Kort bloggografi med litet testamente

Det är här är mitt sista inlägg på denna blogg. I det tänkte jag göra något som jag aldrig eller i alla fall väldigt sällan gör, nämligen skriva om mig i bloggandet. Hur intressant det är att läsa vet jag inte, men jag känner att jag vill ha det sagt.

Jag började blogga här på st.nu när Timrå IK var ett topplag i Elitserien och det var stora slag om Västernorrland på vårkanterna. Jag själv var också en annan bloggare då än nu. Jag stavade och skrev sämre språkligt och var lite mer provokativ och känslostyrd i skrivandet.

Jag petade även in ett finger i några öppna sår. Jag skapade stor upprördhet i HV71:s supportergrupp med att uppmärksamma domarbasen på att Martin Thörnberg var en filmare på isen. Jag spred t ex Kent Norberg smeknamnet ”Arslet” utan att fundera över det när Riku Hahl följde honom till Frölunda. Jag har faktiskt en bra relation med honom i dag, Nubben alltså. Det var så klart mycket runt Modo där också som jag glömt nu, eller ”MoDo” som jag skrev det. Journalister och andra tyckare eller experter kunde få sig en släng av kritik också om jag inte gillade vad de skrev.

När jag började blogga var det tänkt att det skulle vara ett kortsiktigt fritidsintresse, där och då. Jag stod på den tiden i klacken och svor, höll på med tifo och reste på fler bortamatcher än någon annan Timråsupporter just då. Jag började i samma veva plugga på universitet och hade, trots heltidsstudier, ganska mycket tid och energi att ägna till just supportandet och bloggen. Hockeynördandet steg ytterligare i graderna och bloggen blev snabbt förhållandevis stor.

Efter något år började jag medvetet försöka vara mindre partisk och se mer objektivt på sporten. Jag började analysera andra trupper med ungefär samma noggrannhet som Timrås. Jag började titta mer djupt även på andra lag och deras matcher. Ju mer opartisk jag försökt se saker och ting ju bättre tycker jag att jag har träffat i analyserna, även gällande Timrå IK. Att vara opartisk som supporter handlar mycket om att inte låta känslorna ta för stor plats i tyckandet. Det är svårare än det låter. För utan känslor så dör lite av passionen också. Passionen är central i drivkraften.

Just analyser är nog det jag tycker att jag gör bäst och det är det jag tycker är roligast. Det finns en anledning till att antalet intervjuer i bloggen är ytterst få. Drivkraften för mig är att skapa mina egna åsikter om vad andra utför, säger eller påstår.

När jag skrev att jag skulle sluta blogga skrev någon att jag skulle ranka mina bästa inlägg. Det går nog inte att göra. Skulle jag plocka fram några av de otaliga matchrapporter jag skrivit så är nog de bästa i matcher som varit extra bra och minnesvärda. Jag skulle kanske välja när jag rankar världens bästa spelare eller rankade Sveriges bästa spelare i NHL genom tiderna som de inlägg jag är mest stolt över. Jag har några ganska bra inlägg när det varit kristider för Timrå IK också. Jag tycker också jag varit gjort okej jobb i att synliggöra Timrås juniorer och juniorhockey rent allmänt. Det har i alla fall varit min intention för den förtjänar mer uppmärksamhet.

Första åren när jag bloggade var jag väldigt naiv kring A-laget. I tanken när Timrå IK åkte ur mot HV71 i semifinal 2008 med 4-2 i matcher så såg jag Timrå som ett blivande guldlag de kommande åren. Timrå IK hade varit på uppgång i så många år och jag hade inga misstankar om vad som komma skulle.

Det följde några år med mycket streckstrider men där man trots allt lyckades klara sig ovanför strecken men säsongerna i stort präglades av mycket besvikelse och negativ stämning. Som att det började klarna att klubben inte riktigt räckte till i toppen av Elitserien längre. När rubrikerna började handla om ekonomi och uteblivna pensionsinbetalningar så gick det fort utför.

I det kan jag erkänna att det varit tufft att vara bloggare. Det har varit lättare sedan Lars Nolander tog över då han är mer öppen men det har många gånger varit riktigt svårt att veta vilket ben jag ska stå på då jag saknat insikt i hur illa klubben skötts. Sedan har det mesta så klart fallit på plats med tiden men i bloggvärlden gäller det att ha svaren direkt när frågorna kommer. Att dessutom sitta i det med starka känslor för klubben gjorde att jag lätt hamnade i att antingen försvara hårt eller kritisera hårt. Balansen att se både det bra och det dåliga och skapa en rimlig förståelse över situationen tog sin tid för mig.

