Tankar om Timrås situation efter 15 omgångar

15 omgångar av Hockeyallsvenskan är spelat. Timrå är som ni vet placerade mitt emellan de två nedersta strecken. Även om en sådan placering innebär ingenmansland så det är det långt ifrån en sådan just nu. Så som serien inletts så ser den ut att bli otroligt jämn överallt. Frågan är huruvida det är bra eller dåligt för Timrå?

Risken med att ligga mellan de nedersta strecken är ju så klart att det är nära att halka ner till under det nedersta strecket och tvingas kvala för att hålla sig kvar i Hockeyallsvenskan. Som supporter till en förening som för bara två säsonger sedan spelade i Elitserien och några år innan det var ett satsande lag däruppe är ju en sådan verklighet svår att greppa. Kanske är den det för föreningen och spelarna också.

Trots detta så är det i värsta fall en verklighet vi kan bli tvingade att uppleva.

Innan säsongen tippade jag att Timrås skulle sluta åtta med AIK, Almtuna, Oskarshamn, Vita Hästen, Björklöven och Asplöven bakom sig.

Tittar vi på tabellen i dag så är det Asplöven, Almtuna och Vita Hästen som innehar de tre första platserna. De är dock på behörigt avstånd till Timrå, d v s enbart sju-åtta poäng före.

Jag tycker av det jag sett hittills att både Asplöven och Almtuna är bättre än Timrå. De två lagen har ett liknande tankemönster i sina satsningar med bra fart i spelet.

Asplöven har några spetsspelare i lyckade nordamerikanska värvningar och hittills bättre målvaktsspel. Främst har de dock mer tyngd i sitt lag än vad Timrå har. De har fått in unga spelare som jobbar hårt och som spelar hårdare än vad Timrås unga spelare gör. Jag tänker då på spelare som Sam Marklund, Joachim Nermark och Lars Bryggman. Alla tre födda 1993. Jag tror därför att Asplöven är ett lag som kommer vara före Timrå när serien är över också.

Almtuna och Timrå är väldigt lika varandra på många punkter om man bara tittar på pappret. De har dock bredd och konkurrens i sin trupp. De har också en äldre trupp. Jag kan tycka att farten är lika bra i lagen men att Timrå faktiskt har bättre kreativitet i sitt spel. Timrå skapar mer. Almtuna har dock bättre målvaktsspel och behöver skapa färre målchanser för att göra mål, som det varit hittills. Almtuna bedömer jag både med sin bredd, sin något större rutin och sina målvakter kommer orka hålla jämnare nivå än Timrå och borde således kunna hålla sig före Timrå när serien är färdigspelad.

Gällande Vita Hästen är jag fortfarande kluven. De spelar en synnerligen tråkig men hittills mycket effektiv ishockey. Talar man långsiktigt är deras spel inget som utvecklar något. Deras fina offensiva ishockey när de väl går till anfall är dock utvecklande och riktigt bra. Jag kan inte tänka mig att de kommer behålla sin plats i toppen så länge de är det lag som får mest skott mot sig i hela serien. Däremot känns det 50/50 huruvida de i slutändan kan hålla sig före Timrå. De har i alla fall sju poängs försprång som det är i dag, vilket Timrå kan ta in bara av att slå Vita Hästen de tre gånger de har kvar att möta dem.

Oskarshamn, Björklöven och AIK har i alla fall Timrå lyckats hålla bakom sig efter 15 omgångar. Det skiljer dock bara två till fem poäng. Dessa tre lag tycker jag rent spelmässigt att Timrå är bättre än och har ju slagit alla tre, även om det verkligen var på håret mot AIK.

Det jag kan känna oro för Timrå kring dessa tre lag är att de värvar spelare. Mark Hurtubise (13 mål i SHL förra säsongen) är klar för Björklöven. Yared Hagos (tyngd, om inte annat) har tillkommit i AIK och nu tycks Evan McGrath (18 poäng i SHL förra säsongen) vara klar för Oskarshamn. Som jämförelse har Timrå plockat in Niklas Andersson. På tryout.

Ska man prata ”räddningsplankor” för att undvika kvalspel känner jag dock att Björklöven ska Timrå klara. De har spets men spelar i för lågt tempo, anser jag. Oskarshamn har en bättre trupp än Timrå men har haft ganska mycket skador. Det är med andra ord svårt att säga om vi sett deras fulla potential ännu. Jag tycker dock att det finns anledning att ifrågasätta spelet där också sett till hur det såg ut förra säsongen. För att reparera måste man veta hur man lagar. Jag tror fortfarande Timrå kommer hamna före Oskarshamn men inte lika säkert som jag tror med Björklöven. Om AIK är det lite 50/50 ännu. Det finns potential där men det kommer ta tid. Frågan är hur mycket tid? Jag tror inte de når övre halvan av serien i a f.

Nu är det inte så att jag tror att Timrå hamnar i kvalspel. Jag tror dessutom fortfarande att chansen på slutspelsserien finns där. Timrå har en enorm potential i sitt spel och är bland de lag som skapar mest. Tittar man enkom i skott på mål så är det bara Rögle och Malmö som skjuter mer. Jag tycker det är stor skillnad på kvaliteten på Timrås spel jämfört med ett år sedan. Jag tycker anfallsspelet dessutom är på liten uppgång just nu. Kan laget jobba hårdare och jämnare så borde effektiviteten också öka. Däremot känner jag oro för målvaktsspelet som hittills varit för ojämnt för ett lag som inte producerar mycket mål.

Kan Timrå få till ett jämnare målvaktsspel så finns absolut chans att ha fler lag än 2-4 bakom sig. Det finns lag som jag tippat ovan Timrå som har bekymmer. Inte minst Västerås och BIK Karlskoga. De ska vara bättre än Timrå men det är inte ovanligt att något lag faller igenom under en säsong. För även om Asplöven och Almtuna slår Timrå så behöver inte alla tippade topplag göra det. Det finns sådan flopprisk hos samtliga utom Malmö. Om Malmö floppar så är det på målvaktssidan men då handlar det om att missa final, sämre än så känns inte möjligt.

