holmgång som semifinal.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Ingen.
4: Carl Hagelin, Erik Karlsson och Henrik Lundqvist.
3: Nicklas Bäckström, Loui Eriksson, Daniel Sedin, Niklas Kronwall, Johnny Oduya, Alexander Steen och Marcus Krüger.
2: Jimmie Ericsson, Daniel Alfredsson, Patrik Berglund, Jonathan Ericsson, Niklas Hjalmarsson, Oliver Ekman Larsson, Alexander Edler, Marcus Johansson, Gabriel Landeskog och Jakob Silfverberg.
1: Ingen.

X – Gustav Nyquist spelade för lite.

Bra insats trots förlust

Timrå IK – Djurgårdens IF 1 – 2

0-1 Mikael Ahlén (Ollas Mattsson) 04:46
1-1 Per Hallin 11:40
1-2 Markus Ljungh (Lofquist, Johner) 53:44
Skott: 38 – 32

Det finns förluster och så finns det förluster. Det här var den mindre förnedrande varianten. Det jag menar med det är att jag tycker Timrå gör många bra saker trots att man inte får med sig en enda poäng. Man mötte ett bra och formstarkt Djurgården, som dessutom spelade bra, men där man lika gärna kunnat vunnit matchen.

Det Timrå kan vara besviken på är starten på matchen. Jag vet inte om det var för mycket respekt eller om man helt enkelt inte kom in bra till matchen. Djurgården fick alldeles för mycket spelrum i Timrås zon och de satte upp ett rejält tempo. Skotten haglade på och förbi Jonathan Iilahti, som gjorde en ny bra insats. Djurgården hade kunnat avgöra matchen redan där. De missar två lägen med helt öppet mål bl a.

Timrå lyckades på något märkligt sätt få 1-1 med sig av den första perioden. Timrå fick ett power play där Djurgården gjorde en svag rensning rakt till Per Hallin som kliniskt kunde smälla dit kvitteringen i krysset bakom Adam Reideborn. Timrås enda riktiga målchans i den första perioden.

I den andra och framför allt i den tredje perioden känns det som Timrå tar över matchen mer och mer. Djurgården hade en bra defensiv och gick nästan aldrig bort sig. Timrå fick ytterst få numerära överlägen, i tre mot två eller två mot en. Timrå fick verkligen jobba till sig sina målchanser hela matchen. Jag tycker man gör det bra och tar in mycket puckar på mål. Timrå har faktiskt 32 skott på mål i de två avslutande perioderna.

Timrås defensiv var också bra i de avslutande två perioderna. Djurgården fick heller inga ytor och hade minst lika svårt att skapa som Timrå om vi tänker spelet i fem mot fem. Djurgården har dock ett vasst power play som får alldeles för många chanser. Timrå har ett bra box play hela matchen men till slut får Djurgården igenom ett kanonskott och då sitter den avgörande pucken. Detta power play kom dessutom på en mycket olycklig utvisning på Emil Berglund för puck-out.

Timrå pressade på bra i slutminuterna och det kändes som att man skulle kvittera. Här kommer dock deras målvakt Adam Reideborn upp på ett fantastiskt sätt vid flera situationer. Timrå träffar även ramen.

Djurgården gör en stark bortamatch och är inte ovärda sin seger men Timrå gjorde en insats som mot ett mindre starkt motstånd förmodligen hade givit tre poäng. Jag tycker inte Timrå behöver hänga allt för mycket huvudena utan fortsätta ha samma starka arbetsinsats även i matcherna framåt. Robin Persson var en gigant.

Individuellt sett tycker jag att Iilahti på nytt är bra i kassen. Han kändes lite fladdrig i första perioden men det var också en svår period. Sedan växte han in i det och gör flera fina räddningar. Kul att se att Andreas Borgman gör en så bra match också. Han spelade rejält och vågade ta för sig offensivt utan att ta onödiga risker. Hade några bra avslut också. Jag gillade verkligen vad jag såg av honom i dag.

I tabellen tappade Timrå två poäng till playoff-strecket. Man har alltså två pinnar upp till Mora och en poäng upp till Oskarshamn som gick om Timrå. Det är sex omgångar kvar och Timrå har en mycket viktig match på torsdag, borta mot Asplöven som är en poäng bakom Timrå. Det är sannerligen på tiden att Timrå ser till att slå detta Asplöven då. Spelar man som i period två och tre i dag så finns chansen.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Robin Persson och Andreas Borgman.
3: Jonathan Iilahti, Daniel Öhrn, Oscar Johansson, Jeremy Boyce, Per Hallin, Edwin Hedberg, Jonathan Carlsson, Patrik Norén, Eric Moe och Johan Persson.
2: Anton Wedin, Jens Westin, Andreas Molinder, Ludvig Nilsson, Emil Berglund, Nils Bergström, Didrik Strömberg och Emil Pettersson.
1: Ingen.