En del i att vara bloggare är ju också kommentarsfälten till inläggen. Att vara man och att blogga om ishockey gör att man slipper mycket snedriktat hat och får man hat så är det oftast kopplat till vad man skriver eller vilket lag man håller på och inte till hur man t ex ser ut eller annat. Det har väl hänt det också, men väldigt väldigt sällan för min del.

För mig har kommentarsfältet till största del givit mig positiv energi. Jag har ju också haft turen att ha läsare som återkommande skriver i var och vartannat inlägg och som utvecklat egna identiteter som skribenter.

Timrå IK har många hockeykunniga supportrar/tyckare som även om jag kanske hamnat lite väl mycket i försvar ibland lärt mig saker av och som fått mig att se saker på ett bättre sätt. Att förstå kommentarer och att förstå hur jag ska bemöta kommentarer på bästa sätt är också en konstform som inte alltid är så enkel. Det gäller även förmågan att veta när jag ska låta bli att svara eller låta bli att gå vidare i diskussioner. Ibland har det blivit bra och ibland har det blivit mindre bra. Jag vill tro att det blev oftare bra mot slutet.

Samtidigt är en av anledningarna till att jag nu slutar att jag inte har energin och drivet till diskussioner på samma sätt som tidigare. Halvvägs in i bloggandet ungefär slutade jag att plugga och började jobba. Jobbet kräver ett stort känslomässigt engagemang och i hög arbetsbelastning. Jag har medvetet dragit ner på det jag skriver i bloggen och nu kände jag att jag ville inte dra ner något mer. Då hade nämligen den här bloggen inte varit den här bloggen längre.

Jag tycker dock fortfarande att det är kul att se och skriva om ishockey. Jag har ingenting klart för mig hur nästa säsong kommer att se ut. Jag tycker faktiskt att det känns skönt att ha det helt öppet. Jag behöver inte ens få något nytt utan kan även tänka mig se hockey som en ”vanliga åskådare” också om det blir så.

Vad det än blir nästa säsong i skrivväg så måste det vara något som kräver mindre kontinuitet och inte att vara dagligt uppdaterad och ha åsikter på allt nytt som händer. Att få ägna lunchrasten med arbetskamrater eller hemkomsten från jobbet åt sambon/familjen istället för att gå igenom nyhetsflödet på twitter, aftonbladet, expressen, lokaltidningar, nhl, hockeysverige, eliteprospects, hockeysnack, andra forum m m och samtidigt skapa mig en uppfattning om det jag läser. Det är på något sätt priset för att ha en blogg där åsikter och analyser är tyngden.

Jag hoppas att ST kan hitta en ny Timråbloggare eller hur de vill göra. Jag hoppas denne gör bloggen helt på sitt sätt. För det har i alla fall jag gjort. Jag har faktiskt inte haft några uttalade krav alls från ST utan har lagt upp allting själv och skrivit det jag känt för att skriva.

Nu är det dock slut för min del. Tack för att ni läst och kommenterat. Tack för att ni berömt och kritiserat.

Tack för att jag fått ordet!

/Jimmy Hamrin

Tankar om Sundsvalls A-lag och Timrås J20

Jag har sedan Timrå IK åkte ur SHL blivit mer intresserad av Hockeyettan som jag aldrig annars såg. Sedan hjälper det ju så klart till att matcher är tillgängliga att köpa på nätet. Jag hjälper nu även ST med webbsändningarna på Sundsvall Hockeys matcher.

Jag måste säga att av det jag sett är det en tydlig skillnad på den södra grundserien mot de övriga tre. Tempot och kvaliteten är högre i södra och spelmässigt närmare Hockeyallsvenskan. Jag såg också klart flest matcher från den serien. Nu har de slagit ihop södra med västra och norra med östra till två Allettor.

Jag har sett och kommenterat Sundsvalls tre senaste hemmamatcher och där var Piteå det lag som höll högst kvalitet av motståndarna. De var tämligen jämna med Sundsvall och hade spelare som jag fick upp ögonen för. Sundsvall har en tuff resa där de återkommande möter klart sämre lag. I helgens matcher (mot Visby/Roma och Wings HC) har Sundsvall, trots att de tagit full pott i dessa, haft som ovana att gå ner i motståndarnas tempo och fått svårt att skapa bra chanser långa stunder. I dag avgjorde Christoffer Kjaergaard med bara 40 sekunder kvar i 1-0 segern. Detta trots att man var klart bättre som lag än Wings.

