Vaggvisa

Sista dagen i juli och Sverige är som att resa i en bukett av frodig persilja. Allt är bara grönt, grönt, grönt. Precis vad våra sinnen behöver. Grönskan åker med full sula rakt in i våra själar och bäddar ner oss i vaggande ro.

Nu är jag kanske inte så nervaggad i ro, men än är inte sommaren slut. Än hinner jag ligga och skräpa i nåt grönt hörn och sova med en halvtaskig deckare som solskydd.

Vad gör jag då i trädgården?  Jo, just nu smaskar vi persikor så det står härliga till. De är så många att de till och med hinner bli dåliga.

Våra svarta vinbär är störst, bäst och vackrast. Helt suveränt att plocka direkt ner i filtallriken 

Att äppelskörden kommer att bli stor kan jag bara konstatera.

Så! Förutom att käka persikor och vinbär och dricka kaffe så ägnar jag mig åt inne-projekt som tapetsering och golvläggning. Det är ju så att vara husägare.

Förra sommaren bytte vi ju ytterdörr och mycket sent omsider byggde jag ett litet entrétak till dörren och först nu börjar jag – färg- och stilmässigt – binda ihop det med plank och förråd.

Det är inte klart men det är på g!

Nu ska jag snabbt titta på humlorna för att sen gå in och måla några väggar vita!


Ha det gott!

Titti

Perspektiv

Det skördas och sköts om. Duttas med tomatplantor, gödslas på kålen och klipps på vinrankorna. Det mesta går bra men en del funkar inte alls. Jag har faktiskt lärt mig att leva med det. Förr kunde jag sörja en gnutta och analysera mig gråhårig men nuförtiden gläds jag åt det som funkar att odla. Det är ju alltid mer än hälften och det måste jag vara nöjd med.

Det är alltid rekordår i någon form. Vissa år är fänkålens, andra palsternackans. I år är det hallonets år. Förmodligen har alla förhållanden varit perfekta för hallonen eftersom det blir en sådan otrolig skörd. Det är iallafall inte min förtjänst. Hallonsnåret får sköta sig självt.

Jag plockar och fryser in i småportioner. Saft och sylt har jag redan, åtgången på sådant är inte så stor i Getingedalen, så dessa bär ska jag använda till smoothies, fruktsallad och desserter. Kanske en och annan hallongrotta också.

Hallon
2016: hallonets år
Fänkal
Fänkålen mår inte så dåligt den heller.

Igår gjorde jag sorbet. 500 g hallon mixades med ca 1,5-2 dl florsocker och 1,5 dl vatten. Smaksatte gjorde jag med juice från en lime och några blad mynta. Det krävdes 6 timmar i frysen för en perfekt konsistens och det är lönt att röra om lite då och då eftersom det fryser längs kanterna först.

Enda nackdelen var de små kärnorna, en del tycker att sådant är oaptitligt, men jag berörs inte av dem. Tillhör inte dem som spottar vindruvskärnor heller. Körsbär och större, då spottar jag.

Idag har jag skördat mina första morötter och jag kommer dessutom att ta hand om blasten. Pesto på morotsblast lär vara bra. Och pesto använder jag inte bara som en pastasås utan även som pålägg och till potatis. Jag lovar att återkomma till min upplevelse av denna premiär.

Det händer saker i Kilsbergen, väldigt nära mig, som har fått mig att tänka till. Vad är viktigt i mitt liv och hur agerar jag när livet ställs på sin spets?

En skogsbrand till följd av ett åsknedslag alldeles här intill. Jag kan ingenting om sådant så jag började fundera på hur mycket 3 km är när det kommer till skogsbränder. Skulle jag börja packa eller kunde jag vara lugn? Någon oro kände jag dock aldrig. Jag blev mer fundersam och började tänka på OM. Om det händer mig? Hur gör man? Vad tar man med sig? Hur kommer jag att reagera? Gäller hemförsäkringen? Mina odlingar blev med ens helt oviktiga och jag tänkte mest på de där tre sakerna man får ta med sig till en öde ö. Egentligen är det väldigt lite människan behöver.

skogsbrand
Foto från NA:s hemsida.

