Det är gräslikt

När man planerar sin trädgård, som ju många gör så här års, och växtönskelistorna blir allt längre, är det lätt att glömma bort prydnadsgräsen. I plantskolorna står de dessutom oftast och trängs i ett hörn. Vi kastar en blick på dem och går vidare. Prydnadsgräsen kräver oftast grannar för att komma till sin rätt.

IMG_2215

På senare år har vi planterat olika gräs i krukor, där de under sommaren fått vara vackra i grupper tillsammans med andra perenner. På hösten planteras de alla ut på olika platser i trädgården.

IMG_2419

Medan de står i krukorna kan man kombinera dem med andra växter för att se vilka som vill ”gifta sig” med varandra. Astilbe och medelhöga gräs har väl äktenskapstycke?

IMG_3496

Och varför inte en Daglilja inne bland Brokbladig blåtåtel?

IMG_3532

Blodgräset är otroligt läckert men lite svårplacerat i  naturträdgården tycker vi. Så det har fått stå kvar i sin kruka nere i källaren en vinter. Men det var inte så populärt. Det blev glesare och svagare andra året. Nu står det i källaren igen. Hm … Om det överlever planterar vi ut det någonstans. En stor kruka med Blodgräs kommer vi att ha även i fortsättningen oavsett!

IMG_3484

Den här lilla upphöjda bädden anlade vi förra hösten.

IMG_2685

Bilden är tagen i september förra året.

IMG_2689

Vi började med att plantera ut de plantor som stått i krukor under sommaren. Faktum är att vi började med prydnadsgräsen.

IMG_3424

I juli i år hade vi en frodig plantering på stället. Med Astilbe, Alunrot och Kaukasisk förgätmigej som basväxter. Men visst är det gräset som sätter pricken över i!

IMG_3622

Rödbladig Alunrot, ett vackert gräs, Druvlilja, Silverax och Kryprips. Det funkar! Bakom alltsammans har tre Piprankor börjat sin klättring. Visionen är en grön vägg av stora, maffiga, hjärtformade blad.

IMG_3482

Vill man vara lite busig lämnar man helt enkelt en del av ”gräsmattan” oklippt. Det förhöjer den känsla vi vill ha av halvvild natur. På våren kommer här upp olika lökväxter.

IMG_1483

Även i ett torvparti med Dvärgrhododendron, Ljung och Vaktelbär kan ett lågvuxet prydnadsgräs förhöja intrycket. Då planterar vi dem i en hink eller liknande med lämplig jord.

Det finns väldigt mycket att välja på, men vi rekommenderar förutom de som nämnts Hakonegräs, Bunkestarr, Itzustarr, Storfryle och Jättetåtel.

Vi gillar också växter som mer eller mindre liknar gräs.

IMG_3454

Dagliljor förstås. Här invid ån i Norrtälje.

IMG_3458

De har lyckats skapa en härlig miljö mitt i stan.

IMG_2323

Tremastarblomman är en riktig goding som också påminner om ett gräs. Vrålsnygg på rätt plats!

IMG_3071

Vi får inte glömma Iris. Här med Aklejor och Rabarber.

Ge gräsen och det gräslika en chans om de saknas i din trädgård! Trädgården blir dubbelt så vacker.

Ulf

 

 

 

 

Att vända in

Brrr! Kylan överraskade sent i år, men nu är den här och gissningsvis för att stanna. Jag hade ju behövt lite mer tid till entrétaket men nu är råspont och underlagspapp på plats i alla fall.
Taket fixar en vinter men jag skulle vilja hinna lite mer men jobbet, familjen, mörkret, snön och helgaktiviteter talar emot och det ganska högljutt.

image

Jag tog en större bild för att påminna er om mitt plank och mitt förråd. Stilmässigt ska ju entrén hänga ihop med dem. Jag vill ha samma färgnyanser och uttryck och jag ser fram mot att såga dekor och att fundera ut nåt tyngre runt pelarna.
Apropå stil, det där skräpet (hinkar, brädor, stentravar) på bilden, det finns inte.