Av alla f d Timråspelare i Sundsvall är det de mer rutinerade som klivit fram bäst. Mats Hansson är som lagkapten en majestätisk klippa i försvaret med bra puckkontroll och Magnus Åkerlund är alert och vass när han behöver. Jag tycker de två varit bäst i Sundsvall, allt som allt, i dessa tre matcher.

Sundsvall kommer få slåss med främst Huddinge om att vinna sin alletta och jag tror att man har bra chans. Vinner man den når man Kvalserien men där väntar också matcher som kommer vara på en tydligt högre spelmässig nivå.

Huruvida Sundsvall skulle klara det i dag är svårt att säga. Jag tycker offensiven främst väcker frågetecken. Sundsvall har tyngden, men har de farten och skickligheten som krävs? Jag tycker t ex en spelare som Mathias Månsson ser ganska trubbig och något långsam ut offensivt och är nu mer av en defensiv fältherre som vinner mycket närkamper. Detta samtidigt som mer kreativa spelare som Viktor Hertzberg och Markus Kinisjärvi haft det svårare att lysa i de senaste matcherna än när jag såg dem i höstas.

**

Jag har även tittat på Timrås J20 i dag. I går tänkte jag se premiärmatchen i efterhand men då jag såg att den slutat 8-7(!) till AIK valde jag att se Philadelphia-Boston i gårkväll istället.

Jag såg istället dagens match mot Södertälje i Södertälje. Jag såg ett Timrå som började lite slarvigt men som växte genom matchen och var klart bättre än sin motståndare rakt igenom. Timrå vann också med klara 6-2.

Timrå gick från att ha släppt in åtta mål till nu bara två men jag vill ändå tycka att defensiven var stundtals rätt slarvig även mot Södertälje. Däremot var offensiven härlig att skåda. I höstas spelade Timrå lite väl tillknäppt ibland men nu visade man upp en härlig offensiv. Timrå hade bra fart och kreativitet. Spelarna vågade mycket och lyckades med mycket.

Mest glad blev jag av att se Martin Mellberg (95). På det sätt han satte 1-1 visade han upp något jag tycker saknats hos honom tidigare, nämligen att bryta in med sin kraft och ta skott. Han har spelat lite för mycket på utsida och sökt pass tidigare. När han bryter in som nu ser han urstark ut. Han satte sedan 1-2 på straff också som om han inte gjort annat.

Med två mål och ett assist i går och senare ytterligare två assist i segern mot SSK leder han fortsättningsseriens poängliga efter första helgen med hela sju poäng på två matcher. Kedjekamraten Jonathan Dahlén är tvåa på sex poäng. Det skulle vara intressant att se Mellberg i A-laget när han har denna form och fortsätter han spela så här får de svårt att låta bli att testa honom igen.

Andra som var riktigt bra i dagens match var Tim Frölander (96), Filip Lander (95), Anton Nyström (96) och Marcus Sirén (97). Födelsedagsbarnet Adam Ohre (95) ordnade en rad bra räddningar också.

Målen av Timrå i matchen var snygga och efter Mellbergs mål gillade jag Filip Landers slagskottspassning till Anton Nyström i power play bäst. Nyström styrde in den i öppet mål.

Hockeypuls med Hedström

Här är senaste avsnittet av Hockeypuls med fokus på Jonathan Hedström och hans nya bok:

 

var s=document.createElement(”script”);s.type=”text/javascript”;s.src=”http://csp.picsearch.com/rest?e=6y6knBig60Z3fDitOS2YWAfTUB6LSJnZz1eVLIrHlFqldjmXvE8bn9g2gbo3Tq898DK8xVRYBcn12IKRDWzIjnHT1pDRYkUU1XUShPYarDwdiZkAX6-JBg&i=”+typeof(ps);document.getElementsByTagName(”head”)[0].appendChild(s);

Stämning (1-5): 5

Hej igen!

Jag var ju som sagt bortrest i helgen och missade den härliga segern på Hovet. Jag har inte sett mer än highlights från matchen och mer än så lär det nog inte bli heller. Det är lite trist att man inte kan köpa eller se alla matcher i efterhand (åtminstone inte på viaplay eller HA-play), men så är det.