I skrivande stund verkar räddningstjänst, militär och hemvärn ha elden under kontroll och jag känner mig helt trygg. Det brinner fortfarande, och det kommer att ta lång tid innan det är helt släckt, men jag har återgått till mina tankar kring nästa gödsling och vad vi ska äta ikväll.

potatis
Rocket. Tidig potatis. Att lägga skörden i nätkorg (tack mamma!) är himla fiffigt. Då kan man spola av knölarna med trädgårdsslangen utomhus.
Mangold
Mangold i olika stadier. Där spenaten skördats satte jag mangoldfrö för att utnyttja jord och säsong maximalt.
vattning
Vattning med vattenkanna har varit absolut nödvändigt den senaste veckan. Här är det svartkålen som får sig en omgång.

 

ringblomma
Ringblommor bland sallad och lök. Både vackert och praktiskt. I bakgrunden skymtar plommonträdet och granhäcken. I vänsterkant ser man humle.
grönsaker
Framifrån: svartkål, rödbetsblast, fänkålsdill, sockerärt och humle.

Semester som husägare innebär alltid lite arbete. Vi byter västra fasaden och målar om utvändigt. Fast lite bad och njutning hinner vi också. Huvudsaken att vi får vara tillsammans.

 

Trädgårdsbesök

Så var det dags igen. Det är fantastiskt så många härliga besök som anordnas genom Adolfsbergs trädgårdsförening. Min förening. Givande möten i det som medlemmar skapat. Tänk att så många har samma intresse som jag och njuter av att tala om växter med inlevelse och stor kunskap.

Vi besökte två små radhusträdgårdar på Brunnsgärdet. Helt olika till karaktären.

IMG_0703

Den första hade otroligt nog bara haft 8 år på sig.

IMG_0706

Såååå mycket på liten yta! Massor av liljor

IMG_0708

och över 350 olika sorters rosor. Man blir imponerad och ödmjuk.

Den andra trädgården var inte stort mer än en gräsmatta för 16 år sedan. Det lilla utrymmet har tagits till vara på ett fantastiskt sätt.

IMG_0714

En tjusig trollhassel omges av Storblommigt nattljus och julrosor.

IMG_0721

Basen i trädgården var de välskötta och lågt klippta gräsytorna. Som ädelstenar i konstfulla infattningar.

IMG_0729

En tuktad, knallgul Japansk lönn som perfekt blickfång utan att ta över.

IMG_0736

Klippta häckar av Liguster och Berberis ramade in en av flera sittplatser.

IMG_0744

Spaljéer med klängväxter användes på ett smakfullt sätt för att dela in och ge höjd.

IMG_0733

Funkia är en oslagbar trotjänare som är lätt att kombinera med massor av andra växter. Utbudet av sorter verkar vara obegränsat. Praktiska trampstenar underlättar vid arbetet inne i planteringarna.

Och nu? Vattna!!!!

Värmebölja är skönt, men växterna i lunden har det jobbigt.

Ulf

 

 

 

Den självskötande trädgården 

Under vissa tider i livet fungerar trädgården som en reträtt, en paus. Det var under en sån tid som jag byggde upp min trädgård. Jag fick tre barn väldigt tätt och hade jag en kvart över till mig själv så gick jag ut och grävde eller rensade ogräs. Det var så härligt! Frisk luft, kroppsarbete, alla sinnen fick jobba och hjärnan fick göra som den ville. Perfekt!

Sen har vi ”vanliga” tider då jag skrotar runt i trädgården och gör det jag har lust till. Rensning, klippning, grävning, kaffedrickande, växtflyttande eller bara hörnsittning.

En annan variant är att inte ha tid att överhuvudtaget vara i trädgården. Där är jag den här sommaren. Visst, jag planterade hur mycket som helst precis i början av sommaren men sen NADA, INGET, NOTHING. Det är annat som kräver min uppmärksamhet och nu har jag inget behov heller av trädgård som oas. Det händer att jag går ett varv och spanar in läget men sen är det inte mer än kaffedrickande.

När jag anlade trädgården så hade jag hela tiden en liten tanke i huvudet: den här trädgården måste kunna klara sig själv om jag av nån anledning skulle tappa sugen. Visst, en minimal skötsel måste ju till annars går det ju inte… Hur tänkte jag då med den där lilla rösten i huvudet?

