JVM: Det blir nog medalj av det här också

JVM: Ryssland – Sverige 2-3:

Det är svårt att klaga på underhållningen i den här matchen. En match i ett furiöst tempo och ny JVM-klassiker mot Ryssland. Vi börjar bli bra på dem, eftersom vi oftast vinner dem.

Sverige lyfter sitt spel flera nivåer från tidigare matcher. Sverige kommer in och dominerar i första perioden. Sverige har bättre skärpa än tidigare, bra fart och bra kamp framför båda målen.

Ryssland är riktigt bra och tar över under både andra och tredje perioden. Ändå lyckas Sverige vända 1-2 till 3-2 och vinna. Sverige har en grym förstakedja och en stark förstamålvakt. Sverige har också välutbildade spelare med stark mental förmåga.

Sverige har också mer att förbättra i spelet. Laget blir lite långt i andra perioden och defensiven från forwards och även några backar kan bli bättre. Kampen och viljan är dock urstark. Nu kan det bli Finland i kvartsfinal, vilket kan vara lurigt så ett fiasko är inte uteslutet men känslan jag får är att det här laget kommer klara det hindret. Sverige har nog vuxit bra från träningsmatcherna.

Att ha ett bra målvaktsspel, ett bra power play, en bra förstakedja samt bra energi från alla formationer är något som brukar leda till medalj. Jag tror det blir så.

Spelarbetyg mot Ryssland:

Snittbetyg inom parantes

5: Linus Söderström (4,33).

4: William Nylander (3,67), Axel Holmström (3,67), Oskar Lindblom (3,67), Sebastian Aho (4,00), Gustav Forsling (3,33) och Anton Blidh (3,33).

3: Leon Bristedt (2,67), Julius Bergman (2,67), Jacob de la Rose (3,67) och Adrian Kempe (3,00).

2: Lucas Wallmark (2,67), Anton Karlsson (2,33), William Lagesson (2,00), Robert Hägg (2,00), Robin Norell (1,67), Victor Olofsson (2,00), Adam Brodecki (2,00), Jens Lööke (2,33) och Christoffer Ehn (1,67).

1: Ingen.

Asplöven krigade ner Timrå IK, fysiskt och mentalt

Timrå IK – Asplöven HC 3 – 4 s d

Mål: 1-0 PP1 Johan Persson 13 (Hult 11,Pettersson 15) 4:14, 2-0 Andreé Hult 6 (John Westin 9, L Nilsson 13) 9:06, 2-1 PP1 John Henrion 15 (Lagacé 23) 11.07, 3-1 André Hult 7 (John Westin 10, R Persson 7) 14.53, 3-2 John Henrion 16 (Salazar 15, Nilsson 11) 30.34, 3-3 Olov Lundqvist 2 (Lagacé 24, Porsberger 9) 36:27, 3-4 PP1 John Henrion 17 (Guentzel 3) 60:20.

Skott: 24 – 28

Det här var en frustrerande onödig Timråförlust. Asplöven kunde för tredje gången på två år vända ett tvåmålsunderläge i E.ON Arena mot ett Timrå som efter en briljant första period blev mentalt skitnödiga.

Den första perioden var en underbar skådning av kreativ ishockey från båda lagen och främst från Timrå. I sändningen sa jag att det var Timrås bästa första period hemma och det vill jag nog slå fast även med någon timmes distans till den. Timrå åkte ifrån Asplöven och skapade det ena vackra anfallet efter det andra.

Timrå gör också tre vackra mål. Det första i power play på ett direktskott av Johan Persson. Passningen från Andreé Hult var grandios. Det bästa Timrå IK gjort den här säsongen kan ha varit att peta Hult i några matcher. För efter petningen flyger han fram. Han skickar upp ett distinkt 2-0 i krysset och gör ett mål av Zäta-klass till 3-1. Där drar han sin försvarare utsida in i slottet och skjuter ett snabbt och välplacerat skott. Wow!

Asplöven spelade också bra i första perioden, de hade fart samt bra chanser, även om Timrå var vassare. Målet kunde Asplöven göra i power play efter först och främst en extremt korkad utvisning av Andreas Borgman där han utanför spel jagar en Asplöven och trycker till honom två gånger. Att låta sig provoceras till en sådan utvisning är att använda en vinnarskalle på ett förlorande sätt. Tyvärr skulle han inte vara ensam om det i Timrålaget.

Den andra perioden domineras av Asplöven. Timrå får det jobbigt med Asplövens tyngd. Asplöven har större spelare och framför allt fysiskt starkare centrar som Timrå får jobbigt med. Centerlinjen Lagacè, Nermark och Marklund håller bra allsvensk klass, tycker jag.

Samtidigt står Timrå heller inte upp lika bra spelet och blir mer och mer avvaktande. Försvarsspelet har okej struktur i egen zon men man får inte stopp tidigt på Asplöven och man har framför allt inget riktigt eget spel med pucken. Jag tycker det var samma tendens i andra perioden senast mot Södertälje också.

Asplöven kommer ikapp. Först på den enda rena kontringen Timrå släppte till i andra perioden. Fyra spelare rusar bort sig högt i banan och halvfri kan målkungen John Henrion avsluta med ett kliniskt skott. Hans andra mål i matchen och även om det var en bit utifrån så kommer det i skäret och är mycket välplacerat. Jag tycker Mika Norja inte kan lastas för något av de två första målen.