Precis innan snön kom tittade jag till min ena julros.

image
Gulligt och envist!

I samma veva konstaterade jag att purpurklätten, en av mina självklara och självlysande favoriter, kör en blomning till.

image
Jag kan, jag vill, jag törs!

På det stora hela taget så måste jag inse att det är dags att dra sig in och inåt. Mysläge helt enkelt! Vilket innebär te, böcker och drömmar…

När jag läste senaste Allt om trädgård så gladde jag mig åt en liten notis om spadar.

image

Den här världen behöver spadar!
/ Titti

Rycket, rödbetor och rosmarin

Vi bara gjorde det. Det där som kändes så avlägset och motbjudande. Under den relativt fina gångna helgen tog vi tag i trädgården och omvandlade den från ett negligerat område till ett vinterbonat dito.

Minusgraderna och snön började kännas kusligt nära och i kalendern fanns det ingen helg som skulle vara lika lämplig som denna och då var det Point Of No Return. Förutom att tömma och städa växthuset, ett av de större projekten, så skulle fågelbaden ställas undan, pelargonerna kastas och de sista utemöblerna ställas in.

Eftersom det har pågått ett takbyte sedan snart ett halvår tillbaka så såg dessutom tomten ut som en byggarbetsplats. Sopor, högar av takpannor och bråte. Även detta fick vi undan. Rycket förde också med sig att ett framskjutet lampprojekt återuppstod och nästan färdigställdes.

Det är inte bara minusgrader och snö som hägrar utan även diverse dead lines. 2015 håller på att packa ihop och tacka för sig och det är en dead line i sig. Jag vill inte dra med mig några långbänkar och negativa energier to The Other Side. Nä, då ska vissa saker vara avslutade. Dessutom infaller mitt årsslut i Getingedalen lite tidigare än 31 december då jag reser bort i slutet av året. Och för min del, med mitt jobb, så är det som mest hektiskt vid den här årstiden. Julmarknaderna och julklapparna. I Say No More.

Nåväl, det är riktigt tillfredsställande när en sådan helg är över. Gården är redo för vinter, kroppen har fått en rejäl omgång rörelse, lungorna har tagit flera tusen friska andetag och relationen har boostats med positiva vibrationer. Det där med att göra saker tillsammans. Underskattat.

Skörd ingick också i paketet. Skörd av det sista.

I växthuset satt chilifrukterna kvar. Dessa omhändertogs och ges nu möjlighet att eftermogna i köket. Detta har jag god erfarenhet av.

Den mest lyckade av årets chilis är 'Black Jalapeno'. Den är verkligen svart, inte lila eller vinröd. Däremot så är den snyggare än god. Lite bitter och alldeles för svag enligt chilimonstret.
Den mest lyckade av årets chilis är ‘Black Jalapeno’. Den är verkligen svart, inte lila eller vinröd. Däremot så är den snyggare än god. Lite bitter och alldeles för svag enligt chilimonstret.

Ur trädgårdslandet drog jag upp rödbetor. Blasten bröts och de längsta rötterna knipsades av och sedan sköljdes betorna. Då jag saknar den ultimata vinterförvaringen så har jag nödlöst detta genom extra kylskåp i källaren. Rena och torra betor i papperspåse och sedan i plastpåse håller faktiskt ett helt år. Jag har betor kvar sedan förra hösten som håller måttet.

Nysköljda rödbetor. Jag tömde tre olika påsar med frö, därav de olika formerna och färgerna.
Nysköljda rödbetor. Jag tömde tre olika påsar med frö, därav de olika formerna och färgerna.