Marktäckare är ju bara så bäst! Där är hasselörten min absoluta favorit. Den slår allt! Sen lite funkia och bräken och nån rhododendron,  bambu och lite getrams på det. De sköter sig själva. Inte mycket för mig att göra där med andra ord.

Här ovanför ser vi silverax, en annan lättskött favorit! 

Tyvärr slängde jag in rönnspirea här och den tar så över! Det är också en grej: plantera INTE invaderade växter. Jo, om du vill jobba!


Men i soligare lägen då? Massa lökar och löjtnantshjärtan (som måste klippas ner efter blomning) såklart och sen brassa på med backnejlika, smultron och blommande oregano som täcker ALLT. Toppa det med allium, vallmo,bolltistlar (invasionsvarning), flox, mareld och kärleksört. 


Snälla bärbuskar är ju också att rekommendera! 

Att jag sedan har ett persikoträd låter kanske svårt men -ärligt – det enda jag gjort med det trädet är att jag alldeles nyssens gallrade bort hälften av frukterna. By the way, de kvarvarande frukterna mår finemang! Spana in!

Visst, det ser lite eländigt och avstannat här och var men det gör inget. ¡Pura vida!

Titti 

PS. Lite förändringar i bloggverktyget! Hoppas att bildtexterna funkar!

C-vitaminer på det hållbara sättet

C-vitaminer.

Livsnödvänligt.

De flesta tänker nog på citrusfrukter och det är ju jättegott men knappast något som kan odlas i Norden. Importeras från sydeuropa eller ännu längre bort. Inte så hållbart.

Långa transporter som kräver att frukten är besprutad och plockad långt innan den är mogen. Dessutom går de sydligare breddgraderna en obehaglig framtid till mötes. Det blir allt varmare och torrare för varje år och snart går det inte längre att odla några apelsiner i Spanien.

Istället måste vi sikta in oss på de C-vitaminer som växer här. Du kan till och med odla dem själv vilket inte innebär några transporter alls. Från jord till bord.

Svarta vinbär har ett högt innehåll av detta viktiga näringsämne. Växer gladeligen i Sverige och kan frysas utan att vitaminerna flyr. Man kan således lägga upp ett lager som räcker hela året.

Efter att krusbärsstekellarverna hade tuggat i sig mina krusbärs- och röda vinbärsbuskar tre år i rad så grävde jag bort dem. Det blev fler svarta vinbärsbuskar istället. Den ratas nämligen av de flesta skadedjur och är dessutom mer användbar. Tycker jag.

Nu kan jag snart börja skörda och jag fryser bären precis som de är för att sedan använda i smoothies.

svarta vinbär
Snart skörd!

Dessutom ska jag prova saft på bladen i år.

Andra c-vitaminrika grödor som du kan odla själv är havtorn, nypon, persilja, vitkål, nässlor, paprika, chili och kål.

Och beträffande apelsinjuice som många stjälper i sig så borde vi omedelbart byta ut denna till äppeljuice tillverkad av svenska äpplen. Det råder ett äppelöverskott i Sverige vilket är ett galet resursslöseri. Här är ett av mina tidigare inlägg som handlade om just detta.

Sånt som skördas för fullt i Getingedalen är jordgubbar och sockerärter. Ja förutom örterna som vi har sått nya i flera omgångar. (Mer om de ettåriga örterna här.) Den tidiga potatisen är klar och löken kan skördas men om de får stå kvar så blir de förstås större.

jordgubbar

sockerart

nysadd basilika
Fjärde krukan med basilika gror. Kan inte bli för många. Växthus är da shit.

Än så länge äter vi sockerärterna i färsk form. Så mycket vi kan. Men så småningom blir det läge att förvälla och frysa in. Lärde mig av Skillnadens Trädgård att förvälla mycket snabbare än jag brukar. Då blir resultatet som bäst.