Jag tycker också att Mika Norja överlag gjorde en bättre insats i dag än på länge. Det var färre returer och han kan inte lastas för förlusten. Detta trots att jag tycker både 3-3 och 3-4 ser billiga ut. Han är inte förberedd vid de målen och hinner inte komma i räddande position. Det är inte helt oväntade skott heller. Han är bara något för sen i reaktion. På 3-3 är han lite ursäktad av att han är skymd. Jag kan lida lite med honom. Det blir mycket press på honom eftersom han inte har någon riktig reserv som kan matcha under längre tid. Nu har Norja förlorat 12 av de 13 senaste matcher han stått. Det måste vara tungt att bära.

Hur än mycket jag lider med honom är jag fortsatt av åsikten att han behöver bytas ut för att Timrå ska kunna vända detta, ska sägas.

I den tredje perioden spelar Timrå upp sig och har bra chanser att åter ta ledningen. Timrå hade flera bra instick i mitten. Bästa chansen hade dock Daniel Öhrn och Anton Wedin. Det var inget fel på valen av deras avslut men pucken gick helt enkelt inte in. Öhrn sköt i första läget på ett halvt friläge och på returen drar Wedin målvakten Sebastian Idoff men denne sprattlar till med en idioträddning.

Öhrn och Wedin är dock fortsatt en del av Timrås problem då de inte tagit de nödvändiga kliven i sin utveckling. De tillsammans med jämnårige Jeremy Boyce mäter t ex inte upp med Asplövens jämnåriga Joachim Nermark, Sam Marklund och Johan Porsberger i dagsläget. Hur kommer det sig, tro?

Mot slutet av matchen blir det högdramatiskt. Hela matchen var både underhållande och dramatiskt men avslutningen blev extremt rafflande. Det börjar med att Asplöven fuskar i ett byte och är cirka nio spelare på isen när pucken går förbi deras bås. Power play för Timrå med 15:27 på klockan i tredje perioden och 3-3 på tavlan.

Timrå har ett bra tryck och någon hyfsad chans men får inte dit pucken. Istället åker Timrå in med sex utespelare då klockan står på 18:00 i den tredje perioden. Power play för Asplöven med jätteläge att avgöra.

Timrå gör det inte bättre för sig när Robin Persson beslutar sig för att bräcka Andreas Borgman i ren dumhet. Timrå har fått ut pucken ur zon och Robin kallar till sig domarens uppmärksamhet för något en Asplöven ska ha gjort. Med domarens blick på sig rappar han sedan till Jonas Berglund på baksidan ner mot foten där skydd saknas. Hur korkat kan man som spelare agera, egentligen?

Asplöven får i den kanske viktigaste matchen för säsongen vid 3-3 spela fem mot tre i matchens avslutande 1:11. Detta med den bästa box play-backen i utvisningsbåset dessutom.

Timrå förlorar matchen på Robins utvisning. Timrå grejar dock en poäng och det genom att den näst bästa box play-backen blir skadad. Asplöven slår ett genomspel och deras poängkung och bästa spelare, Jacob Lagacé, klipper till direkt. Utan att tänka slänger sig Didrik hejdlöst och täcker skottet med ansiktet. Han tar alltså ett hårt slagskott i ansiktet från två-tre meters avstånd. Det räddar en poäng för Timrå. Det är att använda en vinnarskalle på rätt sätt. Det såg ut att gå förvånandsvärt bra också. Han reste sig upp och åkte för egen maskin till välförtjänta applåder.

Däremot trillar ett PP-skott i mål direkt i förlängningen. Ett skott jag som beskrivet tycker Mika Norja ska ta. Ett snabbt skott av John Henrion som Norja inte tar eftersom han inte redo på skottet. Är han i räddande position kan han ta det.

Timrå IK är verkligen bedrövliga den här säsongen. Nu har man, trots två ganska bra insatser, bara lyckats få med sig en poäng på två sexpoängsmatcher. Gemensamt i båda matcherna är onödiga utvisningar och billiga baklängesmål.

Jag tror att de onödiga utvisningarna kommer för att Asplöven lyckas kriga ner Timrå och få ett mentalt övertag på Timrå. De billiga målen kommer dels p g a att John Henrion (hattrick i dag) och Pär Edblom (hattrick senast) är skickliga och luriga målskyttar men även för att Mika Norja som helhet inte är tillräckligt bra som förstamålvakt i ett begränsat allsvenskt hockeylag. I Malmö hade Norja säkert vunnit lika många matcher som Malmös målvakter gjort men i Timrå räcker han inte till.

Nä, händer ingenting med truppen får vi räkna med allsvenskt kval. Jag kan inte se det här vända.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 3

Defensiv: 3

Power play: 3

Box play: 3

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Andreé Hult (17:22).

4: John Westin (13:26), Didrik Strömberg (20:03) och Johan Persson (19:10).

3: Emil Pettersson (17:16), Mattias Nilsson (18:36), Andreas Molinder (25:03), Oscar Johansson (14:05) och Ludvig Nilsson (16:36).

2: Albin Runesson (14:42), Erik Nyström (15:46), Mika Norja (24 av 28), Per Hallin (14:27), Jens Westin (19:06), Daniel Öhrn (09:03), Anton Wedin (09:07), Jeremy Boyce (10:35), Andreas Borgman (16:55) och Robin Persson (20:06).

1: Ingen.

Övriga: Johan Lantz (Back-up), Calle Åsell (00:00) och Filip Lander (00:00).

