Trädgården – våra andliga rum

Andlighet är svårt att definiera. Vad är det som gör att så många människor känner stillhet och ro i en tom kyrka? Kanske längtar vi efter en omfamning, en varsam kram. Och en närvaro mitt i ensamheten. Det oförklarliga men sköna.

Allt måste inte kunna förklaras.

IMG_0611

Vägen är lika skön som målet. Knoppen är lika underbar som

IMG_0648

den utslagna blomman.

IMG_0651

Måste allt vara tillrättalagt och färdigt? En klängros utan stöd är ändå en ros. Bedövande vacker och åtråvärd. Lite vilsen kanske, eller är den i verkligheten fri?

IMG_0659

Rosenvialen, förvillande lik Luktärt, luktar inte. Men på håll märker man ingen skillnad. En ärt som skippat parfymen. Det är så många andra som doftar skönt. Rosenvialen kan berömma sig av att klara de strängaste vintrar. Den är trogen och lojal som få, medan Luktärten … ja, ja … Trädgården talar till mig.

IMG_0655

Trebladet, Trillium chiloropetalum, anses vara en exklusiv perenn, men än så länge får jag leta efter det i halvskuggan mer eller mindre skymt av andra som tar för sig. ”Tålamod Ulf”, viskar det försynt till mig, ”en dag ska jag få dig att dra efter andan som ingen annan du känner.”

Tack Marita som tog med dig ”den fula ankungen” från Danmark!

IMG_0638

I det enkla tråget, tillverkat av hypertufa, kryper Stjärnlobelia. Den fick ingen jord. Ingen alls. Bara stenmjölsblandad sand och sten. Nästan som betong! Mitt i kärvheten och det hårda livet, blommar den överdådigt och brer ut sig, medan den uppmuntrar en knappt synlig liten pytte Lewisia. ”Du kan också, jag vet att du kan stråla”.

IMG_0657

Somliga skulle inte vara någonting utan sina vänner. Fingerborgshatt,

IMG_0658

Armenisk näva, Stjärnflocka, Ginnelia och Blanknäva, de behöver varann. Var för sig lite bleka och tama, men tillsammans en oemotståndlig palett.

Vår trädgård får vara ett antal andliga rum där vi ofta hämtar kraft och visdom. När vi ger oss tid att lyssna talar den.

Ulf

 

 

 

 

De rika och de fattiga

Glad midsommar på er! Hoppas att solen lyser på er. Det gör den i alla fall här i Costa Rica.  Tyvärr är mina två veckor i ett fantastiskt land snart slut. Är det nåt som Costa Rica är känt för, förutom sin surfing, så är det för sitt synnerligen rika växt- och djurliv.
Och ja, växt- och djurlivet är överväldigande!
Det är som galet och lyckligt med allt detta frodiga. Det bara väller över och nu är det också regnperiod så nu växer ALLT.  Under regnperioden kommer det också mer insekter, men dem vänjer en sig vid förvånansvärt snabbt.
Jag bor precis utanför Tamarindo på Stilla Havssidan. Orten har fått sitt namn efter ett vackert träd. Först trodde jag att det var ett jättevanligt träd. Som det här!

image
Nix! Det är inte Tamarindo. Det ska visst heter Guanacaste, precis som provinsen.

Men så var det icke!

Så jag frågade mig fram och hittade till slut två Tamarindoträd.

image

image

Det finns så många olika trädsorter så jag blir alldeles snurrig!
Jag måste bara visa några bilder från regnskogen! Regnskogen ligger i Monteverde.

image

image

image

I och med svängningarna mellan regnperiod och torrperiod så anpassas ju såklart trädgårdarna till det, men det  trädgårdarna påverkas mest av är fattigdom och rikedom. Visst, regnperiod i all ära men det är ändå torrt. I alla fall nära kusterna.
Runt vanliga hus ser jag krukor och småplanteringar som strålar lust, glädje och kamp.

image

image

image

image

Och sen har vi de vattenslukande hotellen…

image

image

Jag pratade in mig på ortens lyxhotell idag för att spana in lyxgrönskan…

image
Stort, vräkigt och bakom galler
image
Här vattnas det för fullt!

image

image

Say no more och sen är costaricaner  rädda om sitt vatten… 
Ha en fin midsommar!  Jag ska bjuda min costaricanska familj på jordgubbstårta!