Så för att summera detta inlägg så har Timrås säsong de första 15 omgångarna startat sämre än jag trodde. Spelmässigt är jag nöjd men man borde utifrån hur spelet sett ut vunnit några matcher till. Däremot har några av de andra lagen, främst Asplöven, Almtuna och Vita Hästen gått mycket bättre än jag kunde ana, vilket inte gynnar Timrås situation och möjlighet till slutspelsserien.

Skulle jag tippa i dag skulle jag tippa ingenmansland.

Jag kommer göra en liknande prognos efter 30 omgångar. Sett till hur serien börjat kanske det skett stora förändringar då.

Surt, men bra

God kväll!

Timrå med fem backar till start tog en poäng i Malmö efter förlust på suddenstraffar (slutresultat 2-1). Det är givetvis bra.

Däremot så blir det en aning surt när Timrå leder matchen tills 50 sekunder av ordinarie matchtid återstår. Timrå har även power play i sudden och leder dessutom straffläggningen tills den sjätte och sista straffen ska slås, men förlorar.

Det känns bra att läsa att Timrås krigarattityd och offervilja för varandra imponerade på Malmösupportern och demonbloggaren Johan ”MrMadhawk” Svensson.

Det känns däremot fortfarande jäkligt surt att vi aldrig kommer få se något från den här matchen. Att inte få bedöma hur bra Timrå jobbade, hur bra Mika Norja (36 räddningar) var eller hur snygga Johan Perssons båda straffmål var?

[Tillägg: Det har lagts ut highlights: http://www.viasatsport.se/nyheter/hockey/romano-hjalte-nar-malmo-vande/ ]

Det var alltså Johan Persson som gjorde Timrås enda mål under ordinarie spel. Det var en straff under spel i box play. Av någon anledning räknas det dock inte som ett shorthanded-mål. Jag skulle dock vilja hävda att Timrå är +1 i box play hittills. För det står fortfarande noll i kolumnen för insläppta mål.

I power play hade Timrå bara ett skott på mål på 07:32 i spelformen.

Nu har Timrå spelat igenom den där ”tuffa starten” med sju matcher mot sju topptippade lag. Det blev åtta poäng och en 12:e plats i tabellen. Framöver kommer vi se hur Timrå klarar de tre bottentippade lagen Vita Hästen, Asplöven och Björklöven på hemmais i tre av de fyra kommande matcherna.

Kan vi använda beskrivningar som ”krigarattityd” och att ”jobba hårt för varandra” även under de matcherna så tror jag att det kommer gå bra. Får vi däremot se ett Timrå som tappar ödmjukhet och har fokus på briljans snarare än att jobba ner sina motståndare kommer istället svordomar beskriva lagets insatser. Tror jag.

Har ni som jag stor abstinens för att se Timrå spela så ska det gå att se Skellefteå-Timrå i J20 i morgon på LiveArena. En match där nye Jonathan Dahlén sägs delta.

På återseende!

Stämning (1-5): 5

Hej igen!

Jag var ju som sagt bortrest i helgen och missade den härliga segern på Hovet. Jag har inte sett mer än highlights från matchen och mer än så lär det nog inte bli heller. Det är lite trist att man inte kan köpa eller se alla matcher i efterhand (åtminstone inte på viaplay eller HA-play), men så är det.

Av vad jag läst i efterhand så hade Timrå en bortaklack som uppskattades mycket av spelarna samtidigt som spelarna själva klarat ut anstormningar från AIK tack vare ett jäkligt uppoffrande spel. Sådant värmer ju också Timråhjärtat.

Av höjdpunkterna var det några riktigt fina baljor också. Att få vinna med effektiva och rejäla avslut känns ju också bra för både hjärtat och hjärnan.

Som ni som läser bloggen frekvent kanske sett så har jag smugit in åsikter om stämningen i mina matchtexter och det gör jag helt enkelt för att jag vill att det ska börjas pratas och funderas mer om stämning och klack runt Timrå IK, som det kunde göra förr.

Under mitt privata reseäventyr i helgen passade jag så klart på att se lite ishockey. Jag var på Eisbären Berlin mot Hamburg Freezers i den högsta tyska ligan, DEL. Två tyska storlag som möttes en fredagkväll i Berlin inför 12 160 åskådare i hypermoderna O2 World Arena.

Hockeyn i sig var ganska underhållande med fart och fläkt men inte ens lika strukturerad som den är i Hockeyallsvenskan. Det var dock några vassa namn i båda lagen som stack ut. Petr Pohl (Berlin) och Marty Sertich (Hamburg) för att nämna två. Berlin vann med 7-3.

Det som däremot stack ut överlägset mest var stämningen i arenan som för att vara omgång tre av ligaspelet var något av det mäktigaste jag upplevt i en hockeyarena. Jag lät sambon dokumentera med mobilen och lade upp nedanstående klipp på youtube. Nu gör ju kanske inte klippen det hela full rättvisa men det ger i alla fall en inblick om vilken enorm fest det var.

Först ut hemmalagets intro med efterföljande klacktryck:

Här de avslutande minuterna av matchen med både mål- och segerjubel:

Sedan kan man alltid tycka att speakern skriker för högt, att det finns klappor, att de har trummor (sex stycken!) i klacken o s v. När jag själv var aktiv klacksupporter var det viktigt att följa vissa trender och påpeka vilka som var ”töntiga”. Det jag kan konstatera av detta är att oavsett hur de gör det så har de i Berlin skapat en makalös fest där de verkligen får med HELA arenan!

Det är trots allt det viktigaste.

Eisbären är en klubb som gått från råkommunism med att heta SC Dynamo Berlin och enbart ha en motståndare i den östtyska ligan till att nu vara en högkommersiell klubb (ägs av AEG) med sju ligatitlar de senaste tio åren och med att bjuda på underhållning av toppklass. Detta mycket tack vare det tryck som fansen (som står för allt hjärta i arrangemanget) lyckas skapa och att man ändå gör det i samklang med den gapige och partiske speakern som t o m hånar motståndarna.