Stämning (1-5): 2

– 2069 åskådare. Detta i en tid då publiksiffrorna brukar vara höga plus att det var fribiljetter och rabatterade priser. Andreas Lidén beskrev det bra när det jobbigaste med att gå på Timrå IK numer är kontrasten mot för hur det var på läktarna och isen för inte allt så länge sedan. Att se fjärde raka hemmaförlusten mot Asplöven inför så många tomma stolat var inget man trodde var möjligt då. Klacken var bitvis bra i dag.

JVM: Sverige ser ut att ha hittat en förstemålvakt

JVM: Sverige – Danmark 5 – 1:

Det blev en målmässigt enkel svensk seger över Danmark. Sverige hade större tyngd och bättre bredd och kunde trycka tillbaka Danmark bra. Danskarna var dock långt ifrån ofarliga och skapade minst lika många klara målchanser som Sverige i de två inledande perioderna. I den tredje orkade de inte riktigt. Främst har Danmark en vass förstakedja.

För Sveriges del känns det skönt att konstatera att Linus Söderström hållit så pass bra klass hittills. Han var riktigt bra även i den här matchen och gjorde många fina räddningar. Danmark hade många bra power play samt även rena frilägen som Söderström klarade. Han är förstamålvakt framåt.

Sveriges bästa formation i den här matchen var den jag tyckte var för enkelspåriga i går. Det var den med Anton Karlsson, Jacob de la Rose och Anton Blidh. De fullföljde varje närkamp och satte rejält tryck när de var inne. Lagkaptenen de la Rose ledde verkligen på isen och var i mitt tycke majestätisk. Han spelar ju även power play och var bra där också.

Sverige är fortfarande lite för slarviga, vilket behövs förbättras mot ännu bättre motstånd, men jag tror Sverige har goda chanser att slå Ryssland på måndag. Framför allt förväntar jag mig mer av backar som Robert Hägg och Robin Norell.

Spelarbetyg mot Danmark:

Snittbetyg inom parantes

5: Jacob de la Rose (4,00).

4: Linus Söderström (4,00), Sebastian Aho (4,00) och Anton Blidh (3,00).

3: William Nylander (3,50), Axel Holmström (3,50), Oskar Lindblom (3,50), Andreas Englund (3,00), Anton Karlsson (2,50), Leon Bristedt (2,50), William Lagesson (2,00) och Lucas Wallmark (3,00).

2: Julius Bergman (2,50), Robert Hägg (2,00), Robin Norell (1,50), Victor Olofsson (2,00), Adam Brodecki (2,00), Gustav Forsling (3,00), Jens Lööke (2,50) och Christoffer Ehn (1,50).

1: Ingen.

Okej insats men utan poäng

Södertälje SK – Timrå IK 4 – 2:

Mål: 1-0 Jacob Dahlström 4 (Engström 7, Lidström 11) 11:20, 2-0 Pär Edblom 7 (Lidström 12) 36:45, 2-1 Oscar Johansson 2 (Nyström 2) 40:58, 3-1 Pär Edblom 8 (Lidström 13, Beck 8) 44:52, 3-2 Erik Nyström 2 (Hallin 5) 47:09, 4-2 Pär Edblom 9 (Beck 9) 59:53

Skott: 28 – 28

Det var inte mycket nytt i Timrå IK. På pappret har ingenting förändrats under uppehållet. Tillbaka var Mika Norja i mål och man har fortfarande bara fem backar och ett lån att tillgå.

Timrå gör en okej insats. Timrå spelar ett bra defensivt spel, jobbar hårt och släpper till ytterst få kontringar. Det var inte längre öppna gator. Framåt har Timrå bra chanser att ta ledningen i den första perioden men misslyckas. I den tredje perioden visar man upp ett bra desperat spel och var inte långt ifrån att komma ikapp.

På isen är det positivt att Timrå har ett okej defensivt spel och att spelarna krigar. Det negativa är att offensiven länge i matchen är för uddlös och att målvaktsspelet fortfarande är för dåligt. Timrå drar också på sig för många onödiga utvisningar och förlorar ”special teams”-matchen klart.

Matchen inleddes med en ganska händelsefattig första period. Timrå hade bra koll Södertäljes anfallsspel, man vann oftast kampen framför eget mål och offensivt sökte man sig ofta in mot mål.

Chansmässigt blev det tre ”öppna mål” varav Timrå brände ett helt (Hult) och sköt ett i stolpen (Hallin) medan Södertälje satte sitt till 1-0. Det var ett backskott i andravåg med trafik där Jacob Dahlström vinner returen. Dahlström blev helt ensam framför Mika Norja, som inte kan lastas för målet.

Timrå inledde den andra perioden med spel i fem mot tre. Timrå fick iväg några halvfarliga skott där man var nära att vinna returen på men Södertälje jobbade bra i sin box, täckte skott och fredade sitt mål.

Därefter tycker jag att Södertälje tar över och är bättre i den andra perioden. Timrå jobbar ganska bra i sin backchecking men Södertälje är starkare med pucken och får fler långa anfall. Från mitten av perioden och framåt har Timrå svårt att ö h t skapa bra uppspel med samlade anfall i fart.

Mot slutet av den andra perioden utökar Södertälje till 2-0. En överrörlig Mika Norja lyckas klacka in en krosspassning i spel tre mot fem. Ett mål onödiga utvisningar och Norja får ta på sig.