Titti

PS. Vi har inte bara ätit jordgubbstårta. Vi har dansat Små grodorna också. Sen dansade ungarna merengue med oss!!

När jag blir stor ska jag ha en kolonilott

I söndags var det öppet hus på Älvtomta koloniområde. För en gångs skull var tajmingen perfekt så jag åkte dit. Ångrar inte en sekund. Tvärtom, jag längtar nästan tills jag får ha en egen kolonilott.

Älvtomta koloniförening
100 år nästa år!

Förmodligen är det en gräset-är-alltid-grönare-på-andra-sidan-situiation. Många som har en kolonilott skulle kanske vara avundsjuka på min trädgård men det händer att jag ibland önskar att min trädgård inte var så stor.

För det mesta är jag dock väldigt lycklig över att jag får leva och bo precis där jag är. Nyper mig i armen då och då för att påminna mig själv om hur bra jag har det.

Det kommer dock en dag då jag måste skiljas från Getingedalen. Jag hoppas att jag inser detta i tid så att jag hinner skaffa mig en kolonilott som jag kan njuta av när jag blir äldre. Alltså fy bubblan vad fint det var!

Idyll på idyll…
Inspiration och färgprakt. Kanske är detta den bästa tiden i trädgården…
Färgskalan…
klematis1
Klematis på rostig armeringsmatta. Hur fint som helst.
Gillar de olika bladformationerna och den förvridna stammen i bakgrunden. För att inte tala om irisarna…
Lin! Släng ner vanliga linfrön i jorden och du får detta sköna resultat.

Älvtomta koloniförening fyller 100 år nästa år och här är lotterna lite större än på andra koloniföreningar i Örebro. Det står en liten stuga på nästan varje lott och dessa är förstås väldigt olika. Storlek, design och skick skiljer sig åt men som min sambo sa; tänk att kunna byta hela panelen på sitt hus på en dag. En kolonilott skulle vara den perfekta nedtrappningen när man inte längre pallar 6500 kvadratmeter och ett hus som kräver skylift när det ska målas om.

Markplätten arrenderas av föreningen som i sin tur arrenderar den av Örebro kommun. Stugan köper man och i nuläget kostar dessa 50 000 – 200 000 kronor. I stugan finns varken vatten eller el men grill, gasol och solpaneler är tillåtet och vattenposter finns längs vägarna. Fräscha toaletter och dusch finns på området.

I love it.

Stugorna varierade i form och färg.
Lotternas planlösning var helt olika. Både beroende på ägare men också på placering på området.
Att dricka sitt morgonkaffe under ett gammalt äppelträd. Gärna för mig.

Tänk att inte ha större odlingar än att man hinner med att pilla på varenda planta under en och samma dag.

Det var naturligtvis inte bara perenner som odlades. Köksträdgårdarna duggade tätt och pallkragar var populärt.
Potatisen i hinkar som en center piece mellan kragarna.
Många varianter av ställningar för fiberduk finns det. Elrör och klädnypor är smidigt men färdiga tält med perfekt passform för en pallkrage finns också.
Nät för att inte fåglarna ska äta upp jordgubbarna. Potatisen har kommit längre än i Getingedalen.
Esteten målar sina kragar i en stilig kulör.
Hembyggda odlingslådor med personlig form ger spännande karaktär. Gamla fönster ger skydd och växthuseffekt.
Vallört, hatad och älskad. Detta såg ut som den som sprider sig helt galet men samtidigt tycker jag att den är fin. Dessutom är den oslagbar som gödsel.
Mörkröd vädd. Vanlig, vild, lila vädd är en favorit men denna är ju som en juvel…
Förmodligen den äldsta syrén jag någonsin har sett. Och levde gjorde den. Kanske är den planterad när området bildades för 99 år sedan?
Skönt med kommunalt vatten. Just nu är jag i stort behov av REGN eftersom det är snustorrt i trädgårdslanden. Med egen borrad brunn och väldigt gammal och trött vattenpump så slösar jag inte med dropparna.
Attans att det inte syns bättre men dessa prästkragar var rosa.
Pionens tid. Maximal tajming. Den ena pionbakelsen efter den andra visade upp sina aptitliga skrudar.
Denna oändliga mångfald av pioner…
En del har en enklare uppsättning av kronblad men är å andra sidan stora som en handflata.
Även om detta kanske är den allra vackraste tiden för att visa upp sin kolonilott så tror jag att andra tider gärna konkurrerar om förstaplatsen. Den 17 juli, 14 augusti och 11 september står dörrarna åter öppna till Älvtomta koloniförening. Ta chansen. Gå dit.