Årets skörd blev dock onödigt stor. Note to self: Endast en rad med rödbetsfrö 2016. Inte för att de inte går att lagra men jag lagar rödbetsrätter allt för sällan. Det får bli ändring på det. Minst ett storkok av Borsjtj (underskattad och frysbar soppa) och ugnsbakade betor lite oftare.

Sen är ju faktiskt färska, kokta rödbetor med smör och salt en delikatess. Och rödbetscarpaccio får den mest inbitne köttätaren att höja på ögonbrynen. Mer rödbetor i vinter!

Från örtagården räddade jag rosmarinen. Rosmarin är en ört som inte överlever vintern i Getingedalen. Jag får köpa en ny planta och sätta ut varje vår men det är det värt. Den blir minst dubbel så stor på en säsong, är lätt att hitta i ekologisk variant och smakar väldigt bra till rostad potatis.

Kvistar av rosmarin på tork i rumstemperatur.
Kvistar av rosmarin på tork i rumstemperatur.

Vissa örter ska frysas och andra torkas. Rosmarin funkar förträffligt att torka. De behåller väldigt mycket arom även i torrt tillstånd. Kvistarna får torka på handduk i rumstemperatur, det tar 1-2 veckor, sedan repar jag ner bladen i en burk. That’s it.

Så var det det här med julmarknader… Här har ni två evenemang att välja mellan under de kommande helgerna! Jag finns på båda, i synnerhet nummer två, men om det är ett lockbete eller en skrämselfaktor låter jag vara osagt.

 

På lördag rekommenderar jag denna!
På lördag rekommenderar jag denna!

 

För den som saknar utflyktsmål den 28 november.
För den som saknar utflyktsmål den 28 november.

Håll ställningarna, snart blir det ljusare.

Amatör!

Nog är man en äkta amatör alltid. Gång på gång får jag korrigera mig själv.

IMG_2078

Det här är inte en Dillpion, det är en Herrgårdspion! Det ser man på bladen, som är bredare än hos Dillpionen. Och den heter inte ´Plena´!

För ´Plena´är en dubbel Dillpion.

IMG_3782

Detta och mycket annat om pioner fick jag veta under ett 3 timmar! långt föredrag av Leena Liljestrand, grundare och ordförande i Svenska Pionsällskapet.

IMG_3789

Jag har inte bestämt mig än. Om jag ska bli pionist.  Och den 541:a medlemmen i detta illustra sällskap startat så sent som 2013.

Men jag blev peppad. Även om pioner inte riktigt varit min grej. Vi har några exemplar, men min kunskap om dem har varit ytterst begränsad. Förstår jag nu!

IMG_0257

Det här är i alla fall en ´Bowl of beauty´fick jag veta. Det hade jag inte en aaaaning om.

Det var mycket under föredraget som var värt att anteckna:

Är man sugen på den gula ´Suny Boy´får man punga ut med ca 7000 kr!

Itoh-hybrider är det senaste. Korsningar mellan trädpioner (som numera ska kallas buskpioner) och luktpioner.

Barzella lär vara en mycket vacker gul skönhet. En sån ska jag naturligtvis ha.

Då köper man den som rotbit och planterar på senhösten. Vill man dela en planta, ska det också ske på hösten.

Det får inte finnas något under en pionplanta! Inget täckmaterial, gräs, marktäckare eller ogräs. Möjligen grus.

Plantorna ska stå med 1 meters mellanrum och ska inte stå för soligt.

Pioner ska inte vattnas, men vill ha gott om näring.

IMG_3790

Mer information. Det blir nog några Itoh-hybrider hos oss nästa höst.

Tack till Trädgårdsamatörerna som inbjöd till föredraget!

Den 18:e juni är det Pionens dag i Mariestad. Redan antecknat i nästa års kalender. Då ska vi passa på att beställa några nya godingar.

Jag är inte så lite stolt över att Leena ville ha mina bilder på pioner från vår trädgård. Hon har lovat att nämna i sina föredrag vem som är upphovsmannen. Jag bröstar mig som en tupp!