I den tredje perioden visar Timrå upp ett mycket mer aktivt spel där man tar för sig bra offensivt. Timrå visar vilja och krigar. Timrå gör två mål men Södertälje får tyvärr komma upp och sätta 3-1 när Timrå pressar som mest. Målet kom i power play där Södertälje var vassa. Målet såg dessutom billigt ut från Mika Norja.

Timrås två mål ligger kedjan med Erik Nyström, Oscar Johansson och Per Hallin bakom. De var riktigt bra i den tredje perioden och skapade något i nästan varje byte de spelade. Det fanns bra kvitteringschanser både vid 2-1 och 3-2. Timrå hade dessutom bra tryck i slutminuten när Erik Nyström åker ut för att spela med oknäppt hjälm. Det blir sedan 4-2 på att Emil Pettersson hakar Pär Edblom med öppen kasse. Hattrick för Edblom därmed.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 2

Defensiv: 4

Power play: 2

Box play: 2

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Erik Nyström (08:47) och Robin Persson (20:23).

3: Per Hallin (17:56), Emil Pettersson (18:49), Andreé Hult (16:27), Mattias Nilsson (20:09) och Andreas Molinder (19:02).

2: Ludvig Nilsson (16:57), Didrik Strömberg (16:02), Oscar Johansson (15:41), Albin Runesson (16:12), Johan Persson (20:12), Jens Westin (18:05), Mika Norja (24 av 27), John Westin (10:54) och Jeremy Boyce (09:52).

1: Anton Wedin (11:45), Andreas Borgman (16:09), Daniel Öhrn (12:31) och Calle Åsell (06:07).

Övriga: Johan Lantz (Back-up), Filip Lander (00:00).

Stämning (1-5): 3

– Den bästa Timråinsatsen stod den tillresta klacken för, främst i den tredje perioden. Södertälje fick ihop 3377 till denna annandagsmatch och det var oftast ljudet från Timrås klack som kom upp ut i webbsändningen. Att det fortsatt finns bra bortastöd för Timrå värmer och inger hopp.

JVM: Tjeckien fortfarande efter

JVM: Sverige – Tjeckien 5 – 2

Tjeckien har haft svårt på juniorsidan under lång tid och har inte varit i semifinal på tio år. Nu har man fått fram några vassa stjärnor och var i final i U18-VM senast. I den här matchen syntes det dock tydligt att man inte är redo att slåss om medaljer än. Tjeckien saknade bredd och spelade alldeles för ostrukturerat i egen zon för att kunna mäta sig.

Sverige gör en okej insats. Det var en del puckslarv och några dåligt sorterade defensiva byten men det blev bättre och bättre under matchen. Sverige har bra fart i alla formationer och jobbar hårt åt båda håll. Sverige har ett aktivt och kreativt spel. Kan passningsspelet bli jämnare är Sverige att räkna med i slutstriden om medaljer. För den ädlaste krävs starkare spel framför eget mål.

Jag gillar Sveriges formationer bortsett att jag skulle byta formation på Jacob de la Rose och Christoffer Ehn. Det blir lite väl enkelspårigt för de la Rose att spela med bara energispelare (Anton Blidh och Anton Karlsson). Ehn skulle kunna gå bättre med Karlsson och Blidh som en fjärdekedja som spelar mindre men ger energi när de spelar. Tror även Victor Olofsson och Leon Bristedt kan få ut mer med de la Rose än Ehn också.

På backsidan tycker jag definitivt att Andreas Englund ska gå in på tre backpar. William Lagesson skulle jag spela mindre.

Kul att turneringen är igång. Den förgyller verkligen dessa helger.

Spelarbetyg, Juniorkronorna:

5: Ingen.
4: Linus Söderström, Gustav Forsling, Sebastian Aho, Axel Holmström, Oskar Lindblom och William Nylander.
3: Adrian Kempe, Lucas Wallmark, Andreas Englund, Julius Bergman, Jens Lööke och Jacob de la Rose.
2: Adam Brodecki, Robert Hägg, Leon Bristedt, Anton Karlsson, Victor Olofsson och Anton Blidh.
1: Robin Norell, William Lagesson och Christoffer Ehn.

Juniorkalendern – Lucka 24: Lander

Till lucka 24 har jag valt:

Anton Lander (f. 91)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 07-10
Meriter: 95 NHL-matcher, 8 A-landskamper, JVM-brons, Årets junior i svensk ishockey, Årets publikfavorit i Timrå m m.
I dag: I Edmonton Oilers organisation.

Kommentar: Av egna produkter är Anton Lander den bästa spelaren jag sett som junior. Sett till talang i pojkåren får man nog gå tillbaka till Mats Näslunds dagar för att bräcka Anton Lander.