Av vad jag läst i efterhand så hade Timrå en bortaklack som uppskattades mycket av spelarna samtidigt som spelarna själva klarat ut anstormningar från AIK tack vare ett jäkligt uppoffrande spel. Sådant värmer ju också Timråhjärtat.

Av höjdpunkterna var det några riktigt fina baljor också. Att få vinna med effektiva och rejäla avslut känns ju också bra för både hjärtat och hjärnan.

Som ni som läser bloggen frekvent kanske sett så har jag smugit in åsikter om stämningen i mina matchtexter och det gör jag helt enkelt för att jag vill att det ska börjas pratas och funderas mer om stämning och klack runt Timrå IK, som det kunde göra förr.

Under mitt privata reseäventyr i helgen passade jag så klart på att se lite ishockey. Jag var på Eisbären Berlin mot Hamburg Freezers i den högsta tyska ligan, DEL. Två tyska storlag som möttes en fredagkväll i Berlin inför 12 160 åskådare i hypermoderna O2 World Arena.

Hockeyn i sig var ganska underhållande med fart och fläkt men inte ens lika strukturerad som den är i Hockeyallsvenskan. Det var dock några vassa namn i båda lagen som stack ut. Petr Pohl (Berlin) och Marty Sertich (Hamburg) för att nämna två. Berlin vann med 7-3.

Det som däremot stack ut överlägset mest var stämningen i arenan som för att vara omgång tre av ligaspelet var något av det mäktigaste jag upplevt i en hockeyarena. Jag lät sambon dokumentera med mobilen och lade upp nedanstående klipp på youtube. Nu gör ju kanske inte klippen det hela full rättvisa men det ger i alla fall en inblick om vilken enorm fest det var.

Först ut hemmalagets intro med efterföljande klacktryck:

Här de avslutande minuterna av matchen med både mål- och segerjubel:

Sedan kan man alltid tycka att speakern skriker för högt, att det finns klappor, att de har trummor (sex stycken!) i klacken o s v. När jag själv var aktiv klacksupporter var det viktigt att följa vissa trender och påpeka vilka som var ”töntiga”. Det jag kan konstatera av detta är att oavsett hur de gör det så har de i Berlin skapat en makalös fest där de verkligen får med HELA arenan!

Det är trots allt det viktigaste.

Eisbären är en klubb som gått från råkommunism med att heta SC Dynamo Berlin och enbart ha en motståndare i den östtyska ligan till att nu vara en högkommersiell klubb (ägs av AEG) med sju ligatitlar de senaste tio åren och med att bjuda på underhållning av toppklass. Detta mycket tack vare det tryck som fansen (som står för allt hjärta i arrangemanget) lyckas skapa och att man ändå gör det i samklang med den gapige och partiske speakern som t o m hånar motståndarna.

Dessutom hände det något hela tiden, det blev aldrig tråkigt. Det var t o m så att uppvärmningen var ett event och pauserna var det lustiga tävlingar. Det här med mat och dryck ute på läktaren saknade många av Sveriges restriktioner också, ska sägas. Så trots att själva hockeyn i sig inte höll högsta klass så var detta en upplevelse att minnas.

Nog om det nu.

Som jag skrivit tidigare så missar jag även morgondagens match då jag är borta i jobbet. Jag tror och hoppas på seger, trots mycket svårt motstånd, Västerås har, även om de vann senast, startat lite knackigare än väntat. Hårt jobb är åter nyckeln för Timrå. Kanske t o m ännu hårdare än tidigare.

På återseende.

Jag missar kommande matcher

Hej!

Det är inte ofta jag missar Timråmatcher men nu kommer jag, otroligt nog, missa två i rad. I helgen är jag bortrest privat då Timrå möter AIK, borta. Och på onsdag nästa vecka, då Timrå möter Västerås hemma, är jag bortrest i jobbet.

Det blir således inga blogginlägg från dessa matcher. Om de dock går att se i efterhand på något sätt kan det komma upp åsikter och analyser av matcherna några dagar efter att de spelas.

På återseende!