Igår blev det potatissallad där majoriteten av ingredienserna kom från trädgården. Potatis, lök och blast, sockerärter och örter (kan verkligen rekommendera fransk dragon i potatissallad). För att lyxa till det hackade jag även ner smörgåsgurka, lite fetaost och några oliver. Dressingen gjorde jag på rapsolja, vinäger, en söt senap, salt och peppar. En fullvärdig sommarmåltid!

potatissallad

 

En av årets nya grödor är blodamarant. En spenatliknande växt som ibland hamnar i facket asiatiska blad. Det där kan jag väldigt lite om men jag vet att asiatiska blad är växtvilliga och att allt som liknar spenat brukar funka bra i min mun.

Jag valde en ståligt röd sort för att bryta av mot alla gröna nyanser i odlingslådan. Ett lyckat val har det visat sig. Den är dock så tjusig att det bär mig emot att äta upp den!

bladamarant

Och apropå både citrusfrukter och mitt förra inlägg om flädersaft; jotack, saften blev väldigt god. Dessutom har jag hittat ett grymt sätt att utnyttja hela citronerna nu när man ändå ”måste” använda importerad frukt. Genom att plocka ur citronskivorna efter att saften är silad och göra marmelad på dessa så får man ett läskigt gott resultat. Här hittar du receptet. Kom ihåg! Citronerna måste vara ekologiska!

flädermarmelad
Citron- och flädermarmelad och flädersaft.

Slappa juli

Vi har en utpräglad vårträdgård. Det är då det blommar som mest. Varje vår är en sprakande föreställning. Redan första veckan i juni kan det lugna ner sig och en bit in i juli överväger det gröna kraftigt.

IMG_0685

Det är mer som att man får leta upp färgklickarna, som den här krypande klematisen som just börjat blomma och som kommer att göra det ett par månader framåt. Vi har två plantor som vi klipper ner till ett par decimeter tidigt på våren. De får lägga sig över annan växtlighet precis som de behagar.

IMG_0684

En annan klematis som inte gör så stort väsen av sig. Den blir bara en och en halv meter och klättrar lite försynt på ett ungt körsbärsträd i halvskuggan. Klipps också ner till ett par decimeter på våren.

IMG_0692

´Summer Snow´är en klematis som tar för sig mer, men fast den är stor och imponerande, sticker den ändå inte ut. Skyarna av gräddvita blommor ger ett vilsamt intryck. Vi har ännu aldrig klippt ner den helt, bara putsat bort gammal, risig ved.

IMG_0688

Astilbe har aldrig varit någon av mina favoriter men några plantor har faktiskt sedan ett par år fått plats i en blandad, upphöjd rabatt,

IMG_0689

en rabatt som ändå måste vattnas titt som tätt, åtminstone en kruttorr sommar som denna. Nu uppskattar jag dem oerhört, fräscha färgklickar i en massa grönt.

IMG_0687

Vi har inte många kaprifoler, men de vi har får klättra fritt i ´naturen´. Vi kommer att hålla efter dem strängt. De får inte bre ut sig hämningslöst, utan charma oss som enstaka lianer. De kommer att glädja oss med blommor och frukter under lång tid.

IMG_0690

En och annan Malva dyker upp här och där. Jag föredrar de helt vita.

IMG_0695

Många Funkior blommar nu med liljelika blommor. De flesta gillar jag inte, så de klipper jag bort. Funkia har jag inte planterat för blommornas skull. Men den här ´Big Mama´, som ännu står i kruka, har fått behålla sina rent vita blommor. Plantan kommer jag att plantera ut på lämplig plats i höst. Den kommer att bli en mäktig rugge, 60 centimeter hög. Lovar den medföljande beskrivningen …

IMG_0693

Ingen regel utan undantag. Mot gatan i väster blommar en tio meter lång rabatt med Praktlysing. Rabatten har hittills inte fått en droppe vatten av oss! Det här är en fantastisk perenn som kommer tillbaka lika praktfullt varje år och som kväver allt annat. Kvickrot, tistlar och kärs göre sig inte besvär, ni har inte en chans!

IMG_0678

Brukar ni beskära era äppelträd i juli? Det går alldeles utmärkt!Och inget gnäll över Alpklematis och Murgröna i hela trädet.

Tack kompis.

Ulf

Kill your darlings!

För fyra år sen fyllde jag jämnt. Då fick jag bland annat ett persikoträd, ”Riga” zon 3.
Det var mycket noga utvalt av några trädgårdsintresserade vänner och det fick såklart en noggrant utvald plats i trädgården. Det är min varmaste del av trädgården och attans vad det växer!

image
Titta nära! De är så många!