Anton såg jag första gången i TV-Pucken då han var med i Medelpads semifinallag. Han var då två år yngre än övriga. När han gick i åttan var han ordinarie i J18-laget i Timrå och tillhörde de bästa spelarna i U16-landslaget som underårig.
Jag minns hur han i nionde klass klev in och var dominant i J20-matcher och ledde J18-laget på alla sätt. Han hämtade pucken i egen zon och drev igång anfall på egen hand. Första året på hockeygym klev han in i A-laget i Elitserien, 16 år gammal. Jag minns att i en av sina första matcher stal en puck på blå, satte fart i kontring och sköt ett slagskott som Johan ”Bagarn” Andersson satte returen på.
Anton har nog den hetaste vinnarskalle jag sett i Timrå. Han var/är som bäst i jämna matcher eller i underläge i tredje perioden. Då verkligen kör han. Han hann knappt med någon karriär i juniorlagen utifrån att han spelade tidigt i A-laget men det blev slutspel med både J18 och J20.
I juniorlandslaget blev det två U18-VM och två JVM. Det blev, trots starka lag, dock bara en bronspeng. Den kom dock i Antons bästa turnering, JVM 09/10. Där var han kanske rent av Sveriges bästa spelare. Han stod bl a för både 1-1 och 2-1 i semifinalen som dock USA till slut vände och vann.
I A-laget tog han kliv för varje säsong. Han spelade sporadiskt första säsongen. Var ordinarie under den andra men fick lite speltid varje match. Klev fram under tredje och framför allt började bra där han var avgörande i tajta matcher.
Laget gick tungt under säsongen men avslutade starkt. I den sista matchen var Timrå tvingade att vinna efter full tid borta mot Luleå. I den tredje perioden klev Anton fram och satte matchens enda mål. Segern innebar att ett utdömt Timrå tog sig slutspel för sjunde gången på de åtta senaste säsongerna.
Säsongen 10/11, hans sista som junior och senaste i klubben, fick liknande karaktär. Anton gjorde dock ett lite sämre JVM, även om han avgjorde gruppseriefinalen mot Kanada. Efter JVM var han dominant i match efter match i Elitserien. Han var Timrås bästa och ledande spelare. Laget var på väg mot Kvalserien men i sista omgången  klev Anton åter fram med att sätta det avgörande målet i tredje perioden till seger 2-1 mot Djurgården och laget slapp kval.
Efter säsongen skrev han NHL-kontrakt i Edmontons organisation där han fortsatt är kvar, pendlandes mellan NHL och AHL där han är lagkapten och en toppspelare i ligan.
Anton Lander är en fysiskt och psykiskt stark spelare med bra egenskaper åt båda håll. Jag tror han kommer ha en NHL-karriär, det gäller just nu mer att hamna på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Även Antons lillebror Filip har gjort en helt okej juniorkarriär med A-lagsdebut i vinter. För att inte tala om pappa Ante Karlsson som via Timrås hockeygym blivit elittränare på seniornivå.

Från mig till er alla önskar jag en riktigt

God Jul!

Juniorkalendern – Lucka 23: Pääjärvi

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 23 har jag valt:

Magnus Pääjärvi (f. 91)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 07-10
Meriter: VM-Silver, VM-Brons (All Star Team), 2 JVM-silver, 1 JVM-Brons, 228 NHL-matcher m m.
I dag: I St. Louis Blues i NHL.

Kommentar: Magnus Pääjärvi är den bäst utvecklade hockeygymnasisten jag sett i Timrå. Varken före eller efter han och Anton Lander klev in 2007 har jag sett något liknande i talang i den åldern här. De två sticker ut över alla årgångar.

Det började med att jag såg en A-lagsträning under hösten 2007 och såg Magnus Pääjärvi åka ifrån alla A-lagsspelare. A-lagsbacken Robin Jonsson sa efteråt att Pääjärvi och Lander aldrig kan vara 16-åringar, i s f måste de ha hittats i Murmansk.

Pääjärvi var extremt tidigt utvecklad tekniskt. Han dominerade i TV-Pucken när han var två år yngre än de övriga. Han spelade i pojklandslaget som underårig. Han hade spelat ordinarie i Malmös J20-lag innan han ens börjat på Timrås hockeygymnasium. I Timrå klev han direkt in i J20-laget som 16-åring och stod för fyra mål och en assist direkt i premiären. Det ledde till spel i Elitseriepremiären en vecka senare. Då i en förstakedja med Riku Hahl och Mika Pyörälä. Pääjärvi gjorde assist i första matchen.

I den andra A-lagsmatchen bröt Pääjärvi armen då han tacklades in i en öppen båsdörr men utvecklingen stannade inte för det. Han spelade 35 elitseriematcher som 16-åring i ett av Timrås mest meriterade A-lag någonsin. Det semifinalspel i SM på vårkanten också. Han kom också med i JVM-truppen som tre år yngre än de övriga och gjorde mål och assist i turneringen.

Andra året på hockeygymnasiet gjorde han 17 poäng i Elitserien, sju poäng i JVM och 12 poäng i U18-VM. Jag minns framför allt ett fantastiskt solomål hemma mot Skellefteå där han snurrade upp hela SAIK-försvaret. Han gjorde även ett grymt mål borta mot Linköping där han i den avslutande dragningen blev liggandes på isen och stötte in pucken likt Ovechkin gjort i NHL. Efter säsongen draftades han i första rundan av Edmonton Oilers.

Tredje året blev hans sista år i klubben. Då en ledande spelare i A-laget där han stod för 29 poäng i Elitserien. Han spelade i lagets klart bästa kedja ihop med Daniel Corso och Martin Sonnenberg. Han spelade sitt tredje JVM (fortfarande underårig) och gjorde tio poäng där. Pääjärvi sedan avslutade säsongen med att spela A-VM för Tre Kronor och gjorde även där succé. Det blev nio poäng på nio VM-matcher, en bronsmedalj och en plats i turneringens All Star Team, nyss fyllda 19 år.

Sista året som junior spelade han som ordinarie i NHL:s sämsta lag, Edmonton. Han avslutande säsongen med att åter spela VM. Där gjorde han bl a 1-0 i VM-finalen mot Finland. Tyvärr blev glädjen kortvarig då Finland vände och vann med hela 6-1 till slut.