Dessutom hände det något hela tiden, det blev aldrig tråkigt. Det var t o m så att uppvärmningen var ett event och pauserna var det lustiga tävlingar. Det här med mat och dryck ute på läktaren saknade många av Sveriges restriktioner också, ska sägas. Så trots att själva hockeyn i sig inte höll högsta klass så var detta en upplevelse att minnas.

Nog om det nu.

Som jag skrivit tidigare så missar jag även morgondagens match då jag är borta i jobbet. Jag tror och hoppas på seger, trots mycket svårt motstånd, Västerås har, även om de vann senast, startat lite knackigare än väntat. Hårt jobb är åter nyckeln för Timrå. Kanske t o m ännu hårdare än tidigare.

På återseende.

Succé för Ludvig Nilsson i ny roll

Timrå IK – BIK Karlskoga 3 – 2:

Mål: 1-0 Ludvig Nilsson (Hult, Wedin) 20:47, 2-0 Andreé Hult (Wedin, L.Nilsson) 24:12, 3-0 Ludvig Nilsson PP1 (Öhrn, Pilut) 29:40, 3-1 Johan Nilsson (Höggren, Ytterell) 43:39, 3-2 Daniel Wessner (Björklund, Eriksson) 58:52

Skott:  25 – 21 (9-3, 10-7, 6-11)

Då så. Timrå har fått sin nolla i segerkolumnen spräckt och nu är man ”inne” i tabellen också. Det är alltid skönt, så klart.

Jag tycker Timrå gör sig välförtjänt av segern och man gjorde det tack vare att man jobbade hårdare än sin motståndare och kunde på så sätt utnyttja deras svagheter. I det här fallet var svagheterna en skadedrabbad backuppsättning hos Karlskoga med en oprövad ung målvakt bakom.

Timrå startade matchen bäst och var klart närmast ett ledningsmål i den första perioden. Jag tycker att man hade bra koll på Karlskoga och släppte inte till just något alls. Timrå spelade ganska rakt och med bra fart. Efter några power play utan utdelning åt båda håll blev spelet dock lite mer långsamt och slarvigt. Karlskoga var dock inte tillräckligt heta att utnyttja det.

I den andra perioden fick Timrå en kanonstart med att göra mål på sin första spelvändning. En alldeles för het Emil Kruse i BIK-målet blev offer för Andreé Hults kyla då han kunde gå runt honom och kyligt servera Ludvig Nilsson öppet mål.

Några minuter senare vinner Anton Wedin och Ludvig Nilsson pucken djupt ner i Karlskogas zon och kan sätta upp Andreé Hult framför mål till 2-0.

Roger Forsberg vaskade alltså om rejält i formationerna från senast vilket gav stor succé för förstakedjan där Ludvig Nilsson blev en fantastisk injektion med Hult och Wedin. Nilsson vann dueller över hela isen, längst ner i egen zon, längst upp i anfallszon, i mittzon och framför allt framför motståndarnas mål. Han kunde också bana väg bra för Hult och Wedin med sina fina skridskoåkning. Jag tycker att ”Ludde” var isens dominant i kväll.

Det var ytterligare en spelare som också verkligen stod ut. Det var lånet Lawrence Pilut som hade stor show efter offensiva blå i power play. Han lurade skjortan av BIK:s box play-forwards flera gånger innan han skickade igenom den puck som just Ludvig Nilsson tryckte in returen på.

Ludvig Nilsson har varit inblandad i de fem senaste Timråmålen och gjort tre mål och två assist i dessa.

I den tredje perioden tog sig Karlskoga tillbaka spelmässigt. Deras fjärdekedja med Fredrik Höggren, Mikael ”Daggen” Eriksson och Johan Nilsson jobbade hårt hela matchen och satte också prägel i den tredje perioden där de andra sedan följde på.

Timrå spelade också helt okej i den tredje perioden enligt mitt sätt att se det. Ludvig Nilsson var nära hattrick bara sekunder innan BIK:s första reducering kom. Karlskoga är trots allt ett starkt lag offensivt men Timrå spelade uppoffrande och hade fart i försvarsspelet.

Mika Norja gör en bättre match än senast men helt nöjd kan han inte vara med insatsen. Jag tycker han har lite för dålig returkontroll och det utnyttjade Karlskoga i den tredje perioden. Vid det första målet slänger också Höggren in ett lågt skott som Johan Nilsson smäller dit den väntade returen på.

Vid det andra målet tycker jag Timrå har bra koll på läget. Karlskoga har svårt att få fast pucken och plockar sin målvakt. De slår ett ganska dåligt dump som Mika Norja går ut på och ska bara spela ut. Norja tar dock för lång tid på sig och blir kanske målsugen och försöker skicka ut den mitt i banan men får ju inte upp den och sätter laget i en svår sits där alla är lite ur position, inte minst Norja själv. Daniel Wessner kunde slutligen peta dit tvåan med minuten kvar.

Timrå klarar ändå den sista minuten på ett bra sätt. Det avslutas med en tekningsseger av Andreé Hult. Allt som allt vinner Timrå på att man har den bättre inställningen mot ett lag som är kända för just sin inställning.

Jag skrev senast om förebilder för hårt arbete och där visar ju verkligen Jens Westin var det skåpet ska stå då han i den andra perioden täcker ett skott med foten, får så ont att han inte kan stå upp på båda skridskorna. Karlskoga behåller trycket och Westin täcker ett skott till(!) och Timrå kan få ut pucken. Westin hasade sig sedan till det egna båset på en skridsko. Då ska man komma ihåg att det är långt att byta i den andra perioden.

Jag har också skrivit att publiken gillar den typen av aktioner mer än t ex en vacker dragning. I kväll var stämningen aldrig så hög i arenan som just när Westin slet sig till båset. Det gav lite rysningar!

48 omgångar kvar och två poäng upp slutspelsseriestrecket.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensivt: 3
– Äntligen var effektiviteten okej likväl som kreativiteten åter var bra. Däremot kom man inte så många flygande anfall ända nerifrån eller genom mittzon utan det blev mycket till att lägga ner puckarna och jobba till sig målchanser. När man väl får snurr har man många bra idéer. Klart bra!