Imorse räknade jag persikorna, visserligen bara aprikosstora. Vid 100 gav jag upp och gjorde en uppskattning på ca 120 persikor. Fatta det!

image

image

image

Visst blir ni lite sugna på ett persikoträd?!

Förra sommaren blev de ca 50, men det var som om de inte orkade hela vägen. De blev bara ledsna.

Två kloka människor rådde mig idag att rensa bort persikor precis som en gör med äpplen. Men det gör jag imorgon,  imorgon ska jag döda mina älsklingar!

Titti

Flädersaft, regn och skadedjur

Fläder! Jag har aldrig kunnat skörda egen fläder förut men i år var busken tillräckligt stor och stark för att blommorna skulle kunna plockas och det gjorde jag förstås.

fläder

fläder

Ena veckan rabarbersaft, andra veckan syrénsaft och nu fläder. Saft är jag helt självförsörjande på. Har inte behövt köpa någon sådan på flera år. Dessutom har repertoaren utökats och frågan är om det inte blir saft på svarta vinbärsblad senare i sommar. Vill verkligen prova denna spännande dryck.

Mitt bästa flädersaftrecept finns här. Jag gillar recept där man löser upp sockret i vattnet innan man blandar ihop allt. Dessutom vill jag skriva att ni måste använda ekologiska citroner. Måste.

Farbror Grön
Bild lånad från Farbror Gröns blogg.

Jag har hittat en ny stjärna på grönsaksodlarhimlen. Farbror Grön, eller Johannes Wätterbäck, har en filosofi som är väldigt tilltalande. Dessutom är han en bra inspiratör, har en fin blogg och verkar vara en duktig entreprenör. Han bloggar, föreläser, driver projekt, samarbetar och skriver böcker. Iallafall en bok. Den står på min önskelista.

Farbror Grön har också skrivit ett blogginlägg om fläderchampagne, det verkar spännande och enkelt. Måste nästan prova.

Fredag och lördag bjöd på rikligt med regn. Jag är ytterst tacksam. Det växer sakta i grönsakslanden och jag ser att jordgubbarna är törstiga. Mörka, sega och små. Att vattna med brunnsvatten bär mig emot och det uppsamlade regnvattnet har tagit slut för länge sedan.

regn

funkia
Funkia och regn är en oslagbar estetisk kombo.

Regniga dagar passar det utmärkt att lyssna på trädgårdsradio. Odla med P1 är fortfarande ett favoritprogram där jag snappar upp ett och annat matnyttigt. Till exempel ska citronmeliss, lavendel och isop verka avskräckande på diverse ohyra. Löss och mal ogillar dessa vackra örter och när jag tänker efter så har jag nog aldrig haft några skadedjur i örtagården. Där växter alla dessa väldoftande växter.

Ett annat tips som jag har fått är att odla vitlök på ett annat sätt. Om vitlöken sitter utspridd lite här och var så funkar dessa som avskräckande element på en del skadedjur. Allt från rådjur till småkryp. Eftersom vitlöken planteras på hösten så gäller det att planera. Redan i oktober tvingas jag tänka till hur mina odlingar ska se ut kommande säsong. Kanske inte så dumt?

örtagård
Jag har en smulgubbsplanta i örtagården. Den har spridit sig på ett trivsamt sätt och funkar både som marktäckare och kantväxt.

Dessutom blir det väldigt mycket bar jord i en vitlöksodling, iallafall hos mig. Bar jord är inte till någon nytta alls, tvärtom, så på detta sätt borde jag även komma undan det problemet. Vitlök är till exempel perfekt att samodla med jordgubbar.

Apropå jordgubbar, de ska tydligen inte ha så mycket kodynga som jag har trott. Dessutom mår även denna godsak bra av en näve aska. Detta har jag läst i ett lärorikt blogginlägg av Farbror Grön.

Bacillus Thuringiensis. Ett KRAV-märkt bekämpningsmedel mot larver. Godkänt för ekologisk odling. På marknaden går den under namnet Turex. Förra året använde jag skyddsduk för att få behålla min kål. I år provar jag Turex. Man sprayar på undersidan av bladen och det bör förstås göras i torrt väder för att sitta kvar. 5-7 dagar senare måste proceduren upprepas.