Var är kön? Jag vill säkra min kolonilott till den dag då jag måste trappa ner.

Lätt att gå till överdrift

Under många år har man varit lite lagom trädgårdsintresserad. Hållit på och pulat i ensamhet utan minsta kontakt med likasinnade.

Så kommer erbjudandet att skriva på den här bloggen. Och så går man med i en trädgårdsförening. Och börjar gå på föredrag om alpiner, pioner och vet allt och stöter på specialintressen som man inte visste existerade.

Folk som reser land och rike runt för att leta efter rariteter. Och skickar efter sällsynta fröer från hela världen. Helt nytt för mig. Men farligt lockande!

IMG_0598

Häromkvällen hade vi besök i vår trädgård. Av trädgårdsföreningen! 25 personer med anteckningsblock och kameror i högsta hugg. Jag fick nästan panik. Vad förväntade dom sig? Ovanligheter?

Många stannade beundrande framför Blomsterkornellen på stam och jag kände en viss lättnad över att ha inhandlat den tidigt i våras. Men vad mer?

IMG_0602

Vi tycker ju att det är ett stort under att Rodgersian blommar för första gången,

IMG_0593

men det har ju trädgårdsfolk sett tusen och en gånger.

IMG_0595

Armenisk näva, nästan en och en halv meter hög,

IMG_0596

skira, underbara Gillenia och

IMG_0597

förtjusande Stjärnflocka. Men är de inte för vanliga?

IMG_0471

Blå Nunneört. Visst, den är ett blickfång, men finns i vilken plantmarknad som helst. Jag har inte köpt den i Scottland!

IMG_0600

Jag kan sitta och stirra på en Iris i en halvtimme och tycka att den gör livet värt att leva. Men i ärlighetens namn, den är ett ogräs! Sprider sig som en tok och tål vilken oöm behandling som helst. Inte behöver man fjäska för en Iris. Den är tacksam för ingenting.

I går planterade jag en Tuja. En tuja! Köpt på Blomsterlandet. Och kände mig nästan lite skamsen. Jag kunde lagt manken till och försökt få tag i en Kaukasisk Vingnöt, ett alldeles underbart träd som jag bara sett i Stadsparken. Eller något annat exotiskt och helst rejält svårodlat på våra breddgrader.

Jag erkänner att jag nu befinner mig i farozonen. Står just i begrepp att anmäla mig till en gruppresa för att köpa ovanliga buskar. Billig!

Våra besökare då? Oj, de var otroligt vänliga och uppskattande. Inget snobberi över huvud taget. Otroligt trevliga trädgårdsvänner! Det är jag som är nojig bara. Känner en press som inte existerar.

IMG_0453

Har ofta en tendens att gå till överdrift …

Ulf

 

Hälsningar från Costa Rica

Här kommer en liten trädgårdsröst från andra sidan klotet, från Costa Rica närmare bestämt. Vi bor precis utanför El Tamarindo på Stilla Havssidan.

Eftersom vi är nyss hitkomna så bubblar alla första intryck runt.
Det är varmt, fuktigt och vänligt.

image

image

image

image

image

image

image
Vårt fönster

Vi bor som i ett stort generationsboende (fyra spridda hus) med gammelmorfar, mormor, tre döttrar och sex barnbarn och det är fullt av djur överallt. Höns, tuppar, katter, ankor, gäss, kor och hundar. I och med djuren så hålls småvegetationen undan och spår av  tropiskt regn syns.

image

Det vi i Sverige gärna har i krukor växer vilt här och jag blir påmind om allt jag inte vet om inomhusväxter.

image
Ingen aning vad frukterna heter

image

image

image

image

image

image

image

image

Det är fantastiskt att se stora fikonträd, citronträd,  bouganvilla och gud vet vad allt heter! Det är vackert och frodigt, mycket och kaotiskt.
Man odlar glatt i det som finns, konservburkar, konservburkar, plastdunkar, hinkar, gamla stammar… Det är inte så noga bara det växer.