Ulf

 

 

 

Att se om sitt tak

November, november, november är kanske den minst trädgårdsinriktade månaden. Visst, en del pysslar säkert med sina jullökar men det gör inte jag då. Jag ser däremot fram mot att arrangera julgrupper ( med köpta lökar). Det är ett sant nöje men riktigt där är vi  inte.
Jag får ju lätt en vurm för ljusslingor. De batteridrivna ger en ju större utrymme. Fyll stora glasburkar alt vaser med VARSOMHELST och stoppa ned en ljusslinga, ställ lite här och var, dra ner på vanliga ljuset och – vips – så behöver en inte längre ha dåligt samvete för dammråttor.
Nog om mys! Nu till utelivet! Vi installerade ju en ny dörr i somras och sent omsider jobbar jag på ett tak över denna nya entré. Igår satte jag dit takreglarna.
Det är klurigt att hitta rätt uttryck till sitt hus men det lilla entrétaket kommer ju att följa planket och förrådslängan stil- och färgmässigt.
Entrén är en ganska viktig del av trädgårdens uttryck. Den och vägen till den är ofta trädgårdens första intryck. Inramning och träd kommer kanske före.

image
Bara själva stolparna.

Det jobbigaste här är att fästa regeln i det putsade huset. Vi använde 18 cm långa franska träskruvar!

image
Det blir nog snyggt

I november är det också svårt att synka bra väder, ledighet och dagsljus… Attans, vad fort mörkret sänker sig! Fram med ljusslingorna! Och fram med drömmarna!
/Titti

Recept med morötter

Alltså.

November är ju ingen höjdare i odlarsvängen. Hösten har varit ovanligt varm och jag har fortfarande inte tagit upp det där som växer under jord. Palsternacka, rödbeta, rotselleri och morötter sitter fortfarande i jorden och det är bästa stället att ha dem på. Vinterförvaring är fortfarande ett projekt på pappret i Getingedalen. Olika nödlösningar har varit vår metod genom åren men ingen är egentligen riktigt bra.

Samtidigt har olika idéer kommit och gått vidare. Antingen har de varit för dyra, för omfattande, för opraktiska eller för dåliga. Vår senaste idé är kanske den bästa hittills men det har inte blivit någon realitet än och kommer inte heller att bli på länge. Möjligtvis sommaren 2016 men då kanske även den har ratats för ytterligare en ny lösning.

Jag gör minimalt i trädgården och den ger mig dåligt samvete. I vanlig ordning är jag trädgårdstrött så här års. Nästan less. Orkar inte. Växthuset borde städas. Pelargonerna ska slängas eller bäras in. Fågelbad måste tömmas och ställas undan. Vattentunnorna ska vändas. Slang och kannor ska in i förrådet. Allt bara står. Och snart är vintern här.

I år har jag dessutom för första gången tänkt att jag vill dra ner på vissa områden. I takt med att grönsakerna får större utrymme i både hjärta och trädgård så kräver de också mer energi och tid av mig. Alla stackars blommor och perenner får för dåligt med omsorg och blir en ganska tragisk syn. Hellre en tom och ren yta än en tragisk syn. Nästa år blir det betydligt mindre av vissa saker och när det beslutet fattades så blev hjärtat omedelbart lättare. Och källaren kommer att bli mindre skräpig och trång i vinter.

Det jag dock gör och gillar just nu är att laga mat. På egna råvaror. Idag ska ni få två favoritrecept på rätter innehållandes morötter. Eftersom det är en rotsak som många odlar och ofta lyckas med så vill jag gärna slå ett slag för morötterna och ge er två rätter där morötter ingår som main character.

Morotsfritters. Ruskigt goda som biff, pålägg, matsäck och funkar att frysa. Äts kalla eller varma. Hittade receptet i ICA Buffé som har blivit mycket bättre på vegetariskt. En bra inspirationskälla.