Defensivt: 4
– Bra inställning för det första och det bästa defensiva spelet var nog det man utförde redan i anfallszon där man vann många puckar och kunde skapa bra chanser direkt på det. Uppoffringen i egen zon var bra. De gånger man fick bekymmer var när Karlskoga kunde komma in med pucken i bra fart.

Power play: 4
– Ett mål på fyra försök är absolut bra och man skapar bra tryck. Lawrence Pilut visade klass med sitt puckskickliga spel. Vid några byten fick man inte igång spelet men så är det alltid. Jag tycker man skapade många chanser och kom till bra skottlägen. Det känns farligt för motståndarna när Timrå har power play.

Box play: 5
– Fortfarande 100%. Fyra klarade boxplay och bara tre skott på Norja på 06:04 i spelformen. Karlskoga hade oftast svårt att skapa redan i uppspelsfasen där Timrå klev ut, pressade och vann pucken. När Karlskoga fick tryck stod Timrå bra i skottlinjen.

Spelarbetyg, Timrå IK:

Istid inom parantes

5: Ludvig Nilsson (19:54).
4: Jens Westin (21:15), Lawrence Pilut (19:49) och Andreé Hult (19:36)
3: Anton Wedin (16:06), Emil Pettersson (14:05), Johan Persson (13:52), Jeremy Boyce (16:25), Andreas Borgman (19:15) och Jimmie Jansson (17:46).
2: Mika Norja (Mv; 19/21), Robin Persson (22:21), Daniel Öhrn (12:35), Per Hallin (18:08), Emil Berglund (11:35), Andreas Molinder (18:50), John Westin (07:58), Oscar Johansson (09:27) och Didrik Strömberg (13:18).
1: Ingen.

Övriga: Adam Ohre (Back-up), Filip Lander (00:00) och Andreas Modin (00:00).

Stämning (1-5):

Betyg 3:
– 2026 är långt ifrån de 2700 som klubben vill snitta. Klacken var inte lika trång i dag däremot gör de som står där en bra insats. Man börjar med att sjunga i ”Timrå Hej”, vilket jag gillar. Man får dessutom med sig hela publiken vid flera tillfällen. Trycket vid Jens Westin-situationen och ”Kom igen Timrå” när laget kämpade för att hålla undan i tredje perioden var riktigt bra. Allt som allt var det förhållandevis bra allsvensk nivå på stämningen.

Timrå jobbar inte tillräckligt bra

Karlskrona HK – Timrå IK 5 – 3:

Mål: 1-0 Victor Löfstedt (Svensson, Pudas) 01:35, 2-0 Maxim Matushkin (Löfstedt) 13:52, 3-0 Filip Cruseman (Linder) 26:42, 4-0 Joel Kellman (Linder) 27:49, 4-1 Johan Persson PP1 32:51, 4-2 Daniel Öhrn PP1 (Jansson, L.Nilsson) 48:43, 5-2 Filip Cruseman (Kellman) 54:14, 5-3 Ludvig Nilsson PP1 (Hult) 59:48

Skott:  30 – 40 (8-15, 8-8, 14-17)

Efter förra matchen skrev jag att jag inte var orolig och inför denna match lyfte jag upp de inkommande backarna Didrik Strömberg och Lawrence Pilut. Det visade sig vara en s k jinx.

För nog gör den här insatsen mig mer orolig och Strömberg och Pilut var negativt inblandad i ett baklängesmål i sitt första byte. Den senare visade dock upp flera bra kvaliteter senare under matchen, ska sägas dock.

Det gjorde däremot inte Mika Norja som var usel i dag. Han blev utbytt efter 4-0 där inget av målen var otagbara och två var ”tavlor”. Däremellan höll han så när på att kasta in tillsynes enkla skott. Han måste verkligen lyfta upp sin lägstanivå om Timrå ska ha någon som helst chans att haka på i kampen om en plats i slutspelsserien.

Det hade på ett sätt kunnat ha varit skönt att enbart skylla det här på ett dåligt målvaktsspel men det håller tyvärr bara till viss del. Det jag vill ”skylla” på är ändå att Timrå har alldeles för dålig fart i den här matchen och ser inte ut att vilja ge allt för att vinna. Man vill ta genvägar.

Timrå möter ett bra allsvenskt lag på bortais. Ett brett lag med bra fart och tyngd i sitt spel. Då måste Timrå möta upp den farten genom att se till att vara mest alerta och komma först in i situationer och genom att snabbt stänga sin motståndare. Det finns inga genvägar till det.

Timrå har tyvärr för dålig fart i sina ben, kommer in halvhjärtat i situationer och får istället mest jaga.

Framåt behöver man jobba hårt på kassen och driva hårt efter returer och skapa trafik. Timrå skjuter t ex 15 skott i första perioden men skotten kommer utifrån utan trafik. Det finns inget ”bett”. Det finns inga genvägar där heller.

Om det är brist på ödmjukhet inför hårt arbete eller om man inte är tränade för att spela den ishockey man behöver spela låter jag vara osagt än så länge. Ska Timrå nå slutspelsserien så måste arbetsinsatsen vara på topp varenda match. Nu har den bara varit tillräckligt bra i en av tre matcher och det i den svåraste av de tre matcherna. Om man ska vara ojämna är det det mest ineffektiva sättet att vara ojämna på eftersom arbetsinsatsen inte alltid räcker hela vägen till seger mot de allra bästa lagen.

Jag har inget emot att spelarna tror på sig själva och vågar ta risker för att göra något bra men man får aldrig glömma att man måste jobba ner motståndarna. Om en spelare med Henrik Zetterbergs begåvning kan jobba hårdast på isen i varje byte var än han spelar kan det väl inte vara ett för högt krav på dessa Timråspelare heller?

Det kommer också vara upp till varje spelare själv att förstå det eftersom jag tycker man saknar någon att ta rygg på. Det finns ingen ”Zäta”-typ i laget.