Costa Rica är en av världens mest artrika länder både vad gäller flora och fauna. Förhoppningsvis åker vi till en nationalpark till helgen! Fortsättning följer!

Saludos!
Titti

Ätbara perenner

Av flera olika anledningar finns det skäl att satsa på så många ätbara perenner som möjligt. Dessa kräver mindre skötsel, gödning, vattning och ogräsrensning än ettåriga grönsaker.

De vanligaste som man kommer att tänka på är kanske rabarber, sparris, örter och bärbuskar men det finns så många fler godsaker att satsa på. Om man är nyfiken på att lära sig mer om detta så finns det en nyutgiven bok av permakulturgänget i Stjärnsund. Jag har bläddrat i den på kursen men snart står den nog i min egen bokhylla.

flerarigagronsaker

 

Perennerna är dessutom tidigare än ettåringarna så med dessa kan man skörda redan under våren.

På lökfronten finns det ramslök, gräslök, piplök och till exempel luftlök. Piplöken är mitt senaste tillskott. En efterlängtad knippe åkte hem med mig i bilen från det senaste kurstillfället på Rikkenstorp.

Rikkenstorp3
Väldigt vackert i Rikkenstorp…

Genom att ta vara på kirskål och nässlor så har man samtidigt utökat skafferiet med två näringsrika och goda bladgrönsaker.

Några av årets nyheter för mig är späda rönnbärsblad, blåbärsblad, myskmalva och kärleksört. Samtliga är väldigt goda och användbara.

rönn
Nr 1 och 2 är godast. Redan när de är som nr 3 i storlek tappar de lite av sin karaktär.
blabar
Blåbärsbladen är visserligen små men de finns ju i överflöd.

De nyvakna rönnbärsbladen smakar till en början bara sallad men tuggar man lite till så kommer det toner av bittermandel och mandelkubb. En riktigt pikant överraskning i en sallad eller på en kaka.

Blåbärsblad har en ton av blåbär och kan därför stå för lite av sötman i en anrättning och kärleksört, jag säger bara wow! Köttiga, saftiga, spänstiga och möra. En av mina kärleksörter ska omedelbart flyttas till örtagården!

karleksört
Kärleksört! En ny bekantskap som snabbt seglade upp på topp-fem-listan!

Myskmalvans flikiga blad är också en hit i salladen. Eftersom jag bara har andra sorters malva i min trädgård så fick jag en näve frön av de übergenerösa småbönderna på Rikkenstorp. Planterades så fort jag kom hem.

malva
BB för myskmalva.

Syrénen har blommat över men jag tog vara på 50 av de finaste blommorna och gjorde saft. Den görs ungefär som flädersaft men får en härlig färg och annorlunda smak. Klassisk bondsyrén lär bli godast. Receptet hittar du här.

syrensaft

På rabarberfronten har jag hittat ytterligare två saker man kan använda dessa giganter till. Vad sägs om rabarbersirap i drinken, på filen eller glassen? Och när man har tröttnat på rabarbermarmeladen så kan man lägga rabarbercurd på mackan eller i dessertskålen.

rabarber
Mitt rabarberbestånd räcker till allt möjligt. Saft, marmelad, kräm, glass och paj men nu även sirap och curd!
rabarbercurd
Spännande recept från NA.

Min bondbönor har precis tittat upp och i år sitter dessa planterade tillsammans med potatisen. Främst av närings- och täckodlarskäl men det finns uppenbarligen fler anledningar. Hittade en liten artikel med tips på samplantering för att slippa löss. Dessutom är jag just nu på jakt efter nedan nämnda kyndel eller närmare bestämt vinterkyndel. Verkar god och är så klart perenn. Läste om denna i Farbror Gröns blogg.

samplantering

Avslutar gladeligen med ytterligare två vackra vyer över Rikkenstorp där jag går utbildning i småskalig odling och permakultur. Längtar redan till nästa inspirerande kurstillfälle.