Därefter har någonstans utvecklingen kommit ikapp honom och han har inte lyckats ta nästa steg till att fullt etablera sig i NHL ännu. Nu är han i topplaget St. Louis Blues där han kämpar för speltid. Han är dock bara 23 år och bör ha mycket utveckling kvar i sig. Åren i Timrå var i alla fall fascinerande häftiga att följa på nära håll.

Juniorkalendern – Lucka 21-22:

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 21 har jag valt:

Mats Hansson (f. 83)

Position: Back
På hockeygymnasiet: 99-02
Meriter: 1 A-landskamp, 168 elitseriematcher.
I dag: Spelar i Sundsvall Hockey

Kommentar: 83:orna var bra. Sebastian Lauritzen har varit lucka tidigare men även Niklas Zetterström, Andreas Lundin, Erik Tägtström, Mikael Sjöström, Mattias Öhrling och Petter Rydén har spelat på elitnivå som seniorer. Den som först tog plats i den allra högsta serien var däremot Mats Hansson.

Hansson var kanske inte den mest lovande när han kom in till hockeygymnasiet som egen produkt. Han tillhörde de bättre men var inte den som stack ut mest. Om jag inte missminner mig var han dessutom länge forward som pojkspelare. Han fick debutera i J20-laget under det första året och tog plats där under det andra året.

Det var dock under tredje året han verkligen klev fram. Han gjorde en bra J20-säsong och när A-laget låg toksist i Elitserien fanns det rum för att testa Hansson som klev in och spelade riktigt bra direkt. Han plockades sedan upp på heltid och kom med i juniorlandslaget. Det blev spel i JVM men det blev ingen stor succé för laget då Sverige slutade åtta men säkert minnesvärt då det gick i Kanada.

Mats var en aktiv och skridskoskicklig back som jag tycker Kenta Johansson var lite för feg med. Det är möjligt att han hade kunnat växa mer de första senioråren om han fått mer speltid. Han var ofta bra när han väl spelade och kanske som bäst i slutet av 03/04 då han även fick spela en match i Tre Kronor. Det största juniorminnet jag har av honom är när han i frustration bryter av sin klubba efter att åkt ur i förlängning i kvartsfinalen av J20-SM 2003.

Nu avrundar Mats karriären med spel i Sundsvall Hockey efter åtta säsonger utanför Medelpad i KalPa, Borås, Aalborg och Frisk Asker.

Till lucka 22 har jag valt:

Erik Gustafsson (f. 88)

Position: Back
På hockeygymnasiet: 04-07
Meriter: VM-Guld, 91 NHL-matcher
I dag: Spelar i Avangard Omsk i KHL.

Kommentar: Erik var en talang som jag känner att jag missade att se tidigt på hockeygymnasiet. Det kom in väldigt mycket talang i Timrå från det TV-pucklag som tog brons och satte en massa individuella rekord. Mycket fokus låg på Eric Moe, Oscar Johansson och Christopher Erixon.

Erik var absolut bra direkt men inte den som stack ut mest. Kanske hade det faktum att han var född sent på året (15 december) ett finger med i det spelet. Hur som helst klev han fram och blev ordinarie i J20 under sitt andra år och blev sedan en riktigt bra J20-spelare under sitt tredje och sista år. Då var han aktuell för A-lagsspel men tackade nej p g a att han kommit in på college.

Det var väl egentligen därifrån som karriären verkligen började ta fart. Han spelade i högsta collegedivisionen och gjorde succé från start. Han var högaktuell för NHL-draften första året men valdes aldrig. Han gjorde tre collegeår och under det sista var han kapten också. I slutet av det sista året värvades han av Philadelphia Flyers. Han slogs sig in där i perioder men blev aldrig helt fast, trots att han ofta spelade bra. Han har bl a gjort två mål i Stanley Cup. Lider kanske av sin storlek i NHL men bortsett sin spelskicklighet så har jag alltid upplevt honom vara rätt stark i kroppen sett till sin storlek.

Efter att förra säsongen fått se en stor del av matcherna från läktaren valde han att gå vidare med spel i KHL där han nu tillhör toppen i istid i hela ligan. Den största meriten är annars VM-guldet där han genom en fantastisk turnering med knappt ett misstag spelade i Sveriges första backpar när guldet bärgades på hemmaplan i Globen, 2013.

Tuff start, men jag tror på Lander (Uppdatering: Nedskickad igen)

Har ägnat natten åt Anton Landers säsongspremiär i NHL. Inte nog med att jag supportar Timrå IK som gått sisådär de senaste åren så håller jag på Edmonton Oilers i NHL också.

Nattens match blev Oilers 18:e förlust på de 19 senaste matcherna. Denna var dessutom hjärtskärande då man bränner en ledning med 5-2 med bländande spel till förlust 5-6 efter straffar.

Hur det gick då för Anton Lander?

På det stora hela gick det bra. Han var den bästa spelaren i en tredjekedja med Nail Yakupov och Tyler Pitlick. Han var den enda i den kedjan som fick speltid i special teams, i slutet av tredje perioden och i förlängningen. Totalt blev det 16:28 minuters speltid. Han var också den enda spelaren från den kedjan som fick lägga en straff.

Tyvärr blev det den sista straffen då Landers tidigare lagkompis Anders Lindbäck (kom in efter 4-2) kunde rädda med plocken och ta sin första seger för säsongen. Det var i den åttonde straffomgången.