Andreé Hult är lagets mest briljanta spelare offensivt men de övriga spelarna kan inte ha honom som förebild i allt eftersom han faktiskt slarvar i sitt defensiva jobb. Han förblir en offensiv tillgång men de övriga kan inte spela som honom om man vill vara framgångsrika.

Jag tycker inte Per Hallin går i bräschen tillräckligt heller. Inte Oscar Johansson heller för att ta ett till exempel. Nä. Alla måste upp och man måste hitta en nivå där Rögle-insatsen är en medelinsats. Det måste brinna mer i spelarna. Mycket mer!

Jag tycker annars att det här laget stundvis visar mer potential än förra säsongens upplaga. Det är många som vågar ta för sig och visa bra kreativitet offensivt. Jag tror det var bra inför framtiden att man fick göra tre mål i power play i dag t ex. Under den andra halvan av matchen var anfallspelet bättre. Även arbetsinsatsen hos i alla fall några spelare blev bättre också samtidigt som man ska komma ihåg att Karlskrona då gick ner i tempo och gjorde det lättare för Timrå.

Det är nu 49 omgångar kvar och Timrå ligger näst sist i serien. Fyra poäng upp till slutspelsserien.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensivt: 1
– Betyget blir underkänt för utifrån hur det såg ut under del av matchen då det fortfarande var jämnt målmässigt. Det var för många annonserade och lätta skott. Det var också för dåligt tryck i benen och det var lätt att försvara mot.

Defensivt: 1
– Det går inte att spela press-spel om man oftast är en halvmeter för sen in i situationerna. Det var dessutom väldigt lätt att få igenom skott och man började ta för stora risker i spelet i underläge snarare än att höja arbetsinsatsen. För mycket genvägar.

Power play: 3
– Med tre mål borde betyget vara högre men jag tittar också på när målen kommer. De kommer när Karlskrona börjat slappna av, efter 4-0. De tidiga power play-spelen hade kunnat ge en annan matchbild men de var för omständiga. Lawrence Pilut såg dock ut som en stor tillgång. Mycket puckskicklig efter blå.

Box play: 4
– Laget är fortfarande 100% i denna spelform. I dag spelade man åtta minuter i spelformen och klarade sig undan mål och släppte bara till tre skott på mål. Jag tycker man har en bra grund och här såg man till att oftast vara rejäla.

Spelarbetyg, Timrå IK:

Istid inom parantes

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Adam Ohre (Mv: 16/17) och Ludvig Nilsson (14:03).
2: Andreé Hult (19:30), Johan Persson (18:17), Lawrence Pilut (18:26), Jimmie Jansson (17:57), Jens Westin (21:57), Robin Persson (18:19), Emil Pettersson (11:57), Daniel Öhrn (19:11), Anton Wedin (17:29), Andreas Molinder (17:32), Andreas Borgman (18:46) och John Westin (08:03).
1: Oscar Johansson (07:44), Emil Berglund (10:46), Per Hallin (15:11), Jeremy Boyce (13:51), Didrik Strömberg (13:01) och Mika Norja (Mv: 9/13).

Övriga: Filip Lander (02:28).

Stämning (1-5):

Betyg 2:
– 2291 åskådare såg sitt hemmalag vinna tämligen komfortabelt. Alltid svårt att döma stämningen från en halvrisig webbsändning men klacken höll igång ganska bra. Det var mycket klapp och ganska enkla ramsor. Introt var snyggt på mediakuben men efter introt försökte man få igång publiken med fräscha ”Live is life” med Opus? Godkänd allsvensk klass överlag.

Truppnyheter

Timrå lånar Lawrence Pilut

Rickard Sundlöv lämnar Timrå

I morgon spelar Timrå IK mot Karlskrona, borta.

Som jag har efterlyst så har Timrå äntligen lyckats ordna ett backlån i form av Lawrence Pilut. Jag kan tycka att det är synd att vi bara får låna honom tre matcher för det är en kompetent juniorback som framför allt är väldigt spelsmart. Det märktes när han var uppe med HV71 förra säsongen att han snabbt förstod spelet. Då var han dessutom bara 17 år gammal.

Jag är därför lite överraskad att han stått utanför laget hittills men jag har heller inte hunnit beskåda honom mer än i juniorlandskamper.

Timrå kommer dessutom få tillbaka Didrik Strömberg som jag tror mycket på den här säsongen. Jag tror att han har potential att vara en av lagets bästa backar och att han är en kommande SHL-spelare. Mindre roligt då att Mattias Nilsson nu också tycks vara skadad. Jag noterade att han inte spelade i slutet av förra matchen men noterade aldrig att han gjorde sig illa.

Rickard Sundlöv får däremot lämna truppen och ska vara klar för Enköping i division 1. Sundlöv har haft en imponerande utvecklingskurva de senaste åren men jag tycker inte han var redo för allsvenskt spel redan nu och jag håller således med om beslutet. Man ska komma ihåg att han knappt producerade alls på J20-nivå fram till förra säsongen. Sundlöv har en grym skridskoåkning och tar mycket ansvar på isen men då skridskoåkningen inte sticker ut lika mycket på seniornivå så blir det liksom inget ”bett” i hans spel. Division 1-spel kommer säkerligen kunna utveckla honom.

Jag såg Karlskrona förlora med 5-1 mot Oskarshamn i går. Jag skulle dock ändå vilja säga att det är ett klart kompetent lag som Timrå kommer få möta. De spelar ganska likt Timrå med hög fart och hårt jobb. De har dock sämre spets än förra året men har några vassa spelare kvar och känns dessutom fysiskt tyngre än Timrå.

Jag tror Timrå kommer få tufft att vinna men det gäller att jobba minst lika hårt som mot Rögle senast och förhoppningsvis kunna utnyttja lite hemmaplansiver hos Karlskrona. Karlskrona blottade sig ganska mycket i går när de skulle börja jaga i underläge nämligen. De var annars det dominanta laget i första perioden i den matchen men fick inte den utdelning man behövde.

Jag följer via nätet och skriver en matchanalys på det för den som är intresserad av vad jag tycker.

På återseende.

