En himla trevlig utflykt och många bilder blev det

För ett par veckor sedan gjorde jag en utflykt till Strängnäs tillsammans med Inga-Lill Zetterman. Vi har gemensamma konsthantverksintressen och hade båda ett ärende till samma grossist så vi samåkte. Inga-Lill är en jätteduktig konstnär, hantverkare och entreprenör. På sin meritlista har hon bland annat alla kalenderar som hon målade, tryckte upp och sålde under många år. Dessutom var hon med och startade Tysslingedagen. I Wadköping har hon också satt sina spår inom olika områden.

Det visade sig dock att vi inte bara hade hantverket gemensamt utan Inga-Lill är en hejdundrande odlare dessutom! Så i samband med vår utflykt så fick jag en riktigt spännande och inspirerande rundtur i hennes nyvakna trädgård. Först skulle vi dock bara stanna till på Burges Blommor, en familjeägd plantskola som har funnits på samma plats i generationer. Burges blommor säljer inte bara svenskodlade tulpaner utan egenodlade tulpaner och nu sålde man ut alla lökar varifrån blommorna var snittade. We like. Vi tog förstås en beundrande promenad genom deras växthus också. Inte för att någon av oss behövde vare sig grönsaksplantor eller pelargonsticklingar utan bara för kaskadeffektens skull.
Dahlior i giv akt på Burges Blommor.
Under plantborden slingrade sig en murgröna av monstersize. Inte bara plantans längd, som säkert var flera hundra meter, imponerade utan även bladen som var djungelstora! Till dessa variabler kunde vi senare lägga plantans ålder. Den hade vuxit på samma plats sedan 1961. Minst. Det är så långt bak i tiden man har dokument. Och alla som har försökt att ta sticklingar, skott, avläggare och allt vad det heter har misslyckats. Den vill bara växa där, hos Burges under bordet.
Biggus Bladus hos Burges.
Den sortens information är dock inget som avskräcker, tvärtom. Helt plötsligt såg vi bara utmaningar, Inga-Lill och jag, så med oss hem fick vi några rejälta skott av monstermurgrönan tillsammans med förhållningsorder om att inte skämma bort dem. Med grus och mörker skulle det vara mest troligt att vi får plantorna att överleva. Men ingen har lyckats tidigare…

I ett mörkt fönster i en mörk vas sitter nu min sticklingar…

Nåväl, tillbaka till Inga-Lill och hennes trädgård. Väl tillbaka på Närkesslätten så blev jag guidad i hennes härliga trädgård.

Julrosor, julrosor, julrosor… När ska jag komma till skott med julrosor?


Förstår inte varför du ska kallas julros faktiskt?
I den arrangerade lunden växte en stor mångd olika sorters sippor, bland annat dessa balkansippor.

Rödbladig hassel får röda hängen. Inga-Lill matchar i bakgrunden.


Just nu savar björken som bäst och sånt tar Inga-Lill vara på!
 

I hennes växthus var det högt nog att ett persikoträd kunde växa och just nu blommade det ljuvligt. Inga-Lill hade även ett persikoträd på friland men hon kunde konstatera att frukterna i växthuset blev både större och sötare.


En låda godsaker som hon fick med sig hem från trädgårdsmässan i Örebro.

En rolig grej är att Inga-Lills grönsaksland är solfjäderformade liksom mina…


Det manchuriska valnötsträdet har så läcker bark…
…och jag fick med mig några nötter hem…


…varav en genomgår ett experiment i sann ekollonanda. Det kanske inte händer ett jota men då vet vi det.
Och generösa Inga-Lill gav mig dessutom två tomatplantor med diametralt olika karaktär. Hilly Billy är en reslig bifftomat och vinbärstomat ger frukter i storlekordning… ja gissa det ni!
Det här var mitt första inlägg med det nya bloggverktyget och det gick väl skapligt. Fick inte till blankrader och styckesindelning exakt som önskat men jag lyckades åtminstone få in bilderna. Skam den som ger sig!
Kajsa

Hipp hipp hurra

Hipp hipp hurra för mina döttrar som fyller 14 år idag! Hipp hipp hurra för vårt nya bloggformat! Det är alltså jag som får äran att skriva första trädgårdsinlägget med WordPress.

Sist nämnde jag att min persikoträd knoppades och nu har det börjat att slå ut! Det är så skirt och vackert men framför alllt så tycker jag att det är fantastiskt att JAG har ett blommande persikoträd. I. Min. Trädgård.

Bild på persikoträdet Riga

I närheten av mitt blommande underverk spirar mitt lilla blåregn så stillsamt sött. Det rör sig försiktigt framåt.

Bild på blåregn

Jag håller tummarna för att det ska bli modigt som ett lejon. Nåt som däremot ser ut som ett vilse lejon i en myrstack är min klematis ‘Summer snow’ men det dröjer inte länge förrän det ser ut som en snötäckt grön lavaström.

Summer snow

Såhär på vårkanten följer jag lyckligt alla förändringar hos lökar, träd, buskar, ALLT! Att varje dag se hur värmen och sommaren sipprar in fyller mig med min barndoms alla somrar och skrubbsår. Varje dag åker jag längs Längbrogatan som nu kantas av dessa fantastiska träd.

Rosablommande träd

Och på kvällen, när jag svänger in på min gata, så ser jag kvarterets vackraste Magnolia.

Magnoliabilder

Min egna lilla Magnolia mår tyvärr inte så bra. Den har fått alldeles för många cyklar på sig…

Hipp hipp hurra blev det INTE för nya bloggformatet för jag fick inte ut några bilder. Jag försökte först blogga via mobilen och sen som vanligt via datorn, men nej. Verktyget sade att mina bilder var för stora. Jättekonstigt eftersom det är samma storlek på bilderna som förut. Ja, ja, det ordnar sig men inte idag!

Hipp hipp hurra för all stinkande hönsgödsel som jag alltid slänger ut efter mina döttrars kalas! Nu blir det tårtbak!

Titti