Det verkar funka. Men med tanke på arbetsbördan med att vända alla blad, spraya dessa och att dessutom upprepa behandlingen… det blir kanske duk nästa säsong trots allt.

Det är banne mig i princip omöjligt att odla kål helt utan skydd.

kål och betor
Till vänster en kål som jag inte vet riktigt vad det ska bli av. Någonting åt grönkål eller palmkål tror jag. Till vänster rödbetor. Man ser att kålbladen är lite angripna medan rödbetor inte verkar ha några fiender över huvud taget.

I år är det osedvanligt mycket kålmal. Dessa är små och lägger nästan osynliga ägg på kålbladen. Larverna som kläcks är ljusgröna, 5-10 mm långa och 1-2 mm tjocka. Små alltså. I samband med att alla blad vänds så kan man passa på att plocka bort de larver man hittar. Turexbehandligen för alltså med sig två olika typer av larvbekämpning; mekanisk och kemisk.

Kålmal äter även på andra blad i trädgården, till exempel blomsterkrasse. Därför är det är värt att odla blomsterkrasse lite här och där. Den drar till sig ohyra som hellre får käka på min krasse än min kål.

Senare på säsongen kommer kålfjärilen. Den är större och så även larverna. De är lätta att se och plocka bort. Turex hjälper även mot dessa.

En annan liten skadegörare är jordloppan. Den syns knappt men det är den som gör hål i bladen på dina rädisor. Det gör ju inte så mycket, det är ju roten man vill äta, men den gillar alla rädisans släktingar också, de korsblommiga. Ruccola och kålväxter till exempel.

korsblommiga växter
Information om korsblommiga växter från skogsskafferiet.se, en jäääääättebra hemsida om allt det ätbara i vår vilda natur. Du anar inte hur mycket vi missar.

Jordloppor gillar inte aska eller fuktig jordyta och jag har sett att dessa två naturliga bekämpningsmedel gör skillnad.

I år har jag dock inte haft så många lusangrepp. Peppar peppar. Limringarna runt fruktträden verkar göra nytta och i övrigt har jag nog bara haft tur. Än så länge. Inte ens på flädern har jag löss, den som annars är trädgårdens största lusmagnet.

limring
Limring. Mina varmaste rekommendationer.

Den första krukan koriander är skördad och det är min finaste skörd någonsin. Jag gillar nog bladkoriander bäst. Måste komma ihåg exakt vilken sort detta var. Koriander är skördeklar på tre veckor om den får bo i växthus. Därför sätter jag flera krukor med några veckors mellanrum. Hacka ner och frys in för vinterns asiatiska måltider. Lägg den i glasburk annars smittar den allt annat i frysen.

koriander
Min finaste koriander ever.

Basilikan har jag också börjat skörda. Om man klipper smart så kan man ta från samma planta hela säsongen. Bladen fryser jag. Då behåller de sin smak.

basilika

basilika

Rädisor och spenat är också skördat och lämnade nakna jordytor efter sig. Där sår jag sådant som inte behöver så mycket tid men som inte heller mår dåligt av ljus och värme (rädisor och spenat går i blom om de sås nu). Det blir snabba sockerärtor, mer ruccola och mangold. Hade jag haft frön till asiatiska bladgrönsaker så hade jag sått det. Hittade en påse med bockhornsklöver. Den ska vara snabb enligt beskrivningen så jag testar det.

mangold
Mangold är otroligt lättodlat, saknar i princip fiender, går att skörda både som späd och stor, lätt att lagra i förvälld och fryst form samt är väldigt användbart i matlagningen. Heja mangold!

I min jakt på fler användningsområden av rabarber så har jag nu gjort ett storkok av rabarbersirap. Den tänker jag ringla på glassen, på frukostyoghurten och blanda drinkar med. Här om kvällen gjorde jag Frozen Rhubarb Daiquiris vilket inte var sista gången.

Rom, sirap, is och lime mixades och hälldes upp till en skummande, solnedgångsrosa sommardröm. Hann inte fotografera.