Jag är inte orolig

Rögle BK – Timrå IK 3 – 2 str:

Mål: 0-1 Andreé Hult 03:37, 0-2 Per Hallin (Boyce, J.Persson) 26:23, 1-2 Peter LeBlanc (Lindgren, Bostrom) 30:08, 2-2 Taylor Matson (J.Lilja) 34:38

Straffar: 1-0 Peter LeBlanc, 1-1 Emil Pettersson, 2-1 Jesper Jensen.

Skott: 28 – 26 (9-7, 9-7, 5-12, 4-0, 1-0)

Timrå åker ner till Ängelholm och gör en mycket stark insats. Timrå lyfter sin arbetsinsats några snäpp och var sett över hela matchen det något bättre laget spelmässigt. Jag tycker man har lite missflyt att man inte får med sig mer än en poäng men kan en sådan här insats bli en slags medelinsats för laget den här säsongen så kommer man nå slutspelsserien. Det är jag övertygad om.

Det var ju dessutom ett av de bästa lagen på pappret man mötte i kväll, ska sägas.

I den första perioden fullkomligt älskar jag hur Timrå spelar. Det var fart, fart, fart, jobb, jobb, jobb och så lite till jobb på det också. Man kommer först in i varje situation, man är bestämda, resoluta och distinkta. Timrå är också tajta och man hjälper varandra och fyller på. Det var ett Skellefteåliknande spel där man får med sig fart ur varje närkamp och sätter grym fart på pucken när man vänder. Det var en fröjd att se!

Timrå tar också ledningen tidigt. Det var Anton Wedin och Andreé Hult som checkar fast Rögle och Hult stjäl pucken, bryter in och går runt Stefan Ridderwall i Röglemålet.

I den andra perioden jobbar Timrå lika hårt men inte lika bra. Timrå blir helt enkelt tröttare i den andra perioden. Det är i sig inte så konstigt eftersom man spelar på i stort sett enbart fem backar och blir ganska hårt straffade i utvisningssituationer. Timrå åker på samtliga fyra utvisningar de två första perioderna och åker även på ett långt tre mot fem.

Med få backar, tunga box play och långt att byta så hade Timrå det kämpigt i den andra perioden men man fortsatte att verkligen ge allt man hade och man spelade uppoffrande för laget. Däremot kom ju Rögle in i matchen på ett annat sätt i den andra perioden.

Timrå gjorde dock periodens första mål då Per Hallin snappade upp en retur. Timrås backar var betydligt mer skottvilliga denna match än senast och nu var det Mattias Nilsson som skickade iväg ett skott som Jeremy Boyce och Johan Persson grävde fram till ”Pelle”.

Rögle kunde dock både reducera och komma ikapp. Det är två olyckliga situationer och två ganska dåliga byten som ställer till det.

Vid 1-2 har Timrå precis grejat ett långt tre mot fem och man får ut pucken. Andreas Borgman ska bara lägga ner och byta medan övriga laget byter men får inte ner pucken. Rögle vänder och Timrå blir sen hem med två spelare. De tre som är kvar har satt stopp i spelet vid sargen. Eftersläpande Mattias Nilsson åker då mot sargen istället för att säkra framför mål. Timrå förlorar närkampen vid sargen och vips så står Peter LeBlanc helt fri framför Norja eftersom alla fyra Timråspelare i egen zon är vid sargen. LeBlanc kan kyligt sätta pucken i mål. Den femte Timråspelaren hinner inte heller ner. Tror det var Oscar Johansson.

Vid 2-2 är det en snabb spelvändning där Timrå åter inte hinner samla ihop laget efter ett byte och man kommer liksom på efterkälke hela vägen hem. Taylor Matson rinner igenom och sätter pucken. Också det i friläge och kort efter en avklarad utvisning från Timrås sida.

Timrå reder ändå ut kryss i slutet av den andra perioden även om man ser något trötta ut.

Även om den första perioden var bäst från Timrås sida arbetsmässigt så imponerar den tredje perioden ännu mer. Timrå samlar energi i pausen och kommer in och tar över spelbilden nästan helt i den tredje perioden. Timrå vinner bara inte bara närkamper utan håller i pucken och skapar många bra målchanser. Jag tycker också man krigar in bra på kassen. Backarna tar de avslut man ska även om det aldrig blir de här riktiga pärlorna från blå.

Jimmie Jansson hade den bästa chansen, strax utanför slottet, efter att Daniel Öhrn satt upp honom. Stefan Ridderwall var dock genomgående bra för Rögle i matchen. Så även här. Timrå fick också några power play, bl a i slutminuterna men där blev man lite ivriga att avgöra och saknade lite tålamod att sätta upp ett bra spel. Vilket var lite synd.

I sudden är det Rögle som får power play och pressar bra men Timrå höll undan på ett imponerande sätt.

I straffläggningen gillar inte straffvalen helt. Jag tycker det är fel att välja Per Hallin mot en målvakt som stått i Timrå och jag gillar inte att man väljer en straffskytt som redan satt en straff när det blir en runda med suddenstraffar. Det krävs oftast extremt skickliga straffskyttar för att sätta fler än en under samma straffläggning eftersom man måste hitta på något nytt i andra straffen. Med det sagt så lägger dock Emil Pettersson två vassa straffar där det främst är en stark insats av Ridderwall på den andra straffen.

Rögle har nog dock betalt klart mer kronor för snipers än vad Timrå har gjort och ska väl ha ett övertag och det var också två vassa skott som avgjorde straffläggningen.

Timrå hade tre poäng efter två matcher förra säsongen trots två bleka insatser. Nu har man en poäng vid samma tillfälle efter först en halvbra och i dag en klart bra insats.

Det är 50 omgångar kvar och jag är inte orolig eftersom jag tycker man spelar bra. Det kommer inte sprutas in Timråmål men med hårt jobb kan man göra tillräckligt med mål på sikt. Det finns ganska många tekniska forwards, trots allt. Däremot så behöver ett lag som Rögle inte spela lika bra för att göra sina två mål och så kommer det vara och det är det som skiljer Timrå från de absoluta topplagen.