Rikkenstorp1

Rikkenstorp2

En gammal dröm

Hur många år har inte Bibbi sagt, ”jag önskar mig en hammock.” Men jag är lite trög, så det har tagit sin tid. Men så kom jag äntligen till skott! En gammal buske skulle bort och kärsen under den likaså. En alldeles utmärkt plats för en gungsoffa. Så jag klippte ner kärsen, lade dubbel markduk och täckbark på ytan. Lite provisoriskt sådär. För 2-3 år. Då är väl det hatade ogräset stendött?

IMG_0436

Ska jag lägga några betongplattor framför gungsoffan? Tror det … Eller rättare sagt, Bibbi kräver nog det … En gammal dröm har hur som helst gått i uppfyllelse.

IMG_0399

Inbäddad i grönska ska den i alla fall vara. Passar bra då att vi planterat ett par kaprifoler av en ny sort, en som inte doftar. Så nära en sittplats där vi kommer att hänga för jämnan, kan ju det vara en bra idé.

IMG_0415

Vi var ju väldigt nyfikna på om den blå Nunneörten skulle blomma lika fint andra året som första, eller blomma alls för den delen. Vi hade läst att den var svår. Det känns lugnare nu …

IMG_0379

Så blommade de då, sida vid sida, de båda Azaleorna ´Gibraltar´och ´Arabesk´. Glöm ton i ton. Tänk ”färg piggar upp”. Men fy vad snabbt de blommar över i år, våra Azaleor och små Rhododendron!

IMG_0413

Somliga blommar sparsamt dessutom, som om det är ett mellanår eller något. Några få blommor bara på buskar som annars varit översållade. Kan det vara så? Viloår?

IMG_0432

Det är faktiskt likadant med våra Trädpioner. Vi har inte många, men alla brukar blomma. Flått. I år har vi buskar utan en enda blomma! Skumt … och lite trist.

IMG_0429

En annan kortblommare är en vit ros som satt sig själv perfekt placerad. Vet inte namnet på den, men det finns stora bestånd på granntomten. Men alltså, kan man inte göra något åt blomningstiderna!!? Jag menar tekniken går ju framåt så att man bara häpnar. Man kan ju få fram i stort sett vad man vill nu för tiden i fråga om färg, form, storlek … Har man glömt att laborera med blomningstiderna. Det är ju det vi kunder kräver i första hand, eller hur? Inte blå rosor! Skärpning!

IMG_0424

Så i väntan på nästa genombrott i genmanuipulerandets konst, satsar vi i första hand på grönt. Grönt är också skönt!

Ulf

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ta mig till din djungel!

Äntligen värme och sommarens alla härligheter!
Jag har planterat allt det där som jag skrev om i mitt förrförra inlägg (Varm lyx) plus lite till eftersom jag inte kunde låta bli att köpa lite plantor i Karlslund på Trädgårdsdagen. Bland annat köpte jag en rödbladig silverax. Silverax ÄR ju en favorit!

Allt som jag planterat har verkligen tagit fart. Växlingen mellan regn och sommarvärme är perfekt!

image
Planteringsröra

Mannen har ju plattsatt en massa och det såg lite naket ut ett tag men nu vaknar djungeln!

image

image

image

image

image
Från gatan sett och redan igenproppat.

Av nån anledning blommar mina rhododendronbuskar supersent men det gäller inte min azalea.

image
Ljuvligt!

Jag gläds åt att se mitt persikoträds små kart.  Gissa om jag håller tummarna för skörd i år igen. Heja Riga! Världens bästa persika!

Glad är jag också åt mina små fina kommande körsbär. Jag satte trädet i somras och det stortrivs.

image
Aklejor i bakgrunden. De är överallt och ingenstans.

Sen har jag en annan lycklig syssla den här tiden på året: att invänta vallmoexplosionen!

image

Undrar om det finns en tystare, rödare och mer fantastisk explosion?

Egentligen hade jag tänkt bjuda på en vandring i Köpenhamns Botaniska men det får bli längre fram. Sommaren är ju lång…

Titti

PS. Nästa gång jag skriver bör jag sitta planera sidan klotet!