Morotsfritters. Bild lånad från ICAs hemsida.
Morotsfritters. Bild lånad från ICAs hemsida.

Klicka på länken ovan så kommer du till receptet. Förutom morötter så innehåller biffarna lök, vitlök och gräslök; tre vanliga grödor i grönsaksodlarens trädgårdsland. Ni tar väl hand om er gräslök? Man kan klippa ner, hacka och frysa den 3-4 gånger varje säsong. Om den är torr vid skörden så är det lätt att hälla ur önskad mängd direkt från den frysta burken. Sätter piff på många olika saker. Här kan du läsa mer om hur jag skördar min gräslök.

 

Nästa recept kommer faktiskt också från ICA och det är en soppa. Precis just nu, när hösten är som tråkigast, passar soppa alldeles utmärkt.

Morotssoppa. Ännu en bild lånad från ICA.
Morotssoppa. Ännu en bild lånad från ICA.

Receptet hittar du i länken ovan. Även denna rätt innehåller flera ingredienser från den egna odlingen; lök, vitlök och koriander. Hur jag skördar och tar hand om min koriander kan du läsa här.

I vanlig ordning vill jag uppmuntra er till att experimentera för att nå era personliga favoritsmaker. Visst kan man följa recepten till punkt och pricka men i biffarna har jag ibland till exempel bytt ut osten och mjölet. I soppan har jag laborerat med kryddorna, dragit ner på vissa och ökat på andra, och naturligtvis bytt ut kycklingfonden mot en vegetarisk sort.

Smaklig höst!

Föredrag som lockar

Vi räfsar löv och barr. Flyttar in en och annan kruka och funderar faktiskt på om trädgården behöver lite vatten. Det var länge sen det regnade och hur är det egentligen, ska man vattna i november?

Men ta bilder i trädgården nu? Nej, det är bortkastat. Ingen trevlig syn alls. Och städar gör vi aldrig på hösten. Allt får stå kvar över vintern. Då klipper vi ner de perenner som fortfarande står upp, från toppen och bit för bit ända ner, och låter småbitarna ligga kvar där de hamnar. Häcksaxen är perfekt för ändamålet.

Så vad gör man så här års? Går på föredrag och drömmer om vår och sommar. På lördag är det ett föredrag om pioner. Trädgårdsamatörerna anordnar i Sturegården. Pionerna är inga långblommare, men när jag tittar i mitt album från olika år, ser jag att vi har dem från slutet av maj till en bit in i juli.

IMG_0163

Först ut är Dillpionerna. Vi har bara den enkla typen ´Plena´.

IMG_2078

Blomningstiden är mycket kort. Lite drygt en vecka, det är allt.

IMG_0264

Den här röda skönheten avlöser Dillpionerna. Karl Rosenfield var namnet. Lite mysko med ett mansnamn på en sån blomma tycker jag.

IMG_0175

Några dagar senare slår Trädpionerna ut i en annan del av trädgården.

IMG_0183

Det är fråga om tallrikstora bakelser

IMG_0186

i olika färger.

IMG_0234

Alla är ljuvliga på sitt sätt, men det här är nog ändå favoriten. ´Souvenir de Maxime Cornu´bevars.

IMG_0213

Eller är det den gula? Den är lite mindre än de andra, men jag tycker ofta att gula varianter av det mesta är lite exklusivt, vet inte riktigt varför. ´High Noon´inköpt hos Kruppke i Västergötland för dyra pengar.

IMG_0265

Finalen står luktpionerna för. ´Coronne Dór” är också Västgötska.

OK. På söndag blir det nog ett föredrag igen. Om engelska trädgårdar. Adolfsbergs trädgårdsförening, som vi är medlemmar i, anordnar sådana här höjdpunkter av klass, den här gången i Adolfsbergskyrkans församlingshem.

IMG_2504

Oj vad jag längtar till sommaren!

Tuffe Uffe.