Kan Timrå dock som sagt se till att dagens insats blir en slags medelinsats och inte en insats man bara kan göra mot topplag borta när man inte har press på sig så kommer det här gå bra. Det krävs att man jobbar så här hårt varje period men för att man ska orka övertid behöver man bli fler. Att t ex spela på fem backar mer än i enstaka matcher kommer trötta ut laget. Till nästa match vill jag antingen se att någon ordinarie back är tillbaka eller att man plockat in något lån eller värvat.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensivt: 3
– Effektiviteten är lite för låg men det hårda jobbet runt kassen och den högre viljan att ta avslut höjer betyget från senast. Jag tycker också att man växlar det raka med att vara kyliga på ett bra sätt också. Man kan hålla i pucken vid rätt lägen och sätta upp följsamma backar när Rögle sjunkit ner. Bra passningsspel.

Defensivt: 4
– Första perioden är en femma. Man blir dock hårt straffade på få dåliga byten i andra och då rinner Rögle igenom. Det som är bra är viljan att gå in först till pucken och att man använder sin fart in i närkamperna eftersom man då har med sig den ut också. Sedan tajtade man oftast bra och låg på rätt sida men utan att bli stillastående. Bra press! Timrå tekade även bra.

Power play: 2
– Inget mål på de två lägena man fick men spelet var ganska bra och framför allt hade man ett riktigt bra tryck i det första power play-spelet. Man visar inga problem med uppspelen utan har många lösningar på att komma in i zon. Både via bra passningar och bra transportörer.

Box play: 5
– Timrå har en riktigt tajt box. Man står i skottlinjen, rör på fötterna utan att bli jagande. Det är bra avvägningar och på de avvägningar man gör är man resolut och vinner närkampen. Vid alla lägen att få ut pucken fick man dessutom ut pucken. Robin Persson och Andreas Molinder m fl var grymma i spelformen.

Spelarbetyg, Timrå IK:

Istid inom parantes

5: Ingen.
4: Robin Persson (28:30), Andreé Hult (21.30), Andreas Molinder (19:00), Anton Wedin (14:52) och Jens Westin (27:00).
3: Mika Norja (Mv), Emil Pettersson (14:05), Daniel Öhrn (20:51), Per Hallin (15:30), Jeremy Boyce (13:36), Ludvig Nilsson (12:52) och Jimmie Jansson (18:12).
2: Andreas Borgman (24:27), Johan Persson (14:44), Emil Berglund (13:02), John Westin (07:39), Mattias Nilsson (13:32) och Oscar Johansson (12:49).
1: Ingen.

Övriga: Filip Lander (01:11), Rickard Sundlöv (00:00) och Adam Ohre (Back-up).

Stämning (1-5):

Betyg 3:
– 3727 på hemmapremiären en fredag är godkänt. Klacken inledde mycket starkt med sitt ”Vi e bästa grönvita laget” men sedan tycker jag att de mattades av ganska mycket under matchen, speciellt när hemmalaget låg under och hade problem med spelet. Bra ”bu-tryck” dock vid domarsituationer. Det är aldrig optimalt att bedöma från TV men det totala intrycket var att det var bra allsvensk klass på stämningen. Varken mer eller mindre. De kan bättre.

Nödig start gav onödig förlust

Timrå IK – Mora IK 1 – 2:

Mål: 0-1 Christopher Fish (Hermansson, Westerling) 06:26, 1-1 Emil Pettersson (Öhrn, Berglund) 30:38, 1-2 Jerry Pollastrone (Hilmerson, Bengtsson) 52:00

Skott: 37 – 26 (12-9, 16-9, 9-8)

Det blev ingen drömstart den här säsongen heller. Förhandsoptimismen försvann och det blev till att ta några tunga steg och ställa sig i källaren igen med en rad svordomar på vägen.

Det här var en onödig förlust. Timrå inleder lika slött som man ofta spelade under försäsongen. Det var inte det rejäla och hårda jobbet och det var långsamt med för stora avstånd. Timrå var för sällan först in i närkamperna. Jag tror inte att det var så mycket inställning dock som det var nervositet. Även om laget fått ett år på sig så fanns det en tydlig nervositet i spelet.

Det är klart, den här säsongen kommer med ökade krav på de flesta av de unga spelarna. I inledningen såg spelarna klart nödiga ut.

Det spred sig även till de mer etablerade spelarna och Mika Norja släppte returer på det mesta och det första målet var ju ett vimsigt byte från hela laget. Det börjar med att Jimmie Jansson ramlar i offensiv zon när Mora är på väg framåt och i egen zon blev det ett slags flipperspel innan pucken ramlade in.

Under den andra halvan av den andra perioden började dock Timrå lyfta arbetsinsatsen, axlarna lättade och man krigade sig in. I den andra perioden tycker jag Timrå äger matchen och borde gjort fler mål än det Emil Pettersson smällde in på Daniel Öhrns passning i power play.

I den tredje perioden var det åter lite nervigt i Timrås spel och Mora såg ut att vara närmast ledningsmålet. Det kom också till slut. Timrå förlorade tekning i egen zon och Mora fick press, till slut hittar Jerry Pollastrone en lucka vid Mika Norjas första stolpe.

Timrå krigar mot slutet och har lägen att kvittera men Mora tar allt som allt en stark bortaseger där man offrar sig bra. Jag tycker dock att Timrå också gör det för lätt för Dan Bakala i målet som jag faktiskt upplevde som ganska skakig därbak, vilket Timrå borde ha utnyttjat bättre.

Timrå har också tryck med uttagen målvakt på slutet. Timrå fick ett power play på en puck-out (som jag inte tyckte var puck-out) och hade då lägen men jag tycker framför allt att backarna saknar självförtroende med pucken efter blå och tar för sällan skott. Domaren tar också ut Ludvig Nilsson för interference av målvakten med 30 sekunder kvar (som jag tyckte mer såg ut som filmning av en målvakt som dessutom initierade kontakten).