Lander var inne på tre mål bakåt (ett i BP) och inget framåt. Däremot krigade han bra med fysiskt spel (fyra tacklingar- 3:a i Oilers) och tog pucken till mål (sex skott på mål – 1:a i Oilers). Han tekade även bra, 69% (1:a av Oilers centrar), hade en takeaway och ingen giveaway.

Att förlora, missa straff och vara inne på baklängesmål är något som gör att Lander själv lämnade matchen med svarta ögon. Faktum är dock att han jobbade och tog för sig tillräckligt bra för att behålla en centerplats i laget. Står han för den här insatsen varje NHL-match kommer det bli en del poäng och han kommer bli svår att peta.

Matchen i övrigt då? Ja, det syntes att det var NHL:s två sämsta lag defensivt. Tyler Seguin och Jamie Benn var femstjärniga för Dallas och Taylor Hall för Edmonton. Matchen var underhållande att det var bra intensitet och kamp, trots alla mål.

**

Uppdatering: Anton Lander blev tydligen nedskickad till AHL direkt efter matchen. Jisses!

Snittbetyg och omdöme hittills – Del 2

Dags att göra fortsättningen på detta. Då var det ganska positiva snittbetyg och omdömen. Det som hänt sedan dess är 13 matcher där man tagit 9 av 39 möjliga poäng. Plats sju i tabellen har blivit plats 14. Ens i SHL kan jag minnas sämre utdelning mellan två uppehåll än så. Det har gjort sitt på betygen men t ex Emil Pettersson och Didrik Strömberg lyckades ändå ökat sina snitt. Den förstnämnda är för övrigt överlägsen övriga i laget sett till mina amatörbetygsättande ögon.

Här följer spelarna, sorterade efter högst snittbetyg:

[singlepic id=1722 w=320 h=240 float=]

Emil Pettersson (fw) 3,07 (23p,  9+14, -4)
Har i närmare 25 matcher hållit en konsekvent bra nivå i sitt spel. Passa på att gå på resterande hemmamatcher för att se honom. Nästa säsong kan han vara på högre nivå.
Plus: Spelsinnet, klubbtekniken och förmågan att ta sig fram med pucken.
Minus: Är utifrån bristande fysik beroende av att ha hög fart, åt båda håll.

[singlepic id=1716 w=320 h=240 float=]

Andreas Molinder (fw) 2,67 (13p,  5+8, +0)
Gör verkligen en gedigen säsong. Spelar smart och klokt var han än placeras. Viktig. Jag tror ändå att han behöver gå ner i lön om han ska vara kvar nästa säsong. För lite spets.
Plus: Rutinerad och läser spelet bra. Defensivt smart. Bra klubbteknik.
Minus: Något långsam och inte tuff eller rejäl i spelet.

[singlepic id=1718 w=320 h=240 float=]

Anton Wedin (fw) 2,67 (14p,  7+7, -1)
En bra aktivitet på isen ger honom ett bra snittbetyg men han är alldeles för ineffektiv. Behöver bli mycket vassare och starkare in mot mål om han ska kunna ta nästa steg.
Plus: Kvick klubbteknik och bra intensitet. Kreativ.
Minus: Skottet och skulle behöva starkare in mot mål.

[singlepic id=1723 w=320 h=240 float=]

Johan Persson (fw) 2,66 (22p,  12+10, -3)
Lagets bästa målskytt och är tillsammans med Pettersson den som skapar klart mest. Jobbar bra och kan bryta mönster. En spelare att jobba hårt för att behålla.
Plus: Kombinerar fart, intensitet och teknik bra. Skottet okej.
Minus: Kan utveckla skottet ännu mer och öka effektiviteten.

Ludvig Nilsson (fw) 2,62 (18p,  6+12, +1)
Hårt arbetande med bra fart och styrka. Ganska jämn i insatserna och bra inställning. Är på gränsen till att kunna ta sig högre upp i seriesystemet.
Plus: Uppoffrande, snabb och stark. Spelar rejält. Bra framför mål och i box play.
Minus: Klubbtekniken skulle kunna vara bättre och jag tycker han kan gå in ännu hårdare i närkamperna för att vinna puck.

Jens Westin (b) 2,60 (1p,  0+1, -8)
Har inte varit lika jämn som tidigare men tillräckligt för att rankas som lagets bäste back. Spelar säkert och är bra positionellt.
Plus: Det defensiva spelsinnet. Stark i kroppen. Bra puckkontroll.
Minus: Tar inte för sig offensivt.

[singlepic id=1717 w=320 h=240 float=]

Andreé Hult (fw) 2,47 (15p,  5+10, -12)
Har hög kapacitet men har varit en defensiv katastrof och petats. Spelat ”veteranhockey” stundtals. Måste jobba hårdare och komma med mer fart om han ska bidra tillräckligt.
Plus: Klubbteknik ihop med smidig skridskoåkning. Bra passningsspelare.
Minus: Arbetsinsatserna, närkampsspelet, defensiven och skottet.

[singlepic id=1715 w=320 h=240 float=]

Andreas Borgman (b) 2,44 (5p,  2+3, -2)
Ner och upp. Upp och ner. Av Borgman tror jag vi kan se mycket mer. Under utveckling och när han blir jämn kommer han kunna klättra i nivå.
Plus: Fart, tuffhet, fysik, mod och klubbteknik.
Minus: Ojämnheten i insatserna. Borde kunna producera mer.