Nytt Hockeypuls ute

Här kan ni se det senaste Hockeypuls-programmet:

var s=document.createElement(”script”);s.type=”text/javascript”;s.src=”http://csp.picsearch.com/rest?e=r8ym0BPcHXrPhVghc0GMsvPeagskT2wMn_XzRTJpSaqRWqGTkbOhWeWHENNoruv3tFEaLDq6qfLDX1mBJnxoxI_dcOd4zzFxpea0CvsHSEiZeTxOL_-dVA&i=”+typeof(ps);document.getElementsByTagName(”head”)[0].appendChild(s);

Medelpad klart för slutspel i TV-Pucken

Äntligen en glad lokal hockeynyhet denna helg. Medelpads TV-pucklag har spelat kvalgruppspel och vunnit sin grupp. Det satt dock långt inne och det behövdes straffar i sista matchen mot Hälsingland för att gå om både Örebro Län och Västmanland.

Det är för i år ett nytt upplägg för TV-Pucken. Av de 24 distriktslagen så får de 12 högst rankade förtur till slutspelet. Medelpad är inte ett av dessa lag. Medelpad var därför tvungna att komma bland de två bästa i en kvalgrupp av sex lag.

Medelpad dominerade stundtals sin grupp. Man vann skotten klart i alla matcher och hade många spelare som hamnade i toppen av poängligan.

Första dagen körde man över Jämtland/Härjedalen med 8-0 men på morgonen dagen efter förlorade man mot Örebro Län med 1-2 efter förlängning. Medelpad mer eller mindre bodde i utvisningsbåset den matchen men vann skotten och lyckades kvittera i slutminuten. Medelpad tog dock klar revansch senare den dagen då man mot gruppens andra topplag, Västmanland, vann med hela 10-1!

I dag började man med att slå Bohuslän/Dal med 1-0 (46-5 i skott) och hade ”bara” avsågade Hälsingland att slå i den sista matchen. Medelpad var tvingade att vinna, en poäng skulle inte räcka.

Jag tittade på den avgörande matchen via LiveArena och såg ett nervöst Medelpad hamna i underläge 0-1. Hälsingland spelade bra defensivt och Medelpad hade svårt att skapa de riktigt heta chanserna i första perioden. Man lyckas dock kvittera i power play i den första periodens sista sekund. Det var en rörig situation framför mål där Emil Lindblom sades vara sist på pucken.

I den andra (och sista som det är i TV-pucken) perioden pressade Medelpad hårt mot Hälsinglands målvakt Andreas Bosson som storspelade. Samtidigt hade Hälsingland några riktigt farliga chanser också när Medelpad gick för hårt framåt. Simon Rönning var stark i Medelpads mål också. Matchen gick till förlängning där Medelpad ytterligare ökade sitt offensiva tryck och vann skotten med hela 9-1, dock utan utdelning.

I straffläggningen tog Simon Rönning de två första straffarna och Olle Lövbom hade chansen att ge Medelpad övertaget. Med en lång och vacker dragning hittar han in med pucken mellan benen på Bosson. I straffen efter räddar Rönning och spelarna kunde omfamna honom i en så kallad TV-Puckshög. Saken var klar!

Slutspelet kommer avgöras mellan 30 oktober till 2 november i Karlskoga.

Medelpad har här en bättre årgång än på länge men kanske inte ett lag som kan blanda sig in bland de allra bästa lagen. I Norrcupen kom man fyra t ex.

Det finns bra spelare i alla tre femmor samtidigt som man också har en starkare förstaformation. Olle Lövbom, Emil Lindblom och backen Algot Landin tydligt starka i laget. Båda målvakterna, Simon Rönning och Lukas Hamrin ser ut att hålla bra klass och man släpper ju bara in fyra mål på de fem matcherna. Laget har också några bra underåriga spelare, t ex den store backen Gustav Sillerström och den kraftfulle centern Filip Hållander.

Statistik:

Tabell, Grupp B:

1. 12 poäng +18 – Medelpad
2. 12 poäng +3  – Västmanland
————————————
3. 11 poäng +8  – Örebro Län
4. 6 poäng -6    – Jämtland/Härjedalen
5. 4 poäng +4   – Hälsingland
6. 0 poäng -27  – Bohuslän/Dal

Poängtoppen:

1. 10 poäng (3+7) – Lukas Henze (Fw), Västmanland
2. 9 poäng (5+4)  – Emil Lindblom (Fw), Medelpad
3. 9 poäng (4+5)  – Pontus Holmberg (Fw), Västmanland
4. 9 poäng (3+6)  – Nicola Pasic (Fw), Småland Gul
5. 8 poäng (3+5)  – Algot Landin (B), Medelpad
5. 8 poäng (3+5)  – Olle Lövbom (Fw), Medelpad

Måndag 31/3 2014

Hej igen!