Mora tar segern och de jobbar sig till den på ett bra sätt. De hjälper sin skakiga målvakt på ett bra sätt. Det var det klart bästa jag sett av Mora i höst. Deras transatlanter, framför allt backarna, jobbade hårt och rejält. Lukas Bengtsson var fantastiskt lugn med pucken i tredje. Han kommer betyda enormt.

Samtidigt måste Timrå kunna komma ut med mer kaxighet och tuffhet på hemmaplan i en premiär. Timrå borde också ha kunnat satt minst en puck på alla de chanser man skapar. Det fanns positiva delar i mörkret och det som vi fick se i andra perioden är hur jag drömmer att det här laget ska kunna spela över tre perioder.

51 omgångar kvar.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensivt: 2
– Stundtals bra fart och det skapas ganska mycket lägen. Man fyller ofta på med backarna också. Avsluten är dock ofta lite tama och ineffektiviteten drar så klart ner betyget. Jag gillar inte heller hur man formerade kedjorna riktigt. Jag tycker inte man får ut allt man kan av Johan Persson när man sätter honom med Jeremy Boyce och Per Hallin. Jag hade bytt plats på honom och Molinder (som spelade med Wedin och Hult). Dessutom borde man ha kunnat ändrat där tidigare under matchen.

Defensivt: 2
– Defensiven var ganska svajig över det stora hela. Från andra halvan av första perioden och genom hela andra perioden stängde man bra och fick med sig fart när man återvann pucken. Det behöver ske över större del av matchen för att få ett högre betyg. Det är när man slarvar i jobbet eller inte är riktigt rejäl som man hamnar i trubbel. Det var även något byte som blev för långt i andra perioden som gjorde att man knäade. Tekandet var heller inte tillräckligt bra. Målvaktsspelet var också både upp och ner.

Power play: 2
– Ett mål på sex försök är godkänt. Jag tycker man ofta fick tryck men hade lite för svårt att komma till bra avslut. Passningsspelet är bra men det måste komma bättre, svårare och fler skott.

Box play: 4
– Mora har vassa PP-spelare men Timrå hade gjort sin läxa. Jag tycker man har en tajt och stark box och även Mora hade svårt att komma till bra skott. Mycket bra! Dock var det enbart två PP-försök för Mora.

Spelarbetyg, Timrå IK:

Istid inom parantes

5: Ingen.
4: Andreas Borgman (20:38).
3: Emil Pettersson (17:31), Daniel Öhrn (17:48), Andreé Hult (19:00), Mattias Nilsson (22:47) och John Westin (07:38).
2: Johan Persson (17:52), Mika Norja (Mv), Robin Persson (23:45), Jens Westin (25:44), Ludvig Nilsson (11:29), Jimmie Jansson (16:18), Anton Wedin (17:10), Per Hallin (17:54), Emil Berglund (13:02), Jeremy Boyce (15:22), Andreas Molinder (13:57) och Oscar Johansson (12:49).
1: Ingen.

Övriga: Filip Lander (00:00), Tim Frölander (00:00), Rickard Sundlöv (00:00) och Adam Ohre (Back-up).

Stämning (1-5):

Betyg 2:
– Glest på sittplatsläktarna och totalt bara 2293 åskådare i en premiär. Klacken var utifrån det ändå tämligen välfylld. Jag tycker man från musikholken startade bra med ”Timrå Hej” där några i klacken också hängde på. Jag skulle önska allsång från klacken på den. Introt var bra och klacken hade tifo-arrangemang. Budskapet ”Nu och för alltid” var fint men inte vassare än diverse valskyltar som står överallt. Klacken stod för en ojämn insats och jag tyckte att trumman förstörde mer än den tillförde. Jag är inte emot trumman men när det är så glest på läktarna behövs den kanske inte i alla ramsor? Trumman var som bäst under power play. Jag tycker inte klacken såg helt samspelta ut heller. Mot slutet, när Timrå jagade, var det musik i högtalarna som lyfte stämningen. Kämpa! 25 hemmamatcher kvar!

Premiär för Hockeypuls – nytt TV-program med fokus på Timrå

Idag är det premiär på ST:s och Dagbladets nya satsning: WebbTV-programmet Hockeypuls. Det innehåller i huvudsak en lång och intressant intervju med TIK:s sportchef Kent ”Nubben” Norberg. Ta en titt och tyck gärna till om programmet i kommentarerna.

var s=document.createElement(”script”);s.type=”text/javascript”;s.src=”http://csp.picsearch.com/rest?e=85NR-4GG2hd4wCjQLkEoYuKkvLzffFqms9R9uoNnA8bpUkrX4DcTGpJNhi72i1MLB163abmeMoAg_Bx9iD3tkpb7KKlHlMLbm9I32CD-Fq6foaLn7ua1Ww&i=”+typeof(ps);document.getElementsByTagName(”head”)[0].appendChild(s);

Klar!

Analyserna av de 14 hockeyallsvenska lagen är nu genomförda. Jag har dessutom utlovat ett tabelltips när jag var klar. Ni som läst dagens papperstidning ser att tipset är med där samt alla mina 14 analyser.

Här följer min ranking/tips. Genomgångarna får ni om klickar på lagen (notera dock datum då de skrevs då viss info/trupper inte är helt aktuella i dag):

1. Malmö
2. Västerås

3. Södertälje
4. Rögle
5. BIK Karlskoga
6. Karlskrona
7. Mora
8. Timrå

9. AIK
10. Almtuna
11. Oskarshamn
12. Vita Hästen

13. Björklöven
14. Asplöven

Kortfattat hur jag tänkt i själva tipset:

*Jag tycker att Malmö ser klart starkast ut och allt annat än topp 2 för dem är en skräll.
*Bakom Malmö finns fyra lag som det vore ytterst märkligt om de ej når topp 8 men ingen är given på topp 2.
*Där bakom blir det extra svårt. Lag 6-11 känns väldigt jämna och alla har lag för att kunna nå topp 8.
*Lag 12-14 är de tre lag som jag inte kan se nå topp 8. Det finns dock inget ”stryklag” och dessa kan säkert befinna sig längre upp under stunder av serien.