[singlepic id=1727 w=320 h=240 float=]

Robin Persson (b) 2,41 (7p,  1+6, -3)
Besvikelse för mig den senaste tiden. Har börjat försöka (med god vilja) ta för sig mer offensivt och där har han inte mycket att bidra med. Slarvig.
Plus: Få, ens i SHL, är så bra på att ”boxa ut” forwards. Sargspelet. Fysiken.
Minus: Klubbtekniken och passningsspelet.

[singlepic id=1725 w=320 h=240 float=]

Mika Norja (Mv) 2,38 (90,3%,  2,70 GAA, 11w)
Sedan det senaste uppehållet har han stått tio matcher från start och förlorat nio. En av seriens sämsta förstamålvakter hittills.
Plus: Bra storlek och läser spelet bra. Lugn i temperamentet.
Minus: Smidigheten, snabbheten samt puck- och returkontrollen.

[singlepic id=1720 w=320 h=240 float=]

Didrik Strömberg (b) 2,37 (4p,  1+3, +0)
Tycker han växt från sin start, trots att laget gått åt andra hållet. Fysisk och enkel. Kan han bli jämnare kan han nå nästa nivå.
Plus: Defensiva spelet framför mål och efter sargerna. Bra tacklare. Kan rensa bra.
Minus: Ojämnheten. Kan bli lite snabbare första skären.

[singlepic id=1726 w=320 h=240 float=]

Per Hallin (fw) 2,26 (8p,  4+4, -14)
Bäst betald och lagkapten men har sämst plusminus i hela Hockeyallsvenskan. Det spelar ingen roll hur hyllad och legendarisk han är. Han måste bidra betydligt mer.
Plus: Viljan, skridskoåkningen, klubbtekniken och skottet.
Minus: Spelsinnet, både offensivt och defensivt. Spelar för mycket där det finns yta och för lite där det är trångt.

[singlepic id=1724 w=320 h=240 float=]

John Westin (fw) 2,21 (15p,  7+8, +2)
Började riktigt starkt men hamnade i en lång djup svacka där han knappt syntes till i tiotalet matcher. Avslutade med en bra match. Jag gillar vad han kan bidra med.
Plus: Intensiteten, farten, närkampsspelet och skottet. Kan spela där det är trångt.
Minus: Ojämn. Är inte någon stor spelfördelare eller briljant tekniker.

Mattias Nilsson (b) 2,17 (3p,  1+2, -7)
Det här måste vara ett mellanår för honom. Det händer väldigt lite framåt och defensiven har inte varit tillräckligt bra tillräckligt ofta. Något bättre de sista matcherna.
Plus: Skridskoåkning och puckkontroll.
Minus: Ojämn. Närkampsspelet och fysiken. Skottet.

[singlepic id=1719 w=320 h=240 float=]

Daniel Öhrn (fw) 2,17 (6p,  3+3, -8)
Ett stort frågetecken. Osynlig och känns som han håller på att spela sig ur A-laget snarare än uppåt i nivå. Måste börja ta för sig. Helst i går.
Plus: Backchecking, teknik och skott
Minus: Försvinner ur matcher. Är farten tillräcklig?

Oscar Johansson (fw) 2,15 (5p,  1+4, -2)
Nästa egna produkt som inte levererat. Var trea i interna poängligan förra säsongen men är ofarlig offensivt denna säsong. Räcker det att leverera i box play för att bli kvar?
Plus: Spelsmart. Bra i box play.
Minus: Behöver åka max för att hänga med och tappar då teknik.

[singlepic id=1721 w=320 h=240 float=]

Emil Berglund (fw) 2,07 (14p,  5+9, -3)
Gör bra med poäng sett till roll men är det verkligen den rollen han ska ha? Har svårt att se honom som framtida förstacenter t ex. Har ofta saknat den kaxige och tuffa Berglund.
Plus: Spelsmart, bra passningsspel och mod.
Minus: Farten och fysiken. Skottet kan bli hårdare.

Calle Åsell (fw) 2,05 (4p,  2+2, -2)
Har potential men blir för ofta för osynlig och petig. Skulle vilja se honom mer tuff och rejäl. Har mycket kraft som han för sällan använder.
Plus: Fysiken och farten.
Minus: Tekniken och spelsinnet.

Jeremy Boyce (fw) 2,03 (9p,  3+6, -8)
Femte säsongen i A-laget ser ut att bli den sista. Den assisterande kaptenen känns nästan som han gått bakåt i utvecklingen efter en ganska bra föregående säsong.
Plus: Box play. Skridskoåkningen.
Minus: Offensiven. Tekniken. Skottet. Skulle behöva spela mer fysiskt och rejält oftare.

Övriga (sorterade efter antal matcher):

Jimmie Jansson (b) 2,14 (22 betygsatta matcher)
Erik Nyström (fw) 2,38 (8 betygsatta matcher)
Niklas Andersson (b) 2,40 (5 betygsatta matcher)
Oskar Brändström (b) 2,20 (5 betygsatta matcher)
Adam Reideborn (mv) 3,00 (3 betygsatta matcher)
Adam Ohre (mv) 2,33 (3 betygsatta matcher)
Albin Runesson 2,00 (3 betygsatta matcher)
Martin Mellberg (fw) 2,00 (3 betygsatta matcher)
Filip Lander (b) 1,67 (3 betygsatta matcher)
Lawrence Pilut (b) 3,00 (2 betygsatta matcher)
Albin Carlson (b) 1,50 (2 betygsatta matcher)
Ludwig Byström (b) 1,50 (2 betygsatta matcher)
Johan Lantz (mv) 3,00 (1 betygsatt match)

Foto: Katarina Olsson