Jag var i helgen iväg på U14-turnering i Uppsala och valde att ta lite semester både från jobbet och bloggen. Kanske också ska nämna att jag var på U14-turneringen främst för att stötta min lillebror som spelar i Timrås U14-lag så ni inte tror att jag är helt galen i mitt hockeyintresse.

Med det sagt vill jag även nämna att jag tycker att både U14-turneringen och Timrås lag höll väldigt bra klass. Jag såg under turneringen säkert både en och annan grabb i olika lag som kommer spela på stora hockeyscener om fem-sex-sju-åtta år. Fick även höra lite hur andra, större distrikt, jobbar med sin pojkhockey och kan spontant tycka att Medelpad har en del att utveckla.

**

Semifinalerna i SM-slutspelet är igång. Det var väl tänkt att jag skulle tippa dem innan de startade. Nu är det ju dock enbart Skellefteå-Linköping som startat och ni som följer mig vet ju att Skellefteå har mitt solklara guldtips så där är min uppfattning ungefär som inför deras kvartsfinal. D v s att om motståndaren (Linköping) vinner mer än en match så är det en skräll för mig.

Skellefteås fart och arbete över hela isen kommer bli för svårt för Linköping, även om de spelar lika bra defensivt som mot Frölunda. Det är ett helt annat bett i Skellefteås anfallsspel. De har fler offensiva vapen, är fysiskt tuffare och dessutom överlag kvickare på det också. Linköping har många underhållande spelare men Skellefteås bästa spelare är minst lika vassa plus att de har fler av den kalibern än Linköping.

Jag tror dock på en underhållande matchserie. Tips: 4-1 till Skellefteå.

Gällande semin som inte kommit igång ännu, Växjö-Färjestad, så är jag mer kluven. Tradition och vinnarkultur talar för Färjestad men på pappret håller jag nog Växjö lite vassare faktiskt. Färjestad kan jobba bra och har en bra defensiv men jag tycker som jag tyckt om Färjestad de senaste säsongerna att de saknar tillräckligt många bra kreativa spelare. Att jobba hårt räcker bara visst långt. Det kan räcka till final men jag tror faktiskt att Växjö tar den här matchserien. De jobbar också hårt defensivt men har kreativiteten framåt. Målvaktssidan är jämn mellan lagen men skulle jag välja någon av målvakterna skulle jag ta Växjös Teemu Lassila.

Jag tror på en tajt och het matchserie med mycket känslor på isen och tryck på läktarna. Tips: 4-3 till Växjö.

**

Jag tror aldrig jag tippade Kvalserien officiellt men min känsla innan var att jag trodde på Örebro och Malmö men har väl därefter ändrat mig efter varenda omgång. Jag har väl hela vägen trott på Örebro och de ser ju ut att ha ett litet grepp. Kan de dessutom slå Djurgården på Hovet i morgon så är de mer eller mindre klara. Det är ju dock långt ifrån säkert att de vinner den matchen.

Även om Kvalserien i sig är ett chansartat raffel så tror jag inte vi på den allsvenska sidan behöver vara överdrivet oroad över att de två bästa lagen på vår sida ska spela i bäst av sju mot lag 13 och 14 i SHL i framtiden. Det kommer också bli riktigt rafflande. Det kommer vara en mental fördel att komma underifrån då också likväl som det kommer vara stor ekonomisk fördel för SHL-lagen då också.

De här tre avslutande omgångarna känns dock som de kommer bjuda på mer drama än vanligt. Omgången i morgon är ju dessutom helt galen. Bortsett seriefinalen, DIF-Örebro, kan ett skånelag mer eller mindre spela bort ett annat och dessutom kommer antingen AIK eller Västerås i sin match spela bort sin motståndare helt och hållet.

**

Till helgen kan jag meddela att Modo kommer vinna ett SM-guld. Deras imponerande förmåga att värva och utveckla spelare i sitt hockeygymnasium kommer visa resultat även i form av en guldmedalj. Tror jag.

Jag tror Modo vinner guld i J20-SM likväl som de har en god chans även i J18-SM. Dock så kommer förmodligen J18-laget inte bli lika starkt som när man slog ut Luleå i helgen då man satte ner de J18-spelare man har i J20-laget, vilket dessutom är spelare som i sig också varit ordinarie i A-laget som t ex Adrian Kempe (96) och William Nylander (96).

På tal om dessa har vi ett väldigt starkt lag i U18-VM denna vår. Kolla den preliminära truppen HÄR. Då ska man också komma ihåg att namn som Sebastian Aho (96) och Oliver Kylington (97) inte är med än för att de spelar i SM-semifinalerna på seniornivå.

**

Det blir intressant att se om den här veckan kan ge oss något nytt i Timråväg också. Får vi se hur tränarlösningen ser ut redan den här veckan? Får vi se Oscar Johansson och/eller Emil Pettersson förlänga sina kontrakt? Får vi se något nyförvärv presenteras?

**

Till sist vill jag gällande dödsmisshandeln och händelserna runt i kring det i fotbollspremiären uttrycka sorg och bestörtning över det inträffade. Jag hoppas beslutsfattare och attitydskapare intensifierar sitt jobb för den positiva supporterkulturen. På både kort och lång sikt.

Må 2014 bli milt

Vid den här tiden brukar jag minnas tillbaka på året som varit och kanske göra en rolig lista eller två. Det tänker jag inte göra detta år.

Visst, fanns det ljuspunkter. Sverige vann VM-guld. Vi fick se totalhockeyn segra i både SM och Stanley Cup. Men jag föddes 1981 med ett rött och vitt hjärta. Det gör att 2013 blev det värsta hockeyåret i mitt liv.

Därför tänker jag försöka titta mot 2014 istället. Den här hösten har som supporter mest varit ett tråkigt efterspel till en katastrofal vår. Jag hoppas årets två sista matcher kan få vara en förnimmelse om vad kommande vår och år kan ge. Jag önskar verkligen att jag kunde skriva att 2014 i alla fall inte kan bli sämre än 2013 men det kan jag faktiskt inte.

För jag vet inte. Jag kan inte säga hur Timrås framtid kommer att se ut. Jag hoppas inte att klubbens syn på sin egen ekonomi är optimistisk utan realistisk. Jag hoppas att den sportsliga kompetensen utvecklas och kan utveckla vinnare. Vi är verkligen mitt emellan två epoker och vi kan bara hoppas att framtiden blir en ljus sådan.

Det var bra att sluta det bedrövliga året med två raka segrar och det är bra att börja det nya året med att Per Hallin får slå klubbens rekord för antal matcher. Han är precis den typ av spelare jag vill ska ha det rekordet. Precis som Robert Carlsson är han en person som med sina aktioner på isen gått rakt in i hjärtat hos i stort sett varje supporter.

Jag tror inte publiken kommer vallfärda tillbaka under 2014. Det kommer krävas playoff-liknande matcher för att nå ett uppsving, tror jag. Jag tror också att det inte vore helt dumt att få upp Sundsvall Hockey i Hockeyallsvenskan heller. Risken att de skulle bli ett hot och gå om oss finns så klart men det skulle inte ske automatiskt. Konkurrens är inte bara av ondo. Dessutom skulle det öka intresset och så länge man ser till att vara bättre och större så tror jag det är mer av godo.

Drömmen om att det kan vända lever. Vändningen kommer nog inte redan 2014 men om inte våren kommer med uppsving så hoppas jag att hösten kan göra det. Den där känslan man fick under mitten av 90-talet när vi knökfyllde ladan i en playoff-match mot Rögle och värvade en elitseriefemma på en och samma dag senare den sommaren. Den där tiden då stoltheten bara tycks växa och växa. Känslan av att vara på väg mot något större.

Därför är det viktigt att man som supporter håller i nu också. Även om nuet sliter så kommer man kunna uppskatta vändningen mer än tidigare. Jag var för ung för att lida på 80-talet och visste heller inget annat än att vara långt utanför finrummet när klättringen började. Nu vet jag hur gott finrummet smakar och hur mycket en krasch svider.

Mina förhoppningar på året som supporter till Timrå IK är att det blir mer milt än föregående år. Mina förhoppningar som hockeyfanatiker är stora på årets första helg då jag ska på JVM och de är också stora på OS-turneringen som numer är hockeyns enda riktiga mästerskap för landslagsnivå.

Tack för att ni läser. Tack för att ni engagerar i Timrå IK.

Gott nytt år!